Aldrig tråkigt på landet

Igår kväll gick jag ner till ladugården vid tiotiden. När jag öppnade dörren till logen hörde jag ett konstigt ljud och när jag spårade det visade det sig att en vattenledning brustit. Under golvet i ladugården.

Först tillbringade jag lite tid med att svära, sen var det dags att ta itu med problemet. Först stänga av pumpen, så att vattnet slutade spruta. Och sen skaffa mig en överblick över situationen.

Jag försöker tänka positivt och är glad att jag faktiskt gick ner till ladugården på kvällen. Det vatten som hunnit läcka ut hade runnit undan ner under ladugården och inga maskiner verkade skadade.

Försökte först hitta själva läckan, men eftersom vattnet kom från under en bärande vägg var det inte så lätt. Satte på vattnet igen och fyllde en dunk med vatten till kaffe och tandborstning. Det stora problemet med att vara utan vatten är spolning av toaletten. Men nu har jag två toaletter och kan alltså kosta på mig två toalettbesök. Sen var det dags att sova på saken.

Med spett och slägga kunde jag frilägga slangen utan större problem och jag är nöjd med beslutet att strunta i själva läckan. Att återställa golvet får bli ett senare bekymmer.
Med spett och slägga kunde jag frilägga slangen utan större problem och jag är nöjd med beslutet att strunta i själva läckan. Att återställa golvet får bli ett senare bekymmer.

Ny dag, nya tag. Ringde försäkringsbolaget som berättade att min försäkring inte täckte reparationen av vattenledningen. Däremot skulle jag fått ersättning om något blivit skadat. Ringde rörmokaren som berättade att de gärna hjälpte till men att jag först måste ringa en snickare som bröt upp golvet. Sånt gör de inte själva. Ringde snickaren – som inte var hemma.

Dags att känna på golvet själv. Det visade sig vara rätt lätt att bryta upp den gamla betongen med spett och slägga och därunder låg slangen. Bestämde mig för att strunta i själva läckan och bara plugga.

En ändplugg löste problemet och jag kunde sätta på vattnet igen. Den ska få hänga i luften ett dygn så jag ser att den är tät, sen fyller jag igen golvet.
En ändplugg löste problemet och jag kunde sätta på vattnet igen. Den ska få hänga i luften ett dygn så jag ser att den är tät, sen fyller jag igen golvet.

En tur till rörmokaren kostade mig 120 kronor. Sen var det bara att kapa och skruva på ändstoppet. Enligt rörmokaren var det ingen vattenslang utan en avloppsslang som inte var gjord för tryck. Att den hållit i många år är ett mysterium. Att den plötsligt brast är ett annat.

Men tydligt är att det aldrig är tråkigt på landet.

Vaktlar på vintern

När hösten slog till på allvar fick mina vaktlar flytta in i burarna i ladugården. Om de saknar utelivet så märks det inte. De är friska och pigga och värper fortfarande – även om det inte är lika mycket.

Vaktlar har inga problem med svensk vinterkyla – inom rimliga gränser. Om de fått gå utomhus och vänja sig vid klimatet. Vaktlar som levt i rumstemperatur kommer inte att klara temperaturförändringen om du flyttar ut dem direkt.

För några dagar sedan kröp temperaturen ner under 20 minus här i Sörmland och då satte jag in en värmelampa. Hade vaktlarna varit besvärade av kylan hade de trängts under den – men mina promenerade obekymrat omkring i hela buren.

En och annan vaktel passade på at ta Sommartid bor mina vaktlar i en voljär där de har utrymme att ta sig en flygtur. Tänk på att vilda vaktlar är flyttfåglar, det kan man inte tro när man ser dem.sig en flygtur när de kom in i voljären. Tänk på att vilda vaktlär är flyttfåglar, det kan man inte tro när man sed dem.
Sommartid bor mina vaktlar i en voljär där de har utrymme att ta sig en flygtur. Tänk på att vilda vaktlar är flyttfåglar, det kan man inte tro när man ser dem.

När gräset börjar gro igen om några månader kommer de att få flytta ut i voljären igen. Nackdelen med att ha dem utomhus i en stor voljär är att det är svårare att hitta äggen. När jag rådfrågade om detta så trodde de flesta att vaktlarna snabbt skulle beta ner all grönska så att det inte skulle bli något problem. Men eftersom jag har drygt fyra kvadratmeter per fågel så levde de hela sommaren i sin djungel. Och äggletandet blev lite expedition varje gång.

