Annons

Sussex – min bästa hönsras

Mina höns går för närvarande fritt på gården. Men de tar gärna en lunchvila i den gamla hönsgården – särskilt när det ä'r regn i luften.
Mina höns går för närvarande fritt på gården. Men de tar gärna en lunchvila i den gamla hönsgården – särskilt när det är regn i luften.

Efter en misslyckad kläckning tog jag kontakt med en granne och bytte till mig nya avelsägg. Den gången blev det Sussex.

Jag går tidigare haft Maraner och Lohman – men Sussex är favoriten. Sussex är en kombinationsras – den har både bra med kött och värper hyfsat. Inte som mina Lohman där jag får närmare 300 ägg om året men runt 250 ägg per år är normalt för Sussex. 250 ägg per år är ett snitt och mängden kan variera från 180–300 ägg per år beroende på hur lång viloperiod de får under vintern.

En fördel är att det är en av de lugnare hönsraserna. Inte så flaxiga som en del lättare raser, och mariner för all del. Både mina Lohman och mina Maraner brukade bli rejält uppjagade när det hände något.  Sussex  är mest nyfikna. Men sen har jag medvetet hanterat mina nya höns en hel del under uppväxten för att de ska bli vana och nu känns de lagom tama.

Den är ungtuppen kan nog växa upp till något riktigt praktfullt. Tyckte först att ljus Sussex såg så tråkiga ut – men de blir vackrare för varje dag.
Den är ungtuppen kan nog växa upp till något riktigt praktfullt. Tyckte först att ljus Sussex såg så tråkiga ut – men de blir vackrare för varje dag.

Jag har inte hönsen som husdjur utan har andra djur om jag vill klappa på dem. Men om hönsen är vana att bli hanterade blir hönshållningen mycket lättare. Från att flytta dem för hand och undersöka dem för skador till att hantera dem för slakt. Både ditt och deras liv blir enklare.

Sussex lär vara en av de äldsta tamhönsraserna med rötter till det första århundradet i vår tideräkning. Från början en ren köttras är den numera också en bra äggläggare.

Har hört av en del att de haft problem med aggressiva tuppar  – men min erfarenhet är att ilskna tuppar kan dyka upp inom de flesta hönsraser. Det viktigaste är att inte avla på dem eftersom aggressivitet har en ärftlig faktor. och mina nuvarande tuppar är helt harmlösa mot människor, hund och katt.

En fullvuxen tupp ska väga drygt 4 kg och hönorna drygt 3 kg. Slaktar man tupparna när de är runt sex månader väger de ungefär 3,5 kg.

Det finns åtta godkända färger (om man vill ställa ut)  men den ljusa som jag har är den överlägset vanligaste.

Länkar:
American Sussex Association
Sussex Club of Australia

Annons

Var går gränsen för en fobi?

Hjortarna tycker jag illa om – men jag känner inget obehag inför dem. Och när möjlighet ges äter jag gärna upp dem. Råttor är något helt annat.
Hjortarna tycker jag illa om – men jag känner inget obehag inför dem. Och när möjlighet ges äter jag gärna upp dem. Råttor är något helt annat.

Igår upptäckte jag att råttorna dödat alla vaktlar utom en. Jag tog bort den sista och började fundera på om jag kanske har en fobi. Tycker råttor är extremt obehagliga.

Men var går gränsen? Jag tycker det är obehagligt med höga höjder men skulle knappast kalla det en fobi. Behöver jag fixa något på taket så biter jag ihop och gör det. Och att vara försiktig vid jobb på hög höjd ser jag som en nyttig egenskap. Mina känslor för råttor är inte lika rationella. Även om de ställer till med skada så utgör de inget egentligt hot mot mig personligen.

Hjortar och rådjur ställer till med mer skada men där känner jag inget obehag. Mest frustration.

Mina känslor för råttor har en viss inverkan på min vardag. Till exempel så rycker jag i dörren ett par gånger innan jag går in i ladugården för att de ska springa undan. Jag vill helst inte se eländet. Undviker också onödiga ärenden dit – och skulle inte gå in utan stövlar och långbyxor. Väl inne i ladugården så går pratar jag för mig själv eller sjunger för att de inte ska tro att faran är över. Som sagt – jag tycker råttor är extremt obehagliga. Men är det en fobi?

