Annons

Var går gränsen för en fobi?

Hjortarna tycker jag illa om – men jag känner inget obehag inför dem. Och när möjlighet ges äter jag gärna upp dem. Råttor är något helt annat.
Hjortarna tycker jag illa om – men jag känner inget obehag inför dem. Och när möjlighet ges äter jag gärna upp dem. Råttor är något helt annat.

Igår upptäckte jag att råttorna dödat alla vaktlar utom en. Jag tog bort den sista och började fundera på om jag kanske har en fobi. Tycker råttor är extremt obehagliga.

Men var går gränsen? Jag tycker det är obehagligt med höga höjder men skulle knappast kalla det en fobi. Behöver jag fixa något på taket så biter jag ihop och gör det. Och att vara försiktig vid jobb på hög höjd ser jag som en nyttig egenskap. Mina känslor för råttor är inte lika rationella. Även om de ställer till med skada så utgör de inget egentligt hot mot mig personligen.

Hjortar och rådjur ställer till med mer skada men där känner jag inget obehag. Mest frustration.

Mina känslor för råttor har en viss inverkan på min vardag. Till exempel så rycker jag i dörren ett par gånger innan jag går in i ladugården för att de ska springa undan. Jag vill helst inte se eländet. Undviker också onödiga ärenden dit – och skulle inte gå in utan stövlar och långbyxor. Väl inne i ladugården så går pratar jag för mig själv eller sjunger för att de inte ska tro att faran är över. Som sagt – jag tycker råttor är extremt obehagliga. Men är det en fobi?

Lägg märke till råtthålet ovanför listen. Det satt sedan gammalt ett när över hålet, men nu är det vidgat till dubbla bredden.
Lägg märke till råtthålet ovanför listen. Det satt sedan gammalt ett när över hålet, men nu är det vidgat till dubbla bredden.

Jag hanterar trots allt situationen. Och får inte panik när jag stöter på en råtta – som när det satt två stycken i en tom vaktelbur för ett par dagar sedan. Då blänger jag på dem och svär tills de försvinner.

Gränsen går vid att hantera dem. Döda råttor kan jag göra mig av med. Handskar och skyffel. Men vet samtidigt att det finna människor som hanterar råttor utan problem. Ormar och spindlar stör mig inte och de kan jag hantera men råttor stör mig med sin blotta existens.

Till och med så att jag börjat titta efter råttor hemma i huset. Då är det tryggt när hund och katter är hemma. De skulle direkt säga till om något sånt elände dök upp här.

Fobi eller inte – kan man KBT:a sig själv genom att tillbringa mycket tid i råttornas ladugård? Kommer jag att vänja mig – eller bara förstärka min motvilja?

Hur som helst – råttorna måste bort. Och nu när vaktlarna är borta så finns det varken mat eller vatten till råttorna längre. Hoppas bara att de flyttar långt. Mina försök med fällor har hittills varit resultatlösa.

Annons

Planera en stor trädgård

Gården börjar långsamt bli som jag vill ha de. För varje år kommer jag närmare min drömbild.
Gården börjar långsamt bli som jag vill ha de. För varje år kommer jag närmare min drömbild.

Jag brukar säga att jag har en mycket liten gård – eller en mycket stor trädgård. 2,5 hektar är lika med 25000 kvadratmeter, så ytorna finns. Men vad ska man göra?

Med en så här stor trädgård finns det utrymme för att göra praktiskt taget allt man kan drömma om. Odling, träd, trädgårdsdamm med mera. Men som med allt här i världen är det tid och pengar som sätter begränsningarna.

Det första jag gjorde när jag kom hit var att röja fram att litet trädgårdsland där jag planterade potatis och gurka. Måttliga ambitioner kan tyckas, men jag hade ändå en plan för helheten.

Jag har också fått den damm jag ville ha, passade på när jag ändå hade en grävare på gården. Annars kostar framkörningen en hel del.
Jag har också fått den damm jag ville ha, passade på när jag ändå hade en grävare på gården. Annars kostar framkörningen en hel del.

Jag ville ha en damm och jag ville ha ytor för odling. Ett tag funderade jag på att anlita en trädgårdsarkitekt. Men jag fann flera nackdelar med den lösningen. För det första är det dyrt, sen skulle det ta lång tid att förklara allt jag ville göra, särskilt som jag själv inte var helt säker. För det tredje så skulle det bli dyrt igen, eftersom många arkitekter vill lämna en färdig trägård efter sig tar de in maskiner, köper färdiga plantor med mera.

Nu ska jag inte kritisera trädgårdsarkitekter – men i mitt fall kändes det inte rätt. Planeringen och möjligheterna är det som jag tycker är roligt.

