Annons

Så fyllde jag vedskjulet

Med en fylld vedbod kan jag se framtiden an med tillförsikt. Jag är i alla fall redo för smärre strömavbrott under vintern.
Med en fylld vedbod kan jag se framtiden an med tillförsikt. Jag är i alla fall redo för smärre strömavbrott under vintern.

Under midsommarhelgen kom mina gäster till praktisk användning. Att köra in årets ved i vedskjulet kan vara rätt slitigt – men om man är fler som jobbar går det fortare.

För en gång skull ligger jag i fas med traditionen för vedhantering. Träden fälldes i vintras och var kluvna och staplade innan påsk. Och till midsommar var den inne i vedskjulet. Jag kommer knappast att märka någon skillnad när eldningssäsongen börjar men det finns en djup tillfredställelse när något går efter planerna. Det gör inte alltid det.

Tidigare år har jag hela tiden missat någon av hållpunkterna för veden. Fällt för sent, kluvit för sent och burit in för sent. Men i år – då klaffade allt.

Jag har i stort sett varit förskonad från skador under mitt arbete här på gården. Men när vi körde in veden fick jag en sticka under nageln. Så går det när man inte använder skyddsutrustning (handskar).
Jag har i stort sett varit förskonad från skador under mitt arbete här på gården. Men när vi körde in veden fick jag en sticka under nageln. Så går det när man inte använder skyddsutrustning (handskar).

Förra säsongen nöjde jag mig med att tippa all veden i en hög inomhus. Den klarar sig bra ändå. Men de fyra kubikmeter jag högg då var slut i mars. Så i år har jag expanderat till drygt sju kubik och då måste veden staplas för att få plats.

När jag staplar veden inomhus använder jag gamla lastpallar som distanser mot väggen. Dels för luftcirkulationen och delat för att eventuella svampangrepp ska få svårare att sprida sig till ladugården. För cirkulationens skull har jag lastpallar under också.  Mellan varje rad lämnar jag en knapp decimeter luft. För att få stabilitet låter jag då och då en längre vedklabb sticka ut och vila mot stapeln bakom.

Tog den här bilden för er som följer Twin Peaks. Ni vet vad det är...
Tog den här bilden för er som följer Twin Peaks. Ni vet vad det är…

När allt är på plats inomhus återstår bara att lyfta in de lastpallar jag hade liggande under vedstapeln utomhus så att de får torka upp till nästa år. Har du inte nog med lastpallar hemma så brukar det gå att köpa billigare varianter (icke EU-godkända) på de flesta byggvaruhus. Jag köpte mina för en tia styck.

Ett sista arbetsmoment: Kolla att det inte ligger något skräp som kan skada klipparen kvar efter vedstapeln.
Ett sista arbetsmoment: Kolla att det inte ligger något skräp som kan skada klipparen kvar efter vedstapeln.
Annons

Planteringsbeskära fruktträd – en föråldrad idé

För snart en månad sedan planterade jag min äppelodling. Närmare 200 barrotade träd. Och nu - i slutet på juni – har praktiskt taget alla slagit ut och drygt hälften blommar fortfarande.
För snart en månad sedan planterade jag min äppelodling. Närmare 200 barrotade träd. Och nu – i slutet på juni – har praktiskt taget alla slagit ut och drygt hälften blommar fortfarande.

Förr i tiden trodde man att det var viktigt att planteringsbeskära fruktträd. Vissa rekommenderar det fortfarande. Men för att få bästa möjliga etablering så slipper mina 200 äppelträd den behandlingen.

Tanken med att planteringsbeskära är att anpassa bladmassan efter roten. När ett träd planteras om så förlorar det alltid många rötter och genom att skära ner kronan så fick man trädet i balans. Så trodde man förr i tiden.


Vill du läsa mer om fruktodling och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Men naturen är inte i balans utan i ständig utveckling. Ett fruktträd med för lite rötter skapar nya. Hade det inte varit så hade delar av mina träd varit utan näring och kanske dött. Men så ser det inte ut. Naturen anpassar sig.

