Mitt fågeläventyr

Talgoxen och blåmesen är de vanligaste besökarna på fågelmatningen.
Talgoxen och blåmesen är de vanligaste besökarna på fågelmatningen.

Jag har blivit inspirerad av ”Det stora fågeläventyret” och börjat intressera mig mer för fåglarna här på gården. Jag har startat mitt eget fågeläventyr och här kommer min lista med 21 trädgårdskryss. 

Gråhäger – Har haft några enstaka besök nere i dammen. Inte min favorit – det blir så när man har kräftodling.

Trana – De brukar sällan hålla till här särskilt länge, men ibland landar några på fälten.

Korp – Korparna flyger regelbundet över gården. De kommer oftast parvis och det hör på långt håll när de kommer. Ibland samlas de i större antal när de hittat något kadaver i skogen.

Duvhök – Passerar då och då över gården och har hittills tagit fyra hönor för mig – ett fågeläventyr av det mindre roliga slaget. Numera har jag hela hönsgården under nättak.

Pilfink – Sällsynt besökare vid fågelmatningen.

Gulsparv – Har jag bara sett ett par gånger. Senast för någon vecka sedan då den dök upp vid fågelmatningen, men den blev inte långvarig.

Gråhägern må vara ståtlig, men när den vittjar min damm på kräftor önskar jag att den skaffade ett annat tillhåll. Ändå är den en del av mitt fågeläventyr.
Gråhägern må vara ståtlig, men när den vittjar min damm på kräftor önskar jag att den skaffade ett annat tillhåll. Ändå är den en del av mitt fågeläventyr.

Gräsand – Sen jag skaffade dammen har ett gräsandspar försökt häcka där. Men varje gång har det slutat med att honan fallit offer för duvhöken.

Skata – Det är rätt sällan jag ser andra kråkfåglar än korp här omkring. Men förra våren började ett skattar bygga bo i gullregnet precis vid huset. Konstigt nog försvann de i början på juni.

Koltrast – Nu när snötäcket är borta hoppar koltrasten ofta omkring på jakt efter något gott.

Björktrast  – Ser jag emellanåt men det är ingen regelbunden besökare.

Nötväckan ser jag här året om. Vintertid mest vid fågelmatningen men när temperaturen stiger klättrar den omkring på mitt gamla päronträd.
Nötväckan ser jag här året om. Vintertid mest vid fågelmatningen men när temperaturen stiger klättrar den omkring på mitt gamla päronträd.

Talgoxe – Under vintern är det här den vanligaste fågeln. De ägnar hela dagarna åt att tömma mina foderautomater.

Blåmes – Också en av de vanligaste besökarna vid foderautomaten, men inte i alls samma mängder som talgoxen.

Stjärtmes – Första gången en flock stjärtmesar dök upp här trodde jag de var förrymda undulater. Nu vet jag bättre. Här dyker de upp i stora flockar som tar över fågelmatningen för någon timme. Sen drar de vidare.

Vår vanligaste hackspett fotograferad genom fönstret. Gillar verkligen päronträdet och fraktar dit mängder av grankottar.
Vår vanligaste hackspett fotograferad genom fönstret. Gillar verkligen päronträdet och fraktar dit mängder av grankottar.

Nötväcka – Återkommande gäst året runt. Både vid fågelmatningen och på mitt gamla päronträd.

Nötskrika – Hörs oftast innan jag ser dem. Vackra fåglar som sjunger hellre än bra.

Domherre – Syns nästan bara till vintertid. En av de vackraste vinterfåglarna tycker jag.

Talltita – Talltita eller entita? Alla hänvisar till att man ska skilja dem åt med sången – men när de sitter utanför fönstret är det inte så lätt.

Är det en talltita – eftersom jag inte hör hur den låter genom fönstret får jag gå på statistiken – eftersom det är mest barrskog här – så är det en talltita...
Är det en talltita – eftersom jag inte hör hur den låter genom fönstret får jag gå på statistiken – eftersom det är mest barrskog här – så är det en talltita…

Större hackspett – Mitt gamla päronträd har blivit en hackspettssmedja. De ligger högar med grankottar under trädet och den större hackspetten är en regelbunden besökare.

