Annons

Mitt hjorthägn läcker

När jag gick ut på fältet flyttade sig hjortarna i maklig takt mot stängslet. Först hindar och kalvar och sist de båda hjortarna.
När jag gick ut på fältet flyttade sig hjortarna i maklig takt mot stängslet. Först hindar och kalvar och sist de båda hjortarna.

Egentligen är det inget hjorthägn utan ett äppelhägn – tanken är att hjortarna ska hålla sig på andra sidan stängslet. Men tyvärr har jag fortfarande en rik fauna i odlingen.

Fördelen med deras fräckhet att ta sig in dagtid är att de nu avslöjat bristerna i mitt stängsel. Så förhoppningsvis kommer de inte att få det lika lätt i framtiden. Men kanske jag väntar ett tag. Från och med den 16 november – nästa torsdag – är det jakttid på alla dovhjortar…

Dovhjortar är lätta att skilja från andra hjortdjur. Hanarnas horn har skovlar till skillnad från rådjur och kronhjort. Dessutom har dovhjorten en svans som de gärna viftar på.
Dovhjortar är lätta att skilja från andra hjortdjur. Hanarnas horn har skovlar till skillnad från rådjur och kronhjort. Dessutom har dovhjorten en svans som de gärna viftar på.

Ett annat alternativ vore att lägga om produktionsinriktningen. Om jag fixar stängslet när de är på min sida så har jag plötsligt ett hjorthägn på riktigt. Men det skulle å andra sidan inte vara så populärt.

Nu är dovhjortarna inte det enda problemet. Jag har en del rådjur som kommer på besök också. Men det verkar som om de väljer andra vägar in i odlingarna. Så innan jag gör några större förändringar i stängslingen kommer jag att vänta på första snön. Med spårsnön kommer hårda bevis på djurens överträdelser.

Egentligen ingen välkonen syn – men det är ändå rätt vackert med hjortar i det frostiga gräset.
Egentligen ingen välkommen syn – men det är ändå rätt vackert med hjortar i det frostiga gräset.
Annons

Så skyddar jag mig mot möss

von Dallas är en av mina effektiva musjägare. Så effektiv mot möss att han till och med är avdragsgill om man har ett jordbruk.
von Dallas är en av mina effektiva musjägare. Så effektiv mot möss att han till och med är avdragsgill om man har ett jordbruk.

Grannarna råkade ut för en råtta som använde kattluckan. Här är det inte lika illa – men möss har jag – och bekämpar dem på alla tillgängliga sätt. 

När det börjar bli kallt ute söker sig mössen inomhus. Den gnager och förorenar där de kommer åt. Dessutom kan de emellanåt vara högljudda när de gnager på något som ger resonans. Väcktes härom natten av mössen så nu är det krig. Så här gör jag för att skydda ägodelar och livsmedel:


För fler tips om livet på landet: Följ bloggen på Facebook.  


Först och främst kommer skalskyddet. Kan man se till att de inte kommer in så är mycket vunnit. Tyvärr är det stort sett omöjligt i gamla hus. De tar sig in genom grunden, genom sprickor i fasaden, längs avloppsledningar eller ventilation på vinden. Jag tätar där jag kan, men möss har inga problem att klättra upp för brädväggar. Så då är det dags för nästa steg.

Gift fungerar utmärkt på vinden. Vill inte klättra upp där regelbundet för att vittja fällor och då är detta det bästa alternativet.
Gift fungerar utmärkt på vinden. Vill inte klättra upp där regelbundet för att vittja fällor och då är detta det bästa alternativet.

Mitt mest effektiva medel mot möss är katterna. Jag har två katter – och de möss som tar sig in i huset blir inte långlivade. Förresten är det en myt att man ska svälta katter för att de ska jaga. Mina har alltid tillgång till mat och är ändå utmärkta musjägare. Även sorkar, vesslor samt en och annan fågel går åt. Men det är ändå möss som ligger i topp på byteslistan.

