Annons

Min gräsätande hund

Plötsligt var det bara gräs som dög för Pumah. Torrfoder, skinka och ost ratades och alt hon ville var att äta gräs.
Plötsligt var det bara gräs som dög för Pumah. Torrfoder, skinka och ost ratades och alt hon ville var att äta gräs.

Jag väcktes tidigt på morgonen av en gnällande hund. Eftersom det kunde vara akut var det bara att dra på sig kläderna och släppa ut henne. Men allt hon ville var att äta gräs.

Det är ganska vanligt att hundar äter gräs även om jag inte fått någon definitiv förklaring till varför. En del hundar får problem av sitt gräsätande. Antingen att de drabbas av kräkningar eller att de behöver hjälp att få ut gräset den andra änden. Men inte Pumah. Hon verkar vara immun mot gräsets skadeverkningar.

Vi var alltså ute i gryningen – och Pumah åt gräs. Jag gick in och gjorde frukost till oss båda men Pumah ville inte ha. Inget torrfoder och hon ville inte ens ha skinka. Hade det här varit första gången hade jag blivit orolig, men hon har haft gräsdagar förut genom åren.

Morgon promenaden blev inte lång. Puman stannade och betade så jag fick gå själv. Hon brydde sig inte ens om att springa fram och skälla på grannarna – något som annars blivit en tradition.
Morgon promenaden blev inte lång. Puman stannade och betade så jag fick gå själv. Hon brydde sig inte ens om att springa fram och skälla på grannarna – något som annars blivit en tradition.

Istället för mat ville hon gå ut. Och då var det bara raka vägen till första bästa grästuva. Hon följde inte med på promenad utan föredrog att stanna vid huset och beta. Så jag fick gå förmiddagsrundan själv. När jag kom tillbaka var hon fortfarande hemma. Och åt gräs.

Först på eftermiddagen gick suget över och då satte hon i sig allt torrfoder. Och var glad för både skinka och ost och uppträdde helt normalt. Och grässuget fanns inte kvar.

Så bortsett från hennes akuta sug efter gräs verkar hon helt oberörd. Bra humör och så pigg man kan förvänta sig från en gammal hund. Så jag har accepterat henne som hon är och arkiverar grässuget i mappen för livets oförklarliga mysterier. En del saker förstår man helt enkelt inte.

Annons

När hunden får cancer

Pumah i sitt rätta element efter operationen. När vi promenerar längs vägar går hon i sin egen takt. Men tar jag ett steg ut i skogen kommer hon som ett skott. Det är där hon hör hemma.
Pumah i sitt rätta element efter operationen. När vi promenerar längs vägar går hon i sin egen takt. Men tar jag ett steg ut i skogen kommer hon som ett skott. Det är där hon hör hemma.

Det finns få ord som känns så laddade som cancer. Även om det handlar om en hund. När veterinären sa det ordet blev jag helt ställd.

Pumah är en Lapsk vallhund och fyllde tio år förra sommaren. Ingen ungdom med andra ord – men hon är pigg och har ett underbart temperament. Sedan flera år tillbaka hade hon en liten knöl i nacken. Men eftersom den inte förändrades trodde vi att det var chippet som kapslats in under årens lopp.

För någon månad sen började knölen plötsligt växa. På bara någon vecka växte den till en golfbolls storlek och började blöda. Cancer är naturligtvis det första man tänker – men det var ett ord vi aldrig uttalade. Förnekelsens makt är stor och så länge man inte säger det högt så finns det inte.

Tiden går fort. Det här var mitt första möte med Pumah för mer än tio år sedan.
Tiden går fort. Det här var mitt första möte med Pumah för mer än tio år sedan.

Veterinären gjorde en biopsi på knölen och såg inga tumörceller men ansåg att den borde opereras bort så vi bokade en tid. Fram till operationen fick Pumah Metacam – ett smärtstillande och antiinflammatoriskt läkemedel.

Operationen gick bra, men Pumah var ovanligt pipig. Nu är hon en pipig hund. Hon piper när hon är hungrig, vill gå ut, har tråkigt eller vill bli klappad, så tyvärr tog jag det inte på riktigt allvar. Morgonen efter operationen vägrade hon äta och kräktes flera gånger. Så det blev att åka tillbaka till veterinären.