Det här äppelträdet har flera grenar som ska tas bort. Men genom inte planteringsbeskära utan vänta till nästa år får det mer energi för att bilda nya rötter.
Det här äppelträdet har flera grenar som ska tas bort. Men genom inte planteringsbeskära utan vänta till nästa år får det mer energi för att bilda nya rötter.

Ett träds rötter har två funktioner: De förankrar träden vid marken och de tar upp vatten och näring. Men för att kunna växa behöver rötterna syre och energi. Rötterna tar upp syre från den omgivande marken genom rotandning. Jorden får alltså inte vara för hårt packad eller vattensjuk. Energin bildas genom fotosyntesen och transporteras ner till rötterna. Om du väljer att planteringsbeskära dina fruktträd så får de mindre bladmassa och rötterna  får mindre energi för att växa.

Därför har jag valt att inte planteringsbeskära mina äppelträd. Istället låter jag dem få så mycket energi som möjligt under deras första år. Det enda jag använder sekatören till nu är akuta ingrepp. Skadade grenar klipps bort liksom konkurrensskott. Ett konkurrensskott är en gren som tävlar med den riktiga toppen om att komma överst – och fruktträd ska bara ha en topp.

För mer information om beskärning kan jag rekommendera Beskärningsboken av Klaus Vollbrecht.

Nästa år blir det dags att börja forma träden i äppelodlingen. Och då har de fått bästa möjliga förutsättningar att etablera sig och få starka rötter.

Annons

5 skäl att köpa svenska jordgubbar

Svenska jordgubbar är ofta mindre än de importerade. Det beror på att de växer långsammare. Men smaken är oftast mycket bättre.
Svenska jordgubbar är ofta mindre än de importerade. Det beror på att de växer långsammare. Men smaken är oftast mycket bättre.

Om våren är kall så finns det färre svenska jordgubbar till midsommar. Då ökar risken för fusk. Du kanske inte tycker det spelar någon roll, men här är fem skäl att undvika fuskgubbarna.

  1. Svenska jordgubbar är godare. Ju längre norrut jordgubbarna har vuxit desto fler soltimmar har de fått samtidigt som temperaturen varit lägre. Då blir gubbarna mindre – men sötare och mer smakrika.
  2. Du vill inte bli lurad. Svenska jordgubbar växer långsammare och därför blir kilopriset högre. Det är fullt tillåtet att importera jordgubbar – men då ska du veta vad du får. Du kanske nöjer dig med spanska jordgubbar, men då ska du inte behöva betala för svenska.
  3. De kanske ser goda ut – men när det gäller besprutning litar jag mer på gubbar från en svensk namngiven odlare än jordgubbar med okänt ursprung.
    De kanske ser goda ut – men när det gäller besprutning litar jag mer på gubbar från en svensk namngiven odlare än jordgubbar med okänt ursprung.

    Stöd svensk bärodling. Genom att köpa äkta svenska jordgubbar så stöder du svensk bärodling. De som märker om jordgubbar lurar inte bara dig utan plockar också pengar ur fickorna på svenska bärodlare.

  4. Mindre risk för smitta. Den som säljer fuskgubbar har redan visat hur mycket respekt han har för dig som konsument. Varje år blir svenskar smittade av importerade bär – tror du att smygimportören är noga med hygienen?
  5. Du vet hur bären är odlade. Kontrollen över vad som sprutas över bären är bra i Sverige. Den ska vara likadan i hela EU, men tror du på det?

Det är jordbruksverket som ska hålla koll på jordgubbsskojarna. Om du misstänker fusk kan du anmäla det till dem. Fota både bär, storlådorna och kartonger. Företagsnamnet och odlaren ska framgå. Ta också reda på vem säljaren är. Vill du vara riktigt noga så köper du en kartong och fryser in. Jordbruksverket kan analysera bären och fastställa var de kommer ifrån.

Misstänker du fusk kan du anmäla till: vaxtkontroll@jordbruksverket.se

Är din trädgård ett dåligt samvete?

