Annons

Mitt senaste brobygge är det största

Jämfört med den gamla bron är den nya betydligt mer inbjudande. Räknar med att betydligt fler vågar sig ut på ön nu.
Jämfört med den gamla bron är den nya betydligt mer inbjudande. Räknar med att betydligt fler vågar sig ut på ön nu.

Ett av sommarens alla projekt har varit att göra ön i dammen mer tillgänglig. Förra året gjöt jag brofästen och i år var det dags att bygga själva bron.

Eftersom brospannet är 640 centimeter var min ursprungliga plan att använda stockar som jag bytte till mig när grannen avverkade. Men eftersom det är lite komplicerat att få till stockarna så det blir snyggt blev det en bro av tryckt virke istället. Och det här blev ett lite större projekt än mitt senaste brobygge.

För ett par år sedan klöv vi en stock och det har fungerat som en tillfällig bro. Den har fungerat – men har inte varit särkilt förtroendeingivande. Så det var dags för en rejälare lösning.

Det som tog längst tid med brobygget var att få till splitsar som fungerade. Det hade gått att göra en enkel långskarv med förstärkningar på sidorna, men det här blev snyggare – och roligare.
Det som tog längst tid med brobygget var att få till splitsar som fungerade. Det hade gått att göra en enkel långskarv med förstärkningar på sidorna, men det här blev snyggare – och roligare.

Som brobalkar använde jag 45×190 tryckt virke. Problemet är att maxlängden på dessa är 540 centimeter, så det blev att skarva. Ett roligt snickerijobb som kräver lite precision.

Jag gjorde en splits som är ungefär fyra gånger reglarnas bredd. Det är lite pilligt att få passningen bra men genom att såga ut kortstyckena först kunde jag använda dem som mall. Splitsen är sedan både limmad och låst med långa skruvar.

En släpkärra är en utmärkt plattform för lite större snickeriprojekt. Här kan man se hur jag vinklat in balkarna i underkant.
En släpkärra är en utmärkt plattform för lite större snickeriprojekt. Här kan man se hur jag vinklat in balkarna i underkant.

För att få bron att se lite slankare ut har jag vinklat in reglarna 10 grader – lite extra mätande och sågande blev det – men att bygga bro är ett roligt arbete. Som gångplank har jag använt 28×120 trall och tycker det ser riktigt bra ut.

Har bropelare 140 centimeter från varje ända så att den ena hamnar mitt under skarven. För hållfastheten borde jag kanske ha satt bropelare bara mitt på bron – men jag tyckte det här blev snyggare.

Det blev ett brobygge som känns stabilt. Funderar på om jag ska sätta dit ett räcke också för dem som ändå känner sig osäkra. Men det kommer jag att avvakta med. Eftersom den är 40 cm bred tror jag de flesta kommer att uppleva den som pålitlig.

Riktigt nöjd med mitt brobygge. Frågan är om det behövs ett räcke eller inte. Skulle du våga dig över den här bron?
Riktigt nöjd med mitt brobygge. Frågan är om det behövs ett räcke eller inte. Skulle du våga dig över den här bron?
Annons

Pumpdelen av våtmarksfiltret på plats

Tunnan på plats. Ingen skönhet just nu – men jag ska fylla upp med sten runtomkring och sen räknar jag med att den kommer att döljas av växtligheten.
Tunnan på plats. Ingen skönhet just nu – men jag ska fylla upp med sten runtomkring och sen räknar jag med att den kommer att döljas av växtligheten.

När jag fått hjälp med grävningen av våtmarksfiltret har jag börjat färdigställa det i ena änden. Vid bryggan har jag nu en pumpgrop som kommer att göra det lättare att serva pumpen.

Jag bestämde mig för att ha en 200-liters tunna som förfilter. I botten på tunnan har jag fyllt en decimeter med singel för att tynga ner den. Sen har jag borrat och sågat ut slitsar på tunnans sidor för att vattnet ska kunna rinna in. Jag har hittat en del motstridiga uppgifter om vattnet ska filtreras innan det går in i våtmarken.

En del hävdar att det behövs för att det inte ska sättas igen – andra att det är våtmarksfiltrets uppgift att ta hand om alla föroreningar i vattnet. Jag har valt att gå på den senare teorin. Min tunna fungerar visserligen som förfilter, men bara för de allra grövsta partiklarna som grenar, fisk och kräftor.

