Annons

Jag är trött på att vara gnällig lantbo

Jag vet att det är en omväg – men de tar redan extra betalt för att köra hit. Önskar bara att transportföretagen höll vad de lovade.
Jag vet att det är en omväg – men de tar redan extra betalt för att köra hit. Önskar bara att transportföretagen höll vad de lovade.

Vi lantbor är ett gnälligt släkte. Ibland har vi mage att förvänta oss att en del saker ska fungera även utanför städerna. Och ibland räknar vi med att löften ska hållas – även av transportföretagen.

Det råder fri konkurrens i transportbranschen och på pappret ser det bra ut. De levererar i hela världen. Emellanåt även till mig. Idag fick jag ett samtal från Schenker som meddelade att den leverans jag bokat till början av den här veckan kommer på fredag. Då blev jag lite lantligt gnällig eftersom det innebär flera förlorade dagar i produktionen. Plus att jag suttit hemma och väntat på leveransen i två dagar.

Nu är det inte bara Schenker som är opålitliga. Jag har till exempel ett fraktavtal med DHL. Jag bokar frakt till dagen efter. Dagen efter får jag ett mejl där de flyttat fram hämtningen till veckan efter. Och där föll möjligheten att driva webbutik från gården. Nu står det antagligen i det finstilta att ”hämtning sker när vi råkar ha vägarna förbi”. Men eftersom det är avgörande för min verksamhet tycker jag att det borde framgått lite tydligare.

Jag har ett mycket litet företag och i största utsträckning levererar jag själv – för att jag går att lita på.
Jag har ett mycket litet företag och i största utsträckning levererar jag själv – för att jag går att lita på.

I våras gjorde jag en beställning via UPS. På måndagen fick jag besked om att leveransen kommer på torsdag. På torsdagsmorgonen ett sms: Idag kommer leveransen – se till att vara hemma. Klockan tre på eftermiddagen ett telefonsamtal: Vi kommer i morgon – kan du möta oss i närmaste stad?

När jag flyttade till landet var jag medveten om att servicegraden var lägre och att bara skatter och avgifter skulle hålla sig på samma nivå. Men jag hoppades att avtal skulle hållas – Pacta sund servanda.

Ge mig tydliga förutsättningar: ”Vi levererar till hela världen – och ibland till er på landsbygden” så vet jag vad som gäller. Allt företagande är beroende av att logistiken fungerar. När det gäller PostNord så har jag redan strukit dem ur kalkylerna men nu vill jag hitta något transportföretag som går att lita på.  Det finns så mycket annat att gnälla över.

 

Annons

Jag är en Influencer – typ

En influencer i vedboden. Härifrån utövar jag min makt över världens konsumenter.
En influencer i vedboden. Härifrån utövar jag min makt över världens konsumenter.

Jag är medlem i en organisation som det varit lite turbulens kring den senaste tiden. Nu ska jag förklara varför.

Influencers of Sweden är en organisation för bloggare, youtubers och andra som producerar material för webben. På egen hand – utan anställning. För att man ska kunna ägna sig åt det här mer seriöst så behöver man få in pengar – min blogg var en ren kostnad de första åren men nu när den vuxit och jag lagt in annonser är den åtminstone självförsörjande. Sen tycker jag ordet influencer känns lite pretentiöst för mig som sitter här ute i skogen, men jag har lärt mig leva med det.

Och det är här Influencers of Sweden kommer in. Det finns många som fortfarande tycker det är fult att tjäna pengar på skrivande – om man inte är anställd eller möjligen författare. Inom Influencers of Sweden ger vi stöd åt varandra för hur man ska kunna gå runt och till och med försörja sig på det man håller på med. Hur man hanterar företag som uppmanar till lagbrott som omärkta samarbeten, köpta länkar eller som vill att jag ska skriva om deras företag i utbyte mot presenter. Det kanske inte är allmänt känt – men såna förslag får jag regelbundet.

Influencers of Swedens verksamhet har tydligen upprört ett antal företag som tjänar pengar på att vara mellanhänder mellan företag och tex bloggare. De menar att vi inte representerar branschen. Då menar jag att det är vi amatör-, semi- eller helproffessionella bloggare, youtubers, instagrammare som ÄR branschen. Nu är jag själv bara en småhandlare i sammanhanget med knappt tusen läsare om dagen. Men utan oss som skapar innehåll hade de här kritiska företagen inte kunnat tjäna pengar alls.