Nu blommar mina pioner – mitt bland alla brännässlor jag tänkte skörda för att torka till honsen. Snart, snart kommer jag att ta tag i det...
Nu blommar mina pioner – mitt bland alla brännässlor jag tänkte skörda för att torka till hönsen. Snart, snart kommer jag att ta tag i det…

Drabbas du också av trädgårdsrelaterad stress? Du känner att trädgården håller på att växa ifrån dig och tiden räcker helt enkelt inte till. Du är inte ensam.

Vi läser trädgårdstidningarnas tips och ser bilderna från fantastiska trädgårdar på nätet. Trädgårdar som liknar det vi drömde om i januari när planerna för den kommande odlingssäsongen tog fart. Nu är det juni och alla goda råd har förvandlats till dåliga samveten.


Läs mer om livet på landet och kampen i trädgården. Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Allt som skulle vara planterat nu. Ogräset som skulle hållas efter och gräsmattan som skulle gödslas, kalkas och klippas två gånger i veckan. Är du fortfarande i fas med planerna? Oftast är det inte ambitionerna som är problemet utan tiden.

För några år sedan gjorde jag i ordning en liten köksträdgård här. Rensade, planterade ärter och gjorde en liten gång av sten. Nu är det en Darwinistisk del av trädgården där bara den mest anpassningsbara överlever.
För några år sedan gjorde jag i ordning en liten köksträdgård här. Rensade, planterade ärter och gjorde en liten gång av sten. Nu är det en Darwinistisk del av trädgården där bara den mest anpassningsbara överlever.

När man lägger upp planerna för trädgården så glöms ofta tiden bort. Hur mycket tid har du att lägga på trädgården? Vissa moment är lätta att räkna på – som gräsklippning. Har du klippt gräset en gång så vet du hur lång tid det tar. Sånt du gör sällan är svårare att beräkna. Som att anlägga en grusgång till exempel. Sannolikt gör du det det bara en gång och då visar det sig att det tar betydligt längre tid än du trodde. Och då blir annat lidande.

Gräset ska klippas regelbundet för att hållas fint. Men så här års ligger jag ständigt efter med någon del av trädgården.
Gräset ska klippas regelbundet för att hållas fint. Men så här års ligger jag ständigt efter med någon del av trädgården.

Nu är jag inne på skadereducering. Vad är det jag måste göra. Som äppelträden. Har man beställt 200 äppelträd så måste man ta hand om dem annars är det pengar i sjön. Men att anlägga en grusgång kan vänta. I samma veva börjar jag med mental skadereducering. Intalar mig att det vildvuxna är vackert. Och att de bilder jag ser i tidningar och Facebook inte speglar verkligheten. Ingen publicerar en bild på den bortglömda plätten bakom garaget, det igenväxta grönsakslandet eller den döda vinbärsbusken. Vi visar upp det bästa vi har.

Därför går jag emot strömmen idag och visar mina dåliga samveten. Förhoppningen är att du ska tänka: Så illa har jag det i alla fall inte. Och om man ska vara sann mot sig själv – trädgård ska vara roligt.

Annars är det ingen mening med det.

Har man en stor trädgård måste man prioritera – eller anlita hjälp. Hos mig står äppelodlingen överst på listan.
Har man en stor trädgård måste man prioritera – eller anlita hjälp. Hos mig står äppelodlingen överst på listan.

Expressen fick mig att åldras i förtid

Jag ser hyfsat trevlig ut på bilderna och texten är i enbart positiva ordalag. Det är bara siffrorna som är lite i olag.
Jag ser hyfsat trevlig ut på bilderna och texten är i enbart positiva ordalag. Det är bara siffrorna som är lite i olag.

Emellanåt har jag besökare från den tredje statsmakten och de är alltid välkomna. För någon månad sedan var Expressen här och skrev bland annat om mina rabarber. Och nu hittade jag texten i tidningen ”Mitt Kök”.

Det blev ett trevligt rep med en hel del fina bilder. Men tyvärr hade de lyckats lägga på ett halvt decennium på min ålder. Nu är jag inte så kinkig egentligen och relativt sett borde jag se extra fräsch ut för min ålder på grund av detta. Sen säger man ju också att all publicitet är bra publicitet.


