Flodkräftorna frodas i dammen

– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.
– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.

Årets första provfiske gav en bra fångst, men var ändå en besvikelse. De fem kräftor som gått in i buren var alla sexåriga hanar och jag hade velat se ettåriga kräftor från förra årets föryngring.

Nu kan det mycket väl vara så att de mindre kräftorna håller sig borta från de störres revir. Därför fortsätter jag med fisket och har nu satt buren vid en av de vasar jag lade i förra vintern som skydd för småkräftorna. Förhoppningsvis kommer den att vara full av småkräftor i morgon.


Vill du läsa mer om flodkräftor? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Förra våren fick jag upp en hona med nykläckta småkräftor så föryngringen fungerade i alla fall. Men det är svårt att veta hur många honor som förökade sig och det är bara provfiske som kan ge en fingervisning. Under gynnsamma förhållanden kan flodkräftor ömsa skal upp till sju gånger under sin första sommar och har då en längd på två till tre centimeter på hösten. Och det är sådana kräftor jag vill se i buren.

De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.
De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.

Flera av stora hanarna kommer jag att fånga i slutet på juli för att minska risken för kannibalism. När de börjar nå monsterstorlek är de ett hot mot alla mindre invånare i dammen och gör bättre nytta på en kräftskiva. Som för många djur är det honorna som är viktigast för reproduktionen och enda skälet till att jag planterade ut många hanar är den genetiska mångfalden.

Men nu har hanarna förhoppningsvis spridit sina gener till två generationer småkräftor och därför tjänat ut sitt syfte. Nu hoppas jag att nästa bur innehåller småkräftor. Hur som helst lever jag på hoppet och har en stor damm så det är bara att fiska vidare för att försöka hitta ungdomarnas tillhåll. Håll tummarna inför morgondagens burupptagning.

Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.
Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.

Har du plockat några rabarberblommor än?

Rabarberblommor är pampiga – me de vissnar fort. Ända plockar jag varje vecka. Men det är för att få bra skörd.
Rabarberblommor är pampiga – men de vissnar fort. Ända plockar jag varje vecka. Men det är för att få bra skörd.

Vissa rabarbersorter vill gärna blomma men vill man ha mycket rabarber så ska man ta bort dem så fort som möjligt. Rabarberblommor stjäl mycket energi och kan också göra stjälkarna träiga.

Av mina rabarbersorter så är det Goliath som är piggast på att blomma. Och rabarberblommor kan komma fort. Jag brukar gå en vända runt rabarberfältet varje vecka och slå av blomknopparna. Ändå är det alltid några som lyckas växa till sig.

Effekten av blommorna är rätt tydlig när man skördar. Stjälkarna på blommande rabarberplantor är färre, tunnare och kortare. En Goliathplanta utan rabarberblomma kan ha stjälkar som ligger uppåt 800 gram styck. Med blommor är de sällan hälften så stora.

Den här lilla rabarberplantan har jag låtit gå i blom med vilje. Det är en gammal rabarb som jag hittade en lite rotbit av efter plöjningen.
Den här lilla rabarberplantan har jag låtit gå i blom med vilje. Det är en gammal rabarb som jag hittade en lite rotbit av efter plöjningen.

Har man mindre ambitioner med rabarberodlingen kan man låta dem blomma. Men det resulterar ofta i träiga stjälkar. Det gör inte så mycket om man kokar saft, men i pajer är det inte lika roligt.

Det går ganska lätt att få fröer av rabarber men rabarberfrö är sällan sortäkta. Det är bara ett fåtal sorter som går att fröså om man vill ha någon som helst koll på resultatet. Dessutom får man ha rejält tålamod. Frösår du rabarber får du räkna med flera år innan du får någon skörd.

Sen är rabarberblommor pampiga förstås. Men mina brukar vara lite lusiga och dessutom står de sig inte särskilt länge. Men pampiga som sagt även om de slokar redan efter några timmar. Så för kortvarig fägring duger de bra ändå.


Vill du läsa mer om rabarber? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


 

Könsbestämma vaktlar

Förra årets vaktlar flyttade ut i voljären för drygt en månad sedan. Nackdelen med att ha dem på sommarnöje är att de blir skyggare när de lever mer som i det vilda.
Förra årets vaktlar flyttade ut i voljären för drygt en månad sedan. Nackdelen med att ha dem på sommarnöje är att de blir skyggare när de lever mer som i det vilda.

