Annons

Uppdatering: En klassisk guide för självhushållning

Självhushållning är rikt illustrerad. Massor av drömbilder som får dig att tänka – så här vill jag ha det.
Självhushållning är rikt illustrerad. Massor av drömbilder som får dig att tänka – så här vill jag ha det.

Sidan innehåller annonslänkarTitel: Självhushållning – en handbok för realister och drömmare
Författare: John Seymour

Jag recenserade den här boken för ett par år sedan när den bara fanns på engelska. Nu har jag skaffat den svenska översättningen och jag är positivt överraskad. Självhushållning är den klassiska boken för alla som drömmer om självhushållning och livet på landet. I utflyttarkretsar har de flesta läst den här boken. Och den är fylld av inspiration. Jag köpte min här hos Bokus (Annonslänk).

Seymour tar upp alla sidor av lantlivet: odling, djur, stängsling, vedeldning med mera med mera. Sen kan man inte på 400 sidor gå på djupet inom alla områden – men det här är en grundbok. Den första man skaffar. Ska du sen skaffa höns till exempel så skaffar du naturligtvis en bok om just det ämnet.

Den svenska översättningen är anpassad för vårt klimat – det var en av mina få invändningar när jag recenserade den engelska upplagan. Nu finns det med svenska klimatzoner, växter och djur. Som Linderödssvin och rödkullor. Sen är den inte helt genomförd. Att ha Tilapia som ett alternativ för fiskodling känns inte realistiskt i vårt klimat.  Tilapia behöver 27 grader för att fortplanta sig och dör vid en vattentemperatur på 13 grader. Hellre då nämna kräftodling som ett alternativ.

Sen finns det annat som saknas. Ni som följer min blogg vet att ett av mina större problem är att hålla hjortar och rådjur borta från odlingarna men den stängning som tas upp i boken handlar framfor allt om att hålla tamdjur inne. Ändå vill jag inte vara utan den här boken. Särskilt alla praktiska delar om hantverk. Seymour skriver om snickeri, växtfärgning, läderarbete, korgflätning med mera med mera. Även om du inte har såna planer idag så ger den mängder av nya idéer.

Självhushållning passar för alla som vill ta fram sin egen mat – från stadsodlare till till småbrukare med ett par hektar. Den borde finnas i bokhyllan hos alla som när lantliga drömmar.

John Seymour har åstadkommit en grundmanual för lantlivet som inspirerar. Den passar både som nöjesläsning för drömmare och som praktisk uppslagsbok för oss som redan flyttat ut på landet.

 

Annons

Skillnadens skörd ger ny inspiration

Med en flyktig blick skulle det här kunna vara hemma hos mig – men tittar man noga ser man att Sara Bäckmo har en annan nivå av organisation i grönsakslanden.
Med en flyktig blick skulle det här kunna vara hemma hos mig – men tittar man noga ser man att Sara Bäckmo har en annan nivå av organisation i grönsakslanden. Foto: Maria Fors Östberg

Sidan innehåller annonslänkarNär jag flyttade ut till landet var en av drömmarna att försöka bli självförsörjande i den mån det var praktiskt möjligt. Med åren har ambitionerna falnat – men Sara Bäckmos nya bok Skillnadens skörd ger mig ny inspiration.

Mina egna odlingar går i perioder. Några år har jag haft mängder med chili, andra år har jag potatis i överflöd – eller blåbär. Problemet med min typ av odling är att man rätt snart blir mätt. Jag har fortfarande flera kilo torkad chili från mina goda odlingsår – men med facit i hand hade det varit bättre att variera odlingen.

Skillnadens skörd av Sara Bäckmo och Maria Fors Östberg.
Skillnadens skörd av Sara Bäckmo och Maria Fors Östberg.

Och det är här Sara Bäckmos nya bok Skillnadens skörd kan göra skillnad även i min trädgård. Jag kan ibland bli lite överväldigad av alla sorter hon odlar men det tror jag är en erfarenhetsfråga. Chili och tomatsorter har jag hyfsad koll på men när det gäller sallad och bönor inser jag att det är dags att börja ta ut svängarna.

Hos mig är det morötter och palsternackor som dominerar i odlingsbäddarna. Trots att jag äter mycket spenat och faktiskt gillar sallad. Skillnadens skörd har fått mig att tänka om, nu ska jag diversifiera mer. Och inte bara odla det jag äter mest av utan att odla mer och anpassa matvanorna efter skörden.