Slagfällor sätter jag under diskbänken där katterna inte kommer åt. Mössen tar sig upp längs avloppsledningen och äter sig igenom soppåsarna.
Slagfällor sätter jag under diskbänken där katterna inte kommer åt. Mössen tar sig upp längs avloppsledningen och äter sig igenom soppåsarna.

Nästa steg är gift. För några år sedan förbjöds de vanligaste mus/råttgiften men det har kommit nya som jag betat med på vinden dit katterna inte har tillgång. Risken att katterna ska förgiftas av döda möss ser jag som minimal. De har gått om mat och de verkar undvika sjuka möss. En del är rädda att mössen ska dö och börja lukta inne i väggarna. Min erfarenhet är att förgiftade möss söker sig ut och jag har aldrig haft det problemet.

Slutligen använder jag slagfällor. Jag föredrar den  moderna typen där mössen måste peta upp ett lock för att komma åt maten. Nackdelen med slagfällor är att de måste tittas till. Har man mycket möss blir de fulla. Jag sätter alltid ut fällorna två och två och ganska ofta får jag möss i båda.

Viktigast är att bekämpa dem nu på hösten när de är nyinflyttade. Annars kommer de snabbt att bilda familj och då växer problemet snabbt.

Annons

Mina märkliga höns

Igår natt valde hönsen att sova utomhus i lusthuset. Märkligt att de valde första frostnatten för en sån friluftsövning.
Igår natt valde hönsen att sova utomhus i lusthuset. Märkligt att de valde första frostnatten för en sån friluftsövning.

Igår hade vi den första frostnatten – och då bestämde sig hönsen för att sova utomhus. När jag tittade till hönshuset på kvällen så var det tomt. Trots att de alltid brukar hoppa upp på pinnarna i god tid.

De har haft utesovarperioder tidigare, men  det har varit sommartid och sen ruggningen har de alltid tagit sig in i god tid. De har sitt tillhåll i det lilla lusthuset jag byggt åt dem och jag tror inte det går någon nöd på dem.

Men jag förstår inte hur de tänker. Chansen att något rovdjur skrämt UT dem ur hönshuset är minimal, men det måste finnas någon anledning till att de plötsligt bestämmer sig för att sova utomhus.

Funderar på om höken suttit och väntat så de inte vågat sig fram från under taket förrän det blivit mörkt.

En stjärnklar himmel bjöd på höstens första frostnatt och på morgonen var det vindstilla och klarblå himmel.
En stjärnklar himmel bjöd på höstens första frostnatt och på morgonen var det vindstilla och klarblå himmel.

Blev lite konfunderad när jag inte hittade dem inne men eftersom hönsgården är inhägnad och har tak kan de inte ta sig så långt bort, och visst – de satt på vanliga favoritstället.

När jag tittade till dem ikväll satt alla utom två på sina vanliga platser. De saknade sov ute i lusthuset. Skulle vilja ha en hönsviskare som förklarade hur de tänker.

Fisket visar på bra tillväxt av flodkräftor

Jag fick många fullvuxna hanar på mellan 12 och 13 centimeter. Snittvikten låg på 78 gram och den största vägde in på 97 gram.
Jag fick många fullvuxna hanar på mellan 12 och 13 centimeter. Snittvikten låg på 78 gram och den största vägde in på 97 gram.

Det var spännande att dra upp burarna i morse och fångsten tyder på att Frolic är ett alldeles utmärkt kräftbete. Och flodkräftorna har vuxit bra.

Mina tio burar gav i snitt fem kräftor. Av de femtio kräftor som jag drog upp var tjugosex fullvuxna hanar, tjugotvå honor och två småkräftor. De små är de som kläcktes våren 2016 och de har redan hunnit bli fem centimeter långa.


Vill du läsa mer om kräftodling och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


De stora hanarna kommer jag att fiska ut så gott de går. De är redan små monster med en genomsnittlig längd på tolv–tretton centimeter och med vikter uppåt hundra gram. En bra tioväxt med tanke på att de bara var 8–9 centimeter för två år sedan. Såna kan gå hårt åt den övriga populationen och eftersom de varit med under två parningssäsonger räknar jag med att de spridit sina gener bra i dammen. För befruktningens skull räcker det med en hane på tre honor så de som blir kvar bör räcka bra.

