Annons

Därför är jag ingen Influencer

Ditt förtroende för mig är enda skälet för dig att återkomma och därför ser jag min inte som en Influencer. Och skulle jag sälja utrymme till ett spelbolag så skulle alla som känner veta att det var fejk.
Ditt förtroende för mig är enda skälet för dig att återkomma och därför ser jag min inte som en Influencer. Och skulle jag sälja utrymme till ett spelbolag så skulle alla som känner veta att det var fejk.

Numera är det drygt tusen personer som besöker min blogg varje dag. Det kan mycket väl hända att en del blir påverkade av det jag skriver men jag tänker ändå aldrig kalla mig för influencer. Det är en fråga om perspektiv.

Om jag skulle kalla mig influencer så hade jag profilerat mig mot annonsörer. De som hör av sig till mig och vill publicera en färdigskriven text om ett spelbolag på min blogg. Självklart skulle jag få bra ersättning och enda kravet är att jag bryter mot lagen och inte märker ut att texten är en annons. Enkla pengar – men förtroendet för mig skulle rasa.

Läsaren eller annonsören

När jag skriver så tänker jag hela tiden på dig som läsare. Om du kan ha nytta eller glädje av det jag skriver. Det är ingen som söker sig till min blogg för att de vill bli påverkade: ”Nu behöver jag en Influencer som talar om vad jag ska köpa.” Sen kan du förstås bli påverkad i alla fall. Som när jag skrev om den baktalade flintasteken till exempel. Skillnaden är att jag inte gör några samarbeten och tjänar därför inga pengar om du ökar din konsumtion av grisrumpa.

Nu tjänar jag pengar på bloggen i alla fall, genom annonser. Jag får i snitt några ören för varje besökare som ser annonserna – lite mer om någon klickar på dem. Men finessen med den här typen av annonser är att jag inte har en aning om vilka annonser du ser. Det styrs av din surfhistorik. Jag köpte till exempel en hängmatta för ett par veckor sedan och därför domineras mitt internet av hängmatteannonser för tillfället.

Många andra som skriver gör det med feelgood-aspirationer. De visar bara den goda sidan av livet på landet och på så sätt är det nog trevligare läsning. Min nisch ligger mer åt realityhållet och jag skriver därför mycket om misslyckanden och motgångar. Som min grumliga damm.
Många andra som skriver gör det med feelgood-aspirationer. De visar bara den goda sidan av livet på landet och på så sätt är det nog trevligare läsning. Min nisch ligger mer åt realityhållet och jag skriver därför mycket om misslyckanden och motgångar. Som min grumliga damm.

Därför finns det ingen frestelse för mig att försöka påverka dig till att klicka.  Jag skriver mina texter oberoende av annonsörerna. Men vem vet – en dag kanske jag gör ett samarbete. Om tillvaron är blir alltför knaper och ersättningen tillräckligt stor. Som när Zlatan gör reklam för spelbolag för att kunna betala hyran.

En Influencer samarbetar

Jag har också någon annonslänk på bloggen. Det innebär att jag får procent på det du köper efter att ha klickat på länken. Men det är en möjlighet jag utnyttjar väldigt lite.

Dels för att det ger väldigt lite pengar – om man inte har en sminkblogg. Dels för att en sådan text måste märkas med ”Denna text är ett reklamsamarbete med XXX”. Även om texten handlar om något helt annat och jag bara i en bisats närmare att här finns en bra bok där du kan läsa mer. Det tycker jag sänker hela textens trovärdighet.

Skulle jag däremot vara en riktig Influencer och skriva hela texten mot betalning från ett spelbolag så räcker det med att skriva att det är ett samarbete med XXX. I min värld är samarbete något som låter positivt – reklam låter negativt. Så tillsvidare nöjer jag mig i huvudsak med annonser.

Tänker att det förtroende du eventuellt har för mig är begränsat. Och för varje produkt jag försöker pracka på dig så sjunker det något. Då är det bättre att du ger mig pengarna direkt istället för att gå via en reklambyrå.

På tal om inget så hittar du de produkter jag tillverkar här på gården i webbutiken Delikatezza.

Annons

Söndagsfilmen: Veganerna och honungen

Söndagsfilmen kommer en dag för sent den här veckan eftersom jag var bortrest i helgen. Den här gången handlar filmen om veganernas syn på biodling.

Jag träffade en vegan i helgen och kunde inte låta bli att diskutera biodling. Ur mitt perspektiv är biodling något av det mest fredliga och djur-/natur-vänliga man kan ägna sig åt. Veganerna har en annan bild…

Sen kan man inte dra alla veganer över en kam – eller så kan man det när det gäller synen på biodling. Det verkar vara en mörk bild som målas upp av oss biodlare på olika veganforum. Och okritiskt verkar alla tro på nidbilden.

