Annons

En bra stövel är ett måste på landet

Efter ett års nästan daglig användning både i ladugård och skog är stövlarna nästan som nya. Så ska en bra stövel vara.
Efter ett års nästan daglig användning i både ladugård och skog är stövlarna nästan som nya. Så ska en bra stövel vara.

När jag bodde i Stockholm använde jag inte stövlar. Det är klart – jag hade seglarstövlar i båten – men inte annars. Nu är det annorlunda. Stövlar är det skodon jag använder mest.

Under åren här på gården har jag förbrukat i snitt ett par stövlar per år. Vanligast är att gummit spricker på ovansidan och att fodret blir utslitet vid hälen. En sprucken stövel läcker och är fodret trasigt vid hälen klibbar stöveln fast och man får slita för att få av den. Nu har jag i alla fall hittat en bra stövel.

Nu avbryter jag min stöveltext tillfälligt för en varning: Den här texten innehåller en annonslänk! Det betyder att om du köper stöveln härifrån så får jag några procent i provision. Bara så du vet.

Den stövel jag fastnat för heter Bekina Steplite och jag köpte mina på Granngården. Här är en länk dit. (Annonslänken som jag varnade för)

Så här såg förra årets stövlar ut efter ett års användning. De föll sönder både på in och utsidan.
Så här såg förra årets stövlar ut efter ett års användning. De föll sönder både på in och utsidan.

Jag har nu haft mina stövlar i drygt ett år och de är fortfarande som nya. De har ett bra foder som gör att den är lätt att ta av och på även med fuktiga raggsockar. Sen har de en liten kant utanpå hälen som gör att det är lätt att hålla mot för att ta av den.

De har ett riktigt grovt mönster på sulan som fungerar året runt – utom på blankis förstås. Då är det dubbar som gäller. Ska jag säga något negativt om den här stöveln så är det att det fastnar stenar i det grova mönstret. Men det är svårt att undvika om man vill vara halkfri.

Ska du köpa stövlar så köp minst en storlek större än din vanliga skostorlek. Då får du plats med både isolerande innersula och rejäla raggsocker på vintern. Dessutom blir de lättare att kliva i.

Hade jag varit smart hade jag köpt varianten med stålhätta. Trodde inte jag behövde det – men det hade sparat mig en blåslagen stortå. Bestäm själv om du behöver det.

Annons

Liten etta uthyres

Högt belägen etta lämplig för ungt par som vill bilda familj.
Högt belägen etta lämplig för ungt par som vill bilda familj.

Etta på nära 900 kvadratcentimeter uthyres utanför Vingåker. Lugnt avskilt läge i direkt anslutning till milsvida skogar för friluftsliv.

Beskrivning: Charmig etta med högt läge. Öppen planlösning och en ingång på hela 14×14 cm som blickar ut över blommande ängar med rikt djurliv. Lämpligt för ungt par som vill bilda familj.

Hyra: Gratis hyra mot enklare bevakningsuppdrag nattetid.

Övrigt: Fri jakt på stora områden.

Byggår: 2014

Visning: Öppet hus hela nätterna – vi bjuder på en ”All-you-can-eat” sorkbuffé.

Svar till ”Strix aluco”

Avskilt läge med stora möjligheter till jakt och rekreation.
Avskilt läge med stora möjligheter till jakt och rekreation.
Från entrén har du utsikt över blommande ängar med rikt djurliv.
Från entrén har du utsikt över blommande ängar med rikt djurliv.

 

Annons

En miljon visningar – här får du en gratis kokbok

Jag försökte pricka precis när det slog om till en miljon – lyckades inte riktigt. Men här får du i alla fall en gratis kokbok.
Jag försökte pricka precis när det slog om till en miljon – lyckades inte riktigt. Men här får du i alla fall en gratis kokbok.

Nu har jag passerat en milstolpe: Den här bloggen har nu haft EN MILJON sidvisningar. Och det är dig jag har att tacka för det. Som ett tack för ditt engagemang kan du idag ladda ner en liten e-kokbok som jag satt ihop. 