Att sen att de som tjänar pengar på andras arbete är kritiska till att vi organiserar oss är förståligt. Men för mig är det bara ytterligare ett skäl att vara med i Influencers of Sweden.

Fler artiklar om kritiken mot Influencers of Sweden

Annons

Djurvän är man enklast på håll

Mina ambitioner att vara djurvän kommer på skam när min försörjning angrips av skogen vilda djur.
Mina ambitioner att vara djurvän kommer på skam när min försörjning angrips av skogen vilda djur.

Djurvän vill väl alla vara. Och det är lätt när det gäller självvalda djur. Den klappvänliga kaninen, den lydiga hunden och andra djur som böjer sig för din vilja. Sen blir det blir det svårare.

När djuren börjar inkräkta på vardagen och den egna livsstilen sätts djurvännen på prov. När du hittar ovälkomna djur i din trädgård, i husets väggar eller i din mat är det inte lika lätt att älska dem. Men kan man vara selektiv djurvän? Kan man ha den titeln om man bara gillar djur som inte stör?

Det finns ett antal djur som jag inte tycker om. För tillfället toppas listan av hjortar och rådjur. När jag är ute på nätterna kan jag se deras illvilliga ögon blänka i skenet från pannlampan. Vänta du bara, tycks de säga. Snart går du och lägger dig och då ska vi härja fritt i dina odlingar.

Du skulle satt på gnagskydd tidigare. Jo tack – det inser jag med. Nu. Men att skadedjuren skulle tar sig igenom en kilometer elstängsel visste jag inte då.
Du skulle satt på gnagskydd tidigare. Jo tack – det inser jag med. Nu. Men att skadedjuren skulle tar sig igenom en kilometer elstängsel visste jag inte då.

Nu väntar jag bara på kommentarer av typen: Du måste stängsla bättre, pinka på odlingarna eller häng upp skadedjursrepellerande kristaller i träden. Efterklokheten har nu alla möjligheter att blomstra. Och visst – allting stämmer – men det förändrar inte min inställning till de djur som hotar min försörjning och omintetgör det arbete jag lagt ner.

Jag älskar alla djur som inte stör mig. Men jag har en gräns: Jag sjunger inte ”Änglamark”. Det enda riktiga bottennappet från en stor svensk poet. Får rysningar av fraser som låt fisken simma låt rådjuren löpa. Är det någon som sagt emot? Sluta att utrota skogarnas alla djur – Är det någon som gör det? Alla djur?

Hjortar och rådjur får gärna springa fritt i skogen – men när de ger sig på min äppelodling så har de tagit en köbricka för en plats i frysen. Så mycket djurvän är jag – på nära håll.

 

Argument för ekologisk odling förbjuds

Roundup är inte tillåten i ekologisk odling. Men att säga att miljön mår bättre utan den här produkten kan kosta Coop en miljon.
Roundup är inte tillåten i ekologisk odling. Men kemiföretagen menar att det är vilseledande att säga att jorden mår bättre utan såna kemikalier.

Uppdatering. Kemiföretagen har vunnit en seger i domstol. Efter en tendentiös skrämselkampanj har Coop blivit fällda. Svenskt Växtskydd tolkar domen som att man inte får säga att ekologisk odling är bra för mångfalden i naturen eller att ekologisk mat på något sätt är bättre för miljön eller hälsan.

Att Coops kampanj fälls är inte förvånande. Men kemiföretagens tolkning är det. På sin hemsida redovisar de några av de påståenden som som Coop inte längre får göra. Följande påståenden är till exempel inte tillåtna enligt Svenskt växtskydd:

 • Att säga att konventionellt odlad mat innehåller insektsgifter

Rester av bekämpningsmedel hittas regelbundet i konventionellt odlad mat. Livsmedelsverkets test av oekologiska frukter som visade att 9 av 10 frukter innehöll rester av bekämpningsmedel. Svenskt växtskydd menar att ett sånt påstående är både oetiskt och olagligt. Gifterna ligger i de flesta fallen under de EU-godkända gränsvärdena – men som kund föredrar jag att undvika växtgifter i maten så mycket som möjligt. Men det är jag.

