Annons

Hösten är här

En kort tid kvar innan björklöven lämnat träden för i år.
En kort tid kvar innan björklöven lämnat träden för i år.

På sensommaren när kvällarna börjar bli mörkare och man märker att naturen håller på att växla ner brukar jag drabbas av ett lätt vemod. Var det här allt? Blev det inte mer?

Under årets första månader går jag och längtar efter våren och håller noga utkik efter alla vårtecken. Övertygad om att det här kommer att bli den bästa odlingssommaren någonsin. Den känslan sitter i fram till juni då jag helt enkelt inte har tid att fundera längre. Och sommaren går fort.

Planerna att hålla efter ogräset kommer på skam när andra mer akuta åtgärder hamnar överst på att-göra-listan. Och plötsligt är det augusti. En kall vår och långvarig torka har reducerat drömmarna till en mer realistisk nivå. Det blev i alla fall gott om rabarber, kräftor och tillräckligt med potatis för att klara vintern.

Snart ligger det en jämn matta av löv hela vägen ner till ladugården och det blir dags att plocka fram snöslungan.
Snart ligger det en jämn matta av löv hela vägen ner till ladugården och det blir dags att plocka fram snöslungan.

Det här året blev det inga äpplen, inga bär och ingen honung. Därför känns det lite dystert en period.

Men sen kommer den riktiga hösten. För mig är hösten en enda lång förberedelse inför julen – den enda av årets högtider som jag firar på riktigt.

För en del kanske det känns tidigt med julförberedelser i oktober, men för mig är det bara veckor kvar tills julmarknaderna drar igång och då måste jag vara förberedd. Och ett trist väder ute ger bra inspiration till inomhusaktiviteter. Och hoppet om en strålande vintersäsong är på topp.

Snart är det januari och jag kommer att börja hoppas på den bästa odlingssäsongen någonsin.

Annons

Flygbilder – här är min trädgård

Huset är byggt runt 1850 och har relativt nytt tak. Det ligger väl inbäddat i grönska med ett riktigt gammalt päronträd på ena sidan och ett lika gomalt gullregn på den andra,
Huset är byggt runt 1850 och har relativt nytt tak. Det ligger väl inbäddat i grönska med ett riktigt gammalt päronträd på ena sidan och ett lika gomalt gullregn på den andra,

Nu har jag skrivit om gården i mer än sex år och för det mesta har det varit små nedslag med fokus på detaljer. Därför tänkte jag bidra med några flygbilder så att du som läsare kan få en bättre uppfattning om hur det ser ut.

Från 120 meters höjd går det att se hur dammen, ladugården och huset ligger i förhållande till varandra. Flygbilder ger bra perspektiv.
Från 120 meters höjd går det att se hur dammen, ladugården och huset ligger i förhållande till varandra. Flygbilder ger bra perspektiv.

Ofta går jag och tittar nedåt på marken. Letar skräp, ogräs eller spår efter odjur. Men ibland är det bra att lyfta blicken och tänka på hur det faktiskt ser ut. Och hur bra man kan ha det på landet.

Äppelodlingen efter en sommar. Trots angrepp från hjortar och rådjur ser det rätt bra ut.
Äppelodlingen efter en sommar. Trots angrepp från hjortar och rådjur ser det rätt bra ut.

Ska man planera för odlingar eller grävande av damm så är flygbilder ett bra hjälpmedel. De gör det lättare att rita kartor och planera. Innan jag skaffade drönare ritade jag kartor genom att gå omkring med kompass och 50 meter måttband. Det går – men tar lång tid om man ska vara noggrann.

Här är gården från det stora fältet som var granskog när jag flyttade hit.
Här är gården från det stora fältet som var granskog när jag flyttade hit.
Och från sydsidan. Lämnar man gården åt det här hållet är det bara mil med skog.
Och från sydsidan. Lämnar man gården åt det här hållet är det bara mil med skog.
Annons

Volvo V40 är för liten för mig

Jag gillar Sci-Fi så jag hade inga problem med att uppskatta instrumenteringen. Men det tog tid att hitta alla knappar – som hur man sänker basen på stereon som tidigare förare satt på max.
Jag gillar Sci-Fi så jag hade inga problem med att uppskatta instrumenteringen. Men det tog tid att hitta alla knappar – som hur man sänker basen på stereon som tidigare förare satt på max.

