Annons

Honungssommaren kom av sig

Så här ser en lätt ram ut. Bara ett fåtal av cellerna är täckta och det är glest med bin.
Så här ser en lätt ram ut. Bara ett fåtal av cellerna är täckta och det är glest med bin.

För en månad sedan skördade jag honung för första gången i år och det såg ut att bli en lysande sommar. Men det lite svalare vädret har fått bina att komma av sig.

Det är inte mycket arbete med bina i timmar räknat men det kan ändå bli intensiva perioder när all honung ska tas om hand. Igår sken solen och jag gjorde en liten tillsyn för att se hur de hade det. Det visade sig att de haft några dåliga veckor.

Man känner det direkt när man börja lyfta på en skattlåda. I juli var de så tunga att det började kännas i ryggen men nu var de alldeles för lätta. Min teori är att det kyliga vädret fått bina att hålla sig hemma och med väl utbyggda samhällen har de börjat tulla på vinterförråden.

En efter en går jag igenom skottlådorna för att se vilka samhällen som lyckats bäst. Tyvärr var det bara ett par stycken som så bra ut,
En efter en går jag igenom skattlådorna för att se vilka samhällen som lyckats bäst. Tyvärr var det bara ett par stycken som så bra ut,

Vädret är inte mycket att göra åt så jag har börjat förbereda invintringen. Många väntar en månad till innan slutskattning och hoppas på ljungdrag. Ljungen blommar bara vissa år och då kan man få ett hyfsat tillskott i kuporna. Ljunghonungen är mycket aromatisk – men tyvärr också notoriskt svårslungad.

Jag fick tipset från en riktigt stor biodlare i Strängnäs att invintra redan i augusti. Bina är då fortfarande relativt fromma och hela processen går lugnt och städat till. Senare på hösten ökar aggressiviteten eftersom de då slåss för att behålla den honung de samlat under sommaren.

Under kupornas yttertak ligger täckbrädor som skyddar ramarna med honung och bin. Bina tillverkar propolis som fungerar som klister för att täta alla glipor. Därför behöver man ett bräckjärn för att få loss brädorna.
Under kupornas yttertak ligger täckbrädor som skyddar ramarna med honung och bin. Bina tillverkar propolis som fungerar som klister för att täta alla glipor. Därför behöver man ett bräckjärn för att få loss brädorna.

Eftersom jag gillar enkla och fredliga lösningar så skippar jag chansningen på ljunghonung och kommer att invintra redan om någon vecka.

Efter några generationer med biyngel blir ramarna nästan svarta. Det är rester av gamla puppor. Bina städar ur cellerna efter kläckning med det blir alltid kvar lite rester som färgar ramarna.
Efter några generationer med biyngel blir ramarna nästan svarta. Det är rester av gamla puppor. Bina städar ur cellerna efter kläckning med det blir alltid kvar lite rester som färgar ramarna.
Annons

66 burkar honung tappade

Det tar en stund att blanda ihop drygt 30 kilo honung med ympen. Jag har en elektrisk visp som jag brukar köra i 17 kiloskärlen, men det sista gör jag för hand så jag ser vad som händer.
Det tar en stund att blanda ihop drygt 30 kilo honung med ympen. Jag har en elektrisk visp som jag brukar köra i 17-kiloskärlen, men det sista gör jag för hand så jag ser vad som händer.

Eftermiddagen ägnades åt att tappa honung på burk. Känns skönt att vara igång med produktionen och jag har redan beställningar på min lokala honung.

I måndags satte jag en ymp och i dag var det dags att ympa resten av den nyslungade honungen. Eftersom jag jobbar i liten skala är det rätt lagom att göra klart drygt 30 kilo per omgång. Det går att köpa större kärl men eftersom jag hanterar allt för hand får man tänka på ryggen.

Ett 30 kilos kärl med honung är ungefär vad jag kan hantera på ett vettigt sätt. Att lyfta är bara ett problem, ett annat är att kunna blanda ut ympen i kärlet så att den blir jämnt spridd. Får man inte ut den ordentligt så kommer honungen att kristallisera ojämnt och delar av den kommer att kännas grusig av kristallerna.

När man tappar är det viktigt att hålla koll på nivån. Skulle man överfylla en burk blir det ett elände av honungskladd.
När man tappar honung är det viktigt att hålla koll på nivån. Skulle man överfylla en burk blir det ett elände av honungskladd.