Sädesärla – Ett trevligt sällskap och här ser jag den som ett säkert vårtecken. Ganska vanligt förekommande.

Gök – Hör jag rätt ofta på vårkanten men jag har ännu inte sett den. Nu ska jag ta med mig kikaren lite oftare för att få se den på riktigt.

Kattuggla – På nätterna hör jag ofta kattugglan ute i skogen. För ett par år sedan byggde jag en kattuggleholk, men jag väntar fortfarande på att någon ska ta den i besittning. Det skulle verkligen tillföra något till mitt fågeläventyr.

När hunden får cancer

Pumah i sitt rätta element efter operationen. När vi promenerar längs vägar går hon i sin egen takt. Men tar jag ett steg ut i skogen kommer hon som ett skott. Det är där hon hör hemma.
Pumah i sitt rätta element efter operationen. När vi promenerar längs vägar går hon i sin egen takt. Men tar jag ett steg ut i skogen kommer hon som ett skott. Det är där hon hör hemma.

Det finns få ord som känns så laddade som cancer. Även om det handlar om en hund. När veterinären sa det ordet blev jag helt ställd.

Pumah är en Lapsk vallhund och fyllde tio år förra sommaren. Ingen ungdom med andra ord – men hon är pigg och har ett underbart temperament. Sedan flera år tillbaka hade hon en liten knöl i nacken. Men eftersom den inte förändrades trodde vi att det var chippet som kapslats in under årens lopp.

För någon månad sen började knölen plötsligt växa. På bara någon vecka växte den till en golfbolls storlek och började blöda. Cancer är naturligtvis det första man tänker – men det var ett ord vi aldrig uttalade. Förnekelsens makt är stor och så länge man inte säger det högt så finns det inte.

Tiden går fort. Det här var mitt första möte med Pumah för mer än tio år sedan.
Tiden går fort. Det här var mitt första möte med Pumah för mer än tio år sedan.

Veterinären gjorde en biopsi på knölen och såg inga tumörceller men ansåg att den borde opereras bort så vi bokade en tid. Fram till operationen fick Pumah Metacam – ett smärtstillande och antiinflammatoriskt läkemedel.

Operationen gick bra, men Pumah var ovanligt pipig. Nu är hon en pipig hund. Hon piper när hon är hungrig, vill gå ut, har tråkigt eller vill bli klappad, så tyvärr tog jag det inte på riktigt allvar. Morgonen efter operationen vägrade hon äta och kräktes flera gånger. Så det blev att åka tillbaka till veterinären.

Pumah blev inlagd över dagen och fick dropp. När vi hämtade henne hade hon fortfarande inte ätit och varit pipig hela tiden – men de trodde att det var hemlängtan. Vi fick direktiv att sluta med Metacam och fick veterinärens mobilnummer om Pumah skulle bli värre. Och det blev hon.

Dagen efter spydde hon blod och efter kontakt med veterinären fick vi ta henne akut till djursjukhuset Albano där hon blev inlagd över natten. Troligtvis var det biverkningar av Metacam i kombination med stressen efter operationen. Måste erkänna att jag kände mig rätt maktlös – och då hade fortfarande ingen sagt ordet cancer.

I det här läget är man glad att man har försäkring – och hyfsad ekonomi. Totalt hade Pumahs knöl kostat närmare 20000. Det mesta betalades av försäkringen men utan den och pengar till självrisken vet jag inte vad vi hade gjort.

Ful frisyr och ett fult ärr bekymrar inte Pumah. Och så länge all cancer är borta är jag också nöjd.
Ful frisyr och ett fult ärr bekymrar inte Pumah. Och så länge all cancer är borta är jag också nöjd.

Hemma från sjukhuset fick hon medicin för magen och strikt diet de närmaste dagarna. Och det verkade fungera. För varje dag blev hon piggare och en dryg vecka senare var det dags att plocka stygnen. Allt såg bra ut och Pumah var glad att slippa tratten när vi åkte hem. Då ringde veterinären.

