Annons

Värme i hönshus

Mina nuvarande höns, Sussex och Lohman, besväras inte av snö och vinter. Däremot finns det få anledningar för dem att ge sig ut i snön – varken insekter eller gröna att picka i sig.
Mina nuvarande höns, Sussex och Lohman, besväras inte av snö och vinter. Däremot finns det få anledningar för dem att ge sig ut i snön – varken insekter eller grönt att picka i sig.

Ibland får jag höra att höns klarar ner till 17 minusgrader innan de får problem med förfrysningsskador. Det är kanske sant, men ska de trivas bra bör temperaturen ligga mellan 5 och 15 plusgrader. Det är målet med mitt hönshus.

Höns klarar i allmänhet kyla bättre än värme, men det finns gränser. De överlever utan problem rätt många minusgrader men att sätta gränsen där de får förfrysningsskador tycker jag är lite hårt. Bortsett från rent praktiska problem med frysboxtemperaturer i hönshuset – som frusna ägg och fruset vatten – vill jag gärna att hönsen ska trivas. Det räcker inte med att de överlever.

När mitt nya hönshus blir färdigt kommer de förhoppningsvis att få det ännu bättre. Jag har lärt mig en del av bristerna i det gamla – framförallt ivl jag hålla värmen bättre på vintern – och hålla mössen borta.

Det finns flera alternativ för att hålla värmen i hönshuset. Först bör man se till att värmen inte försvinner. Ett dragigt hönshus är direkt skadligt för hönsen och dessutom försvinner värmen. Så först fixar man så att det inte är  drag, sen isolering. Bra isolering gör att värmen inte strålar ut genom tak och väggar.

När utetemperaturen ligger under tio minus drar jag igång mitt dyra kamflänselement. Elen kostar en del men det gör det lite drägligare för mina hönor.
När utetemperaturen ligger under tio minus drar jag igång mitt dyra kamflänselement. Elen kostar en del men det gör det lite drägligare för mina hönor.

Nästa steg är att värma upp hönshuset. Enklaste värmekällan är höns. Varje höna avger runt 10 watt, så de pickar runt som små värmeelement i hönshuset. Det betyder också att hönsen ger värme till varandra. Har du fem hönor med gott om plats så kommer de att vara mer frusna än om du har förtio hönor på samma utrymme. Förr i tiden hade man nästan aldrig värme i hönshusen, men hade man många hönor och om hönshuset var en del av ladugården med rejäla värmekällor i form av kor, hästar och grisar så hade hönsen det rätt bra.

En del använder gödselbingen som värmekälla, men min erfarenhet är att det är en osäker metod. Blir det riktigt kallt avstannar processen när man behöver den som bäst.

Jag har investerat i ett kamflänselement godkänt för djurstallar. Ingen billig lösning, men i alla fall den säkraste. Att sätta in en vanlig värmefläkt i ett hönshus är att leka med elden. De nakna glödtrådarna inne i fläkten väntar bara på att det ska byggas upp tillräckligt med damm för att de ska fatta eld. Eller att hönsen flaxar upp strö som sugs in mot glödtrådarna.

Värmelampa är i så fall ett bättre alternativ. Den är tät och säker men eftersom den är tillverkad för kycklingar/smågrisar så är den konstruerad för att rikta värmen neråt. Den skapar en varm cirkel på golvet under. Lite som att sätta en elradiator bakom en soffa. Visst värmer den – men effekten hamnar inte där den behövs.

Annons

Nu gäller det att behärska sig

Under snön väntar jorden på mina pluggplantor. Det gäller att planera så de har rätt storlek när det är dags att plantera ut. Så som varje år är frågan – När är våren här?
Under snön väntar jorden på mina pluggplantor. Det gäller att planera så de har rätt storlek när det är dags att plantera ut. Så som varje år är frågan – När är våren här?

Kallt – men dagarna blir ljusare. Och nu gäller det att behärska sig och inte så för tidigt. Det är ett misstag jag gjort förut med rangliga och alldeles för stora plantor som resultat.

