Annons

Mitt senaste brobygge är det största

Jämfört med den gamla bron är den nya betydligt mer inbjudande. Räknar med att betydligt fler vågar sig ut på ön nu.
Jämfört med den gamla bron är den nya betydligt mer inbjudande. Räknar med att betydligt fler vågar sig ut på ön nu.

Ett av sommarens alla projekt har varit att göra ön i dammen mer tillgänglig. Förra året gjöt jag brofästen och i år var det dags att bygga själva bron.

Eftersom brospannet är 640 centimeter var min ursprungliga plan att använda stockar som jag bytte till mig när grannen avverkade. Men eftersom det är lite komplicerat att få till stockarna så det blir snyggt blev det en bro av tryckt virke istället. Och det här blev ett lite större projekt än mitt senaste brobygge.

För ett par år sedan klöv vi en stock och det har fungerat som en tillfällig bro. Den har fungerat – men har inte varit särkilt förtroendeingivande. Så det var dags för en rejälare lösning.

Det som tog längst tid med brobygget var att få till splitsar som fungerade. Det hade gått att göra en enkel långskarv med förstärkningar på sidorna, men det här blev snyggare – och roligare.
Det som tog längst tid med brobygget var att få till splitsar som fungerade. Det hade gått att göra en enkel långskarv med förstärkningar på sidorna, men det här blev snyggare – och roligare.

Som brobalkar använde jag 45×190 tryckt virke. Problemet är att maxlängden på dessa är 540 centimeter, så det blev att skarva. Ett roligt snickerijobb som kräver lite precision.

Jag gjorde en splits som är ungefär fyra gånger reglarnas bredd. Det är lite pilligt att få passningen bra men genom att såga ut kortstyckena först kunde jag använda dem som mall. Splitsen är sedan både limmad och låst med långa skruvar.

En släpkärra är en utmärkt plattform för lite större snickeriprojekt. Här kan man se hur jag vinklat in balkarna i underkant.
En släpkärra är en utmärkt plattform för lite större snickeriprojekt. Här kan man se hur jag vinklat in balkarna i underkant.

För att få bron att se lite slankare ut har jag vinklat in reglarna 10 grader – lite extra mätande och sågande blev det – men att bygga bro är ett roligt arbete. Som gångplank har jag använt 28×120 trall och tycker det ser riktigt bra ut.

Har bropelare 140 centimeter från varje ända så att den ena hamnar mitt under skarven. För hållfastheten borde jag kanske ha satt bropelare bara mitt på bron – men jag tyckte det här blev snyggare.

Det blev ett brobygge som känns stabilt. Funderar på om jag ska sätta dit ett räcke också för dem som ändå känner sig osäkra. Men det kommer jag att avvakta med. Eftersom den är 40 cm bred tror jag de flesta kommer att uppleva den som pålitlig.

Riktigt nöjd med mitt brobygge. Frågan är om det behövs ett räcke eller inte. Skulle du våga dig över den här bron?
Riktigt nöjd med mitt brobygge. Frågan är om det behövs ett räcke eller inte. Skulle du våga dig över den här bron?
Annons

Jag är en Influencer – typ

En influencer i vedboden. Härifrån utövar jag min makt över världens konsumenter.
En influencer i vedboden. Härifrån utövar jag min makt över världens konsumenter.

Jag är medlem i en organisation som det varit lite turbulens kring den senaste tiden. Nu ska jag förklara varför.

Influencers of Sweden är en organisation för bloggare, youtubers och andra som producerar material för webben. På egen hand – utan anställning. För att man ska kunna ägna sig åt det här mer seriöst så behöver man få in pengar – min blogg var en ren kostnad de första åren men nu när den vuxit och jag lagt in annonser är den åtminstone självförsörjande. Sen tycker jag ordet influencer känns lite pretentiöst för mig som sitter här ute i skogen, men jag har lärt mig leva med det.

Och det är här Influencers of Sweden kommer in. Det finns många som fortfarande tycker det är fult att tjäna pengar på skrivande – om man inte är anställd eller möjligen författare. Inom Influencers of Sweden ger vi stöd åt varandra för hur man ska kunna gå runt och till och med försörja sig på det man håller på med. Hur man hanterar företag som uppmanar till lagbrott som omärkta samarbeten, köpta länkar eller som vill att jag ska skriva om deras företag i utbyte mot presenter. Det kanske inte är allmänt känt – men såna förslag får jag regelbundet.

