En dag för produktion

Mycket kvickrot – men där emellan kommer mitt nysådda gräs och klöver.
Mycket kvickrot – men där emellan kommer mitt nysådda gräs och klöver.

Medan regnet faller över mina nysådda åkrar har jag ägnat dagen åt produktion. Dels min pålitliga Starksås och sen en ny produkt som jag hoppas mycket på.

Det är skönt med en innedag emellanåt. Utomhus finns det alltid mycket att göra så innesysslorna hamnar lätt i bakvatten. Nu har jag dammsugit, fixat med bloggen, tvättat och satt igång med produktionen.

En av trotjänarna i sortimentet – nu börjar jag bygga upp ett litet lager,
En av trotjänarna i sortimentet – nu börjar jag bygga upp ett litet lager,

Nu börjar snart sommarmarknaderna och då gäller det att bygga upp ett lager av de produkter som har bra hållbarhet. Nytt för i år är att mina grejer kommer att finnas på Säfstaholms slott. De har 10000 besökare varje sommar – så jag hoppas på turismen.

En ny produkt på gång – jag vet att den inte kommer att uppskattas av alla eftersom den är rätt extrem
En ny produkt på gång – jag vet att den inte kommer att uppskattas av alla eftersom den är rätt extrem

När regnet faller kan jag nästan se härifrån hur fälten färgas gröna. Vet att det är en illusion – men man ser vad man vill se. Efter gårdagens besvikelse med kräftorna har jag bestäm mig för att vara optimistisk.

Det kan vara så att de ömsar skal nu. Det brukar ske i slutet på maj– början på juli. Och eftersom det varit riktigt varmt ett tag hoppas jag att det var det som stoppade dem. Alternativt tror jag att kokt potatis inte var tillräckligt stimulerande. Nästa gång får det bli något de verkligen vill ha. Funkar det inte med potatis så går det kanske med sill.

 

Enkelt knep fick vattenautomaten att fungera

Genom att smörja in packningen med vaselin så blir den tät – och vattenautomaten fungerar precis som den ska.
Genom att smörja in packningen med vaselin så blir den tät – och vattenautomaten fungerar precis som den ska.

Jag har varit kritisk till den här typen av vattenautomat. Min erfarenhet var att den läckte och drällde vatten överallt. Men nu har jag löst problemet.

Den första automaten jag köpte gick i retur eftersom den inte gick att få tät. Det här är min andra och den fungerade hyggligt – men nu har jag fått den riktigt bra.

 

Fördelar med den här är att den är stabil och rymmer mycket vatten. Nackdelen har varit att den läcker.
Fördelar med den här är att den är stabil och rymmer mycket vatten. Nackdelen har varit att den läcker.

Ett litet knep som de borde ha haft med i bruksanvisningen. Problemet har varit att packningen vid skruven på ovansidan inte håller tätt. Då blir det inget vakuum inuti och vattnet läcker ut. Och tjugo liter är mycket vatten när det hamnar på golvet i hönshuset.

Allt jag gjorde var att smörja packningen med vaselin. När den väl är tät fungerar den utmärkt. Den är stabil och rymmer mycket vatten.

Jag har min stående ute i hönsgården under hela sommarhalvåret. Blir det tomt i skålen drar jag bara fram vattenslangen och fyller på. Det finns alltid vatten inne i hönshuset men det syns på hönsen att de uppskattar en liten bar utomhus.

Tom kräftbur

Det var med en viss spänning som jag drog upp kräftburen i morse. Hade förhoppningar om att de skulle vara gott om kräftor i den. Men den var tom...
Det var med en viss spänning som jag drog upp kräftburen i morse. Hade förhoppningar om att de skulle vara gott om kräftor i den. Men den var tom…

Det blev ingen kräftfångst i natt. Buren var tom när jag tog upp den. Nu hoppas jag att kräftorna inte var sugna på potatis eller att de håller till någon annan stans.

