Annons

Är din trädgård ett dåligt samvete?

Nu blommar mina pioner – mitt bland alla brännässlor jag tänkte skörda för att torka till honsen. Snart, snart kommer jag att ta tag i det...
Nu blommar mina pioner – mitt bland alla brännässlor jag tänkte skörda för att torka till hönsen. Snart, snart kommer jag att ta tag i det…

Drabbas du också av trädgårdsrelaterad stress? Du känner att trädgården håller på att växa ifrån dig och tiden räcker helt enkelt inte till. Du är inte ensam.

Vi läser trädgårdstidningarnas tips och ser bilderna från fantastiska trädgårdar på nätet. Trädgårdar som liknar det vi drömde om i januari när planerna för den kommande odlingssäsongen tog fart. Nu är det juni och alla goda råd har förvandlats till dåliga samveten.


Läs mer om livet på landet och kampen i trädgården. Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Allt som skulle vara planterat nu. Ogräset som skulle hållas efter och gräsmattan som skulle gödslas, kalkas och klippas två gånger i veckan. Är du fortfarande i fas med planerna? Oftast är det inte ambitionerna som är problemet utan tiden.

För några år sedan gjorde jag i ordning en liten köksträdgård här. Rensade, planterade ärter och gjorde en liten gång av sten. Nu är det en Darwinistisk del av trädgården där bara den mest anpassningsbara överlever.
För några år sedan gjorde jag i ordning en liten köksträdgård här. Rensade, planterade ärter och gjorde en liten gång av sten. Nu är det en Darwinistisk del av trädgården där bara den mest anpassningsbara överlever.

När man lägger upp planerna för trädgården så glöms ofta tiden bort. Hur mycket tid har du att lägga på trädgården? Vissa moment är lätta att räkna på – som gräsklippning. Har du klippt gräset en gång så vet du hur lång tid det tar. Sånt du gör sällan är svårare att beräkna. Som att anlägga en grusgång till exempel. Sannolikt gör du det det bara en gång och då visar det sig att det tar betydligt längre tid än du trodde. Och då blir annat lidande.

Gräset ska klippas regelbundet för att hållas fint. Men så här års ligger jag ständigt efter med någon del av trädgården.
Gräset ska klippas regelbundet för att hållas fint. Men så här års ligger jag ständigt efter med någon del av trädgården.

Nu är jag inne på skadereducering. Vad är det jag måste göra. Som äppelträden. Har man beställt 200 äppelträd så måste man ta hand om dem annars är det pengar i sjön. Men att anlägga en grusgång kan vänta. I samma veva börjar jag med mental skadereducering. Intalar mig att det vildvuxna är vackert. Och att de bilder jag ser i tidningar och Facebook inte speglar verkligheten. Ingen publicerar en bild på den bortglömda plätten bakom garaget, det igenväxta grönsakslandet eller den döda vinbärsbusken. Vi visar upp det bästa vi har.

Därför går jag emot strömmen idag och visar mina dåliga samveten. Förhoppningen är att du ska tänka: Så illa har jag det i alla fall inte. Och om man ska vara sann mot sig själv – trädgård ska vara roligt.

Annars är det ingen mening med det.

Har man en stor trädgård måste man prioritera – eller anlita hjälp. Hos mig står äppelodlingen överst på listan.
Har man en stor trädgård måste man prioritera – eller anlita hjälp. Hos mig står äppelodlingen överst på listan.
Annons

Expressen fick mig att åldras i förtid

Jag ser hyfsat trevlig ut på bilderna och texten är i enbart positiva ordalag. Det är bara siffrorna som är lite i olag.
Jag ser hyfsat trevlig ut på bilderna och texten är i enbart positiva ordalag. Det är bara siffrorna som är lite i olag.

Emellanåt har jag besökare från den tredje statsmakten och de är alltid välkomna. För någon månad sedan var Expressen här och skrev bland annat om mina rabarber. Och nu hittade jag texten i tidningen ”Mitt Kök”.

Det blev ett trevligt rep med en hel del fina bilder. Men tyvärr hade de lyckats lägga på ett halvt decennium på min ålder. Nu är jag inte så kinkig egentligen och relativt sett borde jag se extra fräsch ut för min ålder på grund av detta. Sen säger man ju också att all publicitet är bra publicitet.