Ala kräftorna vägdes och mättes innan jag släppte tillbaka dem på samma plats som de fångats.
Ala kräftorna vägdes och mättes innan jag släppte tillbaka dem på samma plats som de fångats.

Honorna har inte vuxit lika bra, knappt en centimeter på de här två åren. Det tror jag beror på att villkoren för fortplantning är bra i dammen. Det går åt mycket energi till att dra upp yngel och då går tillväxten långsammare. Men det är bara positivt. En undersökning visade att antalet honor som parar sig ett enskilt år ligger mellan 53 och 97 procent. Ju bättre villkor desto fler som parar sig. Så småväxta honor tyder på att yngelproduktionen är bra.

Två småkräftor fick jag med. Fem centimeter efter 14 månader tyder på god tillväxt för de här flodkräftorna.
Två småkräftor fick jag med. Fem centimeter efter 14 månader tyder på god tillväxt för de här flodkräftorna.

Jag fångade bara två småkräftor men jag är övertygad om att det finns betydligt fler. Små kräftor går inte gärna i burar och de har dessutom lättare att smita ut. De jag fångade var båda fem centimeter långa och vägde sex gram. Med all sannolikhet är de den första generationen som kläcktes i dammen för drygt ett år sedan. Och från 9 mm till 5 centimeter på 14 månader är bra tillväxt för en kräfta.

Nu kommer jag att fortsätta fånga alla stora kräftor. Det bästa för beståndet är att ta alla hanar över 10 centimeter och alla honor över 10,5. Då får man den bästa tillväxten i dammen.

Efter vägning och mätning släppte jag tillbaka dem i dammen på samma plats som de fångats.
Efter vägning och mätning släppte jag tillbaka dem i dammen på samma plats som de fångats.

 

Första större kräftfisket i dammen

När skymningen föll började första mitt första riktiga kräftfiske. Tio burar ligger nu ute och i morgon får jag se hur det gått.
När skymningen föll började första mitt första riktiga kräftfiske. Tio burar ligger nu ute och i morgon får jag se hur det gått.

Nu är det stort kräftfiske på gång. Ikväll har jag lagt ut tio kräftburar i dammen och inväntar morgondagen med spänning. Tidigare har jag bara försökt med en bur i taget – men detta blir ett test på hur helheten ser ut.

Brukar få två tre kräftor i de enstaka burarna men teoretiskt skulle det kunna vara samma kräftor som springer runt i dammen. Nu tror jag inte de är så illbattiga men med tio burar får jag en säkrare indikation på beståndet.

Här kan du läsa om resultatet av fisket.

Sen finns det många variabler. Bland annat vilket bete man använder och hur hungriga kräftorna är. Men med kräftfiske verkar det vara som med mycket annat. Det finns många som vet precis hur man gör – och sällan två som gör likadant. Så jag testar mig fram.

Upptäckte att jag bara har vinterbilder på dammen från luften. Så jag ska snarast komplettera med bilder som ger lite somrigare perspektiv. Här är i alla fall platserna för burarna.
Upptäckte att jag bara har vinterbilder på dammen från luften. Så jag ska snarast komplettera med bilder som ger lite somrigare perspektiv. Här är i alla fall platserna för burarna.

Ikväll betade jag med Frolic. Fungerar det så är det ett lätthanterligt och relativt billigt bete. Funkar det inte så har jag spekulanter på det som eventuellt blir över.

Nu är planen att jag ska vara lite mer vetenskaplig och metodisk. Anteckna både fångstplats, längd, kön och vikt på kräftorna. Hade jag haft tillgång till Tippex hade jag också kunnat märka dem för att kunna göra en beräkning av den totala mängden kräftor i dammen. men det får vara till nästa gång.