Genom att fräsa längs med raderna håller jag jorden öppen och äppelträden kan växa utan större konkurrens från ogräs.
Äppelodlingen kom på plats förra året och planen nu är yay expandera den med fruktträd av fler sorter efter hand.

Jag är fortfarande långt ifrån färdig med mina visioner. Många projekt är långsiktiga. Det har till exempel tagit tre år att förvandla en granskog till gräsmatta. Gräsmattan är inte slutmålet men jag ser den som en platshållare för framtid odlingar.

Lämnar man marken åt sig själv växer den snart igen. Därför har jag delat in gården i olika zoner. Dammen med omgivningar är en zon, det jag kallar skuggfältet är en annan, parken är området närmast huset etc etc På så sätt kan jag ägna mig åt ett område i taget.

Vissa jobb gör bättre med maskiner. Jag har brutit en hel del stubbar, men att bryta tusen skulle betyda att det blev min huvudsakliga sysselsättning de närmaste åren.
Vissa jobb gör bättre med maskiner. Jag har brutit en hel del stubbar, men att bryta tusen skulle betyda att det blev min huvudsakliga sysselsättning de närmaste åren.

Vissa delar har bara krävt mindre insatser än så länge. Det som var skog tidigare har till exempel haft gröngödsling i två år.

Sen behövs det maskiner ibland. En liten trädgård kan man gräva för hand, men det spar både tid och pengar att plöja ett fält istället. Har man inte utrustning så kan man alltid hyra in en granne.

Så min plan har varit i flera steg:

  1. Skaffa en långsiktig plan över vad du vill göra med marken.
  2. Vänta ett år så du ser hur din trädgård ser ut under alla årstider.
  3. Ta itu med de riktigt stora projekten först.
  4. Var beredd att tänka om och anpassa dig efter verkligheten.
  5. Glöm inte att ta det lugnt och njuta av det du har emellanåt.

För mig är det ständigt den sista punkten jag har svårt för. Det finns alltid mycket att göra.

Jag har kommit en bit på väg, men glädjen med en stor trädgård är att man aldrig blir färdig. ständigt nya projekt.
Jag har kommit en bit på väg, men glädjen med en stor trädgård är att man aldrig blir färdig. ständigt nya projekt.

 

Annons

Följ bloggen som prenumerant

Även om jag skriver nästan varje dag så hänger tiderna på vilka jobb jag gör på gården. Därför kan det vara en bra idé att prenumerera så du vet när jag hunnit blogga.
Även om jag skriver nästan varje dag så hänger tiderna på vilka jobb jag gör på gården. Därför kan det vara en bra idé att prenumerera så du vet när jag hunnit uppdatera.

Det här är min blogg om livet på landet. Prenumerera på bloggen så får du ett mejl varje gång den uppdateras. Då slipper du besöka sidan för att se om det hänt något.

Du som följer bloggen via Facebook ser en del av det jag skriver, men det är Facebook som bestämmer vad. Därför kan det vara idé att prenumerera på mejllistan också.

Tycker du att det är spammigt med många mejl kan du göra som jag och skicka bloggprenumerationerna till en egen mapp. Då kan du läsa dem när du har tid.

Det kostar naturligtvis ingenting och tröttnar du finns det en direktlänk för att sluta prenumerera i varje mejl.

Så här ser mejlet ut när du prenumererar. I princip bara en länk till det senaste inlägget och en möjlighet att sluta prenumerera om du tröttnat.
Så här ser mejlet ut när du prenumererar. I princip bara en länk till det senaste inlägget och en möjlighet att sluta prenumerera om du tröttnat.

För att prenumerera fyller du bara i namn och mejladress i spalten till höger. Du får då ett mejl för att bekräfta prenumerationen. Det kallas ”double opt-in” och är en rekommenderad säkerhet för att slippa spam.

Din mejladress används bara för bloggen och kommer inte att delas med någon annan. Jag har också en integritetspolicy numera – även om det är en standardvariant.

Hade en mejllista tidigare men den förolyckades i samband med att jag anpassade bloggen för GDPR. Så om du tidigare varit prenumerant och inte längre får några mejl så behöver du skriva upp dig igen.

Jag hoppas du vill följa mig och är det något du undrar är det bara att mejla.

//Anders

 

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Visst finns det zombies – men jag är redo

Jag är redo för apokalypsen. Här finns bröd och vin och jag har resurser för att behålla både mat och liv. Däremot kommer det att bli snuskris efter ett par veckor. Så jag hoppas att det inte kommer några zombies.
Jag är redo för apokalypsen. Här finns bröd och vin och jag har resurser för att behålla både mat och liv. Däremot kommer det att bli snuskris efter ett par veckor. Så jag hoppas att det inte kommer några zombies.