Ibland får man ställa om snabbt. Vad som skulle bli en snabb runda till Katrineholm blev en helkväll. Och konstaterandet att Volvo V40 inte är rätt bil för mig.

Liten tuva etc… Nu har jag slutat använda fälglås.

Inför helgens marknad skulle jag åka och köpa en bit tyg till marknadsståndet. En snabb runda tänkte jag. Men halvvägs hörde jag ett konstigt fladdrande ljud. Det visade sig att jag fått punktering på vänster framhjul.

Att byta däck är visserligen en rätt grundläggande bilteknisk övning, men eftersom jag betalar för en bärgningsförsäkring och inte hade särskilt bråttom bestämde jag mig för att få hjulet bytt medan jag lyssnade på ljudbok. Det visade sig inte bara vara ett klokt beslut – utan ett nödvändigt.

Jag kan tänka mig att åla mig in i bilen – om det är en Lotus, Maserati eller Porsche. Inte när det är en Volvo V40.
Jag kan tänka mig att åla mig in i bilen – om det är en Lotus, Maserati eller Porsche. Inte när det är en Volvo V40.

Bärgaren dök upp efter 45 minuter och hissade upp bilen. Då visade det sig att nyckeln till fälglåsen inte låg i bilen. När jag bytte till sommardäck hade bilfirman inte lagt tillbaka den i bilen. Så hjulet gick ute att få loss. Det blev bärgning till bilfirman, som lyckligtvis forfarande hade öppet halv sex en fredag. Nyckeln gick naturligtvis inte att hitta efter fyra månader. Så det blev att lämna bilen – och beställa en hyrbil. Som också ingick i försäkringen.

Det blev två timmars väntetid innan försäkringsbolaget kunde konstatera att det inte gick att få tag på en hyrbil i motsvarande storlek. Istället blev det en Volvo V40. Alltid roligt att testa en ny bil.

Det visade sig att med lite planering gick det att få in nästan alla marknadsattiraljer även i en V40. Med fällda säten bak och backar staplade i passagerarsätet gick det in. På det hela taget var Volvo V40 en trevlig bil. Bränslesnål, tyst och jämfört med min gamla Focus ett under av teknik. Men vad är finessen med backspeglar som fälls in när man låser? Enda större anmärkningen var att det var krångligt att ta sig in. Det gör att jag stryker den från listan av möjliga bilar för mig.

På måndagen fick jag tillbaka min bil. Verkstaden tog 200 kronor för att ta bort fälglåsen samt 500 för ett nytt däck. Helt överkomligt. Och eftersom försäkringen täckte hyrbilen kostade mig äventyret med bärgning och hyrbil bara hundra kronor i diesel. Så jag ser det som rätt prisvärt.

 

En bra stövel är ett måste på landet

Efter ett års nästan daglig användning både i ladugård och skog är stövlarna nästan som nya. Så ska en bra stövel vara.
Efter ett års nästan daglig användning i både ladugård och skog är stövlarna nästan som nya. Så ska en bra stövel vara.

När jag bodde i Stockholm använde jag inte stövlar. Det är klart – jag hade seglarstövlar i båten – men inte annars. Nu är det annorlunda. Stövlar är det skodon jag använder mest.

Under åren här på gården har jag förbrukat i snitt ett par stövlar per år. Vanligast är att gummit spricker på ovansidan och att fodret blir utslitet vid hälen. En sprucken stövel läcker och är fodret trasigt vid hälen klibbar stöveln fast och man får slita för att få av den. Nu har jag i alla fall hittat en bra stövel.

Nu avbryter jag min stöveltext tillfälligt för en varning: Den här texten innehåller en annonslänk! Det betyder att om du köper stöveln härifrån så får jag några procent i provision. Bara så du vet.

Den stövel jag fastnat för heter Bekina Steplite och jag köpte mina på Granngården. Här är en länk dit. (Annonslänken som jag varnade för)

Så här såg förra årets stövlar ut efter ett års användning. De föll sönder både på in och utsidan.
Så här såg förra årets stövlar ut efter ett års användning. De föll sönder både på in och utsidan.