Har varit lite bekymrad eftersom jag inte sett till några småkräftor i burarna. Men nu har jag läst en bra teori om kräftfiske: Att småkräftor – under sju centimeter sällan går in i burarna. Och eftersom den teorin ger mig hopp inför framtiden sätter jag min tilltro till den.

Nu är planen att fiska upp så många stora hanar som möjligt ut dammen för att minska predationen på kommande generationer. Och om allt går väl kommer dammen att vara i full produktion om två år.

Bidöden gör mig lite orolig

Nu har jag bara ett bisamhälle kvar. En del säger att bidöden är överdriven men här är den en bister verklighet.
Nu har jag bara ett bisamhälle kvar. En del säger att bidöden är överdriven men här är den en bister verklighet.

Nu har jag bara ett bisamhälle kvar. Förra året hade jag sex starka samhällen men i våras hade fem dött. Och jag verkar inte vara ensam om att drabbas av bidöden.

Det finns flera olika sjukdomar och parasiter som kan drabba bisamhällen men det som oroar mig är att jag inte vet varför mina samhällen dött. Torkan kan ha varit en bidragande orsak. Efter en varm vår förra året fick jag en bra skörd i juni – men sen slutade det regna. Utan vatten fanns det ingen nektar i blommorna och när jag slutskattade i augusti var kuporna praktiskt taget tomma på honung. Flera samhällen var dessutom så svaga att de inte orkade dra ner allt vinterfoder.

Mitt återstående samhälle verkar i alla fall vara starkt och kupan är fylld med honung.
Mitt återstående samhälle verkar i alla fall vara starkt och kupan är fylld med honung.

Ändå verkar det inte vara svält som slagit ut mina samhällen. Flera av de döda samhällena hade fortfarande hyfsat med foder kvar.


Vill du läsa mer om biodling och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Och bidöden verkar ha drabbat andra odlare också. En biodlare här i Vingåker miste alla sina samhällen och den storskaliga odlare jag brukar köpa honung av hade förlorat majoriteten av sina samhällen. Utan synbar anledning.

När jag dessutom får höra från andra fruktodlare att det verkar vara brist på pollinatörer i år så blir jag fundersam. De finns de som hävdar att bidöden är överdriven men för mig verkar den mer och mer som en realitet. Jag har i alla fall ett samhälle som verkar starkt och här surrar det fortfarande runt lavendel och oregano. Samtidigt berättar andra om tysta blommande fält med vare sig bin eller humlor.

I lavendeln, klövern och oreganon är det full aktivitet. Även om det inte når samma nivåer som förra året.
I lavendeln, klövern och oreganon är det full aktivitet. Även om det inte når samma nivåer som förra året.

Nu är vi inne på en andra sommar med torka. Prognoserna lovar gång på gång regn – men när det närmar sig minskar mängden för att i de flesta fall helt utgå. Här har det bara kommit en bråkdel av det regn som vi får en genomsnittlig sommar. Och det drabbar både odlingar och insekter.

Jag vet inte hur det är i andra delar av landet. Förhoppningsvis står det bättre till med insekterna. Och jag hoppas att de senaste säsongerna bara är en tillfällig nedgång och att bin och humlor kommer att återhämta sig nästa år.

Vissa vinterförluster får man räkna med. Men att fem av sex samhällen dör ut under en vinter känns inte normalt.
Vissa vinterförluster får man räkna med. Men att fem av sex samhällen dör ut under en vinter känns inte normalt.

Min gräsätande hund

Plötsligt var det bara gräs som dög för Pumah. Torrfoder, skinka och ost ratades och alt hon ville var att äta gräs.
Plötsligt var det bara gräs som dög för Pumah. Torrfoder, skinka och ost ratades och alt hon ville var att äta gräs.

Jag väcktes tidigt på morgonen av en gnällande hund. Eftersom det kunde vara akut var det bara att dra på sig kläderna och släppa ut henne. Men allt hon ville var att äta gräs.

