Netflix, HBO eller Viaplay – vad ska man välja?

Jag har under de senaste åren provat och recenserat de olika streamingtjänsterna som finns i Sverige. Normalt skriver jag mest om hur det är att flytta till landet men tillbringar ändå alldeles för mycket tid framför tv:n. Här kommer en sammanfattning av mina erfarenheter:

Netflix
Nu finns samtliga säsonger av Sons of Anarchy på Netflix.
Nu finns samtliga säsonger av Sons of Anarchy på Netflix.

Innehåll: Netflix är överlägset när det gäller kvantitet. Letar man efter filmer och serier man aldrig hört talas om är det här rätt abonnemang. Men det finns också många guldkorn om man kan hitta dem. Vill du parkera barnen ramrör tv:n utan kvalitetskrav så finns det rörliga färgbilder i mängd. Bra barnfilmer? Fråga inte mig. Här hittad du de bästa serierna på Netflix.

Gränssnitt: Netflix har nog det bästa gränssnittet. De har fattat att om man sett ett avsnitt av en serie – så är det sannolikt att man vill se nästa. Ett extra plus för att det går att söka på skådespelare och annan information. Ska man kritisera något så är det att det kan vara svårt att hitta filmer/serier bland deras egna påhittade kategorier.

Teknik: Netflix har väl fungerande appar för de flesta plattformar. Buffringen fungerar även vid lägre strömningshastigheter och hela upplägget känns stabilt.

Pris: Netflix erbjuder en gratis provmånad och därefter kostar ett standardabonnemang 99 kr/månad. Du kan då titta med HD-kvalité på två skärmar samtidigt – men räkna då med stora turfvolymer om du har begränsningar där. Ingen uppsägningstid.

HBO Nordic

Innehåll: När det gäller innehållet är HBO överlägset när det gäller kvalité.  De har inte samma hav av serier och filmer som Netflix – men det mesta på HBO Nordic är värt att titta på. Och då talar jag inte bara om de egna produktionerna som t ex Game of Thrones och Sopranos – utöver dessa finns det en mängd att frossa i. Här hittar du de bästa serierna på HBO Nordic just nu.

Snart börjar sjätte säsongen av Game of Thrones och även för oss som läst böckerna känns framtiden oviss. Bild: HBO Nordic
Bara Game of Thrones är värt pengarna på HBO Nordic. Men väntan känns lång till nästa säsong – lyckliga du som inte sett nån. Bild: HBO Nordic

Gränssnitt: Här finns HBO Nordics akilleshäl. Kopplar man upp sig för att se nästa avsnitt av en serie är det ett evinnerligt klickande innan man hittar fram. Och av någon anledning presenterar de alla serier i omvänd kronologisk ordning med senaste avsnittet först. Vill du börja se en ny serier så vill du antagligen börja från början – inte läsa sammanfattningen av sista avsnittet i säsong åtta. Ett extra minus för att den lagrar det senaste avsnitt du sett. Helst meningslöst eftersom du antagligen inte vill se om det – utan se nästa. Lär av Netflix.

Teknik: HBO Nordics appar för bärbara enheter fungerar dugligt men det finns ingen app för äldre versioner av Apple TV. Appen för Samsung Smart TV innehåller alldeles för många ursäkter: ”Vi ber om ursäkt filmen kan inte visas just nu/du är inte längre inloggad”  och räkna med avbrott för att den ska hinna buffra.

Pris: HBO Nordic erbjuder en gratis provmånad och därefter kostar ett abonnemang 89 kr/månad. Du kan då titta med HD-kvalité på två skärmar samtidigt – men räkna då med stora turfvolymer om du har begränsningar där. Ingen uppsägningstid.

Viaplay

Innehåll: Viaplay är definitivt lillasystern i det här sällskapet. De har några unika toppserier som House, men i övrigt är det rätt glest. Men vill du se gamla säsonger av dokusåpor som norska Paradise Hotel eller Masterchef Canada – så lär du nog inte hitta dem någon annanstans.

Gränssnitt: Viaplay utmärker sig med ett alldeles utmärkt gränssnitt i alla fall på Apple TV. Bra och hyfsat lättförståeliga kategorier – ett extra plus för att barnfilmerna/serierna är indelade i ålderskategorier – sånt underlättar. Samsung appen fungerar inte lika bra utan kräver en del klickande om du vill se nästa avsnitt av en serie.

