Annons

Planer på att bygga ett rotzonsfilter

På den här platån bredvid dammen tänkte jag gräva ut ett rotzonsfilter.
På den här platån bredvid dammen tänkte jag gräva ut ett rotzonsfilter.

Under mina första år med dammen har jag klarat mig utan filter. Visst – vattnet har varit grumligt men jag har tyckt det var ok. Men med kräftor i dammen har det blivit lite väl sumpigt och jag planerar därför att bygga ett rotzonsfilter.

Det finns mängder av filter på marknaden men de är långt från gratis. Dessutom lockas jag av tanken med någorlunda självgående biologiskt filter istället för en teknisk lösning som kräver massa underhåll. Efter mycket letande på nätet har jag kommit fram till följande lösning:


Vill du följa arbetet med dammen? Prenumerera i spalten till höger.


Ytan på mitt rotzonsfilter kommer att bli runt 30 kvadratmeter – alltså ungefär 10 procent av dammens yta. Egentligen rekommenderas det dubbla när man har mycket fisk i dammen men jag börjar i minsta änden. Det går alltid att bygga ut senare.

Djupet på rotzonsfiltret kommer att bli ungefär 30 cm som är rekommenderat. Det är ett lagom djup för rötterna att tränga ner i.

Skois över rotzonsfilter

Jag kommer inte att använda lavasten som många rekommenderar utan ärtsingel. Runt naturgrus med en diameter på drygt en centimeter. Skälet till att undvika lavasten är att rötterna växer fast i dem och gör det svårt att rensa. För att filtret ska fungera optimalt krävs att man rensar bort en tredjedel av växtligheten när det är fullt, och det går betydligt lättare med ärtsingel. Ytan för bakterier blir något mindre men det är rötterna som gör det stora jobbet. Dessutom är singel betydligt billigare än lavasten.

För att sprida vattnet funderar jag på att använda dräneringsrör. Ett rotzonsfilter byggs vanligen med spridarrör som man slitsar för att vattnet ska tränga ut i bädden men jag tänker att dräneringsrör är en både enklare och billigare lösning.

Utloppet från filtret kommer att leda ner i ett vattenfall. Det är vid området där jag slagit slänten.
Utloppet från filtret kommer att leda ner i ett vattenfall. Det är vid området där jag slagit slänten.

Ett bra tips jag fått är att sätta en vinkel med skruvlock i ändan på en 90 gradersböj på varje spridarrör. När man ska rengöra dem är det bara att ta av locket och vattnet går den enklaste vägen. Sprutar ut genom röret och tar med sig föroreningar i röret.

Jag kommer inte att använda något förfilter eftersom själva idén med ett rotzonsfilter är att det ska ta hand om föroreningarna och få så mycket näring som möjligt.

Vattenfallet kommer att bli ungefär 180 cm högt och jag ska försöka leda vattnet så det bildar en svag ström runt ön.
Vattenfallet kommer att bli ungefär 180 cm högt och jag ska försöka leda vattnet så det bildar en svag ström runt ön.

Vilka växter jag ska använda vet jag inte än men jag lutar att använda sånt som växer naturligt i dammen och i dikena runt omkring. Till exempel kaveldun. Har också fått rådet att inte spola bort jorden från rötterna. Den kommer inte att lorta ner dammen – och växterna behöver den i början inan de etablerat sig i filtret.

Jag är tacksam för synpunkter och förslag på växter.

Annons

Näckrosor fullkomnar trädgårdsdammen

Näckrosor har en rogivande inverkan på mig. Jag blir glad av att se dem när jag sitter nere vid dammen.
Näckrosor har en rogivande inverkan på mig. Jag blir glad av att se dem när jag sitter nere vid dammen.

Redan när jag började fundera på att bygga en damm så tänkte jag på näckrosor. Det finns något svalt och rogivande över dessa vattenväxter – och de störs inte av kvickrot och andra ogräs.