Därför har jag i den här filmen försökt bemöta argumenten om hur illa bina behandlas, hur de hålls i fångenskap och dödas för att jag ska komma år deras honung.

Annons

Opålitlisk: Vinster i välfärden

Obegränsade vinster i välfärden – hur tänker man då? Alla borde väl tycka att skattepengar till skolan ska användas inom skolan?
Obegränsade vinster i välfärden – hur tänker man då? Alla borde väl tycka att skattepengar till skolan ska användas inom skolan?

Det finns inget parti jag kan ställa mig bakom helhjärtat. Det finns alltid något som känns fel. Även hos partier som verkar ligga mig nära finns det någon sten i skon. Här är en frågorna som skaver: Vinster i välfärden.

Jag kan inte förstå argumenten för att vi som enda land i världen ska ha vinstdrivna, skattefinansierade skolor till exempel. Vi säger att för varje barn som går i din skola får du en säck med pengar – men allt du inte använder för att ge barnen undervisning får du stoppa i din egen ficka. Allt du sparar in på lokaler, kringpersonal, lärarlöner, bibliotek med mera är dina pengar.

Hade det handlat om snöröjning till exempel så är det hyfsat enkelt att se om vi får valuta för skattepengarna. Men en skola eller en vårdinrättning är inte lika enkel att kvalitetssäkra. En tolvåring flyttas inte lika lätt som ett telefonabonnemang så har man väl lyckats få in eleverna så är chansen stor att de blir kvar. Ett sätt att ge sken av kvalitet är att ge höga betyg – då blir elever och föräldrar nöjda. Och eftersom skolan själv sätter betygen så är det inte konstigt att det blir inflation – och större vinster.

Vet inte hur många av mina lärarbekanta som vittnat om pressen från skolledningen att ge uppblåsta betyg. Ger du dåliga betyg är du en dålig lärare och ska ha lägre lön. Ett resultat av vinster i välfärden.

Konkurrensen om eleverna verkar vara begränsad här i Vingåker. Kan det bero på att landsbygden inte erbjuder samma vinstmöjligheter.
Konkurrensen om eleverna verkar vara begränsad här i Vingåker. Kan det bero på att landsbygden inte erbjuder samma vinstmöjligheter.

Jag tänker inte diskutera skatter här. Men jag tycker att skattemedel ska användas till det de är avsedda för. De pengar avsätts för undervisning ska användas för undervisning. Om det visar sig att det blir pengar över – så menar jag att de ska användas för att ge ännu bättre undervisning, högre lärarlöner och bättre skolmiljö.

Resten av världen kanske har fel – skolan kanske blir bättre om en del av pengarna inte används till vad de är avsedda för. Men att det ska gå att plocka ut obegränsade vinster ur skola och sjukvård kan jag inte förstå. Ok, när skolan är perfekt – alla elever får det stöd de behöver, lärarna och övrig skolpersonal är nöjda med lön och arbetsmiljö – då kanske ägarna förtjänar en belöning. Jag tror inte vi är där.

Med obegränsade vinster så är det självklart att skolan lockar riskkapital. Som kan sälja en skola med lysande resultat – eller lägga ner när det inte fungerar. Och då får skattebetalarna betala en gång till – för att bereda plats i den kommunala skolan.

Och för oss på landsbygden innebär vinstdrivande skolor och sjukvård bara att vi fortsätter att ha en andra klassens service. Det går inte att bli förmögen på att driva en liten byskola eller ett BB på landsbygden.

Men jag är som sagt opålitisk. Hör jag bra argument kan jag ändra mig. Så förklara gärna fördelarna med obegränsade vinster i välfärden.

 

SparaSpara

Rött ljus skapar bara förvirring

WWF ger åter rött ljus till flodkräftan och vill att vi ska låta bli att köpa den. Lyckligtvis är de ensamma om att se fisket som ett hit mot vår svenska kräfta.
WWF ger åter rött ljus till flodkräftan och vill att vi ska låta bli att köpa den. Lyckligtvis är de ensamma om att se fisket som ett hit mot vår svenska kräfta.

Världsnaturfonden (WWF) har precis presenterat sin årliga lista där de ger rött ljus (köp inte) till ett antal olika fiskarter. Men som vanligt skapar listan mer förvirring än vettiga köpråd.

I Rapport äger programledaren att WWF rödlistat torsken. Och när inte redaktionen förstår skillnaden kan de knappast vänta sig att jag som konsument ska förstå vad rött ljus betyder.

Fisket efter flodkräftan är förutsättningen för att den ska överleva. Det är motivationen till alla räddningsinsatser och det främsta skälet till att stoppa illegal utplantering av signalkräfta.
Fisket efter flodkräftan är förutsättningen för att den ska överleva. Det är motivationen till alla räddningsinsatser och det främsta skälet till att stoppa illegal utplantering av signalkräfta.