Teknik: I stort sett duglig – enda större irritationsmomentet är att inställningarna för textning regelbundet försvinner när du börjar ett nytt avsnitt. Då får man gå in och göra om dem.

Pris: Viaplay erbjuder en gratis provmånad och därefter kostar ett abonnemang 99 kr/månad. Ingen uppsägningstid. Ett extra plus för att det ska gå att ladda ner filmer och se off line – även om jag inte lyckats med det.

Min rekommendation:

Det här är egentligen ett av de lättaste valen man har i livet. Eftersom det inte finns någon uppsägningstid är det lätt att prova sig fram. Själv skulle jag ändå börja med HBO Nordic eftersom de trots de tekniska bristerna har   flest riktigt riktigt bra serier – och dessutom till något lägre pris.

Men vill man parkera barnen framför tv:n kan Netflix vara ett bättre alternativ. Då kan man också passa på att se Sons of Anarchy och Breaking Bad – två serier som alla borde se.

Viaplay duger bra för en gratismånad – se House och sätt Hitta Nemo på repeat tills barnen tröttnat.

Slutligen vill jag bara påminna om SVT Play och Öppet arkiv – två gratisalternativ med massor av tittarglädje. Jag kommer att stå först i kön när Öppet arkiv skaffar en app.

Lördagslänken: Lanclin

Jag följer en hel del bloggar som jag sällan har skäl att länka till eftersom de inte skriver så mycket om vaktlar och ogräsbekämpning. Efter ett litet sommaruppehåll återupptar jag nu mina lördagstips om bra bloggar. Idag:

Lanclin – en svensk familj i Bayern

LankLordagEn av de bloggar jag följer är Linnea Edmarks Lanclin. Hon har hivat den rätta balansen mellan personligt engagerande och praktiska resetips. En stor del av bloggen består av beskrivningar av hennes och familjens utflykter i världen. Men minst lika uppskattat är hennes berättelser om hur det är att leva som en svensk familj i Tyskland. Att se svenska traditioner och egenheter – som vi ser som självklara – speglas i en annan kultur ger perspektiv. Även om det som här handlar om Tyskland vilket som land betecknat borde var en av våra närmaste kusiner.

Besök henne NU!

Fruktträdskräfta – rena redskap inte viktigast

Beskärning av fruktträd är viktig både för fruktsättning och för att hindra sjukdomar. Tvätta gärna redskapen när du beskär för att inte sprida fruktträdskräfta – men ännu viktigare är att beskära i torr väderlek.
Beskärning av fruktträd är viktig både för fruktsättning och för att hindra sjukdomar. Tvätta gärna redskapen när du beskär för att inte sprida fruktträdskräfta – men ännu viktigare är att beskära i torr väderlek.

De flesta råd om fruktträdskräfta handlar om att rengöra beskärningsredskap. Gör gärna det – men det finns viktigare åtgärder.

Fruktträdskräfta är så vanligt förekommande att man kan ta för givet att den finns i alla odlingar i större eller mindre skala. Ett återkommande råd är att tvätta sågar och sekatörer i sprit för att inte sprida smittan. Det är en enkel åtgärd så gör gärna det, men det finns andra saker som är ännu viktigare.

Länstyrelsen skickar regelbundet ut odlingsbrev till oss yrkesodlare och i senaste brevet berättas om en ny undersökning som visar att den största delen av kräftangreppen (36 procent) kan härledas till olämpliga förhållanden som för blöt mark eller frostskador. På andra plats kom olämpliga grenvinklar (22 procent) och sen ärr efter fruktstjälkar (21 procent). Bara 17 procent av angreppen uppstod efter beskärning.

Men det är ändå nästan en femtedel av angreppen så tvätta gärna redskapen – men ännu viktigare är att bara beskära vid torr väderlek.

Ett svårt angrepp av fruktträdskräfta. Sporerna tar sig in när det uppstår sårskador på träden och sprider sig i trädet med vattendroppar.
Ett svårt angrepp av fruktträdskräfta. Sporerna tar sig in när det uppstår sårskador på träden och sprider sig i trädet med vattendroppar.

Fruktträdskräfta (Nectria galligena) är en svampsjukdom som kan finnas systemiskt – inne i träden – eller angripa friska träd genom skador. Inom trädet sprids den med vattendroppar och mellan träden med insekter som får med sig sporer på benen. Många anser också att fruktträdskräfta kan spridas med beskärningsutrustning, men specialisterna är inte eniga om detta. Men som sagt – det finns ingen anledning att INTE rengöra redskapen.