Med åren har jag tappat lite av odlingslusten när det sett ut så här i odlingarna. Men nu blir det nya tag.
Med åren har jag tappat lite av odlingslusten när det sett ut så här i trädgården – halvätna morötter och rådjursspillning. Men nu blir det nya tag.

Skillnadens skörd är inte bara en utmärkt inspirationskälla. Den innehåller också mängder av vackra bilder och recept. Upplägget med att disponera boken efter årstiderna känns helt logiskt. Och för mig som har djur är det skönt att de också får vara med i recepten.

Det är egentligen bara en sak jag saknar i Skillnadens skörd och det är en sammanfattande kalender med så- och skördetider. Men det är inte värre än att jag kan sätta samman en så själv. Det står nu på min att göra lista.

Skillnadens skörd går att köpa här (Annonslänk) och hos många andra bokhandlare.

Annons

9 skäl till att läsa riktiga böcker

För mig är skönlitteratur ett nyttigt sätt att förstå alternativa sätt att tänka och handla.
För mig är skönlitteratur ett nyttigt sätt att förstå alternativa sätt att tänka och handla.

Förr i tiden läste vi böcker. Det var gjorda av papper och kartong och var var oftast både mindre och lättare än en läsplatta. Även om de innehåller samma text du kan hitta på nätet har de sina fördelar:

Även riktigt gamla böcker fungerar fortfarande. Du behöver inte uppdatera systemet, ladda dem eller konvertera dem till ett nytt gränssnitt.
Även riktigt gamla böcker fungerar fortfarande. Du behöver inte uppdatera systemet, ladda dem eller konvertera dem till ett nytt gränssnitt.

1. En bok håller länge. Om du hittar en trettio år gammal läsplatta i en kartong på vinden är chanserna små att den fungerar. En bok fungerar nästan alltid.

2. En bok är tåligare. Du kan tappa en bok i ett betonggolv – till och med från andra våningen. Den blir kanske kantstött – men den går fortfarande att använda.

Det går att stryka under och anteckna i en bok – ett utmärkt sätt om man vill lära sig något.
Det går att stryka under och anteckna i en bok – ett utmärkt sätt om man vill lära sig något.

3. Du kan anteckna. Vissa ser det som en dödssynd – men om du vill kan du skriva kommentarer på en boksida. Stryka under – och ve dig – till och med riva ut en sida. Inget jag rekommenderar. Men du kan.

4. Den blir sällan stulen. Tar du med en bok till stranden kan du lämna den på filten när du går och badar. Risken att någon stjäl den är mycket liten. Även om du lämnar den så att alla kan se.

Glömmer du en bok ute i regnet är det synd, men ingen katastrof. Torka den och fortsätt läsa.
Glömmer du en bok ute i regnet är det synd, men ingen katastrof. Torka den och fortsätt läsa.

5. Vatten är ingen katastrof. Eller bara en liten. Läser du i badkaret och tappar boken blir den blöt. Högst irriterande, men efter att den torkats går den fortfarande att läsa.

6. Den behöver aldrig laddas. Även om du tillbringar en hel dag med en bok i hängmattan så behöver du aldrig leta efter ett eluttag. En bok kan läsas hur länge som helst.

7. En bok kan lånas ut. Upphovsrätten gäller lika både för papper och elektronik – men en riktigt bok har inga spärrar som hindrar dig att låna ut den till dina vänner. Och ibland får man till och med tillbaka en utlånad bok – så man kan låna ut den igen.

En bok kan följa med på resor, glömmas på landet, tappas med mera. Men den behåller sin skönhet.
En bok kan följa med på resor, glömmas på landet, tappas med mera. Men den behåller sin skönhet.

8. Böcker är vackra. En bokhylla är en prydnad för varje hem. Inte bara för den fysiska skönheten utan även för massan av mänskligt tänkande som böckerna symboliserar.

9. Den är billig. Det finns dyra böcker – men varje anständig loppmarknad har minst en låda men böcker för en femma eller en tia.   Böcker som tagit månader eller år att skriva, böcker som någon en gång valt att köpa för fullpris. Nu kan det vara din tur – för en tia!

Här får du några tips på
beroendeframkallande böcker.

 

Kryddväxter – min bästa örtbok

 

Titel: Kryddväxter
Författare: Marie Hansson, Björn Hansson

Eftersom jag odlar örter till försäljning har jag gott om referenslitteratur i bokhyllan. Men det här är den bok jag använder mest. Boken innehåller 314 sidor om örter och kryddor, odlingstips och även förslag till planering av kryddträdgårdar. Nu ser mina egna odlingar helt annorlunda ut men det beror på att jag odlar färre sorter och i en större skala. För mindre odlingar är planeringen både vacker och funktionell.