Målet är att få de första fröna i jorden i månadsskiftet februari/mars. Då är det chili som ska igång. I år kommer jag att odla pålitliga sorter som Espelette och Hot Lemon. Om sådden går som planerat och vädret inte bjuder på några överraskningar så kommer jag att ha mina första gröna Espelette redan i juni. Övriga sådder kommer efter hand.

Tidigare har jag odlat habanero och av de sorter jag odlat är det den som behöver längst tid. Habanero behöver runt 150 dagars utvecklingstid och för att få bra styrka vill jag att den mognar under sommarens varmaste period – vilket jag i år räknar med att det är i juli. Så med tid för groddning och lite marginal är det lagom att så i början på februari. Men i år står jag över, den har inte gett så bra skörd och jag föredrar mycket av en mildare chili framför lite av en stark.

Espelette och Hot Lemon. Espelette är min favoritchili – stora skördar, mycket fruktighet och lagom stark så att alla kan uppskatta den.
Espelette och Hot Lemon. Espelette är min favoritchili – stora skördar, mycket fruktighet och lagom stark så att alla kan uppskatta den.

Espelette är min favoritchili och jag har torkad Espelette som min huvudsakliga krydda – men nu börjar den ta slut. Jag har också testat att odla Espelette på friland och det gick, men blev ungefär halv skörd jämfört med växthus.

Efter hand kommer mitt Green room att fyllas på eftersom i väntan på sommaren. I år fokuserar jag på de viktigaste växterna. Oregano, lavendel och libbsticka. Kommer också att sätta en ny omgång kvanne – som varje år. Övriga kryddor som ska sås är malört, citronmeliss och pimpinell.

 

Annons

Dra järntråd för elstängsel

När jag sätter upp permanenta elstängsel – såna som ska sitta uppe i flera år föredrar jag att använda järntråd. Det finns elband och eltrådar av textil som är både billigare och mer lätthanterliga. Tyvärr har de ett bäst före datum.

Här en film om hur jag drar järntråd:

Ska man stängsla för att hålla djur inne behöver man inte komma upp i samma höjd. Men mitt elstängsel är till för att hålla djur ute. Hjortar och rådjur ska hållas borta från odlingarna. Därför har jag gått upp i höjd till 180 centimeter. Det räcker vanligen för att avskräcka djuren. Men räkna inte med ett hundraprocentigt skydd. Ett tillräckligt motiverat rådjur tar sig igenom, men jag kommer att förbättra stängslet allt eftersom jag upptäcker läckor.

Ännu är stängslet inte hundraprocentigt, men jag utnyttjar snön för att se var de tar sig igenom. Fördelen med elstängsel är att det är lätt att dra en ny tråd där det behövs.
Ännu är stängslet inte hundraprocentigt, men jag utnyttjar snön för att se var de tar sig igenom. Fördelen med elstängsel är att det är lätt att dra en ny tråd där det behövs.

I längst ner har jag fårstängsel eftersom jag hade flera rullar liggande här på gården. Men om jag börjat från grunden hade jag använt riktigt viltstängsel – två meter högt. Särskilt om jag skulle stängslat på åkermark. I skogen är det lite bökigt att hantera de tunga tvåmetersrullarna.

Mitt alternativ är alltså fårstängsel i botten och elstängsel ovanför. Fördelen med denna kombination är att den är rätt lätthanterlig och flexibel. Märker jag att djuren tar sig in någonstans är det rätt lätt att dra en extra tråd där. Dessutom ser det inte lika störande ut i landskapet. På lite håll syns knappt eltråden.

Det finns en del som tycker illa om elstängsel och hakar upp sig på att det är uppåt 10000 volt. I verkligheten är det inte spänningen (antalet volt) som är farligt utan strömmen (antalet ampere). Ett elstängsel har hög spänning men väldigt låg ström. Testa själv – det känns rejält när man rör vid ett elstängsel – men det är oskadligt. Precis som det ska vara.

Tanken är att djuren ska lära sig – och det gör de fort. Jag ser till och med på harspåren att de små gnagarna undviker att gå i närheten av tråden och hittar andra vägar.

