Annons

De långa kalsongernas tid är här

Långkalsonger och dubbla tröjor är bra att ha. När man spettar snökäppar blir man varm – men att åka släpvagn en kylig oktoberdag kylar snabbt ner en.
Långkalsonger och dubbla tröjor är bra att ha. När man spettar snökäppar blir man varm – men att åka släpvagn en kylig oktoberdag kyler snabbt ner en.

Det kan fortfarande vara behagligt när solen skiner och det är vindstilla. Men när man sätter snökäppar en mulen dag är det långkalsonger och varma tröjor som gäller.

Varje höst sätter vi snökäppar längs samfällighetens vägar. Vårt vägnät är totalt 1,4 mil, men vi brukar skippa de sträckor som går genom skog. När granarna står i dikeskanten fungerar de minst lika bra som snökäppar.

För att det ska gå rationellt försöker vi vara tre personer. En som kör fyrhjulingen och två som sitter på kanten till släpkärran. När föraren stoppar hoppar vi av och spettar upp ett hål i vägkanten. Oftast får man försöka flera gånger innan man hittar en punkt som är stenfri. För att det ska bli ett bra hål använder man baksidan av spettet. Det fick jag lära mig redan första året jag var med. Sen är det bara att trycka fast snökäppen som ska luta bort från vägen.

Arbetslaget är nästan klara, bara de sista snökäpparna vid bron över Gammelån kvar.
Arbetslaget är nästan klara, bara de sista snökäpparna vid bron över Gammelån kvar.

Idag tog det oss knappt tre timmar att få ut käpparna. Och det känns. Framförallt i högerarmen som spettat några hundra hål. Men det går rätt snabbt och med trevligt sällskap går tiden fort. Även om vi är mer pratsamma de första timmarna innan kylan börjar tränga igenom kläderna.

Snökäpparna behövs för plogningen. Så här års är det självklart vart vägen går men när vind och pudersnö bildar snödrev över fälten så är det bara käpparna som sticker upp ur ett böljande hav av vitt. Som jag lärde mig förra vintern när jag körde fast på natten. Numera vet jag bättre och kommer att åka hem genom skogen vid liknande väderförhållanden.

Vid brofästena sätter vi dubbla käppar. Varför vet jag inte – men det ska vara så.
Vid brofästena sätter vi dubbla käppar. Varför vet jag inte – men det ska vara så.

Till våren samlar vi in käpparna igen men det går betydligt snabbare. Det är det ena av vägsamfällighetens två vårtecken: snökäppar och att sätta upp skyltarna med begränsad bärighet. De senare för att tunga fordon inte ska köra sönder vägarna som blir mjuka under snösmältningen.

Men nu är vi redo för vintern

Annons

Tvätta trasmattor i maskin

Steg två när man ska tvätta trasmattor är att låta dem dropptorka – men inte tills de är helt torra.
Steg två när man ska tvätta trasmattor är att låta dem dropptorka – men inte tills de är helt torra.

Jag har ett antal ärvda trasmattor här i huset och eftersom jag har både hund och katter och går in med skorna emellanåt så känns färgerna lite matta efter ett tag. Dags att tvätta trasmattor.

Söker man på nätet så finns det en mängd skiftande råd om hur man ska göra – framförallt för att tvättmaskinen inte ska gå sönder. I hyreshus brukar det finnas mer robusta mattvättmaskiner men här hemma får man använda det man har – och det har gått bra hittills.

Jag tvättar trasmattorna på skontvätt utan centrifugering och då blir belastningen på maskinen inte så stor. Försöker också fylla maskinen för att det ska bli bättre balans.

Det är min mormor som gjort mina trasmattor en gång i tiden och då blir man lite extra rädd om dem. Det är gamla skjortor, klänningar och gardiner som fått sluta sitt liv som trasmattor och eftersom det är blandade tyger därför tvättar jag på låg temperatur – 40 grader.

Medan de fortfarande är fuktiga rullar jag ihop dem i hårda rullar så de får torka det sista. Då blir de släta och fina när man rullar ut dem.
Medan de fortfarande är fuktiga rullar jag ihop dem i hårda rullar så de får torka det sista. Då blir de släta och fina när man rullar ut dem.