Jag har nu haft mina stövlar i drygt ett år och de är fortfarande som nya. De har ett bra foder som gör att den är lätt att ta av och på även med fuktiga raggsockar. Sen har de en liten kant utanpå hälen som gör att det är lätt att hålla mot för att ta av den.

De har ett riktigt grovt mönster på sulan som fungerar året runt – utom på blankis förstås. Då är det dubbar som gäller. Ska jag säga något negativt om den här stöveln så är det att det fastnar stenar i det grova mönstret. Men det är svårt att undvika om man vill vara halkfri.

Ska du köpa stövlar så köp minst en storlek större än din vanliga skostorlek. Då får du plats med både isolerande innersula och rejäla raggsocker på vintern. Dessutom blir de lättare att kliva i.

Hade jag varit smart hade jag köpt varianten med stålhätta. Trodde inte jag behövde det – men det hade sparat mig en blåslagen stortå. Bestäm själv om du behöver det.

Liten etta uthyres

Högt belägen etta lämplig för ungt par som vill bilda familj.
Högt belägen etta lämplig för ungt par som vill bilda familj.

Etta på nära 900 kvadratcentimeter uthyres utanför Vingåker. Lugnt avskilt läge i direkt anslutning till milsvida skogar för friluftsliv.

Beskrivning: Charmig etta med högt läge. Öppen planlösning och en ingång på hela 14×14 cm som blickar ut över blommande ängar med rikt djurliv. Lämpligt för ungt par som vill bilda familj.

Hyra: Gratis hyra mot enklare bevakningsuppdrag nattetid.

Övrigt: Fri jakt på stora områden.

Byggår: 2014

Visning: Öppet hus hela nätterna – vi bjuder på en ”All-you-can-eat” sorkbuffé.

Svar till ”Strix aluco”

Avskilt läge med stora möjligheter till jakt och rekreation.
Avskilt läge med stora möjligheter till jakt och rekreation.
Från entrén har du utsikt över blommande ängar med rikt djurliv.
Från entrén har du utsikt över blommande ängar med rikt djurliv.

 

En miljon visningar – här får du en gratis kokbok

Jag försökte pricka precis när det slog om till en miljon – lyckades inte riktigt. Men här får du i alla fall en gratis kokbok.
Jag försökte pricka precis när det slog om till en miljon – lyckades inte riktigt. Men här får du i alla fall en gratis kokbok.

Nu har jag passerat en milstolpe: Den här bloggen har nu haft EN MILJON sidvisningar. Och det är dig jag har att tacka för det. Som ett tack för ditt engagemang kan du idag ladda ner en liten e-kokbok som jag satt ihop. 

Den som skriver vill bli läst, men när jag startade den här bloggen för drygt fem år sedan trodde jag aldrig att jag skulle nå så många. Antalet besökare har fördubblats varje år sedan starten och jag hoppas det fortsätter i den takten. Då är jag världens största blogg om tio år… 😉

Jag har ett bestämt syfte med den här bloggen och det är att ge praktiska råd och beskrivningar på hur jag klarar mig som nybörjare på landsbygden. Det som skiljer fstvs från många liknande bloggar är att jag gärna skriver om mina missöden. Jag har gjort mycket fel sen jag flyttade hit och genom att även beskriva dessa hoppas jag att du kan undvika samma misstag. Sen vet jag av erfarenhet att det är de lyckade experimenten som lockar flest läsare.

Här kan du läsa och ladda ner den lilla kokbok jag satt ihop.
Här kan du läsa och ladda ner den lilla kokbok jag satt ihop.

Här till höger kan du se den lilla kokbok jag satt ihop. Bara att läsa eller ladda ner. Och jag snålar inte – dela gärna med dig till dina vänner och andra som du tror uppskattar den. 🙂 Så mycket till kokbok kanske det inte är egentligen – bara sju recept. Men det är bra recept som jag ofta lagar här på gården.

Och vill du fortsätta följa mina äventyr på landsbygden så kan du börja prenumerera på bloggen genom att fylla i din mejladress i högerspalten. Då är du säker på att inte missa nästa e-bok som jag håller på att sätta ihop.

Än en gång – tack för att du hittar hit. Det är för dig jag skriver.

//Anders

 

Hjärter eller klöver – vad ska man välja?

