Annons

Gjuta fast stolpar – en genväg

Efter fem år satt stolparna fortfarande som gjutna trots att jag bara fäst dem med torrbetong. De kommer nu att återanvändas för stängsel.
Efter fem år satt stolparna fortfarande som gjutna trots att jag bara fäst dem med torrbetong. De kommer nu att återanvändas för stängsel.

Vill man att en stolpe ska sitta stadigt på längre sikt är det bäst att gjuta fast den. Men att blanda betong för hand är tungt arbete – så jag brukar ta en genväg.

När jag byggde min stora hönsgård för några år sedan gjöt jag fast alla hörnstolparna. Men att gjuta stolpar kan vara slitigt – så jag tog en genväg. Först grävde jag en grop där jag satte ner stolpen. Riktade upp den med vattenpass och stadgade den med strävor innan jag fyllde gropen med betong. Utan att blanda den först.

Istället fyllde jag gropen med vatten och när det sjunkit undan tömde jag en säck med torr betong i hålet. Sen fick den härda med hjälp av markfukten och ett par vattningar med slangen. Och det fungerade alldeles utmärkt.

Nu när jag håller på att flytta hönsgården fem år senare sitter stolparna fortfarande stadigt i marken. Och när jag lyfter upp dem har de en stadig betongklump i botten. De kommer nu att återanvändas till ett nytt stängsel för att hålla odjuren borta från odlingarna.

Första steget för att gjuta stolpar är att borra ett hål.
Första steget för att gjuta stolpar är att borra ett hål.
Sätt i stolpen och rikta upp den i lod med vattenpass.
Sätt i stolpen och rikta upp den i lod med vattenpass.
Fyll med betong och vatten omväxlande och nästa dag sitter stolpen som gjuten.
Fyll med betong och vatten omväxlande och nästa dag sitter stolpen som gjuten.

 

 

 

 

 

Att gjuta stolpar på det här sättet sparar både tid och energi. Förlusten är att det kan ta lite längre tid innan stolpfoten är helt genomhärdad. Och jag skulle inte använda den här metoden för att gjuta större fästen, som för en flaggstång till exempel, eftersom det finns en risk för dålig vidhäftning om man använder stora mängder.

Men för stängsel och staket fungerar det alldeles utmärkt och sparar en del möda..

Följ livet på gården:
Annons

Flaggstänger ska planteras djupt

Kanske är den lite för kort? Men å andra sidan finns det människor med större problem än storleken på en flaggstång.
Kanske är den lite för kort? Men å andra sidan finns det människor med större problem än storleken på en flaggstång.

Uppdatering: För fem år sedan skänkte mina föräldrar en flaggstång till gården och så här gjorde jag för att få den på plats.  Första delprojektet var att gräva en grop för fundamentet. En meter är längre än man tror.

En meter långt är inte särskilt mycket. En meter på höjden är inte heller särskilt imponerande. Men en meter på djupet – som krävs när man ska gjuta en flaggstångsfot – är en hel del. Särskilt som armarna inte räcker till på slutet.
En meter långt är inte särskilt mycket. En meter på höjden är inte heller särskilt imponerande. Men en meter på djupet – som krävs när man ska gjuta en flaggstångsfot – är en hel del. Särskilt som armarna inte räcker till på slutet.

Enligt medföljande instruktioner skulle hålet ha en diameter på 40 cm och vara en meter djupt. Första 50 centimetrarna gick lekande lätt. Men när jag passerat matjord och alv blev det knepigare.

Fram med spettet och sen fick jag ligga på marken för att få upp stenarna en och en. Inte var det så lätt att få upp jorden heller. Kunde inte heller gräva ett större hål för då går det åt alldeles för mycket betong.

Sista 20 cm tog lång tid. Fick peta upp jorden på en potatishacka och sen lyfta upp ett par deciliter i taget. Sen kom vattnet. I maj låg tydligen grundvattnet på 80 cm vid det här stället. Eller så hittade jag en liten källa. Här hade en stolpspade kommit väl till pass.

Hur som helst lär det bli att ösa innan jag fyller på betongen, tänkte jag. Hade en lastpall med tolv säckar betong stående bredvid och tänkte gjuta när andan föll på. Men det tog sin tid.

Flaggstångsfoten gjuten

Först var det för kallt, sen fick solskenet mig att prioritera andra jobb, sen var det för regnigt. Till slut tog ursäkterna slut och flaggstångsfoten blev gjuten. Eftersom det hade regnat veckan innan hade grundvattnet stigit. De nedersta  femton centimetrarna i mitt en meter djupa hål var därför vattenfyllt.