Den som skriver vill bli läst, men när jag startade den här bloggen för drygt fem år sedan trodde jag aldrig att jag skulle nå så många. Antalet besökare har fördubblats varje år sedan starten och jag hoppas det fortsätter i den takten. Då är jag världens största blogg om tio år… 😉

Jag har ett bestämt syfte med den här bloggen och det är att ge praktiska råd och beskrivningar på hur jag klarar mig som nybörjare på landsbygden. Det som skiljer fstvs från många liknande bloggar är att jag gärna skriver om mina missöden. Jag har gjort mycket fel sen jag flyttade hit och genom att även beskriva dessa hoppas jag att du kan undvika samma misstag. Sen vet jag av erfarenhet att det är de lyckade experimenten som lockar flest läsare.

Här kan du läsa och ladda ner den lilla kokbok jag satt ihop.
Här kan du läsa och ladda ner den lilla kokbok jag satt ihop.

Här till höger kan du se den lilla kokbok jag satt ihop. Bara att läsa eller ladda ner. Och jag snålar inte – dela gärna med dig till dina vänner och andra som du tror uppskattar den. 🙂 Så mycket till kokbok kanske det inte är egentligen – bara sju recept. Men det är bra recept som jag ofta lagar här på gården.

Och vill du fortsätta följa mina äventyr på landsbygden så kan du börja prenumerera på bloggen genom att fylla i din mejladress i högerspalten. Då är du säker på att inte missa nästa e-bok som jag håller på att sätta ihop.

Än en gång – tack för att du hittar hit. Det är för dig jag skriver.

//Anders

 

Hjärter eller klöver – vad ska man välja?

Har man egen klövervall så kan man få både hjärter och klöver. Men nu behöver jag lönearbeta ett halvår för att åter få del av det sociala skyddsnätet.
Har man egen klövervall så kan man få både hjärter och klöver. Men nu behöver jag lönearbeta ett halvår för att åter få del av det sociala skyddsnätet.

Ska man följa sitt hjärta eller satsa på att tjäna pengar? För många är nog svaret självklart men i praktiken är det svårare. Särskilt när man som företagare hamnar utanför det sociala skyddsnätet.

Som många säkert vet driver jag ett litet företag på gården och tillverkar olika honungs- och chiliprodukter. Mitt misstag är att jag satsat allt jag äger på företaget. Det kändes bra att kunna dra igång allt utan banklån. Det kändes som det kloka valet. Tyvärr har det haft en del konsekvenser.

Eftersom jag satsat så mycket pengar i företaget så är de pengar jag tjänar än så länge skattefria eftersom det är redan skattade pengar som jag plockar ut. Det rör sig inte om några enorma summor men jag lever ett anspråkslöst liv på landet och hankar mig fram med lite nödhjälp från mina föräldrar emellanåt. Men det går framåt för företaget och omsättningen växer.

Jag har hyfsat gott om klöver – men skulle jag bryta ett ben får jag klara mig själv.
Jag har hyfsat gott om klöver – men skulle jag bryta ett ben får jag klara mig själv.

Problemet är att jag på pappret inte har några inkomster. Även om jag tjänar pengar så är inkomsterna noll i deklarationen de senaste åren. Och det innebär att jag inte har någon sjukpenning. Insåg detta i vintras när en läkare ville sjukskriva mig ett par veckor. En sjukskrivning är helt meningslös för mig eftersom det enda skyddsnät som återstår är socialtjänsten. Och för att få någon hjälp därifrån ska man först uttömma sina ekonomiska resurser – vilket i mitt fall betyder företaget.

Ett annat problem är att jag enligt kreditupplysningsföretaget Creditsafe är en stor risk på grund av mina på pappret obefintliga inkomster. Trots att jag inte har några betalningsanmärkningar eller obetalda räkningar så innebär deras bedömning att jag till exempel inte är betrodd att köpa en tågbiljett på faktura. Och att de leverantörer som anlitar Creditsafe ser mig som en suspekt person och kräver betalning i förskott. Det kan jag leva med. Värre är det här med sjukpenningen.

Skulle jag bryta ett ben så är det kört för mig och mitt företag. Kan jag inte  jobba så är det bara att börja sälja av inventarierna.