Har man egen klövervall så kan man få både hjärter och klöver. Men nu behöver jag lönearbeta ett halvår för att åter få del av det sociala skyddsnätet.
Har man egen klövervall så kan man få både hjärter och klöver. Men nu behöver jag lönearbeta ett halvår för att åter få del av det sociala skyddsnätet.

Ska man följa sitt hjärta eller satsa på att tjäna pengar? För många är nog svaret självklart men i praktiken är det svårare. Särskilt när man som företagare hamnar utanför det sociala skyddsnätet.

Som många säkert vet driver jag ett litet företag på gården och tillverkar olika honungs- och chiliprodukter. Mitt misstag är att jag satsat allt jag äger på företaget. Det kändes bra att kunna dra igång allt utan banklån. Det kändes som det kloka valet. Tyvärr har det haft en del konsekvenser.

Eftersom jag satsat så mycket pengar i företaget så är de pengar jag tjänar än så länge skattefria eftersom det är redan skattade pengar som jag plockar ut. Det rör sig inte om några enorma summor men jag lever ett anspråkslöst liv på landet och hankar mig fram med lite nödhjälp från mina föräldrar emellanåt. Men det går framåt för företaget och omsättningen växer.

Jag har hyfsat gott om klöver – men skulle jag bryta ett ben får jag klara mig själv.
Jag har hyfsat gott om klöver – men skulle jag bryta ett ben får jag klara mig själv.

Problemet är att jag på pappret inte har några inkomster. Även om jag tjänar pengar så är inkomsterna noll i deklarationen de senaste åren. Och det innebär att jag inte har någon sjukpenning. Insåg detta i vintras när en läkare ville sjukskriva mig ett par veckor. En sjukskrivning är helt meningslös för mig eftersom det enda skyddsnät som återstår är socialtjänsten. Och för att få någon hjälp därifrån ska man först uttömma sina ekonomiska resurser – vilket i mitt fall betyder företaget.

Ett annat problem är att jag enligt kreditupplysningsföretaget Creditsafe är en stor risk på grund av mina på pappret obefintliga inkomster. Trots att jag inte har några betalningsanmärkningar eller obetalda räkningar så innebär deras bedömning att jag till exempel inte är betrodd att köpa en tågbiljett på faktura. Och att de leverantörer som anlitar Creditsafe ser mig som en suspekt person och kräver betalning i förskott. Det kan jag leva med. Värre är det här med sjukpenningen.

Skulle jag bryta ett ben så är det kört för mig och mitt företag. Kan jag inte  jobba så är det bara att börja sälja av inventarierna.

Nu är det inte det minsta synd om mig. Jag lever mitt drömliv på landet. men det finns en liten gnagande oro för vad som skulle hända om jag drabbas av något.
Nu är det inte det minsta synd om mig. Jag lever mitt drömliv på landet. Men det finns en liten gnagande oro för vad som skulle hända om jag drabbas av något.

Därför har jag bestämt mig för att hitta ett lönearbete. Jag behöver sex månaders anställning för att komma in under välfärdsparaplyet och få rätt till sjukpenning. Hör gärna av dig om du har något tips.

Jag har jobbat som journalist i närmare 20 år så skrivande, redigering och webb ligger nära till hands. Helst något som jag kan sköta på distans eftersom Vingåker inte direkt är en metropol för jobb inom webb och skrivande.

 

Expressen fick mig att åldras i förtid

Jag ser hyfsat trevlig ut på bilderna och texten är i enbart positiva ordalag. Det är bara siffrorna som är lite i olag.
Jag ser hyfsat trevlig ut på bilderna och texten är i enbart positiva ordalag. Det är bara siffrorna som är lite i olag.

Emellanåt har jag besökare från den tredje statsmakten och de är alltid välkomna. För någon månad sedan var Expressen här och skrev bland annat om mina rabarber. Och nu hittade jag texten i tidningen ”Mitt Kök”.

Det blev ett trevligt rep med en hel del fina bilder. Men tyvärr hade de lyckats lägga på ett halvt decennium på min ålder. Nu är jag inte så kinkig egentligen och relativt sett borde jag se extra fräsch ut för min ålder på grund av detta. Sen säger man ju också att all publicitet är bra publicitet.