Här ser du tunnan från landsidan. Jag har monterat dit ett lufthandtag för att det ska gå att plocka upp den om det behövs.
Här ser du tunnan från landsidan. Jag har monterat dit ett lufthandtag för att det ska gå att plocka upp den om det behövs.

Största problemet med att få tunnan på plats var att gräva en plan yta under vattnet, men till slut fick jag till det. Nu håller jag på att lägga ner sten vid sidorna för att den ska stå stabilt. Innan jag satte ner den permanent testade jag om slitsarna var tillräckligt stora. Vattentillströmningen måste vara större än pumpens kapacitet så den inte går torr. Men det verkar fungera.

Enligt manualen ska pumpen klara en lyfthöjd på fyra meter och höjden upp till våtmarksfiltret är knappt hälften av det. Men jag ska ändå testa när jag grävt vattenrör hela vägen. Jag använder 110 mm avloppsrör för att ge minsta möjliga motstånd till pumpen. Jag kommer att testköra när rördragningen är klar. Om det visar sig att det blir för hög genomströmning kommer jag att dra ett överloppsrör direkt till vattenfallet.

Här slutar stigledningen på samma höjd som våtmarksfiltret. Nu återstår bara tre meter nästan vågrät ledning fram till filterbassängen.
Här slutar stigledningen på samma höjd som våtmarksfiltret. Nu återstår bara tre meter nästan vågrät ledning fram till filterbassängen.

Nästa steg är att jämna till botten i bassängen. Tyvärr verkar det som om markytan inte ligger helt i våg. Borde ha insett det redan tidigare eftersom det är ett problem alla dammbyggare måste stöta på. Å andra sidan är det bara ett estetiskt problem.

Annons

Nu är det grävt för mitt våtmarksfilter

En god granne med egen grävmaskin är guld värd. Då blir även stora jobb snabbt avklarade. På knappt två timmar var mitt våtmarksfilter färdiggrävt.
En god granne med egen grävmaskin är guld värd. Då blir även stora jobb snabbt avklarade. På knappt två timmar var mitt våtmarksfilter färdiggrävt.

För ett par veckor sedan började jag ambitiöst med att gräva mitt nya rotzonsfilter för hand. Eller våtmarksfilter som nog är ett korrektare namn. Efter ett par dagar kom jag på bättre tankar och ringde grannen, och i dag kom han förbi med sin grävmaskin.

Som sagt, efter 30 skottkärror hade jag fått nog. Glädjen över att ha ett rent fysiskt arbete avtog något när jag insåg hur långsamt projektet framskred. Och som några påpekade – man ska välja sina strider.

För grävmaskinen tog det knappt två timmar att få grävningen av våtmarksfiltret avklarad. Då fixade han också en pumpgrop. Mitt senaste tillskott i planeringen. Tidigare var planen att ha pumpen placerad under bryggan. Men för att det ska bli enklare att serva och kontrollera den har jag nu grävt en pumpgrop bredvid bryggan. Där kommer pumpen att stå i en 200-liters plasttunna som jag ska slitsa i sidorna för att få in vattnet. Då kommer den också att fungera som ett grovfilter innan pumpen.

Här i pumpgropen kommer jag att placera en slitsat tunna som pumpen kommer att stå i. Som ni ser blir vattnet inte klarare av att man gräver i det.
Här i pumpgropen kommer jag att placera en slitsat tunna som pumpen kommer att stå i. Som ni ser blir vattnet inte klarare av att man gräver i det.

Sen kommer vattnet att ledas i 110 mm avloppsrör upp till filtret. Det kommer sen att pressas ut under gruset visa 110 mm dräneringsrör. Utloppet kommer att gå via ett brett dike till vattenfallet.

Vattenfallet kommer att ha en fallhöjd på närmare två meter men delas i två avdelningar. Övre delen kommer att plaskas över stenar för god syresättning, men undre delen tänkte jag ge formen av en cirkelbåge för att vattnet ska rinna ut i dammen med så hög fart som möjligt.

Tanken med det är att få en ström som går runt ön och på så sätt få bättre syresättning i hela dammen och på så sätt utnyttja mitt våtmarksfilter till fullo.

Vattnet kommer att ledas ut i grusbädden för att sedan återbördas till dammen via ett vattenfall.
Vattnet kommer att ledas ut i grusbädden för att sedan återbördas till dammen via ett vattenfall.

Nästa fas i arbetet är att jämna till botten i våtmarksfiltret, finjustera vattenfallet och beställa gummiduk. Sen behöver jag bestämma mig för om det behövs en avtappning till filtret så att det går att tömma helt. Antingen genom ett stängt utlopp eller genom en pumpgrop i själva filtret. Har inte bestämt mig än.