Gjutning är ett smutsigt och tröttsamt hantverk. I varje fall när man blandar säck för säck med handblandare.

Försökte ösa undan innan gjutningen – men insåg rätt snabbt att det inte gick. Öste jag riktigt snabbt kunde jag sänka vattennivån, men den steg direkt när jag slutade. Därför bestämde jag mig för att betongen kommer att tränga undan vattnet, så så fick det bli. Det gick åt nio säckar för att fylla hålet. Nästa gång blir det cementblandare. Att blanda i hink är nog ok för någon enstaka säck, men blir det mer är det ett slit.

För att det skulle fungera blandade jag först i en hink så noga jag kunde. Sen tömde jag den hinken i en annan och blandade igen. Insåg att hur noggrann jag än var så låg det torrt bruk kvar någonstans i botten på hinken. Så tvåhinksmetoden var nödvändig.

Lätt att resa flaggstång

Tre timmar senare kunde jag i alla fall trycka fast flaggstångsfästet. Gick lite trögt att få ner det i betongen men till slut var det i alla fall på plats. Man får se till att få det någorlunda i våg med hjälp av vattenpass. Finjusteringen kan man göra med muttrarna på flaggstångsfästet. Jag avslutade gjutningen med att rista in årtalet i flaggstångsfoten.

Fyra dagar fick betongen härda – men på onsdagen blev det flaggdag.

Dessutom var det var det nationaldag när jag passade på att flagga för första gången på gården. Att resa flaggstången var en baggis. I alla fall om man mastat några båtar genom åren. En modern flaggstång lyfter man lätt på egen hand och foten är dessutom försett med ett gångjärn. Bara att fästa detta på stången och sedan resa upp den.

Så nu gäller det att passa flaggdagar. Har man inte tillräckligt att göra går det alltid att skaffa nya sysselsättningar.

 

Annons

Varmluftspistol underlättar avtäckning

https://youtu.be/kif4nJSYOHo

För ett par år sedan var jag på besök hos en biodlare i den större skalan och han tipsade om avtäckning med varmluftspistol. Sedan dess är jag helt såld på metoden.

Tidigare har jag använt den traditionella gaffeln för avtäckning. Men avtäckning med gaffel är en teknikgren. Innan man får in snitsen kostar det en hel del både honung och vax som hamnar i sumpen och även när man blivit skicklig är det en kladdig sysselsättning. Både avtäckning och hantering av det honungskladdiga täckvaxet.

Kladdfri avtäckning

Efter att ha slungat två lådor – 20 ramar – (drygt 35 kilo honung) som jag avtäckt med varmluftspistol insåg jag att det går betydligt snabbare och med mindre kladd.  Avtäckning på det här sättet är jämförelsevis helt fritt från spill (all honungshantering är kladdig) och det blir inte massa täckvax blandat med honung att ta hand om. Dessutom räcker silarna längre eftersom de inte sätts igen lika fort av vaxrester. En elektrisk vaxkniv kan kosta 1500 – en varmluftspistol får du för en bråkdel av den summan. Jag använder en 99:– kronors från Jula.

Ser inga nackdelar

Några nackdelar? Har inte märkt några än men har hört att avtäckning med varmluftspistol inte fungerar på ramar där vaxlocken är ”blöta” – dvs mörka av genomträngande honung. Och är man ute efter täckvax så är det ingen bra metod eftersom här får bina tillbaka vaxet. Men båda dessa problem går att lösa: jag har ju kvar mina vaxgafflar.

Avtäckning med varmluftspistol går snabbt och är relativt kladdfritt. Fick tipset från en yrkesbiodlare som sköter sin avtäckning på samma sätt.
Avtäckning med varmluftspistol går snabbt och är relativt kladdfritt. Fick tipset från en yrkesbiodlare som sköter sin avtäckning på samma sätt.

En fråga jag fått är om inte honungen blir uppvärmd (och förstörd) av varmluftspistolen. Men som du kan se på filmen går smältningen av vaxet väldigt fort – mindre än en sekund – så honungen hinner inte bli varm och blir därför inte förändrad.

Sen blir täckvaxet kvar på ramarna. Det rinner ut och sätter sig på kanterna av cellen. Jag har inte riktigt klart för mig om bina kan återanvända vaxet. Alltså flytta bivax och använda det för att bygga nya ramar. Men är det så sparar man arbete åt dem och ger dem mer tid att samla honung.

Råttgift grogrund för kriminalitet

Sedan 2014 har allmänheten inte längre tillgång till råttgift. Folkhälsomundigheten skärpte då reglerna så att endast yrkesmässig användning tilläts. Och priserna för råttbekämpning sköt i höjden.