Influencers of Swedens verksamhet har tydligen upprört ett antal företag som tjänar pengar på att vara mellanhänder mellan företag och tex bloggare. De menar att vi inte representerar branschen. Då menar jag att det är vi amatör-, semi- eller helproffessionella bloggare, youtubers, instagrammare som ÄR branschen. Nu är jag själv bara en småhandlare i sammanhanget med knappt tusen läsare om dagen. Men utan oss som skapar innehåll hade de här kritiska företagen inte kunnat tjäna pengar alls.

Att sen att de som tjänar pengar på andras arbete är kritiska till att vi organiserar oss är förståligt. Men för mig är det bara ytterligare ett skäl att vara med i Influencers of Sweden.

Fler artiklar om kritiken mot Influencers of Sweden

Annons

iZettles fakturering skapar problem

Hade de grundläggande funktionerna fungerat hade möjligheten att fakturera via mobilen varit en riktig tillgång. Nu blev det inte så.
Hade de grundläggande funktionerna fungerat hade möjligheten att fakturera via mobilen varit en riktig tillgång. Nu blev det inte så.

Använder du som många andra småföretagare iZettle för kortbetalningar? Var försiktig med att fakturera via appen – det kan orsaka problem.

Sedan några år tillbaka använder jag iZettle för att ta emot kortbetalningar när jag är ute på marknader. Och för det ändamålet fungerar den bra. Men den nya funktionen för att skicka fakturor har irriterade brister som kan orsaka problem.

Det som verkade så bra med fakturering via iZettle blev en besvikelse. Det fungerar – men det går inte att lita på faktureringen.
Det som verkade så bra med fakturering via iZettle blev en besvikelse. Det fungerar – men det går inte att lita på faktureringen.

Det största problemet är att fakturorna inte fungerar med de företag som anlitar externa företag för att hantera fakturorna. Det gäller framför allt de stora butikskedjorna, som till exempel ICA. Mina stora kunder. Använder du iZettle för att fakturera dem får du i bästa fall ett kryptiskt mejl:

”Vi har tagit emot följande e-mail och som innehöll 0 bilagor
Följande är de bilagor som fanns och som kommer att bearbetas:”

Efter kontakt kom det fram att utan faktura som bilaga kommer den inte att bearbetas. Du får alltså inte betalt. Har du otur får du inte ens ett mejl – bara utebliven betalning. Enligt iZettle kan de inte hjälpa till utan du får skicka dessa fakturor manuellt. Då uppstår nästa problem.

IZettle har en i teorin utmärkt funktion för lagerhantering. Men för att den ska fungera måste alla transaktioner gå via appen. Lyfter du ut de fakturor som appen inte klarar av stämmer inte lagersaldot längre.

Ett annat problem är att iZettle gör alla rapporter – och ev synkroniseringar med bokföringsprogram efter fakturametoden. Konstigt eftersom de flesta småföretagare använder kontantmetoden. Nu blir resultatet att fakturorna hamnar på fel period.

Slutligen saknar fakturafunktionen möjlighet till öresavrundning. Lite pinsamt när de skickar påminnelser till dina kunder för 12 öre. Själv har jag löst det genom att justera alla priserna.

Tycker det är underligt att iZettle inte kan fixa så här grundläggande funktioner. Tills det är ordnat haltar en annars utmärkt funktion betänkligt.

Potatisskörd med förhinder

Så här såg planen för potatisskörden ut. En sållmatteupptagare som tar upp potatisen, skakar av jorden och lägger den i prydliga rader. Men verkligheten blev en annan.
Så här såg planen för potatisskörden ut. En sållmatteupptagare som tar upp potatisen, skakar av jorden och lägger den i prydliga rader. Men verkligheten blev en annan.

Jag hade en plan när jag satte potatisen i våras. Eftersom jag äger redskap för potatisodling så tänkte jag testa hur de var att använda i praktiken. Även om det blev i liten skala. Nu blev det inte så.

För att underlätta traktorkörningen så satte jag bara två långa rader istället för ett fyrkantigt potatisland. Det fungerade bra, särskilt när det gällde kupning och bevattning. Men upptagningen hamnade mer åt det manuella hållet.