Eftersom de inte är centrifugerade låter jag dem ligga kvar i maskinen ett tag så det värsta får rinna av. Sen får de hänga på tork utomhus. MEN – och det är viktigt – de får inte torka helt. Då blir de skrynkliga.

Medan de fortfarande är fuktiga rullar jag ihop dem hårt så de får torka det sista. Då blir de fina och släta när de rullas ut. Ett knep jag fått lära mig av min mamma.

Nu ligger det rena fina tremattor på golven igen. Så det är bara att avvakta tills det börjar bli dags för nästa rengöring. Lyckligtvis behöver man inte tvätta trasmattor varje månad – men ibland – när jag känner mig lite huslig.

Nytvättad matta tillbaka på golvet. Nu dröjer det ett tag innan det är dags att tvätta igen.
Nytvättad matta tillbaka på golvet. Nu dröjer det ett tag innan det är dags att tvätta igen.
Annons

Mitt senaste brobygge är det största

Jämfört med den gamla bron är den nya betydligt mer inbjudande. Räknar med att betydligt fler vågar sig ut på ön nu.
Jämfört med den gamla bron är den nya betydligt mer inbjudande. Räknar med att betydligt fler vågar sig ut på ön nu.

Ett av sommarens alla projekt har varit att göra ön i dammen mer tillgänglig. Förra året gjöt jag brofästen och i år var det dags att bygga själva bron.

Eftersom brospannet är 640 centimeter var min ursprungliga plan att använda stockar som jag bytte till mig när grannen avverkade. Men eftersom det är lite komplicerat att få till stockarna så det blir snyggt blev det en bro av tryckt virke istället. Och det här blev ett lite större projekt än mitt senaste brobygge.

För ett par år sedan klöv vi en stock och det har fungerat som en tillfällig bro. Den har fungerat – men har inte varit särkilt förtroendeingivande. Så det var dags för en rejälare lösning.

Det som tog längst tid med brobygget var att få till splitsar som fungerade. Det hade gått att göra en enkel långskarv med förstärkningar på sidorna, men det här blev snyggare – och roligare.
Det som tog längst tid med brobygget var att få till splitsar som fungerade. Det hade gått att göra en enkel långskarv med förstärkningar på sidorna, men det här blev snyggare – och roligare.

Som brobalkar använde jag 45×190 tryckt virke. Problemet är att maxlängden på dessa är 540 centimeter, så det blev att skarva. Ett roligt snickerijobb som kräver lite precision.

Jag gjorde en splits som är ungefär fyra gånger reglarnas bredd. Det är lite pilligt att få passningen bra men genom att såga ut kortstyckena först kunde jag använda dem som mall. Splitsen är sedan både limmad och låst med långa skruvar.

En släpkärra är en utmärkt plattform för lite större snickeriprojekt. Här kan man se hur jag vinklat in balkarna i underkant.
En släpkärra är en utmärkt plattform för lite större snickeriprojekt. Här kan man se hur jag vinklat in balkarna i underkant.

För att få bron att se lite slankare ut har jag vinklat in reglarna 10 grader – lite extra mätande och sågande blev det – men att bygga bro är ett roligt arbete. Som gångplank har jag använt 28×120 trall och tycker det ser riktigt bra ut.

Har bropelare 140 centimeter från varje ända så att den ena hamnar mitt under skarven. För hållfastheten borde jag kanske ha satt bropelare bara mitt på bron – men jag tyckte det här blev snyggare.

Det blev ett brobygge som känns stabilt. Funderar på om jag ska sätta dit ett räcke också för dem som ändå känner sig osäkra. Men det kommer jag att avvakta med. Eftersom den är 40 cm bred tror jag de flesta kommer att uppleva den som pålitlig.

Riktigt nöjd med mitt brobygge. Frågan är om det behövs ett räcke eller inte. Skulle du våga dig över den här bron?
Riktigt nöjd med mitt brobygge. Frågan är om det behövs ett räcke eller inte. Skulle du våga dig över den här bron?