De viktigaste åtgärderna mot kräfta är att skaffa friskt plantmaterial och se till att träden är luftiga och väl beskurna så att de snabbt torkar upp efter regn. Fukt och sårskador är nödvändiga för att svampen ska kunna sprida sig.

Ett gammalt Oranie-träd som lämnats åt sitt öde utan beskärning. Korsande grenar har skavt och bildat sår som angripits. Många döda grenar och en fest för fruktträdskräfta. Från det här trädet kan sporerna spridas till andra träd med insekter.
Ett gammalt Oranie-träd som lämnats åt sitt öde utan beskärning. Korsande grenar har skavt och bildat sår som angripits. Många döda grenar och en fest för fruktträdskräfta. Från det här trädet kan sporerna spridas till andra träd med insekter.

Nu under JAS-perioden är den bästa tiden att beskära träden så att sårskadorna snabbt sluter sig. Men det måste göras när det är torrt ute – annars hjälper du garanterat kräftan på traven. Angripna grenar tas bort och kapas minst 30 cm under det angripna stället. Tänk på att de klippta grenarna är smitthärdar så ta bort dem och bränn.

Vissa försök visar också att risken för återinfektion kan minska om man bryter av grenarna istället för att klippa. Detta för att ett brott sker mellan cellerna, medan sekatören klyver celler och släpper ut vätska som ger näring till svampsporerna.

God tillgång på gödsel under våren och kalkning till ett pH runt 7 har också visat sig öka trädens motståndskraft. Andra åtgärder mot kräfta är att se till att marken är dränerad och att pensla sårskador med vattenglas (natriumsilikat).

Du kan alltså räkna med att du har fruktträdskräfta i odlingen men gör vad du kan för att minska spridningen – då går den att leva med.

Konservering – härligt men farligt

Tappa såsen på varma flaskor eller burkar och glöm inte att lägga dem ner så att locket blir pastöriserat av den varma såsen. Även såstillverkning är konservering och man måste hålla koll på pH och temperaturer.
Tappa såsen på varma flaskor eller burkar och glöm inte att lägga dem ner så att locket blir pastöriserat av den varma såsen. Även såstillverkning är konservering och man måste hålla koll på pH och temperaturer.

Lite skit är inte farligt brukar man säga. Och det är sant när man lagar mat som äts direkt. Men ska man konservera eller varmhålla så kan lite skit göra människor sjuka – och till och med döda.

Felaktigt utförd konservering är till och med farligare än ingen konservering alls. Och nu ska jag förklara varför.

Det finns bakterier överallt – du kan tvätta med klorin och sprita händerna – men du kommer ändå att få i dig bakterier. Och det är inte farligt. Din kropp har inga problem med att ta hand om normala nivåer av bakterier. Men om man ägnar sig åt konservering på fel sätt kan elaka bakterier gynnas och bli så många att kroppen inte klarar av det. Då blir vi i bästa fall magsjuka – i värsta fall dör vi.

Några av de farligaste bakterierna – till exempel Clostridium Perfringens och Clostridium Botulinum – är sporbildande. Det betyder att om miljön blir obehaglig för dem så bildar de sporer som är mycket härdiga och överlever pastörisering. Om miljön i burken efter din konservering sen är gynnsam så bildar de nya bakterier och förökar sig snabbt. Dessa bakterier är särskilt lömska eftersom de förökar sig i syrefri miljö – i konserver… Och har man dödat alla konkurrerande bakterier så får de fritt spelrum.

Botulinförgiftningar var vanliga förr när många ägnade sig åt hemkonservering men är rätt sällsynt i Sverige idag. Men nu när konservering är populärt igen så så ska man vara medveten om riskerna.

När jag gick utbildningen i mathantverk tillverkade vi en mängd olika produkter – och i praktiken är allt vi gjorde konservering.
När jag gick utbildningen i mathantverk tillverkade vi en mängd olika produkter – och i praktiken är allt vi gjorde konservering.

Risken är störst om man försöker sig på att konservera animaliska produkter och inläggningar i olja. Därför räknas det som högriskverksamhet av Livsmedelsverket och är inget jag skulle ägna mig åt utan att veta precis hur man ska göra.

