De små jobben blir försummade

Annons
Varje gång jag passerat ladugården de senaste åren har jag tittat upp på hålet i väggen och tänk: Det där ska jag fixa. (Om någon tycker att vindskivorna borde bytas, så har jag tänkt det också.)
Varje gång jag passerat ladugården de senaste åren har jag tittat upp på hålet i väggen och tänk: Det där ska jag fixa. (Om någon tycker att vindskivorna borde bytas, så har jag tänkt det också.)

Som du vet har jag obegränsat med sysselsättning här på gården. För varje projekt jag avslutar dyker det upp tre nya och klar lär jag aldrig bli. Tur är väl det – hade jag haft såna böjelser hade jag bott kvar i Stockholm.

Jag trivs med att vara sysselsatt – det är prioriteringarna som kan vara lite svåra. Jag har enförkärlek för att köra igång stora projekt – fälla en skog, röja en åker, bygga en brygga etc etc Tyvärr innebär det att de små jobben blir försummade.

Nu har jag i alla fall klarat av ett litet jobb. En planka som saknade i lagårdsfasaden. Den har varit borta sen jag flyttade hit. Varje gång jag passerat har jag tittat på den och tänkt att det där ska jag fixa. Men eftersom det är ett snabbt jobb har jag bestämt mig för att göra något rejält istället.

Annons

Men – igår bestämde jag mig. Nu är det plankans tur. Det tog mig en halvtimme att haka av fönstret. Mäta upp hålet. Såga till en passande brädbit – passa in den och spika fast. Sen var det bara att haka på fönstret igen.

Inget stort projekt för en man – men ett gigantiskt kliv för mänskligheten. Eller i alla fall för min egen sinnesro.

Så var då plankan på plats. Ok, ok – den ska målas också. Men inte ens slamfärg trivs särskilt bra i minusgrader så det får bli när jag målar hela gaveln.
Så var då plankan på plats. Ok, ok – den ska målas också. Men inte ens slamfärg trivs särskilt bra i minusgrader så det får bli när jag målar hela gaveln.
Annons

6 reaktioner till “De små jobben blir försummade”

  1. Jag känner igen det där. Köpte ett hus med stora behov av renovering och en väldigt försummad trädgård i somras. Många stora projekt som ska till. Men för mig är det just småfixet som är en av de stora glädjekällorna i vardagen och som gör att jag orkar driva de stora projekten. Känslan av att saker och ting ständigt blir lite bättre och att göra klart saker. På något sätt också på det sättet man lär känna ett ställe. För en utomstående märks inte att du lagat hålet vid fönstret, men du kommer se det varje gång du tittar upp.

    1. Man ska bara komma ihåg det man gjort. Därför är det bra med blogg – man kan gå tillbaka och se att man faktiskt åstadkommit något.

  2. Det där känner jag också igen. Jag brukar hantera det med listor, listor och listor. Jag skriver upp alla sådana där små saker borde göras så jag slipper gå och tänka på dem hela tiden. Sedan tittar jag igenom listorna då och då och prioriterar.

    Fast min kompanjon jakob brukar säga att det som inte blir gjort troligen inte behövde göras från början…

    1. Det som inte blev gjort var kanske inte nödvändigt då – men nu borde det ha varit klart. När snön pressar ner taket över hönsgården känns det som jag borde prioriterat fler stöttor – men det kändes inte så akut i somras…

  3. Gör två listor en med stora jobb och en med små jobb. Bestäm en lagom kvot kanske 1 stort på 10 små, eller att ett visst antal dagar i veckan ska gå till små jobb?

    Eller bestäm antal små jobb som vårdar det som redan finns (kanske mindre kul) på varje nytt stort jobb (roligare).

    1. Du och Albin har rätt listor, listor, listor… Har varit rätt duktig på det tidigare men av någon anledning har de fallit bort. Antagligen för att jag blivit klar med den listan jag hade och sen lutat mig tillbaka – eller snarare ägnat mig på heltid åt akuta projekt. Dags att göra nya listor inför vårbruket.

Kommentera