Annons

De långa kalsongernas tid är här

Långkalsonger och dubbla tröjor är bra att ha. När man spettar snökäppar blir man varm – men att åka släpvagn en kylig oktoberdag kylar snabbt ner en.
Långkalsonger och dubbla tröjor är bra att ha. När man spettar snökäppar blir man varm – men att åka släpvagn en kylig oktoberdag kyler snabbt ner en.

Det kan fortfarande vara behagligt när solen skiner och det är vindstilla. Men när man sätter snökäppar en mulen dag är det långkalsonger och varma tröjor som gäller.

Varje höst sätter vi snökäppar längs samfällighetens vägar. Vårt vägnät är totalt 1,4 mil, men vi brukar skippa de sträckor som går genom skog. När granarna står i dikeskanten fungerar de minst lika bra som snökäppar.

För att det ska gå rationellt försöker vi vara tre personer. En som kör fyrhjulingen och två som sitter på kanten till släpkärran. När föraren stoppar hoppar vi av och spettar upp ett hål i vägkanten. Oftast får man försöka flera gånger innan man hittar en punkt som är stenfri. För att det ska bli ett bra hål använder man baksidan av spettet. Det fick jag lära mig redan första året jag var med. Sen är det bara att trycka fast snökäppen som ska luta bort från vägen.

Arbetslaget är nästan klara, bara de sista snökäpparna vid bron över Gammelån kvar.
Arbetslaget är nästan klara, bara de sista snökäpparna vid bron över Gammelån kvar.

Idag tog det oss knappt tre timmar att få ut käpparna. Och det känns. Framförallt i högerarmen som spettat några hundra hål. Men det går rätt snabbt och med trevligt sällskap går tiden fort. Även om vi är mer pratsamma de första timmarna innan kylan börjar tränga igenom kläderna.

Snökäpparna behövs för plogningen. Så här års är det självklart vart vägen går men när vind och pudersnö bildar snödrev över fälten så är det bara käpparna som sticker upp ur ett böljande hav av vitt. Som jag lärde mig förra vintern när jag körde fast på natten. Numera vet jag bättre och kommer att åka hem genom skogen vid liknande väderförhållanden.

Vid brofästena sätter vi dubbla käppar. Varför vet jag inte – men det ska vara så.
Vid brofästena sätter vi dubbla käppar. Varför vet jag inte – men det ska vara så.

Till våren samlar vi in käpparna igen men det går betydligt snabbare. Det är det ena av vägsamfällighetens två vårtecken: snökäppar och att sätta upp skyltarna med begränsad bärighet. De senare för att tunga fordon inte ska köra sönder vägarna som blir mjuka under snösmältningen.

Men nu är vi redo för vintern

Annons

Mina märkliga höns

Igår natt valde hönsen att sova utomhus i lusthuset. Märkligt att de valde första frostnatten för en sån friluftsövning.
Igår natt valde hönsen att sova utomhus i lusthuset. Märkligt att de valde första frostnatten för en sån friluftsövning.

Igår hade vi den första frostnatten – och då bestämde sig hönsen för att sova utomhus. När jag tittade till hönshuset på kvällen så var det tomt. Trots att de alltid brukar hoppa upp på pinnarna i god tid.

De har haft utesovarperioder tidigare, men  det har varit sommartid och sen ruggningen har de alltid tagit sig in i god tid. De har sitt tillhåll i det lilla lusthuset jag byggt åt dem och jag tror inte det går någon nöd på dem.

Men jag förstår inte hur de tänker. Chansen att något rovdjur skrämt UT dem ur hönshuset är minimal, men det måste finnas någon anledning till att de plötsligt bestämmer sig för att sova utomhus.

Funderar på om höken suttit och väntat så de inte vågat sig fram från under taket förrän det blivit mörkt.

En stjärnklar himmel bjöd på höstens första frostnatt och på morgonen var det vindstilla och klarblå himmel.
En stjärnklar himmel bjöd på höstens första frostnatt och på morgonen var det vindstilla och klarblå himmel.

Blev lite konfunderad när jag inte hittade dem inne men eftersom hönsgården är inhägnad och har tak kan de inte ta sig så långt bort, och visst – de satt på vanliga favoritstället.

