Fågelinfluensan – ett elände för hönsen

Inomhus är en definitionsfråga. Ett uterum som är lika fågelsäkert som hönshuset och har tak är också inomhus.
Inomhus är en definitionsfråga. Ett uterum som är lika fågelsäkert som hönshuset och har tak är också inomhus.

Sedan i november gäller Skyddsnivå 2 i hela landet. Eftersom det varit flera utbrott av den mycket smittsamma varianten av fågelinfluensa får inga höns gå fritt på tomten. Och det ställer till det.

När hönsen måste vara inomhus så faller mycket av mina planer för god djurhållning. Jag ser reglerna för ekologisk hönsuppfödning som ett minimum och för mina höns har utevistelsen varit prioriterad. De går ute året runt i hönsgården. Jag har 160 kvadratmeter rävsäkrad hönsgård indelad i tre mindre hagar. Två av dessa har dessutom nättak som håller höken borta. Men det duger inte som smittskydd.

Hade min flock räknats som hobbyhöns hade de fått gå ute under nättak. Men så fort några ägg lämnar hushållet – antingen de säljs eller ges bort – så räknas hönsen inte längre som hobby. Och då är det inomhusvistelse som gäller. Allt för att minska risken för smittspridning.

Viruset sprids framförallt via träck – fågelbajs. Och skälet till inomhuskravet är att vilda fåglar kan vara symptomfria smittbärare och sprida sjukdomen till hönsen om de kan vistas i samma utrymme. Viruset kan överleva länge i vatten till exempel så därför ska man aldrig utfodra eller ge vatten till hönsen utomhus. En annan stor smitt risk är att man för smittan vidare med stövlarna när man går ut och in i hönshuset.

Att ha en stor rovdjurssäker hönsgård hjälper inte – fågelinfluensan kan slippa igenom i alla fall.
Att ha en stor rovdjurssäker hönsgård hjälper inte – fågelinfluensan kan slippa igenom i alla fall.

Den högpatogena (mycket smittsamma) formen av fågelinfluensa som nu härjar ger snabba symptom med en dödlighet på mellan 50 och 100 procent. Drabbas man måste man tillkalla veterinär och inga höns eller ägg får lämna gården. Konstateras fågelinfluensa måste alla höns avlivas och gården saneras. Att bryta mot reglerna är straffbart och det är länsstyrelsen som ansvarar för kontrollen om de får in en anmälan om lösgående höns. Reglerna är inte till bara för att skydda de egna hönsen utan man riskerar också att spridningen fortsätter.

Lyckligtvis tänkte jag på den här risken när jag byggde mitt uterum till hönsen. Min hönsveranda har tak och nät runt om. Vanligtvis är framsidan öppen så hönsen kan gå ut och in – men nu när skyddsnivå 2 gäller så har jag nätat även framsidan på verandan. Så inga fåglar kan komma varken ut eller in.

Nu är det bara att vänta på våren då smittrycket förhoppningsvis avtar och hönsen kan få leva som de ska igen. Tills dess lägger jag alla mina fortsatta fjäderfäplaner på is.

 

 

Som en hök från en klar himmel

Ännu en grop för en slagen höna. Nu höjer jag säkerhetsnivån på gården och hönsen kommer att få hällar i de övertäckta utegårdarna.
Ännu en grop för en slagen höna. Nu höjer jag säkerhetsnivån på gården och hönsen kommer att få hålla till i de övertäckta utegårdarna.

Det är bara att konstatera: Min gård är inte säker. Igår slog höken till igen så hönsen kommer inte mer att få gå fria utan skyddande tak.

Trodde faktiskt att risken var över och att de kunde släppas ut i friskt gräs några timmar när jag ändå var ute och jobbade. Men icke. När skymningen kom och jag skulle stänga så hittade jag resterna av en tupp. Får vara tacksam för att det inte var en höna i alla fall.

Sen undrar jag om det verkligen är en duvhök. När det gäller hönsförluster brukar det vara första alternativet – men vad jag så så var den här fågeln helt brun. När jag tidigare haft duvhök på besök så har jag rätt tydligt sett det randiga bröstet. Och den här fågeln såg helt brun ut när den försvann in bland träden i skogen.