Kryddväxter av Marie och björn Hansson är en riktigt bra referensbok för örtodlaren.
Kryddväxter av Marie och björn Hansson är en riktigt bra referensbok för örtodlaren.

Det jag använder mest i boken är uppslagsdelen som också är den största i boken. Alla örter och kryddväxter är organiserade efter sina latinska namn – praktiskt för den kunnige och för att växterna då hamnar tillsammans med sin familj. Mindre praktiskt för den vanliga trädgårdsvännen som kanske inte vet att Artemisia dranunculus är det latinska namnet på dragon. Visst, det finns ett register i slutet av boken men själv har jag inte lyckats lista ut riktigt hur det fungerar.

Även om de svenska namnen finns med där så finns det oftast flera sidhänvisningar till varje växt – och bara ett av dem leder till växtbeskrivningen i uppslagdelen. Registret hänvisar till alla förekomster av namnet i boken och leder ofta bara till en vacker bild. Lite krångligt för min smak. Å andra sidan har jag redan hittat de växter som jag själv odlar och lagt in bokmärken.

Om jag ska fortsätta vara kritiskt så känns det som om växtbeskrivningarna inte är helt konsekvent utförda. Ibland hänvisas till andra växter för råd om skörd och förvaring till exempel. Säkert utrymmesbesparande, men jag hade fördragit en upprepning framför att behöva sitta och bläddra fram och tillbaka.

Med detta sagt så är Kryddväxter min favoritbok för örter. Boken tar upp både odling, skörd och förädling vilket gör den i stort sett heltäckande. Sen kan man säker gå ännu djupare in på varje enskild växt men då är man inne på verklig specialliteratur. Som referensbok för örtodllingen räcker Kryddväxter långt och mitt exemplar tillbringar mer tid på nattygsbordet än i bokhyllan.

Lev som en bonde – 100 blandade råd

Titel: Lev som en bonde –100 sätt att klara sig själv
Författare: Niklas Kämpargård

Niklas Kämpargård lev som en bonde
Niklas Kämpargård lev som en bonde

Jag fick Niklas Kämpargårds bok skickad till mig från Norstedts och hade till en början lite svårt att bestämma mig för vad man ska ha den till. Om man lägger in 100 olika ämnen på 219 sidor så blir de onekligen lite rumphuggna. Men efter hand accepterade jag bokens förutsättningar. Det räcker inte med en sida text för att lära sig föda upp får, men som inspirationskälla fungerar den.

Ibland kan det kännas som en del ämnen lagts till för att nå till siffran hundra men jag köper det också, jag skulle utan vidare kunnat hitta på ännu fler ämnen men någonstans måste man begränsa sig. Och boken innehåller innehåller massor av goda råd och tips om allt från odling till solenergi och hur man håller mössen bort från gården.

Lite liknar den Johns Seymores lantlivsbibel: The Complete Guide To Self Suffiency. Och även om Seymores bok är utförligare och vackert illustrerad så har Lev som en bonde en stor fördel – den handlar om svenska förhållanden.

Nu är det med självhushållning som med så mycket annat: Det en är bombsäker på förkastar någon annan. Och på ett antal punkter hade jag gjort annorlunda. Det betyder inte att jag har rätt utan att man som självhushållare har valfrihet. Under rubriken Fälla träd som en bonde använder han till exempel en äldre metod – som förvisso många bönder använder –  men det är inte den säkra metod som rekommenderas av Säker Skog och lärs ut när du tar motorsågskörkort.

Men allt som allt är Lev som en bonde en ren nöjesläsning. Och när du hittar ett område som intresserar dig så finns det gott om andra böcker för fördjupning. Och som inspirationskälla och idéupplag förtjänar den definitivt en plats i min bokhylla.

Mina barnböcker

Jag har nyligen fått frågan om jag har någon hobby. Det är svårt att svara på eftersom nästan allt jag gör här på gården gör jag av intresse och med glädje. Men om man menar något som jag bara gör av glädje – utan direkt nytta – så är det att skriva barnböcker.