• Att säga att ekologisk livsmedelsproduktion ökar mångfalden i naturen.

Användningen av bekämpningsmedel leder till minskad biologisk mångfald i odlingslandskapet. Var jag ensam om att se ”Sista skörden” på SVT? Enligt Svenskt växtskydd är det inte tillåtet att marknadsföra ekologisk mat med de argument som visas i filmen. För mig är det här det främsta argumentet för att välja ekologiskt. Att se till att jordbruket är hållbart.

• Att säga att ekologiskt odlade livsmedel är bättre och medför färre risker ur hälsosynpunkt än konventionellt odlade livsmedel.

Det finns enligt Livsmedelsverket inga entydiga bevis för att ekologisk mat skulle vara nyttigare. Det finns inga direkta hälsorisker med konventionellt odlad mat. Däremot är halterna av bekämpningsmedelsrester betydligt lägre i ekologiskt framställda livsmedel. Det man vet är att vissa cancersjukdomar är betydligt vanligare hos lantarbetare som arbetar med bekämpningsmedel. Jag tror inte konventionellt odlad mat är farlig – men får jag välja så föredrar jag alternativet med lägre halter av bekämpningsmedel.


Vill du läsa mer om ekologisk odling och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Det finns rester av insektsgifter i konventionellt odlad mat. Men den som säger det kan dras inför domstol av kemiföretagen.
Det finns rester av insektsgifter i konventionellt odlad mat. Du kommer inte att dö på fläcken – men själv avstår jag helst.

Den här domen har fått många antiekologer att jubla. Kemiföretagen skriver att deras stämning inte är ett angrepp på ekologisk odling. Men i praktiken har Coops överdrivna kampanj bara skadat den ekologiska odlingen. Och läser man kemiföretagens beskrivning av vad domen innebär så är det tydligt att de inte ser några vinster med ett långsiktigt hållbart jordbruk.

”Vi bryr oss inte om huruvida lantbrukare väljer en ekologisk eller konventionell produktionsinriktning” Anders Normann, Svenskt Växtskydd

Och det är det som är den stora skiljelinjen. Jag bryr mig i allra högsta grad om hur odlingen går till. Att den är långsiktigt hållbar. Jag vet varför jag odlar ekologiskt.

Därför är WWF ett hot mot flodkräftan

Rombärande flodkräfthona. Rommen är mörkbrun och kommer att kläckas inom några veckor och ge upphov till en ny generation av vår ursprungliga kräfta.
Rombärande flodkräfthona. Rommen är mörkbrun och kommer att kläckas inom några veckor och ge upphov till en ny generation av vår ursprungliga kräfta.

Odling av flodkräftan är en möjlighet till inkomst på landet och en viktig del i arbetet med att rädda kräftan. Men Världsnaturfonden – WWF – skriver i sin fiskguide att vi inte ska äta flodkräftor. Detta är de ensamma om och deras råd ökar faktiskt hotet mot vår inhemska kräfta. 

Den svenska flodkräftan är akut hotad – nästa steg på rödlistan är utdöd. I början av 1900-talet fanns flodkräftan (Astacus astacus) i stora delar av landet men kräftpesten har på drygt hundra år slagit ut 97 procent av bestånd, och vi har ett nationellt ansvar att rädda den för eftervärlden. Men det gör vi inte genom att sluta äta dem, som WWF hävdar.


Vill du läsa mer om flodkräftor och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Jag startade min lilla flodkräftodling för två år sedan med välsignelse från alla berörda myndigheter. Faktum är att alla som arbetar för att rädda flodkräftan är positiva till odling av flodkräfta. Varje nytt bestånd blir en liten genbank och ökar chanserna för artens överlevnad. Det kommer att ta flera år innan jag har ett stabilt bestånd och kan börja sälja flodkräftor och det kommer inte att ge några stora pengar. Men för mig är det viktigt att vara en del av bevarandearbetet.

"Låt bli" – skriver WWF. Trots att fisket inte är det verkliga hotet mot flodkräftan. Tvärtom ökar fiske och försäljning intresset för att bevara arten,
”Låt bli” – skriver WWF. Trots att fisket inte är det verkliga hotet mot flodkräftan. Tvärtom ökar fiske och försäljning intresset för att bevara arten. Här en fem år gammal hane.

