Annons

Djurvän är man enklast på håll

Mina ambitioner att vara djurvän kommer på skam när min försörjning angrips av skogen vilda djur.
Mina ambitioner att vara djurvän kommer på skam när min försörjning angrips av skogen vilda djur.

Djurvän vill väl alla vara. Och det är lätt när det gäller självvalda djur. Den klappvänliga kaninen, den lydiga hunden och andra djur som böjer sig för din vilja. Sen blir det blir det svårare.

När djuren börjar inkräkta på vardagen och den egna livsstilen sätts djurvännen på prov. När du hittar ovälkomna djur i din trädgård, i husets väggar eller i din mat är det inte lika lätt att älska dem. Men kan man vara selektiv djurvän? Kan man ha den titeln om man bara gillar djur som inte stör?

Det finns ett antal djur som jag inte tycker om. För tillfället toppas listan av hjortar och rådjur. När jag är ute på nätterna kan jag se deras illvilliga ögon blänka i skenet från pannlampan. Vänta du bara, tycks de säga. Snart går du och lägger dig och då ska vi härja fritt i dina odlingar.

Du skulle satt på gnagskydd tidigare. Jo tack – det inser jag med. Nu. Men att skadedjuren skulle tar sig igenom en kilometer elstängsel visste jag inte då.
Du skulle satt på gnagskydd tidigare. Jo tack – det inser jag med. Nu. Men att skadedjuren skulle tar sig igenom en kilometer elstängsel visste jag inte då.

Nu väntar jag bara på kommentarer av typen: Du måste stängsla bättre, pinka på odlingarna eller häng upp skadedjursrepellerande kristaller i träden. Efterklokheten har nu alla möjligheter att blomstra. Och visst – allting stämmer – men det förändrar inte min inställning till de djur som hotar min försörjning och omintetgör det arbete jag lagt ner.

Jag älskar alla djur som inte stör mig. Men jag har en gräns: Jag sjunger inte ”Änglamark”. Det enda riktiga bottennappet från en stor svensk poet. Får rysningar av fraser som låt fisken simma låt rådjuren löpa. Är det någon som sagt emot? Sluta att utrota skogarnas alla djur – Är det någon som gör det? Alla djur?

Hjortar och rådjur får gärna springa fritt i skogen – men när de ger sig på min äppelodling så har de tagit en köbricka för en plats i frysen. Så mycket djurvän är jag – på nära håll.

 

Annons

Nu är det grävt för mitt våtmarksfilter

En god granne med egen grävmaskin är guld värd. Då blir även stora jobb snabbt avklarade. På knappt två timmar var mitt våtmarksfilter färdiggrävt.
En god granne med egen grävmaskin är guld värd. Då blir även stora jobb snabbt avklarade. På knappt två timmar var mitt våtmarksfilter färdiggrävt.

För ett par veckor sedan började jag ambitiöst med att gräva mitt nya rotzonsfilter för hand. Eller våtmarksfilter som nog är ett korrektare namn. Efter ett par dagar kom jag på bättre tankar och ringde grannen, och i dag kom han förbi med sin grävmaskin.

Som sagt, efter 30 skottkärror hade jag fått nog. Glädjen över att ha ett rent fysiskt arbete avtog något när jag insåg hur långsamt projektet framskred. Och som några påpekade – man ska välja sina strider.

För grävmaskinen tog det knappt två timmar att få grävningen av våtmarksfiltret avklarad. Då fixade han också en pumpgrop. Mitt senaste tillskott i planeringen. Tidigare var planen att ha pumpen placerad under bryggan. Men för att det ska bli enklare att serva och kontrollera den har jag nu grävt en pumpgrop bredvid bryggan. Där kommer pumpen att stå i en 200-liters plasttunna som jag ska slitsa i sidorna för att få in vattnet. Då kommer den också att fungera som ett grovfilter innan pumpen.

Här i pumpgropen kommer jag att placera en slitsat tunna som pumpen kommer att stå i. Som ni ser blir vattnet inte klarare av att man gräver i det.
Här i pumpgropen kommer jag att placera en slitsat tunna som pumpen kommer att stå i. Som ni ser blir vattnet inte klarare av att man gräver i det.

Sen kommer vattnet att ledas i 110 mm avloppsrör upp till filtret. Det kommer sen att pressas ut under gruset visa 110 mm dräneringsrör. Utloppet kommer att gå via ett brett dike till vattenfallet.

