Annons

Så gräs – funkar på sommaren också

Så här tät och fin har den gräsmatta jag såtts i slutet av maj blivit. Enstaka ogräs sticker upp ibland – men de flesta gillar inte att bli klippta.
Så här tät och fin har den gräsmatta jag såtts i slutet av maj blivit. Enstaka ogräs sticker upp ibland – men de flesta gillar inte att bli klippta.

Jag har inte riktigt förstått vitsen med att köpa färdig gräsmatta. Att så gräs är så mycket enklare och billigare och det går att göra under hela odlingssäsongen.

Ofta brukar man rekommendera vår och höst för grässådd. Men det har egentligen bara med vattentillgången att göra. En regnig sommar eller om man kan vattna, så etablerar sig gräset snabbt även om man sår i juli.

Förarbetet måste man göra oavsett om man köper på rulle eller väljer att så gräs. För egen del är jag inte ute efter några greenliknande kvalitéer på gräsmattan så det handlar mest om att plocka bort större objekt som stenar och rötter och sen försöka få till en någorlunda jämn yta.

Den här biten sådde jag för några veckor sedan och har redan klippt den en första gång. Man ser att vissa bitar inte grott så bra, men det är bara att fylla på med lite mer gräsfrö.
Den här biten sådde jag för några veckor sedan och har redan klippt den en första gång. Man ser att vissa bitar inte grott så bra, men det är bara att fylla på med lite mer gräsfrö.

Gör man det lätt för sig så kommer det att bildas gropar och enstaka knölar i gräsmattan. Men eftersom jag  för det mesta har gräsfrö hemma så brukar jag jämna till det värsta på vårarna. Kapa knölarna och lägga jorden i de hålor som uppstått. Då går det hela tiden åt rätt håll.

Jag brukar dessutom blanda ut gräsfröna med vitklöver. Vitklöver tål klippning bra och är dessutom kvävefixerande som alla baljväxter. Då kommer jorden att vara i bättre skick när det är dags att ta den i bruk för något annat projekt. Som äppelodlingen.

Här bestämde jag mig för att så gräs för ett par dagar sedan och räknar med att det som ut som gräset närmast i bild om några veckor.
Här bestämde jag mig för att så gräs för ett par dagar sedan och räknar med att det som ut som gräset närmast i bild om några veckor.

Men när jag nyodlade och gjorde om skogen till åkermark igen så använde jag rödklöver och gul sötväppling som gröngödsling. Detta för att de har djupa rötter som luckrar jorden. Men efter två år med den kuren går jag över till gräs och vitklöver.

Min teori är att många ogräs konkurreras ut av en klippt gräsmatta. Och på så sätt håller jag jorden i form för framtida odlingar.

För ett år sedan såg det ut så här närmast vägen. Stubbarna från min nyodling låg på tork och marken var ojämn och full med sten och rötter.
För ett år sedan såg det ut så här närmast vägen. Stubbarna från min nyodling låg på tork och marken var ojämn och full med sten och rötter.
Ett år senare är marken rensad på sten och rötter. Jag har kalkat och gödslat och nu börjar det se riktigt trevligt ut.
Ett år senare är marken rensad på sten och rötter. Jag har kalkat och gödslat och nu börjar det se riktigt trevligt ut.
Annons

Mustascher av fårull mot rådjur?

Mustascher av otvättad fårull ska förhoppningsvis göra mina äppelodling osmaklig för hjortdjuren.
Mustascher av otvättad fårull ska förhoppningsvis göra mina äppelodling osmaklig för hjortdjuren.

Kampen mot skogens bestar fortsätter. De odlade delarna av gården är nu inhägnade. Men eftersom jag ännu inte har någon el i trådarna slinker ett och annat rådjur igenom. Så jag kompletterar med andra metoder – som fårull.

När träden var nyplanterade sprutade jag med Trico Garden, en emulsion av fårfett som ska göra träden osmakliga. Det kanske har haft effekt, men nu – ett par månader – senare har jag ändå fått angrepp på träden. Inget allvarligt bara enstaka grenar som blivit toppade. Men ändå tillräckligt för att jag ska dra upp nya försvarslinjer.