Satte ut buren i går kväll för att se hur kräftorna har det. Men tji fick jag.

 

Skam den som ger sig – i natt gör jag ett nytt försök. Denna gång med hundmat som bete och på en annan plats i dammen. Det skulle kännas lite bittert om det inte finns kvar några kräftor i dammen – jag har ändå lagt ner en hel del energi för att få dem att trivas.

Men de kanske är otacksamma djur – det är fortfarande mycket som jag inte vet om kräftor. Kanske håller de på att ömsa skal.

Hunden försvunnen

I går när jag gick min vanliga kvällsrunda – kollade hönsen, klappade om traktorn, flyttade spridare och stängde växthuset – så försvann hunden.

Tänkte först inte så mycket på det. Hon brukar vara lite trög att få in på kvällarna så jag gick in. Tvättade händerna och satte på tv:n. Men fortfarande ingen hund.

Gick till dörren och ropade utan resultat. Fick hoppa i träskorna och gå ner till ladugården. Hon brukar gilla att hänga med hönsen. Men ingen hund.

Såg inte till henne i skogen heller. Ibland brukar hon gå en liten runda – men det här var ovanligt. Hon brukar alltid hålla sig i närheten av mig.

Sen såg jag en skugga i växthuset. Där satt hon innanför dörren och bara väntade. Tydligen hade jag stängt in henne på kvällsrundan.

Jag är en DÅLIG husse.

Inne i växthuset satt hon snällt och väntade på att jag skulle komma och öppna. Gick väl ingen nöd på henne – men ändå...
Inne i växthuset satt hon snällt och väntade på att jag skulle komma och öppna. Gick väl ingen nöd på henne – men ändå…

Kräftfiske i dammen

Här sänker jag ner buren vid badbryggan. Det är ungefär en och tjugo djupt. Har gömslen runt omkring – så de borde hitta hit under natten.
Här sänker jag ner buren vid badbryggan. Det är ungefär en och tjugo djupt. Har gömslen runt omkring – så de borde hitta hit under natten.

I höstas planterade jag ut 200 flodkräftor i dammen – men sen har jag inte sett mycket av dem. Nu ska jag se om de finns kvar…

Kräftorna är nattaktiva och sedan utplanteringen har jag bara sett till någon enstaka när jag gått längs dammen nattetid med ficklampa. Jag gjorde ett litet försök i oktober, men kunde bara konstatera att det antingen inte fanns några kräftor där – eller att de inte gillar salami – eller att det var för kallt i vattnet.

Jag använder en sån här plastbur för kräftfiske. Mindre risk att kräftorna trasslar in sig i några maskor.
Jag använder en sån här plastbur för kräftfiske. Mindre risk att kräftorna trasslar in sig i några maskor.

Kräftor är annars allätare och kan sätta i sig det mesta som hamnar i dammen. När temperaturen är över tio grader utfodrar jag dem två gånger i veckan med foderärtor. Det är ett bra kräftfoder med hyfsat hög proteinhalt.

Normalt klarar sig kräftor bra på det som finns tillgängligt. I varje fall om man planterat in rätt växter. Jag har blivit varnad för vattenpest eftersom den dels förökar sig mycket snabbt och dessutom inte äts av kräftorna.

Bästa foderväxterna ska vara Nitella – en kransalg – och hornsärv. Båda förökar sig snabbt, gillas av kräftorna och sätter dessutom igång med fotosyntesen redan vid mycket låga ljusvärden. Nitella ska kunna producera syre medan isen fortfarande ligger. Och jag planterade ut båda sorterna förra sommaren.

Om allt gått enligt planerna så parade sig kräftorna i höstas när vattentemperaturen sjönk under tolv grader. Honorna har sedan burit på rommen under vintern och nu förhoppningsvis släppt den så att det finns (100×100=) tiotusen små kräftyngel i dammen.

Nu har jag agnat med kokt potatis och ser med spänning fram mot morgondagens kräftfiske – finns det några kräftor kvar?