Önskar jag vore en Mandelmann

Man tappar lite av energin när man upptäcker den här typen av skador. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare.
Man tappar lite av energin när man upptäcker den här typen av skador. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Februari. Fortfarande kallt, fortfarande mörkt och julbelysningen är åter nedpackad och förpassad till ladugården. Det är det stora vemodets tid.

Efter snart fem år som lantbo på heltid har jag insett att det inte alltid går som man tänkt sig. I själva verket är det bara sällan planerna infrias som det var tänkt. Och i stunder där motgångarna staplas på varandra händer det att jag önskar jag vore en Mandelmann.

Tänk att leva på en gård där det aldrig verkar vara februari.  Där det mesta går som man tänkt. Om ett lamm försvinner så hittas det. Och om ett djur dör så är det bara ett, inte hela besättningen – och mest ett undantag som förstärker närheten till naturen.

Där skulle jag ständigt småskrockande gå omkring och förundras över hur bra allt fungerar. Hela livet gå gården skulle ses i ett rosa skimmer och de små motgångar som ändå dyker upp kan snabbt justeras genom att ändra några ord på etiketterna.

Känner att jag drabbats av lite vintertrötthet. Ser fram mot en väderprognos med positiva siffror.
Känner att jag drabbats av lite vintertrötthet. Ser fram mot en väderprognos med positiva siffror.

Istället för en sån tillvaro känns livet på landet här ibland som en ständig kamp för att hålla jämna steg med verkligheten. Samtidigt som jag planerar för en stor renovering av ladugården verkar andra projekt– såna jag redan bokfört som avklarade – falla samman.

Mössen har förstört förra årets potatisskörd. Taket på gästsstugan läcker. Hönsgården har trots förstärkningar ännu en gång rasat ihop under snötrycket. Och trots all energi jag lagt ner på stängsling så har hjortar och rådjur tagit sig in och vandaliserat många av mina nyplanterade äppelträd. Det senaste är ändå det som svider mest.

Allt jobb som är nedlagt på stängsling och plantering av träden känns lite bortkastat.

Nu vet jag av erfarenhet att jag sällan brukar gräma mig allt för länge. Men den omedelbara reaktionen på förstörda träd behöver också sin tid.

Men visst vore det skönt att vara en Mandelmann.

Uggleholk väntar på hyresgäst

Det ser kanske inte så högt ut men skenet bedrar. När man står där uppe och försöker surra fast holken samtidigt som man med ena handen försöker hålla sig vid liv – så är det HÖGT.
Det ser kanske inte så högt ut men skenet bedrar. När man står där uppe och försöker surra fast holken samtidigt som man med ena handen försöker hålla sig vid liv – så är det HÖGT.

Det har nu gått snart fyra år sedan jag satte upp min uggleholk. Jag hade hoppats på en hyresgäst vid det här laget men traktens ugglor verkar föredra andra ställen. 

För några år sedan byggde jag en kattuggleholk som jag satte upp i en tall i gårdens utkanter. Jag ville helst undvika skruv och spik eftersom tallen en gång i tiden kommer att bli prima sågvirke. Och en stålspik kan vara riktigt farlig när den hamnar i sågen.

Holken sitter i den höga tallen i hörnet av ett stort fält. Milsvida skogar bakom. Hade jag varit kattuggla hade jag tyckt det skulle vara ett utmärkt alternativ.
Holken sitter i den höga tallen i hörnet av ett stort fält. Milsvida skogar bakom. Hade jag varit kattuggla hade jag tyckt det skulle vara ett utmärkt alternativ.

I järnhandeln hittade jag aluminiumspik, men tyvärr fanns den bara i dimensioner som passar små fågelholkar – inte en uggleholk – så det alternativet föll bort. Har sett en del skisser på hur man kan hänga holken i en grenklyka – men då gäller det att det finns en som passar.

Bestämde mig till slut för att surra fast holken. Det blir ingen lösning för evärderliga tider eftersom trädet kommer att växa och valla över repen, som inte håller kommer att hålla för alltid. Men till slut kom holken på plats i alla fall.