Nu har jag sett rådjuren live – men om någon skulle tvivla har de lämnat spår under äppelträden.
Nu har jag sett rådjuren live – men om någon skulle tvivla har de lämnat spår under äppelträden.

Senaste tillskottet i arsenalen är en säck med otvättad fårull som jag fått av en annan småbrukare. Teorin är att rådjur och hjortar ser får som obehagliga och osmakliga djur och därför undviker deras lukt. Så nu är min äppelodling pyntad med mustascher av fårull på många ställen. Planen är att fortsätta med pyntandet även längs stängslet.

Har märkt en drastisk nedgång i antalet hjortdjur på ägorna sen jag fick upp trådarna. Nu är det stängslat till 180 centimeter och det verkar göra det lite för besvärligt för hjortarna. Rådjuren däremot hoppar mellan trådarna utan att bekymra sig. Brukar höra hur det sjunger i trådarna när jag skickar Pumah efter dem.

Enstaka avbitna kvistar är allt jag drabbats av hittills. Men jag vill inte att de får smak för mina träd.
Enstaka avbitna kvistar är allt jag drabbats av hittills. Men jag vill inte att de får smak för mina träd.

Men elen är på gång. Har fått låna ett aggregat med det är fortfarande en del ledningsdragning kvar. Men det är ett prioriterat jobb nu. Mustascher i alla ära – men 11000 volt är nog en tydligare markering från min sida.

Äppelblom i juli känns inte helt naturligt. Men jag räknar med att träden har bättre koll på årstiderna nästa säsong.
Äppelblom i juli känns inte helt naturligt. Men jag räknar med att träden har bättre koll på årstiderna nästa säsong.
Jag är nöjd med min äppelodling så långt. De flesta träden har slagit ut och de enstaka som är kvar visar i alla fall livstecken.
Jag är nöjd med min äppelodling så långt. De flesta träden har slagit ut och de enstaka som är kvar visar i alla fall livstecken.

Annars ser äppelodlingen bra ut. Det är bara ett par träd som inte slagit ut än. Den långa kylförvaringen har antagligen satt deras inre klockor ur spel för de verkar inte ha riktig koll på säsongen. Jag har nu massor av blommande äppelträd – i juli. Om de hinner sätta någon frukt är tveksamt, men även enstaka äpplen kommer att vara en bonus.

Men till dess satsar jag på mina mustascher.

Annons

Kirskål – trädgårdens godaste ogräs

Bästa sättet att hantera kirskål är att äta upp den. Den fungerar som spenat i en mängd olika rätter.
Bästa sättet att hantera kirskål är att äta upp den. Den fungerar som spenat i en mängd olika rätter.

Kirskål är ett populärt hatobjekt och många söker sätt att bekämpa den. Själv kallar jag den numera för grönsak och ser den som en tillgång på gården.

Vad som är ett ogräs är bara en definitionsfråga. Det är något som växer där du inte vill. Nu har jag ingen större kontroll på var kirskålen växer – men växer gör den. Och om du ändrar inställning och ser den som spenat så kan du skörda mängder av denna goda grönsak.

Den är lätt att skörda och eftersom den tar över stora ytor kan man snabbt få ihop till en stuvning.
Den är lätt att skörda och eftersom den tar över stora ytor kan man snabbt få ihop till en stuvning.

Kirskål är ingen nödmat utan en värdig konkurrent till grönsaker som spenat, mangold och ruccola. Om du tvekar är det bara att ta ett smakprov i trädgården. I dag lyxade jag till det och gjorde gräddstuvad kirskål till revbensspällen.

Gräddstuvad kirskål
Kirskålen behåller sin friska gröna färg om du inte kokar den för länge.
Kirskålen behåller sin friska gröna färg om du inte kokar den för länge.

1 msk smör eller margarin
1,5 msk vetemjöl
1 skål (ca 100 gr) kirskål
2 dl grädde
Salt och peppar
Mjölk på känn

  1. Smält smöret och rör ner mjölet
  2. Häll i grädden och koka upp
  3. Blir det för tjockt – späd med mjölk
  4. Salta och peppra
  5. Lägg i kirskålen och låt det koka några minuter

Går att servera till det mesta.

