Annons

Könsbestämma vaktlar

Förra årets vaktlar flyttade ut i voljären för drygt en månad sedan. Nackdelen med att ha dem på sommarnöje är att de blir skyggare när de lever mer som i det vilda.
Förra årets vaktlar flyttade ut i voljären för drygt en månad sedan. Nackdelen med att ha dem på sommarnöje är att de blir skyggare när de lever mer som i det vilda.

Det finns flera sätt att könsbestämma vaktlar men hos mina japanska vaktlar syns det rätt tydligt på fjäderdräkten. Det är lite drygt sex veckor sedan mina kläcktes och de är redan könsmogna.

Söker man efter olika sätt att könsbestämma vaktlar så menar många att man ska vända på dem och klämma på baken. Skummar det är det en hane – eller en nyparad hona. Helt säker kan man inte vara.

Men med mina viltfärgade japanska vaktlar är det lättast att titta på fjäderdräkten. Honorna har spräckligt bröst och hanarna är rostfärgade utan fläckar. Sen finns det naturligtvis gränsfall, men med den här metoden sorterar jag snabbt fram 90 procent av honorna.

Tycker det är rätt lätt att könsbestämma vaktlar när de är viltfärgade. Här är några av de honor som jag sorterade fram idag.
Tycker det är rätt lätt att könsbestämma vaktlar när de är viltfärgade. Här är några av de honor som jag sorterade fram idag.

Tveksamma fall får följa med och kommer förr eller senare att avslöja sig genom att gala. Sen vill jag ha med ungefär en hane på fem–sex honor för att säkerställa befruktningen. Jag kläcker fram en ny omgång varje vår och den här gången fick jag drygt tjugo vaktlar.

Efter första sorteringen verkar det vara runt tolv honor, så den här gången har jag haft tur. Men som sagt, könsbestämningen är inte hundraprocentig.

Hanarna har ett mer rosafärgar bröst utan tydliga fläckar. Sen finns de förstås alltid gränsfall. Men förr eller senare gal de – och då är saken klar.
Hanarna har ett mer rostfärgat bröst utan tydliga fläckar. Sen finns de förstås alltid gränsfall. Men förr eller senare gal de – och då är saken klar.

Nästa projekt är att släppa ut den nya generationen på grönbete. Det hade varit praktiskt om de kunnat samsas med föräldragenerationen men vaktlar må vara små och söta men de kan samtidigt vara både grymma och skoningslösa om de bestämmer sig för det.

Att släppa ihop två flockar kan bli en rent blodbad och de kan mycket väl hacka ihjäl varandra. Så planen är att skilja av en del av voljären och släppa de nya där. Då kommer jag att se rätt tydligt hur aggressiva de äldre är. Vill de slåss så kommer de att försöka attackera genom nätet.

Men med lite tur kommer de att vänja sig. Och eftersom de har gott om utrymme finns det möjlighet för de svagare att gömma sig.

Annons

Nykläckta vaktlar är svårhanterliga

Nykläckta vaktlar är inte större än en tumme. Dessutom är de fulla av energi – springer hoppar och flaxar så de är inte lätta att hålla fast.
Nykläckta vaktlar är inte större än en tumme. Dessutom är de fulla av energi – springer hoppar och flaxar så de är inte lätta att hålla fast.

Att försöka lyfta fram nykläckta vaktlar är som att flytta vatten med händerna. De sprattlar och far omkring. Dessutom saknar de små dunbollarna nästan helt substans. En lyckades ramla ner bakom en byrå.

Natten till idag drog kläckningen igång. Ett drygt tjog små vaktlar har tittat fram än så länge. Och de far omkring som små pipande humlor i kläckaren. Det är lättare att plocka upp hönskycklingar eftersom de har mer substans. Här är det liksom bara en pipande dunboll med massor av energi.

Har flyttat över dem till pallkragen i alla fall. Men en stack som ett skott när jag lyfte locket av kläckaren. Ut bakom och ramlade ner mellan byrån och väggen. Ett avstånd på några centimeter. Lyckligtvis gör den minimala storleken att de är tåliga. Var lite orolig ett ögonblick men snart kom den lilla springande ut på golvet under byrån. Så det var bara att återställa den till syskonen.