Konserverad frukt är säkrare

Frukt är betydligt mindre känsligt eftersom den oftast är sur. Skadliga bakterier förökar sig inte vid ett pH under 4,5 vilket betyder att de flesta frukter är säkra. Det är bara jordgubbar man behöver vara lite extra försiktig med eftersom de brukar ha ett pH runt 4.

pH i äpple ligger mellan 3,2 och 3,9 vilket gör det till en rätt säker produkt. Socker verkar också konserverande så jag använder inga tillsatser i mitt äppelmos.
pH i äpple ligger mellan 3,2 och 3,9 vilket gör det till en rätt säker produkt. Socker verkar också konserverande så jag använder inga tillsatser i mitt äppelmos.

Även om de skadliga bakterierna hålls i schack så finns det andra som du vill undvika. Rätt utförd konservering dödar även förskämningsbakterier – såna som inte gör dig sjuk, men som gör maten illasmakande.

För att vara på den säkra sidan:

  1. Var noga med hygienen. Tvätta händerna innan du börjar konservera. och då gäller riktig tvättning. Två omgångar med tvål, mycket vatten och nagelborste. En riktig handtvätt tar ungefär tre minuter!
  2. Alla rotfrukter och sånt som varit i kontakt med jorden ska tvättas och skalas i ett separat rum. Eller så ska bänkar och skärbrädor rengöras när skalningen är klar.
  3. Tumregeln är att din produkt behöver värmas till 80 grader i tio minuter för att bli pastöriserad. Själv tappar jag allt på varma flaskor som stått i ugnen 100 grader i minst tio minuter.
  4. Gummipackningarna på burkar och flaskor tål inte ugnstemperaturen – så efter att de är fyllda så vänder man burkarna upp och ner så att locken pastöriseras av det varma innehållet. Detta kallas självpastörisering.

Oftast kommer man undan även om man inte är så noga med de här reglerna. Men vem vill ta risken att göra vänner och familj sjuka? Inte jag.

Stängsling del 2: Att stängsla är alltid spännande

På några ställen var det gamla fårstängslet skarvat och redan vid första sträckningen var det några skarvar som gav sig. Men det är inte lätt att böja tre millimeters tråd så att skarven håller.
På några ställen var det gamla fårstängslet skarvat och redan vid första sträckningen var det några skarvar som gav sig. Men det är inte lätt att böja tre millimeters tråd så att skarven håller.

Nu har jag snart säkrat gården från hjortar och rådjur som kommer från söder. Jag vet att de kan vara så illasinnade att de kommer från andra vädersträck – men man måste börja stängsla någonstans.

Jag testar först ett billigt sätt att stängsla genom att utnyttja de gamla fårstängsel som jag har liggande på gården. Jag vet att 80 cm bara är ett kliv för våra svenska hjortdjur, men jag har redan satt 250 centimeters hörnstolpar och har ett knep för att få upp höjden på stängslet.

Man får vara väldigt försiktig när man sträcker stängsel med traktorn. Det är lätt att förivra sig – och då slutar det med en smäll och en rulle skadat stängsel.
Man får vara väldigt försiktig när man sträcker stängsel med traktorn. Det är lätt att förivra sig – och då slutar det med en smäll och en rulle skadat stängsel.

Ovanför fårstängslet kommer jag att spänna upp eltråd i lagom noshöjd för hjortarna. Utan ström till att börja med och däröver sträcker jag upp stängseltråd med jämna avstånd upp till två meter.

Min teori är att hjortarna inte kommer att försöka krångla sig emellan trådarna utan istället promenera längs mitt stängsel tills de kommer på bättre tankar – eller in på grannens mark.

Då och då gick jag ur traktorn för att syfta längs med stängslet. För att få fäste för sträckningen skruvar man ihop två reglar som man kan fästa en lina i.
Då och då gick jag ur traktorn för att syfta längs med stängslet. För att få fäste för sträckningen skruvar man ihop två reglar som man kan fästa en lina i.

Första halvan av stängslet sträckte jag med en vinsch – men det vara bara steg ett. När man sträcker är det bra att göra det i etapper och att gå längs hela stängslet dessemellan. Trots att man röjt en stängselgata kan jag garantera att stängslet hittar någon utstickande rot eller sten att fastna i.

När hela längden med 100 meter stängsel var utdragen sträckte jag det först med handkraft – vilket knappt ger något resultat på sådana längder med stängsel. Därefter kopplade jag på traktorn och då blir det finlir.