Det går att klippa sig själv

Med en klippmaskin är det teoretiskt sett rätt enkelt att klippa sig själv. Bara att byta mellan olika skär för olika delar av huvudet. I praktiken är det inte helt enkelt att få det rätt.
Med en klippmaskin är det teoretiskt sett rätt enkelt att klippa sig själv. Bara att byta mellan olika skär för olika delar av huvudet. I praktiken är det inte helt enkelt att få det rätt.

Jag har ständigt en mängd gör-det-själv projekt på gång. Även saker jag aldrig gjort förut – och nu har tiden kommit för att jag ska börja klippa mig själv.

Det finns frisörer i Vingåker. Så många att det nästan verkar vara ett överskott. Men under de sex år jag bott här har jag inte en enda gång lyckats få en drop-in tid. Så jag brukar åka till Katrineholm för klippning.

En förebild där jag fortfarande är lite luddig i kanterna.
En förebild där jag fortfarande är lite luddig i kanterna.

Det här med drop-in är en fix idé jag har. Jag drar mig för boka upp en tid för klippning. Frisering är sånt jag ägnar mig åt när jag får en halvtimme över och råkar befinna mig i civiliserade trakter. Att boka en tid en vecka i förväg känns alldeles för pretentiöst. Så nu har jag börjat klippa mig själv.

Efter första försöket är jag hyfsat nöjd. Jag bara höll undan håret uppe på huvudet och körde klippmaskinen på sidorna och bak. Min teori är att om man lyckas få det symmetriskt så verka det vara med avsikt och det lyckades rätt bra. Utom bak i nacken där jag missade en del testar. Men för ett första försök att klippa sig själv var det inte så illa.

Här har en amatör varit framme – men jag ser det ändå som en relativ förbättring. Jag har visat min goda vilja att göra något åt eländet.
Här har en amatör varit framme – men jag ser det ändå som en relativ förbättring. Jag har visat min goda vilja att göra något åt eländet.

Nästa projekt i den här genren är att toppa håret upptill, men det känns som ett större projekt. Eller i varje fall tekniskt mer krävande. Om jag fortsätter på den inslagna vägen ska jag se till att skaffa fler speglar till badrummet. Det är en insikt jag gjort: Ska man klippa sig själv – eller för all del andra – så är det bra att se vad man gör.

Rinnande vatten är en lyx

Det är vanligtvis inga större problem med att dra upp pumpen med handkraft ur en djupborrad brunn. Och elkabeln är tejpad med eltejp längs med slangen.
Det är vanligtvis inga större problem med att dra upp pumpen med handkraft ur en djupborrad brunn. Och elkabeln är tejpad med eltejp längs med slangen.

I förra veckan kom det plötsligt inget vatten ur kranen. Den här tiden på året lär det knappast ha fruset och har man djupborrad brunn är risken liten för att vattnet ska ta slut. Så det blev att felsöka.

Det visade sig att motorskyddet löst ut. Det är som en säkring som stoppar pumpen om det är något allvarligt fel. Men när jag återställde den löste den ut igen. Så första steget var att ta reda på om det är en elektriker eller rörmokare man ska prata med. Jag chansade på att ringa till en rörmokare – som hänvisade mig till en elektriker.

Pumpen i en djupborrad brunn sitter vanligtvis långt ner i borrhålet. I mitt fall närmare hundra meter ner. Så det är ett hyfsat stort jobb att få upp den. Därför börjar man med att kolla om det är ett elfel. Det visade sig att en av lindringarna i pumpen var sönder. Tillbaka till rörmokaren.

Det tog två dagar innan han hade tid att komma. Under tiden klarade jag mig med vatten på dunk. Man kan borsta tänderna och tvätta sig med en mugg vatten och djuren förbrukar inte mer än fem liter om dagen. Men dusch blir det ingen, man får klara sig med tvättlapp. Och eftersom toaletterna förbrukar stora mängder fick jag gödsla trädgården istället. Passade på att rasta mig själv när jag rastade hunden.

Ett av de specialredskap som behövs: en rulla så att man inte bryter slangen över kanten på borrhålet.
Ett av de specialredskap som behövs: en rulla så att man inte bryter slangen över kanten på borrhålet.