När jag skymtar ett vitt fält i hönsgården så vet jag vad klockan är slagen. Jag som bara tänkte bjuda dem på lite friskt gräs några timmar.
När jag skymtar ett vitt fält i hönsgården så vet jag vad klockan är slagen. Jag som bara tänkte bjuda dem på lite friskt gräs några timmar.

Nu har jag totalt förlorat tre höns men det kommer inte att bli fler om jag får bestämma. Jag har nättak över två av mina tre utegårdar och nu får hönsen hållas där tills jag täckt in övriga.

Hönsen redo för natten

Under sommaren har de flesta hönsen tillbringat nätterna utomhus. Men nu när det blir mörkare – och höken varit på besök. Så föredrar de hönshuset.

Tycker alltid det är spännande att se hur de kommer till ro inför natten. Först in är alltid Hugo – min halta höna. Hon behöver lite extra tid för att ta sig upp.

Men sen kommer resten ledda av gammelhönorna som alltid sitter på bästa platsen – översta pinnen längst in i hörnet.

Det blir lite roligare att se när man kan komprimera en och en halv timme till 37 sekunder.

Här får hönsen riktigt het chili

Chili är en intressant växt – här kan du se vad som händer när jag ger Naga Jolokia – Ghostpepper till mina höns.

Som jag skrivit tidigare så aktiverar capsaicinet i chili samma nervreceptorer som varnar för brännande hetta hos däggdjur.

Fåglar har inte dessa receptorer och eftersom chili inte är en av de fem smakerna vi kan uppleva så känner hönsen bara av själva fruktsmaken i chilin – och den gillar de.

På samma sätt drabbas hönsen inte heller av halsbränna eller andra komplikationer av att äta chili. För höns är chilifrukten bara frukt.

Höken slog till igen

Hur vet jag att det var höken? Första ledtråden är att den plockar sina byten rätt noggrant. Den andra är att den äter på plats – jag tror inte en duvhök orkar flyga i väg med en fullvuxen Sussex. Räven däremot traskar lätt iväg med även större byten - jag har sett räv släpa iväg rådjurskid. Tredje ledtråden – jag såg den.
Hur vet jag att det var höken? Första ledtråden är att den plockar sina byten rätt noggrant. Den andra är att den äter på plats – jag tror inte en duvhök orkar flyga i väg med en fullvuxen Sussex. Räven däremot traskar lätt iväg med även större byten – jag har sett räv släpa iväg rådjurskid. Tredje ledtråden – jag såg den.

Snart ett år sedan första attacken från duvhöken. Den gången tog en en höna i hönsgården. Sedan dess har jag satt nättak över två tredjedelar för att skydda hönsen – men ändå blev jag av med en höna till i förrgår.

Det finns säkert de som tycker att jag får skylla mig själv. Jag har medvetet gett hönsen tillgång till den del av hönsgården som saknar nättak. Eftersom det står äppleträd där så går det inte att näta men ändå släppte jag dit hönsen för att de uppskattar fallfrukten.

Nu har jag stängt till den delen igen men med rovdjur kan du aldrig vara helt säker. Om man inte har burhöns. Att någon säger att de skyddat sina höns till 100 procent så betyder det bara att de hittills inte blivit drabbade. Jag har sett tak av hönsnät som blivit sönderrivna av lodjur – det går inte att vara helt säker.

Nättak fungerar bara på de delar av hönsgården som är täckta. Jag hade helst velat ha hönsen frigående på gården – men det är inte realistiskt när det finns duvhök.
Nättak fungerar bara på de delar av hönsgården som är täckta. Jag hade helst velat ha hönsen frigående på gården – men det är inte realistiskt när det finns duvhök.

Sen har jag ungefär samma inställning till rovdjur som de flesta. Ju mindre risken är att jag påverkas eller behöver göra någonting desto positivare är jag. Hade jag haft får på en plats där det plötsligt dök upp varg hade jag inte varit glad. Och inte hade jag blivit gladare om människor som själva inte berörs hade kommit med goda råd om hur jag skulle hantera situationen.