Åska på avstånd

Även om prognoserna inte nämnt det så har värmen fått mig att tänka på åskväder. Och när man både ser molnen och hör mullret så får man göra sig beredd,
Även om prognoserna inte nämnt det så har värmen fått mig att tänka på åskväder. Och när man både ser molnen och hör mullret så får man göra sig beredd,

Thunder! – dadadadadada – Thunder! (De som förstår förstår. 🙂 ) Ni andra kan lyssna här.

Efter en riktigt varm dag mulnade det på i söder och jag hörde mullret på avstånd. Prognosen nämnde inte åska – men ska jag välja mellan SMHI och verkligheten så vinner den senare.

Skulle det bli ett rejält åskväder så kan strömmen försvinna – sånt lär man sig av erfarenhet. Så det gällde att prioritera: Först kolla att djuren har mat och vatten och sen snabbt sätta mig framför senaste avsnittet av Game of Thrones.

Så här års är GoT en del av min måndagsritual. När dagens arbete är avklarat kokar jag en kopp te, rostar ett par brödskivor och sätter mig framför tv:n. Men finns det åskrisk får jag tidigarelägga ritualen.

Jag ska inte spoila något för er som är mindre otåliga  – men det känns verkligen som om de medvetet håller på att knyta ihop alla lösa trådar i serien. Nya avslöjanden i varje avsnitt.

Nu kan jag luta mig tillbaka – kommer åskan så gör den och lite vatten behövs.

 

Jag har fått en lindallé

Jag tycker om att fröså träd. Min personliga erfarenhet är att de blir starkare och friskare än de som är uppdriva på plantskolor. Sen tar det tid – men den som väntar på ett träd lär sig tålamod.
Jag tycker om att fröså träd. Min personliga erfarenhet är att de blir starkare och friskare än de som är uppdriva på plantskolor. Sen tar det tid – men den som väntar på ett träd lär sig tålamod.

En av mina drömmar för gården är att ha en lindallé längs med grusvägen. Och nu är den på gång.

Gröna Hannah har levererat igen. Den här gången tio frösådda lindar som bara väntar på att bli stora. Linden (Tilia cordata) är ett av mina favoritträd. När ädellövträden nådde Sverige för runt 9000 år sedan blev linden med sina anspråkslösa krav ett av de dominerande lövträden.

Det kan vara frestande att köpa större trädplantor – för snabbare resultat. Men för oss med begränsade resurser känns det bättre att spendera saker som ger en mer direkt ekonomisk nytta.

En liten späd lind med löfte om en lysande framtid som mäktigt träd för kommande generationer.
En liten späd lind med löfte om en lysande framtid som mäktigt träd för kommande generationer.

Någon gång i framtiden kommer min lindallé till verklig nytta. När de blommar i slutet på juli kommer det att vara fullt drag på bina och kuporna kommer att fyllas med frisk, aromatisk och mintdoftande lindhonung.

Men först ska lindarna växa till sig. Grovt räknat kan man hoppas på en tillväxt på 50 cm om året. Så om tio år kanske jag har fem meter höga lindar. Och med tiden blir det riktigt stora träd, upp till 20 meter höga. Sen finns det flera varianter av lindar. Bohuslinden är sällsynt och blir ännu större än den vanliga skogslinden. Parklinden är en hybrid mellan de övriga lindarna.

En lind kan bli riktigt gammal – de finns många exempel på tusenåriga lindar. Och ur det perspektivet känns det lite futtigt att avstå för att det tar tio år innan den får lite storlek. Du kanske säger att det vore ok om du planterat den för tio år sedan. Men så är det med mycket – spara pengar, plantera skog eller köpa rätt aktier. Och det är meningslöst att fundera över vad man borde ha gjort.

Plantera ett träd nu – så kommer du att vara nöjd med det om tio år. Och för all framtid.

