Annons

Rinnande vatten är en lyx

Det är vanligtvis inga större problem med att dra upp pumpen med handkraft ur en djupborrad brunn. Och elkabeln är tejpad med eltejp längs med slangen.
Det är vanligtvis inga större problem med att dra upp pumpen med handkraft ur en djupborrad brunn. Och elkabeln är tejpad med eltejp längs med slangen.

I förra veckan kom det plötsligt inget vatten ur kranen. Den här tiden på året lär det knappast ha fruset och har man djupborrad brunn är risken liten för att vattnet ska ta slut. Så det blev att felsöka.

Det visade sig att motorskyddet löst ut. Det är som en säkring som stoppar pumpen om det är något allvarligt fel. Men när jag återställde den löste den ut igen. Så första steget var att ta reda på om det är en elektriker eller rörmokare man ska prata med. Jag chansade på att ringa till en rörmokare – som hänvisade mig till en elektriker.

Pumpen i en djupborrad brunn sitter vanligtvis långt ner i borrhålet. I mitt fall närmare hundra meter ner. Så det är ett hyfsat stort jobb att få upp den. Därför börjar man med att kolla om det är ett elfel. Det visade sig att en av lindringarna i pumpen var sönder. Tillbaka till rörmokaren.

Det tog två dagar innan han hade tid att komma. Under tiden klarade jag mig med vatten på dunk. Man kan borsta tänderna och tvätta sig med en mugg vatten och djuren förbrukar inte mer än fem liter om dagen. Men dusch blir det ingen, man får klara sig med tvättlapp. Och eftersom toaletterna förbrukar stora mängder fick jag gödsla trädgården istället. Passade på att rasta mig själv när jag rastade hunden.

Ett av de specialredskap som behövs: en rulla så att man inte bryter slangen över kanten på borrhålet.
Ett av de specialredskap som behövs: en rulla så att man inte bryter slangen över kanten på borrhålet.

Efter två dagar dök rörmokaren upp med en kollega eftersom det är ett tvåmansjobb. En som drar upp pumpen och en som drar ut slangen. Hundra meter slang är en lång slang. Sen visade det sig att det gick alldeles utmärkt att dra upp pumpen med handkraft. Så länge det är vatten i borrhålet är det inte våldsamt tungt att lyfta den. Det som kan hända är att nedfarande stenar kilat fast den – eller om man som förr i tiden har en vajer fäst för att lyfta pumpen. Enligt rörmokaren händer det att även rostfria vajrar går av – och har du hundra meter vajer liggande ovanpå pumpen så måste man spränga loss den.

Det är en bra bit slang som ska upp ur jordens innandömen. Efter 25 meter tog gräsmattan slut, så vi fick vika av och fortsätta åt ett annan håll.
Det är en bra bit slang som ska upp ur jordens innandömen. Efter 25 meter tog gräsmattan slut, så vi fick vika av och fortsätta åt ett annan håll.
Pumpen uppe. Dags att montera av slangen och sätta fast den på den nya pumpen,
Pumpen uppe. Dags att montera av slangen och sätta fast den på den nya pumpen.

Slangen återanvändes. Den hänger i en klyka med packning någon meter ner i borrhålet. För att byta pumpen behövdes två specialverktyg: Dels en gängad stång för att få loss slangen ut klykan och dels en trumma som man kan rulla ut slangen över. Eftersom slangen ska ner i borrhålet igen är det bra om man inte skitar ner den för mycket. Trots det var vattnet rejält skitigt i början med den nya pumpen.

Elkabeln  är däremot ny. Eftersom det är 400 volts koppling som ska sitta på hundra meters djup är det rätt bra om den är fabriksmonterad. Min gamla pump var bara sex år så lyckligtvis gick det mesta på försäkringen. Har inte fått fakturan än, men i såna här fall är det bara att byta ihop.

Men nu har jag sett det göras en gång och tror det är fullt möjligt att byta pump själv. Enda problemet som jag ser är att man behöver den där specialstången för att få loss slangen. Man vill inte tappa den ner i brunnen…

 

Annons

En grusväg behöver underhållas

Nytt slitlager gör att vägen ser helt ny ut. Och det kommer den att göra ett tag. Men en grusväg måste underhållas för att vara körbar.
Nytt slitlager gör att vägen ser helt ny ut. Och det kommer den att göra ett tag. Men en grusväg måste underhållas för att vara körbar.