För ett par veckor sedan slog jag av blasten för att potatisen skulle sluta växa och istället få starkare skal. Och i helgen hade jag föräldrarna på besök och det var dags för skörd. Först kopplade vi min sållmatteupptagare men av oklar anledning knäcktes axeln så fort vi kopplade in kraftuttaget. Lite av ett mysterium eftersom det utan svårighet gick att dra runt mattan med handkraft. Men det var bara att koppla av den igen.

Istället fick mina stackars föräldrar hjälpa mig att skörda potatis för hand med grep. Det går – men tar tid.
Istället fick mina stackars föräldrar hjälpa mig att skörda potatis för hand med grep. Det går – men tar tid.

Nästa försök var att ta upp potatisen med den treskäriga potatiskupen, och det gick hyfsat. Några potatisar förolyckas visserligen men det rörde sig om några enstaka procent. Efter första genomkörningen plockade vi för hand och gick igenom jorden med grep. Men grepen skadar fler potatisar än kupen. Så efter ett par timmar plockning så körde vi fram traktorn igen.

Med kupen djupt ställd körde vi fram och tillbaka. Och efter varje omgång plockades alla synliga potatisar i hinkar. Det visade sig vara det effektivaste sättet, samt det som gav minst skador på potatisen.

Resultatet av årets odling blev medelmåttigt jämfört med andra. Av tolv kilo sättpotatis fick jag knappt 50 kilo vinterpotatis. Bäst utdelning gav som vanligt Asterix medan årets försökssort Pentland gav något mindre. Men jag fortsätter prova mig fram.

Nu lagras potatisen i rumstemperatur i någon vecka för att läka eventuella skador. Sen blir det vinterförvaring och förhoppningsvis räcker den fram till jul.

Det går att klippa sig själv

Med en klippmaskin är det teoretiskt sett rätt enkelt att klippa sig själv. Bara att byta mellan olika skär för olika delar av huvudet. I praktiken är det inte helt enkelt att få det rätt.
Med en klippmaskin är det teoretiskt sett rätt enkelt att klippa sig själv. Bara att byta mellan olika skär för olika delar av huvudet. I praktiken är det inte helt enkelt att få det rätt.

Jag har ständigt en mängd gör-det-själv projekt på gång. Även saker jag aldrig gjort förut – och nu har tiden kommit för att jag ska börja klippa mig själv.

Det finns frisörer i Vingåker. Så många att det nästan verkar vara ett överskott. Men under de sex år jag bott här har jag inte en enda gång lyckats få en drop-in tid. Så jag brukar åka till Katrineholm för klippning.

En förebild där jag fortfarande är lite luddig i kanterna.
En förebild där jag fortfarande är lite luddig i kanterna.

Det här med drop-in är en fix idé jag har. Jag drar mig för boka upp en tid för klippning. Frisering är sånt jag ägnar mig åt när jag får en halvtimme över och råkar befinna mig i civiliserade trakter. Att boka en tid en vecka i förväg känns alldeles för pretentiöst. Så nu har jag börjat klippa mig själv.

Efter första försöket är jag hyfsat nöjd. Jag bara höll undan håret uppe på huvudet och körde klippmaskinen på sidorna och bak. Min teori är att om man lyckas få det symmetriskt så verka det vara med avsikt och det lyckades rätt bra. Utom bak i nacken där jag missade en del testar. Men för ett första försök att klippa sig själv var det inte så illa.

Här har en amatör varit framme – men jag ser det ändå som en relativ förbättring. Jag har visat min goda vilja att göra något åt eländet.
Här har en amatör varit framme – men jag ser det ändå som en relativ förbättring. Jag har visat min goda vilja att göra något åt eländet.

Nästa projekt i den här genren är att toppa håret upptill, men det känns som ett större projekt. Eller i varje fall tekniskt mer krävande. Om jag fortsätter på den inslagna vägen ska jag se till att skaffa fler speglar till badrummet. Det är en insikt jag gjort: Ska man klippa sig själv – eller för all del andra – så är det bra att se vad man gör.

Flygbilder – här är min trädgård

Huset är byggt runt 1850 och har relativt nytt tak. Det ligger väl inbäddat i grönska med ett riktigt gammalt päronträd på ena sidan och ett lika gomalt gullregn på den andra,
Huset är byggt runt 1850 och har relativt nytt tak. Det ligger väl inbäddat i grönska med ett riktigt gammalt päronträd på ena sidan och ett lika gomalt gullregn på den andra,

Nu har jag skrivit om gården i mer än sex år och för det mesta har det varit små nedslag med fokus på detaljer. Därför tänkte jag bidra med några flygbilder så att du som läsare kan få en bättre uppfattning om hur det ser ut.