När jag tittade till dem ikväll satt alla utom två på sina vanliga platser. De saknade sov ute i lusthuset. Skulle vilja ha en hönsviskare som förklarade hur de tänker.

Annons

Full fart på glöggproduktionen

Produktionslinjen är uppsatt i köket och allt rullar på efter planerna. Det tar ungefär tre minuter för varje flaska – så det är bara att räkna på hur mycket tid jag behöver för att få klart årets produktion.
Produktionslinjen är uppsatt i köket och allt rullar på efter planerna. Det tar ungefär tre minuter för varje flaska – så det är bara att räkna på hur mycket tid jag behöver för att få klart årets produktion.

Nu doftar det jul i hela huset. Tio dagar försenad är jag äntligen igång med årets glöggproduktion. Tur att dygnet har 24 timmar för snart är det november och då ska allt levereras.

Planen var att jag skulle börja producera redan förra veckan, men ett missförstånd hos min flaskleverantör gjorde att flaskorna kom först idag, så jag har lite att ta igen. Nu är jag inte särskilt orolig. Dygnet har som sagt många timmar och det är bara att prioritera.

Efter förra årets rusch har jag rätt bra rutin på hur jag ska göra. Flaskorna har kommit, frysen är fylld med rabarber och jag har kilovis med kryddor i lager så det är bara att köra på. Det enda som jag behöver fylla på med är kommunalt vatten. Eftersom mitt eget är ”Tjänligt med anmärkning” – för höga halter av järn och mangan så hämtar jag dunkar med kommunalt vatten inne i Vingåker.

Idag anlände 2394 tomflaskor på en lastpall. Och det är bara att börja plocka uppifrån.
Idag anlände 2394 tomflaskor på en lastpall. Och det är bara att börja plocka uppifrån.

Det här är den mest hektiska perioden på gården när det gäller produktion. Vår och sommar är det odlingarna som tar tid, och hösten handlar bara om julhandeln. Som så många andra i min situation så har jag den lugna perioden under senvintern.

Januari till mars kan jag ta det lite lugnt, läsa böcker och sånt. Och det är en ganska behaglig tillvaro. Ändå längtar jag alltid till våren där allt drar igång igen. Det är trivsamt att ha saker att göra som man vet kommer att fungera.

Eldningssäsongen inledd

Nu är elvärmen inkopplad och jag eldar i rörspisen varje kväll. Gillar att somna till sprakandes från granveden och med lågorna spelande i taket.
Nu är elvärmen inkopplad och jag eldar i rörspisen varje kväll. Gillar att somna till sprakandes från granveden och med lågorna spelande i taket.

Under sommarhalvåret blir det bara någon enstaka brasa men nu på hösten ingår eldningen i de dagliga rutinerna. Och elvärmen är också påslagen.

Utslaget på hela året är elen den största utgiften för mig. Större än räntor, amorteringar och försäkringar. Jag gör därför vad jag kan för att hålla nere förbrukningen. I maj stänger jag av elvärmen och klarar mig med vedeldning vid behov. Enda undantaget är när jag får frusna besökare – då brukar jag kosta på mig några kilowatt för att hålla dem på gott humör.

Jag har ett par rum som är undantagna från 18 gradersregeln. De flesta har lägre temperatur – men i badrummet drar jag upp den till tjugo när jag ska duscha. Lite behagligare och lite mindre dimma.
Jag har ett par rum som är undantagna från 18 gradersregeln. De flesta har lägre temperatur – men i badrummet drar jag upp den till tjugo när jag ska duscha. Lite behagligare och lite mindre dimma.

Är jag själv hemma ser jag inget skäl till att gå omkring i t-shirt inomhus. Vintertid har jag oftast raggsockor och tröja och tycker det är helt ok med en innetemperatur på 17–18 grader. I sovrummet kan det till och med bli kallare eftersom jag rationaliserat bort elvärmen helt och hållet där. Nöjer mig med en sprakande brasa varje kväll vid läggdags. Blir det riktigt kallt eldar jag på morgonen med.

I de långsiktiga planerna finns investeringar för att minska mitt elberoende ytterligare. Första steget är en luft/luft-värmepump. En investering på närmare 20000. Kan jag minska min elförbrukning med 20 procent är den intjänad på fem år med dagens elpriser. Jag vågar inte räkna med kortare avräkning eftersom de fungerar bäst i hus med öppen planlösning – raka motsatsen till min stuga från mitten av 1800-talet.