Men efter fyra år börjar jag bli tveksam. Hänger holken fel? För lågt, felvänd eller på fel plats?  Ugglorna kanske behöver lite tid att utvärdera de nya bostadsmöjligheterna – men fyra år känns länge.

Apple – sveket svider fortfarande

When Apple go bad. Mitt senaste datorköp från Apple blev en besvikelse – och sen fick jag själv stå för alla kostnader för att få datorn fixad.
When Apple go bad. Mitt senaste datorköp från Apple blev en besvikelse – och sen fick jag själv stå för alla kostnader för att få datorn fixad.

Efter Apples misslyckade leverans i somras bestämde jag mig för att gå över till PC. Men än har jag inte kommit till skott. Det tar tid att komma över en brusten relation.

Jag var en inbiten Macanvändare ända sen min första LCII – så i nästan 30 år har jag skaffat den ena Macen efter den andra. Inte billigt, men jag har alltid varit nöjd. Nu är det dags att bita i det sura (ruttna) äpplet och gå vidare.

Jag fick känna doften av ny elektronik – men när allt var kopplat var den här symbolen min enda belöning.
Jag fick känna doften av ny elektronik – men när allt var kopplat var den här symbolen min enda belöning.

Efter första missen var jag beredd att förlåta. Att min nya iMac inte kom den dag det var utlovat trots upprepade försäkringar från Apple är förlåtet. Trots att jag var tvungen att sitta hemma två dagar för att vänta på leveransen.

Sen blev jag lite harmsen när det visade sig att min nya 27 tums 5k iMac var levererad utan fungerande hårddisk. Sånt borde inte kunna hända. Men jag har ett stort hjärta och eftersom supporten på Irland är så extremt vänlig så översåg jag även med det.

Droppen som fick bägaren att rinna över var när Apple meddelade att jag inte skulle få någon ersättning för mina resor till närmaste Apple-service. Närmare tio mil tur och retur, två gånger. Det borde vara rimligt att jag som kund hålls skadelös och slipper betala för Apples misstag. Men icke. ”Vi har ingen policy för att ersätta dina kostnader”.

Inget system installerat – det var första problemet. När det var avhjälpt så fanns det ingen fungerande hårddisk. Det kunde inte supporten hjälpa mig med så det vara bara att packa och ge mig iväg till Örebro, på egen bekostnad.
Inget system installerat – det var första problemet. När det var avhjälpt så fanns det ingen fungerande hårddisk. Det kunde inte supporten hjälpa mig med så det vara bara att packa och ge mig iväg till Örebro, på egen bekostnad.

Så nu sitter jag och sörjer mina långvariga relation till Apple. Det är som att jag efter en långvarig diet på färska friska äpplen till slut satt tänderna i ett som varit genomruttet. På ett sätt vet jag att de flesta äpplen är friska – men minnet av den ruttna smaken finns kvar. Och bitterheten över att vår relation inte var värd mer från Apples sida.

Hade de gett mig en rabatt som kompensation så hade jag varit nöjd. Och de hade ändå tjänat pengar. Men, men – mister du en kund står där tusen åter.. Och om Apple glatt kan gå vidare så får jag göra det också.

En liten pump håller vaken öppen

Min lilla luftpump räcker för att hålla en vak öppen i dammen. Trots dryga decimetern kärnis räcker det med minsta storleken om den får hjälp av en bit cellplast.
Min lilla luftpump räcker för att hålla en vak öppen i dammen. Trots dryga decimetern kärnis räcker det med minsta storleken om den får hjälp av en bit cellplast.

Dammen har varit isbelagd i närmare två månader. Jag har haft en del elproblem så en del av tiden var den helt isbelagd – men nu surrar min lilla pump igen.

Jag har flodkräftor och guldfisk i dammen men det är flodkräftorna som är prioriterade. Fiskar gillar inte cirkulation under vintern eftersom de måste simma mot strömmen, kräftorna har inte det problemet. Ändå kör jag bara lilla pumpen än så länge eftersom jag inbillar mig att uppvärmningen till våren går snabbare om det varmare vattnet fått ligga orört i bottenskikten.

