Annons

Amaryllis – ett race mot julafton

Knappt halva löken ska vara ovan jord och sen ska man vara sparsam med vattningen. Amaryllis behöver lite torka för att må bra.
Knappt halva löken ska vara ovan jord och sen ska man vara sparsam med vattningen. Amaryllis behöver lite torka för att må bra.

Amaryllis är ett trevligt inslag i vintermörkret. För en dryg vecka sedan fick jag två lökar och nu är racet inlett – kommer de att slå ut till jul?

Det finns mängder med olika arter och hybrider av amaryllis och vilken sort jag har får jag kanske se när den blommar. Beroende på sort kan det ta mellan sex och åtta veckor från lök till blomma, så för mig hänger det på håret.

Det går naturligtvis att köpa redan utvecklade amaryllis i blomsterhandeln – men det är så mycket roligare att själv dra upp den från lök. Och det är ingen komplicerad procedur. Man sätter löken i ett glas med vatten under ett dygn och sen planteras den i vanlig blomjord så att knappt halva löken sticker upp. Sen är det bara att vänta.

Ett dygn med rötterna i vatten får amaryllislöken att vakna till. men det är bara rötterna som ska vara i vattnet.
Ett dygn med rötterna i vatten får amaryllislöken att vakna till. men det är bara rötterna som ska vara i vattnet.

Efter ett par veckor ska de första skotten komma. Men då ska den stå i rumstemperatur helst lite över 20 grader. Det är ju en växt som trivs med värme och då får man efterlikna dess hemmiljö. En annan rolig egenskap hos amaryllis är att många arter är specialiserade på vissa pollinatörer som kolibrier och fladdermöss. Det kan man nästan förstå när man ser de stora blommorna.

I väntan på blomningen ska amaryllis ha sparsamt med vatten och bara vattnas när den är helt torr. Amaryllis kräver en torrperiod för att må bra och därför trivs den inte i ett rent tropiskt klimat. Efter blomningen kan den få mer vatten och man låter bladen vissna ner. Då går energin tillbaka till löken som hos andra lökväxter. Under sommaren förvaras den sedan svalt, runt tolv grader innan det är dags för nästa blomning.

 

Annons
Annons

Mitt hjorthägn läcker

När jag gick ut på fältet flyttade sig hjortarna i maklig takt mot stängslet. Först hindar och kalvar och sist de båda hjortarna.
När jag gick ut på fältet flyttade sig hjortarna i maklig takt mot stängslet. Först hindar och kalvar och sist de båda hjortarna.

Egentligen är det inget hjorthägn utan ett äppelhägn – tanken är att hjortarna ska hålla sig på andra sidan stängslet. Men tyvärr har jag fortfarande en rik fauna i odlingen.

Fördelen med deras fräckhet att ta sig in dagtid är att de nu avslöjat bristerna i mitt stängsel. Så förhoppningsvis kommer de inte att få det lika lätt i framtiden. Men kanske jag väntar ett tag. Från och med den 16 november – nästa torsdag – är det jakttid på alla dovhjortar…

Dovhjortar är lätta att skilja från andra hjortdjur. Hanarnas horn har skovlar till skillnad från rådjur och kronhjort. Dessutom har dovhjorten en svans som de gärna viftar på.
Dovhjortar är lätta att skilja från andra hjortdjur. Hanarnas horn har skovlar till skillnad från rådjur och kronhjort. Dessutom har dovhjorten en svans som de gärna viftar på.

Ett annat alternativ vore att lägga om produktionsinriktningen. Om jag fixar stängslet när de är på min sida så har jag plötsligt ett hjorthägn på riktigt. Men det skulle å andra sidan inte vara så populärt.

Nu är dovhjortarna inte det enda problemet. Jag har en del rådjur som kommer på besök också. Men det verkar som om de väljer andra vägar in i odlingarna. Så innan jag gör några större förändringar i stängslingen kommer jag att vänta på första snön. Med spårsnön kommer hårda bevis på djurens överträdelser.

Egentligen ingen välkonen syn – men det är ändå rätt vackert med hjortar i det frostiga gräset.
Egentligen ingen välkommen syn – men det är ändå rätt vackert med hjortar i det frostiga gräset.

Dags för ett sista ryck i trädgården

En kvarglömd vattenkanna. Jag kommer inte ens ihåg hur den hamnade här. Kanske var jag på väg till växthuset när telefonen ringde, hunden började skälla eller det kom besök. Nu är den återfunnen i alla fall.
En kvarglömd vattenkanna. Jag kommer inte ens ihåg hur den hamnade här. Kanske var jag på väg till växthuset när telefonen ringde, hunden började skälla eller det kom besök. Nu är den återfunnen i alla fall.