Vill du läsa mer om livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


 

Långt bak i tidningen Mitt Kök finns jag med. men ärligt talat passar jag inte riktigt dragplåster på ettan.
Långt bak i tidningen Mitt Kök finns jag med. men ärligt talat passar jag inte riktigt dragplåster på ettan.

Men en del publicitet är definitivt bättre än annan. Min måttstock för genomslaget är hur mycket det märks på bloggen och publicitet i en papperstidning ger praktiskt taget ingenting. Däremot är det fler som känner igen mig ute på marknader – och det är positivt. Särskilt som det bara skrivs snälla saker om mig.

Jag har ännu inte bedrivit kriminalitet i den skala som förtjänar publicitet och vad beträffar eventuell omoral från min sida så saknar den helt allmänintresse. Så tillvidare får jag nöja mig med att vara trevlig i massmedia.

Tyvärr finns risken att jag nu blir arkiverad med mina nya högre ålder och att den sen kommer att förfölja mig. I varje fall i Expressen. Men de finns de som drabbats av värre publicitetsskador.

Det var rabarbertema på den här texten och det är gott om fina bilder – även om mina rabarber vid tillfället bara var decimeterhöga.
Det var rabarbertema på den här texten och det är gott om fina bilder – även om mina rabarber vid tillfället bara var decimeterhöga.
Annons

Därför är WWF ett hot mot flodkräftan

Rombärande flodkräfthona. Rommen är mörkbrun och kommer att kläckas inom några veckor och ge upphov till en ny generation av vår ursprungliga kräfta.
Rombärande flodkräfthona. Rommen är mörkbrun och kommer att kläckas inom några veckor och ge upphov till en ny generation av vår ursprungliga kräfta.

Odling av flodkräftan är en möjlighet till inkomst på landet och en viktig del i arbetet med att rädda kräftan. Men Världsnaturfonden – WWF – skriver i sin fiskguide att vi inte ska äta flodkräftor. Detta är de ensamma om och deras råd ökar faktiskt hotet mot vår inhemska kräfta. 

Den svenska flodkräftan är akut hotad – nästa steg på rödlistan är utdöd. I början av 1900-talet fanns flodkräftan (Astacus astacus) i stora delar av landet men kräftpesten har på drygt hundra år slagit ut 97 procent av bestånd, och vi har ett nationellt ansvar att rädda den för eftervärlden. Men det gör vi inte genom att sluta äta dem, som WWF hävdar.


Vill du läsa mer om flodkräftor och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Jag startade min lilla flodkräftodling för två år sedan med välsignelse från alla berörda myndigheter. Faktum är att alla som arbetar för att rädda flodkräftan är positiva till odling av flodkräfta. Varje nytt bestånd blir en liten genbank och ökar chanserna för artens överlevnad. Det kommer att ta flera år innan jag har ett stabilt bestånd och kan börja sälja flodkräftor och det kommer inte att ge några stora pengar. Men för mig är det viktigt att vara en del av bevarandearbetet.

"Låt bli" – skriver WWF. Trots att fisket inte är det verkliga hotet mot flodkräftan. Tvärtom ökar fiske och försäljning intresset för att bevara arten,
”Låt bli” – skriver WWF. Trots att fisket inte är det verkliga hotet mot flodkräftan. Tvärtom ökar fiske och försäljning intresset för att bevara arten. Här en fem år gammal hane.

”Låt bli” – skriver WWF och enligt deras trubbiga regler i Fiskguiden ska den ha rött ljus. De kan inte acceptera att alla hotade arter inte passar in i deras regelverk. Det är inte fisket som hotar flodkräftan. Detta är inget som jag skriver bara för att jag själv odlar flodkräfta, utan vetenskap och beprövad sanning som stöds av alla berörda myndigheter.

Havs och Vattenmyndigheten skriver uttryckligen att ”Fiske av flodkräfta är inte ett hot mot arten.” I det åtgärdsprogram för att rädda flodkräftan Som Naturvårdsverket och Fiskeriverket tagit fram skriver de ”Kräftfisket utgör därför knappast ett hot mot artens överlevnad. Möjligheten att fiska flodkräfta kan till och med ge bättre förutsättningar för att bevara arten på lång sikt, genom att den bidrar till att skapa ett lokalt intresse för bevarandet.”

Det som händer när WWF använder sitt anseende till att försöka göra flodkräftan värdelös är att de ökar motivationen hos de mörkermän som planterar ut signalkräftor. Signalkräftan är fortfarande ok att sälja enligt WWF – men någon vecka efter att signalkräftor släppts ut i ett vattendrag är alla flodkräftor döda. Och vi har förlorat ännu ett bestånd.