När jag började stängsla sträckte jag först upp stängslet med en vinsch för att få det utdraget i hela sin längd.
När jag började stängsla sträckte jag först upp stängslet med en vinsch för att få det utdraget i hela sin längd.

Spännande så det förslår när man långsamt långsamt backar traktorn samtidigt som de knäpper och sjunger i ståltråden. Ett stängsel måste vara riktigt sträckt om det ska fylla sin funktion men man vill inte höra en kraftig smäll när det brister och få hundra meter stängsel komma rullande genom skogen.

Nu tror jag att jag fått till det rätt bra. Traktorn är parkerad och i morgon är det dags att spika krampor. Jag kommer också att gräva bort en del mindre kullar i jorden så att stängslet blir någorlunda rakt. Annars kommer det att bildas hålor under på sina ställen så att odjuren kan krypa in.

Hundra meter kan kännas kort när man är ute och promenerar – men ska man sätta upp stängsel så är det en bit.
Hundra meter kan kännas kort när man är ute och promenerar – men ska man sätta upp stängsel så är det en bit.

Veden, herregud, veden!

En vedbod som börjar fyllas ger en känsla av tillfredställelse. Som en fylld frysbox, ett fullt vinställ – jag tror du förstår.
En vedbod som börjar fyllas ger en känsla av tillfredställelse. Som en fylld frysbox, ett fullt vinställ – jag tror du förstår.

Dags att ta fram skämskudden. Innan midsommar ska veden ligga i vedboden enligt traditionen – och här står jag – i mitten av augusti – och har precis börjat köra in den.

Det finns värre saker man kan bli känd för än vanvård av ved. Men det är ändå lite pinsamt när man försöker etablera sig som lantbo och gör sådana fundamentala missar.

Förra året fick jag hjälp med veden – tre man och en skottkärra gjorde jobbet på ungefär samma tid som jag fixade det själv i år.
Förra året fick jag hjälp med veden – tre man och en skottkärra gjorde jobbet på ungefär samma tid som jag fixade det själv i år.

Veden har liksom hamnat i det icke akuta facket i planeringen. Att köra in veden kan man alltid göra i morgon. Men som min pappa brukar säga: ”I morgon är en skälm”. Och plötsligt är det den 17 augusti och regnet hänger i luften.

Och att lilltraktorn var som byggd för det här jobbet var ytterligare en positiv överraskning.
Och att lilltraktorn var som byggd för det här jobbet var ytterligare en positiv överraskning.

 

 

 

Den första tröskeln för mig brukar vara att komma igång. Egentligen att bestämma mig för vad jag ska ta itu med idag. Det finns många faktorer att väga in: väder, humör, stressnivå och akutlistan. Nästa tröskel är att bli klar – för det är den verkliga källan till glädje.

En av mina hemligheter för att trivas på landet är att försöka avsluta olika projekt. Även små projekt ger tillfredställelse. Gräset klippt – check, hönsen matade – check, veden inkörd – check etc etc Min erfarenhet är att det finns många fler projekt på landet. Det betyder att det finns fler saker att avsluta och fler tillfällen för tillfredsställelse.

Den inkörda veden kommer att glädja mig i flera dagar och jag har ett oändligt antal nya projekt att avsluta. En del kanske skulle bli stressade av det här livet men jag föredrar att vara stressad och tillfredställt på landet framför att vara uttråkad och otillfredsställd i stan. Men det är kanske bara jag.

Inga stora marginaler. Mn ett par centimeter på var sida av skopan räcker bra så länge man inte har för bråttom.
Inga stora marginaler. Men ett par centimeter på var sida av skopan räcker bra så länge man inte har för bråttom.

Om man kan vara tacksam för de små sakerna i livet så har man mer att vara tacksam för. Under stora vedinkörningsdagen så passade till exempel skopan på lilltraktorn precis i dörren till vedboden, regnet började inte på allvar förrän veden var inkörd och jag lyckades få loss den invuxna rullen med fårstängsel utan att skada den. På det hela taget en riktigt bra dag.

Honungssommaren kom av sig

Så här ser en lätt ram ut. Bara ett fåtal av cellerna är täckta och det är glest med bin.
Så här ser en lätt ram ut. Bara ett fåtal av cellerna är täckta och det är glest med bin.

För en månad sedan skördade jag honung för första gången i år och det såg ut att bli en lysande sommar. Men det lite svalare vädret har fått bina att komma av sig.