Att jag skulle skriva barnböcker känns kanske lite otippat men det finns flera skäl. Jag har arbetat med ord nästan hela mitt liv, jag har mina katter Marlon och von Dallas som ständig inspiration och dessutom passar barnböcker bra för mitt temperament. Korta berättelser där jag kan vrida och vända på varje ord för att få ihop det på ett bra sätt.

Marlon och von Dallas är adopterade från Örebro katthem och den första boken handlar om deras mystiska försvinnande:

... men inte på golvet där Anders tittade. De hade lagt sig på var sin stol och där låg de gömda under den nedhängande duken.
Till slut återfanns katterna.

”Marlon och von Dallas var två svarta katter som inte hade någonstans att bo. Det fanns ingen som gav dem mat, ingen som klappade dem.
Nu har de fått det bra. De har fått flytta hem till Anders i hans stuga. Men på morgonen kan Anders inte hitta katterna. Marlon och von Dallas har försvunnit!

Alla fönstren är stängda. Alla dörrarna är stängda. Och det finns inga hål som är stora nog för en katt. En liten mus hade nog kunnat ta sig ut – men inte en katt.” 

Alla barnböcker om Marlon och von Dallas är sanna – och då är de rätt lätt att få ihop själva grundhistorien. Bok två handlar om deras möte med Pumah – en skrämmande händelse men med ett lyckligt slut.

Pumah och Dallas är numera kompisar.
Pumah och Dallas är numera kompisar.

”Två svarta katter som fått klara sig själva har mycket att lära sig när de flyttar in hos en människa. Det första Marlon och von Dallas fick vänja sig vid var Anders. Att han inte var farlig. Att han gav dem mat. Och att det var skönt att bli klappad. Men sen fick de möta en hund …

En dag när dörren öppnas så kommer Marlon och von Dallas springande för att hälsa på Anders. Men när de kommer fram ser de att det är en stor hund som kommit in i huset. När Marlon och von Dallas ser på hunden verkar den väldigt farlig. En stor hund med vassa tänder. En hund som ser vild ut och verkar vilja äta upp dem.”

Jag tycker det är rätt lätt att skriva ner första utdraget. Sen handlar det om att hitta ett tema som passar historien och först därefter kommer den riktigt njutningsfulla delen: Att vrida och vända på varje ord tills det känns helt rätt. Ibland är jag nöjd och då lägger jag bort texten någon vecka. När jag sedan läser den igen hittar jag nya saker att experimentera med. Som det repetitiva temat i den tredje boken: Marlon och von Dallas – två olika katter.

Ett bra ställe att hålla koll på omgivningarna. Marlon gillar träd.
Ett bra ställe att hålla koll på omgivningarna. Marlon gillar träd. Katterna hyss är bra inspiration till barnböcker.

”Marlon och von Dallas är olika på insidan. När Anders tar fram ost och skinka kommer Marlon springande. Marlon gillar goda saker. Men von Dallas bara luktar – sen fnyser han och går därifrån. Marlon gillar godis. Von Dallas vill bara ha kattmat. Marlon och von Dallas är bra på olika sätt.

Vem vill ha skinka när Anders öppnar kylskåpet?

Marlon och von Dallas är olika på insidan. Marlon är lite rädd för människor. Von Dallas är modig. När Marlon vill bli klappad så står han i ett hörn och tittar. Bara om Anders sätter sig ner och sträcker fram en hand vågar han sig fram. När von Dallas vill bli klappad så hoppar han upp och säger klappa mig. Marlon och von Dallas är bra på olika sätt.

Vem hoppar upp i Anders säng och säger klappa mig?”

Nu håller jag på med fjärde boken ”Marlon och von Dallas möter en orm” och tänker skriva sex barnböcker om mina katter. Jag räknar inte med någon publicering utan ser det som en behaglig avkoppling från det dagliga stretadet med jorden. En hobby ska vara något som man gör utan vinstsyfte. Annars försvinner lite av charmen – och det kan börja likna ett jobb.

Önskar att jag aldrig läst Lejontämjaren

Jag har läst många böcker, men bara en jag helhjärtat ångrar. Läckbergs Lejontämjaren är nog det obehagligaste jag läst och då har jag ändå läst en hel del otäcka saker. Och inte otäck på ett bra sett – mer vidrig.

Det är bara att inse, jag är för vek för Läckbergs böcker.
Annonslänk till bokus.com. Det är bara att inse, jag är för vek för Läckbergs böcker.

Jag ser mig själv som en förhärdad person. Har sett saker både på film och i verkligheten som varit både skrämmande och omskakande. I böcker har jag upplevt de mest groteska saker som människor kan utsätta varandra för. Men Lejontämjaren tar priset. Där har jag nått min gräns.