Alla andra är säkert väl förberedda för vintern. Men för mig är det dags för ett sista ryck i trädgården – innan snön kommer.

Det är bara att erkänna. Jag är inte den mest ordningssamma trädgårdsmänniskan. Jag bär inte alltid in alla redskap på kvällen. Särskilt när det är ett pågående arbete. Det känns mer praktiskt att låta dem vara kvar där de behövs.

Men min lättja straffar sig. Ibland fortsätter inte arbetet direkt nästa dag eftersom annat kommer emellan. Och plötsligt står jag där. Var är häcksaxen? Jag brukar ha redskapen i skjulet – men där är den inte. Då börjar ett inre detektivarbete – var och när använde jag den sist? Var någonstans på gården finns ett oavslutat projekt som involverade en häcksax? Jag brukar hitta den till slut, men det kan ta tid.

Mitt slarvande innebär också att jag varje höst behöver gå en rond på gården. En rond för att hitta eventuellt kvarlämnade redskap innan snön kommer. För sen är det kört. Få trädgårdsredskap mår bra av att tillbringa en vinter utomhus. Spadskaft blir mjuka och går av, gårdskrattor och klippredskap rostar, så för att undvika kapitalförstöring letar jag igenom alla ställen där jag jobbat under sommaren.

Under sommarens torka drog jag slang ner till dammen. Och eftersom jag fyllde på flera gånger lät jag den ligga kvar. Där ligger den fortfarande.
Under sommarens torka drog jag slang ner till dammen. Och eftersom jag fyllde på flera gånger lät jag den ligga kvar. Där ligger den fortfarande.

Bland kvarglömda saker räknar jag också alla bevattningsslangar som jag drog under sommarens torka. Nu är de övervuxna av höstgräset och jag vill inte hitta dem sönderfrusna vid vårens första gräsklippning.

Det blir en senhöstdag då jag får göra bot för sommarens synder. Men nästa år – då. Det kommer inte bara att bli den bästa odlingssäsongen någonsin utan det kommer också att bli det år när det blir ordning och reda på mig. Trot den som vill.

I augusti grävde jag stolphål vid en av stenmurarna. Jag blev inte riktigt klar – och spaden står fortfarande och väntar på att jag ska avsluta projektet.
I augusti grävde jag stolphål vid en av stenmurarna. Jag blev inte riktigt klar – och spaden står fortfarande och väntar på att jag ska avsluta projektet.

Så skyddar jag mig mot möss

von Dallas är en av mina effektiva musjägare. Så effektiv mot möss att han till och med är avdragsgill om man har ett jordbruk.
von Dallas är en av mina effektiva musjägare. Så effektiv mot möss att han till och med är avdragsgill om man har ett jordbruk.

Grannarna råkade ut för en råtta som använde kattluckan. Här är det inte lika illa – men möss har jag – och bekämpar dem på alla tillgängliga sätt. 

När det börjar bli kallt ute söker sig mössen inomhus. Den gnager och förorenar där de kommer åt. Dessutom kan de emellanåt vara högljudda när de gnager på något som ger resonans. Väcktes härom natten av mössen så nu är det krig. Så här gör jag för att skydda ägodelar och livsmedel:


För fler tips om livet på landet: Följ bloggen på Facebook.  


Först och främst kommer skalskyddet. Kan man se till att de inte kommer in så är mycket vunnit. Tyvärr är det stort sett omöjligt i gamla hus. De tar sig in genom grunden, genom sprickor i fasaden, längs avloppsledningar eller ventilation på vinden. Jag tätar där jag kan, men möss har inga problem att klättra upp för brädväggar. Så då är det dags för nästa steg.

Gift fungerar utmärkt på vinden. Vill inte klättra upp där regelbundet för att vittja fällor och då är detta det bästa alternativet.
Gift fungerar utmärkt på vinden. Vill inte klättra upp där regelbundet för att vittja fällor och då är detta det bästa alternativet.

Mitt mest effektiva medel mot möss är katterna. Jag har två katter – och de möss som tar sig in i huset blir inte långlivade. Förresten är det en myt att man ska svälta katter för att de ska jaga. Mina har alltid tillgång till mat och är ändå utmärkta musjägare. Även sorkar, vesslor samt en och annan fågel går åt. Men det är ändå möss som ligger i topp på byteslistan.