Det är inte mycket arbete med bina i timmar räknat men det kan ändå bli intensiva perioder när all honung ska tas om hand. Igår sken solen och jag gjorde en liten tillsyn för att se hur de hade det. Det visade sig att de haft några dåliga veckor.

Man känner det direkt när man börja lyfta på en skattlåda. I juli var de så tunga att det började kännas i ryggen men nu var de alldeles för lätta. Min teori är att det kyliga vädret fått bina att hålla sig hemma och med väl utbyggda samhällen har de börjat tulla på vinterförråden.

En efter en går jag igenom skottlådorna för att se vilka samhällen som lyckats bäst. Tyvärr var det bara ett par stycken som så bra ut,
En efter en går jag igenom skattlådorna för att se vilka samhällen som lyckats bäst. Tyvärr var det bara ett par stycken som så bra ut,

Vädret är inte mycket att göra åt så jag har börjat förbereda invintringen. Många väntar en månad till innan slutskattning och hoppas på ljungdrag. Ljungen blommar bara vissa år och då kan man få ett hyfsat tillskott i kuporna. Ljunghonungen är mycket aromatisk – men tyvärr också notoriskt svårslungad.

Jag fick tipset från en riktigt stor biodlare i Strängnäs att invintra redan i augusti. Bina är då fortfarande relativt fromma och hela processen går lugnt och städat till. Senare på hösten ökar aggressiviteten eftersom de då slåss för att behålla den honung de samlat under sommaren.

Under kupornas yttertak ligger täckbrädor som skyddar ramarna med honung och bin. Bina tillverkar propolis som fungerar som klister för att täta alla glipor. Därför behöver man ett bräckjärn för att få loss brädorna.
Under kupornas yttertak ligger täckbrädor som skyddar ramarna med honung och bin. Bina tillverkar propolis som fungerar som klister för att täta alla glipor. Därför behöver man ett bräckjärn för att få loss brädorna.

Eftersom jag gillar enkla och fredliga lösningar så skippar jag chansningen på ljunghonung och kommer att invintra redan om någon vecka.

Efter några generationer med biyngel blir ramarna nästan svarta. Det är rester av gamla puppor. Bina städar ur cellerna efter kläckning med det blir alltid kvar lite rester som färgar ramarna.
Efter några generationer med biyngel blir ramarna nästan svarta. Det är rester av gamla puppor. Bina städar ur cellerna efter kläckning med det blir alltid kvar lite rester som färgar ramarna.

Dags att bygga parkeringsplats

Sen jag flyttade hit har jag för det mesta bilen parkerad på grannens mark tvärs över vägen. Fungerar ok sommartid – men jag vill gärna använda motorvärmare vintertid.
Sen jag flyttade hit har jag för det mesta bilen parkerad på grannens mark tvärs över vägen. Fungerar ok sommartid – men jag vill gärna använda motorvärmare vintertid.

Egentligen står inte parkeringsplats högst upp på listan, men eftersom ryktena säger att en grävmaskin kommer att passera den närmaste tiden är det lika bra att få det gjort.

Det behöver inte vara så komplicerat att bygga en parkeringsplats. I varje fall inte på landet. I slutändan handlar det om vilka behov man har. I flera år har jag parkerat på grannens mark på andra sidan vägen och det har fungerat bra.

Vintertid har jag stått nere vid ladugården för att kunna köra motorvärmaren. Men det är en bit att gå och gräsmattan där bilen står blir ordentligt lerig på vårarna. Så nu är det dags för en smidigare lösning.

Första åtgärden var att röja bort ett buskage med spirea som spritt sig åt alla håll. Till glädje åt ingen – utom möjligtvis för småfåglar och andra mindre djur.
Första åtgärden var att röja bort ett buskage med spirea som spritt sig åt alla håll. Till glädje åt ingen – utom möjligtvis för småfåglar och andra mindre djur.

Jag har röjt undan ett buskage med spirea så grävaren kommer åt. Eftersom marken är full med spirearötter och ett antal gamla stubbar är det lika bra att gräva igenom alltihop. Marken här ute är gammal morän så det blir hur som helst en relativt stabil grund.

Jag får se hur djupt han behöver gå för att få bort rötterna. Därefter ska jag se om det blir markduk eller inte. Blir det markduk kommer jag att först fylla med egenproducerad sten för att sedan avsluta med väggrus.