Nu är hösten här på allvar även om det fortfarande är ganska milt. Första frosten har ännu inte drabbat Sörmland – men den kan slå till när som helst.
Nu är hösten här på allvar även om det fortfarande är ganska milt. Första frosten har ännu inte drabbat Sörmland – men den kan slå till när som helst.

Nästa steg – långt in i framtiden är att bygga en tegelspis efter rysk modell med efterbrännkammare och dubbla klockor som lagrar värmen från rökgaserna. Finns liknande färdiga finska spisar men de kostar en förmögenhet och planen är att spara pengar. Det här projektet ligger flera år in i framtiden och tills dess ska jag samla tegel och leta efter en bra byggbeskrivning och ritning.

Solceller har jag också funderat på men trots att de rasat i pris de senaste åren kan jag fortfarande inte riktigt räkna hem dem i mina kalkyler. Så med den biten avvaktar jag tills vidare.

Drönare för nybörjare – flygträning

Med lite grundläggande flygträning minskar risken att krascha din nya fina drönare.
Med lite grundläggande flygträning minskar risken att krascha din nya fina drönare.

När du packat upp din nya drönare så är första instinkten att genast ta fantastiska bilder. Men försök behärska dig. Här har jag samlat några tips grundade på mina egna misstag.

Nu är det tillåtet att fota med drönare igen och det ger möjlighet att ta fantastiska bilder och filmer. Men innan du börjar fota bör du lära dig flyga. Det kan spara mycket pengar. Det finns ett skäl till att butikerna inte säljer allriskförsäkringar till drönare.

Jag kommer inte att gå in så mycket på själva fotograferandet i det här avsnittet eftersom det finns utmärkta instruktioner på nätet och en drönarkamera har i stort sett samma möjligheter som en vanlig kamera. Istället ska jag ge några tips om hur du undviker att krascha.

FPV - betyder First Person View och innebär att du ser på vad drönarens kamera ser på skärmen. När du använder det för flygning bär du höja ISO så du tydligt ser marken. Först när drönaren är i rätt position justerar du för rätt ljus.
FPV – betyder First Person View och innebär att du ser på vad drönarens kamera ser på skärmen. När du använder det för flygning bär du höja ISO så du tydligt ser marken. Först när drönaren är i rätt position justerar du för rätt ljus.

En drönare är förrädiskt enkel att flyga. Bättre modeller har utmärkt gps och höjdmätare och i princip står den stilla i luften om du släpper kontrollerna. Dessutom finns säkerhetsfunktioner som varnar för låg batterinivå, automatiskt flyger hem drönaren om du förlorar kontakten och den kan både starta och landa med automatik. Det du ska oroa dig för är pilotfel.

Standardinställningen är att du kontrollerar höjd och rotation med vänsterspaken och flygriktningen med den högra. Det går att ändra, men gör inte det.
Standardinställningen är att du kontrollerar höjd och rotation med vänsterspaken och flygriktningen med den högra. Det går att ändra, men gör inte det.
  1. Träna flygning. Börja med att träna på ett öppet fält och på låg höjd så du ser drönaren tydligt. Flyg fram och tillbaka så du lär dig använda högra spaken. När du känner dig trygg börjar du flyga en fyrkant. Det här är den enkla biten.

Nästa steg är att är att göra samma sak men att vända drönaren i varje hörn så att kameran hela tiden är riktad framåt i färdriktningen. Nu blir det lite svårare eftersom när du vänt drönaren mot dig så är ditt höger, drönarens vänster. Min rekommendation är att lägga den tid som krävs för att behärska det här.

Jag har varit nära att krascha flera gånger. Man upptäcker att man är nära ett träd – får lite panik och drar spaken åt fel håll. Den här delen av flygningen bör man behärska instinktivt. Det kan spara mycket pengar och går relativt snabbt att lära sig.

Se till att du har en bra startplatta. Helst en asfalterad plan. Startar du från mjukt underlag bör du lägga ut något hårt, som ska vara i våg.
Se till att du har en bra startplatta. Helst en asfalterad plan. Startar du från mjukt underlag bör du lägga ut något hårt, som ska vara i våg.