När man bor vid vägens slut – och vägen är en grusväg – så får man ta eget ansvar för vilket skick den ska ha. Det vara några år sedan vi lade på grus så nu var det dags igen.

En grusväg består i allmänhet av tre lager. Längst ner finns vägkroppen som består av stora stenar eller riktigt grovt bergkross. Sen har man ett bärlager. På samfällighetens vägar använder vi 0/32 vilket betyder att gruset innehåller alla dimensioner från damm upp till 32 mm. Blandningen gör att gruset håller samman när det packas men 0/32 är obekvämt att köra på och cykling är inte roligt alls på en sån väg.

Därför lägger vi ett slitlager överst av finare grus – 0/16. Om detta packas väl får man en fin och hållbar vägbana. Men det ska helst göras i samband med regn. Lägger man slitlager på en torr och hårt packad vägbana så binder det inte ihop. Det fina materialet dammar bort och kvar blir de större stenarna som inte kan fästa ihop utan kommer att hamna i diket med tiden.

Efter hand bildas djupa spår i körbanan medan mittsträngen blir högre och högre. Därför lögner man merparten av det nya gruset i hjulspåren.
Efter hand bildas djupa spår i körbanan medan mittsträngen blir högre och högre. Därför lögner man merparten av det nya gruset i hjulspåren.

Det bästa är om man kan göra i ordning en grusväg efter ett rejält regn. Då hyvlar man först vägen med en väghyvel – du har säkert sett de stora gula maskinerna. En väghyvel kan gå ner under potthålen och riva upp ytlagret på vägen, då fäster det nya slitlagret bra. En väghyvel kan också kantskära vägen och dra ut det grus som med tiden hamnat i vägrenen. En tredje funktion är att den kan sköta bomberingen – den ger vägen en profil så att den är högst i mitten och lutar ut mot kanterna så att regnvattnet rinner av.

Stående vatten är det största hotet mot en grusväg. En vattenmättnad vägbana är svag och det blir snabbt djupa spår i den. Det är därför man brukar stänga grusvägar för tung trafik under tjällossningen.

Men en väghyvel är en dyr specialmaskin så ofta brukar man nöja sig med att sladda mindre grusvägar. En vägsladd kan dras efter en traktor och skyfflar gruset fram och tillbaka så att potthåll och tvättbrädor försvinner. Men den går inte lika djup som en hyvel och man kan därför behöva sladda flera gånger under säsongen.

I våras fick vi hjälp av grannen Björn att sladda vägen. Det bästa hade varit om den grusats direkt – men i verkligheten får man anpassa sig efter leveranstider.
I våras fick vi hjälp av grannen Björn att sladda vägen. Det bästa hade varit om den grusats direkt – men i verkligheten får man anpassa sig efter leveranstider.

Sladdningen ska helst göras så fort man börjat få potthål i vägen. Potthål uppstår när vatten blir stående i en liten grop. Varje gång en bil kör igenom potthålet stänker det ut vatten – och med vattnet följer det med fin sand, och potthålet blir djupare.

Nu är det inte så mycket trafik här så jag brukar fylla påbörjade potthål för hand. Tar man dem bara i tid så hinner de inte bli så djupa. Jag har en hög med 0/16 liggande. En grushög är alltid bra att ha när man bor på landet.

Annons

Så fyllde jag vedskjulet

Med en fylld vedbod kan jag se framtiden an med tillförsikt. Jag är i alla fall redo för smärre strömavbrott under vintern.
Med en fylld vedbod kan jag se framtiden an med tillförsikt. Jag är i alla fall redo för smärre strömavbrott under vintern.

Under midsommarhelgen kom mina gäster till praktisk användning. Att köra in årets ved i vedskjulet kan vara rätt slitigt – men om man är fler som jobbar går det fortare.

För en gång skull ligger jag i fas med traditionen för vedhantering. Träden fälldes i vintras och var kluvna och staplade innan påsk. Och till midsommar var den inne i vedskjulet. Jag kommer knappast att märka någon skillnad när eldningssäsongen börjar men det finns en djup tillfredställelse när något går efter planerna. Det gör inte alltid det.

Tidigare år har jag hela tiden missat någon av hållpunkterna för veden. Fällt för sent, kluvit för sent och burit in för sent. Men i år – då klaffade allt.