Kirskålen går att använda istället för spenat i alla sammanhang. Du kan frysa den för att ha till vintern, men då är det bara att förvälla den först. Att beklaga sig över kirskålen är som att gnälla över att man har för mycket grönsaker. Och själv ser jag kirskålen som en indikatorväxt: Den trivs bäst i misskötta delar av trädgården.

Min teori är att kirskålen väljer de platser du inte bryr dig så mycket om. Och det finns få grönsaker som är lika självgående.
Min teori är att kirskålen väljer de platser du inte bryr dig så mycket om. Och det finns få grönsaker som är lika självgående.

I gräsmattan försvinner den när du klipper och rensar du i rabatterna så trivs den inte där heller. Den breder ut sig på ytor du inte lägger så mycket energi på: under träd, längs staketet och bakom garaget. Och kan man önska sig något bättre än en god grönsak som spontant dyker upp på de ytor du inte har tid för.

Bästa sättet att bekämpa den är att äta upp den.

Planteringsbeskära fruktträd – en föråldrad idé

För snart en månad sedan planterade jag min äppelodling. Närmare 200 barrotade träd. Och nu - i slutet på juni – har praktiskt taget alla slagit ut och drygt hälften blommar fortfarande.
För snart en månad sedan planterade jag min äppelodling. Närmare 200 barrotade träd. Och nu – i slutet på juni – har praktiskt taget alla slagit ut och drygt hälften blommar fortfarande.

Förr i tiden trodde man att det var viktigt att planteringsbeskära fruktträd. Vissa rekommenderar det fortfarande. Men för att få bästa möjliga etablering så slipper mina 200 äppelträd den behandlingen.

Tanken med att planteringsbeskära är att anpassa bladmassan efter roten. När ett träd planteras om så förlorar det alltid många rötter och genom att skära ner kronan så fick man trädet i balans. Så trodde man förr i tiden.


Vill du läsa mer om fruktodling och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Men naturen är inte i balans utan i ständig utveckling. Ett fruktträd med för lite rötter skapar nya. Hade det inte varit så hade delar av mina träd varit utan näring och kanske dött. Men så ser det inte ut. Naturen anpassar sig.

Det här äppelträdet har flera grenar som ska tas bort. Men genom inte planteringsbeskära utan vänta till nästa år får det mer energi för att bilda nya rötter.
Det här äppelträdet har flera grenar som ska tas bort. Men genom inte planteringsbeskära utan vänta till nästa år får det mer energi för att bilda nya rötter.

Ett träds rötter har två funktioner: De förankrar träden vid marken och de tar upp vatten och näring. Men för att kunna växa behöver rötterna syre och energi. Rötterna tar upp syre från den omgivande marken genom rotandning. Jorden får alltså inte vara för hårt packad eller vattensjuk. Energin bildas genom fotosyntesen och transporteras ner till rötterna. Om du väljer att planteringsbeskära dina fruktträd så får de mindre bladmassa och rötterna  får mindre energi för att växa.

Därför har jag valt att inte planteringsbeskära mina äppelträd. Istället låter jag dem få så mycket energi som möjligt under deras första år. Det enda jag använder sekatören till nu är akuta ingrepp. Skadade grenar klipps bort liksom konkurrensskott. Ett konkurrensskott är en gren som tävlar med den riktiga toppen om att komma överst – och fruktträd ska bara ha en topp.

För mer information om beskärning kan jag rekommendera Beskärningsboken av Klaus Vollbrecht.

Nästa år blir det dags att börja forma träden i äppelodlingen. Och då har de fått bästa möjliga förutsättningar att etablera sig och få starka rötter.

Är din trädgård ett dåligt samvete?

Nu blommar mina pioner – mitt bland alla brännässlor jag tänkte skörda för att torka till honsen. Snart, snart kommer jag att ta tag i det...
Nu blommar mina pioner – mitt bland alla brännässlor jag tänkte skörda för att torka till hönsen. Snart, snart kommer jag att ta tag i det…

Drabbas du också av trädgårdsrelaterad stress? Du känner att trädgården håller på att växa ifrån dig och tiden räcker helt enkelt inte till. Du är inte ensam.