Lägg märke till råtthålet ovanför listen. Det satt sedan gammalt ett när över hålet, men nu är det vidgat till dubbla bredden.
Lägg märke till råtthålet ovanför listen. Det satt sedan gammalt ett när över hålet, men nu är det vidgat till dubbla bredden.

Jag hanterar trots allt situationen. Och får inte panik när jag stöter på en råtta – som när det satt två stycken i en tom vaktelbur för ett par dagar sedan. Då blänger jag på dem och svär tills de försvinner.

Gränsen går vid att hantera dem. Döda råttor kan jag göra mig av med. Handskar och skyffel. Men vet samtidigt att det finna människor som hanterar råttor utan problem. Ormar och spindlar stör mig inte och de kan jag hantera men råttor stör mig med sin blotta existens.

Till och med så att jag börjat titta efter råttor hemma i huset. Då är det tryggt när hund och katter är hemma. De skulle direkt säga till om något sånt elände dök upp här.

Fobi eller inte – kan man KBT:a sig själv genom att tillbringa mycket tid i råttornas ladugård? Kommer jag att vänja mig – eller bara förstärka min motvilja?

Hur som helst – råttorna måste bort. Och nu när vaktlarna är borta så finns det varken mat eller vatten till råttorna längre. Hoppas bara att de flyttar långt. Mina försök med fällor har hittills varit resultatlösa.

Annons

Planera en stor trädgård

Gården börjar långsamt bli som jag vill ha de. För varje år kommer jag närmare min drömbild.
Gården börjar långsamt bli som jag vill ha de. För varje år kommer jag närmare min drömbild.

Jag brukar säga att jag har en mycket liten gård – eller en mycket stor trädgård. 2,5 hektar är lika med 25000 kvadratmeter, så ytorna finns. Men vad ska man göra?

Med en så här stor trädgård finns det utrymme för att göra praktiskt taget allt man kan drömma om. Odling, träd, trädgårdsdamm med mera. Men som med allt här i världen är det tid och pengar som sätter begränsningarna.

Det första jag gjorde när jag kom hit var att röja fram att litet trädgårdsland där jag planterade potatis och gurka. Måttliga ambitioner kan tyckas, men jag hade ändå en plan för helheten.

Jag har också fått den damm jag ville ha, passade på när jag ändå hade en grävare på gården. Annars kostar framkörningen en hel del.
Jag har också fått den damm jag ville ha, passade på när jag ändå hade en grävare på gården. Annars kostar framkörningen en hel del.

Jag ville ha en damm och jag ville ha ytor för odling. Ett tag funderade jag på att anlita en trädgårdsarkitekt. Men jag fann flera nackdelar med den lösningen. För det första är det dyrt, sen skulle det ta lång tid att förklara allt jag ville göra, särskilt som jag själv inte var helt säker. För det tredje så skulle det bli dyrt igen, eftersom många arkitekter vill lämna en färdig trägård efter sig tar de in maskiner, köper färdiga plantor med mera.

Nu ska jag inte kritisera trädgårdsarkitekter – men i mitt fall kändes det inte rätt. Planeringen och möjligheterna är det som jag tycker är roligt.

Genom att fräsa längs med raderna håller jag jorden öppen och äppelträden kan växa utan större konkurrens från ogräs.
Äppelodlingen kom på plats förra året och planen nu är yay expandera den med fruktträd av fler sorter efter hand.

Jag är fortfarande långt ifrån färdig med mina visioner. Många projekt är långsiktiga. Det har till exempel tagit tre år att förvandla en granskog till gräsmatta. Gräsmattan är inte slutmålet men jag ser den som en platshållare för framtid odlingar.

Lämnar man marken åt sig själv växer den snart igen. Därför har jag delat in gården i olika zoner. Dammen med omgivningar är en zon, det jag kallar skuggfältet är en annan, parken är området närmast huset etc etc På så sätt kan jag ägna mig åt ett område i taget.

Vissa jobb gör bättre med maskiner. Jag har brutit en hel del stubbar, men att bryta tusen skulle betyda att det blev min huvudsakliga sysselsättning de närmaste åren.
Vissa jobb gör bättre med maskiner. Jag har brutit en hel del stubbar, men att bryta tusen skulle betyda att det blev min huvudsakliga sysselsättning de närmaste åren.

Vissa delar har bara krävt mindre insatser än så länge. Det som var skog tidigare har till exempel haft gröngödsling i två år.