En fördel med detta var att mina vaktlar trivdes så bra att de ruvade och födde upp egna kycklingar.

Mina vaktlar verkar trivas bra även i burarna. Trots att temperaturen passerat 20 minus utomhus.
Mina vaktlar verkar trivas bra även i burarna. Trots att temperaturen passerat 20 minus utomhus.

Men nu får de bo i burarna så länge det är vinter. Har inte haft några som helst antydningar till bråk inom flocken som nu består av tolv vaktlar. Och rengöringen går lätt eftersom jag kan dela buren med en skiva. Då kan jag mota över alla vakilarna till ena halvan – sätta i skivan och städa i godan ro.

Ett bra skäl att vinterutrusta bilen

För att ta mig fram genom drivorna fick jag sparka undan det värsta och försöka röja en väg till fast mark. Att lämna bilen var inte ett alternativ – då hade inte plogbilen kunnat komma förbi.
För att ta mig fram genom drivorna fick jag sparka undan det värsta och försöka röja en väg till fast mark. Att lämna bilen var inte ett alternativ – då hade inte plogbilen kunnat komma förbi.

Igår kväll körde jag hem från Stockholm. Enligt GPS:en skulle jag varit hemma 23.15 och med hyfsade vintervägar såg det ut som om jag skulle hålla tiden. Med bara två kilometer kvar slappnade jag av – och det var då det hände. Jag fick ångra att jag åkt utan att vinterutrusta bilen.

Vägarna var plogade och även om jag märkte små snödrev på sina ställen var det inget som oroade mig. Jag var ju nästan hemma. Men jag visste inte hur hårt det hade blåst under kvällen. När drivorna växte försökte jag hålla farten för att glida igenom, men plötsligt var det stopp.

Att köra i lite djupare snö är sällan något problem. Fastnar man är det bara att backa tillbaka i de egna hjulspåren. Snödrev är annorlunda. Snödjupet är varierande och oförutsägbart och i den böljande vita massan är det snudd på omöjligt att se om det är fem centimeter eller fem decimeter snö. Och jag kom varken framåt eller bakåt. Förardörren gick inte att öppna så jag fick klättra ut bilen. Och det var nu jag saknade skyffeln.

Hade handla hönsmat dagen innan och därför tömt hela lastutrymmet. Skyffeln låg hemma. Normalt kör jag omkring med en riktig grusskyffel så här års eftersom jag anser att snöskyfflar i plast eller aluminium är ett skämt. De duger att skotta av lössnö från motorhuven, men packad snö och is kräver en rejäl skyffel. Och att den är med.

Man tager vad man haver – men att bana väg genom snödrev med dessa redskap är inget jag rekommenderar. Bättre att vinterutrusta bilen med en riktig skyffel.
Man tager vad man haver – men att bana väg genom snödrev med dessa redskap är inget jag rekommenderar. Bättre att vinterutrusta bilen med en riktig skyffel.
Vinterutrusta bilen med:
  • En rejäl skyffel
  • Bogserlina
  • Isskrapa
  • Första förband
  • Reflexväst
  • Värmeljus (Några värmeljus på golvet håller bilen varm om du blir sittande länge)
  • Järnspett (Om du parkerar på gatan och blir inplogad av en isvall)

Efter 45 minuter lyckades jag gunga loss bilen. Funderade ett tag att ställa bilen och gå hem, men tänkte att det finns fler vägar genom skogen så jag körde runt och testade väg nummer två. Det var mitt stora misstag.

EN meter i taget lyckade jag ta mig fram genom att röja hjulspår med min plastmugg. Att ge upp var inget alternativ – jag är allt för envis.
EN meter i taget lyckade jag ta mig fram genom att röja hjulspår med min plastmugg. Att ge upp var inget alternativ – jag är allt för envis.

Efter en kilometer med måttligt snödrev började drivorna torna upp sig. Och plötsligt satt jag fast igen. Ute på ett fält med snön yrande runt öronen började jag ta mig framåt en meter i taget. Jag såg barmark en bit fram men eftersom jag inte hade skyffeln med mig fick jag sparka undan snön för att skapa hjulspår. Och efter varje litet skutt framåt fick jag knacka bort packad snö runt hjulen med de redskap jag hade: en plastmugg och en isskrapa. Det tog sin tid.