Vill du läsa mer om livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


 

Långt bak i tidningen Mitt Kök finns jag med. men ärligt talat passar jag inte riktigt dragplåster på ettan.
Långt bak i tidningen Mitt Kök finns jag med. men ärligt talat passar jag inte riktigt dragplåster på ettan.

Men en del publicitet är definitivt bättre än annan. Min måttstock för genomslaget är hur mycket det märks på bloggen och publicitet i en papperstidning ger praktiskt taget ingenting. Däremot är det fler som känner igen mig ute på marknader – och det är positivt. Särskilt som det bara skrivs snälla saker om mig.

Jag har ännu inte bedrivit kriminalitet i den skala som förtjänar publicitet och vad beträffar eventuell omoral från min sida så saknar den helt allmänintresse. Så tillvidare får jag nöja mig med att vara trevlig i massmedia.

Tyvärr finns risken att jag nu blir arkiverad med mina nya högre ålder och att den sen kommer att förfölja mig. I varje fall i Expressen. Men de finns de som drabbats av värre publicitetsskador.

Det var rabarbertema på den här texten och det är gott om fina bilder – även om mina rabarber vid tillfället bara var decimeterhöga.
Det var rabarbertema på den här texten och det är gott om fina bilder – även om mina rabarber vid tillfället bara var decimeterhöga.

Därför är WWF ett hot mot flodkräftan

Rombärande flodkräfthona. Rommen är mörkbrun och kommer att kläckas inom några veckor och ge upphov till en ny generation av vår ursprungliga kräfta.
Rombärande flodkräfthona. Rommen är mörkbrun och kommer att kläckas inom några veckor och ge upphov till en ny generation av vår ursprungliga kräfta.

Odling av flodkräftan är en möjlighet till inkomst på landet och en viktig del i arbetet med att rädda kräftan. Men Världsnaturfonden – WWF – skriver i sin fiskguide att vi inte ska äta flodkräftor. Detta är de ensamma om och deras råd ökar faktiskt hotet mot vår inhemska kräfta. 

Den svenska flodkräftan är akut hotad – nästa steg på rödlistan är utdöd. I början av 1900-talet fanns flodkräftan (Astacus astacus) i stora delar av landet men kräftpesten har på drygt hundra år slagit ut 97 procent av bestånd, och vi har ett nationellt ansvar att rädda den för eftervärlden. Men det gör vi inte genom att sluta äta dem, som WWF hävdar.


Vill du läsa mer om flodkräftor och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Jag startade min lilla flodkräftodling för två år sedan med välsignelse från alla berörda myndigheter. Faktum är att alla som arbetar för att rädda flodkräftan är positiva till odling av flodkräfta. Varje nytt bestånd blir en liten genbank och ökar chanserna för artens överlevnad. Det kommer att ta flera år innan jag har ett stabilt bestånd och kan börja sälja flodkräftor och det kommer inte att ge några stora pengar. Men för mig är det viktigt att vara en del av bevarandearbetet.

"Låt bli" – skriver WWF. Trots att fisket inte är det verkliga hotet mot flodkräftan. Tvärtom ökar fiske och försäljning intresset för att bevara arten,
”Låt bli” – skriver WWF. Trots att fisket inte är det verkliga hotet mot flodkräftan. Tvärtom ökar fiske och försäljning intresset för att bevara arten. Här en fem år gammal hane.

”Låt bli” – skriver WWF och enligt deras trubbiga regler i Fiskguiden ska den ha rött ljus. De kan inte acceptera att alla hotade arter inte passar in i deras regelverk. Det är inte fisket som hotar flodkräftan. Detta är inget som jag skriver bara för att jag själv odlar flodkräfta, utan vetenskap och beprövad sanning som stöds av alla berörda myndigheter.

Havs och Vattenmyndigheten skriver uttryckligen att ”Fiske av flodkräfta är inte ett hot mot arten.” I det åtgärdsprogram för att rädda flodkräftan Som Naturvårdsverket och Fiskeriverket tagit fram skriver de ”Kräftfisket utgör därför knappast ett hot mot artens överlevnad. Möjligheten att fiska flodkräfta kan till och med ge bättre förutsättningar för att bevara arten på lång sikt, genom att den bidrar till att skapa ett lokalt intresse för bevarandet.”

