Annons

Är din trädgård ett dåligt samvete?

Nu blommar mina pioner – mitt bland alla brännässlor jag tänkte skörda för att torka till honsen. Snart, snart kommer jag att ta tag i det...
Nu blommar mina pioner – mitt bland alla brännässlor jag tänkte skörda för att torka till hönsen. Snart, snart kommer jag att ta tag i det…

Drabbas du också av trädgårdsrelaterad stress? Du känner att trädgården håller på att växa ifrån dig och tiden räcker helt enkelt inte till. Du är inte ensam.

Vi läser trädgårdstidningarnas tips och ser bilderna från fantastiska trädgårdar på nätet. Trädgårdar som liknar det vi drömde om i januari när planerna för den kommande odlingssäsongen tog fart. Nu är det juni och alla goda råd har förvandlats till dåliga samveten.


Läs mer om livet på landet och kampen i trädgården. Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Allt som skulle vara planterat nu. Ogräset som skulle hållas efter och gräsmattan som skulle gödslas, kalkas och klippas två gånger i veckan. Är du fortfarande i fas med planerna? Oftast är det inte ambitionerna som är problemet utan tiden.

För några år sedan gjorde jag i ordning en liten köksträdgård här. Rensade, planterade ärter och gjorde en liten gång av sten. Nu är det en Darwinistisk del av trädgården där bara den mest anpassningsbara överlever.
För några år sedan gjorde jag i ordning en liten köksträdgård här. Rensade, planterade ärter och gjorde en liten gång av sten. Nu är det en Darwinistisk del av trädgården där bara den mest anpassningsbara överlever.

När man lägger upp planerna för trädgården så glöms ofta tiden bort. Hur mycket tid har du att lägga på trädgården? Vissa moment är lätta att räkna på – som gräsklippning. Har du klippt gräset en gång så vet du hur lång tid det tar. Sånt du gör sällan är svårare att beräkna. Som att anlägga en grusgång till exempel. Sannolikt gör du det det bara en gång och då visar det sig att det tar betydligt längre tid än du trodde. Och då blir annat lidande.

Gräset ska klippas regelbundet för att hållas fint. Men så här års ligger jag ständigt efter med någon del av trädgården.
Gräset ska klippas regelbundet för att hållas fint. Men så här års ligger jag ständigt efter med någon del av trädgården.

Nu är jag inne på skadereducering. Vad är det jag måste göra. Som äppelträden. Har man beställt 200 äppelträd så måste man ta hand om dem annars är det pengar i sjön. Men att anlägga en grusgång kan vänta. I samma veva börjar jag med mental skadereducering. Intalar mig att det vildvuxna är vackert. Och att de bilder jag ser i tidningar och Facebook inte speglar verkligheten. Ingen publicerar en bild på den bortglömda plätten bakom garaget, det igenväxta grönsakslandet eller den döda vinbärsbusken. Vi visar upp det bästa vi har.

Därför går jag emot strömmen idag och visar mina dåliga samveten. Förhoppningen är att du ska tänka: Så illa har jag det i alla fall inte. Och om man ska vara sann mot sig själv – trädgård ska vara roligt.

Annars är det ingen mening med det.

Har man en stor trädgård måste man prioritera – eller anlita hjälp. Hos mig står äppelodlingen överst på listan.
Har man en stor trädgård måste man prioritera – eller anlita hjälp. Hos mig står äppelodlingen överst på listan.
Annons

Har du plockat några rabarberblommor än?

Rabarberblommor är pampiga – me de vissnar fort. Ända plockar jag varje vecka. Men det är för att få bra skörd.
Rabarberblommor är pampiga – men de vissnar fort. Ända plockar jag varje vecka. Men det är för att få bra skörd.

Vissa rabarbersorter vill gärna blomma men vill man ha mycket rabarber så ska man ta bort dem så fort som möjligt. Rabarberblommor stjäl mycket energi och kan också göra stjälkarna träiga.