Vi läser trädgårdstidningarnas tips och ser bilderna från fantastiska trädgårdar på nätet. Trädgårdar som liknar det vi drömde om i januari när planerna för den kommande odlingssäsongen tog fart. Nu är det juni och alla goda råd har förvandlats till dåliga samveten.


Läs mer om livet på landet och kampen i trädgården. Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Allt som skulle vara planterat nu. Ogräset som skulle hållas efter och gräsmattan som skulle gödslas, kalkas och klippas två gånger i veckan. Är du fortfarande i fas med planerna? Oftast är det inte ambitionerna som är problemet utan tiden.

För några år sedan gjorde jag i ordning en liten köksträdgård här. Rensade, planterade ärter och gjorde en liten gång av sten. Nu är det en Darwinistisk del av trädgården där bara den mest anpassningsbara överlever.
För några år sedan gjorde jag i ordning en liten köksträdgård här. Rensade, planterade ärter och gjorde en liten gång av sten. Nu är det en Darwinistisk del av trädgården där bara den mest anpassningsbara överlever.

När man lägger upp planerna för trädgården så glöms ofta tiden bort. Hur mycket tid har du att lägga på trädgården? Vissa moment är lätta att räkna på – som gräsklippning. Har du klippt gräset en gång så vet du hur lång tid det tar. Sånt du gör sällan är svårare att beräkna. Som att anlägga en grusgång till exempel. Sannolikt gör du det det bara en gång och då visar det sig att det tar betydligt längre tid än du trodde. Och då blir annat lidande.

Gräset ska klippas regelbundet för att hållas fint. Men så här års ligger jag ständigt efter med någon del av trädgården.
Gräset ska klippas regelbundet för att hållas fint. Men så här års ligger jag ständigt efter med någon del av trädgården.

Nu är jag inne på skadereducering. Vad är det jag måste göra. Som äppelträden. Har man beställt 200 äppelträd så måste man ta hand om dem annars är det pengar i sjön. Men att anlägga en grusgång kan vänta. I samma veva börjar jag med mental skadereducering. Intalar mig att det vildvuxna är vackert. Och att de bilder jag ser i tidningar och Facebook inte speglar verkligheten. Ingen publicerar en bild på den bortglömda plätten bakom garaget, det igenväxta grönsakslandet eller den döda vinbärsbusken. Vi visar upp det bästa vi har.

Därför går jag emot strömmen idag och visar mina dåliga samveten. Förhoppningen är att du ska tänka: Så illa har jag det i alla fall inte. Och om man ska vara sann mot sig själv – trädgård ska vara roligt.

Annars är det ingen mening med det.

Har man en stor trädgård måste man prioritera – eller anlita hjälp. Hos mig står äppelodlingen överst på listan.
Har man en stor trädgård måste man prioritera – eller anlita hjälp. Hos mig står äppelodlingen överst på listan.

Har du plockat några rabarberblommor än?

Rabarberblommor är pampiga – me de vissnar fort. Ända plockar jag varje vecka. Men det är för att få bra skörd.
Rabarberblommor är pampiga – men de vissnar fort. Ända plockar jag varje vecka. Men det är för att få bra skörd.

Vissa rabarbersorter vill gärna blomma men vill man ha mycket rabarber så ska man ta bort dem så fort som möjligt. Rabarberblommor stjäl mycket energi och kan också göra stjälkarna träiga.

Av mina rabarbersorter så är det Goliath som är piggast på att blomma. Och rabarberblommor kan komma fort. Jag brukar gå en vända runt rabarberfältet varje vecka och slå av blomknopparna. Ändå är det alltid några som lyckas växa till sig.

Effekten av blommorna är rätt tydlig när man skördar. Stjälkarna på blommande rabarberplantor är färre, tunnare och kortare. En Goliathplanta utan rabarberblomma kan ha stjälkar som ligger uppåt 800 gram styck. Med blommor är de sällan hälften så stora.

Den här lilla rabarberplantan har jag låtit gå i blom med vilje. Det är en gammal rabarb som jag hittade en lite rotbit av efter plöjningen.
Den här lilla rabarberplantan har jag låtit gå i blom med vilje. Det är en gammal rabarb som jag hittade en lite rotbit av efter plöjningen.