 

Mina sommarkatter

Ibland ser jag till katterna även dagtid – i alla fall när jag ägnar mig åt något som kan uppfattas som intressant. Till exempel öppnar dörrar till utrymmen där de vanligtvis inte kommer in.
Ibland ser jag till katterna även dagtid – i alla fall när jag ägnar mig åt något som kan uppfattas som intressant. Till exempel öppnar dörrar till utrymmen där de vanligtvis inte kommer in.

Marlon och von Dallas träffar jag numera nästan bara på nätterna. Ibland stöter jag på dem utomhus men de är alldeles för upptagna för att vilja umgås.

Katter ska ha tillsyn minst två gånger per dygn. Men det är inte lätt när man inte vet var de är. Ett hett tips kan vara att titta i traktorn, där brukar de ligga på förarsätet och spana efter möss. Ligger de där kan man lätt se till dem.

 

Eller i ladugården – men där är det rätt hopplöst att hitta dem. Finns tusen gömställen där en katt kan tillbringa de varma timmarna och samtidigt hålla koll på om eventuella byten passerar förbi. Men för att kunna ge dem tillsyn måste jag se dem.

Marlon har en förmåga att fullkomligt ignorera mig utomhus. Hur mycket man än ropar så hör han inte. Annat är det när man öppnar kylskåpet...
Marlon har en förmåga att fullkomligt ignorera mig utomhus. Hur mycket man än ropar så hör han inte. Annat är det när man öppnar kylskåpet…

Säkraste sättet att träffa på dem är annars när jag går sista rundan med hunden. När vi jagat bort hjortarna från fälten brukar Dallas komma springande. Han snirklar mellan benen på Pumah och sätter sen av i galopp mot dörren när vi ska hem.

Trots att han numera behärskar kattluckan till fullo så tror jag han upplever det som mer värdigt att få dörren öppnad åt sig. Han brukar följa med oss in – äta lite – för att sen försvinna ut i natten.

Ibland vaknar jag på nätterna – då sitter båda katterna och knaprar i sig torrfoder. Dallas brukar sen sova några timmar inomhus, men Marlon försvinner ut.

Ibland kan jag sakna vintern när jag hade två katter som sov i min säng. Då var det lätt att se till dem.

Som fisken i vattnet

Jag upphör aldrig att förundras av den genetiska variationen. Tio röda guldfiskar har på ett par år resulterat i en hel färgskala med olika kombinationer.
Jag upphör aldrig att förundras av den genetiska variationen. Tio röda guldfiskar har på ett par år resulterat i en hel färgskala med olika kombinationer.

Temperaturen i dammen stiger – och så gör aktiviteten. Det är få saker som är så rogivande som att sitta och titta på guldfiskarna.

Varje år genererar fler guldfiskar trots att de till huvudsak får leva på vad naturen ger. Det borde vara ett tecken på att de trivs. Hur många av de ursprungliga tio som fortfarande lever har jag ingen aning om – men i bland plaskar det till när någon av de stora ger sig upp till ytan för att nappa till sig någon insekt.

Lite mat i vattnet, så kommer de simmande. De gör de i och för sig ändå eftersom de hela tiden patrullerar runt i dammen.
Lite mat i vattnet, så kommer de simmande. De gör de i och för sig ändå eftersom de hela tiden patrullerar runt i dammen.

Eftersom guldfiskarna var ett misstag från min sida – de konkurrerar om födan med kräftorna – så har jag funderat på olika sätt att få bort dem utan att hitta något rationellt.

Än så länge får de leva om som de vill, med det känns ändå som om de kan utgöra ett hot mot alla de kräftyngel som nu förhoppningsvis krälar omkring i dammen.

Ska göra en provfiskning efter kräftor i veckan och se om de klarat vintern. Eftersom de är nattaktiva ser jag inte till dem och vet just nu inte alls hur de mår.

Det är rogivande att sitta och titta på fiskarna som underhåller sig själva i dammen.
Det är rogivande att sitta och titta på fiskarna som underhåller sig själva i dammen.

Din guide till livet på landet