Pumah blev inlagd över dagen och fick dropp. När vi hämtade henne hade hon fortfarande inte ätit och varit pipig hela tiden – men de trodde att det var hemlängtan. Vi fick direktiv att sluta med Metacam och fick veterinärens mobilnummer om Pumah skulle bli värre. Och det blev hon.

Dagen efter spydde hon blod och efter kontakt med veterinären fick vi ta henne akut till djursjukhuset Albano där hon blev inlagd över natten. Troligtvis var det biverkningar av Metacam i kombination med stressen efter operationen. Måste erkänna att jag kände mig rätt maktlös – och då hade fortfarande ingen sagt ordet cancer.

I det här läget är man glad att man har försäkring – och hyfsad ekonomi. Totalt hade Pumahs knöl kostat närmare 20000. Det mesta betalades av försäkringen men utan den och pengar till självrisken vet jag inte vad vi hade gjort.

Ful frisyr och ett fult ärr bekymrar inte Pumah. Och så länge all cancer är borta är jag också nöjd.
Ful frisyr och ett fult ärr bekymrar inte Pumah. Och så länge all cancer är borta är jag också nöjd.

Hemma från sjukhuset fick hon medicin för magen och strikt diet de närmaste dagarna. Och det verkade fungera. För varje dag blev hon piggare och en dryg vecka senare var det dags att plocka stygnen. Allt såg bra ut och Pumah var glad att slippa tratten när vi åkte hem. Då ringde veterinären.

Jag blev lite överraskad när hon ringde och frågade hur det var med Pumah. Tänkte det var väldigt omtänksamt. Sen kom beskedet: Knölen hade visat sig vara ett mastocytom – en form av cancer. Och där hamnade jag i lite av ett chocktillstånd. Veterinären berättade att mastocytom finns i tre olika grader. Grad ett betyder att den inte sprider sig, grad två att det finns risk för att den ska sprida sig och grad tre – betyder i de flesta fall döden. (Fritt översatt från veterinärspråk.)

Pumahs cancer ligger mellan grad ett och två, så prognosen är god. Ändå behövde jag ett par timmar att samla mig innan jag ringde Pumahs matte (vi har delad vårdnad) och berättade.

Nu hoppas vi och tror på det bästa. De närmaste ett och ett halvt åren ska vi hålla noggrann koll på alla knölar och kolla upp allt som verkar misstänkt. Klarar hon den perioden är hon att betrakta som helt återställd.

Pumah själv är numera hur pigg som helst och verkar inte bekymra sig. Svårigheten för oss nu är att behandla henne normalt. Hon är en liten dam som inte tvekar att ta sig friheter om möjligheten ges.

Annons

Pumah 10 år

Precis som förra året fick Pumah sina år i blodpudding på födelsedagen.
Precis som förra året fick Pumah sina år i blodpudding på födelsedagen.

Idag fyllde Pumah 10 år. Men det känns som om det inte var länge sedan hon var valp.

En lagom lång promenad uppskattas alltid av Pumah – även på födelsedagen.
En lagom lång promenad uppskattas alltid av Pumah – även på födelsedagen.
Mest uppskattar hon när vi lämnar vägen och ger oss ut i skogen.
Mest uppskattar hon när vi lämnar vägen och ger oss ut i skogen.
Trots sin ålder har hon inte tröttnat på att jaga bollar.
Trots sin ålder har hon inte tröttnat på att jaga bollar.
Så fort man tar fram bollen blir hon som en liten valp igen.
Så fort man tar fram bollen blir hon som en liten valp igen.

 

Men åldern märks – det är bara full fart de första gångerna man kastar. Sen kommer hon i ett lugnare tempo.
Men åldern märks – det är bara full fart de första gångerna man kastar. Sen kommer hon i ett lugnare tempo.
Ett annat favoritnöje är att nosa efter vaktlär innanför staketet.
Ett annat favoritnöje är att nosa efter vaktlar innanför staketet.
Fjällfarmens Pumah – tio år idag 7/7 2016.
Fjällfarmens Pumah – tio år idag 7/7 2016.

 

 

 

Hunden försvunnen

I går när jag gick min vanliga kvällsrunda – kollade hönsen, klappade om traktorn, flyttade spridare och stängde växthuset – så försvann hunden.

Tänkte först inte så mycket på det. Hon brukar vara lite trög att få in på kvällarna så jag gick in. Tvättade händerna och satte på tv:n. Men fortfarande ingen hund.