Skulle den rödlistade svartråttan etablera sig i en bostadsrättsförening på Södermalm hade jag däremot argumenterat till dess försvar. Svartråttan är viktig för stadens ekosystem, den är inte farlig och det går att råttsäkra surdegsbrödet med stängsel som delfinansieras av länsstyrelsen.

Mina maraner blev aldrig angripna trots att de gick utan skydd. Funderar på om det kan bero på att de var både stora och aggressiva? Eller färgen? Här har duvhöken bara slagit vita höns. Slump eller preferens?
Mina maraner blev aldrig angripna trots att de gick utan skydd. Funderar på om det kan bero på att de var både stora och aggressiva? Eller färgen? Här har duvhöken bara slagit vita höns. Slump eller preferens?

Nu har jag varken får, varg eller svartråtta utan bara någon enstaka duvhök. Jag tycker inte om det – men jag kan leva med det. Helst vill jag att höken ska hålla sig över sädesfälten – där han gör nytta. Ett rovdjur som uppträder som ett skadedjur löper alltid risken att betraktas som ett sånt. I varje fall när jag får betala priset.

Årets tuppslakt avklarad

Att plocka en tupp tar ungefär tio minuter. Svårast är vingpennor och en del stjärtfjädrar.
Att plocka en tupp tar ungefär tio minuter. Svårast är vingpennor och en del stjärtfjädrar.

När tupparna blir könsmogna brukar det bli stökigt i hönsgården. Inte för att de bråkar med varandra – men de stackars hönorna får inte en lugn stund. Då är det dags för tuppslakt.

Jag är ännu inte tillräckligt mycket lantbo för att kunna slakta helt utan mental ansträngning. Tror det skulle vara lättare med tuppar jag inte känner, men de här har jag fött upp sen de var små dunbollar.

För en månad sedan kläcktes de små kycklingarna. Nu har de redan en bra fjäderdräkt och håller på att växa upp.
I början på mars kläcktes kycklingarna. Sentimental som jag är har jag fortfarande lite svårt för tuppslakt Även om den är nödvändig.

Min första tuppslakt för några år sedan genomförde jag mest av princip. Äter man kött och föder upp höns så känns det rimligt att man kan hantera hela kedjan från tupp till gryta. Men det är som sagt mentalt ansträngande för mig.

Efter första slakten gjorde jag istället så att jag bytte bort mina tuppar till mina mindre sentimentala grannar. Men det har känts som lite fusk, så i år var det dags igen.

Den här gången hade jag hjälp av ett par andra grannar och grannflickan Olivia tog utan att tveka itu med min folkilskna tupp. Som belöning fick hon med sig den hem till frysboxen.

Olivia tar ur min folkilskna gammeltupp. Lägg märke till de enorma lårmusklerna och sporrarna.
Olivia tar ur min folkilskna gammeltupp. Lägg märke till de enorma lårmusklerna och sporrarna.

Själva dödandet överlät jag med varm hand åt mina assistenter som inte hade lika nära relation till djuren.

Första tuppen flådde vi eftersom jag trodde det skulle gå snabbare. Men det är en del pill med det så efter första försöket så plockade vi resten. Går hyfsat lätt om man först doppar kroppen i 70-gradigt vatten så att fjädrarna släpper lite lättare.

Assistenterna fick med sig var sin tupp hem, men jag har ändå tre fina tuppar i frysen i väntan på besök som uppskattar frigående tuppkött.

Nu får hönorna äntligen lite lugn och ro. När tupparna var som värst tillbringade de en stor del av dagen på pinnarna för att inte bli påhoppade.
Nu får hönorna äntligen lite lugn och ro. När tupparna var som värst tillbringade de en stor del av dagen på pinnarna för att inte bli påhoppade.

Mina höns har blivit nattugglor

Min senaste generation höns är nu väl integrerade med den ursprungliga flocken. Med en skillnad – de har blivit nattugglor.

