Fjärilsrestaurang

Ibland får man göra en dygd av nödvändigheten. Jag har inte hunnit med ogräsrensning och skörd av all oregano. Så nu har jag döpt om örtodlingen till fjärilsrestaurang.

Det är tacksamt att fota fjärilar på en sådan här plats. Man tar med sig en stol, sätter sig så att ljuset blir rätt. Ställer in kameran och sen är det bara att fota.

Många bilder blir det och det är inte alltid man hinner med. En del fjärilar envisas dessutom med att fälla ihop vingarna när de landar vilket minskar chanserna till bra bilder.

Det är inte bara fjärilar som njuter av den uppdukade festmåltiden. Humlor, bin och blomflugor tar också för sig. Men fjärilarna är finast.

Nässelfjärilen är den vanligaste just nu och rätt ofta kan man se förra årets fjärilar med sorgligt slitna vingar.
Nässelfjärilen är den vanligaste just nu i min fjärilsrestaurang. Rätt ofta kan man se förra årets fjärilar med sorgligt slitna vingar.

Den vanligaste fjärilen just nu är nässelfjärilen (Aglais urticae) en av våra mest långlivade fjärilsarter. Man kan se den från tidig vår till sen höst. Vuxna individer övervintrar och kommer fram de första varma vårdagarna för att para sig.

Det finns många arter av pärlemorfjärilar och de flesta ser snarlika ut från ovansidan.
Det finns många arter av pärlemorfjärilar och de flesta ser snarlika ut från ovansidan.

Pärlemorfjärilarna (Heliconiinae) är också vanliga men eftersom det finns ett tjugotal arter av dessa har jag ännu inte gett mig på att särskilja dem.

Påfågelögat är en av tre svenska arter som är beroende av nässlor för sin fortplantning.
Påfågelögat är en av tre svenska arter som är beroende av nässlor för sin fortplantning.

Påfågelögat (Inaccis io) börjar nu också visa dig mer. Jag skrev tidigare om alla larver från denna jag sett i trädgården, så om någon vecka räknar jag med att den blir betydligt vanligare. Den övervintrar liksom nässelfjärilen som vuxen och kan ses tidigt på våren.

Citronfjärilen är en annan vanlig fjäril – tycke för att den flyger under hela sommarhalvåret.
Citronfjärilen är en annan vanlig fjäril – särskilt som den flyger under hela sommarhalvåret.

En annan övervintrare är citronfjärilen (Gonepteryx ramni). Den är liksom nässelfjärilen en långlivad art, för att vara fjäril, och när nästa generation kläcks i början på juli kan förra årets citronfjärilar fortfarande flyga omkring. Honorna är betydligt blekare än hanarna.

Blåvingarna är i mitt tycke en av de vackraste fjärilarna. Det finns ett tjugotal arter i Sverige.
Blåvingarna är i mitt tycke en av de vackraste fjärilarna. Det finns ett tjugotal arter i Sverige.

Blåvingarna (Polyommatini) består också av ett tjugotal arter. Bland fjärilarna tillhör den gruppen juvelvingar och har den egenheten att larverna utsöndrar sockerhaltiga ämnen som får myror att ta hand om dem. Eftersom de flesta blåvingar lägger ägg på och uppskattar baljväxter som klöver trivs de bra här där jag sparat klöverfält för insekterna.

Två blåvingar hälsar på varandra. Den som är bevandrad i artbestämningens konst har här ett tillfälle att se både ovan och undersidan på vingarna.
Två blåvingar hälsar på varandra. Den som är bevandrad i artbestämningens konst har här ett tillfälle att se både ovan och undersidan på vingarna.

Svartklubb på landet

När vi närmade oss tittade kvällssolen bara fram mellan några gläntor i skogen.
När vi närmade oss tittade kvällssolen bara fram mellan några gläntor i skogen.

I natt var jag och grannarna på svartklubb. När solen nådde trädtopparna gav vi oss ut på grusvägarna och i skymningen nådde vi klubben.