Tänker inte gå in på vad det handlar om eftersom jag inte vill påminna mig själv eller utsätta andra för de bilderna. Kanske har jag blivit mjuk med åren. Har läst alla Läckbergs böcker med behållning även om jag inte är så förtjust i de obehagliga personer hon hittar på. Men när barn utsätts för de vidrigaste saker man kan tänka sig så blir det för mycket för mig.

Hade jag kunnat radera den boken från minnet hade jag gjort det. Nu ska jag se några avsnitt med Walking Dead för att få lite mer normala bilder i hjärnan.

Att städa en bokhylla

Boklåda – på väg ut till lagården. Inget ont om Guillou, men Hamilton-böckerna känns väldigt 1900-tal numera. Hade stort utbyte av dem en gång i tiden men nu hamnar de på långtidsförvaring.
Boklåda – på väg ut till lagården. Inget ont om Guillou, men Hamilton-böckerna känns väldigt 1900-tal numera. Hade stort utbyte av dem en gång i tiden men nu hamnar de på långtidsförvaring.

Gång på gång hamnar jag i samma situation. Bokhyllorna är överfulla och det ligger böcker i högar på bord, fönsterbräden och på de övriga böckerna i hyllan. Det kvittar hur mycket utrymme man skaffar. Nu har jag i alla fall gjort en utrensning.

Första tre delarna av Gulag-akipelagen tog jag en gång med mig på en semesterresa till Rhodos. Kom igenom 700 sidor, men känner mig fortfarande mätt – trots att det gått 30 år.
Första tre delarna av Gulag-akipelagen tog jag en gång med mig på en semesterresa till Rhodos. Kom igenom 700 sidor, men känner mig fortfarande mätt – trots att det gått 30 år.

Rensning och sortering sker samtidigt. Mitt mål med bokhyllorna är att jag ska kunna hitta de böcker jag söker så facklitteratur hamnar för sig. Försöker också skilja religion från odling, jakt, djur och referensverk. En del undantag får man göra i alla fall – av utrymmesskäl. En del böcker är helt enkelt för stora för att gå in på rätt hyllplan – men jag försöker vara konsekvent i övrigt.

Har aldrig förstått människor som färgkordinerar sina böcker, eller ordnar dem efter storlek. Hur ska man då hitta boken ”Foga i trä” bland alla andra lika stora bruna böcker. Hopplöst.

När det gäller själva utsorteringen så baseras den helt på känsla. För varje bok känner jag efter: är det här något jag skulle vilja läsa igen, handlar det om något som känns aktuellt för mig idag eller inom rimlig framtid. Håller den inte för detta så blir det ladugården.

"Hitåt gossar – på med bajonetterna" Axel Kerfves Svenska hjältar i Boerkriget är så absurd att jag blir glad av att se den.
”Hitåt gossar – på med bajonetterna” Axel Kerfves Svenska hjältar i Boerkriget är så absurd att jag blir glad av att se den.

Klart jag har ändrat mig emellanåt och då kan det bli problem. Då har jag en bokhylla fylld med flyttkartonger att leta igenom. Men oftast stämmer min spontana känsla med mina verkliga behov. Sen behåller jag en del böcker av rent sentimentala skäl. ”Svenska hjältar i Boerkriget” kommer jag sannolikt aldrig att läsa men det är en så uppenbart absurd titel att jag inte kan låta bli att ha den kvar i hyllan.

Och alla fackböcker om odling och lantbruk blir kvar. Man vet aldrig när behovet uppstår. Plus de stora läsupplevelserna – där kan jag få en positiv känsla bara av att se bokryggarna.

Så länge det finns utrymme kvar i någon bokhylla kan jag kosta på mig att behålla dem i huset.

 

Ett antal läsupplevelser som jag gärna vill ha kvar i huset. Böcker som är så bra att jag blir glas av att se dem.
Ett antal läsupplevelser som jag gärna vill ha kvar i huset. Böcker som är så bra att jag blir glad av att se dem.