Att tappa honung på burk har jag numera rätt bra rutin på. Men det är svårt att få jämn nivå i burkarna. Jag använder halvkilosburkar men majoriteten hamnar på 510-520 gram. Hellre bjuda på några gram än att någon kund ska känna sig lurad.

Den honung som jag producerar här på gården kommer inte med till några sommarmarknader. Ungefär hälften säljer jag direkt från gården och resten kommer med på julmarknaderna. Sommartid finns det alldeles för många som säljer honung till underpris. De tycker det är roligt med bin och vill inte ta betalt för sitt arbete. Då är det inte lönt att konkurrera för oss som försöker få en inkomst från bina.

Därför är det många biodlare som säljer direkt till uppköpare istället. Lägre pris – men man slipper allt jobbet med burkar och etiketter – så räknar man in tiden är det en lönsammare affär. Men inte lika roligt.

 

Annons

Ekobimetoden – för slät och krämig honung

Första hinkarna med nyslungas honung ska ympas med ekobimetoden – där man använder förra årets honung för att ge årets riktigt fin konsistens.
Första hinkarna med nyslungas honung ska ympas med ekobimetoden – där man använder förra årets honung för att ge årets riktigt fin konsistens.

Första skattningen gav 17 kg honung per kupa. Det ser ut att bli ett riktigt bra biår och jag har satt en ymp till de första 35 kilona. För att få slät honung använder jag mig av ekobimetoden.

Ekobimetoden går ut på att man använder en levande ymp. Man tar 3 procent av den honung som ska ympas, för mina 35 kg innebär det drygt ett kilo honung. Sen blandar man i 10 procent redan finkristalliserad honung – jag använder färre årets –, alltså drygt 100 gram.

Ett kilo nyslungas honung blandas med 100 gram av förra årets bästa. Placeras i kylskåp och vispas morgon och kväll i tre dagar.
Ett kilo nyslungad honung blandas med 100 gram av förra årets bästa. Placeras i kylskåp och vispas morgon och kväll i tre dagar.

Jag använder ett rostfritt litermått och degkrokarna till elvispen. Ympen rörs en dryg minut morgon och kväll. Däremellan förvaras den i kylskåp. Efter ett par dagar börjar honungen vitna och kristalliseras. Tiden varierar beroende på vilken honung man har. När ympen är hård när du tar ut den ur kylskåpet men mjuknar när den vispas är den klar.

Då vispar man ut ympen – först med några kilo av honungen och sen med allt som ska tappas. Ympen består nu av mängder av mycket små kristaller och den honung som blandats ut kan tappas direkt på burk.

Efter några dagar i kylskåpstemperatur har honungen stelnat i burkarna och fått en fin krämig konsistens.

Alternativet till ekobimetoden är att röra honungen i de stora kärlen ett par gånger om dagen till den börjar kristallisera. Det är dels ett tungt arbete och en har man ingen kontroll över när det är dags att tappa på burk. Är man för tidig bildas stora kristaller i burkarna och honungen blir grusig av sockerkristallerna. Är man för sent ute stelnar honungen i de stora kärlen och måste smältas för att kunna tappas om.

Med ekobimetoden har man kontroll – när man tillsätter ympen kan man tappa honungen på burk direkt och man vet att man får bra resultat.

Tre dagar senare är det dags att röra ut ympen och tappa honung på burk.

Svärmen fångade sig själv

När jag hörde svärmen gick jag för att hitta den, och då satt den redan på kupan som var tänkt att bli deras nya hem.
När jag hörde svärmen gick jag för att hitta den, och då satt den redan på kupan som var tänkt att bli deras nya hem.

Varje år vid den här tiden brukar jag få en eller två svärmar så jag hade gjort i ordning en kupa så den var klar när jag fångat en svärm. Men ibland har man tur.

I vanliga fall brukar svärmen sätta sig i något träd – ibland alldeles för högt upp – så det blir att försöka få ner den i en hink. Sen sätter man hinken med spärrgaller över i skuggan, och om man fått med drottningen kommer hela svärmen att söka sig dit.

 

Är drottningen inte med flyger bina iväg och man får försöka igen .

Jag öppnade flustret fullt och efter någon timme hade alla bina krupit in och börjat göra sig hemmastadda.
Jag öppnade flustret fullt och efter någon timme hade alla bina krupit in och börjat göra sig hemmastadda.