Av mina rabarbersorter så är det Goliath som är piggast på att blomma. Och rabarberblommor kan komma fort. Jag brukar gå en vända runt rabarberfältet varje vecka och slå av blomknopparna. Ändå är det alltid några som lyckas växa till sig.

Effekten av blommorna är rätt tydlig när man skördar. Stjälkarna på blommande rabarberplantor är färre, tunnare och kortare. En Goliathplanta utan rabarberblomma kan ha stjälkar som ligger uppåt 800 gram styck. Med blommor är de sällan hälften så stora.

Den här lilla rabarberplantan har jag låtit gå i blom med vilje. Det är en gammal rabarb som jag hittade en lite rotbit av efter plöjningen.
Den här lilla rabarberplantan har jag låtit gå i blom med vilje. Det är en gammal rabarb som jag hittade en lite rotbit av efter plöjningen.

Har man mindre ambitioner med rabarberodlingen kan man låta dem blomma. Men det resulterar ofta i träiga stjälkar. Det gör inte så mycket om man kokar saft, men i pajer är det inte lika roligt.

Det går ganska lätt att få fröer av rabarber men rabarberfrö är sällan sortäkta. Det är bara ett fåtal sorter som går att fröså om man vill ha någon som helst koll på resultatet. Dessutom får man ha rejält tålamod. Frösår du rabarber får du räkna med flera år innan du får någon skörd.

Sen är rabarberblommor pampiga förstås. Men mina brukar vara lite lusiga och dessutom står de sig inte särskilt länge. Men pampiga som sagt även om de slokar redan efter några timmar. Så för kortvarig fägring duger de bra ändå.


Vill du läsa mer om rabarber? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


 

Annons

Kan man räta upp ett träd?

Mellan tallen och björken står enen. Men den verkar föredra att hängs ut över vägen.
Mellan tallen och björken står enen. Men den verkar föredra att hängs ut över vägen.

Jag har ett litet problemträd nere vid äppelodlingen. En fyra meter hög en som bestämt sig för att luta ut över vägen. Nu är trafiken inte särskilt intensiv men jag ser det som en tidsfråga innan någon timmerbil tar den med sig.

Dessutom lutar enen mot stängslet och gör det omöjligt att sträcka stängseltrådarna ordentligt. Så frågan är om det går att räta upp ett mindre träd. Jag har redan tidigare stöttat upp den för att hålla vägen någorlunda fri, men den verkar inte ha fattat vinken.

Med hjälp av en spakvinsch fick jag upp trädet så det står hyfsat rakt. Men det är stora krafter i rörelse. Så att fästa den vid en stolpe kommer knappast att gör någon skillnad.
Med hjälp av en spakvinsch fick jag upp trädet så det står hyfsat rakt. Men det är stora krafter i rörelse. Så att fästa den vid en stolpe kommer knappast att gör någon skillnad.

Idag tog jag till det lite grövre artilleriet och vinschade upp trädet så det fick en mer upprätt och respektabel hållning. Ska bara försöka hitta något sätt att behålla det i den positionen.

Hade det varit en gran eller ännu hellre en asp så hade det inte varit något problem. Men vissa träd har jag en särskild känsla för. Som ädellövträd, fruktträd – och en. Därför vill jag göra ett försök att ha den kvar.

När enen är uppspänd går det hyfsat bra att sträcka upp stängslet.
När enen är uppspänd går det hyfsat bra att sträcka upp stängslet.

Med motorsågen skulle det här kunna lösas på några minuter men jag har bara något tiotal enar på gården och sätter därför bevarandetanken först. Men om jag inte hittar någon lösning så får det bli väldoftande smörknivar av den.

Hur som helst är jag tacksam för förslag. Kan man lära en gammal en att stå?

 

Äppelodlingen planterad

Du ser rätt - jag vattnar trots bevattningsförbudet. Det gäller bara kommunalt vatten och bevattning från vattendrag. Har man egen brunn som jag förvaltar man själv över vattnet – och för mig är äppelodlingen prioriterad.
Du ser rätt – jag vattnar trots bevattningsförbudet. Det gäller bara kommunalt vatten och bevattning från vattendrag. Har man egen brunn som jag förvaltar man själv över vattnet – och för mig är äppelodlingen prioriterad.