Efter två dagar dök rörmokaren upp med en kollega eftersom det är ett tvåmansjobb. En som drar upp pumpen och en som drar ut slangen. Hundra meter slang är en lång slang. Sen visade det sig att det gick alldeles utmärkt att dra upp pumpen med handkraft. Så länge det är vatten i borrhålet är det inte våldsamt tungt att lyfta den. Det som kan hända är att nedfarande stenar kilat fast den – eller om man som förr i tiden har en vajer fäst för att lyfta pumpen. Enligt rörmokaren händer det att även rostfria vajrar går av – och har du hundra meter vajer liggande ovanpå pumpen så måste man spränga loss den.

Det är en bra bit slang som ska upp ur jordens innandömen. Efter 25 meter tog gräsmattan slut, så vi fick vika av och fortsätta åt ett annan håll.
Det är en bra bit slang som ska upp ur jordens innandömen. Efter 25 meter tog gräsmattan slut, så vi fick vika av och fortsätta åt ett annan håll.
Pumpen uppe. Dags att montera av slangen och sätta fast den på den nya pumpen,
Pumpen uppe. Dags att montera av slangen och sätta fast den på den nya pumpen.

Slangen återanvändes. Den hänger i en klyka med packning någon meter ner i borrhålet. För att byta pumpen behövdes två specialverktyg: Dels en gängad stång för att få loss slangen ut klykan och dels en trumma som man kan rulla ut slangen över. Eftersom slangen ska ner i borrhålet igen är det bra om man inte skitar ner den för mycket. Trots det var vattnet rejält skitigt i början med den nya pumpen.

Elkabeln  är däremot ny. Eftersom det är 400 volts koppling som ska sitta på hundra meters djup är det rätt bra om den är fabriksmonterad. Min gamla pump var bara sex år så lyckligtvis gick det mesta på försäkringen. Har inte fått fakturan än, men i såna här fall är det bara att byta ihop.

Men nu har jag sett det göras en gång och tror det är fullt möjligt att byta pump själv. Enda problemet som jag ser är att man behöver den där specialstången för att få loss slangen. Man vill inte tappa den ner i brunnen…

 

En grusväg behöver underhållas

Nytt slitlager gör att vägen ser helt ny ut. Och det kommer den att göra ett tag. Men en grusväg måste underhållas för att vara körbar.
Nytt slitlager gör att vägen ser helt ny ut. Och det kommer den att göra ett tag. Men en grusväg måste underhållas för att vara körbar.

När man bor vid vägens slut – och vägen är en grusväg – så får man ta eget ansvar för vilket skick den ska ha. Det vara några år sedan vi lade på grus så nu var det dags igen.

En grusväg består i allmänhet av tre lager. Längst ner finns vägkroppen som består av stora stenar eller riktigt grovt bergkross. Sen har man ett bärlager. På samfällighetens vägar använder vi 0/32 vilket betyder att gruset innehåller alla dimensioner från damm upp till 32 mm. Blandningen gör att gruset håller samman när det packas men 0/32 är obekvämt att köra på och cykling är inte roligt alls på en sån väg.

Därför lägger vi ett slitlager överst av finare grus – 0/16. Om detta packas väl får man en fin och hållbar vägbana. Men det ska helst göras i samband med regn. Lägger man slitlager på en torr och hårt packad vägbana så binder det inte ihop. Det fina materialet dammar bort och kvar blir de större stenarna som inte kan fästa ihop utan kommer att hamna i diket med tiden.

Efter hand bildas djupa spår i körbanan medan mittsträngen blir högre och högre. Därför lögner man merparten av det nya gruset i hjulspåren.
Efter hand bildas djupa spår i körbanan medan mittsträngen blir högre och högre. Därför lögner man merparten av det nya gruset i hjulspåren.

Det bästa är om man kan göra i ordning en grusväg efter ett rejält regn. Då hyvlar man först vägen med en väghyvel – du har säkert sett de stora gula maskinerna. En väghyvel kan gå ner under potthålen och riva upp ytlagret på vägen, då fäster det nya slitlagret bra. En väghyvel kan också kantskära vägen och dra ut det grus som med tiden hamnat i vägrenen. En tredje funktion är att den kan sköta bomberingen – den ger vägen en profil så att den är högst i mitten och lutar ut mot kanterna så att regnvattnet rinner av.