Den här gången satte sig svärmen på den kupa jag gjort i ordning. Trots att flustret var stängt måste de ha känt vaxlukten och insett att det var en bra bostad. Så det var bara att gå fram till kupan och öppna flustret. Någon timme senare hade alla bina krupit in.

Bina är fredliga när de svärmar. De låter mycket men är inte aggressiva, de har annat att tänka på. Så jag behövde bara huvan, inga handskar och ingen rök.

Nu återstår bara ett problem och det är flytten av det nya samhället ner till de andra. Bina har redan lärt sig var de bor, så om man flyttar kupan tio meter så kommer många att flyga fel. Ett knep jag ska testa är att sätta en glasskiva framför när kupan är flyttad under natten.

Teorin (och flera andras praktik) är att bina då måste skaffa en ny inflygningsrutt och då lär sig den nya placeringen. Viktigt är att glasskivan måste vara på plats när de flyger ut på morgonen så de direkt lär sig den nya placeringen.

Bara att hålla tummarna för att det fungerar.

Ett bi kommer lastat – med pollen

Ett bi kommer lastat med pollen. Pollen är binas främsta proteinkälla och det behövs stora mängder för att föda upp alla yngel.
Ett bi kommer lastat med pollen. Pollen är binas främsta proteinkälla och det behövs stora mängder för att föda upp alla yngel.

I dag har jag satt på den första skattlådan på mina samhällen. Bina mår bra. Och blir det bara lite mer värme så tror jag på en fin bisommar.

Den värsta tiden för bina är över nu. Det är alltid känsligt i början på våren innan blomningen kommer igång på allvar – drottningen sätter igång med äggläggningen och foderkonsumtionen ökar dramatiskt samtidigt som det kan vara svårt för dem att hitta mat.

 

Pollen från olika växter har olika färg – det här biet med orange pollen har ganska säkert hämtat det från maskrosorna. Gult polen är svårare eftersom det kan komma från många olika växter.
Pollen från olika växter har olika färg – det här biet med orange pollen har ganska säkert hämtat det från maskrosorna. Gult polen är svårare eftersom det kan komma från många olika växter.

Av mina åtta samhällen har sex klarat vintern och verkar starka och friska. Ett av de förlorade samhällena var en sen svärm som jag visste skulle få svårt att klara sig. Det andra samhället hade bara dött – skattlådan var fylld med döda bin. Men några vinterförluster får man alltid räkna med.

Äppelblommorna är till hälften utslagna och bina har börjat hitta dit.
Äppelblommorna är till hälften utslagna och bina har börjat hitta dit.

Nu blommar maskrosorna, äppelträden är på gång, körsbär blommar  och mycket mycket mer. Blir det bara flygväder kommer bina att ha det utmärkt. Men temperaturen nu ligger på gränsen. Femton grader  är ungefär vad bina behöver för att flyga – men för att det ska bli riktgt drag behövs några grader till.

Maskrosorna är en viktig källa för både pollen och nektar – därför känns det rätt ok att ha dem kvar i gräsmattan.
Maskrosorna är en viktig källa för både pollen och nektar – därför känns det rätt ok att ha dem kvar i gräsmattan.

Om jag fick önska så skulle jag vilja ha en repris på sommarvärmen från början av den här månaden. Både bina och fruktträden skulle glädjas av det – och jag med.

Om en månad är det dags för att skörda den första försommarhonungen. Och om bara temperaturen (ja, jag vet att jag tjatar) håller i sig kan det bli riktigt bra. Det säger jag varje år så här dags.

Honung och värme – myt och fakta

Blir honung giftig av uppvärmning? Det här är nyslungad honung direkt från kupan.
Blir honung giftig av uppvärmning? Jag ska försöka reda ut begreppen men kan redan nu säga att jag är skeptisk.

Min egen honung är aldrig värmebehandlad. Jag ympar min nyslungade honung direkt och tappar den på burk. Men när jag står på marknader får jag ibland höra en del missuppfattningar – bland annat att uppvärmd honung blir giftig.

Som med de flesta livsmedel förändras honungens egenskaper om den värms. Men med honung är det inte värmen i sig som förändrar den. Värmen skyndar bara på naturliga processer i honungen. Bränner du honungen är det en annan sak – men det gäller för all matlagning.