Nu är det inte det minsta synd om mig. Jag lever mitt drömliv på landet. men det finns en liten gnagande oro för vad som skulle hända om jag drabbas av något.
Nu är det inte det minsta synd om mig. Jag lever mitt drömliv på landet. Men det finns en liten gnagande oro för vad som skulle hända om jag drabbas av något.

Därför har jag bestämt mig för att hitta ett lönearbete. Jag behöver sex månaders anställning för att komma in under välfärdsparaplyet och få rätt till sjukpenning. Hör gärna av dig om du har något tips.

Jag har jobbat som journalist i närmare 20 år så skrivande, redigering och webb ligger nära till hands. Helst något som jag kan sköta på distans eftersom Vingåker inte direkt är en metropol för jobb inom webb och skrivande.

 

Expressen fick mig att åldras i förtid

Jag ser hyfsat trevlig ut på bilderna och texten är i enbart positiva ordalag. Det är bara siffrorna som är lite i olag.
Jag ser hyfsat trevlig ut på bilderna och texten är i enbart positiva ordalag. Det är bara siffrorna som är lite i olag.

Emellanåt har jag besökare från den tredje statsmakten och de är alltid välkomna. För någon månad sedan var Expressen här och skrev bland annat om mina rabarber. Och nu hittade jag texten i tidningen ”Mitt Kök”.

Det blev ett trevligt rep med en hel del fina bilder. Men tyvärr hade de lyckats lägga på ett halvt decennium på min ålder. Nu är jag inte så kinkig egentligen och relativt sett borde jag se extra fräsch ut för min ålder på grund av detta. Sen säger man ju också att all publicitet är bra publicitet.


Vill du läsa mer om livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


 

Långt bak i tidningen Mitt Kök finns jag med. men ärligt talat passar jag inte riktigt dragplåster på ettan.
Långt bak i tidningen Mitt Kök finns jag med. men ärligt talat passar jag inte riktigt dragplåster på ettan.

Men en del publicitet är definitivt bättre än annan. Min måttstock för genomslaget är hur mycket det märks på bloggen och publicitet i en papperstidning ger praktiskt taget ingenting. Däremot är det fler som känner igen mig ute på marknader – och det är positivt. Särskilt som det bara skrivs snälla saker om mig.

Jag har ännu inte bedrivit kriminalitet i den skala som förtjänar publicitet och vad beträffar eventuell omoral från min sida så saknar den helt allmänintresse. Så tillvidare får jag nöja mig med att vara trevlig i massmedia.

Tyvärr finns risken att jag nu blir arkiverad med mina nya högre ålder och att den sen kommer att förfölja mig. I varje fall i Expressen. Men de finns de som drabbats av värre publicitetsskador.

Det var rabarbertema på den här texten och det är gott om fina bilder – även om mina rabarber vid tillfället bara var decimeterhöga.
Det var rabarbertema på den här texten och det är gott om fina bilder – även om mina rabarber vid tillfället bara var decimeterhöga.

En dag på landet

Två små plättar plöjda. En ska sås med gräs för att ligga som odlingsreserv. Den andra blir årets potatisåker.
Två små plättar plöjda. En ska sås med gräs för att ligga som odlingsreserv. Den andra blir årets potatisåker.

Maj är den intensivaste månaden här på gården. När värmen kommer ska allt vara i jorden – och att jag just hämtat tvåhundra äppelträd minskar inte arbetsbördan. Så här kan en dag se ut:

Vaknar vid åttatiden, dricker kaffe och ser på nyheterna. Sen brukar jag börja dagen med att titta till höns och vaktlar. På vägen till lagården hittar jag en död vessla – misstänker starkt någon av katterna. Allt väl hos fåglarna. Unghönorna har vågat sig ut bland de vuxna och sover numera på de lägsta sittpinnarna.

En död vessla. Sörjer mindre för den än för de av mina höns som blivit rovdjursdödade.
En död vessla. Sörjer mindre för den än för de av mina höns som blivit rovdjursdödade.