Från 120 meters höjd går det att se hur dammen, ladugården och huset ligger i förhållande till varandra. Flygbilder ger bra perspektiv.
Från 120 meters höjd går det att se hur dammen, ladugården och huset ligger i förhållande till varandra. Flygbilder ger bra perspektiv.

Ofta går jag och tittar nedåt på marken. Letar skräp, ogräs eller spår efter odjur. Men ibland är det bra att lyfta blicken och tänka på hur det faktiskt ser ut. Och hur bra man kan ha det på landet.

Äppelodlingen efter en sommar. Trots angrepp från hjortar och rådjur ser det rätt bra ut.
Äppelodlingen efter en sommar. Trots angrepp från hjortar och rådjur ser det rätt bra ut.

Ska man planera för odlingar eller grävande av damm så är flygbilder ett bra hjälpmedel. De gör det lättare att rita kartor och planera. Innan jag skaffade drönare ritade jag kartor genom att gå omkring med kompass och 50 meter måttband. Det går – men tar lång tid om man ska vara noggrann.

Här är gården från det stora fältet som var granskog när jag flyttade hit.
Här är gården från det stora fältet som var granskog när jag flyttade hit.
Och från sydsidan. Lämnar man gården åt det här hållet är det bara mil med skog.
Och från sydsidan. Lämnar man gården åt det här hållet är det bara mil med skog.

Dags att skörda vinterpotatisen

Jag tog upp en planta för hand för att se hur det såg ut – riktigt bra tycker jag. Asterix är en av mina favoritsorter och av någon anledning är potatis  mycket godare när man odlat den själv.
Jag tog upp en planta för hand för att se hur det såg ut – riktigt bra tycker jag. Asterix är en av mina favoritsorter och av någon anledning är potatis  mycket godare när man odlat den själv.

Igår slog jag av blasten på vinterpotatisen. Nu ska den få vila i jorden ett par veckor innan det är dags för skörd.

Anledningen till att man slår av blasten en tid innan är för att potatisen ska tåla lagring bättre. När man slår av blasten slutar potatisens tillväxt och istället bygger den på ett tjockare skal. En annan gödel är att den släpper lättare från stolonerna (de underjordiska stamdelarna).


Vill du läsa mer om odling och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Min plan är att använda en sållmatteupptagare när jag skördar. Det är en maskin jag drar efter traktorn som gräver upp knölarna och sen skakas jorden av på ett band. Har aldrig använt den tidigare men om jag lyckas kommer det en rapport om hur den fungerar.

Sen kommer nästa projekt och det är att hitta ett bra ställe för vinterförvaring av potatisen. Potatis är även efter upptagningen en levande växtdel och om den lagras för varmt fortsätter den att andas och bryta ner kolhydrater till vatten och koldioxid. Potatisen förlorar vikt, skrumpnar och blir sötaktig.

Blasten avslagen. Jag använder röjsågen för det jobbet. Nu ska den få torka innan den krattas bort. En annan gödel med att ta bort blasten först är att man minskar risken för att eventuellt bladmögel sprider sig till knölarna och orsakar brunröta.
Blasten avslagen. Jag använder röjsågen för det jobbet. Nu ska den få torka innan den krattas bort. En annan gödel med att ta bort blasten först är att man minskar risken för att eventuellt bladmögel sprider sig till knölarna och orsakar brunröta.

Å andra sidan måste man undvika frost som spränger potatisens celler. Optimal temperatur är 3–5 grader i ett utrymme med god ventilation. Sen måste det vara helt mörkt. Både dagsljus och elektriskt ljus får potatisen att bli grön – och alla gröna delar är giftiga. Det är främst ämnet solanin man ska akta sig för. Det kan ge symptom som illamående och diarré. I riktigt allvarliga fall kan nervsystemet angripas.

Men jag tror inte man ska vara för orolig. Trots att solaninhalten är högre i norden än i sydliga länder finns inga allvarliga förgiftningsfall rapporterade här. Hur som helst äter jag inte gröna potatisar. Man ska förresten akta sig särskilt för att äta groddar eftersom solanin halten är mycket hög i dem.