När man värmer honung är det främst två processer som skyndas på: mängden enzymer minskar och halten av HMF (Hydroxymethylfurfural) ökar. Eftersom kemiska namn ofta låter farliga ska jag börja med den senare.

Kiss me, spank me är sörmländsk honung lagrad med färsk chili. Jättegod på både grönsaker ost och kött. Och den blir inte giftig.
Kiss me, spank me är sörmländsk honung lagrad med färsk chili och är till för matlagning. Jättegod på både grönsaker ost och kött. Och den blir inte giftig.

HMF uppstår när sockerhaltiga matvaror värms. HMF finns till exempel i allt som är bakat och förekommer naturligt med höga halter i kaffe och torkad frukt. I nyslungad honung är HMF-halten under 15 mg/kilo och den ökar långsamt även vid förvaring i rumstemperatur. Vid högre temperaturer ökar halten snabbare och HMF används därför för att kontrollera om honungen lagrats för länge eller blivit överhettad. Gränsvärdet inom EU är 40 mg/kilo och är halten högre klassificeras honungen som bagerihonung och används inom industrin. Bagerihonung är all defekt honung dvs honung som jäst, fått en bismak etc etc Vid 30 grader når honungen 30 mg/kilo efter drygt ett halvår. Vid 70 grader tar samma process 5–14 timmar.

Men tillbaka till grundfrågan: Är HMF skadligt? Blir värmd honung giftig  av det här skälet? Gränsvärdet för honung år 40 mg/kilo (80 mg/kilo för honung från tropiska länder). Detta ska jämföras med torkad frukt där till exempel torkade plommon visat sig ha en HMF-halt över 2000 mg/kilo. Rostat bröd har liknande halter.

Höga halter av HMF är skadligt för bin men jag har inte hittat några rapporter som visar att det skulle vara skadligt för människor. Är man orolig är det bättre att undvika torkad frukt, kaffe och bakverk. (En vanlig uppfattning är att värmebehandlad honung måste märkas. Men enligt Livsmedelsverket är det bara HMF-halten som avgör. Man får värma honung så länge denna inte överskrider 40 mg/kilo. Gör den det så är det inte längre honung utan ”bagerihonung”.)

Jag älskar honungsgriljerad mat och oroar mig inte det minsta för att den skulle vara giftig. Visst försvinner en del av honungens nyttiga egenskaper vid upphettning men om alternativet är socker så väljer jag att stödja svenska biodlare.
Jag älskar honungsgriljerad mat och oroar mig inte det minsta för att den skulle vara giftig. Visst försvinner en del av honungens nyttiga egenskaper vid upphettning men om alternativet är socker så väljer jag att stödja svenska biodlare.

Så till enzymerna. I Honung är det främst enzymerna amylas (den äldre benämningen är diastas) och invertas som man mäter. Halten av dessa enzymer halveras efter runt 30 år om honungen förvaras i kylskåp. I rumstemperatur är halveringstiden runt fyra år för amylas och två år för invertas. Värmer man honungen till 70 grader går det betydlig snabbare, då är halveringstiden 5 timmar för amylas och runt 45 minuter för invertas.

Amylas är ett enzym som bryter ner stärkelse och glykogen. Amylas är ett av de mest förekommande enzymerna och kroppen producerar själv det vi behöver.

Invertas är ett enzym som spjälkar vanligt socker till glukos och fruktos.  Det har E-nummer 1103 och används till exempel i konditorivaror.

Honung passar till det mesta och är mänsklighetens ursprungliga sötningsmedel i matlagning och bakning.
Honung passar till det mesta och är mänsklighetens ursprungliga sötningsmedel i matlagning och bakning.

Mängden enzymer minskar när honungen används i matlagning och bakning men det gör den inte giftig.

Sen finns det andra saker som försvinner vid uppvärmning till exempel mjölksyrabakterier och smakämnen. Så använder du honungen för sårvård eller av andra medicinska skäl är det bättre att använda den rå.

Äter du däremot honung för att det är gott och som ett alternativ till processat socker så kan du gott fortsätta. Men tillsätt honungen sist för att behålla smakämnena. Honung har använts i matlagning och bakning under hela mänsklighetens historia och det har inte plötsligt blivit farligt i det 21:a århundradet. Du behöver inte dricka ditt te kallt för att skydda honungen och du kommer inte att bli sjuk av honungsgriljerade revensspjäll.