Stående vatten är det största hotet mot en grusväg. En vattenmättnad vägbana är svag och det blir snabbt djupa spår i den. Det är därför man brukar stänga grusvägar för tung trafik under tjällossningen.

Men en väghyvel är en dyr specialmaskin så ofta brukar man nöja sig med att sladda mindre grusvägar. En vägsladd kan dras efter en traktor och skyfflar gruset fram och tillbaka så att potthåll och tvättbrädor försvinner. Men den går inte lika djup som en hyvel och man kan därför behöva sladda flera gånger under säsongen.

I våras fick vi hjälp av grannen Björn att sladda vägen. Det bästa hade varit om den grusats direkt – men i verkligheten får man anpassa sig efter leveranstider.
I våras fick vi hjälp av grannen Björn att sladda vägen. Det bästa hade varit om den grusats direkt – men i verkligheten får man anpassa sig efter leveranstider.

Sladdningen ska helst göras så fort man börjat få potthål i vägen. Potthål uppstår när vatten blir stående i en liten grop. Varje gång en bil kör igenom potthålet stänker det ut vatten – och med vattnet följer det med fin sand, och potthålet blir djupare.

Nu är det inte så mycket trafik här så jag brukar fylla påbörjade potthål för hand. Tar man dem bara i tid så hinner de inte bli så djupa. Jag har en hög med 0/16 liggande. En grushög är alltid bra att ha när man bor på landet.

Så fyllde jag vedskjulet

Med en fylld vedbod kan jag se framtiden an med tillförsikt. Jag är i alla fall redo för smärre strömavbrott under vintern.
Med en fylld vedbod kan jag se framtiden an med tillförsikt. Jag är i alla fall redo för smärre strömavbrott under vintern.

Under midsommarhelgen kom mina gäster till praktisk användning. Att köra in årets ved i vedskjulet kan vara rätt slitigt – men om man är fler som jobbar går det fortare.

För en gång skull ligger jag i fas med traditionen för vedhantering. Träden fälldes i vintras och var kluvna och staplade innan påsk. Och till midsommar var den inne i vedskjulet. Jag kommer knappast att märka någon skillnad när eldningssäsongen börjar men det finns en djup tillfredställelse när något går efter planerna. Det gör inte alltid det.

Tidigare år har jag hela tiden missat någon av hållpunkterna för veden. Fällt för sent, kluvit för sent och burit in för sent. Men i år – då klaffade allt.

Jag har i stort sett varit förskonad från skador under mitt arbete här på gården. Men när vi körde in veden fick jag en sticka under nageln. Så går det när man inte använder skyddsutrustning (handskar).
Jag har i stort sett varit förskonad från skador under mitt arbete här på gården. Men när vi körde in veden fick jag en sticka under nageln. Så går det när man inte använder skyddsutrustning (handskar).

Förra säsongen nöjde jag mig med att tippa all veden i en hög inomhus. Den klarar sig bra ändå. Men de fyra kubikmeter jag högg då var slut i mars. Så i år har jag expanderat till drygt sju kubik och då måste veden staplas för att få plats.

När jag staplar veden inomhus använder jag gamla lastpallar som distanser mot väggen. Dels för luftcirkulationen och delat för att eventuella svampangrepp ska få svårare att sprida sig till ladugården. För cirkulationens skull har jag lastpallar under också.  Mellan varje rad lämnar jag en knapp decimeter luft. För att få stabilitet låter jag då och då en längre vedklabb sticka ut och vila mot stapeln bakom.

Tog den här bilden för er som följer Twin Peaks. Ni vet vad det är...
Tog den här bilden för er som följer Twin Peaks. Ni vet vad det är…

När allt är på plats inomhus återstår bara att lyfta in de lastpallar jag hade liggande under vedstapeln utomhus så att de får torka upp till nästa år. Har du inte nog med lastpallar hemma så brukar det gå att köpa billigare varianter (icke EU-godkända) på de flesta byggvaruhus. Jag köpte mina för en tia styck.

Ett sista arbetsmoment: Kolla att det inte ligger något skräp som kan skada klipparen kvar efter vedstapeln.
Ett sista arbetsmoment: Kolla att det inte ligger något skräp som kan skada klipparen kvar efter vedstapeln.