Sen går jag ner till traktorn. Kopplade på plogen igår kväll och plöjer nu ett par plättar som legat i träda förra året. Nu ska det bli potatis och mer gräsmatta. När plöjningen är avklarad ska jag åtgärda gårdagens synd…

När jag kopplat plogen hoppade jag in och lyfte den för att ta bort stödbenet. Men tänkte att det kan jag göra när jag är framme. Men när jag kom fram hade jag helt glömt bort det. Plöjde en fåra – och bockade stödbenet. Idag blir det en tur till traktorverkstan.

Stödbenet gör att plogen står upprätt när den inte urkopplad till traktorn. En praktisk detalj eftersom en plog väger några hundra kilo. Men nu är benet rakt igen.
Stödbenet gör att plogen står upprätt när den inte urkopplad till traktorn. En praktisk detalj eftersom en plog väger några hundra kilo. Men nu är benet rakt igen.

Frågade om de kunde räta ut stödbenet och killen i butiken sa att det kunde vara svårt att få rör helt perfekt tillbockade.
– Vill du jag ska fixa det direkt?
– Gärna, sa jag.
Tillbringade tio minuter med att titta runt bland traktorreservdelar och andra praktiska saker.
– Då var det klart, tror det kommer att fungera.
– Vad vill du ha för det? frågade jag.
– En tjuga till kaffekassan.
Så behändigt kan det vara att få hjälp på landet.

Hemma igen gick jag ut i skogen med en hink med isolatorer och en skruvdragare. Ett par timmar senare var alla stolpar på gårdens ostsida förberedda för eltråd. Dags att ta itu med äppelträden.

Det går åt många isolatorer men när tråden väl är uppe – och inkopplad – hoppas jag att mina träd och buskar inte längre är värda besväret.
Det går åt många isolatorer men när tråden väl är uppe – och inkopplad – hoppas jag att mina träd och buskar inte längre är värda besväret.

Efter att ha sugit vatten i ett dygn skulle rötterna packas i blött papper och  sättas i sopsäckar. Sopsäckarna slut. Övervägde en del alternativ men hoppade sen in i bilen och handlade nya sopsäckar. Sen började packandet.

Två hundra träd känns ibland som en hel skog. Körde in med släpet och tog upp träden till lagården. Mitt förrådsrum blev rejält fyllt. Men träden ska förvaras mörkt till de kommer i jorden.

Det blir trångt när en äppelodling ska få plats inomhus.
Det blir trångt när en äppelodling ska få plats inomhus.

När jag höll på med träden kom två små vaktlar promenerande på golvet i snickeriet. Det blev lite bök med infångandet eftersom de föredrog att springa in bakom maskinerna framför att bli återbördade till tryggheten. Väl tillbaka i buren såg jag inget uppenbart hål. De måste har trängt sig igenom nätet på något sätt.

En förrymd vaktel återbördas till hemmet. Om någon dag – när frostperioden är över ska de ut på sommarbete.
En förrymd vaktel återbördas till hemmet. Om någon dag – när frostperioden är över ska de ut på sommarbete.

Till sist var alla träd inplockade och det började skymma. Bara en sista åtgärd: Häftade fast plast över fönstret för att mörklägga hos äppelträden. Och lyckade skjuta sönder ett fönster med häftpistolen. Note to self – man kan inte spika i glas.

Det är skönt att kunna avluta dagen på topp. Och kunna gå hem i skymningen medveten om att man gjort ett gott dagsverke.
Det är skönt att kunna avluta dagen på topp. Och kunna gå hem i skymningen medveten om att man gjort ett gott dagsverke.

Nu började det bli mörkt och dags att gå in. Avslutade kvällen med att koka trettiofyra flaskor rabarbersaft.

Vid midnatt belönade jag mig själv med senaste avsnittet av ”Billions”. Och sov sedan gott.

 

Dela rabarber – så gör jag

Rabarber får rejäla rötter efter några år och av en sån här klump kan man få ett halvdussin nya plantor. Ska man dela rabarber är det bra att spola bort jorden från rotklumpen så man ser vad man gör.
Rabarber får rejäla rötter efter några år och av en sån här klump kan man få ett halvdussin nya plantor. Ska man dela rabarber är det bra att spola bort jorden från rotklumpen så man ser vad man gör.