Efter närmare två timmar var jag nästan framme vid en gård och klockan hade passerat två på natten. Kände mig som Emil med Alfred i släden på väg till doktorn i Mariannelund när jag kröp omkring i ovädret med min plastmugg. Snön yrde runt huvudet och bakom bilen hade de spår jag skapat redan blåst igen. Tur att det bara var tio minus – med det jobb jag gjorde kändes det som en behaglig arbetstemperatur.

Helt omöjligt att bedöma hur djupa drivorna är. Och hela tiden frestade barmarken lite längre fram. Men när jag tagit mig dit dök det upp nya drivor.
Helt omöjligt att bedöma hur djupa drivorna är. Och hela tiden frestade barmarken lite längre fram. Men när jag tagit mig dit dök det upp nya drivor.

Då gled vänster framhjul ner i diket. Jag kom inte längre. Dags att bita i det sura äpplet. Jag ringde och väckte Björn, grannen som bor på gården jag nästan var framme vid. Och han kom till min räddning. Med traktorn skopade han undan drivorna framför mig och drog upp bilen ur diket. Sen körde han före och röjde väg tills jag kom in i skogen där vägen var fri igen.

Kvart i tre var jag hemma – med jeans som förvandlats till ispansar nedanför knäna. Om det var något positivt med upplevelsen så var det att jag fått ihop närmare 5000 steg bara under dygnets första timmar.

Sensmoral: Glöm inte vinterutrusta bilen särskilt med skyffel! Underskatta inte snödrev, och håll dig väl med dina grannar.

2016 – det blir aldrig som man tänkt sig

En grupp dovhjortar äter kvällsmat vid 23-tiden. De har måttlig respekt för mig när hunden inte är med. Jag kan inte skylla alla misslyckanden på dem – men de hjälper inte till i alla fall.
En grupp dovhjortar äter kvällsmat vid 23-tiden. De har måttlig respekt för mig när hunden inte är med. Jag kan inte skylla alla misslyckanden på dem – men de hjälper inte till i alla fall.

Vid den här tiden förra året hade jag som alltid stora förhoppningar om allt jag skulle uträtta. Här är några av de saker jag inte hann med eller som inte blev av av andra orsaker.

Ett av projekten som jag planerade tidigt var en total ombyggnad av hönshuset för att få det mer praktiskt. Jag hann med att isolera den del som jag ska ha till kycklinguppfödning – men sen tog det stopp. Nu har jag tänkt om igen och kommer att göra en mindre ombyggnad – 2017.

Än lever hoppet. med skylten uppe känns det som om jag är ett steg närmare att få fiber för bredband nedgrävd hela vägen till min lilla gård.
Än lever hoppet. med skylten uppe känns det som om jag är ett steg närmare att få fiber för bredband nedgrävd hela vägen till min lilla gård.

IP-Only lät det som om vi skulle ha bredband till midsommar. Och i början gick det snabbt. För att sedan ta tvärstopp. Det är nu grävt och lagt rör hela vägen fram till huset men att få en tidsangivelse verkar helt hopplöst. Enda glädjen är att de inte får betalt i förskott som Telia krävde.

För ett par år sedan påbörjade jag renoveringen av snickarboden som är tänkt att bli en ny gäststuga. 2014 blev golvet klar, 2016 avslutade jag taket. Årets projekt blir väggarna – förhoppningsvis.

Fick ett antal småplantor av GrönaHannah under sommaren och planterade ut dem för att på sikt få en lindallé. Nu hittade rådjuren dem snabbt – gick längs med hela raden och de plantor som inte blev uppätna drogs upp och trampades sönder. Var finns vargen när den verkligen behövs?

Då och då gick jag ur traktorn för att syfta längs med stängslet. För att få fäste för sträckningen skruvar man ihop två reglar som man kan fästa en lina i.
Då och då gick jag ur traktorn för att syfta längs med stängslet. För att få fäste för sträckningen skruvar man ihop två reglar som man kan fästa en lina i.

Ett av de prioriterade projekten förra året var stängsling. Jag hann en bit på väg – men har fortfarande en hel del kvar att göra. Men så fort tjälen går ur jorden ska jag ut med spett och slägga igen.

Under sommaren planterade jag ut ett tiotal flädersticklingar som var tänkta att bli ett vindskydd för äppelodlingen. Jag hade läst att de inte uppskattades av hjortar och rådjur. Det hindrade inte dessa marodörer från att smaka – och trampa sönder dem. Så det får blir ett nytt försök i år.

Även ett lätt snötäcke i kombination med månljus får vintern att verka mindre tryckande.
Även ett lätt snötäcke i kombination med månljus får vintern att verka mindre tryckande.