Vill du läsa mer om livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


 

Långt bak i tidningen Mitt Kök finns jag med. men ärligt talat passar jag inte riktigt dragplåster på ettan.
Långt bak i tidningen Mitt Kök finns jag med. men ärligt talat passar jag inte riktigt dragplåster på ettan.

Men en del publicitet är definitivt bättre än annan. Min måttstock för genomslaget är hur mycket det märks på bloggen och publicitet i en papperstidning ger praktiskt taget ingenting. Däremot är det fler som känner igen mig ute på marknader – och det är positivt. Särskilt som det bara skrivs snälla saker om mig.

Jag har ännu inte bedrivit kriminalitet i den skala som förtjänar publicitet och vad beträffar eventuell omoral från min sida så saknar den helt allmänintresse. Så tillvidare får jag nöja mig med att vara trevlig i massmedia.

Tyvärr finns risken att jag nu blir arkiverad med mina nya högre ålder och att den sen kommer att förfölja mig. I varje fall i Expressen. Men de finns de som drabbats av värre publicitetsskador.

Det var rabarbertema på den här texten och det är gott om fina bilder – även om mina rabarber vid tillfället bara var decimeterhöga.
Det var rabarbertema på den här texten och det är gott om fina bilder – även om mina rabarber vid tillfället bara var decimeterhöga.

En dag på landet

Två små plättar plöjda. En ska sås med gräs för att ligga som odlingsreserv. Den andra blir årets potatisåker.
Två små plättar plöjda. En ska sås med gräs för att ligga som odlingsreserv. Den andra blir årets potatisåker.

Maj är den intensivaste månaden här på gården. När värmen kommer ska allt vara i jorden – och att jag just hämtat tvåhundra äppelträd minskar inte arbetsbördan. Så här kan en dag se ut:

Vaknar vid åttatiden, dricker kaffe och ser på nyheterna. Sen brukar jag börja dagen med att titta till höns och vaktlar. På vägen till lagården hittar jag en död vessla – misstänker starkt någon av katterna. Allt väl hos fåglarna. Unghönorna har vågat sig ut bland de vuxna och sover numera på de lägsta sittpinnarna.

En död vessla. Sörjer mindre för den än för de av mina höns som blivit rovdjursdödade.
En död vessla. Sörjer mindre för den än för de av mina höns som blivit rovdjursdödade.

Sen går jag ner till traktorn. Kopplade på plogen igår kväll och plöjer nu ett par plättar som legat i träda förra året. Nu ska det bli potatis och mer gräsmatta. När plöjningen är avklarad ska jag åtgärda gårdagens synd…

När jag kopplat plogen hoppade jag in och lyfte den för att ta bort stödbenet. Men tänkte att det kan jag göra när jag är framme. Men när jag kom fram hade jag helt glömt bort det. Plöjde en fåra – och bockade stödbenet. Idag blir det en tur till traktorverkstan.

Stödbenet gör att plogen står upprätt när den inte urkopplad till traktorn. En praktisk detalj eftersom en plog väger några hundra kilo. Men nu är benet rakt igen.
Stödbenet gör att plogen står upprätt när den inte urkopplad till traktorn. En praktisk detalj eftersom en plog väger några hundra kilo. Men nu är benet rakt igen.

Frågade om de kunde räta ut stödbenet och killen i butiken sa att det kunde vara svårt att få rör helt perfekt tillbockade.
– Vill du jag ska fixa det direkt?
– Gärna, sa jag.
Tillbringade tio minuter med att titta runt bland traktorreservdelar och andra praktiska saker.
– Då var det klart, tror det kommer att fungera.
– Vad vill du ha för det? frågade jag.
– En tjuga till kaffekassan.
Så behändigt kan det vara att få hjälp på landet.

Hemma igen gick jag ut i skogen med en hink med isolatorer och en skruvdragare. Ett par timmar senare var alla stolpar på gårdens ostsida förberedda för eltråd. Dags att ta itu med äppelträden.

Det går åt många isolatorer men när tråden väl är uppe – och inkopplad – hoppas jag att mina träd och buskar inte längre är värda besväret.
Det går åt många isolatorer men när tråden väl är uppe – och inkopplad – hoppas jag att mina träd och buskar inte längre är värda besväret.