Jag blev lite överraskad när hon ringde och frågade hur det var med Pumah. Tänkte det var väldigt omtänksamt. Sen kom beskedet: Knölen hade visat sig vara ett mastocytom – en form av cancer. Och där hamnade jag i lite av ett chocktillstånd. Veterinären berättade att mastocytom finns i tre olika grader. Grad ett betyder att den inte sprider sig, grad två att det finns risk för att den ska sprida sig och grad tre – betyder i de flesta fall döden. (Fritt översatt från veterinärspråk.)

Pumahs cancer ligger mellan grad ett och två, så prognosen är god. Ändå behövde jag ett par timmar att samla mig innan jag ringde Pumahs matte (vi har delad vårdnad) och berättade.

Nu hoppas vi och tror på det bästa. De närmaste ett och ett halvt åren ska vi hålla noggrann koll på alla knölar och kolla upp allt som verkar misstänkt. Klarar hon den perioden är hon att betrakta som helt återställd.

Pumah själv är numera hur pigg som helst och verkar inte bekymra sig. Svårigheten för oss nu är att behandla henne normalt. Hon är en liten dam som inte tvekar att ta sig friheter om möjligheten ges.

Fågelinfluensan – ett elände för hönsen

Inomhus är en definitionsfråga. Ett uterum som är lika fågelsäkert som hönshuset och har tak är också inomhus.
Inomhus är en definitionsfråga. Ett uterum som är lika fågelsäkert som hönshuset och har tak är också inomhus.

Sedan i november gäller Skyddsnivå 2 i hela landet. Eftersom det varit flera utbrott av den mycket smittsamma varianten av fågelinfluensa får inga höns gå fritt på tomten. Och det ställer till det.

När hönsen måste vara inomhus så faller mycket av mina planer för god djurhållning. Jag ser reglerna för ekologisk hönsuppfödning som ett minimum och för mina höns har utevistelsen varit prioriterad. De går ute året runt i hönsgården. Jag har 160 kvadratmeter rävsäkrad hönsgård indelad i tre mindre hagar. Två av dessa har dessutom nättak som håller höken borta. Men det duger inte som smittskydd.

Hade min flock räknats som hobbyhöns hade de fått gå ute under nättak. Men så fort några ägg lämnar hushållet – antingen de säljs eller ges bort – så räknas hönsen inte längre som hobby. Och då är det inomhusvistelse som gäller. Allt för att minska risken för smittspridning.

Viruset sprids framförallt via träck – fågelbajs. Och skälet till inomhuskravet är att vilda fåglar kan vara symptomfria smittbärare och sprida sjukdomen till hönsen om de kan vistas i samma utrymme. Viruset kan överleva länge i vatten till exempel så därför ska man aldrig utfodra eller ge vatten till hönsen utomhus. En annan stor smitt risk är att man för smittan vidare med stövlarna när man går ut och in i hönshuset.

Att ha en stor rovdjurssäker hönsgård hjälper inte – fågelinfluensan kan slippa igenom i alla fall.
Att ha en stor rovdjurssäker hönsgård hjälper inte – fågelinfluensan kan slippa igenom i alla fall.

Den högpatogena (mycket smittsamma) formen av fågelinfluensa som nu härjar ger snabba symptom med en dödlighet på mellan 50 och 100 procent. Drabbas man måste man tillkalla veterinär och inga höns eller ägg får lämna gården. Konstateras fågelinfluensa måste alla höns avlivas och gården saneras. Att bryta mot reglerna är straffbart och det är länsstyrelsen som ansvarar för kontrollen om de får in en anmälan om lösgående höns. Reglerna är inte till bara för att skydda de egna hönsen utan man riskerar också att spridningen fortsätter.

Lyckligtvis tänkte jag på den här risken när jag byggde mitt uterum till hönsen. Min hönsveranda har tak och nät runt om. Vanligtvis är framsidan öppen så hönsen kan gå ut och in – men nu när skyddsnivå 2 gäller så har jag nätat även framsidan på verandan. Så inga fåglar kan komma varken ut eller in.