Det här stället har bättre öppettider än de flesta Stockholmskrogar. Inga köer, inga vakter och man betalar vad man själv tycker är rimligt. Och den stearinljusbelysta lokalen är öppen tills man tröttnar.

Det här var faktiskt mitt första besök här. Det blir lätt så, det som ligger lättillgängligt kan man besöka när som helst. Och då blir det sällan av.
Det här var faktiskt mitt första besök här. Det blir lätt så, det som ligger lättillgängligt kan man besöka när som helst. Och då blir det sällan av.

Det här är ytterligare en fördel mot storstadslivet. Att driva en pub med självbetjäning fungerar bara på platser där man litar på varandra. Och på landet är det så.

När vi sjungande (skrålande?) promenerade hemåt i sommarnatten såg vi inte en människa. Bara skogen och fälten som tyst betraktade denna märkliga skara människor.

Inga köer, bara att posera, sen kan man gå in och sätta sig.
Inga köer, bara att posera, sen kan man gå in och sätta sig.

Slakta vaktel

Vakilarna tillagades efter alla konstens regler och serverades med smörsås, ugnsteet potatis och nyplockade kantareller.
Vakilarna tillagades efter alla konstens regler och serverades med smörsås, ugnstekt potatis och nyplockade kantareller.

Mina överflödiga vakteltuppar har nu mött sitt öde. Att slakta vaktel är på många sätt enklare än att slakta höns. Men arbetsinsatsen för samma mängd kött är betydligt större.

Egentligen kan man slakta tupparna redan efter ett par månader men mina har fått lite extra tid. Eftersom de är halvtama var de lätta att fånga in, men det är ändå bra om man är två eftersom de kan sprattla rätt bra om man inte håller dem med båda händerna. Det har inget med slakten att göra – de beter sig på samma sätt oavsett varför man lyfter dem.

Höns bedövar jag alltid innan jag nackar dem men vaktlarna är så små att risken för misstag är för stort med den tekniken. Därför gör jag som med kycklingar: bara håller dem över en hink och klipper av huvudet. Min filosofi för slakt är att det ska gå så fort, säkert och stressfritt som möjligt. Det ska inte finnas utrymme för misstag som orsakar lidande för djuren.

När huvudet är avklippt med fågelsax håller man dem över skräphinken till nervryckningarna slutat och vakteln är avblodad. Därefter klipper jag av benen nedanför lårmuskeln och vingarna nära kroppen.

För att slakta vaktel behöver man en avfallshink, en hink med kallt rent vatten, en fågelsax, ett fat för de färdiga vaktlarna och slutligen någon form av alkohol för att bli lite känslomässigt avtrubbad.
För att slakta vaktel behöver man en avfallshink, en hink med kallt rent vatten, en fågelsax, ett fat för de färdiga vaktlarna och slutligen någon form av alkohol för att bli lite känslomässigt avtrubbad.

För att flå en vaktel behövs inga verktyg utan man kan dra isär skinnet med fingrarna och dra av både skinn och fjädrar utan större problem. Att torrplocka en vaktel går också rätt lätt, men det tar några minuter extra för varje fågel. Och man får vara försiktig så man inte drar sönder skinnet.

Sen kan man klippa upp kroppen längs med bröstbenet och ta ur den. Slutligen sköljer jag kroppen i kallt rent vatten så den kyls ner och eventuella lösa fjädrar försvinner.

Min erfarenhet är att vaktlar inte behöver möras, utan kan läggas direkt i frysen. Att slakta vaktel kändes rätt lätt – men vi föredrog att ta en slaktsup innan slakten för att lugna känslorna. Är man inte uppvuxen på landet kan man bli lite sentimental annars.

Dovhjortarna trivs på vallen

En grupp dovhjortar äter kvällsmat vid 23-tiden. De har måttlig respekt för mig när hunden inte är med.
En grupp dovhjortar äter kvällsmat vid 23-tiden. De har måttlig respekt för mig när hunden inte är med.