Vattenfallet kommer att ha en fallhöjd på närmare två meter men delas i två avdelningar. Övre delen kommer att plaskas över stenar för god syresättning, men undre delen tänkte jag ge formen av en cirkelbåge för att vattnet ska rinna ut i dammen med så hög fart som möjligt.

Tanken med det är att få en ström som går runt ön och på så sätt få bättre syresättning i hela dammen och på så sätt utnyttja mitt våtmarksfilter till fullo.

Vattnet kommer att ledas ut i grusbädden för att sedan återbördas till dammen via ett vattenfall.
Vattnet kommer att ledas ut i grusbädden för att sedan återbördas till dammen via ett vattenfall.

Nästa fas i arbetet är att jämna till botten i våtmarksfiltret, finjustera vattenfallet och beställa gummiduk. Sen behöver jag bestämma mig för om det behövs en avtappning till filtret så att det går att tömma helt. Antingen genom ett stängt utlopp eller genom en pumpgrop i själva filtret. Har inte bestämt mig än.

.

Annons

Vattenståndet i dammen

Här mäter jag och Pumah vattenståndet i dammen. Jag har satt ett streck på mätpinnen där bryggkanten ska vara så jag får rätt värde varje gång.
Här mäter jag och Pumah vattenståndet i dammen. Jag har satt ett streck på mätpinnen där bryggkanten ska vara så jag får rätt värde varje gång.

Nu har jag börjat följa upp vattenståndet i dammen. Det är svårt att bedöma bara genom att titta på stränderna – så jag har skaffat ett specialredskap.

Först tänkte jag köpa en vattenståndsmätare och insåg snabbt att det fackmässiga namnet på en sådan är ”pegel” (från tyskans spegel=nivå). Men eftersom en sådan i praktiken bara är en linjal och ändå kostar ett antal hundralappar bestämde jag mig för en egen konstruktion.

Jag häftade helt enkelt fast ett måttband på en trälist. Och hittills har den fungerat felfritt. Man får bara se till att mäta på samma plats varje gång, så jag har gjort ett litet märke på bryggan.

Gjorde första mätningen igår kväll kl 19 och då låg vattennivån 37 centimeter under maxnivån (när överflödet rinner ut i diket). Att det var lågvatten såg jag men hade inte insett hur lågt det var. Så det fick bli en natt med vattenslang. Slangen fyller en tioliterhink på 40 sekunder – vilket gav förutsättningarna för en räkneövning på mellanstadienivå följande dag.

En enkel mätsticka av en list och ett gammalt måttband. När trät blir fuktigt ser man tydligt var vattenytan var. Ett enkelt sätt att mäta vattenståndet.
En enkel mätsticka av en list och ett gammalt måttband. När trät blir fuktigt ser man tydligt var vattenytan var. Ett enkelt sätt att mäta vattenståndet.

Klockan nio i morse hade vattennivån stigit med fem centimeter. Tio liter på 40 sekunder ger 900 liter, 0,9 kbm, i timmen. Slangen var igång från 19–09 – alltså 14 timmar. Jag hade alltså fyllt på med 12,6 kubikmeter vatten. Och eftersom vattennivån stigit med fem centimeter är dammens yta ungefär 250 kvadratmeter.

Nu finns det en viss felmarginal. Ett litet mätfel när jag fyllde hinken kan ge rätt stor skillnad i slutändan. Men det är ändå roligt att räkna.

Jag skulle kunna fylla på med ännu mer vatten men jag väljer att avvakta ett par dagar mellan fyllenätterna. För mycket iskallt vatten kyler ner dammen och temperaturen ligger ännu på bara 16 grader. Betydligt under den optimala temperaturen för kräftornas tillväxt. De rör sig fortare, äter mer och utvecklas bättre om temperaturen kommer upp runt 20 grader. men det här sommaren verkar det inte bli mycket bättre.

 

En bra stövel är ett måste på landet

Efter ett års nästan daglig användning både i ladugård och skog är stövlarna nästan som nya. Så ska en bra stövel vara.
Efter ett års nästan daglig användning i både ladugård och skog är stövlarna nästan som nya. Så ska en bra stövel vara.