Det är ganska vanligt att hundar äter gräs även om jag inte fått någon definitiv förklaring till varför. En del hundar får problem av sitt gräsätande. Antingen att de drabbas av kräkningar eller att de behöver hjälp att få ut gräset den andra änden. Men inte Pumah. Hon verkar vara immun mot gräsets skadeverkningar.

Vi var alltså ute i gryningen – och Pumah åt gräs. Jag gick in och gjorde frukost till oss båda men Pumah ville inte ha. Inget torrfoder och hon ville inte ens ha skinka. Hade det här varit första gången hade jag blivit orolig, men hon har haft gräsdagar förut genom åren.

Morgon promenaden blev inte lång. Puman stannade och betade så jag fick gå själv. Hon brydde sig inte ens om att springa fram och skälla på grannarna – något som annars blivit en tradition.
Morgon promenaden blev inte lång. Puman stannade och betade så jag fick gå själv. Hon brydde sig inte ens om att springa fram och skälla på grannarna – något som annars blivit en tradition.

Istället för mat ville hon gå ut. Och då var det bara raka vägen till första bästa grästuva. Hon följde inte med på promenad utan föredrog att stanna vid huset och beta. Så jag fick gå förmiddagsrundan själv. När jag kom tillbaka var hon fortfarande hemma. Och åt gräs.

Först på eftermiddagen gick suget över och då satte hon i sig allt torrfoder. Och var glad för både skinka och ost och uppträdde helt normalt. Och grässuget fanns inte kvar.

Så bortsett från hennes akuta sug efter gräs verkar hon helt oberörd. Bra humör och så pigg man kan förvänta sig från en gammal hund. Så jag har accepterat henne som hon är och arkiverar grässuget i mappen för livets oförklarliga mysterier. En del saker förstår man helt enkelt inte.

Därför är WWF ett hot mot flodkräftan

Rombärande flodkräfthona. Rommen är mörkbrun och kommer att kläckas inom några veckor och ge upphov till en ny generation av vår ursprungliga kräfta.
Rombärande flodkräfthona. Rommen är mörkbrun och kommer att kläckas inom några veckor och ge upphov till en ny generation av vår ursprungliga kräfta.

Odling av flodkräftan är en möjlighet till inkomst på landet och en viktig del i arbetet med att rädda kräftan. Men Världsnaturfonden – WWF – skriver i sin fiskguide att vi inte ska äta flodkräftor. Detta är de ensamma om och deras råd ökar faktiskt hotet mot vår inhemska kräfta. 

Den svenska flodkräftan är akut hotad – nästa steg på rödlistan är utdöd. I början av 1900-talet fanns flodkräftan (Astacus astacus) i stora delar av landet men kräftpesten har på drygt hundra år slagit ut 97 procent av bestånd, och vi har ett nationellt ansvar att rädda den för eftervärlden. Men det gör vi inte genom att sluta äta dem, som WWF hävdar.


Vill du läsa mer om flodkräftor och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Jag startade min lilla flodkräftodling för två år sedan med välsignelse från alla berörda myndigheter. Faktum är att alla som arbetar för att rädda flodkräftan är positiva till odling av flodkräfta. Varje nytt bestånd blir en liten genbank och ökar chanserna för artens överlevnad. Det kommer att ta flera år innan jag har ett stabilt bestånd och kan börja sälja flodkräftor och det kommer inte att ge några stora pengar. Men för mig är det viktigt att vara en del av bevarandearbetet.

"Låt bli" – skriver WWF. Trots att fisket inte är det verkliga hotet mot flodkräftan. Tvärtom ökar fiske och försäljning intresset för att bevara arten,
”Låt bli” – skriver WWF. Trots att fisket inte är det verkliga hotet mot flodkräftan. Tvärtom ökar fiske och försäljning intresset för att bevara arten. Här en fem år gammal hane.

”Låt bli” – skriver WWF och enligt deras trubbiga regler i Fiskguiden ska den ha rött ljus. De kan inte acceptera att alla hotade arter inte passar in i deras regelverk. Det är inte fisket som hotar flodkräftan. Detta är inget som jag skriver bara för att jag själv odlar flodkräfta, utan vetenskap och beprövad sanning som stöds av alla berörda myndigheter.