Nu är det bara att vänta på våren då smittrycket förhoppningsvis avtar och hönsen kan få leva som de ska igen. Tills dess lägger jag alla mina fortsatta fjäderfäplaner på is.

 

 

Vinterfåglar vid knuten 2017

 

Talgoxarna kommer i mängder och var den fågel som toppade min lista med som mest sex fåglar samtidigt vid foderautomaterna.
Talgoxarna kommer i mängder och var den fågel som toppade min lista med som mest sex fåglar samtidigt vid foderautomaterna.

 

Sista helgen i januari varje år är det dags att inventera gårdens fåglar. Årets observationer bjöd inte på några överraskningar.

Talgoxar, talgoxar, talgoxar. Det är inte konstigt att denna lilla fågel håller topplaceringen år efter år. Den är inte bara vanlig – den är dessutom framfusig och visar sig gärna vid fågelmatningen.

Entitan kommer på andra plats efter talgoxen med som mest fyra fåglar samtidigt.
Entitan kommer på andra plats efter talgoxen med som mest fyra fåglar samtidigt.

På andra plats i min trädgård kom entitan. I varje fall tror jag att det är entitor. Det kan också vara talltitor som ser nästan precis likadan ut. Har jag misstagit mig så rätta mig gärna. Entitan har flera underarter och det finns också hybrider mellan entita och talltita. Fågelboken rekommenderar att man bestämmer den efter lätet – men mina lät inte tillräckligt mycket.

Jag såg som mest tre blåmesar samtidigt – men det var svårt att få med den på en bild utan talgoxe.
Jag såg som mest tre blåmesar samtidigt – men det var svårt att få med den på en bild utan talgoxe.

Förra året hade jag betydligt fler blåmesar på besök. Idag såg jag som mest tre på en gång. Blåmesen är betydligt mindre än talgoxen och verkar också vara lite skyggare. Först när andra fåglar är på plats vågar sig mina blåmesar fram. Blåmesen äter mycket insekter och på höstarna även bladlöss vilket gör den extra välkommen i mina odlingar.

Av nötväckan såg jag som mest två stycken samtidigt och de lever gärna parvis.
Av nötväckan såg jag som mest två stycken samtidigt och de lever gärna parvis.

Den mest exotiska fågeln i år var nötväckan. När den klättrar på träd är den extra lätt att känna igen eftersom den kan klättra med huvudet nedåt. Under sommarhalvåret lever nötväckan av insekter som den hittar i barkens skrymslen. Vintertid samlar den förråd av säd och frön som den lägger i springor eller ihåliga träd som förberedelse inför bistrare tider.

Vaktlar på vintern

När hösten slog till på allvar fick mina vaktlar flytta in i burarna i ladugården. Om de saknar utelivet så märks det inte. De är friska och pigga och värper fortfarande – även om det inte är lika mycket.

Vaktlar har inga problem med svensk vinterkyla – inom rimliga gränser. Om de fått gå utomhus och vänja sig vid klimatet. Vaktlar som levt i rumstemperatur kommer inte att klara temperaturförändringen om du flyttar ut dem direkt.

För några dagar sedan kröp temperaturen ner under 20 minus här i Sörmland och då satte jag in en värmelampa. Hade vaktlarna varit besvärade av kylan hade de trängts under den – men mina promenerade obekymrat omkring i hela buren.

En och annan vaktel passade på at ta Sommartid bor mina vaktlar i en voljär där de har utrymme att ta sig en flygtur. Tänk på att vilda vaktlar är flyttfåglar, det kan man inte tro när man ser dem.sig en flygtur när de kom in i voljären. Tänk på att vilda vaktlär är flyttfåglar, det kan man inte tro när man sed dem.
Sommartid bor mina vaktlar i en voljär där de har utrymme att ta sig en flygtur. Tänk på att vilda vaktlar är flyttfåglar, det kan man inte tro när man ser dem.

