Annons

Svårt få ut körkort utan id

Nu kör jag utan körkort – och det går lika bra. Det skulle kunna kosta 700:– i böter, men det finns ett par undantag. Bland annat om man anmält förlusten, vilket jag gjort.
Nu kör jag utan körkort – och det går lika bra. Det skulle kunna kosta 700:– i böter, men det finns ett par undantag. Bland annat om man anmält förlusten, vilket jag gjort.

Att hämta ut ett körkort utan legitimation är näst intill hopplöst. För att få ut det måste man ha en godkänd id-handling. Och en kompis med rätt papper duger inte.

Jag blev av med mitt körkort för någon vecka sedan. Inte på grund av någon förseelse – sånt gör aldrig jag… Istället var det bara borta. Min gissning är att det ramlat ut när jag tagit fram ett kontokort. Jag har ringt runt till en mängd butiker jag besökt utan resultat. Så dagen efter upptäckten beställde jag ett nytt. Nu ligger det nya körkortet på ICA – men jag får det inte.

Känner du också att du är extra snygg just på pass- och körkortsbilder?
Känner du också att du är extra snygg just på pass- och körkortsbilder?

Mitt pass är utgånget och det räcker inte med att de vet vem jag är. En körkortsavi måste godkännas elektroniskt för att de ska få lämna ut den. Dvs de måste läsa av legitimationen. Lösningen är att ta kontakt med Transportstyrelsen – då förbereder de en fullmakt. Men det kan ta upp till två veckor.

Det kan vara enklare att skaffa ett pass för att använda som legitimation. Då kan en nära anhörig (inte vem som helst) intyga din identitet. Det kan också fungera med en arbetsgivare – eller polisman i tjänst som utreder dig. En av få fördelar med att vara föremål för polisens intresse.

Jag har ändå förståelse för att det är krångligt. En del tycker att de bara kunde öppna och titta på körkortet – det är ju en legitimation. Men då glömmer de att ingen kollat att det är rätt person på bilden. Teoretiskt kan jag beställa ett nytt körkort i ditt namn på nätet. Plocka ansökan ur din brevlåda, klistra dit min bild och sen bara vänta på postbilen för att norpa åt mig avin.

Hade de då nöjt sig med att titta på det nya körkortet så hade jag varit du. Och haft en äkta legitimation med min bild som bevis. Då är det rät skönt att de är noggranna.

Nu hoppas jag bara fullmakten kommer innan den 28 december – då skickar Postnord tillbaka mitt nya körkort.

Annons

Jag har en sång i huvudet

Tretti flaskor per kok – hade jag börjat fundera på hur många kok som behövs för att producera  över 2000 flaskor hade jag bara blivit trött.
Tretti flaskor per kok – hade jag börjat fundera på hur många kok som behövs för att producera över 2000 flaskor hade jag bara blivit trött.

Jag har nu passerat 2000 tillverkade och sålda flaskor rabarberglögg och mitt i produktionen har jag fått en sång som fastnat i huvudet. Du vet hur det är – när den bara går runt runt hela tiden. 

Det har blivit glest mellan inläggen den senaste tiden – det beror på att jag lagt all energi på julhandeln. Det är nu jag ska ordna försörjningen för ett bra tag framåt – och det måste komma först. Om jag skrivit hade det blivit som ”Ur en kos dagbok”: Vaknade. Kokade glögg. Åt lite och kokade glögg. Åkte till en marknad. Sov. Vaknade. Kokade glögg… Tror du förstår.

En lärdom är att jag inte ska köra diskmaskinen samtidigt som jag är i full fart med glöggproduktionen – då går en av huvudsäkringarna in till gården.
En lärdom jag gjort är att jag inte ska köra diskmaskinen samtidigt som jag är i full fart med glöggproduktionen – då går en av huvudsäkringarna in till gården.

Nu börjar jag se slutet i alla fall. Är en bra bit in på nedersta lagret med flaskor på lastpallen och har bara en marknad kvar innan julefriden kan sänka sig över gården. Nu är det bara den här sången jag har i huvudet.

Jag lyssnar mycket på radio, både när jag kokar och när jag kör bil och den som lyssnar på Svensktoppen kan nog melodin till den här:

Jag trodde rabarberna fanns bara, bara på sommaren.
Jag trodde rabarberna fanns bara bara på sommaren.
Men du, rabarbern finns ju nu. Det finns rabarber fram till jul.”