Numera har jag dovhjort på vallen nästan dagligen. Gräs och klöver får de gärna beta och för närvarande har träd och buskar fått vara i fred.

Om man ska tänka positivt så är det lite av samma känsla som på en brittisk herrgård där hjortarna går och betar på fälten. Skillnaden är att jag har dov istället för kronhjort. Och att de brittiska gentlemännen knappast är beroende av frukt och bärbuskar för sin försörjning.

Ett annat positivt synsätt är att de ger gott om tillfällen till att fotografera vilt. Eftersom dovhjort är mitt vanligaste vilt här på gården kan jag samla på mig en gedigen samling av bilder. Men för de här snudd på nattliga bilderna får jag pressa kameran rejält.

På Blekinge museum i Karlskrona fanns det en gång en uppstoppad kalv med två huvuden. Men en levande dovhjort med samma extremiteter måste vara rätt unikt...
På Blekinge museum i Karlskrona fanns det en gång en uppstoppad kalv med två huvuden. Men en levande dovhjort med samma extremiteter måste vara rätt unikt…

 

Så länge de håller sig borta från bärbuskarna så får de vara. Och det verkar som om min besprutning med TricoGarden haft effekt. Blåbår, aronia och mitt plommonträd har fått vara i fred så långt. Men mina planer för stängsling lever kvar och när det blir uppehåll i regnet blir det nästa stora projekt.

66 burkar honung tappade

Det tar en stund att blanda ihop drygt 30 kilo honung med ympen. Jag har en elektrisk visp som jag brukar köra i 17 kiloskärlen, men det sista gör jag för hand så jag ser vad som händer.
Det tar en stund att blanda ihop drygt 30 kilo honung med ympen. Jag har en elektrisk visp som jag brukar köra i 17-kiloskärlen, men det sista gör jag för hand så jag ser vad som händer.

Eftermiddagen ägnades åt att tappa honung på burk. Känns skönt att vara igång med produktionen och jag har redan beställningar på min lokala honung.

I måndags satte jag en ymp och i dag var det dags att ympa resten av den nyslungade honungen. Eftersom jag jobbar i liten skala är det rätt lagom att göra klart drygt 30 kilo per omgång. Det går att köpa större kärl men eftersom jag hanterar allt för hand får man tänka på ryggen.

Ett 30 kilos kärl med honung är ungefär vad jag kan hantera på ett vettigt sätt. Att lyfta är bara ett problem, ett annat är att kunna blanda ut ympen i kärlet så att den blir jämnt spridd. Får man inte ut den ordentligt så kommer honungen att kristallisera ojämnt och delar av den kommer att kännas grusig av kristallerna.

När man tappar är det viktigt att hålla koll på nivån. Skulle man överfylla en burk blir det ett elände av honungskladd.
När man tappar honung är det viktigt att hålla koll på nivån. Skulle man överfylla en burk blir det ett elände av honungskladd.

Att tappa honung på burk har jag numera rätt bra rutin på. Men det är svårt att få jämn nivå i burkarna. Jag använder halvkilosburkar men majoriteten hamnar på 510-520 gram. Hellre bjuda på några gram än att någon kund ska känna sig lurad.

Den honung som jag producerar här på gården kommer inte med till några sommarmarknader. Ungefär hälften säljer jag direkt från gården och resten kommer med på julmarknaderna. Sommartid finns det alldeles för många som säljer honung till underpris. De tycker det är roligt med bin och vill inte ta betalt för sitt arbete. Då är det inte lönt att konkurrera för oss som försöker få en inkomst från bina.

Därför är det många biodlare som säljer direkt till uppköpare istället. Lägre pris – men man slipper allt jobbet med burkar och etiketter – så räknar man in tiden är det en lönsammare affär. Men inte lika roligt.

 

Chili på friland – erfarenheter hittills

Hagel och blåst har knäckt ett antal av mina chiliplantor men de som klarat sig har gott om frukt.
Hagel och blåst har knäckt ett antal av mina chiliplantor men de som klarat sig har gott om frukt.