2. Gör en Flight check. Kontrollera batterier i drönare, fjärrkontroll och skärm (tex iPad). Kontrollera propellrar, startplatta och omgivning. Se till att säkringen för kameran är bortplockad. Det är viktigt att startplatsen är vågrät eftersom drönaren ställer in sig efter startpositionen. Om du startar snett kommer den att flyga snett och alla horisonter kommer att bli sneda.

Det krävs lite träning för att automatiskt känna vad som är höger och vänster när drönaren flyger emot dig.
Det krävs lite träning för att automatiskt känna vad som är höger och vänster när drönaren flyger emot dig.

3. Planera flygningen. Med min drönare har jag runt tjugo minuters flygtid. Det kan kännas länge men tiden går fort när man har roligt. Tänk därför innan du startar. Se efter var solen är, var det finns luftledningar, höga träd etc och bestäm dig för vilka bilder du vill ha.

När grunderna sitter kan du börja använda de mer avancerade funktionerna men det återkommer jag till i senare inlägg.

Året om kan man få fina översiktsbilder. Men ska det bli bra är första steget att lära sig flyga.
Året om kan man få fina översiktsbilder. Men ska det bli bra är första steget att lära sig flyga.

Jag är trött på att vara gnällig lantbo

Jag vet att det är en omväg – men de tar redan extra betalt för att köra hit. Önskar bara att transportföretagen höll vad de lovade.
Jag vet att det är en omväg – men de tar redan extra betalt för att köra hit. Önskar bara att transportföretagen höll vad de lovade.

Vi lantbor är ett gnälligt släkte. Ibland har vi mage att förvänta oss att en del saker ska fungera även utanför städerna. Och ibland räknar vi med att löften ska hållas – även av transportföretagen.

Det råder fri konkurrens i transportbranschen och på pappret ser det bra ut. De levererar i hela världen. Emellanåt även till mig. Idag fick jag ett samtal från Schenker som meddelade att den leverans jag bokat till början av den här veckan kommer på fredag. Då blev jag lite lantligt gnällig eftersom det innebär flera förlorade dagar i produktionen. Plus att jag suttit hemma och väntat på leveransen i två dagar.

Nu är det inte bara Schenker som är opålitliga. Jag har till exempel ett fraktavtal med DHL. Jag bokar frakt till dagen efter. Dagen efter får jag ett mejl där de flyttat fram hämtningen till veckan efter. Och där föll möjligheten att driva webbutik från gården. Nu står det antagligen i det finstilta att ”hämtning sker när vi råkar ha vägarna förbi”. Men eftersom det är avgörande för min verksamhet tycker jag att det borde framgått lite tydligare.

Jag har ett mycket litet företag och i största utsträckning levererar jag själv – för att jag går att lita på.
Jag har ett mycket litet företag och i största utsträckning levererar jag själv – för att jag går att lita på.

I våras gjorde jag en beställning via UPS. På måndagen fick jag besked om att leveransen kommer på torsdag. På torsdagsmorgonen ett sms: Idag kommer leveransen – se till att vara hemma. Klockan tre på eftermiddagen ett telefonsamtal: Vi kommer i morgon – kan du möta oss i närmaste stad?

När jag flyttade till landet var jag medveten om att servicegraden var lägre och att bara skatter och avgifter skulle hålla sig på samma nivå. Men jag hoppades att avtal skulle hållas – Pacta sund servanda.

Ge mig tydliga förutsättningar: ”Vi levererar till hela världen – och ibland till er på landsbygden” så vet jag vad som gäller. Allt företagande är beroende av att logistiken fungerar. När det gäller PostNord så har jag redan strukit dem ur kalkylerna men nu vill jag hitta något transportföretag som går att lita på.  Det finns så mycket annat att gnälla över.

 

Hösten är här

En kort tid kvar innan björklöven lämnat träden för i år.
En kort tid kvar innan björklöven lämnat träden för i år.

På sensommaren när kvällarna börjar bli mörkare och man märker att naturen håller på att växla ner brukar jag drabbas av ett lätt vemod. Var det här allt? Blev det inte mer?

Under årets första månader går jag och längtar efter våren och håller noga utkik efter alla vårtecken. Övertygad om att det här kommer att bli den bästa odlingssommaren någonsin. Den känslan sitter i fram till juni då jag helt enkelt inte har tid att fundera längre. Och sommaren går fort.