”Låt bli” – skriver WWF och enligt deras trubbiga regler i Fiskguiden ska den ha rött ljus. De kan inte acceptera att alla hotade arter inte passar in i deras regelverk. Det är inte fisket som hotar flodkräftan. Detta är inget som jag skriver bara för att jag själv odlar flodkräfta, utan vetenskap och beprövad sanning som stöds av alla berörda myndigheter.

Havs och Vattenmyndigheten skriver uttryckligen att ”Fiske av flodkräfta är inte ett hot mot arten.” I det åtgärdsprogram för att rädda flodkräftan Som Naturvårdsverket och Fiskeriverket tagit fram skriver de ”Kräftfisket utgör därför knappast ett hot mot artens överlevnad. Möjligheten att fiska flodkräfta kan till och med ge bättre förutsättningar för att bevara arten på lång sikt, genom att den bidrar till att skapa ett lokalt intresse för bevarandet.”

Det som händer när WWF använder sitt anseende till att försöka göra flodkräftan värdelös är att de ökar motivationen hos de mörkermän som planterar ut signalkräftor. Signalkräftan är fortfarande ok att sälja enligt WWF – men någon vecka efter att signalkräftor släppts ut i ett vattendrag är alla flodkräftor döda. Och vi har förlorat ännu ett bestånd.

Ett veckogammalt kräftyngel från förra året. Odling av flodkräftor och restaurering av kräftvatten är viktigt för artens överlevnad.
Ett veckogammalt kräftyngel från förra året. Odling av flodkräftor och restaurering av kräftvatten är viktigt för artens överlevnad.

Sen reserverar sig WWF genom att skriva ”Fråga efter signalkräftor från bestånd som inte utgör hot mot flodkräftan”. Ett helt meningslöst påstående. Finns det signalkräftor – så är flodkräftan utdöd i det vattnet.

Odling och inplantering av flodkräftor är ett sätt att vända trenden och att minska risken för utdöende. Det finns många på landet som skulle kunna göra som jag, men om flodkräftorna inte får ätas så är det inte lika lockande. Jag har läst en text där WWF menar att den ska odlas ideellt men jag förstår inte hur det skulle gå till.

Men varför gör WWF så här? Föreningen gör så mycket bra för andra hotade arter. Jag tror att det är en prestigefråga. De marknadsför sin Fiskguide hårt och att medge att deras tre kriterier inte passar för alla djurarter skulle svida. Då är de hellre villiga att offra vår inhemska flodkräfta. WWF skriver att det inte finns någon ursprungsmärkning för flodkräfta, det går inte att spåra var de är fångade. Men än en gång – det är inte fisket som är ett hot – utan den illegala utsättningen av signalkräftor.

Idag är den svenska flodkräftan något av det mest exklusiva du kan servera. Kanske den enda rödlistade art som går att äta med gott samvete. Flodkräftor är svindyra – om de överhuvudtaget går att få tag på. Men det höga priset ökar intresset för att rädda arten och kan få fler på landsbygden att starta odlingar. Så den som har råd att äta flodkräftor gör faktiskt en insats för bevarandet. Till skillnad från WWF.

Min kräftodling. Dammen grävdes 2013 och två år senare planterade jag tvåhundra flodkräftor. Det hade inte hänt om jag trott på WWF:s rekommendationer.
Min kräftodling. Dammen grävdes 2013 och två år senare planterade jag tvåhundra flodkräftor. Det hade inte hänt om jag trott på WWF:s rekommendationer.

Till dig som såg ”Sista skörden”

Här har jag lite backup-jord när planetens övriga resurser är förbrukade. Har just vänt ner vaktlarnas ströbädd och jag vet – det blir en kvävesänka när spånet bryts ner. Men det här är motsatsen till konstgödsel – det är är långsiktig gödsling.
Här har jag lite backup-jord när planetens övriga resurser är förbrukade. Har just vänt ner vaktlarnas ströbädd och jag vet – det blir en kvävesänka när spånet bryts ner. Men det här är motsatsen till konstgödsel – det är är långsiktig gödsling.

SVT sände nyligen dokumentären ”Sista skörden” – om hur ekonomer tagit över jordbruket och utarmar planetens brukbara jordar. Ett inte okänt problem men ändå skrämmande. Det finns i alla fall en ljuspunkt i eländet: Det är inte mitt fel.