I år gör jag ett experiment med att odla chili på friland i zon III. När jag bedömde att frostrisken var över planterade jag ut ett tjugotal plantor och nu är det halvtid.

Efter fyra veckor i fält är alla plantor fortfarande vid liv men tillväxten har varit kanske hälften mot dem jag har i växthuset. Fem av utomhusplantorna har fått skador och jag misstänker starkt att de beror på den hagelskur vi hade för någon vecka sedan.

Temperaturen verkar inte ha varit något problem och fruktsättningen är bra med samma storlek på frukterna som i växthuset. Men några frukter har släppt i förtid.

En odlingstunnel skulle göra underverk för min experimentodling – nu hankar den sig fram. Men den levererar.
En odlingstunnel skulle göra underverk för min experimentodling – nu hankar den sig fram. Men den levererar.

Det har inte varit några problem med skadedjur varken i fält eller i växthuset. Jag har dagliga besök av dovhjort och rådjur men de verkar inte ha intresserat sig för chiliplantorna.

Jag har huvudsakligen planterat ut Espelette eftersom de är min favorit. Ett tiotal habanero fick också följa med ut, men de verkar helt ha stannat i växten.

Om plantorna håller hela vägen tills de färgat ut kommer jag att expandera utomhusodlingarna nästa år. Trots allt är frön billiga.

De plantor som vuxit i växthuset är betydligt större och huvuddelen av årets skörd kommer att vara växthusodlad. Men det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad i smak.
De plantor som vuxit i växthuset är betydligt större och huvuddelen av årets skörd kommer att vara växthusodlad. Men det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad i smak.

Några saker kommer jag att göra annorlunda. Det är tydligt att plantorna behöver bättre stöd om de ska överleva blåst och hagel. Så det får bli längre pinnar nästa år. Dessutom kommer jag nog att använda mig av en odlingstunnel och sätta ut hälften av plantorna redan i maj om vädret ser vettigt ut.

Eftersom samtliga plantor satt frukt och den har bra storlek är det bara att konstatera att det går att odla chili utomhus i zon III. I varje fall Espelette. Mina plantor har stått helt oskyddade ute i fält och verkar klara sig hyfsat. Lite värmehjälp med en odlingstunnel och med bättre stöd så kommer det nog att gå riktigt bra.

Men som jag visste från början – allt hänger på att sommaren blir hyfsad.

 

Ekobimetoden – för slät och krämig honung

Första hinkarna med nyslungas honung ska ympas med ekobimetoden – där man använder förra årets honung för att ge årets riktigt fin konsistens.
Första hinkarna med nyslungas honung ska ympas med ekobimetoden – där man använder förra årets honung för att ge årets riktigt fin konsistens.

Första skattningen gav 17 kg honung per kupa. Det ser ut att bli ett riktigt bra biår och jag har satt en ymp till de första 35 kilona. För att få slät honung använder jag mig av ekobimetoden.

Ekobimetoden går ut på att man använder en levande ymp. Man tar 3 procent av den honung som ska ympas, för mina 35 kg innebär det drygt ett kilo honung. Sen blandar man i 10 procent redan finkristalliserad honung – jag använder färre årets –, alltså drygt 100 gram.

Ett kilo nyslungas honung blandas med 100 gram av förra årets bästa. Placeras i kylskåp och vispas morgon och kväll i tre dagar.
Ett kilo nyslungad honung blandas med 100 gram av förra årets bästa. Placeras i kylskåp och vispas morgon och kväll i tre dagar.

Jag använder ett rostfritt litermått och degkrokarna till elvispen. Ympen rörs en dryg minut morgon och kväll. Däremellan förvaras den i kylskåp. Efter ett par dagar börjar honungen vitna och kristalliseras. Tiden varierar beroende på vilken honung man har. När ympen är hård när du tar ut den ur kylskåpet men mjuknar när den vispas är den klar.

Då vispar man ut ympen – först med några kilo av honungen och sen med allt som ska tappas. Ympen består nu av mängder av mycket små kristaller och den honung som blandats ut kan tappas direkt på burk.