Det finns mängder av olika näckrosor att välja mellan. Röd, gula eller vita samt olika blandningar. Det finns stora och små, samt näckrosor anpassade för olika vattendjup. Från ett par decimeter ner till en och en halv meter. Men det finns ett viktigt skäl till att jag valde en mer djupgående variant.

Det går att ha näckrosor även i grunda dammar. Men eftersom rhizomet – roten – inte gillar frost så måste man i så fall hålla på och flytta näckrosorna vår och höst. Därför bestämde jag mig för en näckros som trivs på frostfritt djup.

För mig personligen är det bara vita näckrosor som gäller. Det känns mer original. Och om du har synpunkter på vattnet – testa att ha några hundra kräftor i en damm med lerbotten. Och ett rotzonsfilter finns med i planeringen.
För mig personligen är det bara vita näckrosor som gäller. Det känns mer original. Och om du har synpunkter på vattnet – testa att ha några hundra kräftor i en damm med lerbotten. Och ett rotzonsfilter finns med i planeringen.

När det gäller färgen på näckrosen så är jag traditionalist. Det skulle vara en vit näckros – Sörmlands landskapsblomma. Nu blev det inte den inhemska varianten Nymphaea alba utan en hybrid Nymphaea Gladistonia eftersom jag tyckte den är vackrare. Men nu har jag blivit tveksam till om det verkligen är Gladistonia som jag fått. Blommorna är betydligt mindre än väntat. Men det kanske beror på andra faktorer.

Näckrosorna verkar trivas. Så här stor har den ena blivit efter tre år.
Näckrosorna verkar trivas. Så här stor har den ena blivit efter tre år.

Har man dammduk så behövs antagligen de planeringskorgar och speciallera som rekommenderas för näckrosor. Men eftersom min damm har lerbotten nöjde jag mig med att stoppa ner rhizom och lera i en papperskasse som jag sänkte ner på lämpligt djup.

Efter tre år har båda mina näckrosor tagit sig bra, även om den ena nu är betydligt större. I maj börjar jag kunna skymta bladen som stiger upp ur djupet och nu under sommaren så är det gott om blommor. Men ska man foto utslagna näckrosor går det inte att vänta på det vackraste skymningsljuset – då har de dragit ihop sig.

Jag funderade också över om de skulle falla offer för mina kräftor. Men hittills verkar de ha klarat sig bra. Det kan vara så att det finns godare saker än näckrosor för dem att kalasa på.

Annons

Flodkräftorna frodas i dammen

– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.
– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.

Årets första provfiske gav en bra fångst, men var ändå en besvikelse. De fem kräftor som gått in i buren var alla sexåriga hanar och jag hade velat se ettåriga kräftor från förra årets föryngring.

Nu kan det mycket väl vara så att de mindre kräftorna håller sig borta från de störres revir. Därför fortsätter jag med fisket och har nu satt buren vid en av de vasar jag lade i förra vintern som skydd för småkräftorna. Förhoppningsvis kommer den att vara full av småkräftor i morgon.


Vill du läsa mer om flodkräftor? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Förra våren fick jag upp en hona med nykläckta småkräftor så föryngringen fungerade i alla fall. Men det är svårt att veta hur många honor som förökade sig och det är bara provfiske som kan ge en fingervisning. Under gynnsamma förhållanden kan flodkräftor ömsa skal upp till sju gånger under sin första sommar och har då en längd på två till tre centimeter på hösten. Och det är sådana kräftor jag vill se i buren.

De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.
De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.

Flera av stora hanarna kommer jag att fånga i slutet på juli för att minska risken för kannibalism. När de börjar nå monsterstorlek är de ett hot mot alla mindre invånare i dammen och gör bättre nytta på en kräftskiva. Som för många djur är det honorna som är viktigast för reproduktionen och enda skälet till att jag planterade ut många hanar är den genetiska mångfalden.