Senaste projektet – bygga grind

Den snedställda strävan är viktig för att grinden ska bli formstabil. Den går ner till stolpens nedersta gångjärn så belastningen kommer där stoppen är stabilast.
Den snedställda strävan är viktig för att grinden ska bli formstabil. Den går ner till stolpens nedersta gångjärn så belastningen kommer där stoppen är stabilast.

Under det senaste året har jag stängslat runt större delen av gården. Nu börjar det mesta bli klart och det är dags för mer finlir. Som att bygga grind.

Ska man bygga en grind är det bäst att börja med en kravspecifikation. Vad ska den klara av? Hur bred behöver den vara? Hur hög? Och hur ofta ska den användas?

Det är större krav på en grind som ska öppnas och stängas flera gånger varje dag än en som används mer sällan. Min grind kommer inte att öppnas helt mer än någon gång i veckan. Däremot är det bra om den går att ställa på glänt för gående. Är det mycket gångtrafik är det värt att överväga en dubbelgrind med en mindre öppning för gående.

För att bygga grind – eller för all del alla typer av rätvinkliga konstruktioner – är det praktiskt att bygga den ovanpå en släpkärra. Man får hjälp med vinklarna, bra arbetshöjd och det är enkelt att transportera grinden på plats när man är klar.
För att bygga grind – eller för all del alla typer av rätvinkliga konstruktioner – är det praktiskt att bygga den ovanpå en släpkärra. Man får hjälp med vinklarna, bra arbetshöjd och det är enkelt att transportera grinden på plats när man är klar.

Bredden bestämdes av avståndet mellan ladugården och stengärsgårn – 3,65 meter. Och den behöver samtidigt vara lika hög som resten av stängslet så den inte verkar som en snikväg in i äppelodlingen. Så 180 cm var målet.

Jag inriktade mig på att göra en lätt konstruktion. Som hinder är den bara symbolisk men ändå stabil nog att få en hjort att tveka. För att hålla ner vikten kör jag stängseltråd den översta biten. På flera sätt är et en budgetlösning. Jag har använt gammalt virke till stolparna och återanvänt gångjärnen till en annan grind som jag monterat ner.

Överst har jag satt två stängseltrådar för att tvinga hjortarna till lite högre hopp. Det finn även utrymme för en eltråd om det skulle behövas.
Överst har jag satt två stängseltrådar för att tvinga hjortarna till lite högre hopp. Det finn även utrymme för en eltråd om det skulle behövas.

Sätta stolpar med stolpborr

Att sätta stolpar för hand kan vara slitigt – särskilt om de ska sitta stadigt under överskådlig tid. Så här gör jag.
Att sätta stolpar för hand kan vara slitigt – särskilt om de ska sitta stadigt under överskådlig tid. Så här gör jag. Du behöver tre verktyg: en stolpborr, ett spett och en stör för att packa jorden.

Under våren har jag satt en antal stolpar runt om på gården. Både för stängsling och som stöd för äppelodlingen. Det finns andra metoder för att sätta stolpar, men jag använder helst stolpborr.

Vill du hellre se filmen kan du göra det här.

Främsta skälet är att det är stenig morän där jag bor och med en stolpborr och ett spett tar man sig förbi de flesta stenarna. Ibland får man erkänna sig besegrad och flytta hålet – men i de situationerna hade det inte gård med andra metoder heller.

• Om du reagerar på att jag använder tryckimpregnerade stolpar så kommer ett längre inlägg om detta på söndag. Vill du vara säker på att inte missa det så följ mig på Facebook. Eller prenumerera i högerspalten.

Vet att det finns motordrivna stolpborrar och de fungerar utmärkt på jord med mer homogen karaktär. Kör du fast i sten med en bensindriven stolpborr åker man antingen karusell eller får rejält ont när den sliter tag i armarna. Så jag kör stolpsättning Old School.

Första steget när man ska sätta stolpar är att gräva bort förnan, gräs och växtdelar som ligger på ytan. Stolpborren är bra på borra i jord – men gillar inte sten, rötter och växtlighet. Sen är det bara att börja borra. När stolpborren är fylld med jord tömmer man den i en hög bredvid hålet.