Efter några dagar i kylskåpstemperatur har honungen stelnat i burkarna och fått en fin krämig konsistens.

Alternativet till ekobimetoden är att röra honungen i de stora kärlen ett par gånger om dagen till den börjar kristallisera. Det är dels ett tungt arbete och en har man ingen kontroll över när det är dags att tappa på burk. Är man för tidig bildas stora kristaller i burkarna och honungen blir grusig av sockerkristallerna. Är man för sent ute stelnar honungen i de stora kärlen och måste smältas för att kunna tappas om.

Med ekobimetoden har man kontroll – när man tillsätter ympen kan man tappa honungen på burk direkt och man vet att man får bra resultat.

Tre dagar senare är det dags att röra ut ympen och tappa honung på burk.

Ett steg närmare bredband

För att få boxen precis där jag ville ha den behövde jag riva upp ett par golvplankor på altanen. Men en timmes extrajobb var det värt att få husets bredbandshjärta precis där jag ville ha det.
För att få boxen precis där jag ville ha den behövde jag riva upp ett par golvplankor på altanen. Men en timmes extrajobb var det värt att få husets bredbandshjärta precis där jag ville ha det.

Det har varit en lång process men nu har jag fått en box monterad på väggen och det är bara en tidsfråga innan gården kommer att ha en fast uppkoppling.

För ett och ett halvt år sedan skrev Vingåkers kommun ett avtal med IP-only om att samtliga kommuninvånare skulle få tillgång till bredband. Det kändes skakigt ett tag, särskilt som Telia gav sig in i leken och splittrade engagemanget. Men snart är det verklighet.

På insidan sitter en annan box och härifrån kommer upp till 1000 mbit/s att distribueras till husets användare.
På insidan sitter en annan box och härifrån kommer upp till 1000 mbit/s att distribueras till husets användare.

I vintras grävdes slang för fibern ända ut till min gård mitt i skogen och i tisdags fick jag en box monterad på väggen. Det som återstår nu är de sista tio meterna slang, sen ska det blåsas fiber och slutligen ska den kopplas in.

Så till hösten hoppas jag kunna säga upp mitt avtal med ett knackigt fungerande Telenor och äntligen få en stabil och säker uppkoppling. En fast uppkoppling öppnar för nya möjligheter och inte bara bättre bild på streamad tv.

Med fast bredband kan jag få en fungerande telefon, möjlighet att sätta upp en webcam – livesändningar från gården med mera.

Jag tror fortfarande knappt att det är verklighet – men fast bredband är inte bara en möjlighet för landsbygden – det är en nödvändighet.

Pumah 10 år

Precis som förra året fick Pumah sina år i blodpudding på födelsedagen.
Precis som förra året fick Pumah sina år i blodpudding på födelsedagen.

Idag fyllde Pumah 10 år. Men det känns som om det inte var länge sedan hon var valp.

En lagom lång promenad uppskattas alltid av Pumah – även på födelsedagen.
En lagom lång promenad uppskattas alltid av Pumah – även på födelsedagen.
Mest uppskattar hon när vi lämnar vägen och ger oss ut i skogen.
Mest uppskattar hon när vi lämnar vägen och ger oss ut i skogen.
Trots sin ålder har hon inte tröttnat på att jaga bollar.
Trots sin ålder har hon inte tröttnat på att jaga bollar.
Så fort man tar fram bollen blir hon som en liten valp igen.
Så fort man tar fram bollen blir hon som en liten valp igen.

 

Men åldern märks – det är bara full fart de första gångerna man kastar. Sen kommer hon i ett lugnare tempo.
Men åldern märks – det är bara full fart de första gångerna man kastar. Sen kommer hon i ett lugnare tempo.
Ett annat favoritnöje är att nosa efter vaktlär innanför staketet.
Ett annat favoritnöje är att nosa efter vaktlar innanför staketet.
Fjällfarmens Pumah – tio år idag 7/7 2016.
Fjällfarmens Pumah – tio år idag 7/7 2016.