En av vaktlarna ramlade ner i springan bakom byrån. Var rädd att den förolyckats men snart kom den springande över golvet.
En av vaktlarna ramlade ner i springan bakom byrån. Var rädd att den förolyckats men snart kom den springande över golvet.

Min förra vaktelkläckning drog ut fyra dagar på tiden så det ska bli spännande att se hur det går med resten av äggen.

Föräldradjuren går fortfarande i burarna ute i ladugården. Hade tänkt släppa ut dem i voljären förra veckan. Men nu har vintern ett tillfälligt återfall här i Vingåker. Flera minusgrader på nätterna.

Kylan har inte varit något problem mina japanska vaktlar men det är svårare att hålla vattnet frostfritt när de går ute. Så jag väntar någon vecka innan de får komma ut i stora världen igen. Då får gräset en chans att växa till sig så att de inte omedelbart förvandlar gården till öken.

Annons

Vaktlar på vintern

När hösten slog till på allvar fick mina vaktlar flytta in i burarna i ladugården. Om de saknar utelivet så märks det inte. De är friska och pigga och värper fortfarande – även om det inte är lika mycket.

Vaktlar har inga problem med svensk vinterkyla – inom rimliga gränser. Om de fått gå utomhus och vänja sig vid klimatet. Vaktlar som levt i rumstemperatur kommer inte att klara temperaturförändringen om du flyttar ut dem direkt.

För några dagar sedan kröp temperaturen ner under 20 minus här i Sörmland och då satte jag in en värmelampa. Hade vaktlarna varit besvärade av kylan hade de trängts under den – men mina promenerade obekymrat omkring i hela buren.

En och annan vaktel passade på at ta Sommartid bor mina vaktlar i en voljär där de har utrymme att ta sig en flygtur. Tänk på att vilda vaktlar är flyttfåglar, det kan man inte tro när man ser dem.sig en flygtur när de kom in i voljären. Tänk på att vilda vaktlär är flyttfåglar, det kan man inte tro när man sed dem.
Sommartid bor mina vaktlar i en voljär där de har utrymme att ta sig en flygtur. Tänk på att vilda vaktlar är flyttfåglar, det kan man inte tro när man ser dem.

När gräset börjar gro igen om några månader kommer de att få flytta ut i voljären igen. Nackdelen med att ha dem utomhus i en stor voljär är att det är svårare att hitta äggen. När jag rådfrågade om detta så trodde de flesta att vaktlarna snabbt skulle beta ner all grönska så att det inte skulle bli något problem. Men eftersom jag har drygt fyra kvadratmeter per fågel så levde de hela sommaren i sin djungel. Och äggletandet blev lite expedition varje gång.

En fördel med detta var att mina vaktlar trivdes så bra att de ruvade och födde upp egna kycklingar.

Mina vaktlar verkar trivas bra även i burarna. Trots att temperaturen passerat 20 minus utomhus.
Mina vaktlar verkar trivas bra även i burarna. Trots att temperaturen passerat 20 minus utomhus.

Men nu får de bo i burarna så länge det är vinter. Har inte haft några som helst antydningar till bråk inom flocken som nu består av tolv vaktlar. Och rengöringen går lätt eftersom jag kan dela buren med en skiva. Då kan jag mota över alla vakilarna till ena halvan – sätta i skivan och städa i godan ro.

Vaktlarna hemma från sommarbetet

Efter en sommar i det vilda (i stort sett) ser vakilarna väldigt pigga och friska ut. Trots regn och ruskväder verkar det inte ha gått någon nöd på dem.
Efter en sommar i det vilda (i stort sett) ser vaktlarna väldigt pigga och friska ut. Trots regn och ruskväder verkar det inte ha gått någon nöd på dem.

Riktigt ruggigt ute numera så vaktlarna har fått flytta in i ladugården. Inte för det verkar gå någon nöd på dem ute – men jag tänker släppa in hönsen i deras fålla nu.

I juni flyttade jag ut mina vaktlar på sommarbete. Och månaderna ute i friska luften verkar bara ha gjort dem gott. De är mycket finare i fjäderdräkten än i våras – mycket beroende på att uppväxten tillsammans med ett överskott av hanar frestar på alla närvarande.