.

Vattenståndet i dammen

Här mäter jag och Pumah vattenståndet i dammen. Jag har satt ett streck på mätpinnen där bryggkanten ska vara så jag får rätt värde varje gång.
Här mäter jag och Pumah vattenståndet i dammen. Jag har satt ett streck på mätpinnen där bryggkanten ska vara så jag får rätt värde varje gång.

Nu har jag börjat följa upp vattenståndet i dammen. Det är svårt att bedöma bara genom att titta på stränderna – så jag har skaffat ett specialredskap.

Först tänkte jag köpa en vattenståndsmätare och insåg snabbt att det fackmässiga namnet på en sådan är ”pegel” (från tyskans spegel=nivå). Men eftersom en sådan i praktiken bara är en linjal och ändå kostar ett antal hundralappar bestämde jag mig för en egen konstruktion.

Jag häftade helt enkelt fast ett måttband på en trälist. Och hittills har den fungerat felfritt. Man får bara se till att mäta på samma plats varje gång, så jag har gjort ett litet märke på bryggan.

Gjorde första mätningen igår kväll kl 19 och då låg vattennivån 37 centimeter under maxnivån (när överflödet rinner ut i diket). Att det var lågvatten såg jag men hade inte insett hur lågt det var. Så det fick bli en natt med vattenslang. Slangen fyller en tioliterhink på 40 sekunder – vilket gav förutsättningarna för en räkneövning på mellanstadienivå följande dag.

En enkel mätsticka av en list och ett gammalt måttband. När trät blir fuktigt ser man tydligt var vattenytan var. Ett enkelt sätt att mäta vattenståndet.
En enkel mätsticka av en list och ett gammalt måttband. När trät blir fuktigt ser man tydligt var vattenytan var. Ett enkelt sätt att mäta vattenståndet.

Klockan nio i morse hade vattennivån stigit med fem centimeter. Tio liter på 40 sekunder ger 900 liter, 0,9 kbm, i timmen. Slangen var igång från 19–09 – alltså 14 timmar. Jag hade alltså fyllt på med 12,6 kubikmeter vatten. Och eftersom vattennivån stigit med fem centimeter är dammens yta ungefär 250 kvadratmeter.

Nu finns det en viss felmarginal. Ett litet mätfel när jag fyllde hinken kan ge rätt stor skillnad i slutändan. Men det är ändå roligt att räkna.

Jag skulle kunna fylla på med ännu mer vatten men jag väljer att avvakta ett par dagar mellan fyllenätterna. För mycket iskallt vatten kyler ner dammen och temperaturen ligger ännu på bara 16 grader. Betydligt under den optimala temperaturen för kräftornas tillväxt. De rör sig fortare, äter mer och utvecklas bättre om temperaturen kommer upp runt 20 grader. men det här sommaren verkar det inte bli mycket bättre.

 

Att jag aldrig lär mig

Efter trettio skottkärror börjar det synas vad det ska bli. Men det var då jag kom på att filtret borde flyttas.
Efter trettio skottkärror börjar det synas vad det ska bli. Men det var då jag kom på att filtret borde flyttas.

För ett par veckor sedan började jag gräva mitt rotzonsfilter. Nu, när jag grävt en knapp fjärdedel har jag kommit fram till att det behöver flyttas ett par meter i sidled…

Jag har en tendens att underskatta det arbete som krävs för mina olika projekt. Mitt rotzonsfilter med måtten 12×2,5 meter ska bara vara 35 centimeter djupt, så det borde gå att gräva för hand. Tänkte jag.

Men även med enbart 35 cm djup så blir det drygt 10 kubikmeter. Närmare 150 skottkärror. Och det är dessutom jord som ska grävas upp – inte bara lastas. När jag dessutom kommit fram till att rotzonsfiltret ligger fel har jag börjat tänka om.

Att det är felplacerat kom jag fram till när jag började välja växter. Filtret behöver planeras som en rabatt och då vill man ha de högre växterna i bakgrunden. Och med den nuvarande placeringen skulle jag ha en öppen gräsmatta bakom filtret – och växterna skulle skymma dammen.