Gick till dörren och ropade utan resultat. Fick hoppa i träskorna och gå ner till ladugården. Hon brukar gilla att hänga med hönsen. Men ingen hund.

Såg inte till henne i skogen heller. Ibland brukar hon gå en liten runda – men det här var ovanligt. Hon brukar alltid hålla sig i närheten av mig.

Sen såg jag en skugga i växthuset. Där satt hon innanför dörren och bara väntade. Tydligen hade jag stängt in henne på kvällsrundan.

Jag är en DÅLIG husse.

Inne i växthuset satt hon snällt och väntade på att jag skulle komma och öppna. Gick väl ingen nöd på henne – men ändå...
Inne i växthuset satt hon snällt och väntade på att jag skulle komma och öppna. Gick väl ingen nöd på henne – men ändå…

Pumah – världens bästa hund

Pumah bor halvtid här på gården och jag har skrivit alldeles för lite om henne. Snart tio år gammal ser jag henne som den perfekta hunden. Som många hundägare gör…

Pumah (Fjällfarmens Pumah) är en Lapsk vallhund och min trogna följeslagare här på gården. När jag är ute och jobbar så håller hon hela tiden koll på mig. Hon gör sina små strövtåg i omgivningarna men håller sig nästan alltid i närheten.

Enda undantaget är under jaktsäsongen då hon nosat upp någon slaktplats i skogen. Då kan hon försvinna ett tag för att sedan komma dragandes med en klöv eller ett horn.

Någon gång i veckan får hon ett helt ägg när vi varit i hönsgården. Då tar hon det försiktigt i munnen och ägnar flera minuter åt att försiktigt bita hål och slicka i sig hela innehållet.

Det känns som alldeles nyligen – Pumah var fyra månader när vi hämtade henne på Fjällfarmen i Malung.
Det känns som alldeles nyligen – Pumah var fyra månader när vi hämtade henne på Fjällfarmen i Malung.

Här har jag samlat bilder från Pumahs liv.

Ska man säga något kritiskt om Pumah så är det att hon kan skrämma oförberedda besökare på gården. Större delen av året är vi ensamma här ute och hon ser sig själv som drottningen över alla mark i närheten. Kommer det någon så säger hon till. De flesta accepterar det – tycker att så ska en hund på landet vara. Men en del sommargäster som passerar kan bli lite rädda.

En fördel med att bo på landet är att jag nu kan kalla henne ”Lilla tjejen” utan problem… När jag bodde i Stockholm orsakade det en del pinsamma situationer. När vi var ute för sista kvällspromenaden brukade jag ha henne lös och mötte vi någon så kallade jag in henne. Men ibland var den vi mötte en kvinna – och jag fick en del undrande blickar när kvinnan vi mötte fick höra mig ropa ”Kom här lilla tjejen”.

Så i Stockholm heter hon bara Pumah.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Pumah är inte längre en tjock hund

Nu är Pumah inte längre en tjock hund. Hon ser ut som en lapsk vallhund ska och är full av energi – trots att hon fyller tio år i sommar.
Nu är Pumah inte längre en tjock hund hon har gått ner nära 30 procent och är i fin form.. Hon ser ut som en lapsk vallhund ska och är full av energi – trots att hon fyller tio år i sommar.

I sommar fyller min lilla Pumah 10 år. Åren har satt sina spår och för ett år sedan kom jag till en viktig insikt – Pumah hade blivit en tjock hund.

Precis som hos människor kom inte hennes övervikt plötsligt. Istället var det en smygande Bylineviktökning och plötsligt hade jag en hund som vägde 25,9 kilo. Det finns ingen att skylla på mer än mig. Visst hon knycker kattmat som ramlar på golvet, är en lysande tiggare som kan sitta länge och titta med stora ögon. Men i slutändan är det jag som ägare som måste se till att hon mår bra.

Så tillsammans med Pumahs matte bestämde jag mig för att nu ska Pumah komma i form igen. En överviktig hund mår inte bra. En överviktig hund kan drabbas av en mängd sjukdomar. Allt från ledproblem till diabetes och kärlsjukdomar. Och dessutom orkar en tjock hund inte leka som normalt. Och som lapsk vallhund är måste hon vara i form för att kunna leva ett normalt liv.