Det finns flera sätt att könsbestämma vaktlar men hos mina japanska vaktlar syns det rätt tydligt på fjäderdräkten. Det är lite drygt sex veckor sedan mina kläcktes och de är redan könsmogna.

Söker man efter olika sätt att könsbestämma vaktlar så menar många att man ska vända på dem och klämma på baken. Skummar det är det en hane – eller en nyparad hona. Helt säker kan man inte vara.

Men med mina viltfärgade japanska vaktlar är det lättast att titta på fjäderdräkten. Honorna har spräckligt bröst och hanarna är rostfärgade utan fläckar. Sen finns det naturligtvis gränsfall, men med den här metoden sorterar jag snabbt fram 90 procent av honorna.

Tycker det är rätt lätt att könsbestämma vaktlar när de är viltfärgade. Här är några av de honor som jag sorterade fram idag.
Tycker det är rätt lätt att könsbestämma vaktlar när de är viltfärgade. Här är några av de honor som jag sorterade fram idag.

Tveksamma fall får följa med och kommer förr eller senare att avslöja sig genom att gala. Sen vill jag ha med ungefär en hane på fem–sex honor för att säkerställa befruktningen. Jag kläcker fram en ny omgång varje vår och den här gången fick jag drygt tjugo vaktlar.

Efter första sorteringen verkar det vara runt tolv honor, så den här gången har jag haft tur. Men som sagt, könsbestämningen är inte hundraprocentig.

Hanarna har ett mer rosafärgar bröst utan tydliga fläckar. Sen finns de förstås alltid gränsfall. Men förr eller senare gal de – och då är saken klar.
Hanarna har ett mer rostfärgat bröst utan tydliga fläckar. Sen finns de förstås alltid gränsfall. Men förr eller senare gal de – och då är saken klar.

Nästa projekt är att släppa ut den nya generationen på grönbete. Det hade varit praktiskt om de kunnat samsas med föräldragenerationen men vaktlar må vara små och söta men de kan samtidigt vara både grymma och skoningslösa om de bestämmer sig för det.

Att släppa ihop två flockar kan bli en rent blodbad och de kan mycket väl hacka ihjäl varandra. Så planen är att skilja av en del av voljären och släppa de nya där. Då kommer jag att se rätt tydligt hur aggressiva de äldre är. Vill de slåss så kommer de att försöka attackera genom nätet.

Men med lite tur kommer de att vänja sig. Och eftersom de har gott om utrymme finns det möjlighet för de svagare att gömma sig.

Rockad i maskinparken – traktor säljes

I mycket bra skick och praktisk för arbeten i lite mindre skala. Men allt eftersom gården börjar komma i ordning har jag mindre behov av den.
I mycket bra skick och praktisk för arbeten i lite mindre skala. Men allt eftersom gården börjar komma i ordning har jag mindre behov av den.

Jag har kommit fram till att det är dags för en rockad i maskinparken. Det senaste året har jag bara använt mellantraktorn runt tio timmar och då är det dags att tänka om.

Jag har bara haft den ett par år men hade mycket nytta av den till exempel när jag körde ut kalk på fältet. Men den kommer nog till mer användning på en gård där man oftare har behov av en mindre traktor med lastare.

Istället ska jag investera i ett snö/schaktblad till min stora traktor. Det tänker jag varje vinter – men så kommer våren och behovet känns inte lika akut längre. Men det är dags att göra slag i saken.

Under nyodlingsfasen körde jag en hel del med mellantraktorn. Grus, kalk och för rotplockning.
Under nyodlingsfasen körde jag en hel del med mellantraktorn. Grus, kalk och för rotplockning.

Dessutom ska jag skaffa någon anordning till trädgårdstraktorn så att jag snabbt och rationellt kan rensa och kantskära odlingsbäddarna för äppelodlingen.

Lite trist är det för det är en rolig och pålitlig liten maskin. Men att ha den stående overksam 99 procent av tiden är inte rationellt. Så nu ligger den ute på Blocket.