Jag har i stort sett varit förskonad från skador under mitt arbete här på gården. Men när vi körde in veden fick jag en sticka under nageln. Så går det när man inte använder skyddsutrustning (handskar).
Jag har i stort sett varit förskonad från skador under mitt arbete här på gården. Men när vi körde in veden fick jag en sticka under nageln. Så går det när man inte använder skyddsutrustning (handskar).

Förra säsongen nöjde jag mig med att tippa all veden i en hög inomhus. Den klarar sig bra ändå. Men de fyra kubikmeter jag högg då var slut i mars. Så i år har jag expanderat till drygt sju kubik och då måste veden staplas för att få plats.

När jag staplar veden inomhus använder jag gamla lastpallar som distanser mot väggen. Dels för luftcirkulationen och delat för att eventuella svampangrepp ska få svårare att sprida sig till ladugården. För cirkulationens skull har jag lastpallar under också.  Mellan varje rad lämnar jag en knapp decimeter luft. För att få stabilitet låter jag då och då en längre vedklabb sticka ut och vila mot stapeln bakom.

Tog den här bilden för er som följer Twin Peaks. Ni vet vad det är...
Tog den här bilden för er som följer Twin Peaks. Ni vet vad det är…

När allt är på plats inomhus återstår bara att lyfta in de lastpallar jag hade liggande under vedstapeln utomhus så att de får torka upp till nästa år. Har du inte nog med lastpallar hemma så brukar det gå att köpa billigare varianter (icke EU-godkända) på de flesta byggvaruhus. Jag köpte mina för en tia styck.

Ett sista arbetsmoment: Kolla att det inte ligger något skräp som kan skada klipparen kvar efter vedstapeln.
Ett sista arbetsmoment: Kolla att det inte ligger något skräp som kan skada klipparen kvar efter vedstapeln.

Senaste projektet – bygga grind

Den snedställda strävan är viktig för att grinden ska bli formstabil. Den går ner till stolpens nedersta gångjärn så belastningen kommer där stoppen är stabilast.
Den snedställda strävan är viktig för att grinden ska bli formstabil. Den går ner till stolpens nedersta gångjärn så belastningen kommer där stoppen är stabilast.

Under det senaste året har jag stängslat runt större delen av gården. Nu börjar det mesta bli klart och det är dags för mer finlir. Som att bygga grind.

Ska man bygga en grind är det bäst att börja med en kravspecifikation. Vad ska den klara av? Hur bred behöver den vara? Hur hög? Och hur ofta ska den användas?

Det är större krav på en grind som ska öppnas och stängas flera gånger varje dag än en som används mer sällan. Min grind kommer inte att öppnas helt mer än någon gång i veckan. Däremot är det bra om den går att ställa på glänt för gående. Är det mycket gångtrafik är det värt att överväga en dubbelgrind med en mindre öppning för gående.

För att bygga grind – eller för all del alla typer av rätvinkliga konstruktioner – är det praktiskt att bygga den ovanpå en släpkärra. Man får hjälp med vinklarna, bra arbetshöjd och det är enkelt att transportera grinden på plats när man är klar.
För att bygga grind – eller för all del alla typer av rätvinkliga konstruktioner – är det praktiskt att bygga den ovanpå en släpkärra. Man får hjälp med vinklarna, bra arbetshöjd och det är enkelt att transportera grinden på plats när man är klar.

Bredden bestämdes av avståndet mellan ladugården och stengärsgårn – 3,65 meter. Och den behöver samtidigt vara lika hög som resten av stängslet så den inte verkar som en snikväg in i äppelodlingen. Så 180 cm var målet.

Jag inriktade mig på att göra en lätt konstruktion. Som hinder är den bara symbolisk men ändå stabil nog att få en hjort att tveka. För att hålla ner vikten kör jag stängseltråd den översta biten. På flera sätt är et en budgetlösning. Jag har använt gammalt virke till stolparna och återanvänt gångjärnen till en annan grind som jag monterat ner.

Överst har jag satt två stängseltrådar för att tvinga hjortarna till lite högre hopp. Det finn även utrymme för en eltråd om det skulle behövas.
Överst har jag satt två stängseltrådar för att tvinga hjortarna till lite högre hopp. Det finn även utrymme för en eltråd om det skulle behövas.

Sätta stolpar med stolpborr

Att sätta stolpar för hand kan vara slitigt – särskilt om de ska sitta stadigt under överskådlig tid. Så här gör jag.
Att sätta stolpar för hand kan vara slitigt – särskilt om de ska sitta stadigt under överskådlig tid. Så här gör jag. Du behöver tre verktyg: en stolpborr, ett spett och en stör för att packa jorden.