Jag kan inte sjunga den för dig – av upphovsrättsliga skäl. Och för att den inte ska fastna hos dig också. Men här snurrar den hela tiden

Annons

Livet är fullt av överraskningar

Jag lastade bilen, lastade ur bilen, lastade bilen och levererade sedan all glögg precis enligt plan.
Jag lastade bilen, lastade ur bilen, lastade bilen och levererade sedan all glögg precis enligt plan.

Kände mig rätt nöjd med mig själv i morse. Efter flera sena nätter hade jag fått ihop dagens leverans av glögg till Eskilstuna, Rönninge och Stockholm. Bara att lasta och åka – trodde jag.

För att inte överbelamra huset lagrar jag glöggen i gäststugan eftersom jag håller den frostfri. Ett utmärkt arrangemang som fungerat bra hittills. Jag körde in framför gäststugan och lastade in 26 lådor glögg – 390 flaskor. Inte utan viss möda.

Sen var det bara att sätta på bra musik i bilen. Mot huvudstaden! Men nej… Frost och  snö följt av töväder och regn hade gjort gräsmattan rejält mjuk. Och jag hade inte tänkt på att jag lastat nästan 400 kilo i bilen. Hjulen sjönk ner i gyttjan – och jag satt fast.

En kraftig spadvinsch är bra till mycket på landet. Lyckligtvis behövdes inte steg tre. Då hade jag kört fram traktorn – men det hade tagit ytterligare en halvtimme.
En kraftig spadvinsch är bra till mycket på landet. Lyckligtvis behövdes inte steg tre. Då hade jag kört fram traktorn – men det hade tagit ytterligare en halvtimme.

Försökte först med en snabb lösning – att gunga loss bilen och sen köra ut med fart. Fungerade inte. Den sliriga gyttjan gav inget fäste alls. Inte ens med granris och plankor under hjulen.

Ok, steg två. Nästa alternativ var att vinscha loss bilen. Jag har en fyratons spakvinsch  och träd finns det gott om. Bara en hake. Bogseröglan låg på sin plats: under reservhjulet som i sin tur låg under 390 flaskor glögg. Bet ihop och lastade ur alla lådorna – då började det regna. Snabbt upp till huset för att lägga en vaxduk över. Sen kunde jag börja vinscha.

Det kändes tveksamt förs när det knakade i draglinan – men till slut gled bilen upp ur hålen den grävt sig själv. Fortfarande med spänning i linan lyckades jag slira mig ut på vägen. Sen var det bara att bära fram och lasta all glöggen igen.

I övrigt gick transporten utan missöden. Numera förvarar jag dragöglan i handskfacket.

Gräsmattan var mjukare än jag trodde. Att köra in med olastad bil gick bra Att köra ut fullastad – inte lika lätt.
Gräsmattan var mjukare än jag trodde. Att köra in med olastad bil gick bra Att köra ut fullastad – inte lika lätt.

Får beröm för min kompostlukt

Komposten är för tillfället halvfull – mest rabarberskrufs men det är kryddorna som skapar den goda atmosfären.
Komposten är för tillfället halvfull – mest rabarberskrufs men det är kryddorna som skapar den goda atmosfären.

Nu är det inte min personliga odör som uppskattas – jag luktar inte kompost – utan den lukt som sprider sig från varmkomposten. En doft av jul sprider sig nu runt gården till glädje för både besökare och förbipasserande.

Och det är ingen slump. Så här års är mitt lilla lantkök närmast att likna vid jultomtens verkstad med den skillnaden att det bara finns en nisse – och det är jag. Dygnet runt står jag vid grytorna och kokar glögg som sedan ska ut till butiker och marknader i olika delar av landet.

Glöggproduktionen är en viktig del av försörjningen under vintern och det är restprodukterna som skapar den juliga stämningen. Just nu ligger pressrester från ett par hundra kilo rabarber i komposten men de stämningsskapande komponenterna består av ett par kilo kanel, kryddnejlikor och andra kryddor som efter att ha gjort sitt jobb ska tillbaka till jorden.

Om du tvivlar på deras komposterbarhet så har jag gjort på samma sätt de senaste åren. För att hålla fart på komposten tillsätter jag regelbundet strö från hönshuset. Men för tillfället avvaktar jag med hönsgödsel för att inte förstöra julstämningen. Atmosfären blir helt enkelt angenämare utan.