Senaste projektet – bygga grind

Den snedställda strävan är viktig för att grinden ska bli formstabil. Den går ner till stolpens nedersta gångjärn så belastningen kommer där stoppen är stabilast.
Den snedställda strävan är viktig för att grinden ska bli formstabil. Den går ner till stolpens nedersta gångjärn så belastningen kommer där stoppen är stabilast.

Under det senaste året har jag stängslat runt större delen av gården. Nu börjar det mesta bli klart och det är dags för mer finlir. Som att bygga grind.

Ska man bygga en grind är det bäst att börja med en kravspecifikation. Vad ska den klara av? Hur bred behöver den vara? Hur hög? Och hur ofta ska den användas?

Det är större krav på en grind som ska öppnas och stängas flera gånger varje dag än en som används mer sällan. Min grind kommer inte att öppnas helt mer än någon gång i veckan. Däremot är det bra om den går att ställa på glänt för gående. Är det mycket gångtrafik är det värt att överväga en dubbelgrind med en mindre öppning för gående.

För att bygga grind – eller för all del alla typer av rätvinkliga konstruktioner – är det praktiskt att bygga den ovanpå en släpkärra. Man får hjälp med vinklarna, bra arbetshöjd och det är enkelt att transportera grinden på plats när man är klar.
För att bygga grind – eller för all del alla typer av rätvinkliga konstruktioner – är det praktiskt att bygga den ovanpå en släpkärra. Man får hjälp med vinklarna, bra arbetshöjd och det är enkelt att transportera grinden på plats när man är klar.

Bredden bestämdes av avståndet mellan ladugården och stengärsgårn – 3,65 meter. Och den behöver samtidigt vara lika hög som resten av stängslet så den inte verkar som en snikväg in i äppelodlingen. Så 180 cm var målet.

Jag inriktade mig på att göra en lätt konstruktion. Som hinder är den bara symbolisk men ändå stabil nog att få en hjort att tveka. För att hålla ner vikten kör jag stängseltråd den översta biten. På flera sätt är et en budgetlösning. Jag har använt gammalt virke till stolparna och återanvänt gångjärnen till en annan grind som jag monterat ner.

Överst har jag satt två stängseltrådar för att tvinga hjortarna till lite högre hopp. Det finn även utrymme för en eltråd om det skulle behövas.
Överst har jag satt två stängseltrådar för att tvinga hjortarna till lite högre hopp. Det finn även utrymme för en eltråd om det skulle behövas.

Kan man räta upp ett träd?

Mellan tallen och björken står enen. Men den verkar föredra att hängs ut över vägen.
Mellan tallen och björken står enen. Men den verkar föredra att hängs ut över vägen.

Jag har ett litet problemträd nere vid äppelodlingen. En fyra meter hög en som bestämt sig för att luta ut över vägen. Nu är trafiken inte särskilt intensiv men jag ser det som en tidsfråga innan någon timmerbil tar den med sig.

Dessutom lutar enen mot stängslet och gör det omöjligt att sträcka stängseltrådarna ordentligt. Så frågan är om det går att räta upp ett mindre träd. Jag har redan tidigare stöttat upp den för att hålla vägen någorlunda fri, men den verkar inte ha fattat vinken.

Med hjälp av en spakvinsch fick jag upp trädet så det står hyfsat rakt. Men det är stora krafter i rörelse. Så att fästa den vid en stolpe kommer knappast att gör någon skillnad.
Med hjälp av en spakvinsch fick jag upp trädet så det står hyfsat rakt. Men det är stora krafter i rörelse. Så att fästa den vid en stolpe kommer knappast att gör någon skillnad.

Idag tog jag till det lite grövre artilleriet och vinschade upp trädet så det fick en mer upprätt och respektabel hållning. Ska bara försöka hitta något sätt att behålla det i den positionen.

Hade det varit en gran eller ännu hellre en asp så hade det inte varit något problem. Men vissa träd har jag en särskild känsla för. Som ädellövträd, fruktträd – och en. Därför vill jag göra ett försök att ha den kvar.

När enen är uppspänd går det hyfsat bra att sträcka upp stängslet.
När enen är uppspänd går det hyfsat bra att sträcka upp stängslet.