Sen får man inte glömma de projekt som lyckades:

"Ett lyckat resultat i att göra glögg av rabarber. Elegant smak med en fin balans i kryddningen där rabarbern får komma fram så tydligt. Det är en svår konst att behärska och här görs det med bravur."
”Ett lyckat resultat i att göra glögg av rabarber. Elegant smak med en fin balans i kryddningen där rabarbern får komma fram så tydligt. Det är en svår konst att behärska och här görs det med bravur.”

Mina flodkräftor har förökat sig i dammen.
Jag har numera toalett på bottenvåningen.
Ombyggnaden av köket blev riktigt lyckad.
Belysningen i växthuset lyser vackert i vintermörkret.
Vaktlarna har trivts och ynglat av av sig.
Jag vann två SM-guld för gårdens produkter och försäljningen slog rekord.

Så sammanräknat fick jag minst lika många fram- som motgångar under 2016. Nu är det dags att planera för det kommande året vilket blir ett odlingsår utan motstycke.

Svårt drabbad av lånare

Lånarna hade knyckt en av mina två IKEA-kassar så jag var tvungen att hämta ved varje dag. Nu har jag investerat i nya – och vedhämtningen går dubbelt så fort.
Lånarna hade knyckt en av mina två IKEA-kassar så jag var tvungen att hämta ved varje dag. Nu har jag investerat i nya – och vedhämtningen går dubbelt så fort.

Kommer du ihåg boken ”Pojken och lånarna”? Fanns där något tips om hur man blir av med dem? Fällor eller gift eller så – för nu är det illa.

Det började med att de tog mitt järnspett. Hittade det först efter flera veckor. De hade gömt det i min släpvagn. Hade kunnat hitta det tidigare, men har inte använt släpet sen jag var ute och satte upp stängselstolpar.

Sen försvann en IKEA-kasse. Använder dem när jag hämtar upp ved till huset och med bara en kasse var jag tvungen att hämta ved varje dag istället för varannan. Nu har jag investerat en ny kasse – och fem kronor kan väl gå an – men lidandet att behöva besöka IKEA i julveckan kan inte mätas i pengar.

Först tog de mina bästa arbetshandskar – och när jag ersatte dem gav de sig på de nya. Den här gången lyckades de bara komma undan med högerhandsken.
Först tog de mina bästa arbetshandskar – och när jag ersatte dem gav de sig på de nya. Den här gången lyckades de bara komma undan med högerhandsken.

De har också tagit mina bästa arbetshandskar. Och när jag köpte nya var de snabbt framme och knyckte en av dem. Naturligtvis högerhanden. Det här måste få ett slut!

Katterna verkar inte ta lånare. I varje fall inte tillräckligt fort. Har inte hittat några lånarrester – när en mus gått åt brukar de alltid finnas någon del de inte ätit upp.

Och idag försvann fjärren till tv:n. Men den hittade jag till slut under en soffkudde. Man kan inte beskylla lånarna för allt. Rätt ska vara rätt.

Återhämtning

Förra veckans motgång var välförtjänt och en nyttig påminnelse om att ta viktnedgången på allvar. Nu är jag tillbaka i mina vanliga rutiner igen – lagom för att avbryta dem.
Förra veckans motgång var välförtjänt och en nyttig påminnelse om att ta viktnedgången på allvar. Nu är jag tillbaka i mina vanliga rutiner igen – lagom för att avbryta dem.

Förra torsdagen hade jag gått upp ett kilo… Hade varit lite oförsiktig eftersom det gått så lätt och luckrat lite på reglerna. Men nu är jag på banan igen. Ner ett kilo senaste veckan.

Det betyder att jag hittills snittat ett kilo i veckan och det är helt enligt planerna. Har inga förväntningar på att nästa vecka ska ge några minnesvärda resultat. Julhelgen är min frizon och jag kommer inte att hålla igen på sill och köttbullar.

Som en vis kvinna en gång sa till mig: Det är inte vad man äter mellan jul och nyår – utan vad man äter mellan nyår och jul som spelar roll. Julen är livskvalité för mig – träffa släkten och äta god mat i flera dagar. En höjdpunkt under denna trista årstid.

Har de senaste dagarna ägnat mig åt att avveckla livsmedelsproduktionen för säsongen. Så jag kommer att gå in i det nya året med ett normalt hem utan flaskor, burkar och kartonger överallt.