När gräset börjar gro igen om några månader kommer de att få flytta ut i voljären igen. Nackdelen med att ha dem utomhus i en stor voljär är att det är svårare att hitta äggen. När jag rådfrågade om detta så trodde de flesta att vaktlarna snabbt skulle beta ner all grönska så att det inte skulle bli något problem. Men eftersom jag har drygt fyra kvadratmeter per fågel så levde de hela sommaren i sin djungel. Och äggletandet blev lite expedition varje gång.

En fördel med detta var att mina vaktlar trivdes så bra att de ruvade och födde upp egna kycklingar.

Mina vaktlar verkar trivas bra även i burarna. Trots att temperaturen passerat 20 minus utomhus.
Mina vaktlar verkar trivas bra även i burarna. Trots att temperaturen passerat 20 minus utomhus.

Men nu får de bo i burarna så länge det är vinter. Har inte haft några som helst antydningar till bråk inom flocken som nu består av tolv vaktlar. Och rengöringen går lätt eftersom jag kan dela buren med en skiva. Då kan jag mota över alla vakilarna till ena halvan – sätta i skivan och städa i godan ro.

Som en hök från en klar himmel

Ännu en grop för en slagen höna. Nu höjer jag säkerhetsnivån på gården och hönsen kommer att få hällar i de övertäckta utegårdarna.
Ännu en grop för en slagen höna. Nu höjer jag säkerhetsnivån på gården och hönsen kommer att få hålla till i de övertäckta utegårdarna.

Det är bara att konstatera: Min gård är inte säker. Igår slog höken till igen så hönsen kommer inte mer att få gå fria utan skyddande tak.

Trodde faktiskt att risken var över och att de kunde släppas ut i friskt gräs några timmar när jag ändå var ute och jobbade. Men icke. När skymningen kom och jag skulle stänga så hittade jag resterna av en tupp. Får vara tacksam för att det inte var en höna i alla fall.

Sen undrar jag om det verkligen är en duvhök. När det gäller hönsförluster brukar det vara första alternativet – men vad jag så så var den här fågeln helt brun. När jag tidigare haft duvhök på besök så har jag rätt tydligt sett det randiga bröstet. Och den här fågeln såg helt brun ut när den försvann in bland träden i skogen.

När jag skymtar ett vitt fält i hönsgården så vet jag vad klockan är slagen. Jag som bara tänkte bjuda dem på lite friskt gräs några timmar.
När jag skymtar ett vitt fält i hönsgården så vet jag vad klockan är slagen. Jag som bara tänkte bjuda dem på lite friskt gräs några timmar.

Nu har jag totalt förlorat tre höns men det kommer inte att bli fler om jag får bestämma. Jag har nättak över två av mina tre utegårdar och nu får hönsen hållas där tills jag täckt in övriga.

Mina katter är avdragsgilla

Hur mysiga som helst. Men tvivla inte - hade jag plötsligt varit en decimeter lång hade jag inte velat vara i samma rum som dem.
Hur mysiga som helst. Men tvivla inte – hade jag plötsligt varit en decimeter lång hade jag inte velat vara i samma rum som dem.

Marlon och von Dallas är sällskapliga, när de vill. Men de är inga sällskapsdjur. Som katter på en bondgård har de ett jobb att sköta – och det gör de bra.

När snön och kylan kommer söker sig mössen inomhus. Varje år brukar jag ta några stycken i fällorna under diskbänken. De som gör längre utflykter gör det med livet som insats.

För några kvällar sedan hade jag gått och lagt mig när jag så en mus komma ut under byrån i sovrummet. Både hunden och katterna låg och sov och märkte ingenting. Tänkte först väcka dem – men insåg att hunden skulle fatta först och ställa till med kaos. Så jag avvaktade.

Dallas kan konsten att slappna av. Men han är alltid i tjänst. Som yrkesarbetande katt tvekar han aldrig att ingripa.
Dallas kan konsten att slappna av. Men han är alltid i tjänst. Som yrkesarbetande katt tvekar han aldrig att ingripa.