Efter ett par slitsamma veckor är min äppelodling äntligen i jorden. Drygt 170 träd har fått en nytt hem här på gården och nu är det bara efterarbete med att snygga till runt omkring som återstår.

Sen ska träden beskäras förstås, och spaljeras, och vattnas och det ska rensas ogräs. Men det känns ändå som om det värsta är över. Redan för tre år sedan började jag förbereda marken för min äppelodling. Eftersom det var granskog här tidigare har den kalkats, grundgödslats och såtts med gröngödsling.

I höstas plöjde jag upp fårorna för äppelodlingen. Hade jag varit smart hade jag lagt upp ryggar redan då (plöjt igenom marken år båda hållen). Nu fick jag vårplöja i andra riktningen vilket medförde att det fanns en hel del grästuvor att bråka med.


För mer texter om livet på landet följ mig på Facebook.
Eller prenumerera i högerspalten.


Sen använde jag min treskäriga potatiskup för att dra upp fåror vilket underlättade grävande betydligt. Ändå – vi har grävt 170 gropar – och det har tagit på krafterna. Sen har jag satt grova stolpar i ändarna på raderna och slagit ner mindre stolpar emellan. Dessutom har jag dragit några hundra meter tråd som träden ska bindas till. När detta var klar var det dags för plantering.

Fyra rader äppelträd i min äppelodling. Från vänster: Katja, Rubinola, Santana och Katja igen. Raden längst till höger ska jag ha något annat spännande på – kanske hallon.
Fyra rader äppelträd i min äppelodling. Från vänster: Katja, Rubinola, Santana och Katja igen. Raden längst till höger ska jag ha något annat spännande på – kanske hallon.

I botten på varje grop en halv näve Biofer – pelleterad hönsgödsel. Sen över med någon decimeter jord. Gropen fylldes först med vatten och när det fått dra ut var det dags för plantering. Varje träd har granskats och satts på bästa möjliga sätt för framtida spaljering. För denna preliminära uppbindning använde jag buntband som tejpades fast med eltejp för att inte glida på tråden. Efter hand kommer de att ersättas med snöre av hampa.

Raderna är uppdragna i en väl etablerad gräsmatta med gräs och vitklöver. Ska skaffa en kantskärare för att hålla raderna snygga.
Raderna är uppdragna i en väl etablerad gräsmatta med gräs och vitklöver. Ska skaffa en kantskärare för att hålla raderna snygga.

Nu väntar jag på regn och att träden ska slå ut. De ser friska ut och med de temperaturer vi har nu ska det nog inte dröja länge – hoppas jag.

Ett STORT tack till er som hjälpte till på olika sätt för att det här projektet skulle gå i lås.

Därför använder jag tryckimpregnerat

I min äppelodling på 2500 kvadratmeter har jag tjugofem stolpar av tryckimpregnerat virke. De man läcka max 180 gram koppar under 40 år och är därför inte tillåtna i ekologisk odling. Samtidigt är det tillåtet för mig att gödsla med 1,5 kilo koppar var femte år i samma odling – helt ekologiskt.
I min äppelodling på 2500 kvadratmeter har jag tjugofem stolpar av tryckimpregnerat virke. De man läcka max 180 gram koppar under 40 år och är därför inte tillåtna i ekologisk odling. Samtidigt är det tillåtet för mig att gödsla med 1,5 kilo koppar var femte år i samma odling – helt ekologiskt.

Det finns de som inte tror på ekologisk odling. De förstår inte att ekologiskt betyder långsiktigt hållbart. Själv är jag övertygad om att det är den enda vägen. Ändå använder jag tryckimpregnerat i min odling.

Det finns många regler för ekologisk odling, men de är generella och passar inte alltid lokala förhållanden. En av dessa regler är att man inte får använda tryckimpregnerat i odlingen. Här har jag en annan uppfattning. Motivet är naturligtvis att tryckimpregnerat innehåller gift – i det här fallet koppar. Gift låter otäckt men nu ska jag ge lite perspektiv på giftigheten i tryckimpregnerat.