Har man mindre ambitioner med rabarberodlingen kan man låta dem blomma. Men det resulterar ofta i träiga stjälkar. Det gör inte så mycket om man kokar saft, men i pajer är det inte lika roligt.

Det går ganska lätt att få fröer av rabarber men rabarberfrö är sällan sortäkta. Det är bara ett fåtal sorter som går att fröså om man vill ha någon som helst koll på resultatet. Dessutom får man ha rejält tålamod. Frösår du rabarber får du räkna med flera år innan du får någon skörd.

Sen är rabarberblommor pampiga förstås. Men mina brukar vara lite lusiga och dessutom står de sig inte särskilt länge. Men pampiga som sagt även om de slokar redan efter några timmar. Så för kortvarig fägring duger de bra ändå.


Vill du läsa mer om rabarber? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


 

Kan man räta upp ett träd?

Mellan tallen och björken står enen. Men den verkar föredra att hängs ut över vägen.
Mellan tallen och björken står enen. Men den verkar föredra att hängs ut över vägen.

Jag har ett litet problemträd nere vid äppelodlingen. En fyra meter hög en som bestämt sig för att luta ut över vägen. Nu är trafiken inte särskilt intensiv men jag ser det som en tidsfråga innan någon timmerbil tar den med sig.

Dessutom lutar enen mot stängslet och gör det omöjligt att sträcka stängseltrådarna ordentligt. Så frågan är om det går att räta upp ett mindre träd. Jag har redan tidigare stöttat upp den för att hålla vägen någorlunda fri, men den verkar inte ha fattat vinken.

Med hjälp av en spakvinsch fick jag upp trädet så det står hyfsat rakt. Men det är stora krafter i rörelse. Så att fästa den vid en stolpe kommer knappast att gör någon skillnad.
Med hjälp av en spakvinsch fick jag upp trädet så det står hyfsat rakt. Men det är stora krafter i rörelse. Så att fästa den vid en stolpe kommer knappast att gör någon skillnad.

Idag tog jag till det lite grövre artilleriet och vinschade upp trädet så det fick en mer upprätt och respektabel hållning. Ska bara försöka hitta något sätt att behålla det i den positionen.

Hade det varit en gran eller ännu hellre en asp så hade det inte varit något problem. Men vissa träd har jag en särskild känsla för. Som ädellövträd, fruktträd – och en. Därför vill jag göra ett försök att ha den kvar.

När enen är uppspänd går det hyfsat bra att sträcka upp stängslet.
När enen är uppspänd går det hyfsat bra att sträcka upp stängslet.

Med motorsågen skulle det här kunna lösas på några minuter men jag har bara något tiotal enar på gården och sätter därför bevarandetanken först. Men om jag inte hittar någon lösning så får det bli väldoftande smörknivar av den.

Hur som helst är jag tacksam för förslag. Kan man lära en gammal en att stå?

 

Äppelodlingen planterad

Du ser rätt - jag vattnar trots bevattningsförbudet. Det gäller bara kommunalt vatten och bevattning från vattendrag. Har man egen brunn som jag förvaltar man själv över vattnet – och för mig är äppelodlingen prioriterad.
Du ser rätt – jag vattnar trots bevattningsförbudet. Det gäller bara kommunalt vatten och bevattning från vattendrag. Har man egen brunn som jag förvaltar man själv över vattnet – och för mig är äppelodlingen prioriterad.

Efter ett par slitsamma veckor är min äppelodling äntligen i jorden. Drygt 170 träd har fått en nytt hem här på gården och nu är det bara efterarbete med att snygga till runt omkring som återstår.

Sen ska träden beskäras förstås, och spaljeras, och vattnas och det ska rensas ogräs. Men det känns ändå som om det värsta är över. Redan för tre år sedan började jag förbereda marken för min äppelodling. Eftersom det var granskog här tidigare har den kalkats, grundgödslats och såtts med gröngödsling.

I höstas plöjde jag upp fårorna för äppelodlingen. Hade jag varit smart hade jag lagt upp ryggar redan då (plöjt igenom marken år båda hållen). Nu fick jag vårplöja i andra riktningen vilket medförde att det fanns en hel del grästuvor att bråka med.