Havs och Vattenmyndigheten skriver uttryckligen att ”Fiske av flodkräfta är inte ett hot mot arten.” I det åtgärdsprogram för att rädda flodkräftan Som Naturvårdsverket och Fiskeriverket tagit fram skriver de ”Kräftfisket utgör därför knappast ett hot mot artens överlevnad. Möjligheten att fiska flodkräfta kan till och med ge bättre förutsättningar för att bevara arten på lång sikt, genom att den bidrar till att skapa ett lokalt intresse för bevarandet.”

Det som händer när WWF använder sitt anseende till att försöka göra flodkräftan värdelös är att de ökar motivationen hos de mörkermän som planterar ut signalkräftor. Signalkräftan är fortfarande ok att sälja enligt WWF – men någon vecka efter att signalkräftor släppts ut i ett vattendrag är alla flodkräftor döda. Och vi har förlorat ännu ett bestånd.

Ett veckogammalt kräftyngel från förra året. Odling av flodkräftor och restaurering av kräftvatten är viktigt för artens överlevnad.
Ett veckogammalt kräftyngel från förra året. Odling av flodkräftor och restaurering av kräftvatten är viktigt för artens överlevnad.

Sen reserverar sig WWF genom att skriva ”Fråga efter signalkräftor från bestånd som inte utgör hot mot flodkräftan”. Ett helt meningslöst påstående. Finns det signalkräftor – så är flodkräftan utdöd i det vattnet.

Odling och inplantering av flodkräftor är ett sätt att vända trenden och att minska risken för utdöende. Det finns många på landet som skulle kunna göra som jag, men om flodkräftorna inte får ätas så är det inte lika lockande. Jag har läst en text där WWF menar att den ska odlas ideellt men jag förstår inte hur det skulle gå till.

Men varför gör WWF så här? Föreningen gör så mycket bra för andra hotade arter. Jag tror att det är en prestigefråga. De marknadsför sin Fiskguide hårt och att medge att deras tre kriterier inte passar för alla djurarter skulle svida. Då är de hellre villiga att offra vår inhemska flodkräfta. WWF skriver att det inte finns någon ursprungsmärkning för flodkräfta, det går inte att spåra var de är fångade. Men än en gång – det är inte fisket som är ett hot – utan den illegala utsättningen av signalkräftor.

Idag är den svenska flodkräftan något av det mest exklusiva du kan servera. Kanske den enda rödlistade art som går att äta med gott samvete. Flodkräftor är svindyra – om de överhuvudtaget går att få tag på. Men det höga priset ökar intresset för att rädda arten och kan få fler på landsbygden att starta odlingar. Så den som har råd att äta flodkräftor gör faktiskt en insats för bevarandet. Till skillnad från WWF.

Min kräftodling. Dammen grävdes 2013 och två år senare planterade jag tvåhundra flodkräftor. Det hade inte hänt om jag trott på WWF:s rekommendationer.
Min kräftodling. Dammen grävdes 2013 och två år senare planterade jag tvåhundra flodkräftor. Det hade inte hänt om jag trott på WWF:s rekommendationer.

Flodkräftorna frodas i dammen

– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.
– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.

Årets första provfiske gav en bra fångst, men var ändå en besvikelse. De fem kräftor som gått in i buren var alla sexåriga hanar och jag hade velat se ettåriga kräftor från förra årets föryngring.

Nu kan det mycket väl vara så att de mindre kräftorna håller sig borta från de störres revir. Därför fortsätter jag med fisket och har nu satt buren vid en av de vasar jag lade i förra vintern som skydd för småkräftorna. Förhoppningsvis kommer den att vara full av småkräftor i morgon.