Men nu har hanarna förhoppningsvis spridit sina gener till två generationer småkräftor och därför tjänat ut sitt syfte. Nu hoppas jag att nästa bur innehåller småkräftor. Hur som helst lever jag på hoppet och har en stor damm så det är bara att fiska vidare för att försöka hitta ungdomarnas tillhåll. Håll tummarna inför morgondagens burupptagning.

Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.
Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.

Vinter i dammen

Dammen har blivit helt igenfrusen den här vintern eftersom jag inte kunnat köra pumparna.
Dammen har blivit helt igenfrusen den här vintern eftersom jag inte kunnat köra pumparna.

Nu har min damm varit isbelagd i drygt en månad. Eftersom jag haft elproblem har jag inte kunnat köra pumparna – men nu är de igång igen.

Jag har flodkräftor och guldfisk i dammen men det är flodkräftorna som är prioriterade. Fiskar gillar inte cirkulation under vintern eftersom de måste simma mot strömmen, men kräftorna har inte det problemet.

Vintertid har jag två pumpar i pumpnuet vid dammen. Lilla pumpen går dygnet runt och den stora några timmar under dagen.
Vintertid har jag två pumpar i pumpnuet vid dammen. Lilla pumpen går dygnet runt och den stora några timmar under dagen.

Idag finns det två pumpar i dammen. Min stora pump har en bottenliftare som ligger på två meters djup och blåser ut runt två kubikmeter luft i timmen – kör den på timer och låter den gå fyra timmar per dygn när luften är som varmast. Lilla pumpen hänger någon halvmeter ner och ser till att hålla en liten yta öppet vatten. Den får gå dygnet runt så länge isen ligger.

Syresättningen ser jag främst som ett problem sommartid med höga vattentemperaturer och stor nedbrytning i dammen. Största skälet till att jag håller en vak öppen är att lufta ur svavelväte som annars kan lagras under isen.

Den lilla pumpen räcker för att hålla ett lufthål öppet. Syrestenarna hänger under en bit vanlig cellplast.
Den lilla pumpen räcker för att hålla ett lufthål öppet. Syrestenarna hänger under en bit vanlig cellplast.

Innan jag hade pump klarade guldfiskarna tre månaders total isbeläggning utan problem och eftersom kräftorna är tåligare mot låga syrehalter är jag inte orolig för den månad som gått utan pumpar.

Den här vintern har jag en dryg decimeter kärnis på dammen så jag funderar på om det är lönt att köra igång stora pumpen. Borde kanske öppna ett litet hål först för att släppa ut all luften.

Men då är det isdubbar som gäller, har vinterbadat tillräckligt i dammen för att riktigt lita på isen.

Dammen behöver påfyllning

Efter en längre torrperiod har vattnet i dammen sjunkit närmare fyra decimeter. Så det är dags för en påfyllning – och lite lätt matematik.

Har man en större damm går det åt en hel del vatten. Men att räkna ut volymen är vanlig grundskolematematik. För att höja en vattenyta på 300 kvadratmeter en decimeter går det åt 30 kubikmeter vatten. Jag har inte ambitionen att återställa maxhöjden och fylla i 120 kubikmeter utan två decimeters höjning blir bra.

Med tumstock och en fast mätpunkt på bryggan går det att hålla koll på nivån. När vattenståndet i dammen är som högst ligger ytan i nivå med plankan längst ut på bryggan.
Med tumstock och en fast mätpunkt på bryggan går det att hålla koll på nivån. När vattenståndet i dammen är som högst ligger ytan i nivå med plankan längst ut på bryggan.

Jag började med att dra fram slangen och sen drog jag på vattentrycket för fullt. Slangen fyllde en tiolitershink på 20 sekunder vilket betyder 30 liter i minuten och 1,8 kubikmeter i timmen. För att höja vattennivån två decimeter behöver jag runt 60 kubikmeter. 60/1,8=33,3. 33 timmars vattenspolande var alltså planen.