Det som händer när WWF använder sitt anseende till att försöka göra flodkräftan värdelös är att de ökar motivationen hos de mörkermän som planterar ut signalkräftor. Signalkräftan är fortfarande ok att sälja enligt WWF – men någon vecka efter att signalkräftor släppts ut i ett vattendrag är alla flodkräftor döda. Och vi har förlorat ännu ett bestånd.

Ett veckogammalt kräftyngel från förra året. Odling av flodkräftor och restaurering av kräftvatten är viktigt för artens överlevnad.
Ett veckogammalt kräftyngel från förra året. Odling av flodkräftor och restaurering av kräftvatten är viktigt för artens överlevnad.

Sen reserverar sig WWF genom att skriva ”Fråga efter signalkräftor från bestånd som inte utgör hot mot flodkräftan”. Ett helt meningslöst påstående. Finns det signalkräftor – så är flodkräftan utdöd i det vattnet.

Odling och inplantering av flodkräftor är ett sätt att vända trenden och att minska risken för utdöende. Det finns många på landet som skulle kunna göra som jag, men om flodkräftorna inte får ätas så är det inte lika lockande. Jag har läst en text där WWF menar att den ska odlas ideellt men jag förstår inte hur det skulle gå till.

Men varför gör WWF så här? Föreningen gör så mycket bra för andra hotade arter. Jag tror att det är en prestigefråga. De marknadsför sin Fiskguide hårt och att medge att deras tre kriterier inte passar för alla djurarter skulle svida. Då är de hellre villiga att offra vår inhemska flodkräfta. WWF skriver att det inte finns någon ursprungsmärkning för flodkräfta, det går inte att spåra var de är fångade. Men än en gång – det är inte fisket som är ett hot – utan den illegala utsättningen av signalkräftor.

Idag är den svenska flodkräftan något av det mest exklusiva du kan servera. Kanske den enda rödlistade art som går att äta med gott samvete. Flodkräftor är svindyra – om de överhuvudtaget går att få tag på. Men det höga priset ökar intresset för att rädda arten och kan få fler på landsbygden att starta odlingar. Så den som har råd att äta flodkräftor gör faktiskt en insats för bevarandet. Till skillnad från WWF.

Min kräftodling. Dammen grävdes 2013 och två år senare planterade jag tvåhundra flodkräftor. Det hade inte hänt om jag trott på WWF:s rekommendationer.
Min kräftodling. Dammen grävdes 2013 och två år senare planterade jag tvåhundra flodkräftor. Det hade inte hänt om jag trott på WWF:s rekommendationer.

Därför ska du frysa rabarber

Resultatet av årets första skördedag blev 30 kg rabarber. Det är en lagom mängd för en person att dra, hacka, packa och frysa.
Resultatet av årets första skördedag blev 30 kg rabarber. Det är en lagom mängd för en person att dra, hacka, packa och frysa.

I södra halvan av landet är vi många som nu tar årets första skörd. Rabarberna har hunnit växa sig stora och en del känner sig villrådiga över vad de ska göra med överflödet. Det ska jag tala om – du ska frysa rabarber.

Det finns en färskhetshets bland många matmänniskor. Färskt är bättre får man höra. Det är sant i en del fall. Ostron och fisk till exempel. Men vissa livsmedel försämras inte det minsta av att frysas. Och färska rabarber är bra bara när du knaprar på dem i trädgården. I praktiskt taget alla maträtter och drycker är frysta rabarber bättre. Nu ska jag förklara varför.

Jag är själv storförbrukare av rabarber och använder årligen fler hundra kilo till mitt mathantverk. Och allt jag använder fryser jag först.

Färska rabarber är perfekta att tugga på när man njuter av sommarkvällen efter en dags arbete i fält. Men att frysa rabarber är bästa sättet för praktiskt taget all annan användning.
Färska rabarber är perfekta att tugga på när man njuter av sommarkvällen efter en dags arbete i fält. Men att frysa rabarber är bästa sättet för praktiskt taget all annan användning.