Ett veckogammalt kräftyngel från förra året. Odling av flodkräftor och restaurering av kräftvatten är viktigt för artens överlevnad.
Ett veckogammalt kräftyngel från förra året. Odling av flodkräftor och restaurering av kräftvatten är viktigt för artens överlevnad.

Sen reserverar sig WWF genom att skriva ”Fråga efter signalkräftor från bestånd som inte utgör hot mot flodkräftan”. Ett helt meningslöst påstående. Finns det signalkräftor – så är flodkräftan utdöd i det vattnet.

Odling och inplantering av flodkräftor är ett sätt att vända trenden och att minska risken för utdöende. Det finns många på landet som skulle kunna göra som jag, men om flodkräftorna inte får ätas så är det inte lika lockande. Jag har läst en text där WWF menar att den ska odlas ideellt men jag förstår inte hur det skulle gå till.

Men varför gör WWF så här? Föreningen gör så mycket bra för andra hotade arter. Jag tror att det är en prestigefråga. De marknadsför sin Fiskguide hårt och att medge att deras tre kriterier inte passar för alla djurarter skulle svida. Då är de hellre villiga att offra vår inhemska flodkräfta. WWF skriver att det inte finns någon ursprungsmärkning för flodkräfta, det går inte att spåra var de är fångade. Men än en gång – det är inte fisket som är ett hot – utan den illegala utsättningen av signalkräftor.

Idag är den svenska flodkräftan något av det mest exklusiva du kan servera. Kanske den enda rödlistade art som går att äta med gott samvete. Flodkräftor är svindyra – om de överhuvudtaget går att få tag på. Men det höga priset ökar intresset för att rädda arten och kan få fler på landsbygden att starta odlingar. Så den som har råd att äta flodkräftor gör faktiskt en insats för bevarandet. Till skillnad från WWF.

Min kräftodling. Dammen grävdes 2013 och två år senare planterade jag tvåhundra flodkräftor. Det hade inte hänt om jag trott på WWF:s rekommendationer.
Min kräftodling. Dammen grävdes 2013 och två år senare planterade jag tvåhundra flodkräftor. Det hade inte hänt om jag trott på WWF:s rekommendationer.

Därför ska du frysa rabarber

Resultatet av årets första skördedag blev 30 kg rabarber. Det är en lagom mängd för en person att dra, hacka, packa och frysa.
Resultatet av årets första skördedag blev 30 kg rabarber. Det är en lagom mängd för en person att dra, hacka, packa och frysa.

I södra halvan av landet är vi många som nu tar årets första skörd. Rabarberna har hunnit växa sig stora och en del känner sig villrådiga över vad de ska göra med överflödet. Det ska jag tala om – du ska frysa rabarber.

Det finns en färskhetshets bland många matmänniskor. Färskt är bättre får man höra. Det är sant i en del fall. Ostron och fisk till exempel. Men vissa livsmedel försämras inte det minsta av att frysas. Och färska rabarber är bra bara när du knaprar på dem i trädgården. I praktiskt taget alla maträtter och drycker är frysta rabarber bättre. Nu ska jag förklara varför.

Jag är själv storförbrukare av rabarber och använder årligen fler hundra kilo till mitt mathantverk. Och allt jag använder fryser jag först.

Färska rabarber är perfekta att tugga på när man njuter av sommarkvällen efter en dags arbete i fält. Men att frysa rabarber är bästa sättet för praktiskt taget all annan användning.
Färska rabarber är perfekta att tugga på när man njuter av sommarkvällen efter en dags arbete i fält. Men att frysa rabarber är bästa sättet för praktiskt taget all annan användning.

När man fryser frukt och grönt sprängs cellerna. De flesta förlorar sin spänst, blir sladdriga och läcker vätska. Helt perfekt om du ska göra saft till exempel. Jag får 25 procent mer saft från en frusen rabarb jämfört med en färsk. Ska jag göra en paj eller rabarberchutney så spelar sladdrigheten ingen roll. Men den stora fördelen är att du har tillgång till rabarber hela året.

Du kan göra en paj på egna rabarber i januari och låta smakerna återuppväcka sommaren. Börja frysa rabarber och du kommer aldrig mer tycka att du har för mycket.

Årets första skörd. Till hösten räknar jag med att ha närmare 400 kilo rabarber i frysarna.
Årets första skörd. Till hösten räknar jag med att ha närmare 400 kilo rabarber i frysarna.