När jag bodde i Stockholm använde jag inte stövlar. Det är klart – jag hade seglarstövlar i båten – men inte annars. Nu är det annorlunda. Stövlar är det skodon jag använder mest.

Under åren här på gården har jag förbrukat i snitt ett par stövlar per år. Vanligast är att gummit spricker på ovansidan och att fodret blir utslitet vid hälen. En sprucken stövel läcker och är fodret trasigt vid hälen klibbar stöveln fast och man får slita för att få av den. Nu har jag i alla fall hittat en bra stövel.

Nu avbryter jag min stöveltext tillfälligt för en varning: Den här texten innehåller en annonslänk! Det betyder att om du köper stöveln härifrån så får jag några procent i provision. Bara så du vet.

Den stövel jag fastnat för heter Bekina Steplite och jag köpte mina på Granngården. Här är en länk dit. (Annonslänken som jag varnade för)

Så här såg förra årets stövlar ut efter ett års användning. De föll sönder både på in och utsidan.
Så här såg förra årets stövlar ut efter ett års användning. De föll sönder både på in och utsidan.

Jag har nu haft mina stövlar i drygt ett år och de är fortfarande som nya. De har ett bra foder som gör att den är lätt att ta av och på även med fuktiga raggsockar. Sen har de en liten kant utanpå hälen som gör att det är lätt att hålla mot för att ta av den.

De har ett riktigt grovt mönster på sulan som fungerar året runt – utom på blankis förstås. Då är det dubbar som gäller. Ska jag säga något negativt om den här stöveln så är det att det fastnar stenar i det grova mönstret. Men det är svårt att undvika om man vill vara halkfri.

Ska du köpa stövlar så köp minst en storlek större än din vanliga skostorlek. Då får du plats med både isolerande innersula och rejäla raggsocker på vintern. Dessutom blir de lättare att kliva i.

Hade jag varit smart hade jag köpt varianten med stålhätta. Trodde inte jag behövde det – men det hade sparat mig en blåslagen stortå. Bestäm själv om du behöver det.

Bidöden gör mig lite orolig

Nu har jag bara ett bisamhälle kvar. En del säger att bidöden är överdriven men här är den en bister verklighet.
Nu har jag bara ett bisamhälle kvar. En del säger att bidöden är överdriven men här är den en bister verklighet.

Nu har jag bara ett bisamhälle kvar. Förra året hade jag sex starka samhällen men i våras hade fem dött. Och jag verkar inte vara ensam om att drabbas av bidöden.

Det finns flera olika sjukdomar och parasiter som kan drabba bisamhällen men det som oroar mig är att jag inte vet varför mina samhällen dött. Torkan kan ha varit en bidragande orsak. Efter en varm vår förra året fick jag en bra skörd i juni – men sen slutade det regna. Utan vatten fanns det ingen nektar i blommorna och när jag slutskattade i augusti var kuporna praktiskt taget tomma på honung. Flera samhällen var dessutom så svaga att de inte orkade dra ner allt vinterfoder.

Mitt återstående samhälle verkar i alla fall vara starkt och kupan är fylld med honung.
Mitt återstående samhälle verkar i alla fall vara starkt och kupan är fylld med honung.

Ändå verkar det inte vara svält som slagit ut mina samhällen. Flera av de döda samhällena hade fortfarande hyfsat med foder kvar.


Vill du läsa mer om biodling och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Och bidöden verkar ha drabbat andra odlare också. En biodlare här i Vingåker miste alla sina samhällen och den storskaliga odlare jag brukar köpa honung av hade förlorat majoriteten av sina samhällen. Utan synbar anledning.

När jag dessutom får höra från andra fruktodlare att det verkar vara brist på pollinatörer i år så blir jag fundersam. De finns de som hävdar att bidöden är överdriven men för mig verkar den mer och mer som en realitet. Jag har i alla fall ett samhälle som verkar starkt och här surrar det fortfarande runt lavendel och oregano. Samtidigt berättar andra om tysta blommande fält med vare sig bin eller humlor.

I lavendeln, klövern och oreganon är det full aktivitet. Även om det inte når samma nivåer som förra året.
I lavendeln, klövern och oreganon är det full aktivitet. Även om det inte når samma nivåer som förra året.