Som jag skrivit tidigare har jag problem med råttor i ladugården. Kombinationen hundraårig ladugård och djurhållning skapar goda förhållanden för  möss och råttor. Möss får man räkna med på landet och går relativt lätt att hålla efter med katter och fällor. Men drabbas du av råttor är det betydligt tuffare.

Enstaka råttor går att fånga i fällor men vill man utrota dem behövs råttgift.
Enstaka råttor går att fånga i fällor men vill man utrota dem behövs råttgift.

Drabbas din bostad gäller hemförsäkringen men för oss på landet räcker det inte ens med en gårdsförsäkring. Trots väl tilltagna försäkringspremier gäller inte försäkringen för råttor i ladugårdar och ekonomibyggnader.

Råttgift behövs

Råttor är smartare och mycket misstänksamma mot allt nytt. Du kan möjligtvis fånga en del i fällor och har man tuffa katter kan de ta enstaka skadedjur. Men för att utrota dem behövs råttgift och efter förbudet kan företag som Anticimex  och Rentokil ta betalt vad de vill. Anticimex ville ha 9000:– för att sanera min ladugård. Rentokil begärde 12000:– och då lämnar de inte ens garanti.

För de här summorna erbjöd de sig att komma hit och placera ut betesstationer med råttgift. De räknade med tre eller fyra besök för att fylla på betesstationerna. Det blir en hyfsad timpeng för att sätta ut några lådor i en ladugård – fullt i klass med att anlita en advokat. Och med de priserna är det förvånande att det inte finns bättre konkurrens i råttfångarbranschen.

För att hantera råttgift krävs bara att du har ett företag och går en tredagarsutbildning som kostar drygt 15000:– plus moms. Det har du tjänat in redan på ditt andra uppdrag. Och det är inga dyra materialkostnader. Betesstationerna kostar ett par hundralappar och råttgift kan man i andra länder köpa som privatperson för en hundralapp.

Billigare bli kriminell

Med så väl tilltagna kostnader för råttbekämpning är det frestande att ge sig in på kriminella irrvägar. Det gift som är förbjudet i Sverige går att köpa för någon hundralapp på Ebay. Räkna med lika mycket i frakt och att få leta runt lite efter en säljare som levererar till Sverige. Eftersom det är förbjudet här är det inte alla som levererar hit, men de finns.

I Storbrittannien kan man till exempel köpa råttgift för några tior. De behöver inte spendera tusentals kronor på en specialist som gått en tredagarskurs..
I Storbrittannien kan man till exempel köpa råttgift för några tior. De behöver inte spendera tusentals kronor på en specialist som gått en tredagarskurs..

Vad finns det då för risker med att bekämpa råttor på egen hand? Som jag ser det är riskerna måttliga. Det finns redan många gifter i ett normalt hushåll och på ett lantbruk finns det ännu fler. Använder man sunt förnuft och ser till att bara råttorna har tillgång till giftet känns det tryggt.

Det råttgift som går att beställa är samma som de stora firmorna använder. De vanligaste innehåller Difenakum – ett så kallat superwafarin som orsakar inre blödningar. Tidigare råttgiftet innehöll wafarin som hade samma effekt. Båda gifterna har egenskapen att råttorna inte blir sjuka förrän efter några dagar – en nödvändighet för råttgift eftersom de slutar äta sånt de blir sjuka av. Med de nya superwafarinerna räcker det med en måltid för att de ska få i sig en dödlig dos. De tidigare varianterna krävde återkommande besök i betesstationerna.

Den största faran med råttgift är risken för sekundärförgiftning. Att andra djur blir dåliga av att äta de döda råttorna. Därför bör man samla upp och destruera eventuella råttlik. Och det slipper man inte undan om man anlitar 10000-kronors-männen heller. De sätter bara ut gift och åker hem.

Det är tur att man är en så moraliskt högstående individ att man inte faller i fällan att spara många tusenlappar genom att göra jobbet själv.

Söndagsfilmen: Hönshuset rivet

Till slut flyttade hönsen ut och jag har rivit hela hönshusinredningen. När det är stödet flyttar jag in maskinerna från logen och kan börja nästa rivningsprojekt.

Men som alltid stöter jag på överraskningar. Det nya problemet är att jag har råttor i ladugården. Klart att de trivts i hönshuset med ständig tillgång till mat och vatten. Har inte bestämt hur det ska gå till, men jag föredrar att de dör framför att de flyttar till någon annan byggnad på gården.