Nu stämmer verkligheten sällan exakt med teorin och efter ett dygn hade jag höjt vattennivån med 12 centimeter. Nu finns det flera osäkerhetsfaktorer i min uträkning – jag vet till exempel inte att dammen är precis 300 kvadratmeter – det är en skattning. Och jag vet heller inte att det hela tiden kommer exakt 1,8 kubikmeter i timman.

Har man en egen ö är det en utmärkt plats att gymnastisera på.
Har man en egen ö är det en utmärkt plats att gymnastisera på.

Men eftersom jag har en djupborrad brunn och i stort sett obegränsad tillgång till vatten är det bara att spola på. Efter snart två dygn börjar jag närma mig målet på två decimeters höjning och kommer att slå av vattnet i natt.

Eftersom dammen har en djuphåla på drygt två meter har jag egentligen aldrig varit orolig för dess invånare. Men det är lika bra att fylla på i tid.

Dags för näckrosor

De första näckrosbladen har letat sig upp till ytan, omgivna av myggor och skräddare.
De första näckrosbladen har letat sig upp till ytan, omgivna av myggor och skräddare.

Nu i början på juni har näckrosbladen kommit upp till ytan, dessutom har jag upptäckt en ny växt i dammen.

För ett par år sedan planterade jag in näckrosor i dammen, ännu ett inslag som inte gör annan nytta än att vara fina. De verkar trivas i alla fall och båda plantorna blommade förra året.

Kan det här vara svärdslilja? Vackra är de i alla fall.
Kan det här vara svärdslilja? Vackra är de i alla fall.

Nu hoppas jag bara de ska sprida sig eftersom de både är vackra och verkar vara ett tillhåll för både fiskar och insekter. Vad kräftorna tycker om dem vet jag inte – men ännu så vet jag inte om jag har några kräftor…

Jag har upptäckt ett nytt inslag i dammen som jag tror är svärdsliljor.  Inget jag själv planterat in  – de verkar ha tagit sig hit på egen hand. Trevliga att se på, men jag hoppas att det inte är en typ av växt som blir ett problem med tiden.

Det är bara att avvakta och se.

 

Som fisken i vattnet

Jag upphör aldrig att förundras av den genetiska variationen. Tio röda guldfiskar har på ett par år resulterat i en hel färgskala med olika kombinationer.
Jag upphör aldrig att förundras av den genetiska variationen. Tio röda guldfiskar har på ett par år resulterat i en hel färgskala med olika kombinationer.

Temperaturen i dammen stiger – och så gör aktiviteten. Det är få saker som är så rogivande som att sitta och titta på guldfiskarna.

Varje år genererar fler guldfiskar trots att de till huvudsak får leva på vad naturen ger. Det borde vara ett tecken på att de trivs. Hur många av de ursprungliga tio som fortfarande lever har jag ingen aning om – men i bland plaskar det till när någon av de stora ger sig upp till ytan för att nappa till sig någon insekt.

Lite mat i vattnet, så kommer de simmande. De gör de i och för sig ändå eftersom de hela tiden patrullerar runt i dammen.
Lite mat i vattnet, så kommer de simmande. De gör de i och för sig ändå eftersom de hela tiden patrullerar runt i dammen.

Eftersom guldfiskarna var ett misstag från min sida – de konkurrerar om födan med kräftorna – så har jag funderat på olika sätt att få bort dem utan att hitta något rationellt.

Än så länge får de leva om som de vill, med det känns ändå som om de kan utgöra ett hot mot alla de kräftyngel som nu förhoppningsvis krälar omkring i dammen.

Ska göra en provfiskning efter kräftor i veckan och se om de klarat vintern. Eftersom de är nattaktiva ser jag inte till dem och vet just nu inte alls hur de mår.