Nu är vi inne på en andra sommar med torka. Prognoserna lovar gång på gång regn – men när det närmar sig minskar mängden för att i de flesta fall helt utgå. Här har det bara kommit en bråkdel av det regn som vi får en genomsnittlig sommar. Och det drabbar både odlingar och insekter.

Jag vet inte hur det är i andra delar av landet. Förhoppningsvis står det bättre till med insekterna. Och jag hoppas att de senaste säsongerna bara är en tillfällig nedgång och att bin och humlor kommer att återhämta sig nästa år.

Vissa vinterförluster får man räkna med. Men att fem av sex samhällen dör ut under en vinter känns inte normalt.
Vissa vinterförluster får man räkna med. Men att fem av sex samhällen dör ut under en vinter känns inte normalt.

Min gräsätande hund

Plötsligt var det bara gräs som dög för Pumah. Torrfoder, skinka och ost ratades och alt hon ville var att äta gräs.
Plötsligt var det bara gräs som dög för Pumah. Torrfoder, skinka och ost ratades och alt hon ville var att äta gräs.

Jag väcktes tidigt på morgonen av en gnällande hund. Eftersom det kunde vara akut var det bara att dra på sig kläderna och släppa ut henne. Men allt hon ville var att äta gräs.

Det är ganska vanligt att hundar äter gräs även om jag inte fått någon definitiv förklaring till varför. En del hundar får problem av sitt gräsätande. Antingen att de drabbas av kräkningar eller att de behöver hjälp att få ut gräset den andra änden. Men inte Pumah. Hon verkar vara immun mot gräsets skadeverkningar.

Vi var alltså ute i gryningen – och Pumah åt gräs. Jag gick in och gjorde frukost till oss båda men Pumah ville inte ha. Inget torrfoder och hon ville inte ens ha skinka. Hade det här varit första gången hade jag blivit orolig, men hon har haft gräsdagar förut genom åren.

Morgon promenaden blev inte lång. Puman stannade och betade så jag fick gå själv. Hon brydde sig inte ens om att springa fram och skälla på grannarna – något som annars blivit en tradition.
Morgon promenaden blev inte lång. Puman stannade och betade så jag fick gå själv. Hon brydde sig inte ens om att springa fram och skälla på grannarna – något som annars blivit en tradition.

Istället för mat ville hon gå ut. Och då var det bara raka vägen till första bästa grästuva. Hon följde inte med på promenad utan föredrog att stanna vid huset och beta. Så jag fick gå förmiddagsrundan själv. När jag kom tillbaka var hon fortfarande hemma. Och åt gräs.

Först på eftermiddagen gick suget över och då satte hon i sig allt torrfoder. Och var glad för både skinka och ost och uppträdde helt normalt. Och grässuget fanns inte kvar.

Så bortsett från hennes akuta sug efter gräs verkar hon helt oberörd. Bra humör och så pigg man kan förvänta sig från en gammal hund. Så jag har accepterat henne som hon är och arkiverar grässuget i mappen för livets oförklarliga mysterier. En del saker förstår man helt enkelt inte.

Att jag aldrig lär mig

Efter trettio skottkärror börjar det synas vad det ska bli. Men det var då jag kom på att filtret borde flyttas.
Efter trettio skottkärror börjar det synas vad det ska bli. Men det var då jag kom på att filtret borde flyttas.

För ett par veckor sedan började jag gräva mitt rotzonsfilter. Nu, när jag grävt en knapp fjärdedel har jag kommit fram till att det behöver flyttas ett par meter i sidled…

Jag har en tendens att underskatta det arbete som krävs för mina olika projekt. Mitt rotzonsfilter med måtten 12×2,5 meter ska bara vara 35 centimeter djupt, så det borde gå att gräva för hand. Tänkte jag.

Men även med enbart 35 cm djup så blir det drygt 10 kubikmeter. Närmare 150 skottkärror. Och det är dessutom jord som ska grävas upp – inte bara lastas. När jag dessutom kommit fram till att rotzonsfiltret ligger fel har jag börjat tänka om.

Att det är felplacerat kom jag fram till när jag började välja växter. Filtret behöver planeras som en rabatt och då vill man ha de högre växterna i bakgrunden. Och med den nuvarande placeringen skulle jag ha en öppen gräsmatta bakom filtret – och växterna skulle skymma dammen.