Håller på och rädda en del av mina rabarberplantor. Ogräset har tagit över delar av odlingen så det får bli omplantering för att behålla dem i produktion. Jag kommer också att dela rabarber.

Det blev extremt stressigt när jag planterade rabarberna för några år sedan. Bara en av raderna hamnade på väv och resten fick slå sig fram i konkurrens med ogräset. Så nu gräver jag upp rotklumparna allt eftersom de små knopparna visar sig.

Efter ett par år har rabarberns ett rejält rotsystem men jag nöjer mig med att gräva drygt tjugo centimeter runt varje planta. Väl uppe spolar jag bort den lösa jorden och plockar rotklumparna rena från ogräsrötter. Finns inge anledning att flytta med kvickrot och hästhov till den nya platsen.

Störst och vackrast var ändå en av plantorna som växer med täckning. Och ännu är det bara precis i början på maj.
De rabarberplantor som växer med täckning har klarat sig bäst. Det här är ifrån maj 2015 – årets kalla april har fördröjt tillväxten betydligt.

Rabarber mår bra av att delas när de har några år på nacken. Likt många människor blir de lite bekväma efter många år på samma plats. Om man delar rabarber och flyttar dem till en ny plats blir de fulla av vitalitet igen.

Rabarber är tåliga men för att ge dem de bästa förutsättningarna finns det några saker att tänka på. Man kan dela rotklumpen med en vass spade, men jag föredrar morakniv eftersom jag har bättre kontroll. För att rotbitarna ska ta sig måste de ha minst en knopp. Sen ska man se till att snittytan får torka innan man planterar den. Det gör man för att minska risken för svampangrepp.

Tänk också på att omplanterade rabarber behöver tid för att etablera sig. Ingen skörd första året – utan låt plantan samla all energi till roten. Andra året kan man ta en liten skörd men först efter tre år är den i full produktion.

 

Jag tappade sugen i skogen

Det är den här synen jag helst vill slippa i framtiden. Att hjortarna går och betar gräs går an – men när de ger sig på träd och buskar får jag nog.
Det är den här synen jag helst vill slippa i framtiden. Att hjortarna går och betar gräs går an – men när de ger sig på träd och buskar får jag nog.

Ibland stöter man på oväntade problem när man jobbar på gården. Idag drabbades jag av ett som fick mig att avsluta dagens projekt, bära hem verktygen och sätta mig framför tv:n i stället.

Att stöta på sten när jag gräver, att rådjuren angriper mina växter eller att några av bärbuskarna har en dålig säsong. Det är sånt jag tar med jämnmod. Det är sånt som händer. Men oväntade bakslag svider värre.

Jag håller på och stänglar runt hela gården för att skapa lite livsutrymme åt fruktträden på bekostnad av rådjur och hjortar. Tänker inte på det som en inhägnad – snarare ska de icke önskvärda besökarna bli uthägnande.

Sydsidan gjorde jag förra sommaren och nu håller jag på med gårdens östra sida  där stängslet kommer att gå inne i skogen. Efter att ha slagit ner otaliga stolpar var det dags att sträcka upp fårstängslet som jag har i botten. Då brakade det till.

Femtio meter från där jag stod hade hela hörnstolpen dragit upp ur marken. Och det hade jag inte räknat med. Plötsligt kändes hela projektet hopplöst. Nu vet jag att jag kommer att ta nya tag i morgon. Men det svider just nu.

Hörnstolpen hade lyft upp ur marken och hängde på de två strävorna. Jag som tyckte den var rejält förankrad.
Hörnstolpen hade lyft upp ur marken och hängde på de två strävorna. Jag som tyckte den var rejält förankrad.

Att stängsla är hårt arbete men det är tillfredsställande när det går framåt. Och det har det gjort. Tills nu. Har inte riktigt greppat vad som hände men det måsta ha något med vinklar och dragriktningar att göra. Ett helt klart lösbart problem – men just nu är det bara frustrerande.

 

Jag sålde avklädda bilder till damtidning

Är man ovan vid att se sig själv på bild kan det bli överväldigande. Men den här bilden är arrangerad....
Är man ovan vid att se sig själv på bild kan det bli överväldigande. Men den här bilden är arrangerad….