Under våren har jag satt en antal stolpar runt om på gården. Både för stängsling och som stöd för äppelodlingen. Det finns andra metoder för att sätta stolpar, men jag använder helst stolpborr.

Vill du hellre se filmen kan du göra det här.

Främsta skälet är att det är stenig morän där jag bor och med en stolpborr och ett spett tar man sig förbi de flesta stenarna. Ibland får man erkänna sig besegrad och flytta hålet – men i de situationerna hade det inte gård med andra metoder heller.

• Om du reagerar på att jag använder tryckimpregnerade stolpar så kommer ett längre inlägg om detta på söndag. Vill du vara säker på att inte missa det så följ mig på Facebook. Eller prenumerera i högerspalten.

Vet att det finns motordrivna stolpborrar och de fungerar utmärkt på jord med mer homogen karaktär. Kör du fast i sten med en bensindriven stolpborr åker man antingen karusell eller får rejält ont när den sliter tag i armarna. Så jag kör stolpsättning Old School.

Första steget när man ska sätta stolpar är att gräva bort förnan, gräs och växtdelar som ligger på ytan. Stolpborren är bra på borra i jord – men gillar inte sten, rötter och växtlighet. Sen är det bara att börja borra. När stolpborren är fylld med jord tömmer man den i en hög bredvid hålet.

Stöter du på sten så ta fram spettet och spetta loss längs hålets sidor. Med lite bändande går det att få loss de flesta stenarna så länge de är av rimlig storlek. Stöter man på en större sten – det går att höra på ljudet – är det bara att flytta hålet. Men då måste man flytta det minst en halvmeter eftersom marken är försvagad av ditt första hålförsök.

Gräver man upp en sten av passande form och storlek kan man kila ner den i stolpens framkant. Då sitter den ännu stadigare.
Gräver man upp en sten av passande form och storlek kan man kila ner den i stolpens framkant. Då sitter den ännu stadigare.

När du nått rätt djup (sätt ett märke på borren) spettar du ett märke för stolpspetsen. Stolpen ska inte sättas i mitten av hålet utan tätt emot kanten i dragriktningen för att jorden ska ha så hög hållfasthet som möjligt. Sen är det bara att börja fylla på jord. Fyll i omgångar och packa hela tiden så att stolpen sitter stadigt.

Känns stabiliteten tveksam så gräv ner en sten eller en bit virke riktigt tajt mot stolpen. Då sprids trycket över en större yta och stolpen står ännu stadigare. Lycka till.

 

En våningssäng att älska

Överslafen – kudden årets julklapp – designad och tillverkad av Anna. Sängförhängena sydda av mina mamma och madrassöverdraget från Kamprad.
Överslafen – kudden årets julklapp – designad och tillverkad av Anna. Sängförhängena sydda av mina mamma och madrassöverdraget från Kamprad.

Ett av vinterns snickeriprojekt är invigt. En platsbyggd våningssäng som varit med på önskelistan i många år. Nu har den provsovits och fått utmärkt betyg av helt opartiska gäster.

En platsbyggd våningssäng blir en dubbel myshörna. Jag gillar också att bygga av massivt trä – ingen mdf eller spånskiva. Bara riktig svensk gran.
En platsbyggd våningssäng blir en dubbel myshörna. Jag gillar också att bygga av massivt trä – ingen mdf eller spånskiva. Bara riktig svensk gran.

Jag vet precis när jag fick inspirationen till den här sängen. Det var för drygt tio år sedan när vi var och hämtade Pumah som valp i Malung. Kvällen innan vi hämtade henne bodde vi på ett vandrarhem där de hade just såna här platsbyggda våningssängar. Och en sån ville jag ha!

I princip är den byggd som en sjökoj med ett par skillnader. Dels är den bred – 90 cm standardmadrass – och dels saknar den slingerbräda. Avvikelserna är eftergifter till bekvämligheten – såna man kan kosta på sig när risken för sjögång är minimal.


För fler texter om livet på landet –  följ mig på Facebook.


I övrigt är min våningssäng byggda för att passa moderna gäster. Draperier för avskildhet som min älskade mamma sydde under påsken. Det finns en hylla där man kan lägga sin litteratur eller mobiltelefon och naturligtvis läslampa och eluttag för laddning. Det enda som saknas är en minibar – men ska man dricka här på gården så gör man det tillsammans.