Till höger i bild är en två meter hög slänt ner mot dammen. Och visst blir det betydligt trevligare om man flyttar filtret till vänster i bild så det blir en liten promenad mellan filter och damm.
Till höger i bild är en två meter hög slänt ner mot dammen. Och visst blir det betydligt trevligare om man flyttar filtret till vänster i bild så det blir en liten promenad mellan filter och damm.

Så nu är planen att flytta filtret till andra sidan av den platå jag har bredvid dammen. Då får jag en öppen gräsyta med dammen nedanför och filtret bakom. En gång för promenader eller kanske för temiddagar med vatten på båda sidor. Känns mycket trevligare.

Men när jag började gräva för den nya placeringen tappade jag lite av energin. Så nu har jag pratat med min gode granne som har grävmaskin. Han kommer förbi när han har tid – och då är det snabbt fixat.

Så nu är det bara att börja fundera på vattenväxter igen.

Och på hur jag ska frakta dit 10 kubikmeter ärtsingel.

Planer på att bygga ett rotzonsfilter

På den här platån bredvid dammen tänkte jag gräva ut ett rotzonsfilter.
På den här platån bredvid dammen tänkte jag gräva ut ett rotzonsfilter.

Under mina första år med dammen har jag klarat mig utan filter. Visst – vattnet har varit grumligt men jag har tyckt det var ok. Men med kräftor i dammen har det blivit lite väl sumpigt och jag planerar därför att bygga ett rotzonsfilter.

Det finns mängder av filter på marknaden men de är långt från gratis. Dessutom lockas jag av tanken med någorlunda självgående biologiskt filter istället för en teknisk lösning som kräver massa underhåll. Efter mycket letande på nätet har jag kommit fram till följande lösning:


Vill du följa arbetet med dammen? Prenumerera i spalten till höger.


Ytan på mitt rotzonsfilter kommer att bli runt 30 kvadratmeter – alltså ungefär 10 procent av dammens yta. Egentligen rekommenderas det dubbla när man har mycket fisk i dammen men jag börjar i minsta änden. Det går alltid att bygga ut senare.

Djupet på rotzonsfiltret kommer att bli ungefär 30 cm som är rekommenderat. Det är ett lagom djup för rötterna att tränga ner i.

Skois över rotzonsfilter

Jag kommer inte att använda lavasten som många rekommenderar utan ärtsingel. Runt naturgrus med en diameter på drygt en centimeter. Skälet till att undvika lavasten är att rötterna växer fast i dem och gör det svårt att rensa. För att filtret ska fungera optimalt krävs att man rensar bort en tredjedel av växtligheten när det är fullt, och det går betydligt lättare med ärtsingel. Ytan för bakterier blir något mindre men det är rötterna som gör det stora jobbet. Dessutom är singel betydligt billigare än lavasten.

För att sprida vattnet funderar jag på att använda dräneringsrör. Ett rotzonsfilter byggs vanligen med spridarrör som man slitsar för att vattnet ska tränga ut i bädden men jag tänker att dräneringsrör är en både enklare och billigare lösning.

Utloppet från filtret kommer att leda ner i ett vattenfall. Det är vid området där jag slagit slänten.
Utloppet från filtret kommer att leda ner i ett vattenfall. Det är vid området där jag slagit slänten.

Ett bra tips jag fått är att sätta en vinkel med skruvlock i ändan på en 90 gradersböj på varje spridarrör. När man ska rengöra dem är det bara att ta av locket och vattnet går den enklaste vägen. Sprutar ut genom röret och tar med sig föroreningar i röret.

Jag kommer inte att använda något förfilter eftersom själva idén med ett rotzonsfilter är att det ska ta hand om föroreningarna och få så mycket näring som möjligt.

Vattenfallet kommer att bli ungefär 180 cm högt och jag ska försöka leda vattnet så det bildar en svag ström runt ön.
Vattenfallet kommer att bli ungefär 180 cm högt och jag ska försöka leda vattnet så det bildar en svag ström runt ön.

Vilka växter jag ska använda vet jag inte än men jag lutar att använda sånt som växer naturligt i dammen och i dikena runt omkring. Till exempel kaveldun. Har också fått rådet att inte spola bort jorden från rötterna. Den kommer inte att lorta ner dammen – och växterna behöver den i början inan de etablerat sig i filtret.

Jag är tacksam för synpunkter och förslag på växter.

Näckrosor fullkomnar trädgårdsdammen

Näckrosor har en rogivande inverkan på mig. Jag blir glad av att se dem när jag sitter nere vid dammen.
Näckrosor har en rogivande inverkan på mig. Jag blir glad av att se dem när jag sitter nere vid dammen.