Jag kan bara se ett problem med att ha parkeringsplats här och det är att det blir en skymd utfart. Å andra sidan passerar det sällan några bilar – så jag vågar nog chansa.
Jag kan bara se ett problem med att ha parkeringsplats här och det är att det blir en skymd utfart. Å andra sidan passerar det sällan några bilar – så jag vågar nog chansa.

Vill gärna ha en någorlunda hårdgjord yta för att kunna jobba med bilen. Och det viktigaste – el så jag kan använda motorvärmaren. Har funderat ut en fiffig lösning: jag ska koppla motorvärmaren till ett eluttag med fjärrkontroll. Då kan jag sätta på motorvärmaren från köket i lagom tid innan jag ska köra iväg.

Att få en parkeringsplats nära huset kommer också att underlätta när jag ska köra iväg till marknader.

Det är TUNGT att bära honung och glögg.

Min söta heta chilisås

Den här såsen uppskattas av de flesta – mina andra chilisåser med röksmak och den extremstarka är mer för entusiasterna.
Den här såsen uppskattas av de flesta – mina andra chilisåser med röksmak och den extremstarka är mer för entusiasterna.

Idag tänkte jag bjuda på receptet till min chilisås Söt&Het en av de chilisåser jag tillverkar. Älskar att använda den både som marinad och som sås. Eller som dipp blandad med crème fraîche till angenäm styrka och smak.

Hade inte tänkt på det tidigare – men den är faktiskt vegansk också eftersom jag inte använder honung i den här såsen.

Det här receptet ger närmare fyra liter chilisås – så för hemmabruk kan man använda mängderna inom parentes, så får man ungefär en liter.

Ingredienser:
2 kg (500 gr) färska tomater
7 dl (knappt 2 dl) strösocker
7,5 dl (2 dl) vitvinsvinäger
200 gr (50 gr) färsk habanero chili
6 (1,5) gula lökar
3 (1) citroner
160 gr (40 gr) vitlöksklyftor
2 msk (2 tsk) bruna senapsfrön
3 tsk (1 tsk) kumminfrön
1 msk (1 tsk) kryddnejlikor

Kör ingredienserna tre timmar i 160 grader. Titta till den då och då så du kan peta ner grönsaker som sticker upp. Om något blir bränt så gör det inget. Det plockar du bort sen.
Kör ingredienserna tre timmar i 160 grader. Titta till den då och då så du kan peta ner grönsaker som sticker upp. Om något blir bränt så gör det inget. Det plockar du bort sen.

Den kräver lite förberedelse – men den är värd det.

  1. Börja med att skiva tomaterna. Sen varvar du dem med socker i en skål, det är inte jättenoga att det blir jämnt. Men se till att du har socker överst i skålen. Täck skålen med plastfolie och ställ den i kylen över natten. Sockret drar ut vätskan ur tomaterna.
  2. Nästa dag lägger du över tomaterna i en ugnsfastform och häller över vätskan. Skiva löken och lägg den över tomaterna. Sen lägger du ner skivad chili (använd handskar när du skivar den), vitlöksklyftorna (hela) och strö kryddorna över hela formen. Slutligen pressar du citronerna och häller över. OBS – vinägern ska INTE läggas i än!
  3. Tryck ner med en slev så att allt blir fuktigt och sätt in formen i ugnen på 160 grader i tre timmar. Titta till formen emellanåt, enstaka grönsaker som sticker upp kan bli brända – men det är ingen fara. Efter tre timmar stänger du av ugnen och låter formen svalna.
Kör såsen i en mixer, gärna länge så den blir riktigt finfördelad.
Kör såsen i en mixer, gärna länge så den blir riktigt finfördelad.

4. När såsen svalnat plockar du bort eventuellt brända bitar, tillsätter vinägern, och kör den i en mixer. Först långsamt och sedan på högsta fart. Minst fem minuter – du vill att såsen ska bli så slät som möjligt.

Jag silar alltid mina såser så de blir riktigt släta. Har man en stor sil går det rätt fort. En sån här kan köpas billigt hos företag som säljer till biodlare.
Jag silar alltid mina såser så de blir riktigt släta. Har man en stor sil går det rätt fort. En sån här kan köpas billigt hos företag som säljer till biodlare.