När man fryser frukt och grönt sprängs cellerna. De flesta förlorar sin spänst, blir sladdriga och läcker vätska. Helt perfekt om du ska göra saft till exempel. Jag får 25 procent mer saft från en frusen rabarb jämfört med en färsk. Ska jag göra en paj eller rabarberchutney så spelar sladdrigheten ingen roll. Men den stora fördelen är att du har tillgång till rabarber hela året.

Du kan göra en paj på egna rabarber i januari och låta smakerna återuppväcka sommaren. Börja frysa rabarber och du kommer aldrig mer tycka att du har för mycket.

Årets första skörd. Till hösten räknar jag med att ha närmare 400 kilo rabarber i frysarna.
Årets första skörd. Till hösten räknar jag med att ha närmare 400 kilo rabarber i frysarna.

Jag håller precis på med första skörden och tar ungefär 30 kilo om dagen. Det är vad frysarna orkar med. Dessutom tycker jag att ett par timmars fältarbete om dagen är lagom. Så stora mängder tar jag i portioner. Det är som den gamla frågan om hur man äter en elefant? En bit i taget.

 

Flodkräftorna frodas i dammen

– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.
– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.

Årets första provfiske gav en bra fångst, men var ändå en besvikelse. De fem kräftor som gått in i buren var alla sexåriga hanar och jag hade velat se ettåriga kräftor från förra årets föryngring.

Nu kan det mycket väl vara så att de mindre kräftorna håller sig borta från de störres revir. Därför fortsätter jag med fisket och har nu satt buren vid en av de vasar jag lade i förra vintern som skydd för småkräftorna. Förhoppningsvis kommer den att vara full av småkräftor i morgon.


Vill du läsa mer om flodkräftor? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Förra våren fick jag upp en hona med nykläckta småkräftor så föryngringen fungerade i alla fall. Men det är svårt att veta hur många honor som förökade sig och det är bara provfiske som kan ge en fingervisning. Under gynnsamma förhållanden kan flodkräftor ömsa skal upp till sju gånger under sin första sommar och har då en längd på två till tre centimeter på hösten. Och det är sådana kräftor jag vill se i buren.

De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.
De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.

Flera av stora hanarna kommer jag att fånga i slutet på juli för att minska risken för kannibalism. När de börjar nå monsterstorlek är de ett hot mot alla mindre invånare i dammen och gör bättre nytta på en kräftskiva. Som för många djur är det honorna som är viktigast för reproduktionen och enda skälet till att jag planterade ut många hanar är den genetiska mångfalden.

Men nu har hanarna förhoppningsvis spridit sina gener till två generationer småkräftor och därför tjänat ut sitt syfte. Nu hoppas jag att nästa bur innehåller småkräftor. Hur som helst lever jag på hoppet och har en stor damm så det är bara att fiska vidare för att försöka hitta ungdomarnas tillhåll. Håll tummarna inför morgondagens burupptagning.

Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.
Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.

Har du plockat några rabarberblommor än?

Rabarberblommor är pampiga – me de vissnar fort. Ända plockar jag varje vecka. Men det är för att få bra skörd.
Rabarberblommor är pampiga – men de vissnar fort. Ända plockar jag varje vecka. Men det är för att få bra skörd.

Vissa rabarbersorter vill gärna blomma men vill man ha mycket rabarber så ska man ta bort dem så fort som möjligt. Rabarberblommor stjäl mycket energi och kan också göra stjälkarna träiga.

Av mina rabarbersorter så är det Goliath som är piggast på att blomma. Och rabarberblommor kan komma fort. Jag brukar gå en vända runt rabarberfältet varje vecka och slå av blomknopparna. Ändå är det alltid några som lyckas växa till sig.

Effekten av blommorna är rätt tydlig när man skördar. Stjälkarna på blommande rabarberplantor är färre, tunnare och kortare. En Goliathplanta utan rabarberblomma kan ha stjälkar som ligger uppåt 800 gram styck. Med blommor är de sällan hälften så stora.