Stöter du på sten så ta fram spettet och spetta loss längs hålets sidor. Med lite bändande går det att få loss de flesta stenarna så länge de är av rimlig storlek. Stöter man på en större sten – det går att höra på ljudet – är det bara att flytta hålet. Men då måste man flytta det minst en halvmeter eftersom marken är försvagad av ditt första hålförsök.

Gräver man upp en sten av passande form och storlek kan man kila ner den i stolpens framkant. Då sitter den ännu stadigare.
Gräver man upp en sten av passande form och storlek kan man kila ner den i stolpens framkant. Då sitter den ännu stadigare.

När du nått rätt djup (sätt ett märke på borren) spettar du ett märke för stolpspetsen. Stolpen ska inte sättas i mitten av hålet utan tätt emot kanten i dragriktningen för att jorden ska ha så hög hållfasthet som möjligt. Sen är det bara att börja fylla på jord. Fyll i omgångar och packa hela tiden så att stolpen sitter stadigt.

Känns stabiliteten tveksam så gräv ner en sten eller en bit virke riktigt tajt mot stolpen. Då sprids trycket över en större yta och stolpen står ännu stadigare. Lycka till.

 

En våningssäng att älska

Överslafen – kudden årets julklapp – designad och tillverkad av Anna. Sängförhängena sydda av mina mamma och madrassöverdraget från Kamprad.
Överslafen – kudden årets julklapp – designad och tillverkad av Anna. Sängförhängena sydda av mina mamma och madrassöverdraget från Kamprad.

Ett av vinterns snickeriprojekt är invigt. En platsbyggd våningssäng som varit med på önskelistan i många år. Nu har den provsovits och fått utmärkt betyg av helt opartiska gäster.

En platsbyggd våningssäng blir en dubbel myshörna. Jag gillar också att bygga av massivt trä – ingen mdf eller spånskiva. Bara riktig svensk gran.
En platsbyggd våningssäng blir en dubbel myshörna. Jag gillar också att bygga av massivt trä – ingen mdf eller spånskiva. Bara riktig svensk gran.

Jag vet precis när jag fick inspirationen till den här sängen. Det var för drygt tio år sedan när vi var och hämtade Pumah som valp i Malung. Kvällen innan vi hämtade henne bodde vi på ett vandrarhem där de hade just såna här platsbyggda våningssängar. Och en sån ville jag ha!

I princip är den byggd som en sjökoj med ett par skillnader. Dels är den bred – 90 cm standardmadrass – och dels saknar den slingerbräda. Avvikelserna är eftergifter till bekvämligheten – såna man kan kosta på sig när risken för sjögång är minimal.


För fler texter om livet på landet –  följ mig på Facebook.


I övrigt är min våningssäng byggda för att passa moderna gäster. Draperier för avskildhet som min älskade mamma sydde under påsken. Det finns en hylla där man kan lägga sin litteratur eller mobiltelefon och naturligtvis läslampa och eluttag för laddning. Det enda som saknas är en minibar – men ska man dricka här på gården så gör man det tillsammans.

Jag har möjligtvis en fundering på extrautrustning. Kanske ska installera en liten bagagehylla vid fotändan.

Underslafen är lite bekvämare att ta sig i och ur. Men jag tycker det känns lite mer privat på andra våningen. Hur som helst är det skönt med en egen kupé.
Underslafen är lite bekvämare att ta sig i och ur. Men jag tycker det känns lite mer privat på andra våningen. Hur som helst är det skönt med en egen kupé.

Tidigare stod det en 120-säng av spånskiva i det här rummet. Inget fel på den egentligen. Men den tog upp mycket plats. Dessutom kräver sovplatser på bredden att de som delar den är någorlunda bekanta med varandra. En våningssäng går att dela med okända människor och tar dessutom upp betydligt mindre golvyta.

Visst finns det färdiga våningssängar att köpa – har såna i gäststugan. men de ger lite logementskänsla. Och en sådan kan aldrig nå samma mysfaktor som en platsbyggd säng. Och inte heller tillfredsställelsen av att ha tillverkat den själv. Precis som min egen säng.

Så kommer du på besök – se till att boka i tid. Annars kommer våningssängen att vara upptagen.