För mer texter om livet på landet följ mig på Facebook.
Eller prenumerera i högerspalten.


Sen använde jag min treskäriga potatiskup för att dra upp fåror vilket underlättade grävande betydligt. Ändå – vi har grävt 170 gropar – och det har tagit på krafterna. Sen har jag satt grova stolpar i ändarna på raderna och slagit ner mindre stolpar emellan. Dessutom har jag dragit några hundra meter tråd som träden ska bindas till. När detta var klar var det dags för plantering.

Fyra rader äppelträd i min äppelodling. Från vänster: Katja, Rubinola, Santana och Katja igen. Raden längst till höger ska jag ha något annat spännande på – kanske hallon.
Fyra rader äppelträd i min äppelodling. Från vänster: Katja, Rubinola, Santana och Katja igen. Raden längst till höger ska jag ha något annat spännande på – kanske hallon.

I botten på varje grop en halv näve Biofer – pelleterad hönsgödsel. Sen över med någon decimeter jord. Gropen fylldes först med vatten och när det fått dra ut var det dags för plantering. Varje träd har granskats och satts på bästa möjliga sätt för framtida spaljering. För denna preliminära uppbindning använde jag buntband som tejpades fast med eltejp för att inte glida på tråden. Efter hand kommer de att ersättas med snöre av hampa.

Raderna är uppdragna i en väl etablerad gräsmatta med gräs och vitklöver. Ska skaffa en kantskärare för att hålla raderna snygga.
Raderna är uppdragna i en väl etablerad gräsmatta med gräs och vitklöver. Ska skaffa en kantskärare för att hålla raderna snygga.

Nu väntar jag på regn och att träden ska slå ut. De ser friska ut och med de temperaturer vi har nu ska det nog inte dröja länge – hoppas jag.

Ett STORT tack till er som hjälpte till på olika sätt för att det här projektet skulle gå i lås.

Därför använder jag tryckimpregnerat

I min äppelodling på 2500 kvadratmeter har jag tjugofem stolpar av tryckimpregnerat virke. De man läcka max 180 gram koppar under 40 år och är därför inte tillåtna i ekologisk odling. Samtidigt är det tillåtet för mig att gödsla med 1,5 kilo koppar var femte år i samma odling – helt ekologiskt.
I min äppelodling på 2500 kvadratmeter har jag tjugofem stolpar av tryckimpregnerat virke. De man läcka max 180 gram koppar under 40 år och är därför inte tillåtna i ekologisk odling. Samtidigt är det tillåtet för mig att gödsla med 1,5 kilo koppar var femte år i samma odling – helt ekologiskt.

Det finns de som inte tror på ekologisk odling. De förstår inte att ekologiskt betyder långsiktigt hållbart. Själv är jag övertygad om att det är den enda vägen. Ändå använder jag tryckimpregnerat i min odling.

Det finns många regler för ekologisk odling, men de är generella och passar inte alltid lokala förhållanden. En av dessa regler är att man inte får använda tryckimpregnerat i odlingen. Här har jag en annan uppfattning. Motivet är naturligtvis att tryckimpregnerat innehåller gift – i det här fallet koppar. Gift låter otäckt men nu ska jag ge lite perspektiv på giftigheten i tryckimpregnerat.

Nuförtiden är de riktigt farliga gifterna som arsenik och krom förbjudna och det tryckta virke vi kan köpa är impregnerat med kopparsalter. Koppar är giftigt i höga doser, särskilt för vattenlevande organismer – men samtidigt nödvändigt både för människor och växter. Och jag känner inte till något fall där tryckimpregnerade stolpar skulle ha medfört skadligt höga halter av koppar i odlade frukter eller grönsaker. Risken att få i sig för mycket koppar är betydligt större genom att äta skaldjur, nötter eller kakao där kopparhalten är naturligt hög. Eller genom att använda varmvatten från kopparledningar …


För mer texter om livet på landet följ mig på Facebook.
Eller prenumerera i högerspalten.