Planerna att hålla efter ogräset kommer på skam när andra mer akuta åtgärder hamnar överst på att-göra-listan. Och plötsligt är det augusti. En kall vår och långvarig torka har reducerat drömmarna till en mer realistisk nivå. Det blev i alla fall gott om rabarber, kräftor och tillräckligt med potatis för att klara vintern.

Snart ligger det en jämn matta av löv hela vägen ner till ladugården och det blir dags att plocka fram snöslungan.
Snart ligger det en jämn matta av löv hela vägen ner till ladugården och det blir dags att plocka fram snöslungan.

Det här året blev det inga äpplen, inga bär och ingen honung. Därför känns det lite dystert en period.

Men sen kommer den riktiga hösten. För mig är hösten en enda lång förberedelse inför julen – den enda av årets högtider som jag firar på riktigt.

För en del kanske det känns tidigt med julförberedelser i oktober, men för mig är det bara veckor kvar tills julmarknaderna drar igång och då måste jag vara förberedd. Och ett trist väder ute ger bra inspiration till inomhusaktiviteter. Och hoppet om en strålande vintersäsong är på topp.

Snart är det januari och jag kommer att börja hoppas på den bästa odlingssäsongen någonsin.

Tvätta trasmattor i maskin

Steg två när man ska tvätta trasmattor är att låta dem dropptorka – men inte tills de är helt torra.
Steg två när man ska tvätta trasmattor är att låta dem dropptorka – men inte tills de är helt torra.

Jag har ett antal ärvda trasmattor här i huset och eftersom jag har både hund och katter och går in med skorna emellanåt så känns färgerna lite matta efter ett tag. Dags att tvätta trasmattor.

Söker man på nätet så finns det en mängd skiftande råd om hur man ska göra – framförallt för att tvättmaskinen inte ska gå sönder. I hyreshus brukar det finnas mer robusta mattvättmaskiner men här hemma får man använda det man har – och det har gått bra hittills.

Jag tvättar trasmattorna på skontvätt utan centrifugering och då blir belastningen på maskinen inte så stor. Försöker också fylla maskinen för att det ska bli bättre balans.

Det är min mormor som gjort mina trasmattor en gång i tiden och då blir man lite extra rädd om dem. Det är gamla skjortor, klänningar och gardiner som fått sluta sitt liv som trasmattor och eftersom det är blandade tyger därför tvättar jag på låg temperatur – 40 grader.

Medan de fortfarande är fuktiga rullar jag ihop dem i hårda rullar så de får torka det sista. Då blir de släta och fina när man rullar ut dem.
Medan de fortfarande är fuktiga rullar jag ihop dem i hårda rullar så de får torka det sista. Då blir de släta och fina när man rullar ut dem.

Eftersom de inte är centrifugerade låter jag dem ligga kvar i maskinen ett tag så det värsta får rinna av. Sen får de hänga på tork utomhus. MEN – och det är viktigt – de får inte torka helt. Då blir de skrynkliga.

Medan de fortfarande är fuktiga rullar jag ihop dem hårt så de får torka det sista. Då blir de fina och släta när de rullas ut. Ett knep jag fått lära mig av min mamma.

Nu ligger det rena fina tremattor på golven igen. Så det är bara att avvakta tills det börjar bli dags för nästa rengöring. Lyckligtvis behöver man inte tvätta trasmattor varje månad – men ibland – när jag känner mig lite huslig.

Nytvättad matta tillbaka på golvet. Nu dröjer det ett tag innan det är dags att tvätta igen.
Nytvättad matta tillbaka på golvet. Nu dröjer det ett tag innan det är dags att tvätta igen.

Ekarna har blivit två år

Birger – den största eken – har nu blivit ungefär 40 centimeter hög. Nästa år ska jag ta itu med ogräset och då kanske den får lite mer fart.
Birger – den största eken – har nu blivit ungefär 40 centimeter hög. Nästa år ska jag ta itu med ogräset och då kanske den får lite mer fart.

2015 planterade jag tre ekollon med ambitionen att följa dem hela vägen till stora träd. Nu har ekarna hunnit bli två år.