Du kan se dokumentären på SVT Play.

Det är ekonomerna – dessa ondskans lakejer – som suger ut jordarna för snöd vinnings skull. Uslingarna! De ser till att producera det som säljer bäst i butikshyllorna. Att odla billig mat som kunderna vill ha är viktigare än både vår och planetens överlevnad. Sen kom jag att tänka på att det kanske går att besegra markens och maskarnas fiender med deras egna vapen – marknadsekonomi.

Om vi bara köpte mat som var hållbart producerad så skulle de tvingas att tänka om och börja odla på ett sätt som fungerar i längden och som gynnar planeten.  Men nu började det kännas lite obehagligt igen. På något mystiskt sätt ledde det här resonemanget till att jag på något sätt var medskyldig till att förstöra jorden. Bara för att jag handlar billig mat.

När jag flyttade hit stod det tät granskog här. Nu är det gräs- och klövervall i väntan på framtida odlingsbeslut. När sista skörden är tagen och all annan jordbruksmark är förbrukad – då har jag min kvar.
När jag flyttade hit stod det tät granskog här. Nu är det gräs- och klövervall i väntan på framtida odlingsbeslut. När sista skörden är tagen och all annan jordbruksmark är förbrukad – då har jag min kvar.

Men det är ju uppenbart orimligt. Jag är oskyldig som en brud. Hållbart producerad mat kostar mer, och det kan väl inte vara meningen att jag ska använda mina pengar för att rädda planeten. Det är ju inte mitt fel! Det är bönderna som ska ta ansvar för jorden och i en marknadsekonomi får de helt enkelt ta sitt ansvar och dra åt svångremmen lite. Kanske sluta att glida omkring i sina lyxtraktorer på åkrarna hela tiden. Poängen i ”Sista skörden” var ju att det är någon annans fel.

Nu började det kännas bättre igen.

Om vi istället för att sluta köpa billig mat avstod från det ekologiska och hållbara – så skulle priserna sjunka och vi skulle få både billig och hållbar mat. Det är det fina med marknadsekonomi: Kunden har alltid rätt och är vi bara konsekventa med vad vi väljer så kommer producenterna att anpassa sig. Och vi får både den mat och den planet vi förtjänar.


För fler tankar från landet: Följ mig på Facebook.


 

Därför lyser adventsstjärnan fortfarande

Det har blivit mars månad – men ännu lyser adventsstjärnan i mitt sovrumsfönster. På landsbygden får man ofta lösa problemen på egen hand, och julljusen är mitt sätt att bekämpa mörkret.
Det har blivit mars månad – men ännu lyser adventsstjärnan i mitt sovrumsfönster. På landsbygden får man ofta lösa problemen på egen hand, och julljusen är mitt sätt att bekämpa mörkret.

Det har nu hunnit bli mars och hos mig sitter julbelysningen fortfarande uppe. Det kunde bero på att jag är lantis och därmed lite efter, men i verkligheten beror det på att här ute inte finns någon gatubelysning.

Det är mycket man får släppa om man väljer att bo på landsbygden, och gatubelysning tillhör de bekvämligheter jag kan leva utan. Jag vill inte ens ha det, utan väljer istället att anpassa mig och låta julbelysningen hänga kvar ett tag. Men det finns annat som även lantisar vill ha.

Fungerande skolor, butiker, kommunikationer och sjukvård är saker som många uppskattar och som kan vara en förutsättning för att kunna bosätta sig i vildmarken utanför tullarna. För mig var valet att flytta ut enkelt. Jag känner mig frisk och stark – väl rustad för ett liv på den sörmländska landsbygden. Och på många sätt är livet enkelt här hos mig.

Även i lilla gäststugan sitter adventsljusstaken kvar och lyser välkomnande om någon skulle komma vandrande genom skogen.
Även i lilla gäststugan sitter adventsljusstaken kvar och lyser välkomnande om någon skulle komma vandrande genom skogen.

I närmaste byn finns systembolag, bibliotek och simhall. Visserligen är utryckningstiderna för ambulansen orimligt långa om något skulle hända, men vi har i alla fall polis – tisdagar 10-16. Och förunderligt nog har jag nu fast bredband på gården – fast jag bor mitt ute i skogen. Och det måste jag tacka kommunen för. Hade de inte tecknat avtal där alla skulle erbjudas fiber har vi på riktiga landet knappast varit intressanta som kunder.

