Ska man hålla skjutskickligheten uppe krävs det träning. Och med en egen skjutbana på gården är det lättare att få till den tid som krävs. Nu har jag satt upp en liten 50-metersbana för 22lr.
Ska man bygga en permanent skjutbana krävs flera tillstånd. Samtidigt får jag skjuta på min egen mark eftersom den ligger utanför stadsplanelagt område. På en tillfällig skjutplats då. Jag kan alltså ställa upp några skjutmål ute på åkern men själv föredrar jag lite mer säkerhet. Och jag har heller inga önskningar att sprida bly i markerna. Det bästa vore att bygga en liten skjutvall av sand – men då blir det en permanent anläggning, och kräver alltså tillstånd.
Har man en liten grusgrop på gården är problemet löst. Men skjuter man in i ett stenröse, det som jag har gott om, kan kulorna fara iväg i vilken riktning som helst. Därför har jag skaffat en skjutplåt. En kvadratmeter 8 mm stål som jag beställde för 600:- hos en lokal verkstadfirma.
Det ligger inga beräkningar bakom tjockleken utan det var den dimension de hade mest av, alltså billigast. Har testat med 22:an och de små kulorna bara pulvriseras utan att göra åverkan. Kommer också att testa med grövre kalibrar. Bara för att se vad som händer.
Plåten är vinklad i 45 grader så den effektiva tjockleken på stålet är större än 8 mm. Dessutom vinklar den rikoschetterna nedåt. och det är praktiskt. Ställningen byggde jag av gammalt restvirke. Och det behövs lite dimensioner. Inte för energin i kulorna, men plåten är rejält tung.
Nu kan jag koppla av med några magasin på kvällskvisten. Och eftersom min skjutbana är gjord för 22lr så blir det inte heller något större oväsen.