Till höger i bild är en två meter hög slänt ner mot dammen. Och visst blir det betydligt trevligare om man flyttar filtret till vänster i bild så det blir en liten promenad mellan filter och damm.
Till höger i bild är en två meter hög slänt ner mot dammen. Och visst blir det betydligt trevligare om man flyttar filtret till vänster i bild så det blir en liten promenad mellan filter och damm.

Så nu är planen att flytta filtret till andra sidan av den platå jag har bredvid dammen. Då får jag en öppen gräsyta med dammen nedanför och filtret bakom. En gång för promenader eller kanske för temiddagar med vatten på båda sidor. Känns mycket trevligare.

Men när jag började gräva för den nya placeringen tappade jag lite av energin. Så nu har jag pratat med min gode granne som har grävmaskin. Han kommer förbi när han har tid – och då är det snabbt fixat.

Så nu är det bara att börja fundera på vattenväxter igen.

Och på hur jag ska frakta dit 10 kubikmeter ärtsingel.

Liten etta uthyres

Högt belägen etta lämplig för ungt par som vill bilda familj.
Högt belägen etta lämplig för ungt par som vill bilda familj.

Etta på nära 900 kvadratcentimeter uthyres utanför Vingåker. Lugnt avskilt läge i direkt anslutning till milsvida skogar för friluftsliv.

Beskrivning: Charmig etta med högt läge. Öppen planlösning och en ingång på hela 14×14 cm som blickar ut över blommande ängar med rikt djurliv. Lämpligt för ungt par som vill bilda familj.

Hyra: Gratis hyra mot enklare bevakningsuppdrag nattetid.

Övrigt: Fri jakt på stora områden.

Byggår: 2014

Visning: Öppet hus hela nätterna – vi bjuder på en ”All-you-can-eat” sorkbuffé.

Svar till ”Strix aluco”

Avskilt läge med stora möjligheter till jakt och rekreation.
Avskilt läge med stora möjligheter till jakt och rekreation.
Från entrén har du utsikt över blommande ängar med rikt djurliv.
Från entrén har du utsikt över blommande ängar med rikt djurliv.

 

Så gräs – funkar på sommaren också

Så här tät och fin har den gräsmatta jag såtts i slutet av maj blivit. Enstaka ogräs sticker upp ibland – men de flesta gillar inte att bli klippta.
Så här tät och fin har den gräsmatta jag såtts i slutet av maj blivit. Enstaka ogräs sticker upp ibland – men de flesta gillar inte att bli klippta.

Jag har inte riktigt förstått vitsen med att köpa färdig gräsmatta. Att så gräs är så mycket enklare och billigare och det går att göra under hela odlingssäsongen.

Ofta brukar man rekommendera vår och höst för grässådd. Men det har egentligen bara med vattentillgången att göra. En regnig sommar eller om man kan vattna, så etablerar sig gräset snabbt även om man sår i juli.

Förarbetet måste man göra oavsett om man köper på rulle eller väljer att så gräs. För egen del är jag inte ute efter några greenliknande kvalitéer på gräsmattan så det handlar mest om att plocka bort större objekt som stenar och rötter och sen försöka få till en någorlunda jämn yta.

Den här biten sådde jag för några veckor sedan och har redan klippt den en första gång. Man ser att vissa bitar inte grott så bra, men det är bara att fylla på med lite mer gräsfrö.
Den här biten sådde jag för några veckor sedan och har redan klippt den en första gång. Man ser att vissa bitar inte grott så bra, men det är bara att fylla på med lite mer gräsfrö.

Gör man det lätt för sig så kommer det att bildas gropar och enstaka knölar i gräsmattan. Men eftersom jag  för det mesta har gräsfrö hemma så brukar jag jämna till det värsta på vårarna. Kapa knölarna och lägga jorden i de hålor som uppstått. Då går det hela tiden åt rätt håll.

Jag brukar dessutom blanda ut gräsfröna med vitklöver. Vitklöver tål klippning bra och är dessutom kvävefixerande som alla baljväxter. Då kommer jorden att vara i bättre skick när det är dags att ta den i bruk för något annat projekt. Som äppelodlingen.

Här bestämde jag mig för att så gräs för ett par dagar sedan och räknar med att det som ut som gräset närmast i bild om några veckor.
Här bestämde jag mig för att så gräs för ett par dagar sedan och räknar med att det som ut som gräset närmast i bild om några veckor.