 

Varmluftspistol underlättar avtäckning

I förra veckan var jag på besök hos en biodlare i den större skalan och han tipsade om avtäckning med varmluftspistol. Nu har jag testat och är helt såld på metoden.

Tidigare har jag använt den traditionella gaffeln för avtäckning. Men avtäckning med gaffel är en teknikgren. Innan man får in snitsen kostar det en hel del både honung och vax som hamnar i sumpen och även när man blivit skicklig är det en kladdig sysselsättning. Både avtäckning och hantering av det honungskladdiga täckvaxet.

Nu har jag slungat två lådor – 20 ramar – som jag avtäckt med varmluftspistol. Drygt 35 kilo honung. Avtäckning på det här sättet är jämförelsevis helt utan kladd (all honungshantering är kladdig) och det blir inte massa täckvax blandat med honung att ta hand om. Dessutom räcker silarna längre eftersom de inte sätts igen lika fort av vaxrester. En elektrisk vaxkniv kan kosta 1500 – en varmluftspistol får du för en bråkdel av den summan.

Några nackdelar? Har inte märkt några än men har hört att avtäckning med varmluftspistol inte fungerar på ramar där vaxlocken är ”blöta” – dvs mörka av genomträngande honung. Och är man ute efter täckvax så är det ingen bra metod eftersom här får bina tillbaka vaxet. Men båda dessa problem går att lösa: jag har ju kvar mina vaxgafflar.

Årets första svärm

Årets första svärm har fått ett nytt hem. Men eftersom bin helst klättrar uppåt borde jag låtit dem krypa in i kupan nerifrån. men vad gör man när det regnar.
Årets första svärm har fått ett nytt hem. Men eftersom bin helst klättrar uppåt borde jag låtit dem krypa in i kupan nerifrån. men vad gör man när det regnar.

Då börjas det igen. När jag höll på att så gräs hörde jag att det var en svärm på gång. Men nu börjar jag bli rutinerad så jag visste att det inte var någon brådska.

Jag kunde så färdigt i lugn och ro medan jag höll koll på vilket håll de flög. När de väl satt sig i en gran vid vägen var det bara att avvakta. Lättast är det att ta en svärm är när de lugnat ner sig och sitter i en klunga.

Nu satt de bara några meter upp i granen så jag gjorde i ordning en hink på en lång pinne. Sen var det bara att hålla hinken under svärmen och skaka på grenen. Därefter satte jag ner hinken och lade på ett spärrgaller så att resten av svärmen kunde följa med.

Det är alltid en chansning. Får man inte med drottningen står man där med en tom hink efter några timmar. Och det var vad som hände mig. Jag åkte och handlade och när jag var tillbaka fanns det bara några döda bin och lite drönare i hinken. Ingen svärm.

Men det var bara att försöka igen. Skakade ännu hårdare den här gången och fick ner ännu fler bin. Men då började det regna. Bin är inte mycket till väderspåmän. De flyger inte gärna när det regnar och att svärma när det är ett regnväder på ingång är ingen hit.

Efter ytterligare några timmar verkade det som om jag fått med drottningen den här gången Fullt med bin som hängde i en klase under spärrgallret. Såg att en del av svärmen fortfarande satt i granen, men jag lämnade dem åt sitt öde.

Jag lyfte upp spärrgallret med tillhörande svärm och hängde ner den i en ny kupa. Nu är det bara att invänta morgondagen och se om de accepterar sitt nya hem

Musattack mot bikuporna

Två av kuporna hade utnyttjats av mössen under vintern. Fullt med muskot i bottnarna, mögel på ramarna och väldigt mycket sönderätet. Nu blir det extra godis för varje mus katterna släpar in.
Två av kuporna hade utnyttjats av mössen under vintern. Fullt med muskit i bottnarna, mögel på ramarna och väldigt mycket sönderätet. Nu blir det extra godis för varje mus katterna släpar in.

Gjorde stora vårstädningen av bikuporna idag. Tyvärr hade mössen byggt bo i två av kuporna och gått hårt åt både inredning och bin. Nu ökar insatserna i kriget mot gårdens rodenter.

Mössen hade satt i sig både vax och honung, samt en hel del bin verkar det som.
Mössen hade satt i sig både vax och honung, samt en hel del bin verkar det som.