 

Hur man börjar från scratch

Titel: Nybyggares dagliga leverne
Författare: O P Pettersson

Nybyggares1Nybyggares dagliga leverne är en skildring av hur en pionjärfamilj byggde sitt liv i södra lappmarken i mitten på 1800-talet. Till en början bodde Gustaf Arvidsson med hustrun Ingrid och två söner under en gran. Men år efter år få vi följa hur de byggde sitt liv. Röjde mark, byggde ett litet hus, byggde ett större hus, ladugård etc etc

 

De fattiga åren gav sig mamman i hushållet ut på tiggarstråt. Tog ströjobb, tiggde mat och pengar som hon tog med sig när hon återvände hem efter några månader. Det går inte att undvika reflektionen att när fattiga svenskar gav sig ut för att tigga verkar de ha blivit ganska väl mottagna.

Bokens styrka är dess detaljrikedom. Den beskriver hur Gustaf och sönerna hjälps åt att fälla småbjörk för att med dem bygga väggar under granen och hur hustrun torkar näver för att använda som lock över mjölkkärlen. Och de noggranna instruktionerna fortsätter genom hela boken. Hur man röjer en liten bit mark för att sätta potatis – hur stubbarna bröts upp och jorden bereddes.

Med hjälp av småbjörkar byggde familjen sin första bostad under en gran.
Med hjälp av småbjörkar byggde familjen sin första bostad under en gran.

Den har styrkor både som manual för det enkla livet och som en social och etnologisk skildring av hur det var att leva som fattig i vårt land för drygt 150 år sedan. Jag får känslan av att man på den tiden faktiskt hade möjlighet att med hårt arbete kunna lyfta sig och sin familj ur fattigdomen.

Ska man säga något negativt så är det att det ålderdomliga språket kan verka störande för den som inte är van: ”Tiden gick ej trögt för dem uti stugan i Dåres, ty alla hade dagligen nog att tagas med. Storhelgerna Andersmäss, jul och nyårsdagen gick, och under dessa helger hade man det uti stugan i Dåres såsom under vanliga söndagar och på söndagarna var det som under vardagarna.” Men det är samtidigt en del av charmen.

Boken författare samlade in uppgifterna under andra delen av 1800-talet genom att prata med den första generationens pionjärer. 1930 var det handskrivna manuskriptet klart men blev liggande till 1999 då Vilhelmina kommun tog initiativ till att trycka det. Det kan vi bara vara tacksamma för.

Stefans lilla gröna – Att söka utanförskap

Titel: Stefans lilla Gröna – handbok i utanförskap
Författare: Stefan Sundström

Jag gillar det alternativa perspektivet på tillvaron i boken.

”Har alltid gillat att höra dom där historierna om forntida människor, före jordbrukssamhället. Att dom kanske ägnade 3–4 timmar om dagen åt att samla ihop livets nödtorft, sen ägnade dom sej åt skvaller, lek och knulla.”

Som så många andra letar Stefan efter ett alternativt liv – att bli självförsörjande. Och som så många andra kommer han fram till att det inte är så lätt i praktiken. Att leva ”som förr i tiden” kan ha sin lockelse. Men få är villiga att svälta när det blir ett dåligt odlingsår, avstå från veterinärvård åt sina sjuka djur eller att själv försöka bota barnets brustna blindtarm hemma på gården med gamla metoder. Eller att låta smeden sköta tandvården.

Stefans lillaStefans lilla gröna är inte en manual utan snarare betraktelser av enskilda delar i det enklare livet. Man behöver inte bli fanatiker. Det går förbättra sitt och jordens liv med punktinsatser. Man gör så gott man kan.

Man odlar eller köper friska och välsmakande ekologiska grönsaker, kanske har några höns, eller som Stefan – odlar tobak och framställer sitt eget snus. Poängen med boken, som jag ser det, är inte att spä på arga och missanpassade människors hat mot samhället. Utan istället att vara ett exempel på hur man kan öka sin förståelse för den värld vi lever i.

Stefan ger exempel på hur man på ett bra sätt kan odla den lilla bit av världen som man för tillfället har ansvar för. Hur man tar till vara på sitt äppelöverskott, kompostens betydelse och vad det innebär att äta kött. Ska man äta animaliska produkter så måste djur dödas.

Och är man köttätare så har man ett ansvar för hur matens liv har sett ut. Stefan skriver att vegetarianer antagligen har kommit längre i sin mänskliga mognad.

”Men eftersom jag är en omogen stackare så äter jag kött, men jag äter fan inte chicken mcnuggets i alla fall.”

Stefans lilla gröna är en inspirationsbok med många handfasta tips på hur man gör.  Att ta avstånd från hela samhället gör inte världen bättre. Men att varje människa, steg för steg, kan börja vända utvecklingen mot en bättre framtid.