Slagfällor sätter jag under diskbänken där katterna inte kommer åt. Mössen tar sig upp längs avloppsledningen och äter sig igenom soppåsarna.
Slagfällor sätter jag under diskbänken där katterna inte kommer åt. Mössen tar sig upp längs avloppsledningen och äter sig igenom soppåsarna.

Nästa steg är gift. För några år sedan förbjöds de vanligaste mus/råttgiften men det har kommit nya som jag betat med på vinden dit katterna inte har tillgång. Risken att katterna ska förgiftas av döda möss ser jag som minimal. De har gått om mat och de verkar undvika sjuka möss. En del är rädda att mössen ska dö och börja lukta inne i väggarna. Min erfarenhet är att förgiftade möss söker sig ut och jag har aldrig haft det problemet.

Slutligen använder jag slagfällor. Jag föredrar den  moderna typen där mössen måste peta upp ett lock för att komma åt maten. Nackdelen med slagfällor är att de måste tittas till. Har man mycket möss blir de fulla. Jag sätter alltid ut fällorna två och två och ganska ofta får jag möss i båda.

Viktigast är att bekämpa dem nu på hösten när de är nyinflyttade. Annars kommer de snabbt att bilda familj och då växer problemet snabbt.

Pannlampan är min gatubelysning

Går man genom skogen på natten är det bra med en pannlampa. Jag har testat både dyra och billiga och de dyra har bättre ljus – men sämre livslängd.
Går man genom skogen på natten är det bra med en pannlampa. Jag har testat både dyra och billiga och de dyra har bättre ljus – men sämre livslängd.

Det har hänt att jag gått över till grannarna för att ta en öl – och när jag ska hem har det plötsligt blivit mörkt. Närmaste vägen hem går genom skogen. Och då behövs en pannlampa.

Är det stjärnklart, fullmåne och snö behövs ingen extra belysning, men det är inte många dagar om året man kan njuta av såna upplevelser. Oftast är det svart, så svart att en stadsbo inte riktigt kan föreställa sig hur det är. Det går att ta sig fram med lampan i mobilen men det är inte särskilt effektivt.

Jag har vanliga stavlampor och strålkastare. Nackdelen med dem är att de är bylsiga att bära med sig. Så en pannlampa i fickan är bästa alternativet.

Bilens helljus är naturligtvis helt överlägset. En pannlampa kommer inte i närheten.
Bilens helljus är naturligtvis helt överlägset. En pannlampa kommer inte i närheten.

Länge klarade jag mig med ett par billiga pannlampor från Clas Ohlson men i längden blir det dyrt att byta batterier och de är inte särskilt starka. Varken i ljusstyrka eller i kvalité. Efter en sen natt i våras fick jag låna grannarnas Lumonite – en dyr variant av pannlampa och jag blev rätt imponerad av ljusstyrkan. Så jag skaffade en likadan själv.

Här min dyra pannlampa med samma inställning på kameran. Inte helt rättvist för ögat vänjer sig snabbt och ser bättre än kameran.
Här min dyra pannlampa med samma inställning på kameran. Inte helt rättvist för ögat vänjer sig snabbt och ser bättre än kameran.

Nu har jag testat den i några månader och den har både för och nackdelar. Positivt är det starka ljuset och att den uppladdningsbar så jag slipper köpa batterier stup i kvarten. Den största nackdelen är den dåliga batteritiden. Starkt ljus är bra på natten men det kortar batteritiden väsentligt. Den går att köra i sparläge – men vem gör det?

Jag vill se bra när jag går hem. Men då får man räkna med att pannlampan plötsligt tröttnar och går ner i lägsta sparläge. Trist när man är mitt i skogen. Så lampan den pannlampan fungerar bra för kortare turer: ner till ladugården eller över till grannarna. Men gillar man som jag att röra mig i skogen nattetid behövs uthålligare lampor. Då tar jag med min billiga variant. Batterier går att byta i fält – men vem släpar med sig laddkabel, batteripack och sätter sig och väntar en timme.

Så de billiga varianterna vinner i längden. Och man har råd att tappa den i skogen.

Jag fick bästa ombesiktningen

Tillbaka efter årets besiktning och det verkar som om den kommer att rulla ännu ett år.
Tillbaka efter årets besiktning och det verkar som om den kommer att rulla ännu ett år.

En tvåa betyder ombesiktning – idag fick jag den bästa ombesiktning man kan få. Forden kommer att rulla ännu ett år.