Varje kok resulterar i ett halvkilo urkokta kryddor – och efter ett par veckor med dagliga kok har komposten fått en ny karaktär.
Varje kok resulterar i ett halvkilo urkokta kryddor – och efter ett par veckor med dagliga kok har komposten fått en ny karaktär.

Amaryllis – ett race mot julafton

Efter en vecka är den ena löken på väg. Knappt halva löken ska vara ovan jord och sen ska man vara sparsam med vattningen. Amaryllis behöver lite torka för att må bra.
Efter en vecka är den ena löken på väg. Knappt halva löken ska vara ovan jord och sen ska man vara sparsam med vattningen. Amaryllis behöver lite torka för att må bra.

Amaryllis är ett trevligt inslag i vintermörkret. För en dryg vecka sedan fick jag två lökar och nu är racet inlett – kommer de att slå ut till jul?

Det finns mängder med olika arter och hybrider av amaryllis och vilken sort jag har får jag kanske se när den blommar. Beroende på sort kan det ta mellan sex och åtta veckor från lök till blomma, så för mig hänger det på håret.

Det går naturligtvis att köpa redan utvecklade amaryllis i blomsterhandeln – men det är så mycket roligare att själv dra upp den från lök. Och det är ingen komplicerad procedur. Man sätter löken i ett glas med vatten under ett dygn och sen planteras den i vanlig blomjord så att knappt halva löken sticker upp. Sen är det bara att vänta.

Ett dygn med rötterna i vatten får amaryllislöken att vakna till. men det är bara rötterna som ska vara i vattnet.
Ett dygn med rötterna i vatten får amaryllislöken att vakna till. men det är bara rötterna som ska vara i vattnet.

Efter ett par veckor ska de första skotten komma. Men då ska den stå i rumstemperatur helst lite över 20 grader. Det är ju en växt som trivs med värme och då får man efterlikna dess hemmiljö. En annan rolig egenskap hos amaryllis är att många arter är specialiserade på vissa pollinatörer som kolibrier och fladdermöss. Det kan man nästan förstå när man ser de stora blommorna.

I väntan på blomningen ska amaryllis ha sparsamt med vatten och bara vattnas när den är helt torr. Amaryllis kräver en torrperiod för att må bra och därför trivs den inte i ett rent tropiskt klimat. Efter blomningen kan den få mer vatten och man låter bladen vissna ner. Då går energin tillbaka till löken som hos andra lökväxter. Under sommaren förvaras den sedan svalt, runt tolv grader innan det är dags för nästa blomning.

 

Mitt hjorthägn läcker

När jag gick ut på fältet flyttade sig hjortarna i maklig takt mot stängslet. Först hindar och kalvar och sist de båda hjortarna.
När jag gick ut på fältet flyttade sig hjortarna i maklig takt mot stängslet. Först hindar och kalvar och sist de båda hjortarna.

Egentligen är det inget hjorthägn utan ett äppelhägn – tanken är att hjortarna ska hålla sig på andra sidan stängslet. Men tyvärr har jag fortfarande en rik fauna i odlingen.

Fördelen med deras fräckhet att ta sig in dagtid är att de nu avslöjat bristerna i mitt stängsel. Så förhoppningsvis kommer de inte att få det lika lätt i framtiden. Men kanske jag väntar ett tag. Från och med den 16 november – nästa torsdag – är det jakttid på alla dovhjortar…

Dovhjortar är lätta att skilja från andra hjortdjur. Hanarnas horn har skovlar till skillnad från rådjur och kronhjort. Dessutom har dovhjorten en svans som de gärna viftar på.
Dovhjortar är lätta att skilja från andra hjortdjur. Hanarnas horn har skovlar till skillnad från rådjur och kronhjort. Dessutom har dovhjorten en svans som de gärna viftar på.

Ett annat alternativ vore att lägga om produktionsinriktningen. Om jag fixar stängslet när de är på min sida så har jag plötsligt ett hjorthägn på riktigt. Men det skulle å andra sidan inte vara så populärt.

Nu är dovhjortarna inte det enda problemet. Jag har en del rådjur som kommer på besök också. Men det verkar som om de väljer andra vägar in i odlingarna. Så innan jag gör några större förändringar i stängslingen kommer jag att vänta på första snön. Med spårsnön kommer hårda bevis på djurens överträdelser.

Egentligen ingen välkonen syn – men det är ändå rätt vackert med hjortar i det frostiga gräset.
Egentligen ingen välkommen syn – men det är ändå rätt vackert med hjortar i det frostiga gräset.