För ett år sedan var hon tjock som en liten korv. Men som ägare är det inte säkert att man märker det – det kommer smygande, precis som hos husse.
För ett år sedan var hon tjock som en liten korv. Men som ägare är det inte säkert att man märker det – det kommer smygande, precis som hos husse.

Det har på många sätt varit ett tufft år. Dels att stå ut med Pumahs lidande blickar, och dels att förklara för släkt och vänner att hennes godistid är över. Hon är ju så söt och ser så hungrig ut – en köttbulle kan väl inte göra någon skillnad… Men kombinationen stort umgänge och en söt hund har varit förödande för hennes hälsa. Och det är bara att erkänna – jag har också fallit för hennes charm genom åren.

Men det senaste året har vi satt ner foten. Inget extra godis och bara noga uppmätt dietfoder. I början försökte vi med vanliga lightfoder men det gav inget större resultat. Först när vi gick över till riktigt veterinärfoder Hills Metabolic började vågen gå åt rätt håll. Dyrt är det naturligtvis men jämfört med vad en veterinärräkning kan kosta tycker jag det var värt det.

Nu väger lilla Pumah 20,1 kilo och har nått sin målvikt. Hon är full av energi och man märker knappt hennes ålder längre. Nu har jag inte längre en tjock hund utan ett sprudlande litet yrväder – nästan som när hon var unghund.

Sju skäl att ha hund på landet

Jag vill bara vara säker på att du också lagt märke till att det finns hjortdjur en bit in i skogen här. Inte för att jag tänkt jaga dem, men jag tänkte att du kanske ville veta.
Jag vill bara vara säker på att du också lagt märke till att det finns hjortdjur en bit in i skogen här. Inte för att jag tänkt jaga dem, men jag tänkte att du kanske ville veta.

Jag har kommit på några bra skäl till att ha hund på landet. Det finns säkert fler…

Pumah vill gärna komma fram och undersöka vad jag gör när jag försöker fota på hennes nivå.
Pumah vill gärna komma fram och undersöka vad jag gör när jag försöker fota på hennes nivå.

1. Hur skulle man annars få veta att det passerar en bil?
2. Hur skulle man annars få veta att det står en älg femtio meter ut i skogen?
3. Vem skulle annars städa upp när katterna spiller ut sin mat på golvet?
4. Vem skulle annars få grannarnas barn att närma sig gården med respekt?
5. Hur skulle man annars få grus och gyttja på de renbäddade lakanen?
6. Vem skulle annars ägna timmar åt att försöka skälla ut en ekorre som olovligen nyttjar gårdens träd?
7. Varför skulle man annars ge sig ut i regn och storm det sista man gör innan man går och lägger sig?

Pumah vs. de Niro

Då var namngivningstävlingen avgjord. Fick ett drygt dussin förslag på namn på fågelskrämman men fastnade för ”de Niro”. Gillar anspelningen på Deer Hunter. Peter kommer att få ett burk ”Kiss me, spank me” med posten.

Idag hade Pumah sitt första möte med de Niro. Ser det som ett test. Om han är trovärdig för en hund borde han vara trovärdig för en hjort också. Och om hjortarna har lika mycket respekt för honom som Pumah lär mina aroniabuskar få vara i fred.

 

Kattpanik!

Idag mötte Marlon sin överman. Jag höll på i köket när jag plötsligt hörde ett fruktansvärt oväsen. Marlon sprang i panik, fräsande och skrikande genom hela huset. Och hans fruktansvärda motståndare följde efter som klistrad.

Först förstod jag inte vad det var. Det såg ut som en orm som ringlade sig runt den lilla katten. Och det var inte lätt att hjälpa till. Först när han hade flytt in i ett hörn under sängen lyckades jag få fatt i honom – och hans motståndare.

Det visades sig att Marlon hade attackerat ett flugpapper. Men till skillnad från handdukar, strumpor och krukväxter – så slog flugpappret tillbaka. Och när Marlon försökte slå sig fri så blev det bara värre. Till slut hade han flugpapper lindat runt ena bakbenet, svansen och på magen. Det var först när jag kunde hålla fast i rullen som han kunde slita sig fri.

När han kommit loss stannade han inte för att tacka för hjälpen utan gömde sig under soffan. Först en timme senare gick det att locka fram honom med lite skinka.

Marlons nemesis. Ett flugpapper med förra årets flugor – och numera en hel del katthår.
Marlons nemesis. Ett flugpapper med förra årets flugor – och numera en hel del katthår.