Vill du läsa mer om flodkräftor? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Förra våren fick jag upp en hona med nykläckta småkräftor så föryngringen fungerade i alla fall. Men det är svårt att veta hur många honor som förökade sig och det är bara provfiske som kan ge en fingervisning. Under gynnsamma förhållanden kan flodkräftor ömsa skal upp till sju gånger under sin första sommar och har då en längd på två till tre centimeter på hösten. Och det är sådana kräftor jag vill se i buren.

De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.
De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.

Flera av stora hanarna kommer jag att fånga i slutet på juli för att minska risken för kannibalism. När de börjar nå monsterstorlek är de ett hot mot alla mindre invånare i dammen och gör bättre nytta på en kräftskiva. Som för många djur är det honorna som är viktigast för reproduktionen och enda skälet till att jag planterade ut många hanar är den genetiska mångfalden.

Men nu har hanarna förhoppningsvis spridit sina gener till två generationer småkräftor och därför tjänat ut sitt syfte. Nu hoppas jag att nästa bur innehåller småkräftor. Hur som helst lever jag på hoppet och har en stor damm så det är bara att fiska vidare för att försöka hitta ungdomarnas tillhåll. Håll tummarna inför morgondagens burupptagning.

Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.
Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.

Könsbestämma vaktlar

Förra årets vaktlar flyttade ut i voljären för drygt en månad sedan. Nackdelen med att ha dem på sommarnöje är att de blir skyggare när de lever mer som i det vilda.
Förra årets vaktlar flyttade ut i voljären för drygt en månad sedan. Nackdelen med att ha dem på sommarnöje är att de blir skyggare när de lever mer som i det vilda.

Det finns flera sätt att könsbestämma vaktlar men hos mina japanska vaktlar syns det rätt tydligt på fjäderdräkten. Det är lite drygt sex veckor sedan mina kläcktes och de är redan könsmogna.

Söker man efter olika sätt att könsbestämma vaktlar så menar många att man ska vända på dem och klämma på baken. Skummar det är det en hane – eller en nyparad hona. Helt säker kan man inte vara.

Men med mina viltfärgade japanska vaktlar är det lättast att titta på fjäderdräkten. Honorna har spräckligt bröst och hanarna är rostfärgade utan fläckar. Sen finns det naturligtvis gränsfall, men med den här metoden sorterar jag snabbt fram 90 procent av honorna.

Tycker det är rätt lätt att könsbestämma vaktlar när de är viltfärgade. Här är några av de honor som jag sorterade fram idag.
Tycker det är rätt lätt att könsbestämma vaktlar när de är viltfärgade. Här är några av de honor som jag sorterade fram idag.

Tveksamma fall får följa med och kommer förr eller senare att avslöja sig genom att gala. Sen vill jag ha med ungefär en hane på fem–sex honor för att säkerställa befruktningen. Jag kläcker fram en ny omgång varje vår och den här gången fick jag drygt tjugo vaktlar.

Efter första sorteringen verkar det vara runt tolv honor, så den här gången har jag haft tur. Men som sagt, könsbestämningen är inte hundraprocentig.

Hanarna har ett mer rosafärgar bröst utan tydliga fläckar. Sen finns de förstås alltid gränsfall. Men förr eller senare gal de – och då är saken klar.
Hanarna har ett mer rostfärgat bröst utan tydliga fläckar. Sen finns de förstås alltid gränsfall. Men förr eller senare gal de – och då är saken klar.

Nästa projekt är att släppa ut den nya generationen på grönbete. Det hade varit praktiskt om de kunnat samsas med föräldragenerationen men vaktlar må vara små och söta men de kan samtidigt vara både grymma och skoningslösa om de bestämmer sig för det.

Att släppa ihop två flockar kan bli en rent blodbad och de kan mycket väl hacka ihjäl varandra. Så planen är att skilja av en del av voljären och släppa de nya där. Då kommer jag att se rätt tydligt hur aggressiva de äldre är. Vill de slåss så kommer de att försöka attackera genom nätet.

Men med lite tur kommer de att vänja sig. Och eftersom de har gott om utrymme finns det möjlighet för de svagare att gömma sig.