Nuförtiden är de riktigt farliga gifterna som arsenik och krom förbjudna och det tryckta virke vi kan köpa är impregnerat med kopparsalter. Koppar är giftigt i höga doser, särskilt för vattenlevande organismer – men samtidigt nödvändigt både för människor och växter. Och jag känner inte till något fall där tryckimpregnerade stolpar skulle ha medfört skadligt höga halter av koppar i odlade frukter eller grönsaker. Risken att få i sig för mycket koppar är betydligt större genom att äta skaldjur, nötter eller kakao där kopparhalten är naturligt hög. Eller genom att använda varmvatten från kopparledningar …


För mer texter om livet på landet följ mig på Facebook.
Eller prenumerera i högerspalten.


En impregnerad stolpe (NTR A) har en livslängd på 20–40 år och kan i värsta fall läcka 0,22 gram koppar per år.¹/ För min odling på 2500 kvm innebär det att stolparna under sin livstid totalt kan läcka 180 gram koppar. Samtidigt har jag en kopparbrist i marken och kan helt enligt alla ekologiska regelverk förrådsgödsla med 1,5 kilo koppar var femte år. ²/ Läckaget från stolparna är bara en bråkdel av detta.

Jag använder tryckimpregnerade stolpar med gott samvete. Att sätta nya stolpar var femte eller tionde år känns mindre miljövänligt.
Jag använder tryckimpregnerade stolpar med gott samvete. Att sätta nya stolpar var femte eller tionde år känns mindre miljövänligt.

Stolpar av andra material har dessutom betydligt kortare livslängd. Det har gjorts försök med hållbarheten för olika träslag och metoder. Alla obehandlade träslag var svårt angripna av röta efter tio år i marken. Det gällde även ek och sibirisk lärk. Att pensla på linolja gjorde ingen skillnad – stolparna måste ha en hög nivå av linolja för att de ska ge något rötskydd. För mjukare träslag som furusplint, gran och asp kan man inte räkna med en livslängd över fem år. Andra metoder som att bränna stolparna, järnvitriol eller tjära ger heller ingen praktisk effekt. Att använda tjära i odlingarna är dessutom direkt olämpligt eftersom trätjära är klassad som både cancerframkallande och reproduktionsstörande.

Jag ser några alternativ: Använda gran och byta stolparna var femte år, att betala tredubbla priset för ek eller sibirisk lärk och byta stolparna var tionde år eller använda tryckimpregnerade stolpar som håller hela odlingens livslängd. Eftersom jag ändå måste sprida koppar på odlingen är  det bara dumt att inte använda tryckimpregnerat.

¹/ Stolpar är oftast impregnerade enligt NTR A som innehåller 16 kg koppar per kubikmeter. Det innebär att en 10 cm stolpe som är 250 cm lång innehåller 30 gram koppar. Enligt kemikalieinspektionen är urlakningen av koppar mycket begränsad. 5–15 procent under 20-40 år. I värsta fall innebär det att min stolpe läcker 0,22 gram koppar per år i snitt.

²/ Förrådsgödsling med hundra kilo koppargödsel per ha som beräknas räcka 5–7 år. Fast koppargödsel innehåller sex kilo koppar per hundra kilo gödsel. 6/4=1,5 kg.

 

Flädersticklingarna överlevde hjortattacken

De som jag trodde döda sticklingarna kommer nu med ny kraft. Våren har väckt upp det jag trodde var dött. Fläder ÄR en överlevare.
De som jag trodde döda sticklingarna kommer nu med ny kraft. Våren har väckt upp det jag trodde var dött. Fläder ÄR en överlevare.

Förra året tog jag ett antal sticklingar av fläder. Trodde fläder var säker för hjort och rådjur och jag planterade ut dem för att få en fläderhäck på fältet. Hjortarna dödade allihop. Trodde jag.

I höstas fanns bara avtuggade stumpar kvar och jag planerade att göra ett nytt försök i år när jag börjar få vilthägnet färdigt. Men idag fick jag en positiv överraskning. Hjortarna dödade sticklingarna, men rötterna har överlevt.