Sen behövs det maskiner ibland. En liten trädgård kan man gräva för hand, men det spar både tid och pengar att plöja ett fält istället. Har man inte utrustning så kan man alltid hyra in en granne.

Så min plan har varit i flera steg:

  1. Skaffa en långsiktig plan över vad du vill göra med marken.
  2. Vänta ett år så du ser hur din trädgård ser ut under alla årstider.
  3. Ta itu med de riktigt stora projekten först.
  4. Var beredd att tänka om och anpassa dig efter verkligheten.
  5. Glöm inte att ta det lugnt och njuta av det du har emellanåt.

För mig är det ständigt den sista punkten jag har svårt för. Det finns alltid mycket att göra.

Jag har kommit en bit på väg, men glädjen med en stor trädgård är att man aldrig blir färdig. ständigt nya projekt.
Jag har kommit en bit på väg, men glädjen med en stor trädgård är att man aldrig blir färdig. ständigt nya projekt.

 

Söndagsfilmen: Äppelodlingen i juni

Förra året planterade jag närmare 200 äppelträd på gården. Nu har det gått ett år och de flesta verkar komma bra trots de attacker jag drabbades av i vintras.

Praktiskt taget alla träd fick skador efter härjningar av hjortar och rådjur, så jag var lite förtvivlad på senvintern. Men i maj barkympade jag de träd som var allvarligt skadade och de flera av ymparna verkar ha tagit sig. De som inte klarat sig verkar ha friska grundstammar i alla fall och de kommer jag att ympa eller okulera senare i sommar.

Jag har fyra sorters träd: Åkerö, Katja, Rubinola och Santana och räknar med en liten äppelskörd redan i år.

Liverapportering: Från ekollon till träd

Efter tre år är min träd runt en halvmeter höga och verkar klara sig bra. Jag har följt mina rödekar sedan de var ekolon och hoppas att de snart tar fart på allvar.
2018. – Efter tre år är min träd runt en halvmeter höga och verkar klara sig bra. Jag har följt mina rödekar sedan de var ekolon och hoppas att de snart tar fart på allvar.

Ett av mina projekt är att följa en ek från ekollon till ett mäktigt träd. Det har har nu gått tre år sedan jag satte ekollon i kruka och det går långsamt framåt (uppåt).

När den här eken planterades ut från växthuset var den ett par decimeter hög. Tre år senare är den dubbelt så lång.
Juni 2015. När den här eken planterades ut från växthuset var den ett par decimeter hög. Tre år senare är den dubbelt så lång.

Jag har långsiktiga ambitioner med de här ekarna och förhoppningsvis kommer de med tiden att bli några av de mest väldokumenterade träden i trakten.

Våren 2015 fick jag tre spirande ekollon från en rödek av Gröna Hannah. Ekollonen planterades i krukor och efter någon månad tittade det första skottet upp. När de var någon decimeter stora fick de flytta ut i växthuset och där stod de på tillväxt i väntan på bättre tider, eller tid överhuvudtaget.

Efter någon månad planterade jag ut dem och de var då ett par decimeter höga. Eftersom jag dagen innan besökt Nyköpingshus har jag döpt dem till Birger, Valdemar och Erik. Min plan är fortfarande att dokumentera deras liv så länge mitt eget räcker till. Förhoppningsvis ett bra tag. Jag har många träd att vänta ut.

Mina ekar började som alla andra – i liten skala. De växer inte fort men rödek har potential att bli riktigt stora träd. Sådan får tänka långsiktigt om man planterar ek.
Mina ekar började som alla andra – i liten skala. De växer inte fort men rödek har potential att bli riktigt stora träd. Sådan får tänka långsiktigt om man planterar ek.

Om du tycker bladen ser lite annorlunda ut så beror det på att detta är amerikansk rödek (Quercus rubra) som känns igen på att bladen är mer kantiga än runda. Ett annat sätt att känna igen rödek är att bladen blir kraftigt röda på hösten och det är därifrån den fått sitt namn.

Det finns gigantiska rödekar, en del uppåt 40 meter höga och med en omkrets på åtta meter. Skulle mina ekar nå de dimensionerna kommer det att krävas lite omplanering av trädgården. Men lyckligtvis kommer det inte att vara mitt problem.

Nu när det gått tre år har mina träd blivit i snitt en halvmeter höga. Det går inte fort. Men jag hoppas att de kommer att sätta fart och växa snabbare  när de är riktigt etablerade.

Följ bloggen för att inte missa inte den spännande fortsättningen.