Jag har möjligtvis en fundering på extrautrustning. Kanske ska installera en liten bagagehylla vid fotändan.

Underslafen är lite bekvämare att ta sig i och ur. Men jag tycker det känns lite mer privat på andra våningen. Hur som helst är det skönt med en egen kupé.
Underslafen är lite bekvämare att ta sig i och ur. Men jag tycker det känns lite mer privat på andra våningen. Hur som helst är det skönt med en egen kupé.

Tidigare stod det en 120-säng av spånskiva i det här rummet. Inget fel på den egentligen. Men den tog upp mycket plats. Dessutom kräver sovplatser på bredden att de som delar den är någorlunda bekanta med varandra. En våningssäng går att dela med okända människor och tar dessutom upp betydligt mindre golvyta.

Visst finns det färdiga våningssängar att köpa – har såna i gäststugan. men de ger lite logementskänsla. Och en sådan kan aldrig nå samma mysfaktor som en platsbyggd säng. Och inte heller tillfredsställelsen av att ha tillverkat den själv. Precis som min egen säng.

Så kommer du på besök – se till att boka i tid. Annars kommer våningssängen att vara upptagen.

Årsveden 2017 är på gång

De som jobbar i skogen i större skala använder kran och vagn för att skota – köra ut – timret. Jag kapar upp det i bärbara bitar och kör ut det med skottkärra.
De som jobbar i skogen i större skala använder kran och vagn för att skota – köra ut – timret. Jag kapar upp det i bärbara bitar och kör ut det med skottkärra.

I förra veckan knäckte det till i ryggen. Det är inte första gången jag får ryggskott, men nu började jag fundera. Varför händer det alltid vid den här årstiden. Sen såg jag sambandet: Årsveden…

Det är vid den här tiden på året jag jobbar som mest i skogen. Innan saven stiger ska jag fälla de träd som ska värma stugan under nästa vinter. De ska fällas, kvistas, släpas ut, klyvas och staplas. Ett rätt så drygt arbete och det kan hända att jag emellanåt tar en och annan genväg och inte alltid lyfter på rätt sätt.

Sen är det lättare att hantera träden när de är i lagom storlek. Mellan 15 och 20 centimeter i diameter är lätta att hantera och går snabbt att klyva. Men eftersom jag har långsiktiga planer för skogen så tar jag i första hand grova granar och björkar. Såna som egentligen skulle kunna gå som sågtimmer. Men eftersom det inte är lönt att sälja enskilda stockar så får de bli ved.

Även rätt grova björkbitar går att klyva för hand om man gör det tidigt på året – och särskilt om man använder en bra yxa och rätt teknik.
Även rätt grova björkbitar går att klyva för hand om man gör det tidigt på året – och särskilt om man använder en bra yxa och rätt teknik.

Egentligen är det knappt värt allt extra arbete. En grov björkstock väger bly, tung att hantera och den måste klyvas flera gånger för att kunna platsa som årsved.

Nu när jag jobbar med grova kubbar så föredrar jag att hugga för hand. Mindre bitar går snabbare att köra i vedklyven, men då ska man helst vara två. En som lyfter och en som hanterar klyven. Nu när jag jobbar på egen hand så sparar jag bara vresiga bitar till den. De nedre kvistfria delarna av stammen går lätt att klyva med yxa. Särskilt björken är tacksam om man klyver den tidigt på året.

Det går inte fort. Men jag avsätter någon timme varje dag åt årsveden. Det finns en tillfredställelse att se vedstapeln växa.
Det går inte fort. Men jag avsätter någon timme varje dag åt årsveden. Det finns en tillfredställelse att se vedstapeln växa.

Fixa bubblande avlopp

Jag har haft problem med att det bubblar i avloppsbrunnarna emellanåt. Att ett avlopp låter gör inte så mycket, men det tömmer vattnet i vattenlåset och då luktar det avlopp i huset.
Jag har haft problem med att det bubblar i avloppsbrunnarna emellanåt. Att ett avlopp låter gör inte så mycket, men det tömmer vattnet i vattenlåset och då luktar det avlopp i huset.

Sen jag skaffade gården har jag ibland märkt att det bubblat i avloppen. Särskilt när det varit mycket regn eller mycket vatten i trekammarbrunnen. Nu är problemet löst.