Med motorsågen skulle det här kunna lösas på några minuter men jag har bara något tiotal enar på gården och sätter därför bevarandetanken först. Men om jag inte hittar någon lösning så får det bli väldoftande smörknivar av den.

Hur som helst är jag tacksam för förslag. Kan man lära en gammal en att stå?

 

Äppelodlingen planterad

Du ser rätt - jag vattnar trots bevattningsförbudet. Det gäller bara kommunalt vatten och bevattning från vattendrag. Har man egen brunn som jag förvaltar man själv över vattnet – och för mig är äppelodlingen prioriterad.
Du ser rätt – jag vattnar trots bevattningsförbudet. Det gäller bara kommunalt vatten och bevattning från vattendrag. Har man egen brunn som jag förvaltar man själv över vattnet – och för mig är äppelodlingen prioriterad.

Efter ett par slitsamma veckor är min äppelodling äntligen i jorden. Drygt 170 träd har fått en nytt hem här på gården och nu är det bara efterarbete med att snygga till runt omkring som återstår.

Sen ska träden beskäras förstås, och spaljeras, och vattnas och det ska rensas ogräs. Men det känns ändå som om det värsta är över. Redan för tre år sedan började jag förbereda marken för min äppelodling. Eftersom det var granskog här tidigare har den kalkats, grundgödslats och såtts med gröngödsling.

I höstas plöjde jag upp fårorna för äppelodlingen. Hade jag varit smart hade jag lagt upp ryggar redan då (plöjt igenom marken år båda hållen). Nu fick jag vårplöja i andra riktningen vilket medförde att det fanns en hel del grästuvor att bråka med.


För mer texter om livet på landet följ mig på Facebook.
Eller prenumerera i högerspalten.


Sen använde jag min treskäriga potatiskup för att dra upp fåror vilket underlättade grävande betydligt. Ändå – vi har grävt 170 gropar – och det har tagit på krafterna. Sen har jag satt grova stolpar i ändarna på raderna och slagit ner mindre stolpar emellan. Dessutom har jag dragit några hundra meter tråd som träden ska bindas till. När detta var klar var det dags för plantering.

Fyra rader äppelträd i min äppelodling. Från vänster: Katja, Rubinola, Santana och Katja igen. Raden längst till höger ska jag ha något annat spännande på – kanske hallon.
Fyra rader äppelträd i min äppelodling. Från vänster: Katja, Rubinola, Santana och Katja igen. Raden längst till höger ska jag ha något annat spännande på – kanske hallon.

I botten på varje grop en halv näve Biofer – pelleterad hönsgödsel. Sen över med någon decimeter jord. Gropen fylldes först med vatten och när det fått dra ut var det dags för plantering. Varje träd har granskats och satts på bästa möjliga sätt för framtida spaljering. För denna preliminära uppbindning använde jag buntband som tejpades fast med eltejp för att inte glida på tråden. Efter hand kommer de att ersättas med snöre av hampa.

Raderna är uppdragna i en väl etablerad gräsmatta med gräs och vitklöver. Ska skaffa en kantskärare för att hålla raderna snygga.
Raderna är uppdragna i en väl etablerad gräsmatta med gräs och vitklöver. Ska skaffa en kantskärare för att hålla raderna snygga.

Nu väntar jag på regn och att träden ska slå ut. De ser friska ut och med de temperaturer vi har nu ska det nog inte dröja länge – hoppas jag.

Ett STORT tack till er som hjälpte till på olika sätt för att det här projektet skulle gå i lås.

Därför använder jag tryckimpregnerat

I min äppelodling på 2500 kvadratmeter har jag tjugofem stolpar av tryckimpregnerat virke. De man läcka max 180 gram koppar under 40 år och är därför inte tillåtna i ekologisk odling. Samtidigt är det tillåtet för mig att gödsla med 1,5 kilo koppar var femte år i samma odling – helt ekologiskt.
I min äppelodling på 2500 kvadratmeter har jag tjugofem stolpar av tryckimpregnerat virke. De man läcka max 180 gram koppar under 40 år och är därför inte tillåtna i ekologisk odling. Samtidigt är det tillåtet för mig att gödsla med 1,5 kilo koppar var femte år i samma odling – helt ekologiskt.