Men när jag nyodlade och gjorde om skogen till åkermark igen så använde jag rödklöver och gul sötväppling som gröngödsling. Detta för att de har djupa rötter som luckrar jorden. Men efter två år med den kuren går jag över till gräs och vitklöver.

Min teori är att många ogräs konkurreras ut av en klippt gräsmatta. Och på så sätt håller jag jorden i form för framtida odlingar.

För ett år sedan såg det ut så här närmast vägen. Stubbarna från min nyodling låg på tork och marken var ojämn och full med sten och rötter.
För ett år sedan såg det ut så här närmast vägen. Stubbarna från min nyodling låg på tork och marken var ojämn och full med sten och rötter.
Ett år senare är marken rensad på sten och rötter. Jag har kalkat och gödslat och nu börjar det se riktigt trevligt ut.
Ett år senare är marken rensad på sten och rötter. Jag har kalkat och gödslat och nu börjar det se riktigt trevligt ut.

Planer på att bygga ett rotzonsfilter

På den här platån bredvid dammen tänkte jag gräva ut ett rotzonsfilter.
På den här platån bredvid dammen tänkte jag gräva ut ett rotzonsfilter.

Under mina första år med dammen har jag klarat mig utan filter. Visst – vattnet har varit grumligt men jag har tyckt det var ok. Men med kräftor i dammen har det blivit lite väl sumpigt och jag planerar därför att bygga ett rotzonsfilter.

Det finns mängder av filter på marknaden men de är långt från gratis. Dessutom lockas jag av tanken med någorlunda självgående biologiskt filter istället för en teknisk lösning som kräver massa underhåll. Efter mycket letande på nätet har jag kommit fram till följande lösning:


Vill du följa arbetet med dammen? Prenumerera i spalten till höger.


Ytan på mitt rotzonsfilter kommer att bli runt 30 kvadratmeter – alltså ungefär 10 procent av dammens yta. Egentligen rekommenderas det dubbla när man har mycket fisk i dammen men jag börjar i minsta änden. Det går alltid att bygga ut senare.

Djupet på rotzonsfiltret kommer att bli ungefär 30 cm som är rekommenderat. Det är ett lagom djup för rötterna att tränga ner i.

Skois över rotzonsfilter

Jag kommer inte att använda lavasten som många rekommenderar utan ärtsingel. Runt naturgrus med en diameter på drygt en centimeter. Skälet till att undvika lavasten är att rötterna växer fast i dem och gör det svårt att rensa. För att filtret ska fungera optimalt krävs att man rensar bort en tredjedel av växtligheten när det är fullt, och det går betydligt lättare med ärtsingel. Ytan för bakterier blir något mindre men det är rötterna som gör det stora jobbet. Dessutom är singel betydligt billigare än lavasten.

För att sprida vattnet funderar jag på att använda dräneringsrör. Ett rotzonsfilter byggs vanligen med spridarrör som man slitsar för att vattnet ska tränga ut i bädden men jag tänker att dräneringsrör är en både enklare och billigare lösning.

Utloppet från filtret kommer att leda ner i ett vattenfall. Det är vid området där jag slagit slänten.
Utloppet från filtret kommer att leda ner i ett vattenfall. Det är vid området där jag slagit slänten.

Ett bra tips jag fått är att sätta en vinkel med skruvlock i ändan på en 90 gradersböj på varje spridarrör. När man ska rengöra dem är det bara att ta av locket och vattnet går den enklaste vägen. Sprutar ut genom röret och tar med sig föroreningar i röret.

Jag kommer inte att använda något förfilter eftersom själva idén med ett rotzonsfilter är att det ska ta hand om föroreningarna och få så mycket näring som möjligt.

Vattenfallet kommer att bli ungefär 180 cm högt och jag ska försöka leda vattnet så det bildar en svag ström runt ön.
Vattenfallet kommer att bli ungefär 180 cm högt och jag ska försöka leda vattnet så det bildar en svag ström runt ön.

Vilka växter jag ska använda vet jag inte än men jag lutar att använda sånt som växer naturligt i dammen och i dikena runt omkring. Till exempel kaveldun. Har också fått rådet att inte spola bort jorden från rötterna. Den kommer inte att lorta ner dammen – och växterna behöver den i början inan de etablerat sig i filtret.

Jag är tacksam för synpunkter och förslag på växter.