Det är rogivande att sitta och titta på fiskarna som underhåller sig själva i dammen.
Det är rogivande att sitta och titta på fiskarna som underhåller sig själva i dammen.

Enkel kontroll av vattennivå i damm

Det är nu slutet av mars och dammen är snart helt isfri. Dagens blåst har brutit upp de sista flaken och vårfloden i diket har fyllt upp dammen till högsta vattennivå.
Det är nu slutet av mars och dammen är snart helt isfri. Dagens blåst har brutit upp de sista flaken och vårfloden i diket har fyllt upp dammen till högsta vattennivå.

 

Bygger man en damm vill man att den håller rätt vattennivå. Enklaste lösningen är ett nedgrävt rör som går mellan dammen och ett dike som fylls av vårfloden.

Bygger en damm i ett befintligt vattensystem måste man ha tillstånd eftersom den påverkar hela systemet. Men om man som jag bygger bredvid ett dike behövs inget tillstånd.

Diket är fyllt av vårfloden. Och ja, det behöver rensas från förra årets växtlighet. Men det gör jag först när grodornas rom har kläckts.
Diket är fyllt av vårfloden. Och ja, det behöver rensas från förra årets växtlighet. Men det gör jag först när grodornas rom har kläckts.

Däremot är det helt ok att utnyttja vårfloden för att fylla på dammen. Min damm ligger ungefär fem meter från ett dike och mellan dammen och diket ligger två dräneringsrör. När vårfloden fyller diket stiger  dammen till samma vattennivå.

Vilken vattennivå diket har kontrolleras av en gammal fördämning lite längre bort. EN gång fanns där också en dammlucka men med den i skulle vattennivån bli alldeles för hög i dammen.

En gammal gjuten fördämning ser till att diket har en bra vattennivå där det passerar dammen.
En gammal gjuten fördämning ser till att diket har en bra vattennivå där det passerar dammen.

Ursprungligen funderade jag på att sätta en munk mellan dammen och diket, men redan med den enkla lösning jag har idag förändras nivån bara någon decimeter under säsongen. Som värst – under fem veckor torka med 30 grader i luften – sjönk vattennivån ett par decimeter. Men återhämtade sig snabbt när det började regna igen.

Med en munk skulle jag kunna dra nytta av vårfloden och ändå ha en högre vattennivå i dammen än i diket. Jag skulle också kunna reglera nivån i dammen, men i dagsläget ser jag inga behov till det. En naturlig variation på högst ett par decimeter under säsongen känns fullt acceptabelt och verkar inte besvära dammens invånare.

En vase skyddar yngel

Min första vase ligger nu och väntar på islossningen. I ett tidigare inlägg undrade jag om man skulle köra stora pumpen på vintern och efter kontakt med kräftodlare har jag kommit fram till att det är bra för kräftorna – men mindre bra för fiskarna. Och eftersom kräftorna är prioriterade kör jag pumpen ett par timmar per dag för att skynda på islossningen och få en snabb uppvärmning av dammen.
Min första vase ligger nu och väntar på islossningen. I ett tidigare inlägg undrade jag om man skulle köra stora pumpen på vintern och efter kontakt med kräftodlare har jag kommit fram till att det är bra för kräftorna – men mindre bra för fiskarna. Och eftersom kräftorna är prioriterade kör jag pumpen ett par timmar per dag för att skynda på islossningen och få en snabb uppvärmning av dammen.

Mildvädret har fått mig att börja vårförberedelserna. En av årets prioriterade insatser är att lägga risvasar så att kräftynglen får skydd. Det finns många sätt att göra en vase men min utgångspunkt är att jag tar vad jag har.

Om allt gått som det ska så parade sig mina flodkräftor i höstas och snart kommer rommen att kläckas. Kräftynglen är mycket små när de kläcks och riskerar att bli uppätna av rovinsekter, fiskar – och andra kräftor. Därför gör jag vad jag kan för att de ska finns skydd i dammen. Förra sommaren byggde jag stenrösen ute i dammen och jag har också satt ut skogskasetter för de större kräftorna.