Våren 2015 fick jag tre ekollon av GrönaHannah. Först planterade jag dem i krukor och när värmen kom planterades de ut. Första sommaren växte de någon decimeter och årets resultat är ungefär detsamma.

För ett par år sedan såg ekarna ut så här. Men nu har de vuxit upp till små plantor.
För ett par år sedan såg ekarna ut så här. Men nu har de vuxit upp till små plantor.

Jag har långsiktiga ambitioner med de här ekarna och förhoppningsvis kommer de med tiden att bli några av de mest väldokumenterade träden i trakten.

Om du tycker bladen ser lite annorlunda ut så beror det på att detta är amerikansk rödek (Quercus rubra) som känns igen på att bladen är mer kantiga än runda. Ett annat sätt att känna igen rödek är att bladen blir kraftigt röda på hösten och det är därifrån den fått sitt namn.

Det finns gigantiska rödekar, en del uppåt 40 meter höga och med en omkrets på åtta meter. Skulle mina ekar nå de dimensionerna komet det att krävas lite omplanering av trädgården. Men lyckligtvis kommer det inte att vara mitt problem.

Hur stora mina ekar kommer att bli får du se om du fortsätter följa bloggen.

 

Mitt senaste brobygge är det största

Jämfört med den gamla bron är den nya betydligt mer inbjudande. Räknar med att betydligt fler vågar sig ut på ön nu.
Jämfört med den gamla bron är den nya betydligt mer inbjudande. Räknar med att betydligt fler vågar sig ut på ön nu.

Ett av sommarens alla projekt har varit att göra ön i dammen mer tillgänglig. Förra året gjöt jag brofästen och i år var det dags att bygga själva bron.

Eftersom brospannet är 640 centimeter var min ursprungliga plan att använda stockar som jag bytte till mig när grannen avverkade. Men eftersom det är lite komplicerat att få till stockarna så det blir snyggt blev det en bro av tryckt virke istället. Och det här blev ett lite större projekt än mitt senaste brobygge.

För ett par år sedan klöv vi en stock och det har fungerat som en tillfällig bro. Den har fungerat – men har inte varit särkilt förtroendeingivande. Så det var dags för en rejälare lösning.

Det som tog längst tid med brobygget var att få till splitsar som fungerade. Det hade gått att göra en enkel långskarv med förstärkningar på sidorna, men det här blev snyggare – och roligare.
Det som tog längst tid med brobygget var att få till splitsar som fungerade. Det hade gått att göra en enkel långskarv med förstärkningar på sidorna, men det här blev snyggare – och roligare.

Som brobalkar använde jag 45×190 tryckt virke. Problemet är att maxlängden på dessa är 540 centimeter, så det blev att skarva. Ett roligt snickerijobb som kräver lite precision.

Jag gjorde en splits som är ungefär fyra gånger reglarnas bredd. Det är lite pilligt att få passningen bra men genom att såga ut kortstyckena först kunde jag använda dem som mall. Splitsen är sedan både limmad och låst med långa skruvar.

En släpkärra är en utmärkt plattform för lite större snickeriprojekt. Här kan man se hur jag vinklat in balkarna i underkant.
En släpkärra är en utmärkt plattform för lite större snickeriprojekt. Här kan man se hur jag vinklat in balkarna i underkant.

För att få bron att se lite slankare ut har jag vinklat in reglarna 10 grader – lite extra mätande och sågande blev det – men att bygga bro är ett roligt arbete. Som gångplank har jag använt 28×120 trall och tycker det ser riktigt bra ut.

Har bropelare 140 centimeter från varje ända så att den ena hamnar mitt under skarven. För hållfastheten borde jag kanske ha satt bropelare bara mitt på bron – men jag tyckte det här blev snyggare.

Det blev ett brobygge som känns stabilt. Funderar på om jag ska sätta dit ett räcke också för dem som ändå känner sig osäkra. Men det kommer jag att avvakta med. Eftersom den är 40 cm bred tror jag de flesta kommer att uppleva den som pålitlig.

Riktigt nöjd med mitt brobygge. Frågan är om det behövs ett räcke eller inte. Skulle du våga dig över den här bron?
Riktigt nöjd med mitt brobygge. Frågan är om det behövs ett räcke eller inte. Skulle du våga dig över den här bron?