Jag håller precis på med första skörden och tar ungefär 30 kilo om dagen. Det är vad frysarna orkar med. Dessutom tycker jag att ett par timmars fältarbete om dagen är lagom. Så stora mängder tar jag i portioner. Det är som den gamla frågan om hur man äter en elefant? En bit i taget.

 

Flodkräftorna frodas i dammen

– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.
– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.

Årets första provfiske gav en bra fångst, men var ändå en besvikelse. De fem kräftor som gått in i buren var alla sexåriga hanar och jag hade velat se ettåriga kräftor från förra årets föryngring.

Nu kan det mycket väl vara så att de mindre kräftorna håller sig borta från de störres revir. Därför fortsätter jag med fisket och har nu satt buren vid en av de vasar jag lade i förra vintern som skydd för småkräftorna. Förhoppningsvis kommer den att vara full av småkräftor i morgon.


Vill du läsa mer om flodkräftor? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Förra våren fick jag upp en hona med nykläckta småkräftor så föryngringen fungerade i alla fall. Men det är svårt att veta hur många honor som förökade sig och det är bara provfiske som kan ge en fingervisning. Under gynnsamma förhållanden kan flodkräftor ömsa skal upp till sju gånger under sin första sommar och har då en längd på två till tre centimeter på hösten. Och det är sådana kräftor jag vill se i buren.

De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.
De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.

Flera av stora hanarna kommer jag att fånga i slutet på juli för att minska risken för kannibalism. När de börjar nå monsterstorlek är de ett hot mot alla mindre invånare i dammen och gör bättre nytta på en kräftskiva. Som för många djur är det honorna som är viktigast för reproduktionen och enda skälet till att jag planterade ut många hanar är den genetiska mångfalden.

Men nu har hanarna förhoppningsvis spridit sina gener till två generationer småkräftor och därför tjänat ut sitt syfte. Nu hoppas jag att nästa bur innehåller småkräftor. Hur som helst lever jag på hoppet och har en stor damm så det är bara att fiska vidare för att försöka hitta ungdomarnas tillhåll. Håll tummarna inför morgondagens burupptagning.

Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.
Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.

Har du plockat några rabarberblommor än?

Rabarberblommor är pampiga – me de vissnar fort. Ända plockar jag varje vecka. Men det är för att få bra skörd.
Rabarberblommor är pampiga – men de vissnar fort. Ända plockar jag varje vecka. Men det är för att få bra skörd.

Vissa rabarbersorter vill gärna blomma men vill man ha mycket rabarber så ska man ta bort dem så fort som möjligt. Rabarberblommor stjäl mycket energi och kan också göra stjälkarna träiga.

Av mina rabarbersorter så är det Goliath som är piggast på att blomma. Och rabarberblommor kan komma fort. Jag brukar gå en vända runt rabarberfältet varje vecka och slå av blomknopparna. Ändå är det alltid några som lyckas växa till sig.

Effekten av blommorna är rätt tydlig när man skördar. Stjälkarna på blommande rabarberplantor är färre, tunnare och kortare. En Goliathplanta utan rabarberblomma kan ha stjälkar som ligger uppåt 800 gram styck. Med blommor är de sällan hälften så stora.

Den här lilla rabarberplantan har jag låtit gå i blom med vilje. Det är en gammal rabarb som jag hittade en lite rotbit av efter plöjningen.
Den här lilla rabarberplantan har jag låtit gå i blom med vilje. Det är en gammal rabarb som jag hittade en lite rotbit av efter plöjningen.

Har man mindre ambitioner med rabarberodlingen kan man låta dem blomma. Men det resulterar ofta i träiga stjälkar. Det gör inte så mycket om man kokar saft, men i pajer är det inte lika roligt.

Det går ganska lätt att få fröer av rabarber men rabarberfrö är sällan sortäkta. Det är bara ett fåtal sorter som går att fröså om man vill ha någon som helst koll på resultatet. Dessutom får man ha rejält tålamod. Frösår du rabarber får du räkna med flera år innan du får någon skörd.

Sen är rabarberblommor pampiga förstås. Men mina brukar vara lite lusiga och dessutom står de sig inte särskilt länge. Men pampiga som sagt även om de slokar redan efter några timmar. Så för kortvarig fägring duger de bra ändå.