Hade dessutom kommunens livsmedelskontrollant i måndags. Men hon var nöjd med allt hon såg och gav mig en uppgradering i julklapp. Från nyår placerar kommunen min verksamhet i klass A – vilket innebär att jag halverar kostnaden för registreringen.

Klassningen hänger på hur mycket tid de behöver lägga ner och eftersom jag har allt i ordning tillhör jag de mest lätthanterliga producenterna. Bara att tacka och ta emot.

 

Svartvinter

Min känsla är att till och med helljuset får sämre förmåga när det är svartvinter.
Min känsla är att till och med helljuset får sämre förmåga när det är svartvinter.

Efter ett par veckor med snötäcke och dessutom fullmåne de senaste dagarna är mörkret tillbaka. Bor man i stan kan man inte föreställa sig hur mörkt det kan vara när svartvintern slår till.

När det är riktig vinter – med snö – är det snudd på magiskt att gå sista rundan med hunden runt midnatt. I varje fall när det är månsken.

Efter närmare en vecka med blidväder har det minimala snötäcket smält bort och nu är det svartvinter igen. Mörkret är så kompakt att det känns som det äter upp ljuset från pannlampan när man är ute.

Även ett lätt snötäcke i kombination med månljus får vintern att verka mindre tryckande.
Även ett lätt snötäcke i kombination med månljus får vintern att verka mindre tryckande.

Lyckligtvis närmar det sig jul så allt julpynt hjälper till att lätta upp stämningen. Inte bara mitt eget utan även grannarnas lyser upp i mörkret.  Det är en av de många fördelarna med att ha åretruntboende omkring sig.

Svartvinter är egentligen värst om den inträffar i början på året. När allt julpynt är bortplockat. Då kan det kännas som att färdas genom yttre rymden när man kör hem till gården. Bara kompakt mörker.

Då är det skönt att dagarna börjar bli längre igen – och man kan börja planera för odlingssäsongen 2017.

Tomt i frysarna

En sista påse rabarber i en ekande tom frysbox. Sista pressningen gjorde jag i veckan och nu är frysarna nedslängda inför vintern.
En ensam påse rabarber i en ekande tom frysbox. Sista pressningen gjorde jag i veckan och nu är frysarna nedslängda inför vintern.

Nu har jag kokat  (kallar det så trots att den aldrig kokar) närmare 50 grytor med rabarberglögg sen i oktober, men nu är det tomt i frysarna. 

Det exakta antalet flaskor vet jag inte riktigt än men det rör sig om runt 1400. Som småföretagare är det naturligtvis roligt när det går bra, men den här ketchupeffekten som kommit efter guldmedaljen har varit lite svår att hantera. Eftersom jag fortfarande kokar all glögg i mitt eget kök har det varit slitiga månader och jag slutade tidigt att sälja.

Det är tur att jag har engagerade kunder som tar med sig och visar pressklipp. Själv har jag svårt att hålla reda på alla journalister jag pratat med under hösten. Men det här är tydligen från en julbilaga.
Det är tur att jag har engagerade kunder som tar med sig och visar pressklipp. Själv har jag svårt att hålla reda på alla journalister jag pratat med under hösten. Men det här är tydligen från en julbilaga.

Inte ett säljsamtal sen oktober – istället är det butiker, restauranger och privatpersoner som ringt till mig. Och den senaste månaden har jag varit tvungen att tacka nej till många beställningar eftersom det varit kö för leverans och jag inte vetat hur mycket jag skulle hinna med.

Dessutom har jag stått på marknader varje helg. I början hade jag provsmakning men eftersom jag då sålde slut på hela lagret på bara några timmar slutade jag med det.

Nu kommer jag att gå in i en välförtjänt julledighet – vilket på landet innebär att jag ska ta itu med försummade projekt. Det jag är mest sugen på är ett snickeriprojekt som jag tänkt mycket på när jag stått i köket.

Ser fram mot det.

Kinaföretag erbjuder försäkring mot skatt

Lightinthebox är ett av flera utomeuropeiska företag som erbjuder fantastiska priser på nätet. Men det är inte så billigt som du tror.
Lightinthebox är ett av flera utomeuropeiska företag som erbjuder fantastiska priser på nätet. Men det är inte så billigt som du tror.

Lightinthebox och andra utomeuropeiska företag annonserar intensivt på nätet. Och priserna verkar helt otroliga. I praktiken är de det också. men de erbjuder också försäkring mot skatt – och det fungerar.