Skillnadens skörd ger ny inspiration

Med en flyktig blick skulle det här kunna vara hemma hos mig – men tittar man noga ser man att Sara Bäckmo har en annan nivå av organisation i grönsakslanden.
Med en flyktig blick skulle det här kunna vara hemma hos mig – men tittar man noga ser man att Sara Bäckmo har en annan nivå av organisation i grönsakslanden. Foto: Maria Fors Östberg

Sidan innehåller annonslänkarNär jag flyttade ut till landet var en av drömmarna att försöka bli självförsörjande i den mån det var praktiskt möjligt. Med åren har ambitionerna falnat – men Sara Bäckmos nya bok Skillnadens skörd ger mig ny inspiration.

Mina egna odlingar går i perioder. Några år har jag haft mängder med chili, andra år har jag potatis i överflöd – eller blåbär. Problemet med min typ av odling är att man rätt snart blir mätt. Jag har fortfarande flera kilo torkad chili från mina goda odlingsår – men med facit i hand hade det varit bättre att variera odlingen.

Skillnadens skörd av Sara Bäckmo och Maria Fors Östberg.
Skillnadens skörd av Sara Bäckmo och Maria Fors Östberg.

Och det är här Sara Bäckmos nya bok Skillnadens skörd kan göra skillnad även i min trädgård. Jag kan ibland bli lite överväldigad av alla sorter hon odlar men det tror jag är en erfarenhetsfråga. Chili och tomatsorter har jag hyfsad koll på men när det gäller sallad och bönor inser jag att det är dags att börja ta ut svängarna.

Hos mig är det morötter och palsternackor som dominerar i odlingsbäddarna. Trots att jag äter mycket spenat och faktiskt gillar sallad. Skillnadens skörd har fått mig att tänka om, nu ska jag diversifiera mer. Och inte bara odla det jag äter mest av utan att odla mer och anpassa matvanorna efter skörden.

Med åren har jag tappat lite av odlingslusten när det sett ut så här i odlingarna. Men nu blir det nya tag.
Med åren har jag tappat lite av odlingslusten när det sett ut så här i trädgården – halvätna morötter och rådjursspillning. Men nu blir det nya tag.

Skillnadens skörd är inte bara en utmärkt inspirationskälla. Den innehåller också mängder av vackra bilder och recept. Upplägget med att disponera boken efter årstiderna känns helt logiskt. Och för mig som har djur är det skönt att de också får vara med i recepten.

Det är egentligen bara en sak jag saknar i Skillnadens skörd och det är en sammanfattande kalender med så- och skördetider. Men det är inte värre än att jag kan sätta samman en så själv. Det står nu på min att göra lista.

Skillnadens skörd går att köpa här (Annonslänk) och hos många andra bokhandlare.

Volvo V40 är för liten för mig

Jag gillar Sci-Fi så jag hade inga problem med att uppskatta instrumenteringen. Men det tog tid att hitta alla knappar – som hur man sänker basen på stereon som tidigare förare satt på max.
Jag gillar Sci-Fi så jag hade inga problem med att uppskatta instrumenteringen. Men det tog tid att hitta alla knappar – som hur man sänker basen på stereon som tidigare förare satt på max.

Ibland får man ställa om snabbt. Vad som skulle bli en snabb runda till Katrineholm blev en helkväll. Och konstaterandet att Volvo V40 inte är rätt bil för mig.

Liten tuva etc… Nu har jag slutat använda fälglås.

Inför helgens marknad skulle jag åka och köpa en bit tyg till marknadsståndet. En snabb runda tänkte jag. Men halvvägs hörde jag ett konstigt fladdrande ljud. Det visade sig att jag fått punktering på vänster framhjul.

Att byta däck är visserligen en rätt grundläggande bilteknisk övning, men eftersom jag betalar för en bärgningsförsäkring och inte hade särskilt bråttom bestämde jag mig för att få hjulet bytt medan jag lyssnade på ljudbok. Det visade sig inte bara vara ett klokt beslut – utan ett nödvändigt.

Jag kan tänka mig att åla mig in i bilen – om det är en Lotus, Maserati eller Porsche. Inte när det är en Volvo V40.
Jag kan tänka mig att åla mig in i bilen – om det är en Lotus, Maserati eller Porsche. Inte när det är en Volvo V40.

Bärgaren dök upp efter 45 minuter och hissade upp bilen. Då visade det sig att nyckeln till fälglåsen inte låg i bilen. När jag bytte till sommardäck hade bilfirman inte lagt tillbaka den i bilen. Så hjulet gick ute att få loss. Det blev bärgning till bilfirman, som lyckligtvis forfarande hade öppet halv sex en fredag. Nyckeln gick naturligtvis inte att hitta efter fyra månader. Så det blev att lämna bilen – och beställa en hyrbil. Som också ingick i försäkringen.