Min gamla folkilskna tupp är fortfarande boss över alla djur i hönsgården. Och alla människor också verkar det som. Trots att mina Sussextuppar nu är rejält mycket större än den gamla tuppen springer de som små kycklingar när han kommer.

Min gamla folkilskna tupp håller ordning i hönsgården. Tyvärr tolererar han inga inkräktare, så han måste låsas in när jag ska ge dem mat och vatten.
Min gamla folkilskna tupp håller ordning i hönsgården. Tyvärr tolererar han inga inkräktare, så han måste låsas in när jag ska ge dem mat och vatten.

Och så länge de inte mopsar sig verkar han bry sig måttligt om sina gigantiska flockkamrater.

När skuggorna börjar bli långa söker sig gammeltuppen och de äldre hönorna in i hönshuset. Redan vid åttatiden på kvällen sitter de på sina pinnar. Det hade jag med gjort om jag haft samma vanor. En natt som denna – med fullmåne – börjar de gala redan vid tretiden på morgonen och intensiteten ökar i takt med att det första gryningsljuset börjar visa sig någon timme senare.

Sen några månader tillbaka tillbringar de yngre hönsen hela dygnet utomhus. När mörkret fall hoppar de upp och sätter sig som nattugglor på pinnarna under regnskyddet.
Sen några månader tillbaka tillbringar de yngre hönsen hela dygnet utomhus. När mörkret fall hoppar de upp och sätter sig som nattugglor på pinnarna under regnskyddet.

Då har de yngre hönsen inte sovit många timmar. Så länge det finns ledljus springer de omkring i hönsgården. Och först när det blir mörkt på riktigt slår de sig till ro på sina pinnar. Men inte inomhus. De senaste månaderna tillbringar de hela dygnet ute i hönsgården och utnyttjar sitt regnskydd som natthärbärge.

Jag gissar att de kommer att flytta in när hösten kommer.

Sussex – min senaste hönsras

Två av mina Sussex-unghönor vilar i utepavlijongen i skydd mot regnet.
Två av mina Sussex-unghönor vilar i utepavlijongen i skydd mot regnet.

Efter en misslyckad kläckning i höstas tog jag kontakt med en granne och bytte till mig nya avelsägg. Den här gången blev det Sussex.

Sussex är en kombinationsras – den har både bra med kött och värper hyfsat. Inte som mina Lohman där jag får närmare 300 ägg om året men runt 250 ägg per år är normalt för Sussex. 250 ägg per år är ett snitt och mängden kan variera från 180–300 ägg per år.

 

En fördel är att det är en av de lugnare hönsraserna. Inte så flaxiga som en del lättare raser. Jag har medvetet hanterat mina nya höns en hel del under uppväxten för att de ska bli vana och nu känns de lagom tama.

Den är ungtuppen kan nog växa upp till något riktigt praktfullt. Tyckte först att ljus Sussex såg så tråkiga ut – men de blir vackrare för varje dag.
Den är ungtuppen kan nog växa upp till något riktigt praktfullt. Tyckte först att ljus Sussex såg så tråkiga ut – men de blir vackrare för varje dag.

Jag har inte hönsen som husdjur utan har andra djur om jag vill klappa på dem. Men om hönsen är vana att bli hanterade blir hönshållningen mycket lättare. Från att flytta dem för hand och undersöka dem för skador till att hantera dem för slakt. Både deras och ditt liv blir enklare.

Sussex lär vara en av de äldsta tamhönsraserna med rötter till det första århundradet i vår tideräkning. Från början en ren köttras är den numera också en bra äggläggare.

Har hört av en del att de haft problem med aggressiva tuppar  – men min erfarenhet är att ilskna tuppar kan dyka upp inom de flesta hönsraser. Det viktigaste är att inte avla på dem eftersom aggressivitet har en ärftlig faktor.

En fullvuxen tupp ska väga drygt 4 kg och hönorna drygt 3 kg. Slaktar man tupparna när de är runt sex månader väger de ungefär 3,5 kg.

Det finns åtta godkända färger (om man vill ställa ut)  men den ljusa som jag har är den överlägset vanligaste.