Redan när jag började fundera på att bygga en damm så tänkte jag på näckrosor. Det finns något svalt och rogivande över dessa vattenväxter – och de störs inte av kvickrot och andra ogräs.

Det finns mängder av olika näckrosor att välja mellan. Röd, gula eller vita samt olika blandningar. Det finns stora och små, samt näckrosor anpassade för olika vattendjup. Från ett par decimeter ner till en och en halv meter. Men det finns ett viktigt skäl till att jag valde en mer djupgående variant.

Det går att ha näckrosor även i grunda dammar. Men eftersom rhizomet – roten – inte gillar frost så måste man i så fall hålla på och flytta näckrosorna vår och höst. Därför bestämde jag mig för en näckros som trivs på frostfritt djup.

För mig personligen är det bara vita näckrosor som gäller. Det känns mer original. Och om du har synpunkter på vattnet – testa att ha några hundra kräftor i en damm med lerbotten. Och ett rotzonsfilter finns med i planeringen.
För mig personligen är det bara vita näckrosor som gäller. Det känns mer original. Och om du har synpunkter på vattnet – testa att ha några hundra kräftor i en damm med lerbotten. Och ett rotzonsfilter finns med i planeringen.

När det gäller färgen på näckrosen så är jag traditionalist. Det skulle vara en vit näckros – Sörmlands landskapsblomma. Nu blev det inte den inhemska varianten Nymphaea alba utan en hybrid Nymphaea Gladistonia eftersom jag tyckte den är vackrare. Men nu har jag blivit tveksam till om det verkligen är Gladistonia som jag fått. Blommorna är betydligt mindre än väntat. Men det kanske beror på andra faktorer.

Näckrosorna verkar trivas. Så här stor har den ena blivit efter tre år.
Näckrosorna verkar trivas. Så här stor har den ena blivit efter tre år.

Har man dammduk så behövs antagligen de planeringskorgar och speciallera som rekommenderas för näckrosor. Men eftersom min damm har lerbotten nöjde jag mig med att stoppa ner rhizom och lera i en papperskasse som jag sänkte ner på lämpligt djup.

Efter tre år har båda mina näckrosor tagit sig bra, även om den ena nu är betydligt större. I maj börjar jag kunna skymta bladen som stiger upp ur djupet och nu under sommaren så är det gott om blommor. Men ska man foto utslagna näckrosor går det inte att vänta på det vackraste skymningsljuset – då har de dragit ihop sig.

Jag funderade också över om de skulle falla offer för mina kräftor. Men hittills verkar de ha klarat sig bra. Det kan vara så att det finns godare saker än näckrosor för dem att kalasa på.

Flodkräftorna frodas i dammen

– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.
– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.

Årets första provfiske gav en bra fångst, men var ändå en besvikelse. De fem kräftor som gått in i buren var alla sexåriga hanar och jag hade velat se ettåriga kräftor från förra årets föryngring.

Nu kan det mycket väl vara så att de mindre kräftorna håller sig borta från de störres revir. Därför fortsätter jag med fisket och har nu satt buren vid en av de vasar jag lade i förra vintern som skydd för småkräftorna. Förhoppningsvis kommer den att vara full av småkräftor i morgon.


Vill du läsa mer om flodkräftor? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Förra våren fick jag upp en hona med nykläckta småkräftor så föryngringen fungerade i alla fall. Men det är svårt att veta hur många honor som förökade sig och det är bara provfiske som kan ge en fingervisning. Under gynnsamma förhållanden kan flodkräftor ömsa skal upp till sju gånger under sin första sommar och har då en längd på två till tre centimeter på hösten. Och det är sådana kräftor jag vill se i buren.

De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.
De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.

Flera av stora hanarna kommer jag att fånga i slutet på juli för att minska risken för kannibalism. När de börjar nå monsterstorlek är de ett hot mot alla mindre invånare i dammen och gör bättre nytta på en kräftskiva. Som för många djur är det honorna som är viktigast för reproduktionen och enda skälet till att jag planterade ut många hanar är den genetiska mångfalden.

Men nu har hanarna förhoppningsvis spridit sina gener till två generationer småkräftor och därför tjänat ut sitt syfte. Nu hoppas jag att nästa bur innehåller småkräftor. Hur som helst lever jag på hoppet och har en stor damm så det är bara att fiska vidare för att försöka hitta ungdomarnas tillhåll. Håll tummarna inför morgondagens burupptagning.

Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.
Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.