Den här djungeln har de gått i hela sommaren. Antagligen ett paradis för vaktlarna – men det har inte varit lätt att hitta äggen.
Den här djungeln har de gått i hela sommaren. Antagligen ett paradis för vaktlarna – men det har inte varit lätt att hitta äggen.

Jag flyttade ut totalt tolv vaktlar varav två hanar. Ett par har förolyckats under sommaren men det är en av riskerna med att ha djuren frigående. Ändå är det lika många vaktlar nu som i våras tack vare att de har föryngrat sig själva.

Tillbaka i burarna de växte upp i. De verkar komma ihåg för de sprang direkt till matskålarna och verkar helt oberörda av flytten.
Tillbaka i burarna de växte upp i. De verkar komma ihåg för de sprang direkt till matskålarna och verkar helt oberörda av flytten.

Att se skillnad på de nya och de äldre är rätt hopplöst – men det finns en säker indikation. De vaktlar som jag kläckt är hanterade hela livet och tar det med jämnmod när man lyfter upp dem. Inte för att de verkar uppskatta att bli kelade med, men de är ändå hanterbara.

Så för majoriteten var det bara att komma med ny mat och sen plocka dem en och en när de käkade. De vildfödda var knepigare. De flyr så fort jag kommer och en vaktel är inte den mest eleganta flygaren: Först rakt upp en dryg meter och sen rakt fram tills det tar stopp. Det gör det åtminstone hyfsat lätt att fånga in dem när de sitter vid stängslet.

Ett par riktigt skitiga byxor och händerna svidande av nässelbränna – men nu bor i alla fall alla vaktlarna torrt och tryggt. Tror jag – ska göra en extra kontroll i morgon innan jag släpper in hönsen.

Hitta vakteln! En vaktel som ligger och trycker är inte det lättaste att se. Kunde tagit hjälp av hunden – hon hittar dem. Tyvärr är hon inte helt pålitlig...
Hitta vakteln! En vaktel som ligger och trycker är inte det lättaste att se. Kunde tagit hjälp av hunden – hon hittar dem. Tyvärr är hon inte helt pålitlig…

Mina vaktlar har gjort nya vaktlar

Lyckades inte fånga kycklingarna på bild innan de sprang och gömde sig igen, så jag fick nöja mig med den här oskarpa stillbilden från filmen.
Lyckades inte fånga kycklingarna på bild innan de sprang och gömde sig igen, så jag fick nöja mig med den här oskarpa stillbilden från filmen.

Sommartid går mina vaktlar ute i en stor voljär och det är inte lätt att hålla reda på dem. Idag upptäckte jag att de blivit fler.

Hade inte räknat med att mina japanska vaktlar skulle ruva. Men det har de tydligen gjort. Jag vet att jag släppte ut tio hönor och två tuppar i voljären i våras och sen brukar jag räkna in sex sju stycken när jag fyller på maten. Så om jag missat att någon höna legat på ägg så är det förståligt.

Voljären är på sextio kvadratmeter och de tolv vaktlarna har inte hunnit med att beta ner allt grönt så de försvinner lätt i grönskan där de har sina gångar i marknivå. Frågade en gång hur man gjorde för att hitta äggen när de går ute i voljär, men fick då svaret att de snart ätit rent så det gick lätt att hitta dem. Men det här var tydligen för mycket för mina vaktlar att bita i.

Idag visade jag vaktlarna för en vän som var på besök – och fick plötligt se några kycklingar som sprang omkring. Gjorde sedan flera försök att få dem på film utan att lyckas. Mamman sprang ut i djungeln när jag kom och där låg de sedan och tryckte. Hopplöst att fånga på film.

Men till slut lyckades jag smyga mig på dem och filma när de var vid matautomaten. Det tog inte lång tid innan de sprang och gömde sig igen – men nu har jag det i alla fall dokumenterat: Även japanska vaktlar ruvar och kan föda upp egna kycklingar.

Klart jag visste att det var möjligt, men det var absolut inget jag räknade med.

När det ser ut så här i voljären är det inte lätt att hitta några kycklingar – eller en ruvande höna.
När det ser ut så här i voljären är det inte lätt att hitta några kycklingar – eller en ruvande höna.

Slakta vaktel

Vakilarna tillagades efter alla konstens regler och serverades med smörsås, ugnsteet potatis och nyplockade kantareller.
Vakilarna tillagades efter alla konstens regler och serverades med smörsås, ugnstekt potatis och nyplockade kantareller.