Musen luktade lite grann på den tomma hundmatskålen och hoppade sedan över tröskeln och försvann in i biblioteket. Jag sträckte på mig lite för att se bättre, och då vaknade Dallas till. Rullade runt ett varv på golvet och gick sen för att dricka.

Plötsligt hörde han ett ljud. Öronen låste som en målsökande robot och på ett ögonblick förvandlades han från slö huskatt till dödsmaskin. En mer oerfaren katt hade nog attackerat direkt vilket hade lett till en vild jakt där musen kunnat hitta något skrymsle att gömma sig. Men inte Dallas.

Han tog tre försiktiga steg mot biblioteket – sen låg han blick stilla. Inte ens svansen rörde sig. Totalt fokuserad i över en minut – sen gjorde han sitt utfall.

Bara ett enda hopp. Sen hade han musen i munnen, sprang nedför trappan och ut genom kattluckan.

En del säger att hungriga katter jagar bättre. Trams säger jag. Mina katter har alltid tillgång till mat och vatten och jag har aldrig sett något tecken på bristande motivation. Möjligtvis att de håller sig inne när det är riktigt eländigt väder ute.

Mina katter är arbetande katter. Därför är både kattmat och veterinärkostnader avdragsgilla i deklarationen. Förutsättningen för det är att man har en jordbruksfastighet – då blir dina katter tjänstekatter och typ anställda av företaget. Skadedjursbekämpning är en viktig del av ett jordbruk och bättre hjälp än två katter som patrullerar gården dag och natt kan man inte få.

Hade jag haft större katter kanske de kunnat hålla efter rådjuren också.

Håll rådjuren borta från trädgården

Året runt har jag besök av hjortar och rådjur i trädgården. Så länge de betar gräs och klöver är det ok – men vintertid lägger de om dieten och ger sig på buskar och träd. Inte lika roligt.
Året runt har jag besök av hjortar och rådjur i trädgården. Så länge de betar gräs och klöver är det ok – men vintertid lägger de om dieten och ger sig på buskar och träd. Inte lika roligt.

Passa på att utnyttja snön – nu kan du se var rådjuren tar sig in i din trädgård och göra det lite svårare för dem. 

För att göra trädgården helt rådjurssäker krävs det viltstängsel. Rådjur hoppar inte över 150 centimeter om de inte är väldigt motiverade. För att hålla hjortar ute krävs högre stängsel och en älg hoppar två meter – om den verkligen vill. Men man behöver inte stängsla hela trädgården – om man nöjer sig med att minska viltskadorna.

Nu när snön har lagt sig kan man passa på att gå en runda och se hur viltväxlarna går. En viltväxel är vad vi brukar kalla en stig i skogen. En väg som viltet trampat upp. Rådjur, och andra vilda djur, är praktiska till sin läggning och tar oftast den enklaste vägen. Så om du sätter upp hinder vid de lättaste vägarna in i din trädgård så kommer de att välja en annan väg – och förhoppningsvis hamna hos grannen.

Här kan man se hur rådjuren valt den lättaste vägen. På en sträcka av 50 meter har stängslet slackat på ett ställe och är en decimeter lägre – den vägen väljer de.
Här kan man se hur rådjuren valt den lättaste vägen. På en sträcka av 50 meter har stängslet slackat på ett ställe och är en decimeter lägre – den vägen väljer de.

Det är som det gamla uttrycket: ”Man behöver inte springa fortare än ett lejon för att komma undan – det räcker med att man springer fortare än sin kompis.”

Det här är ingen 100-procentig lösning, men det är ett sätt att minska skadorna. Har din trädgård förvandlats till en rådjursrestaurang så finns det bara två sätt att lösa det: Höja priserna – se till att det kräver större ansträngning att ta sig in. Eller se till att du har en mindre smaklig meny – byt växter eller testa Trico Garden eller annat medel som jag gjorde i våras.

I somras satte jag upp fårstängsel längs gårdens sydsida och trots att rådjuren kan hoppa över det utan vidare så väljer de i stor utsträckning att följa stängslet tills det tar slut. Så även små hinder kan göra nytta och leda dem bort från din trädgård.