Vill du läsa mer om rabarber? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


 

Könsbestämma vaktlar

Förra årets vaktlar flyttade ut i voljären för drygt en månad sedan. Nackdelen med att ha dem på sommarnöje är att de blir skyggare när de lever mer som i det vilda.
Förra årets vaktlar flyttade ut i voljären för drygt en månad sedan. Nackdelen med att ha dem på sommarnöje är att de blir skyggare när de lever mer som i det vilda.

Det finns flera sätt att könsbestämma vaktlar men hos mina japanska vaktlar syns det rätt tydligt på fjäderdräkten. Det är lite drygt sex veckor sedan mina kläcktes och de är redan könsmogna.

Söker man efter olika sätt att könsbestämma vaktlar så menar många att man ska vända på dem och klämma på baken. Skummar det är det en hane – eller en nyparad hona. Helt säker kan man inte vara.

Men med mina viltfärgade japanska vaktlar är det lättast att titta på fjäderdräkten. Honorna har spräckligt bröst och hanarna är rostfärgade utan fläckar. Sen finns det naturligtvis gränsfall, men med den här metoden sorterar jag snabbt fram 90 procent av honorna.

Tycker det är rätt lätt att könsbestämma vaktlar när de är viltfärgade. Här är några av de honor som jag sorterade fram idag.
Tycker det är rätt lätt att könsbestämma vaktlar när de är viltfärgade. Här är några av de honor som jag sorterade fram idag.

Tveksamma fall får följa med och kommer förr eller senare att avslöja sig genom att gala. Sen vill jag ha med ungefär en hane på fem–sex honor för att säkerställa befruktningen. Jag kläcker fram en ny omgång varje vår och den här gången fick jag drygt tjugo vaktlar.

Efter första sorteringen verkar det vara runt tolv honor, så den här gången har jag haft tur. Men som sagt, könsbestämningen är inte hundraprocentig.

Hanarna har ett mer rosafärgar bröst utan tydliga fläckar. Sen finns de förstås alltid gränsfall. Men förr eller senare gal de – och då är saken klar.
Hanarna har ett mer rostfärgat bröst utan tydliga fläckar. Sen finns de förstås alltid gränsfall. Men förr eller senare gal de – och då är saken klar.

Nästa projekt är att släppa ut den nya generationen på grönbete. Det hade varit praktiskt om de kunnat samsas med föräldragenerationen men vaktlar må vara små och söta men de kan samtidigt vara både grymma och skoningslösa om de bestämmer sig för det.

Att släppa ihop två flockar kan bli en rent blodbad och de kan mycket väl hacka ihjäl varandra. Så planen är att skilja av en del av voljären och släppa de nya där. Då kommer jag att se rätt tydligt hur aggressiva de äldre är. Vill de slåss så kommer de att försöka attackera genom nätet.

Men med lite tur kommer de att vänja sig. Och eftersom de har gott om utrymme finns det möjlighet för de svagare att gömma sig.

Rockad i maskinparken – traktor säljes

I mycket bra skick och praktisk för arbeten i lite mindre skala. Men allt eftersom gården börjar komma i ordning har jag mindre behov av den.
I mycket bra skick och praktisk för arbeten i lite mindre skala. Men allt eftersom gården börjar komma i ordning har jag mindre behov av den.

Jag har kommit fram till att det är dags för en rockad i maskinparken. Det senaste året har jag bara använt mellantraktorn runt tio timmar och då är det dags att tänka om.

Jag har bara haft den ett par år men hade mycket nytta av den till exempel när jag körde ut kalk på fältet. Men den kommer nog till mer användning på en gård där man oftare har behov av en mindre traktor med lastare.

Istället ska jag investera i ett snö/schaktblad till min stora traktor. Det tänker jag varje vinter – men så kommer våren och behovet känns inte lika akut längre. Men det är dags att göra slag i saken.

Under nyodlingsfasen körde jag en hel del med mellantraktorn. Grus, kalk och för rotplockning.
Under nyodlingsfasen körde jag en hel del med mellantraktorn. Grus, kalk och för rotplockning.

Dessutom ska jag skaffa någon anordning till trädgårdstraktorn så att jag snabbt och rationellt kan rensa och kantskära odlingsbäddarna för äppelodlingen.

Lite trist är det för det är en rolig och pålitlig liten maskin. Men att ha den stående overksam 99 procent av tiden är inte rationellt. Så nu ligger den ute på Blocket.