Mina överflödiga vakteltuppar har nu mött sitt öde. Att slakta vaktel är på många sätt enklare än att slakta höns. Men arbetsinsatsen för samma mängd kött är betydligt större.

Egentligen kan man slakta tupparna redan efter ett par månader men mina har fått lite extra tid. Eftersom de är halvtama var de lätta att fånga in, men det är ändå bra om man är två eftersom de kan sprattla rätt bra om man inte håller dem med båda händerna. Det har inget med slakten att göra – de beter sig på samma sätt oavsett varför man lyfter dem.

Höns bedövar jag alltid innan jag nackar dem men vaktlarna är så små att risken för misstag är för stort med den tekniken. Därför gör jag som med kycklingar: bara håller dem över en hink och klipper av huvudet. Min filosofi för slakt är att det ska gå så fort, säkert och stressfritt som möjligt. Det ska inte finnas utrymme för misstag som orsakar lidande för djuren.

När huvudet är avklippt med fågelsax håller man dem över skräphinken till nervryckningarna slutat och vakteln är avblodad. Därefter klipper jag av benen nedanför lårmuskeln och vingarna nära kroppen.

För att slakta vaktel behöver man en avfallshink, en hink med kallt rent vatten, en fågelsax, ett fat för de färdiga vaktlarna och slutligen någon form av alkohol för att bli lite känslomässigt avtrubbad.
För att slakta vaktel behöver man en avfallshink, en hink med kallt rent vatten, en fågelsax, ett fat för de färdiga vaktlarna och slutligen någon form av alkohol för att bli lite känslomässigt avtrubbad.

För att flå en vaktel behövs inga verktyg utan man kan dra isär skinnet med fingrarna och dra av både skinn och fjädrar utan större problem. Att torrplocka en vaktel går också rätt lätt, men det tar några minuter extra för varje fågel. Och man får vara försiktig så man inte drar sönder skinnet.

Sen kan man klippa upp kroppen längs med bröstbenet och ta ur den. Slutligen sköljer jag kroppen i kallt rent vatten så den kyls ner och eventuella lösa fjädrar försvinner.

Min erfarenhet är att vaktlar inte behöver möras, utan kan läggas direkt i frysen. Att slakta vaktel kändes rätt lätt – men vi föredrog att ta en slaktsup innan slakten för att lugna känslorna. Är man inte uppvuxen på landet kan man bli lite sentimental annars.

Vaktlar på sommarläger

En och annan vaktel passade på att ta sig en flygtur när de kom in i voljären. Tänk på att vilda vaktlar är flyttfåglar, det kan man inte tro när man ser dem.
En och annan vaktel passade på att ta sig en flygtur när de kom in i voljären. Tänk på att vilda vaktlar är flyttfåglar, det kan man inte tro när man ser dem.

Till slut blev voljären för vaktlarna klar. Sen de fick flytta ut ur huset har de bott i sina vinterburar i väntan på att jag skulle bli klar, men nu är de äntligen på plats. 

Från början tänkte jag ha flyttbara vaktelburar och har väl inte riktigt släppt den tanken. Men tills vidare har de fått en tredjedel av hönsgården till sitt förfogande.

 

Jag har använt återvunnet material till hela bygget. De har fått ett vindskyddad hörn med tak över där de har mat och där jag hoppas att de kommer att lägga en del av äggen.

Jag byggde en skyddad hörna där mina vaktlar har mat, vatten och några små hus.
Jag byggde en skyddad hörna där mina vaktlar har mat, vatten och några små hus.

Har också satt dit ett par gamla kaninhus ifall de vill söka skydd men än så länge verkar det inte finnas något behov för det. I samband med att jag flyttade ut vaktlarna passade jag också på att könssortera dem. En del av hönorna har blivit lite såriga av hanarnas uppvaktning så jag tror att du uppskattar en voljär med nästan bara honor.

När jag flyttade ut dem tömde jag en bur i taget och stoppade in upp till fem vaktlar åt gången i en kattbur. Sen bar jag ut buren till voljären och öppnade dörren. Jag lät dem gå ut själva så jag satt bara och väntade men det tog inte lång tid innan de hoppade ut.