Min första vase är tillverkad av grantoppar och grenar från höstens gallringar. För att tynga ner vasen använder jag nockpannor som jag hade liggande i ett uthus,
Min första vase är tillverkad av grantoppar och grenar från höstens gallringar. Barrträd kan vara något giftiga den första tiden – men i längden ger de ett bra resultat. För att tynga ner vasen använder jag nockpannor som jag hade liggande i ett uthus,

Men gömslen är en av de viktigaste faktorerna för en bra kräftproduktion – och en vase ger skydd åt både småfisk och småkräftor. Dessutom gynnas insekterna i dammen. Det kan verka konstigt att det är bra med insekter eftersom många av dem kan angripa kräftyngel. Men det är bara en kort period som kräftorna är offer – därefter blir rollerna omvända och vattenlevande insekter är ett bra fodertillskott för växande kräftor.

Jag kommer att lägga mina vasar längs med dammens östsida. Jag vet inte hur viktigt det är men jag har fått höra att det kan vara bra att försöka styra de små och de stora kräftorna till olika delar av dammen för att öka överlevnaden hos de små.

Man ska var försiktig när man bygger en vase av barrträd eftersom den till en början kan vara något giftig, därför kommer jag bara gör en av färsk gran. De övriga kommer att göras av gran som legat ute något år och lakats ur. Här får man göra en bedömning av mängden gran och storleken på dammen.

Så gick jag genom isen – igen

Jag promenerade utan större funderingar, ända tills jag gick igenom isen. Nu var det bara diket jag plurrade i, men det gav mig ändå en tankeställare.
Jag promenerade på dammen utan större funderingar, ända tills jag gick igenom isen. Nu var det bara diket jag plurrade i, men det gav mig ändå en tankeställare.

Efter en så här lång köldperiod tog jag för givet att isen skulle vara stabil att gå på. Det stämmer kanske – men när jag tog en genväg gick jag igenom i alla fall.

Att gena över isen när bron är precis bredvid kan verka onödigt, men det var faktiskt lite närmare.
Att gena över isen när bron är precis bredvid kan verka onödigt, men det var faktiskt lite närmare.

Det var för ett par år sedan nu som jag sist fick uppleva att isen brast under mig. Den gången var det på vårkanten, så nu har jag känt mig trygg när jag spankulerat över kräftodlingen. Men när jag genade över diket bredvid så brast isen i alla fall och jag lyckades med nöd och näppe rädda mig från att få vatten i stövlarna.

Nu skiljer sig förhållandena en hel del mellan ett strömmande dike och min stillastående damm, men jag fick mig ändå en tankeställare. Skulle jag gå genom isen på dammen så kan jag bli liggande ett tag. Hittas till våren med stelfrusen överkropp och bena uppätna av rödlistade kräftor. Det var ingen vacker syn jag målade upp för mitt inre. Så nu har jag investerat i isdubbar.

Så nu har jag inhandlat isdubbar. En billig försäkring.
Så nu har jag inhandlat isdubbar. En billig försäkring.

Kanske ser lite skoj ut att gå omkring med dem i trädgården men jag tänker att om ingen skulle hitta mig på isen, så är det ingen som ser mig gå omkring med isdubbar heller.

Man skulle kanske kunna fråga sig vad jag har på isen att göra överhuvudtaget. Men jag ser det som ett lysande tillfälle att mäta upp dammen mer exakt och att dessutom få ett nytt perspektiv på gården. Jag kanske till och med skaffar skridskor någon dag.

Jag har tagit hål på isen på ett par ställen och den är nu tio centimeter tjock. Borde räcka gott till och med för en stabil person som jag. Men isdubbar är ändå en billig försäkring. Så länge jag kommer ihåg dem.