Länkar:
American Sussex Association
Sussex Club of Australia

Enkelt knep fick vattenautomaten att fungera

Genom att smörja in packningen med vaselin så blir den tät – och vattenautomaten fungerar precis som den ska.
Genom att smörja in packningen med vaselin så blir den tät – och vattenautomaten fungerar precis som den ska.

Jag har varit kritisk till den här typen av vattenautomat. Min erfarenhet var att den läckte och drällde vatten överallt. Men nu har jag löst problemet.

Den första automaten jag köpte gick i retur eftersom den inte gick att få tät. Det här är min andra och den fungerade hyggligt – men nu har jag fått den riktigt bra.

 

Fördelar med den här är att den är stabil och rymmer mycket vatten. Nackdelen har varit att den läcker.
Fördelar med den här är att den är stabil och rymmer mycket vatten. Nackdelen har varit att den läcker.

Ett litet knep som de borde ha haft med i bruksanvisningen. Problemet har varit att packningen vid skruven på ovansidan inte håller tätt. Då blir det inget vakuum inuti och vattnet läcker ut. Och tjugo liter är mycket vatten när det hamnar på golvet i hönshuset.

Allt jag gjorde var att smörja packningen med vaselin. När den väl är tät fungerar den utmärkt. Den är stabil och rymmer mycket vatten.

Jag har min stående ute i hönsgården under hela sommarhalvåret. Blir det tomt i skålen drar jag bara fram vattenslangen och fyller på. Det finns alltid vatten inne i hönshuset men det syns på hönsen att de uppskattar en liten bar utomhus.

Unghönsen har fått egen hönsgård

En av hönorna har ockuperat utgången och uppskattar tvärdraget mellan de två luckorna i hönshuset. Förhoppningsvis kommer de att bärga uppskatta utevistelsen i sin nya hönsgård.
En av hönorna har ockuperat utgången och uppskattar tvärdraget mellan de två luckorna i hönshuset. Förhoppningsvis kommer de att börja uppskatta utevistelsen i sin nya hönsgård.

Sedan flera veckor har unghönsen haft tillgång till hela anläggningen men de har helst hållit till i sitt lilla unghönsrum. Nu har de fått en egen hönsgård.

Jag trodde att de rätt snabbt skulle börja mingla med de större hönsen, men av någon anledning vågar de sig inte riktigt ut. De har väl fått ett och annat nyp av tuppen men inga överdrifter och han verkar inte särskilt intresserad av dem.

Nu när vårvärmen är här på riktigt bestämde jag mig för att de ska få ett eget uterum. Så jag satte upp stolpar och när vid hörnet på ladugården. Något tak har de inte fått men jag hoppas att hökrisken är mindre nu.

Den är inte särskilt stor min nya hönsgård, men den är bara tänkt som en tillfällig lösning.
Den är inte särskilt stor min nya hönsgård, men den är bara tänkt som en tillfällig lösning.

Ganska snart vågade sig de första ut men det dröjde inte länge förrän de äldre hönsen blev avundsjuka och letade sig fram till den nya inhägnaden. Ser de något gott har höns en enastående förmåga att leta sig fram genom olika skrymslen.

Men nyhetens behag försvann rätt fort och på eftermiddagen fick unghönsen ha inhägnaden för sig själva. Eller kunde ha haft om inte en av hönorna bestämt sig för att luckan var den absolut bästa platsen att vila på.

Min nya hönsgård är enklast möjliga eftersom det är tänkt som en tillfällig lösning. Stolpar och en gammal dörr sattes på plats. Sen drog jag bara rådjursnät över hela konstruktionen och fäste det med häftklamrar. Nätet är satt lågt så de vinklar ut på marken utanför hönsgården. Till slut lade jag några gamla granstammar över botten på nätet. Tror det kommer att fungera bra, men jag stänger luckan på kvällarna.

Planen är att när unghönsen fått smak på uteliv kommer de att vara mer intresserade av att ta sig ut. Trots allt är de snart vuxna och borde börja umgås mer med de vuxna hönsen.