Mina vaktlar är inte särskilt skygga så de började snabbt utforska omgivningarna och en del tog sig dessutom en liten flygtur. Dessutom hittade de sandbad lite var stans och provsmakade grönskan i voljären.

Jag är inte helt säker på att jag bara flyttat ut honor, men är å andra sidan rätt övertygad om att det bara är hanar kvar i burarna. Nu är det bara att vänta och hoppas att äggen hamnar där de ska. De har fått ett litet rede med redägg, så jag hoppas att de ska börja hitta dit.

De är inte lätta att se i gräset, och eftersom de inte är rädda av sig får man se var man sätter fötterna.
De är inte lätta att se i gräset, och eftersom de inte är rädda av sig får man se var man sätter fötterna. Hur många ser du?

Vaktelägg nya stapelfödan

Nu börjar vakteläggen samlas på hög och det är dags att prova ut mina favoritrecept.
Nu börjar vakteläggen samlas på hög och det är dags att prova ut mina favoritrecept.

Sedan någon vecka tillbaka har jag regelbunden tillgång till vaktelägg. Nästa projekt är att hitta bra tillagningsmetoder.

Det är nu drygt två månader sedan mina vaktlar kläcktes och de har kommit väl tillrätta ute i ladugården. Men nu är det dags att bygga deras sommarställe utomhus.

 

Enklast och troligen trevligast för vaktlarna är att bygga det på gräs, men jag är lite osäker på hur det ska gå att leta upp äggen i gräset. Redan i burarna kan de spräckliga äggen vara svåra att se.

Första testen var stekta vaktelägg, gott – men med kryddor och kaviar var det ingen större skillnad från hönsäggen.
Första testen var stekta vaktelägg, gott – men med kryddor och kaviar var det ingen större skillnad från hönsäggen.

Jag får ungefär tio ägg om dagen från ett dussin honor och i vikt motsvarar det ungefär två hönsägg. Märkte ingen större skillnad i smak på de stekta äggen – men med salt, peppar och kaviar var det kanske inte att vänta.

I morgon ska jag börja koka äggen – men har fått olika bud på hur länge. Men mellan 2:30 och 4:00 minuter ska det i alla fall vara för hårdkokta ägg.

Håller på att samla på mig lite recept också. Det mest spännande hittills är Scotch Eggs – man hårdkokar äggen, sveper in dem i korvsmet och panering. Till sist friterar man hela härligheten. Vanligtvis görs de med vanliga hönsägg – men vaktelägg blir nog ännu bättre.

Vad jag upptäckt hittills är att de är svårare att knäcka än hönsägg. Skalet är inga problem, men ägghinnan på ett vaktelägg är riktigt seg. Så jag har börjat knäcka dem med kniv.

Det är roligt med mat från gården – och när det låter lite exklusivt dessutom är det ännu roligare.

Bygg din egen foderautomat

Bygger man sin foderautomat själv kan man få precis den storlek man vill ha, både på höjd och bredd. Den här passar mina vaktelburar men jag har planer på en tio gånger större för hönsen.
Bygger man sin foderautomat själv kan man få precis den storlek man vill ha, både på höjd och bredd. Den här passar mina vaktelburar men jag har planer på en tio gånger större för hönsen.

Jag lyckades inte hitta en foderautomat som passade mina behov. Så istället byggde jag den själv. Snabbt och enkelt – och den går att anpassa precis efter de mått man vill ha.

Jag ville ha en foderautomat som satt på utsidan burarna och var lätt att fylla på. Dessutom ville jag att att den skulle hålla fodret rent från strömaterial.

 

Så här ser min första version av foderautomat ut.
Så här ser min första version av foderautomat ut.

Efter en del testande kom jag fram till en fungerande konstruktion. På de första prototyperna gjorde jag några misstag. Jag gjorde själva foderskålen för kort, lät framstycket täcka hela fram sidan och jag gjorde bakstycket och understycket något för korta.

Så lär av mina misstag och gör så här:

Ritning för sidostycken för foderautomat1. Börja med att mäta ut hur hög och bred du vill ha automaten. Rita ut sidostyckena på lämpligt skivmaterial – jag använde 12 mm mdf som jag hade liggande. fronten är rak och jag har kommit fram till att 22,5 grader är en bra vinkel på bakstycket.