Det finns de som inte tror på ekologisk odling. De förstår inte att ekologiskt betyder långsiktigt hållbart. Själv är jag övertygad om att det är den enda vägen. Ändå använder jag tryckimpregnerat i min odling.

Det finns många regler för ekologisk odling, men de är generella och passar inte alltid lokala förhållanden. En av dessa regler är att man inte får använda tryckimpregnerat i odlingen. Här har jag en annan uppfattning. Motivet är naturligtvis att tryckimpregnerat innehåller gift – i det här fallet koppar. Gift låter otäckt men nu ska jag ge lite perspektiv på giftigheten i tryckimpregnerat.

Nuförtiden är de riktigt farliga gifterna som arsenik och krom förbjudna och det tryckta virke vi kan köpa är impregnerat med kopparsalter. Koppar är giftigt i höga doser, särskilt för vattenlevande organismer – men samtidigt nödvändigt både för människor och växter. Och jag känner inte till något fall där tryckimpregnerade stolpar skulle ha medfört skadligt höga halter av koppar i odlade frukter eller grönsaker. Risken att få i sig för mycket koppar är betydligt större genom att äta skaldjur, nötter eller kakao där kopparhalten är naturligt hög. Eller genom att använda varmvatten från kopparledningar …


För mer texter om livet på landet följ mig på Facebook.
Eller prenumerera i högerspalten.


En impregnerad stolpe (NTR A) har en livslängd på 20–40 år och kan i värsta fall läcka 0,22 gram koppar per år.¹/ För min odling på 2500 kvm innebär det att stolparna under sin livstid totalt kan läcka 180 gram koppar. Samtidigt har jag en kopparbrist i marken och kan helt enligt alla ekologiska regelverk förrådsgödsla med 1,5 kilo koppar var femte år. ²/ Läckaget från stolparna är bara en bråkdel av detta.

Jag använder tryckimpregnerade stolpar med gott samvete. Att sätta nya stolpar var femte eller tionde år känns mindre miljövänligt.
Jag använder tryckimpregnerade stolpar med gott samvete. Att sätta nya stolpar var femte eller tionde år känns mindre miljövänligt.

Stolpar av andra material har dessutom betydligt kortare livslängd. Det har gjorts försök med hållbarheten för olika träslag och metoder. Alla obehandlade träslag var svårt angripna av röta efter tio år i marken. Det gällde även ek och sibirisk lärk. Att pensla på linolja gjorde ingen skillnad – stolparna måste ha en hög nivå av linolja för att de ska ge något rötskydd. För mjukare träslag som furusplint, gran och asp kan man inte räkna med en livslängd över fem år. Andra metoder som att bränna stolparna, järnvitriol eller tjära ger heller ingen praktisk effekt. Att använda tjära i odlingarna är dessutom direkt olämpligt eftersom trätjära är klassad som både cancerframkallande och reproduktionsstörande.

Jag ser några alternativ: Använda gran och byta stolparna var femte år, att betala tredubbla priset för ek eller sibirisk lärk och byta stolparna var tionde år eller använda tryckimpregnerade stolpar som håller hela odlingens livslängd. Eftersom jag ändå måste sprida koppar på odlingen är  det bara dumt att inte använda tryckimpregnerat.

¹/ Stolpar är oftast impregnerade enligt NTR A som innehåller 16 kg koppar per kubikmeter. Det innebär att en 10 cm stolpe som är 250 cm lång innehåller 30 gram koppar. Enligt kemikalieinspektionen är urlakningen av koppar mycket begränsad. 5–15 procent under 20-40 år. I värsta fall innebär det att min stolpe läcker 0,22 gram koppar per år i snitt.

²/ Förrådsgödsling med hundra kilo koppargödsel per ha som beräknas räcka 5–7 år. Fast koppargödsel innehåller sex kilo koppar per hundra kilo gödsel. 6/4=1,5 kg.

 

Sätta stolpar med stolpborr

Att sätta stolpar för hand kan vara slitigt – särskilt om de ska sitta stadigt under överskådlig tid. Så här gör jag.
Att sätta stolpar för hand kan vara slitigt – särskilt om de ska sitta stadigt under överskådlig tid. Så här gör jag. Du behöver tre verktyg: en stolpborr, ett spett och en stör för att packa jorden.