Min bil har rullat drygt 32000 mil nu och är fortfarande i bra form. Inte utan skavanker men startar och går som den ska utan problem. När jag besiktigade idag kom jag plötsligt på att jag missat en sak. Eftersom min bil var miljöbil när jag köpte den (ändrad lagstiftning) går den att köra både på bensin och etanol. Och för säkerhets skull brukar jag alltid tanka etanol innan besiktningen eftersom avgasvärdena blir mycket bättre då.

Nu klarade den sig utan anmärkning på den punkten så jag kunde andas ut. Däremot fick jag en överraskande anmärkning. Besiktningsmannen hittade en reva på insidan av vänster bakdäck – så det är bara att byta. Den bästa anmärkning jag kunde få.

Bakdäcken hade ändå gått sin sista säsong och nästa vecka byter jag till vinterdäck. Kollade med verkstan och de kommer att släcka tvåan samtidigt som de sätter på dubbdäcken. Visst – det blir att fixa nya däck till våren, men det skulle jag gjort i alla fall.

Trots att jag valt ut en märkesolja, helsyntet efter intstruktionsboken så ville Mekonomen sälja på mig en betydligt dyrare specialolja för min motor.
Trots att jag valt ut en märkesolja, helsyntet efter intstruktionsboken så ville Mekonomen sälja på mig en betydligt dyrare specialolja för min motor.

Tror att nyckeln till min välmående bil är att jag alltid skött oljebytena. Bytte olja så sent som förra veckan och när jag köpte den ville expediten på Mekonomen kolla i datorn om det var rätt olja. Den hade rätt spec enligt min instruktionsbok men han hävdade att jag skulle ha en som var 50 procent dyrare. När jag ändå ville ha den billigare blev han upprörd.

– Köper du den billiga oljan så tar vi inget ansvar för vad som händer med bilen.
– Tar ni ansvar för min gamla bil om jag köper den dyra oljan, undrade jag.
– Nja, vi tar ansvar för att vi rekommenderat rätt olja enligt datorn…

Jag nöjde mig med den billigare oljan.

Uppdatering: En klassisk guide för självhushållning

Självhushållning är rikt illustrerad. Massor av drömbilder som får dig att tänka – så här vill jag ha det.
Självhushållning är rikt illustrerad. Massor av drömbilder som får dig att tänka – så här vill jag ha det.

Sidan innehåller annonslänkarTitel: Självhushållning – en handbok för realister och drömmare
Författare: John Seymour

Jag recenserade den här boken för ett par år sedan när den bara fanns på engelska. Nu har jag skaffat den svenska översättningen och jag är positivt överraskad. Självhushållning är den klassiska boken för alla som drömmer om självhushållning och livet på landet. I utflyttarkretsar har de flesta läst den här boken. Och den är fylld av inspiration. Jag köpte min här hos Bokus (Annonslänk).

Seymour tar upp alla sidor av lantlivet: odling, djur, stängsling, vedeldning med mera med mera. Sen kan man inte på 400 sidor gå på djupet inom alla områden – men det här är en grundbok. Den första man skaffar. Ska du sen skaffa höns till exempel så skaffar du naturligtvis en bok om just det ämnet.

Den svenska översättningen är anpassad för vårt klimat – det var en av mina få invändningar när jag recenserade den engelska upplagan. Nu finns det med svenska klimatzoner, växter och djur. Som Linderödssvin och rödkullor. Sen är den inte helt genomförd. Att ha Tilapia som ett alternativ för fiskodling känns inte realistiskt i vårt klimat.  Tilapia behöver 27 grader för att fortplanta sig och dör vid en vattentemperatur på 13 grader. Hellre då nämna kräftodling som ett alternativ.

Sen finns det annat som saknas. Ni som följer min blogg vet att ett av mina större problem är att hålla hjortar och rådjur borta från odlingarna men den stängning som tas upp i boken handlar framfor allt om att hålla tamdjur inne. Ändå vill jag inte vara utan den här boken. Särskilt alla praktiska delar om hantverk. Seymour skriver om snickeri, växtfärgning, läderarbete, korgflätning med mera med mera. Även om du inte har såna planer idag så ger den mängder av nya idéer.

Självhushållning passar för alla som vill ta fram sin egen mat – från stadsodlare till till småbrukare med ett par hektar. Den borde finnas i bokhyllan hos alla som när lantliga drömmar.