5. Sen brukar jag sila såsen. Det är inte nödvändigt – men det gör stor skillnad för det slutliga intrycket.

Sista chansen – glöm inte att provsmaka din chilisås innan du tappar på flaska. Upptäcker du att något saknas sen har du massor av jobb framför dig...
Sista chansen – glöm inte att provsmaka din chilisås innan du tappar på flaska. Upptäcker du att något saknas efter att du tappat upp den har du massor av jobb framför dig…

6. Koka upp såsen i en stor gryta och tappa den på varma flaskor eller burkar. Jag använder bara glasförpackningar eftersom dessa kan steriliseras genom att stå i ugnen i 10 minuter/100 grader. När flaskorna är fyllda skruvar du på korken och lägger dem ner i tio minuter så att korken steriliseras av det varma innehållet. Burkar vänds upp och ner.

Nu är din chilisås klar och håller sig utan vidare i ett år i rumstemperatur. Öppnad flaska håller sig i flera veckor i kylskåp. Därför är det bra att inte ha för stora förpackningar.

Tappa såsen på varma flaskor eller burkar och glöm inte att lägga dem ner så att locket blir steriliserat av den varma såsen.
Tappa såsen på varma flaskor eller burkar och glöm inte att lägga dem ner så att locket blir steriliserat av den varma såsen.

Det här är som sagt mitt recept och du kan variera det på många sätt och kan göras båda starka och mildare. Experimentera gärna med olika chilisorter. Bara du håller proportionerna mellan tomater, socker och vinäger på samma sätt. Det har med hållbarheten att göra eftersom denna chilisås inte innehåller några tillsatser eller konserveringsmedel.

Nästa söndag ska jag skriva om konservering utan konserveringsmedel eftersom det är det jag håller på med som mathantverkare.

Träskor – det nya svarta

Sprillans nya träskor som jag stolt visar upp på farstukvisten. Bäst att passa på innan de ser ut som på nästa bild.
Sprillans nya träskor som jag stolt visar upp på farstukvisten. Bäst att passa på innan de ser ut som på nästa bild.

Det är träskor som gäller. Bor man på landet behöver man i princip två sorter skor – träskor och stövlar. Nu har håller jag på att uppgradera båda två.

Tidigare har jag använt en snikvariant från Jula – mjukskor av träskotyp  –för 199 kronor. Men när även par nummer två började falla sönder i sina beståndsdelar bestämde jag mig för att uppgradera. Så nu har jag investerat 250 kronor i riktiga träskor – av trä. Förhoppningsvis kommer de att tåla mitt tempo lite bättre.

Detta är mitt andra par av mjukskor från Jula. och precis som det tidigare paret duger de bara till att samla gräs och dagg på strumporna numera.
Detta är mitt andra par av mjukskor från Jula. Och precis som det tidigare paret duger de bara till att samla gräs och dagg på strumporna numera.

Stövlar och träskor har sina bestämda användningsområden här ute i skogen. Ska man jobba med djur eller jord – så är det stövlar som gäller. Hämta post, vattna eller snickra – då fungerar träskorna utmärkt. Jag har frångått de här reglerna en gång. Började jobba med bina i träskor eftersom jag tyckte det var för varmt med stövlar. Resultat: Jag blev stucken i hälen.

Så lär av mina misstag: Djur och jord – stövlar, övrigt– träskor.

Sen innehåller min garderob förvisso många andra typer av skodon. Jag har kostymskor, vinterkängor, seglarskor, en hög av sneakers och mina gamla favoriter från storstadstiden: jodphurs från RM Williams. Arbetsskor från Australien som blivit finskor i resten av världen. Men i grunden klarar jag mig med träskor och stövlar.

Även mina stövlar har börjat upplösas i sina beståndsdelar. Bäst att skaffa nya. Snart återstår bara mikroplaster.
Även mina stövlar har börjat upplösas i sina beståndsdelar. Bäst att skaffa nya. Snart återstår bara mikroplaster.

En sak som är viktig när man köper dem bara: skaffa träskor och stövlar som är minst en storlek för stora. Detta för att de ska vara lätta att sätta på. Även vintertid när man har yllesocker på fötterna. Jo, det är sant, jag använder trätofflor året runt. Fast i djupsnö är det stövlar som gäller, med broddar om det är isigt.

Förresten, när du ändå läser det här, kan du hjälpa mig att lösa ett mysterium? Titta på bilderna och lägg märke till att både hos träskor och stövlar så är det vänsterskon som drabbats av ett långt framskridet sönderfall. Högerskorna ser fortfarande relativt normala ut. Varför?

Hade jag varit en hängiven bollspelare kunde det ha varit en förklaring. Men tyvärr, jag är högerfotad.

Tacksam för alla förklaringsmodeller.