En impregnerad stolpe (NTR A) har en livslängd på 20–40 år och kan i värsta fall läcka 0,22 gram koppar per år.¹/ För min odling på 2500 kvm innebär det att stolparna under sin livstid totalt kan läcka 180 gram koppar. Samtidigt har jag en kopparbrist i marken och kan helt enligt alla ekologiska regelverk förrådsgödsla med 1,5 kilo koppar var femte år. ²/ Läckaget från stolparna är bara en bråkdel av detta.

Jag använder tryckimpregnerade stolpar med gott samvete. Att sätta nya stolpar var femte eller tionde år känns mindre miljövänligt.
Jag använder tryckimpregnerade stolpar med gott samvete. Att sätta nya stolpar var femte eller tionde år känns mindre miljövänligt.

Stolpar av andra material har dessutom betydligt kortare livslängd. Det har gjorts försök med hållbarheten för olika träslag och metoder. Alla obehandlade träslag var svårt angripna av röta efter tio år i marken. Det gällde även ek och sibirisk lärk. Att pensla på linolja gjorde ingen skillnad – stolparna måste ha en hög nivå av linolja för att de ska ge något rötskydd. För mjukare träslag som furusplint, gran och asp kan man inte räkna med en livslängd över fem år. Andra metoder som att bränna stolparna, järnvitriol eller tjära ger heller ingen praktisk effekt. Att använda tjära i odlingarna är dessutom direkt olämpligt eftersom trätjära är klassad som både cancerframkallande och reproduktionsstörande.

Jag ser några alternativ: Använda gran och byta stolparna var femte år, att betala tredubbla priset för ek eller sibirisk lärk och byta stolparna var tionde år eller använda tryckimpregnerade stolpar som håller hela odlingens livslängd. Eftersom jag ändå måste sprida koppar på odlingen är  det bara dumt att inte använda tryckimpregnerat.

¹/ Stolpar är oftast impregnerade enligt NTR A som innehåller 16 kg koppar per kubikmeter. Det innebär att en 10 cm stolpe som är 250 cm lång innehåller 30 gram koppar. Enligt kemikalieinspektionen är urlakningen av koppar mycket begränsad. 5–15 procent under 20-40 år. I värsta fall innebär det att min stolpe läcker 0,22 gram koppar per år i snitt.

²/ Förrådsgödsling med hundra kilo koppargödsel per ha som beräknas räcka 5–7 år. Fast koppargödsel innehåller sex kilo koppar per hundra kilo gödsel. 6/4=1,5 kg.

 

Flädersticklingarna överlevde hjortattacken

De som jag trodde döda sticklingarna kommer nu med ny kraft. Våren har väckt upp det jag trodde var dött. Fläder ÄR en överlevare.
De som jag trodde döda sticklingarna kommer nu med ny kraft. Våren har väckt upp det jag trodde var dött. Fläder ÄR en överlevare.

Förra året tog jag ett antal sticklingar av fläder. Trodde fläder var säker för hjort och rådjur och jag planterade ut dem för att få en fläderhäck på fältet. Hjortarna dödade allihop. Trodde jag.

I höstas fanns bara avtuggade stumpar kvar och jag planerade att göra ett nytt försök i år när jag börjar få vilthägnet färdigt. Men idag fick jag en positiv överraskning. Hjortarna dödade sticklingarna, men rötterna har överlevt.

Här i klövervallen satte jag en rad med åtta flädersticklingar. Nästan alla är i livet och verkar redo för odlingssäsongen.
Här i klövervallen satte jag en rad med åtta flädersticklingar. Nästan alla är i livet och verkar redo för odlingssäsongen.

Nu sticker det upp små fläderplantor i nästan varenda planteringsgrop och jag har hopp om framtiden. Planen var att fläderhäcken skulle ge skugga åt den armslök jag satte förra våren. Den kommer förresten också och jag hoppas den ska sprida sig så att jag kan börja skörda nästa år.

Är det något jag gillar så är det självgående växter. Det ska också bli spännande att se vilken tillväxthastighet flädern har. Den gamla busken satte tvåmetersskott varje år, men då hade den också ett rejält rotsystem att tillgå. Sticklingarna börjar från scratch och då lär resultatet bli lite mindre imponerande.