Vintertid har jag två pumpar i pumphuset vid dammen. Lilla pumpen går dygnet runt, den stora får villa till våren kommer. Då går den några timmar varje dag.
Vintertid har jag två pumpar i pumphuset vid dammen. Lilla pumpen går dygnet runt, den stora får villa till våren kommer. Då går den några timmar varje dag.

Idag finns det två pumpar i dammen. Min stora pump har en bottenluftare som ligger på två meters djup och blåser ut runt två kubikmeter luft i timmen – under sommarhalvåret går den på timer och är igång fyra timmar per dygn när luften är som varmast på eftermiddagen. Lilla pumpen hänger någon halvmeter ner och ser till att hålla en liten yta öppet vatten. Den får gå dygnet runt så länge isen ligger. Viktigt att tänka på är att pumparna måste står i ett ouppvärmt utrymme – annars kommer det förr eller senare att bildas kondens i slangarna så att de fryser.

Fördelarna med en mindre pump är dels elförbrukningen – räknar med en total elkostnad på under 20 kronor för att driva den här 5-wattspumpen under tre månaders isbeläggning. Den stora pumpen på 90 watt hade kostat flera hundralappar under samma period. Dels hade en större pump cirkulerat vattnet i hela dammen och dragit ner kallt ytvatten i bottenhålorna.

Syresättningen ser jag främst som ett problem sommartid med höga vattentemperaturer och stor nedbrytning i dammen. Största skälet till att jag håller en vak öppen är att lufta ur svavelväte som annars kan lagras under isen. Och då räcker det med en liten vak för att den ska vädras ut.

Syrestenarna hänger under en bit vanlig cellplast med en bit galvat stål som tyngd längst ner.
Syrestenarna hänger under en bit vanlig cellplast med en bit galvat stål som tyngd längst ner.

Innan jag hade pump klarade guldfiskarna tre månaders total isbeläggning utan problem och eftersom kräftorna är tåligare mot låga syrehalter är jag inte orolig för den månad som gått utan pumpar.

När våren börjar närma sig kommer jag att ta upp ett hål mitt i dammen för att snabba på issmältningen när jag drar igång stora pumpen. Men då är det isdubbar som gäller, har vinterbadat tillräckligt i dammen.

Under någon månad var dammen helt igenfrusen den här vintern eftersom jag inte kunde köra pumparna.
Under någon månad var dammen helt igenfrusen den här vintern eftersom jag inte kunde köra pumparna.

Stängsla mot rådjur och hjort

Ett högt viltstängsel runt hela gården är det bästa. Men i nödfall får man ta till enklare alternativ. Något är bättre än inget.
Ett högt viltstängsel runt hela gården är det bästa. Men i nödfall får man ta till enklare alternativ. Något är bättre än inget. Här nedanför kan du se en film på hur dovhjorten reagerar på mitt tillfälliga stängsel.

Varje gång jag ser rådjur och hjortar i odlingarna är en motgång. Men nu tar jag snön till hjälp för att hitta läckorna i stängslet. Att stängsla runt hela gården har tagit tid – men nu börjar det bli klart.

Rådjur hoppar inte högre än 150 cm – oprovocerat. För hjort är motsvarande siffra 180 cm. Med oprovocerat menar jag att de inte hoppar högre utan rejäl motivation – som en varg till exempel. Eftersom det är dessa djur jag har mest problem med så har jag stängslat till 180 cm.

Sen jag började med stängslingen har jag prövat flera varianter. Men den som gäller nu är fårstängsel i botten till 90 cm höjd. Ovanför sitter tre eltrådar med 30 cm avstånd. Och det verkar fungera bra. Djuren går inte över stängslet – däremot hittar de alla sårbarheten. Därför är det bra med snöspårning för att se var de tar sig in. Funderade också på tvåmeters viltstängsel, men bortsett från att det är dyrt så är det otympligt att hantera i skogsmark. Och jag har valt att lägga stängslet i skogen så det inte syns så mycket.