2. Om du sågar ut sidostyckena en i taget så är det enklast att kopiera det första. Använd gärna kniv när du ritar av annars kan det andra sidostycket bli lite större än det första.

Fram och baksida för foderautomat3. Såga ut en remsa masonit lika bred som du vill ha din foderautomat. Jag använde whiteboard.

4. För att få måtten helt rätt är det enklast att mäta med sidostyckena på masoniten. Börja med bakstycket och kapa så det sticker ut ett par millimeter i underkant.

5. Därefter sågar du till framstycket: Låt det vara cirka 5 mm kortare i underkant så rinner fodret ut lättare.

6. Understycket ska ligga an mot bakstycket och stycka ut ett par mm på framsidan. Slutligen kapar du till framkanten på mathon.

7. När alla bitarna är klara slipar du av eventuellt fans och sen är det bara att limma ihop foderautomaten. Använd skivans blanka sida inåt så fastnar inte foderrester lika lätt. Börja med baksidan – lägg på lim och fäst plattan med ett par små spikar. Tänk på att låta den sticka ut lite i underkant. Sen gör du likadant med övriga sidor.

8. Slutligen satta jag dit en ögla i sidan för att kunna fästa den ordentligt i buren.

Den här konstruktionen går att variera på många sätt och kan anpassas för många olika djur. Har du tips på förbättringar så hör av dig. Mitt nästa projekt är att bygga en tio gånger större för hönsen.

Vaktelburarna klara – nästan

Översta våningen på min vaktelvägg är klar och vaktlarna har får flytta in i sitt nya hem. Det ska bli fyra vaktelburar som sitter ihop så att de kan dela på värmen vintertid.
Översta våningen på min vaktelvägg är klar och vaktlarna har får flytta in i sitt nya hem. Det ska bli fyra vaktelburar som sitter ihop så att de kan dela på värmen vintertid.

Till slut har mina vaktlar fått flytta ut till ladugården – efter ett par veckor började de bli stora och det blev prioriterat att bygga vaktelburar.

De mått som finns för storlek på vaktelburar anges av jordbruksverket till minsta höjd 60 cm och minsta längd 70 cm. Mina burar är 60 cm höga och en dryg meter breda. För tillfället har de tillgång till 2 meters bredd, men det är för att andra våningen inte är klar ännu och de får samsas i en dubbelbur.

När de blir könsmogna kommer de att delas upp i fler grupper med 1 hane och fem honor i varje grupp. Det är min plan i alla fall, men som med alla planer kan de ändras om jag hittar en bättre lösning.

En finess är spillkanten utanför luckorna så att jag kan sopa ner ströet i en hink utan spill när jag städar.
En finess är spillkanten utanför luckorna så att jag kan sopa ner ströet i en hink utan spill när jag städar.

Det finns några finesser i burarna som jag är extra nöjd med. Jag har till exempel en löstagbar mellanvägg så jag lätt kan dela burarna i två delar  när jag behöver dela upp grupperna. En annan praktisk detalj är spillkanten utanför dörrarna så jag kan hänge en hink med platt sida utanför och sopa ner ströet utan spill när jag rengör burarna.

Jag har byggt mina vaktelburar som vinterburar så väggarna runt omkring har fått isolering.  Och jag kommer även att bygga ett litet rum utanför burarna så jag kan hålla en dräglig temperatur även nästa vinter när temperaturen kryper nedåt 20 minus.

För en rena snickarglädjens skull har jag byggt luckorna utan metallbeslag och säkrat fogarna med träplugg.
För en rena snickarglädjens skull har jag byggt luckorna utan metallbeslag och säkrat fogarna med träplugg.

Det som återstår är att bygga dörrar även till vaktelburarna i våning två. Men innan jag flyttar dit några vaktlar behöver de könsbestämmas – och det är inte så lätt som jag trodde. Enligt böckerna ska könen ha olika teckning på bröstet. Men jag tycker alla har olika teckning, och hur många kön kan det finnas på vaktlar? och vilket kön har en helvit vaktel? Time will tell.

Nu börjar nästa projekt – att bygga sommarburarna så mina vaktlar får komma ut i gräset och äta lite insekter. Aldrig att man är helt färdig när man bor på landet.