Senaste projektet – bygga grind

Den snedställda strävan är viktig för att grinden ska bli formstabil. Den går ner till stolpens nedersta gångjärn så belastningen kommer där stoppen är stabilast.
Den snedställda strävan är viktig för att grinden ska bli formstabil. Den går ner till stolpens nedersta gångjärn så belastningen kommer där stoppen är stabilast.

Under det senaste året har jag stängslat runt större delen av gården. Nu börjar det mesta bli klart och det är dags för mer finlir. Som att bygga grind.

Ska man bygga en grind är det bäst att börja med en kravspecifikation. Vad ska den klara av? Hur bred behöver den vara? Hur hög? Och hur ofta ska den användas?

Det är större krav på en grind som ska öppnas och stängas flera gånger varje dag än en som används mer sällan. Min grind kommer inte att öppnas helt mer än någon gång i veckan. Däremot är det bra om den går att ställa på glänt för gående. Är det mycket gångtrafik är det värt att överväga en dubbelgrind med en mindre öppning för gående.

För att bygga grind – eller för all del alla typer av rätvinkliga konstruktioner – är det praktiskt att bygga den ovanpå en släpkärra. Man får hjälp med vinklarna, bra arbetshöjd och det är enkelt att transportera grinden på plats när man är klar.
För att bygga grind – eller för all del alla typer av rätvinkliga konstruktioner – är det praktiskt att bygga den ovanpå en släpkärra. Man får hjälp med vinklarna, bra arbetshöjd och det är enkelt att transportera grinden på plats när man är klar.

Bredden bestämdes av avståndet mellan ladugården och stengärsgårn – 3,65 meter. Och den behöver samtidigt vara lika hög som resten av stängslet så den inte verkar som en snikväg in i äppelodlingen. Så 180 cm var målet.

Jag inriktade mig på att göra en lätt konstruktion. Som hinder är den bara symbolisk men ändå stabil nog att få en hjort att tveka. För att hålla ner vikten kör jag stängseltråd den översta biten. På flera sätt är et en budgetlösning. Jag har använt gammalt virke till stolparna och återanvänt gångjärnen till en annan grind som jag monterat ner.

Överst har jag satt två stängseltrådar för att tvinga hjortarna till lite högre hopp. Det finn även utrymme för en eltråd om det skulle behövas.
Överst har jag satt två stängseltrådar för att tvinga hjortarna till lite högre hopp. Det finn även utrymme för en eltråd om det skulle behövas.

Kan man räta upp ett träd?

Mellan tallen och björken står enen. Men den verkar föredra att hängs ut över vägen.
Mellan tallen och björken står enen. Men den verkar föredra att hängs ut över vägen.

Jag har ett litet problemträd nere vid äppelodlingen. En fyra meter hög en som bestämt sig för att luta ut över vägen. Nu är trafiken inte särskilt intensiv men jag ser det som en tidsfråga innan någon timmerbil tar den med sig.

Dessutom lutar enen mot stängslet och gör det omöjligt att sträcka stängseltrådarna ordentligt. Så frågan är om det går att räta upp ett mindre träd. Jag har redan tidigare stöttat upp den för att hålla vägen någorlunda fri, men den verkar inte ha fattat vinken.

Med hjälp av en spakvinsch fick jag upp trädet så det står hyfsat rakt. Men det är stora krafter i rörelse. Så att fästa den vid en stolpe kommer knappast att gör någon skillnad.
Med hjälp av en spakvinsch fick jag upp trädet så det står hyfsat rakt. Men det är stora krafter i rörelse. Så att fästa den vid en stolpe kommer knappast att gör någon skillnad.

Idag tog jag till det lite grövre artilleriet och vinschade upp trädet så det fick en mer upprätt och respektabel hållning. Ska bara försöka hitta något sätt att behålla det i den positionen.

Hade det varit en gran eller ännu hellre en asp så hade det inte varit något problem. Men vissa träd har jag en särskild känsla för. Som ädellövträd, fruktträd – och en. Därför vill jag göra ett försök att ha den kvar.

När enen är uppspänd går det hyfsat bra att sträcka upp stängslet.
När enen är uppspänd går det hyfsat bra att sträcka upp stängslet.

Med motorsågen skulle det här kunna lösas på några minuter men jag har bara något tiotal enar på gården och sätter därför bevarandetanken först. Men om jag inte hittar någon lösning så får det bli väldoftande smörknivar av den.

Hur som helst är jag tacksam för förslag. Kan man lära en gammal en att stå?