Så ta en promenad runt trädgården – framförallt för att se om det finns brister som är lätta att åtgärda. Kanske räcker det med att stänga en grind för att få ner viltskadorna till en acceptabel nivå.

Här är det inget stängsel och slät mark rakt in i trädgården från skogen. och man ser tydligt att detta är en av deras favoritvägar.
Här är det inget stängsel och slät mark rakt in i trädgården från skogen. och man ser tydligt att detta är en av deras favoritvägar.

Vaktlarna hemma från sommarbetet

Efter en sommar i det vilda (i stort sett) ser vakilarna väldigt pigga och friska ut. Trots regn och ruskväder verkar det inte ha gått någon nöd på dem.
Efter en sommar i det vilda (i stort sett) ser vaktlarna väldigt pigga och friska ut. Trots regn och ruskväder verkar det inte ha gått någon nöd på dem.

Riktigt ruggigt ute numera så vaktlarna har fått flytta in i ladugården. Inte för det verkar gå någon nöd på dem ute – men jag tänker släppa in hönsen i deras fålla nu.

I juni flyttade jag ut mina vaktlar på sommarbete. Och månaderna ute i friska luften verkar bara ha gjort dem gott. De är mycket finare i fjäderdräkten än i våras – mycket beroende på att uppväxten tillsammans med ett överskott av hanar frestar på alla närvarande.

Den här djungeln har de gått i hela sommaren. Antagligen ett paradis för vaktlarna – men det har inte varit lätt att hitta äggen.
Den här djungeln har de gått i hela sommaren. Antagligen ett paradis för vaktlarna – men det har inte varit lätt att hitta äggen.

Jag flyttade ut totalt tolv vaktlar varav två hanar. Ett par har förolyckats under sommaren men det är en av riskerna med att ha djuren frigående. Ändå är det lika många vaktlar nu som i våras tack vare att de har föryngrat sig själva.

Tillbaka i burarna de växte upp i. De verkar komma ihåg för de sprang direkt till matskålarna och verkar helt oberörda av flytten.
Tillbaka i burarna de växte upp i. De verkar komma ihåg för de sprang direkt till matskålarna och verkar helt oberörda av flytten.

Att se skillnad på de nya och de äldre är rätt hopplöst – men det finns en säker indikation. De vaktlar som jag kläckt är hanterade hela livet och tar det med jämnmod när man lyfter upp dem. Inte för att de verkar uppskatta att bli kelade med, men de är ändå hanterbara.

Så för majoriteten var det bara att komma med ny mat och sen plocka dem en och en när de käkade. De vildfödda var knepigare. De flyr så fort jag kommer och en vaktel är inte den mest eleganta flygaren: Först rakt upp en dryg meter och sen rakt fram tills det tar stopp. Det gör det åtminstone hyfsat lätt att fånga in dem när de sitter vid stängslet.

Ett par riktigt skitiga byxor och händerna svidande av nässelbränna – men nu bor i alla fall alla vaktlarna torrt och tryggt. Tror jag – ska göra en extra kontroll i morgon innan jag släpper in hönsen.

Hitta vakteln! En vaktel som ligger och trycker är inte det lättaste att se. Kunde tagit hjälp av hunden – hon hittar dem. Tyvärr är hon inte helt pålitlig...
Hitta vakteln! En vaktel som ligger och trycker är inte det lättaste att se. Kunde tagit hjälp av hunden – hon hittar dem. Tyvärr är hon inte helt pålitlig…

Hönsen redo för natten

Under sommaren har de flesta hönsen tillbringat nätterna utomhus. Men nu när det blir mörkare – och höken varit på besök. Så föredrar de hönshuset.

Tycker alltid det är spännande att se hur de kommer till ro inför natten. Först in är alltid Hugo – min halta höna. Hon behöver lite extra tid för att ta sig upp.

Men sen kommer resten ledda av gammelhönorna som alltid sitter på bästa platsen – översta pinnen längst in i hörnet.

Det blir lite roligare att se när man kan komprimera en och en halv timme till 37 sekunder.