Jag har även testat Allox rådjursnät och använder det runt hönsgården. För det ändamålet fungerar det hyfsat, men är väldigt ömtåligt. Kör man emot det med skottkärran har man ett hål – samma sak om en gren ramlar ner. Därför använder jag det inte i skogen. Allox har också ett starkare viltnät, men en grönsaksodlare i närheten har dåliga erfarenheter av det. Hararna biter hål och har det väl blivit hål så växer de.

Genom skogen har jag satt stolparna med åtta meters avstånd. Fårstängsel i botten och tre eltrådar ovanför.
Genom skogen har jag satt stolparna med åtta meters avstånd. Fårstängsel i botten och tre eltrådar ovanför.

Har man stängsel behöver det tåla en del belastning. För några veckor sedan såg jag en hjort springa rakt in i stängslet och studsa bakåt. Hinten försökte ett par gånger innan hon gav upp. Men stålstängslet höll, bara en knäckt stängselstolpe och några utdragna krampor. Men detta är ett bra skäl till att hålla stängslet väl sträckt. Om det slackar finns det risk att djuren fastnar, och det vill man inte vara med om.

Nu håller jag som sagt på med att täta alla hål. På ett ställe gick de in via att dike och på senare tid har de följt stängslet och tagit sig in vid huset. I förlängningen kommer jag att bygga grindar – men en sak man får tänka på att OM de tar sig in så är det bra om de hittar ut igen.

 

Vaktlar på vintern

När hösten slår till på allvar får mina vaktlar flytta in i burarna i ladugården. Om de saknar utelivet så märks det inte. De är friska och pigga och och brukar fortsätta värpa tills mörkret tar överhanden.

Vaktlar har inga problem med svensk vinterkyla – inom rimliga gränser. Om de fått gå utomhus och vänja sig vid klimatet. Vaktlar som levt i rumstemperatur kommer inte att klara temperaturförändringen om du flyttar ut dem direkt.

Ibland kryper temperaturen ner en bra bit under 20 minus även här i Sörmland och då sätter jag in en värmelampa. Hade vaktlarna varit besvärade av kylan hade de trängts under den – men mina promenerade obekymrat omkring i hela buren. Så länge de har mat och vatten klarar de vintern bra.

En och annan vaktel passade på at ta Sommartid bor mina vaktlar i en voljär där de har utrymme att ta sig en flygtur. Tänk på att vilda vaktlar är flyttfåglar, det kan man inte tro när man ser dem.sig en flygtur när de kom in i voljären. Tänk på att vilda vaktlär är flyttfåglar, det kan man inte tro när man sed dem.
Sommartid bor mina vaktlar i en voljär där de har utrymme att ta sig en flygtur. Tänk på att vilda vaktlar är flyttfåglar, det kan man inte tro när man ser dem.

När gräset börjar gro igen om några månader kommer de att få flytta ut i voljären igen. Nackdelen med att ha dem utomhus i en stor voljär är att det är svårare att hitta äggen. När jag rådfrågade om detta så trodde de flesta att vaktlarna snabbt skulle beta ner all grönska så att det inte skulle bli något problem. Men eftersom jag har drygt fyra kvadratmeter per fågel så levde de hela sommaren i sin djungel. Och äggletandet blev lite expedition varje gång.

En fördel med detta var att mina vaktlar trivdes så bra att de ruvade och födde upp egna kycklingar.

Mina vaktlar verkar trivas bra även i burarna. Trots att temperaturen passerat 20 minus utomhus.
Mina vaktlar verkar trivas bra även i burarna. Trots att temperaturen passerat 20 minus utomhus.

Men nu får de bo i burarna så länge det är vinter. Har inte haft några som helst antydningar till bråk inom flocken som nu består av tolv vaktlar. Och rengöringen går lätt eftersom jag kan dela buren med en skiva. Då kan jag mota över vaktlarna till ena halvan – sätta i skivan och städa i godan ro.