Musdjävlar igen! Ibland känns det som om vart jag vänder mig här på gården så har mössen slagit till. Men det har i och för sig blivit bättre. Marlon och von Dallas är värd var enda krona jag lägger på dem. lus att de är hyfsat trevligt sällskap. Nu blir det att forska i hur man skyddar bina från möss. Under sommaren kan de nog försvara sig – men jag vet inte hur jag ska hålla mössen borta under snövintrar. Nu är kuporna genom gångna och vårstädade i alla fall.

A-kupan: Mycket bin i båda lådorna och övre lådan var fortfarande tung av honung. Bara att städa ur.

B-kupan: Mycket bin men bara några kilo foder kvar så de fick 2,5 kilo foderdeg att dra ner. Annars lite mögel på bottnen i övrigt såg det bra ut.

Bottnarna skrapades rena och rensades från både mus- och birester.
Bottnarna skrapades rena och rensades från både mus- och birester.

C-kupan: Mycket bin i båda lådorna men lite glest med foder så foderdeg. Rätt mycket döda bin i botten.

D-kupan: Rätt dåligt med bin men hyfsat med foder fick ändå foderdeg för att få fart på utbyggnaden. Bytte några outbyggda ramar mot förra årets utbyggda. Mögliga bin på botten vid städningen.

E-kupan: Svårt attackerad av möss. Musbo i bakre delen, ramarne genomätna på flera ställen i undre lådan. Bina höll till i den övre lådan och var inte särskilt många. Slängde de musätna ramarna och satte i nya. Flyttade ner den öve lådan.

F-kupan: Även denna svårt musangripen. praktiskt taget hela nedre lådan var förstörd. Bin i övre lådan så jag flyttade ner den och de fick nya utbyggda ramar till den övre. Plus foderdeg.

G-kupan: Samhället dött. Hyfsat med foder men allt som fanns var något tusental döda bin. En redan inräknad förlust. Samhället var en sen svärm som jag slog på en låda i slutet av juli. Visste att deras chanser inte var så stora.

De bin som överlevt med sina obehagliga hyresgäster höll till på halva övre lådan. Förhoppningsvis kommer de att få fart på samhället.
De bin som överlevt med sina obehagliga hyresgäster höll till på halva övre lådan. Förhoppningsvis kommer de att få fart på samhället.

Tror du på Flow Hive?

Jag känner mig kluven. Har sett filmerna om Flow Hive på flera ställen och har hela tiden avfärdat dem som en bluff. Har man sysslat med bin så vet man att de har egna synpunkter på hur en kupa ska inredas. Och finmekanik hör inte hemma där.

Men kan det ändå vara sant? Filmerna är väldigt proffsigt gjorda och jag har kollat de ”kändisar” som är imponerade av tekniken – och de finns i verkligheten.

Mina invändningar:

1. Mina bin bygger inte på plast. Ska man använda plastramar måste de vaxas först. Och här hävdar de att bina själva fodrar plastcellerna med vax och lägger på vaxlock.

2. När man vridit på maskineriet i Flow Hive och fått honungen att rinna är cellerna fortfarande täckta. Vet bina om att honungen plundrats bakvägen så att de river upp locken och börjar fylla igen?

3. Honung har olika viskositet beroende på nektarkällorna, den varierar över säsongen. För att tekniken ska fundera måste honungen rinna lätt – som på filmen. En del av min honung gör det – men hur gör man med detta system när det beckat igen av trögflytande honung?

4. Sen har jag en stor invändning. En stor burk med honung bredvid kupan skulle bli attackerad direkt och sen har du kaos och röveri i bigården:

Bin gillar honung. Och när ett bi hittar honung flyger hon tillbaka till kupan och berättar för sina kompisar – de hämtar i sin tur sina kompisar. Problemet är att de bara säger att det finns gratis honung och bina kommer att attackera andra kupor för att komma över all honung som de känner lukten av. Svagare samhällen kan dödas helt och du får hur som helst stora biförluster.

Med detta vill jag bara säga att jag är skeptisk. Är detta verkligen möjligt eller är Flow Hive en stor bluff? De har trots allt dragit in 3,4 miljoner dollar i crowd funding. Kanske det fungerar – men då bara med en specifik honungssort under ideala förutsättningar. Det är vad jag tror.

Vad tror du?