Det finns många som inte har ett lika tryggt liv. Jag tycker det vore rimligt att alla – även på landsbygden – hade tillgång till en rimlig nivå av samhällsservice. Att ingen skulle behöva oroa sig för att dö i väntan på ambulans, tvingas flytta när skolan läggs ner eller räkna med att behöva föda barn i bilen. Men vad vet jag? Jag är lantis – ingen samhällsbyggare – och det kanske är nationalekonomiskt mer lönsamt om vi alla flyttar till Stockholm.

Men tills jag känner mig tvungen biter jag mig fast i den lilla bit av Sverige som jag tagit på mig ansvaret för. Och när det känns mörkt och dystert – då lyser adventsstjärnan fortfarande i mitt fönster.

Skyll inte på kossorna

Efter vallskörden – när kornas vinterfoder hämtats in – släpps korna ut på bete där de både äter från och gödslar marken.
Efter vallskörden – när kornas vinterfoder hämtats in – släpps korna ut på bete där de både äter från och gödslar marken.

För många verkar korna ha blivit en symbol för ondskan. De framställs som det största klimathotet och koskräcken spiller över till andra djur. En del uppfattar därför allt kött som ett klimathot – men det är en fantasi långt ifrån verkligheten.

Köttkonsumtionen har ökat kraftigt – och i vissa delar av världen är köttindustrin ett hot mot klimatet. Men det betyder inte att allt nötkött är problematiskt ut miljöperspektiv – och absolut inte att allt kött är det.

Många skolor engagerar sig och inför köttfri måndag. Gärna det, det går att leva på vegetarisk mat, men de som tror att en grönsaksdiet nödvändigtvis är bättre för klimatet  – dem kallar jag myggsilare.

Miljöbovar eller naturvårdare? För mig ingår dessa svenska ekologiska kor i ett kretslopp där de är med om att omvandla solljus till mat.
Miljöbovar eller naturvårdare? För mig ingår dessa svenska ekologiska kor i ett kretslopp där de är med om att omvandla solljus till mat.

Att sila mygg och svälja kameler – eller som det borde heta: Att sila kött och sen åka till Thailand. Det är hyckleri. I varje fall om man gör det av klimatskäl. En Thailandsresa motsvarar fyra års daglig köttkonsumtion (Naturskyddsföreningen) och även i ett normalsvenskt liv blir klimateffekten av en köttfri diet marginell.

Särskilt om man jämför med fläskkött, fågel och framförallt vilt. Viltkött är mer klimatsmart än grönsaker och baljväxter. Så om skolorna menar allvar med sitt klimatarbete borde de införa viltdagar under säsongen. Då kunde man också passa på att lära sig något om våra svenska viltarter.

Vilt är det mest klimatsmarta kött du kan äta – det har mindre klimatpåverkan än någon annan proteinkälla. Baljväxter inräknat.
Vilt är det mest klimatsmarta kött du kan äta – det har mindre klimatpåverkan än någon annan proteinkälla. Baljväxter inräknat.

Eller så kan man ha en ekologisk köttdag. Svenska ekologiska kor är en tillgång för naturen: Gräs är en fantastisk solfångare, och betande djur omvandlar detta till näring som människor kan tillgodogöra sig. Ibland jämför man hur mycket yta som krävs för producera kött jämfört med baljväxter. Men då förutsätter man att marken är utbytbar. Att det går att odla baljväxter på betesmark – och att man matar korna med baljväxter.

Gammal betesmark – tjugo år efter att korna försvann. Jag trivs bättre i öppna landskap.
Gammal betesmark – tjugo år efter att korna försvann. Jag trivs bättre i öppna landskap.

Svenska ekologiska köttkor bidrar inte bara med näring, utan ser också till att hålla naturbetesmarker öppna. Och det är ett av våra nationella miljömål. Antalet kor minskar i Sverige hela tiden och för oss är inte problemet att hitta tillräckligt med mat för korna utan att hitta tillräckligt många kor för att hålla kulturlandskapet öppet.

Så skyll inte på kossorna innan du sett över din livsstil med resor och köksrenoveringar. Däremot är det en alldeles utmärkt idé att välja bort importerat kött och gärna äta mer vilt.