Internationellt samordnas arbetet med rödlistan av Internationella Naturvårdsunionen och för Sveriges del tas rödlistan fram av Artdatabanken och fastställs av Naturvårdsverket. Där granskas hur hotade olika arter är. WWF:s Rött ljus är något helt annat.

Rött ljus är en uppmaning att inte köpa dessa fiskar och har inget direkt samband med hur hotade arterna är och varför de är hotade. Till råga på allt så kan WWF ge både rött, gult och grönt ljus till samma fiskart beroende på hur och var den fångats. En god tanke – men tror WWF att gemene man som knappast kan skilja på långa, lake och lubb dessutom ska hålla koll på vilka fiskeredskap som anvärnts och i vilken del av Atlanten den fångats?

Genom utplantering och vattenvård kan flodkräftan ha en framtid. Om man inte följer WWF:s råd och undviker den. Köp den och gör en insats för bevarandet. WWF skjuter över målet och skapar mer förvirring än miljönytta. Dessutom ökar de hotet mot den svenska flodkräftan. År efter år ger de Rött ljus till den svenska flodkräftan. Till skillnad från Fiskeriverket, Naturvårdsverket och landets lärsstyrelser med flera har WWF en egen teori om att det är fisket som hotar flodkräftan. I den verklighet som vi andra lever i är det spridningen av signalkräftor som är det verkliga hotet.

Och det hotet ökar när en organisation som WWF vill stoppa försäljningen. Om flodkräftan inte kan säljas försvinner motivationen att bevara den. Min  flodkräftodling har fått beröm eftersom den är ett litet steg för att bevara en starkt hotad djurart. Men hade det funnits ett saluförbud hade jag knappast investerat tid och pengar i ett sådant projekt för att sedan låta kräftorna självdö.

Lyckligtvis är det färre och färre som bryr sig om WWF:s villfarelser.

Apple – sveket svider fortfarande

When Apple go bad. Mitt senaste datorköp från Apple blev en besvikelse – och sen fick jag själv stå för alla kostnader för att få datorn fixad.
When Apple go bad. Mitt senaste datorköp från Apple blev en besvikelse – och sen fick jag själv stå för alla kostnader för att få datorn fixad.

Efter Apples misslyckade leverans i somras bestämde jag mig för att gå över till PC. Men än har jag inte kommit till skott. Det tar tid att komma över en brusten relation.

Jag var en inbiten Macanvändare ända sen min första LCII – så i nästan 30 år har jag skaffat den ena Macen efter den andra. Inte billigt, men jag har alltid varit nöjd. Nu är det dags att bita i det sura (ruttna) äpplet och gå vidare.

Jag fick känna doften av ny elektronik – men när allt var kopplat var den här symbolen min enda belöning.
Jag fick känna doften av ny elektronik – men när allt var kopplat var den här symbolen min enda belöning.

Efter första missen var jag beredd att förlåta. Att min nya iMac inte kom den dag det var utlovat trots upprepade försäkringar från Apple är förlåtet. Trots att jag var tvungen att sitta hemma två dagar för att vänta på leveransen.

Sen blev jag lite harmsen när det visade sig att min nya 27 tums 5k iMac var levererad utan fungerande hårddisk. Sånt borde inte kunna hända. Men jag har ett stort hjärta och eftersom supporten på Irland är så extremt vänlig så översåg jag även med det.

Droppen som fick bägaren att rinna över var när Apple meddelade att jag inte skulle få någon ersättning för mina resor till närmaste Apple-service. Närmare tio mil tur och retur, två gånger. Det borde vara rimligt att jag som kund hålls skadelös och slipper betala för Apples misstag. Men icke. ”Vi har ingen policy för att ersätta dina kostnader”.

Inget system installerat – det var första problemet. När det var avhjälpt så fanns det ingen fungerande hårddisk. Det kunde inte supporten hjälpa mig med så det vara bara att packa och ge mig iväg till Örebro, på egen bekostnad.
Inget system installerat – det var första problemet. När det var avhjälpt så fanns det ingen fungerande hårddisk. Det kunde inte supporten hjälpa mig med så det vara bara att packa och ge mig iväg till Örebro, på egen bekostnad.

Så nu sitter jag och sörjer mina långvariga relation till Apple. Det är som att jag efter en långvarig diet på färska friska äpplen till slut satt tänderna i ett som varit genomruttet. På ett sätt vet jag att de flesta äpplen är friska – men minnet av den ruttna smaken finns kvar. Och bitterheten över att vår relation inte var värd mer från Apples sida.

Hade de gett mig en rabatt som kompensation så hade jag varit nöjd. Och de hade ändå tjänat pengar. Men, men – mister du en kund står där tusen åter.. Och om Apple glatt kan gå vidare så får jag göra det också.