Jag testade att beställa en elektronikpryl från dem. Enligt annonsen var priset 371 kronor – en fjärdedel av det lägsta priset i Sverige. Så jag gjorde ett försök.

Lightinthebox.com har en sajt som lämnar mycket att önska. Många av beskrivningarna av produkterna innehåller direkta felaktigheter och en del är direkt missvisande så man får gissa sig till vad det är. Men priserna verkar som sagt låga. Tills man börjar räkna ihop alla avgifter.

Först tillkommer frakten. Om man vill ha leveransen i rimlig tid – inom en vecka – så blir det expressleverans. För mitt paket som vägde under ett kilo blev frakten 240 kronor – ett rejält påslag på priset. Trots det tog det drygt två veckor innan jag fick paketet. Fraktföretaget UPS kunde inte hitta min adress – så paketet blev liggande i Eskilstuna. Sen tillkommer försäkringar för ytterligare drygt 20 kronor – och de ska du betala för.

Intressant är att Lightinthebox erbjuder en försäkring för skatt och tullavgifter. Om du beställer från ett land utanför EU så är du skyldig att betala både moms och tullavgifter men det här företaget chansar på att ditt paket ska slippa igenom. Mitt gjorde det inte – och jag fick en sms-faktura från leverantören på 325 kronor. Eftersom det inte ska vara någon tullavgift på varor som kostar under 1500 kronor tog jag kontakt med UPS som sköter frakten.

Fick då besked om att jag hade rätt. Någon tullavgift blir det inte – men 25 procent moms ska jag betala. Och dessutom en fast avgift på 158 kronor till UPS för att de tagit paketet genom tullen. Men försäkringen fungerade. Jag skickade en kopia på kvittot från UPS och ett par dagar senare fick jag skatten återbetalad av Lightinthebox.

Hade jag inte tecknat försäkring så hade priset stigit från 371 kronor till 956 kronor. Fortfarande billigare än i Sverige, men då får man väga in andra faktorer också.

För det första kan du inte vara säker på vad du får. När du beställer från Kina kan du inte räkna med svensk konsumentlagstiftning. Ingen ångerrätt och visar det sig att det du får är trasigt eller felaktigt så får du söka rättelse hos ett företag på andra sidan jorden. Och när det gäller frakttider är Lightinthebox mycket luddiga till exempel: Expressfrakt 3–4 dagar (klickar du vidare ändras detta till ”3–4 dagar (5–7 arbetsdagar)”.

Väljer du dessutom att betala Lightinthebox med kort så får du ställa dig frågan: Vill du lämna ut dina kortuppgifter till ett anonymt företag i Kina? Visserligen skriver de på flera ställen ”Du kan lite på oss”. Gör du det?

Skulle jag beställa därifrån igen? Kanske. Men då skulle det vara märkesvaror så jag vet vad jag beställer. Aldrig okända märken eller kläder. Lightinthebox är billigt – men långt ifrån problemfritt.

Nu är jag i riskzonen

Senaste veckan har bloggen blivit försummad – och jag har dessutom varit liberal med viktväktandet. Ändå hade jag gått ner ytterligare 1,3 kilo vid invägningen i torsdags. Det är inte bra…

Klart jag är glad över att viktkurvan fortfarande pekar nedåt. Men att den gör det trots att jag fuskar riskerar att göra mig oförsiktigt.

”Confident-Cocky-Lazy-Dead” är ett citat från en Sci-Fi-bok jag läste för många år sedan. För mycket självförtroende får dig att slappna av och bli lat – och sen är det kört. Men nu har jag varit på årets sista julmarknad och kan återgå till mer normala rutiner igen.

Slutfruset för i år. Efter sex veckor med marknader varje helg kan jag nu återgår till ett mer normalt liv. Och en sundare diet.
Slutfruset för i år. Efter sex veckor med marknader varje helg kan jag nu återgår till ett mer normalt liv. Och en sundare diet.

Som jag skrev sist så sviktar omdömet om man tillåter sig att bli riktigt trött och hungrig. Jag har känt mig förtjänt av något extra efter mycket slit. Men när undantagen blir tillräckligt många så är man snart tillbaka i gamla (o)vanor.

Nu blir det två veckor med ordinarie Viktväktardiet. Över julhelgen släpper jag alla restriktioner. Räknar med att vikten kommer att vända uppåt igen – men för julmaten är jag villig att ta det straffet. Som en vis kvinna en gång sa: Det är inte det man äter mellan jul och nyår, utan det man äter mellan nyår och jul som spelar roll.