Dags för ett sista ryck i trädgården

En kvarglömd vattenkanna. Jag kommer inte ens ihåg hur den hamnade här. Kanske var jag på väg till växthuset när telefonen ringde, hunden började skälla eller det kom besök. Nu är den återfunnen i alla fall.
En kvarglömd vattenkanna. Jag kommer inte ens ihåg hur den hamnade här. Kanske var jag på väg till växthuset när telefonen ringde, hunden började skälla eller det kom besök. Nu är den återfunnen i alla fall.

Alla andra är säkert väl förberedda för vintern. Men för mig är det dags för ett sista ryck i trädgården – innan snön kommer.

Det är bara att erkänna. Jag är inte den mest ordningssamma trädgårdsmänniskan. Jag bär inte alltid in alla redskap på kvällen. Särskilt när det är ett pågående arbete. Det känns mer praktiskt att låta dem vara kvar där de behövs.

Men min lättja straffar sig. Ibland fortsätter inte arbetet direkt nästa dag eftersom annat kommer emellan. Och plötsligt står jag där. Var är häcksaxen? Jag brukar ha redskapen i skjulet – men där är den inte. Då börjar ett inre detektivarbete – var och när använde jag den sist? Var någonstans på gården finns ett oavslutat projekt som involverade en häcksax? Jag brukar hitta den till slut, men det kan ta tid.

Mitt slarvande innebär också att jag varje höst behöver gå en rond på gården. En rond för att hitta eventuellt kvarlämnade redskap innan snön kommer. För sen är det kört. Få trädgårdsredskap mår bra av att tillbringa en vinter utomhus. Spadskaft blir mjuka och går av, gårdskrattor och klippredskap rostar, så för att undvika kapitalförstöring letar jag igenom alla ställen där jag jobbat under sommaren.

Under sommarens torka drog jag slang ner till dammen. Och eftersom jag fyllde på flera gånger lät jag den ligga kvar. Där ligger den fortfarande.
Under sommarens torka drog jag slang ner till dammen. Och eftersom jag fyllde på flera gånger lät jag den ligga kvar. Där ligger den fortfarande.

Bland kvarglömda saker räknar jag också alla bevattningsslangar som jag drog under sommarens torka. Nu är de övervuxna av höstgräset och jag vill inte hitta dem sönderfrusna vid vårens första gräsklippning.

Det blir en senhöstdag då jag får göra bot för sommarens synder. Men nästa år – då. Det kommer inte bara att bli den bästa odlingssäsongen någonsin utan det kommer också att bli det år när det blir ordning och reda på mig. Trot den som vill.

I augusti grävde jag stolphål vid en av stenmurarna. Jag blev inte riktigt klar – och spaden står fortfarande och väntar på att jag ska avsluta projektet.
I augusti grävde jag stolphål vid en av stenmurarna. Jag blev inte riktigt klar – och spaden står fortfarande och väntar på att jag ska avsluta projektet.

Så skyddar jag mig mot möss

von Dallas är en av mina effektiva musjägare. Så effektiv mot möss att han till och med är avdragsgill om man har ett jordbruk.
von Dallas är en av mina effektiva musjägare. Så effektiv mot möss att han till och med är avdragsgill om man har ett jordbruk.

Grannarna råkade ut för en råtta som använde kattluckan. Här är det inte lika illa – men möss har jag – och bekämpar dem på alla tillgängliga sätt. 

När det börjar bli kallt ute söker sig mössen inomhus. Den gnager och förorenar där de kommer åt. Dessutom kan de emellanåt vara högljudda när de gnager på något som ger resonans. Väcktes härom natten av mössen så nu är det krig. Så här gör jag för att skydda ägodelar och livsmedel:


För fler tips om livet på landet: Följ bloggen på Facebook.  


Först och främst kommer skalskyddet. Kan man se till att de inte kommer in så är mycket vunnit. Tyvärr är det stort sett omöjligt i gamla hus. De tar sig in genom grunden, genom sprickor i fasaden, längs avloppsledningar eller ventilation på vinden. Jag tätar där jag kan, men möss har inga problem att klättra upp för brädväggar. Så då är det dags för nästa steg.

Gift fungerar utmärkt på vinden. Vill inte klättra upp där regelbundet för att vittja fällor och då är detta det bästa alternativet.
Gift fungerar utmärkt på vinden. Vill inte klättra upp där regelbundet för att vittja fällor och då är detta det bästa alternativet.