Efter att ha sugit vatten i ett dygn skulle rötterna packas i blött papper och  sättas i sopsäckar. Sopsäckarna slut. Övervägde en del alternativ men hoppade sen in i bilen och handlade nya sopsäckar. Sen började packandet.

Två hundra träd känns ibland som en hel skog. Körde in med släpet och tog upp träden till lagården. Mitt förrådsrum blev rejält fyllt. Men träden ska förvaras mörkt till de kommer i jorden.

Det blir trångt när en äppelodling ska få plats inomhus.
Det blir trångt när en äppelodling ska få plats inomhus.

När jag höll på med träden kom två små vaktlar promenerande på golvet i snickeriet. Det blev lite bök med infångandet eftersom de föredrog att springa in bakom maskinerna framför att bli återbördade till tryggheten. Väl tillbaka i buren såg jag inget uppenbart hål. De måste har trängt sig igenom nätet på något sätt.

En förrymd vaktel återbördas till hemmet. Om någon dag – när frostperioden är över ska de ut på sommarbete.
En förrymd vaktel återbördas till hemmet. Om någon dag – när frostperioden är över ska de ut på sommarbete.

Till sist var alla träd inplockade och det började skymma. Bara en sista åtgärd: Häftade fast plast över fönstret för att mörklägga hos äppelträden. Och lyckade skjuta sönder ett fönster med häftpistolen. Note to self – man kan inte spika i glas.

Det är skönt att kunna avluta dagen på topp. Och kunna gå hem i skymningen medveten om att man gjort ett gott dagsverke.
Det är skönt att kunna avluta dagen på topp. Och kunna gå hem i skymningen medveten om att man gjort ett gott dagsverke.

Nu började det bli mörkt och dags att gå in. Avslutade kvällen med att koka trettiofyra flaskor rabarbersaft.

Vid midnatt belönade jag mig själv med senaste avsnittet av ”Billions”. Och sov sedan gott.

 

Dela rabarber – så gör jag

Rabarber får rejäla rötter efter några år och av en sån här klump kan man få ett halvdussin nya plantor. Ska man dela rabarber är det bra att spola bort jorden från rotklumpen så man ser vad man gör.
Rabarber får rejäla rötter efter några år och av en sån här klump kan man få ett halvdussin nya plantor. Ska man dela rabarber är det bra att spola bort jorden från rotklumpen så man ser vad man gör.

Håller på och rädda en del av mina rabarberplantor. Ogräset har tagit över delar av odlingen så det får bli omplantering för att behålla dem i produktion. Jag kommer också att dela rabarber.

Det blev extremt stressigt när jag planterade rabarberna för några år sedan. Bara en av raderna hamnade på väv och resten fick slå sig fram i konkurrens med ogräset. Så nu gräver jag upp rotklumparna allt eftersom de små knopparna visar sig.

Efter ett par år har rabarberns ett rejält rotsystem men jag nöjer mig med att gräva drygt tjugo centimeter runt varje planta. Väl uppe spolar jag bort den lösa jorden och plockar rotklumparna rena från ogräsrötter. Finns inge anledning att flytta med kvickrot och hästhov till den nya platsen.

Störst och vackrast var ändå en av plantorna som växer med täckning. Och ännu är det bara precis i början på maj.
De rabarberplantor som växer med täckning har klarat sig bäst. Det här är ifrån maj 2015 – årets kalla april har fördröjt tillväxten betydligt.

Rabarber mår bra av att delas när de har några år på nacken. Likt många människor blir de lite bekväma efter många år på samma plats. Om man delar rabarber och flyttar dem till en ny plats blir de fulla av vitalitet igen.

Rabarber är tåliga men för att ge dem de bästa förutsättningarna finns det några saker att tänka på. Man kan dela rotklumpen med en vass spade, men jag föredrar morakniv eftersom jag har bättre kontroll. För att rotbitarna ska ta sig måste de ha minst en knopp. Sen ska man se till att snittytan får torka innan man planterar den. Det gör man för att minska risken för svampangrepp.

Tänk också på att omplanterade rabarber behöver tid för att etablera sig. Ingen skörd första året – utan låt plantan samla all energi till roten. Andra året kan man ta en liten skörd men först efter tre år är den i full produktion.