Den här lilla rabarberplantan har jag låtit gå i blom med vilje. Det är en gammal rabarb som jag hittade en lite rotbit av efter plöjningen.
Den här lilla rabarberplantan har jag låtit gå i blom med vilje. Det är en gammal rabarb som jag hittade en lite rotbit av efter plöjningen.

Har man mindre ambitioner med rabarberodlingen kan man låta dem blomma. Men det resulterar ofta i träiga stjälkar. Det gör inte så mycket om man kokar saft, men i pajer är det inte lika roligt.

Det går ganska lätt att få fröer av rabarber men rabarberfrö är sällan sortäkta. Det är bara ett fåtal sorter som går att fröså om man vill ha någon som helst koll på resultatet. Dessutom får man ha rejält tålamod. Frösår du rabarber får du räkna med flera år innan du får någon skörd.

Sen är rabarberblommor pampiga förstås. Men mina brukar vara lite lusiga och dessutom står de sig inte särskilt länge. Men pampiga som sagt även om de slokar redan efter några timmar. Så för kortvarig fägring duger de bra ändå.


Vill du läsa mer om rabarber? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


 

Könsbestämma vaktlar

Förra årets vaktlar flyttade ut i voljären för drygt en månad sedan. Nackdelen med att ha dem på sommarnöje är att de blir skyggare när de lever mer som i det vilda.
Förra årets vaktlar flyttade ut i voljären för drygt en månad sedan. Nackdelen med att ha dem på sommarnöje är att de blir skyggare när de lever mer som i det vilda.

Det finns flera sätt att könsbestämma vaktlar men hos mina japanska vaktlar syns det rätt tydligt på fjäderdräkten. Det är lite drygt sex veckor sedan mina kläcktes och de är redan könsmogna.

Söker man efter olika sätt att könsbestämma vaktlar så menar många att man ska vända på dem och klämma på baken. Skummar det är det en hane – eller en nyparad hona. Helt säker kan man inte vara.

Men med mina viltfärgade japanska vaktlar är det lättast att titta på fjäderdräkten. Honorna har spräckligt bröst och hanarna är rostfärgade utan fläckar. Sen finns det naturligtvis gränsfall, men med den här metoden sorterar jag snabbt fram 90 procent av honorna.

Tycker det är rätt lätt att könsbestämma vaktlar när de är viltfärgade. Här är några av de honor som jag sorterade fram idag.
Tycker det är rätt lätt att könsbestämma vaktlar när de är viltfärgade. Här är några av de honor som jag sorterade fram idag.

Tveksamma fall får följa med och kommer förr eller senare att avslöja sig genom att gala. Sen vill jag ha med ungefär en hane på fem–sex honor för att säkerställa befruktningen. Jag kläcker fram en ny omgång varje vår och den här gången fick jag drygt tjugo vaktlar.

Efter första sorteringen verkar det vara runt tolv honor, så den här gången har jag haft tur. Men som sagt, könsbestämningen är inte hundraprocentig.

Hanarna har ett mer rosafärgar bröst utan tydliga fläckar. Sen finns de förstås alltid gränsfall. Men förr eller senare gal de – och då är saken klar.
Hanarna har ett mer rostfärgat bröst utan tydliga fläckar. Sen finns de förstås alltid gränsfall. Men förr eller senare gal de – och då är saken klar.

Nästa projekt är att släppa ut den nya generationen på grönbete. Det hade varit praktiskt om de kunnat samsas med föräldragenerationen men vaktlar må vara små och söta men de kan samtidigt vara både grymma och skoningslösa om de bestämmer sig för det.

Att släppa ihop två flockar kan bli en rent blodbad och de kan mycket väl hacka ihjäl varandra. Så planen är att skilja av en del av voljären och släppa de nya där. Då kommer jag att se rätt tydligt hur aggressiva de äldre är. Vill de slåss så kommer de att försöka attackera genom nätet.

Men med lite tur kommer de att vänja sig. Och eftersom de har gott om utrymme finns det möjlighet för de svagare att gömma sig.