Kvinnor har inte alltid rätt

Den här rubriken kanske verkar provocerande 8 mars, men håll ut – för jag tror du håller med mig. Kvinnor har inte alltid rätt men även kvinnor har rätt att ha fel.

Jag kommer inte att dela ut några rosor den 8 mars.
Jag kommer inte att dela ut några rosor den 8 mars.

Många har svårt att skilja på person och åsikt. Särskilt på nätet. Man ogillar en åsikt och anser att personen har fel, men istället för att angripa åsikten ger man sig på personen bakom. För många kvinnor i offentligheten har hot om våld och våldtäkt  blivit vardag. Som man slipper jag den biten. De sällsynta gånger jag blir angripen på nätet handlar det uteslutande om att jag är okunnig, har missuppfattat problemet eller, någon enstaka gång, att jag är dum i huvudet.

Som personangrepp känns dessa påstående rätt harmlösa. Jag kommer lindrigt undan – för att jag är man. Och som manlig bloggare tillhör jag dessutom en mycket liten minoritet.

I grunden tror jag på alla människors lika värde. Och att alla har rätt till en egen åsikt. Till och med högerextrema, militanta islamister och veganer. Det betyder inte att alla har rätt att stå oemotsagda. Åsikter kan man angripa – till och med hårt och skoningslöst. Det finns till och med åsikter man får ha men som är brottsliga att sprida. Men skilj på person och åsikt. Mot en åsikt kan man använda alla härskartekniker i boken men går man över gränsen och ger sig på personen så avslöjar man sig med byxorna nere: Man har helt enkelt inte tillräckligt med argument för att angripa den åsikt man ogillar.

Far har inte alltid rätt, lika lite som kvinnor alltid har rätt. Men jag tror på en framtid där alla människor har lika rätt att ha fel – och få sina åsikter söndermanglade utan att primitiva personer angriper dem för vilka de är: kvinnor, judar, homosexuella, muslimer etc etc

Jag kommer inte att ge några rosor till kvinnor på Internationella kvinnodagen. Men jag lovar er istället en sak: Jag kommer att står upp för er rätt att ha fel.

Gillar du yoghurt gillar jag dig ändå

Ikväll kom Lena, min senaste WWOOF:are insprängande och sa att jag måste se den här regnbågen. Och de måste jag förstås. Nu får du se den också.
Ikväll kom Lena, min senaste WWOOF:are, inspringande och sa att jag måste se den här regnbågen. Och de måste jag förstås. Nu får du se den också.

Under kvällens solregn spanade jag faktiskt efter den regnbåge som borde finnas. Men det var först när jag fick den utpekad som jag såg den. Och uppfattade den som en naturens uppmaning till ett människovänligt inlägg.

Nu när till och med amerikaner får gifta sig med vem de vill borde det väl på något sätt lätta slöjan över ögonen på dem som inte kan låta bli att förfasa sig över vad andra har för sig i sängkammaren. Jag menar att om jag har en kollega som är gift med en person jag inte gillar så behöver jag väl inte hålla på att fantisera över vad de har för sig bakom stängda dörrar?

Inte min favorit. Men om mina vänner gillar den är den alltid välkommen i mitt kylskåp.
Inte min favorit. Men om mina vänner gillar den är den alltid välkommen i mitt kylskåp.

Man behöver inte bli så Putinsk bara för att andra har andra preferenser. Jag har till exempel aldrig tyckt om yoghurt. Jag är inte fanatisk på något sätt, jag har smakat. Men jag vill inte ha det i munnen eftersom jag tycker det smakar som gammal disktrasa. Men är därifrån gå till att förbjuda andra att äta yoghurt känns helt orimligt.

Jag har många vänner som gillar yoghurt. Jag gillar dem ändå. De får gärna äta yoghurt hemma hos mig och det stör mig inte det minsta. Däremot känns det som om det finns ett allvarligt fel hos dem som startar personliga korståg mot, till exempel, yoghurtätare. Känner man ett inre tryck att ta itu med olika saker här i världen då kan jag på rak arm räkna upp mer än ett dussin som för alla borde kännas mer angelägna än yoghurt, eller att vuxna människor själva får välja vem de ska gifta sig med.

Här på gården får man i alla fall själv välja vad man stoppar i munnen. Och vem man gifter sig med.