Vinter i dammen

Dammen har blivit helt igenfrusen den här vintern eftersom jag inte kunnat köra pumparna.
Dammen har blivit helt igenfrusen den här vintern eftersom jag inte kunnat köra pumparna.

Nu har min damm varit isbelagd i drygt en månad. Eftersom jag haft elproblem har jag inte kunnat köra pumparna – men nu är de igång igen.

Jag har flodkräftor och guldfisk i dammen men det är flodkräftorna som är prioriterade. Fiskar gillar inte cirkulation under vintern eftersom de måste simma mot strömmen, men kräftorna har inte det problemet.

Vintertid har jag två pumpar i pumpnuet vid dammen. Lilla pumpen går dygnet runt och den stora några timmar under dagen.
Vintertid har jag två pumpar i pumpnuet vid dammen. Lilla pumpen går dygnet runt och den stora några timmar under dagen.

Idag finns det två pumpar i dammen. Min stora pump har en bottenliftare som ligger på två meters djup och blåser ut runt två kubikmeter luft i timmen – kör den på timer och låter den gå fyra timmar per dygn när luften är som varmast. Lilla pumpen hänger någon halvmeter ner och ser till att hålla en liten yta öppet vatten. Den får gå dygnet runt så länge isen ligger.

Syresättningen ser jag främst som ett problem sommartid med höga vattentemperaturer och stor nedbrytning i dammen. Största skälet till att jag håller en vak öppen är att lufta ur svavelväte som annars kan lagras under isen.

Den lilla pumpen räcker för att hålla ett lufthål öppet. Syrestenarna hänger under en bit vanlig cellplast.
Den lilla pumpen räcker för att hålla ett lufthål öppet. Syrestenarna hänger under en bit vanlig cellplast.

Innan jag hade pump klarade guldfiskarna tre månaders total isbeläggning utan problem och eftersom kräftorna är tåligare mot låga syrehalter är jag inte orolig för den månad som gått utan pumpar.

Den här vintern har jag en dryg decimeter kärnis på dammen så jag funderar på om det är lönt att köra igång stora pumpen. Borde kanske öppna ett litet hål först för att släppa ut all luften.

Men då är det isdubbar som gäller, har vinterbadat tillräckligt i dammen för att riktigt lita på isen.

Dammen behöver påfyllning

Efter en längre torrperiod har vattnet i dammen sjunkit närmare fyra decimeter. Så det är dags för en påfyllning – och lite lätt matematik.

Har man en större damm går det åt en hel del vatten. Men att räkna ut volymen är vanlig grundskolematematik. För att höja en vattenyta på 300 kvadratmeter en decimeter går det åt 30 kubikmeter vatten. Jag har inte ambitionen att återställa maxhöjden och fylla i 120 kubikmeter utan två decimeters höjning blir bra.

Med tumstock och en fast mätpunkt på bryggan går det att hålla koll på nivån. När vattenståndet i dammen är som högst ligger ytan i nivå med plankan längst ut på bryggan.
Med tumstock och en fast mätpunkt på bryggan går det att hålla koll på nivån. När vattenståndet i dammen är som högst ligger ytan i nivå med plankan längst ut på bryggan.

Jag började med att dra fram slangen och sen drog jag på vattentrycket för fullt. Slangen fyllde en tiolitershink på 20 sekunder vilket betyder 30 liter i minuten och 1,8 kubikmeter i timmen. För att höja vattennivån två decimeter behöver jag runt 60 kubikmeter. 60/1,8=33,3. 33 timmars vattenspolande var alltså planen.

Nu stämmer verkligheten sällan exakt med teorin och efter ett dygn hade jag höjt vattennivån med 12 centimeter. Nu finns det flera osäkerhetsfaktorer i min uträkning – jag vet till exempel inte att dammen är precis 300 kvadratmeter – det är en skattning. Och jag vet heller inte att det hela tiden kommer exakt 1,8 kubikmeter i timman.

Har man en egen ö är det en utmärkt plats att gymnastisera på.
Har man en egen ö är det en utmärkt plats att gymnastisera på.

Men eftersom jag har en djupborrad brunn och i stort sett obegränsad tillgång till vatten är det bara att spola på. Efter snart två dygn börjar jag närma mig målet på två decimeters höjning och kommer att slå av vattnet i natt.

Eftersom dammen har en djuphåla på drygt två meter har jag egentligen aldrig varit orolig för dess invånare. Men det är lika bra att fylla på i tid.