I höstas tog en damtidning kontakt med mig. De hade hittat min blogg, gillat vad de såg och erbjöd pengar för att få publicera avklädda bilder på mig. Som fattig lantbo tackade jag ja. Nu finns tidningen i hyllorna.

Det här är helt sant – men det är en kvällstidningssanning. En del av sanningen, men inte hela sanningen. I verkligheten fick jag mycket riktigt betalt för avklädda bilder, men även för påklädda dito och dessutom mest betalt för att skriva en längre text om mitt viktväktande.

Eftersom skrivande är det jag ägnar mig åt när jag inte arbetar på gården eller tillverkar chiliprodukter kändes det helt rätt. Och vad gäller integriteten så vet jag precis var mina gränser går. Att synas i badbyxor stör mig inte det minsta. Och jag har gjort betydligt mer utmanande saker.

Någon skämskudde behöver jag inte. Att visa sig själv på avklädda bilder är en fråga om gränsdragning. Och med badbyxor och stövlar ligger jag på rätt sida gränsen.
Någon skämskudde behöver jag inte. Att visa sig själv på avklädda bilder är en fråga om gränsdragning. Och med badbyxor och stövlar ligger jag på rätt sida gränsen.

Jag påbörjade mitt viktväktande i november förra året och har nu gått ner drygt tio kilo. Någon spikrak viktkurva är det inte fråga om. Jag fuskar lite emellanåt och har dessutom haft en del platåer. Men tack vara min föräldrars goda uppfostran och min egen starka karaktär(?) har jag tagit mig igenom motgångarna. Som jag skrivit tidigare är det här ett långsiktigt projekt.

Här har jag samlat min texter om viktväktande.

Om du skulle få för dig att köpa tidningen så ha inte felaktiga förväntningar. Gör som på herrtidningarnas tid: Köp den för de intressanta artiklarna – inte för bilderna.

Blötsnö raserade min hönsgård

Det verkar som om de flesta reglar jag haft under nättaket är knäckta. Först har tyngden av all blötsnö vridit dem så de inte stod på högkant och därefter har de knäckts. Så illvillig kan vintern vara.
Det verkar som om de flesta reglar jag haft under nättaket är knäckta. Först har tyngden av all blötsnö vridit dem så de inte stod på högkant och därefter har de knäckts. Så illvillig kan vintern vara.

Jag började nästan hoppas att vintern var över. Men i en sista (?) dödsryckning vräkte den ner att tjockt lager blötsnö som knäckte delar av hönsgården.

När jag byggde hönsgården så gjorde jag den stabil. Rejäla stolpar och reglar som höll uppe taket. Men det har inte varit tillräckligt. Det finns de som hävdar att blötsnö är tyngre än torr snö. Men det är en sanning med modifikation.

Blöt snö har högre densitet – dvs varje skyffel blir tyngre. Men kommer det 10 mm nederbörd så spelar det ingen roll om snön är blöt eller torr. 10 mm är 10 mm. Så om den hamnar på taket gör det ingen större skillnad. Däremot har blötsnö en annan egenskap som kan ställa till det. Den klibbar ihop. Och det var det som drabbade min hönsgård.

Tur i oturen att jag inte behöver leta efter några höns i snömassorna. Mina Sussex har annars inte haft några problem med att vara ute i snö. Tack för det fågelinfluensan...
Tur i oturen att jag inte behöver leta efter några höns i snömassorna. Mina Sussex har annars inte haft några problem med att vara ute i snö. Tack för det fågelinfluensan…

Torr snö som faller över hönsgården ramlar till stor del igenom nätmaskorna. Men blötsnön lägger sig som ett kompakt tak som dessutom inte går att skaka ner. Tidigare under vintrarna brukar jag bara behöva ruska på näten så faller snön ner. Men den snömassa som ligger där nu flyttar inte på sig.

Tur i oturen är restriktionerna efter fågelinfluensan. Eftersom inga höns får vara ute var det inga som drabbades av raset. Nu är det bara att avvakta. Förhoppningsvis blir snön inte långvarig och när den försvunnit blir det dags att inventera skadorna.

Det är som jag brukar säga – det händer alltid något på landet.