John Seymour har åstadkommit en grundmanual för lantlivet som inspirerar. Den passar både som nöjesläsning för drömmare och som praktisk uppslagsbok för oss som redan flyttat ut på landet.

 

De långa kalsongernas tid är här

Långkalsonger och dubbla tröjor är bra att ha. När man spettar snökäppar blir man varm – men att åka släpvagn en kylig oktoberdag kylar snabbt ner en.
Långkalsonger och dubbla tröjor är bra att ha. När man spettar snökäppar blir man varm – men att åka släpvagn en kylig oktoberdag kyler snabbt ner en.

Det kan fortfarande vara behagligt när solen skiner och det är vindstilla. Men när man sätter snökäppar en mulen dag är det långkalsonger och varma tröjor som gäller.

Varje höst sätter vi snökäppar längs samfällighetens vägar. Vårt vägnät är totalt 1,4 mil, men vi brukar skippa de sträckor som går genom skog. När granarna står i dikeskanten fungerar de minst lika bra som snökäppar.

För att det ska gå rationellt försöker vi vara tre personer. En som kör fyrhjulingen och två som sitter på kanten till släpkärran. När föraren stoppar hoppar vi av och spettar upp ett hål i vägkanten. Oftast får man försöka flera gånger innan man hittar en punkt som är stenfri. För att det ska bli ett bra hål använder man baksidan av spettet. Det fick jag lära mig redan första året jag var med. Sen är det bara att trycka fast snökäppen som ska luta bort från vägen.

Arbetslaget är nästan klara, bara de sista snökäpparna vid bron över Gammelån kvar.
Arbetslaget är nästan klara, bara de sista snökäpparna vid bron över Gammelån kvar.

Idag tog det oss knappt tre timmar att få ut käpparna. Och det känns. Framförallt i högerarmen som spettat några hundra hål. Men det går rätt snabbt och med trevligt sällskap går tiden fort. Även om vi är mer pratsamma de första timmarna innan kylan börjar tränga igenom kläderna.

Snökäpparna behövs för plogningen. Så här års är det självklart vart vägen går men när vind och pudersnö bildar snödrev över fälten så är det bara käpparna som sticker upp ur ett böljande hav av vitt. Som jag lärde mig förra vintern när jag körde fast på natten. Numera vet jag bättre och kommer att åka hem genom skogen vid liknande väderförhållanden.

Vid brofästena sätter vi dubbla käppar. Varför vet jag inte – men det ska vara så.
Vid brofästena sätter vi dubbla käppar. Varför vet jag inte – men det ska vara så.

Till våren samlar vi in käpparna igen men det går betydligt snabbare. Det är det ena av vägsamfällighetens två vårtecken: snökäppar och att sätta upp skyltarna med begränsad bärighet. De senare för att tunga fordon inte ska köra sönder vägarna som blir mjuka under snösmältningen.

Men nu är vi redo för vintern

Mina märkliga höns

Igår natt valde hönsen att sova utomhus i lusthuset. Märkligt att de valde första frostnatten för en sån friluftsövning.
Igår natt valde hönsen att sova utomhus i lusthuset. Märkligt att de valde första frostnatten för en sån friluftsövning.

Igår hade vi den första frostnatten – och då bestämde sig hönsen för att sova utomhus. När jag tittade till hönshuset på kvällen så var det tomt. Trots att de alltid brukar hoppa upp på pinnarna i god tid.

De har haft utesovarperioder tidigare, men  det har varit sommartid och sen ruggningen har de alltid tagit sig in i god tid. De har sitt tillhåll i det lilla lusthuset jag byggt åt dem och jag tror inte det går någon nöd på dem.

Men jag förstår inte hur de tänker. Chansen att något rovdjur skrämt UT dem ur hönshuset är minimal, men det måste finnas någon anledning till att de plötsligt bestämmer sig för att sova utomhus.

Funderar på om höken suttit och väntat så de inte vågat sig fram från under taket förrän det blivit mörkt.

En stjärnklar himmel bjöd på höstens första frostnatt och på morgonen var det vindstilla och klarblå himmel.
En stjärnklar himmel bjöd på höstens första frostnatt och på morgonen var det vindstilla och klarblå himmel.

Blev lite konfunderad när jag inte hittade dem inne men eftersom hönsgården är inhägnad och har tak kan de inte ta sig så långt bort, och visst – de satt på vanliga favoritstället.

När jag tittade till dem ikväll satt alla utom två på sina vanliga platser. De saknade sov ute i lusthuset. Skulle vilja ha en hönsviskare som förklarade hur de tänker.