Bubblandet uppstår när det blir undertryck i avloppsrören. När man spolar på toaletten till exempel så drar vattnet med sig luft och undertrycket gör att det dras in luft via golvbrunnar och även via kröken på toalettstolen. Om det däremot rinner långsamt och bubblar – då är det stopp och ett helt annat problem.

Själva bubblandet är ett måttligt problem men det gör också att vattnet försvinner ur vattenlåsen – och då sprider sig lukten från avloppet i huset. Mindre angenämt.

När jag först letade efter lösningar rekommenderades jag att installera 110 mm rör anslutet till avloppet – sen skulle det vidare upp genom vinden och taket för att sluta över taknock för att inte sprida dålig lukt. Med andra ord ett större projekt. Som jag förstår det beror rekommendationen på så grovt rör på att det finns risk för kondens och isbildning vintertid.

Min enkla lösning blev att montera en vakuumventil under tvättstället på andra våningen. Och nu verkar problemet vara löst. Inget mer bubblande avlopp.
Min enkla lösning blev att montera en vakuumventil under tvättstället på andra våningen. Och nu verkar problemet vara löst. Inget mer bubblande avlopp.

Men om man förlägger avluftningen inomhus så slipper man det problemet. Så jag valde att testa en enklare lösning. En Y-koppling och en vakuumventil som jag satte under handfatet på andra våningen. Kostnad drygt 200 kronor på Biltema plus tjugo minuters arbete. Bara att tömma skåpet och rita ut var röret skulle kapas. Sen var det bara att montera ner och såga. Dessa enkla kopplingar trycker man lätt ihop om de först kletas in med diskmedel.

Nu har avluftningen bara varit installerat ett par dagar men jag har inte hört något bubblande under den här tiden. Så för tillfället betraktar jag problemet med dåligt avluftat avlopp som löst.

 

Aldrig tråkigt på landet

Igår kväll gick jag ner till ladugården vid tiotiden. När jag öppnade dörren till logen hörde jag ett konstigt ljud och när jag spårade det visade det sig att en vattenledning brustit. Under golvet i ladugården.

Först tillbringade jag lite tid med att svära, sen var det dags att ta itu med problemet. Först stänga av pumpen, så att vattnet slutade spruta. Och sen skaffa mig en överblick över situationen.

Jag försöker tänka positivt och är glad att jag faktiskt gick ner till ladugården på kvällen. Det vatten som hunnit läcka ut hade runnit undan ner under ladugården och inga maskiner verkade skadade.

Försökte först hitta själva läckan, men eftersom vattnet kom från under en bärande vägg var det inte så lätt. Satte på vattnet igen och fyllde en dunk med vatten till kaffe och tandborstning. Det stora problemet med att vara utan vatten är spolning av toaletten. Men nu har jag två toaletter och kan alltså kosta på mig två toalettbesök. Sen var det dags att sova på saken.

Med spett och slägga kunde jag frilägga slangen utan större problem och jag är nöjd med beslutet att strunta i själva läckan. Att återställa golvet får bli ett senare bekymmer.
Med spett och slägga kunde jag frilägga slangen utan större problem och jag är nöjd med beslutet att strunta i själva läckan. Att återställa golvet får bli ett senare bekymmer.

Ny dag, nya tag. Ringde försäkringsbolaget som berättade att min försäkring inte täckte reparationen av vattenledningen. Däremot skulle jag fått ersättning om något blivit skadat. Ringde rörmokaren som berättade att de gärna hjälpte till men att jag först måste ringa en snickare som bröt upp golvet. Sånt gör de inte själva. Ringde snickaren – som inte var hemma.

Dags att känna på golvet själv. Det visade sig vara rätt lätt att bryta upp den gamla betongen med spett och slägga och därunder låg slangen. Bestämde mig för att strunta i själva läckan och bara plugga.

En ändplugg löste problemet och jag kunde sätta på vattnet igen. Den ska få hänga i luften ett dygn så jag ser att den är tät, sen fyller jag igen golvet.
En ändplugg löste problemet och jag kunde sätta på vattnet igen. Den ska få hänga i luften ett dygn så jag ser att den är tät, sen fyller jag igen golvet.

En tur till rörmokaren kostade mig 120 kronor. Sen var det bara att kapa och skruva på ändstoppet. Enligt rörmokaren var det ingen vattenslang utan en avloppsslang som inte var gjord för tryck. Att den hållit i många år är ett mysterium. Att den plötsligt brast är ett annat.

Men tydligt är att det aldrig är tråkigt på landet.