Det blev två timmars väntetid innan försäkringsbolaget kunde konstatera att det inte gick att få tag på en hyrbil i motsvarande storlek. Istället blev det en Volvo V40. Alltid roligt att testa en ny bil.

Det visade sig att med lite planering gick det att få in nästan alla marknadsattiraljer även i en V40. Med fällda säten bak och backar staplade i passagerarsätet gick det in. På det hela taget var Volvo V40 en trevlig bil. Bränslesnål, tyst och jämfört med min gamla Focus ett under av teknik. Men vad är finessen med backspeglar som fälls in när man låser? Enda större anmärkningen var att det var krångligt att ta sig in. Det gör att jag stryker den från listan av möjliga bilar för mig.

På måndagen fick jag tillbaka min bil. Verkstaden tog 200 kronor för att ta bort fälglåsen samt 500 för ett nytt däck. Helt överkomligt. Och eftersom försäkringen täckte hyrbilen kostade mig äventyret med bärgning och hyrbil bara hundra kronor i diesel. Så jag ser det som rätt prisvärt.

 

Fisket visar på bra tillväxt av flodkräftor

Jag fick många fullvuxna hanar på mellan 12 och 13 centimeter. Snittvikten låg på 78 gram och den största vägde in på 97 gram.
Jag fick många fullvuxna hanar på mellan 12 och 13 centimeter. Snittvikten låg på 78 gram och den största vägde in på 97 gram.

Det var spännande att dra upp burarna i morse och fångsten tyder på att Frolic är ett alldeles utmärkt kräftbete. Och flodkräftorna har vuxit bra.

Mina tio burar gav i snitt fem kräftor. Av de femtio kräftor som jag drog upp var tjugosex fullvuxna hanar, tjugotvå honor och två småkräftor. De små är de som kläcktes våren 2016 och de har redan hunnit bli fem centimeter långa.


Vill du läsa mer om kräftodling och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


De stora hanarna kommer jag att fiska ut så gott de går. De är redan små monster med en genomsnittlig längd på tolv–tretton centimeter och med vikter uppåt hundra gram. En bra tioväxt med tanke på att de bara var 8–9 centimeter för två år sedan. Såna kan gå hårt åt den övriga populationen och eftersom de varit med under två parningssäsonger räknar jag med att de spridit sina gener bra i dammen. För befruktningens skull räcker det med en hane på tre honor så de som blir kvar bör räcka bra.

Ala kräftorna vägdes och mättes innan jag släppte tillbaka dem på samma plats som de fångats.
Ala kräftorna vägdes och mättes innan jag släppte tillbaka dem på samma plats som de fångats.

Honorna har inte vuxit lika bra, knappt en centimeter på de här två åren. Det tror jag beror på att villkoren för fortplantning är bra i dammen. Det går åt mycket energi till att dra upp yngel och då går tillväxten långsammare. Men det är bara positivt. En undersökning visade att antalet honor som parar sig ett enskilt år ligger mellan 53 och 97 procent. Ju bättre villkor desto fler som parar sig. Så småväxta honor tyder på att yngelproduktionen är bra.

Två småkräftor fick jag med. Fem centimeter efter 14 månader tyder på god tillväxt för de här flodkräftorna.
Två småkräftor fick jag med. Fem centimeter efter 14 månader tyder på god tillväxt för de här flodkräftorna.

Jag fångade bara två småkräftor men jag är övertygad om att det finns betydligt fler. Små kräftor går inte gärna i burar och de har dessutom lättare att smita ut. De jag fångade var båda fem centimeter långa och vägde sex gram. Med all sannolikhet är de den första generationen som kläcktes i dammen för drygt ett år sedan. Och från 9 mm till 5 centimeter på 14 månader är bra tillväxt för en kräfta.

Nu kommer jag att fortsätta fånga alla stora kräftor. Det bästa för beståndet är att ta alla hanar över 10 centimeter och alla honor över 10,5. Då får man den bästa tillväxten i dammen.

Efter vägning och mätning släppte jag tillbaka dem i dammen på samma plats som de fångats.
Efter vägning och mätning släppte jag tillbaka dem i dammen på samma plats som de fångats.