Mitt mest effektiva medel mot möss är katterna. Jag har två katter – och de möss som tar sig in i huset blir inte långlivade. Förresten är det en myt att man ska svälta katter för att de ska jaga. Mina har alltid tillgång till mat och är ändå utmärkta musjägare. Även sorkar, vesslor samt en och annan fågel går åt. Men det är ändå möss som ligger i topp på byteslistan.

Slagfällor sätter jag under diskbänken där katterna inte kommer åt. Mössen tar sig upp längs avloppsledningen och äter sig igenom soppåsarna.
Slagfällor sätter jag under diskbänken där katterna inte kommer åt. Mössen tar sig upp längs avloppsledningen och äter sig igenom soppåsarna.

Nästa steg är gift. För några år sedan förbjöds de vanligaste mus/råttgiften men det har kommit nya som jag betat med på vinden dit katterna inte har tillgång. Risken att katterna ska förgiftas av döda möss ser jag som minimal. De har gått om mat och de verkar undvika sjuka möss. En del är rädda att mössen ska dö och börja lukta inne i väggarna. Min erfarenhet är att förgiftade möss söker sig ut och jag har aldrig haft det problemet.

Slutligen använder jag slagfällor. Jag föredrar den  moderna typen där mössen måste peta upp ett lock för att komma åt maten. Nackdelen med slagfällor är att de måste tittas till. Har man mycket möss blir de fulla. Jag sätter alltid ut fällorna två och två och ganska ofta får jag möss i båda.

Viktigast är att bekämpa dem nu på hösten när de är nyinflyttade. Annars kommer de snabbt att bilda familj och då växer problemet snabbt.

Pannlampan är min gatubelysning

Går man genom skogen på natten är det bra med en pannlampa. Jag har testat både dyra och billiga och de dyra har bättre ljus – men sämre livslängd.
Går man genom skogen på natten är det bra med en pannlampa. Jag har testat både dyra och billiga och de dyra har bättre ljus – men sämre livslängd.

Det har hänt att jag gått över till grannarna för att ta en öl – och när jag ska hem har det plötsligt blivit mörkt. Närmaste vägen hem går genom skogen. Och då behövs en pannlampa.

Är det stjärnklart, fullmåne och snö behövs ingen extra belysning, men det är inte många dagar om året man kan njuta av såna upplevelser. Oftast är det svart, så svart att en stadsbo inte riktigt kan föreställa sig hur det är. Det går att ta sig fram med lampan i mobilen men det är inte särskilt effektivt.

Jag har vanliga stavlampor och strålkastare. Nackdelen med dem är att de är bylsiga att bära med sig. Så en pannlampa i fickan är bästa alternativet.

Bilens helljus är naturligtvis helt överlägset. En pannlampa kommer inte i närheten.
Bilens helljus är naturligtvis helt överlägset. En pannlampa kommer inte i närheten.

Länge klarade jag mig med ett par billiga pannlampor från Clas Ohlson men i längden blir det dyrt att byta batterier och de är inte särskilt starka. Varken i ljusstyrka eller i kvalité. Efter en sen natt i våras fick jag låna grannarnas Lumonite – en dyr variant av pannlampa och jag blev rätt imponerad av ljusstyrkan. Så jag skaffade en likadan själv.

Här min dyra pannlampa med samma inställning på kameran. Inte helt rättvist för ögat vänjer sig snabbt och ser bättre än kameran.
Här min dyra pannlampa med samma inställning på kameran. Inte helt rättvist för ögat vänjer sig snabbt och ser bättre än kameran.

Nu har jag testat den i några månader och den har både för och nackdelar. Positivt är det starka ljuset och att den uppladdningsbar så jag slipper köpa batterier stup i kvarten. Den största nackdelen är den dåliga batteritiden. Starkt ljus är bra på natten men det kortar batteritiden väsentligt. Den går att köra i sparläge – men vem gör det?

Jag vill se bra när jag går hem. Men då får man räkna med att pannlampan plötsligt tröttnar och går ner i lägsta sparläge. Trist när man är mitt i skogen. Så lampan den pannlampan fungerar bra för kortare turer: ner till ladugården eller över till grannarna. Men gillar man som jag att röra mig i skogen nattetid behövs uthålligare lampor. Då tar jag med min billiga variant. Batterier går att byta i fält – men vem släpar med sig laddkabel, batteripack och sätter sig och väntar en timme.

Så de billiga varianterna vinner i längden. Och man har råd att tappa den i skogen.