 

Nu när Krisberedskapsveckan passerat och förberett oss för zombies, är det dags för den mer vardagliga beredskapen. Den beredskap som vi på landet har – och måste ha när man inte har tillgång till en 7-Eleven runt hörnet.

(Det här är ett uppdaterat inlägg från 2015.)

Det senaste tio åren har det varit hett med zombies. Filmer, zombiewalks och tv-serier – som favoriten Walking Dead. Själv tror jag att det är det apokalyptiska temat som ligger bakom zombieboomen.

Man kan göra mängder av analyser på zombies: Marxistisk – zombies representerar överhetens bild av arbetarklassen, nationalistisk – zombies representerar invandrare, feministisk – zombies är män etc. etc. Men då har man missat poängen med zombiegenren.

Vad alla dessa analyser har gemensamt är att de avindividualiserar en grupp människor som man själv uppfattar som ett hot. När gruppen inte längre består av individer är det lättare att argumentera för, eller ta till, drastiska lösningar på det upplevda problemet. Men i grunden är det det apokalyptiska hotet som lockar.

Pasta och konserver för ett par veckor. Sen få jag börja fylla ladan med torkat hjortkött.
Pasta och konserver för ett par veckor. Sen får jag börja fylla ladan med torkat hjortkött.

Med zombies som tema kan man avslappnat och humoristiskt diskutera hur världens undergång ska hanteras. Skulle man ta upp ett konkret hot som svininfluensa, global uppvärmning eller gmo skulle debatten genast förskjutas till om hotet är realistiskt. Den diskussionen slipper man när det gäller zombies.

Man kan istället snabbt komma fram till konkreta planer. Som att det är säkrast på landsbygden. Stockholmare är till exempel körda när zombierna tar över. Man kan diskutera kortsiktig överlevnad – att få tag i mat, och långsiktig överlevnad – att odla mat. Och det övergripande problemet: Att försvara sig mot andra överlevande.

Min teori är att det visst finns zombies. En vecka utan el i Stockholm så kommer de fram. Och det är dina grannar som förvandlas. Maten i kylskåpet är uppäten. Det du hade i frysen har blivit dåligt och både du och dina barn är rejält hungriga. Då ringer grannen på dörren och ber att få låna mat – när du säger nej går hon till attack. Hon har förvandlats.

Hon har själv hungriga barn hemma, och gör vad som krävs. Den förment hjärtegoda devisen ”Jag gör vad som helst för mina barn” visar nu vad den verkligen betyder: ”Jag gör vad som helst för MINA barn.”

Man kan kalla dem vad man vill, men när individer förvandlas till en hotfull massa så ÄR de zombies. Och de är dina grannar idag. Är du red0?

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Perspektiv på tillvaron

Här har jag fått med hela gården men bilden blir lite platt n'r jag fotar i fullt solsken.
Här har jag fått med hela gården men bilden blir lite platt n’r jag fotar i fullt solsken.

Jag fastnar ibland i detaljer och lägger ner mycket arbete på en liten del av gården. Fördelen är att ett efter ett blir mina projekt avklarade – nackdelen är att jag inte ser allt som faktiskt blivit gjort.

Då är det bra med lite perspektiv på tillvaron. Som mångsysslare kommer jag ibland på mig själv med att glömma bort delar av gården men bilderna blir en hjälp att komma ihåg. Till exempel var planen att vårplöja och så vall på det uttorkade fältet i mitten på bilden. Å andra sidan kanske det är lika bra att jag inte fått det gjort med den torka vi har nu. Ska försöka hinna med att plöja nästa vecka.

När mast gården ser det rätt bra ut. Och till vänster i bild ser du min havererade trädgårdstraktor.
När mast gården ser det rätt bra ut. Och till vänster i bild ser du min havererade trädgårdstraktor.

Äppelodlingen har jag i alla fall skött om under våren, men jag väntar fortfarande på att se om ympningen tagit sig. Sen fåt jag börja dra slangar snart om torkan håller i sig.

Gräset är i alla fall hyfsat nyklippt även om man ser den del jag hoppade över.
Gräset är i alla fall hyfsat nyklippt även om man ser den del jag hoppade över.

Jag gjorde en karta över gården för ett par år sedan och det är nog dags att uppdatera den nu. Då är det bra med lodbilder från lite högre höjd.

Gården från 120 meters höjd – maximal flyghöjd utan tillstånd när man flyger drönare.
Gården från 120 meters höjd – maximal flyghöjd utan tillstånd när man flyger drönare.