Under våren har jag satt en antal stolpar runt om på gården. Både för stängsling och som stöd för äppelodlingen. Det finns andra metoder för att sätta stolpar, men jag använder helst stolpborr.

Vill du hellre se filmen kan du göra det här.

Främsta skälet är att det är stenig morän där jag bor och med en stolpborr och ett spett tar man sig förbi de flesta stenarna. Ibland får man erkänna sig besegrad och flytta hålet – men i de situationerna hade det inte gård med andra metoder heller.

• Om du reagerar på att jag använder tryckimpregnerade stolpar så kommer ett längre inlägg om detta på söndag. Vill du vara säker på att inte missa det så följ mig på Facebook. Eller prenumerera i högerspalten.

Vet att det finns motordrivna stolpborrar och de fungerar utmärkt på jord med mer homogen karaktär. Kör du fast i sten med en bensindriven stolpborr åker man antingen karusell eller får rejält ont när den sliter tag i armarna. Så jag kör stolpsättning Old School.

Första steget när man ska sätta stolpar är att gräva bort förnan, gräs och växtdelar som ligger på ytan. Stolpborren är bra på borra i jord – men gillar inte sten, rötter och växtlighet. Sen är det bara att börja borra. När stolpborren är fylld med jord tömmer man den i en hög bredvid hålet.

Stöter du på sten så ta fram spettet och spetta loss längs hålets sidor. Med lite bändande går det att få loss de flesta stenarna så länge de är av rimlig storlek. Stöter man på en större sten – det går att höra på ljudet – är det bara att flytta hålet. Men då måste man flytta det minst en halvmeter eftersom marken är försvagad av ditt första hålförsök.

Gräver man upp en sten av passande form och storlek kan man kila ner den i stolpens framkant. Då sitter den ännu stadigare.
Gräver man upp en sten av passande form och storlek kan man kila ner den i stolpens framkant. Då sitter den ännu stadigare.

När du nått rätt djup (sätt ett märke på borren) spettar du ett märke för stolpspetsen. Stolpen ska inte sättas i mitten av hålet utan tätt emot kanten i dragriktningen för att jorden ska ha så hög hållfasthet som möjligt. Sen är det bara att börja fylla på jord. Fyll i omgångar och packa hela tiden så att stolpen sitter stadigt.

Känns stabiliteten tveksam så gräv ner en sten eller en bit virke riktigt tajt mot stolpen. Då sprids trycket över en större yta och stolpen står ännu stadigare. Lycka till.

 

Flädersticklingarna överlevde hjortattacken

De som jag trodde döda sticklingarna kommer nu med ny kraft. Våren har väckt upp det jag trodde var dött. Fläder ÄR en överlevare.
De som jag trodde döda sticklingarna kommer nu med ny kraft. Våren har väckt upp det jag trodde var dött. Fläder ÄR en överlevare.

Förra året tog jag ett antal sticklingar av fläder. Trodde fläder var säker för hjort och rådjur och jag planterade ut dem för att få en fläderhäck på fältet. Hjortarna dödade allihop. Trodde jag.

I höstas fanns bara avtuggade stumpar kvar och jag planerade att göra ett nytt försök i år när jag börjar få vilthägnet färdigt. Men idag fick jag en positiv överraskning. Hjortarna dödade sticklingarna, men rötterna har överlevt.

Här i klövervallen satte jag en rad med åtta flädersticklingar. Nästan alla är i livet och verkar redo för odlingssäsongen.
Här i klövervallen satte jag en rad med åtta flädersticklingar. Nästan alla är i livet och verkar redo för odlingssäsongen.

Nu sticker det upp små fläderplantor i nästan varenda planteringsgrop och jag har hopp om framtiden. Planen var att fläderhäcken skulle ge skugga åt den armslök jag satte förra våren. Den kommer förresten också och jag hoppas den ska sprida sig så att jag kan börja skörda nästa år.

Är det något jag gillar så är det självgående växter. Det ska också bli spännande att se vilken tillväxthastighet flädern har. Den gamla busken satte tvåmetersskott varje år, men då hade den också ett rejält rotsystem att tillgå. Sticklingarna börjar från scratch och då lär resultatet bli lite mindre imponerande.