Här i klövervallen satte jag en rad med åtta flädersticklingar. Nästan alla är i livet och verkar redo för odlingssäsongen.
Här i klövervallen satte jag en rad med åtta flädersticklingar. Nästan alla är i livet och verkar redo för odlingssäsongen.

Nu sticker det upp små fläderplantor i nästan varenda planteringsgrop och jag har hopp om framtiden. Planen var att fläderhäcken skulle ge skugga åt den armslök jag satte förra våren. Den kommer förresten också och jag hoppas den ska sprida sig så att jag kan börja skörda nästa år.

Är det något jag gillar så är det självgående växter. Det ska också bli spännande att se vilken tillväxthastighet flädern har. Den gamla busken satte tvåmetersskott varje år, men då hade den också ett rejält rotsystem att tillgå. Sticklingarna börjar från scratch och då lär resultatet bli lite mindre imponerande.

Nu har jag hämtat min äppelodling

Min äppelodling har äntligen kommit till gården. Två hundra träd väntar på att planteras, Men först måste odlingen skyddas från ondskans kreatur (hjortar och rådjur.).
Min äppelodling har äntligen kommit till gården. Två hundra träd väntar på att planteras. Men först måste odlingen skyddas från ondskans kreatur (hjortar och rådjur.).

Efter lång väntan har jag hämtat min äppelodling och nu ska träden i jorden. För ett par år sedan beställde jag två hundra äppelträd från Holland och nu är de äntligen här. 

Det har varit torka på bloggen ett tag. Inte av brist på saker att skriva om – men tiden har helt enkelt inte räckt till. Inför planteringen av äppelodlingen har jag arbetat med stängsling. För att hålla de ondsinta hjortarna borta från fruktträd och buskar har jag slagit ner stolpar och dragit stängsel. Men snart är det dags för plantering.


Vill du se hur det går med planteringen och äppelodlingen så följ mig på Facebook.


Det blev inte helt de träd jag beställt. Så är det när man har med naturen att göra. Men jag erbjöds ett alternativ som jag accepterade.

Plantskolan Verbeek i Holland har levererat riktigt fina träd. Bra storlek och mycket fins grenade. Nu ska de först få suga vatten ett dygn innan jag lagrar dem mörkt några dagar i väntan på plantering.
Plantskolan Verbeek i Holland har levererat riktigt fina träd. Bra storlek och mycket fint grenade. Nu ska de först få suga vatten ett dygn innan jag lagrar dem mörkt några dagar i väntan på plantering.

Min äppelodling kommer att bli en spaljeodling. Fyra långa rader med småväxta äppelträd med ett avstånd på 1.25 meter. Mellan raderna har jag 4,5 meter. Platsen jag valt ut är gårdens bästa en liten väldränerad kulle närmast vägen. Äppelträden är ympade på grundstam B9 – en svagväxande stam som är härdig och tidigt ger frukt – men som kräver stöd eftersom den har grunda rötter.

Katja är härdigt till zon III, blommar i maj, mognar i september och kan lagras i flera månader. Det är en frisk sort med bra skörd – dessutom utmärkt till must och cider/fruktvin.

Här inspekterar jag två träd av sorten Katja – den som jag beställt mest av.
Här inspekterar jag två träd av sorten Katja – den som jag beställt mest av.

Rubinola är härdig till zon III (IV), blommar i maj, mognar i september/oktober . God aromatisk smak. Rubinola är en frisk sort som varit mycket populär i ekologisk odling eftersom den varit resistent mot skorv. Tyvärr har resistensen brutits i Europa så man kan inte längre räkna med det.

Santana är en relativt ny sort som ska vara skonsam mot äppelallergiker. Härdig till zon III och mognar i slutet på oktober. En av de bästa lagringssorterna som kan odlas över zon I. Relativt frisk sort med motståndskraft mot kräfta. Har varit resistent mot skorv men denna har brutits i södra Europa.

Utöver träden till äppelodlingen har jag beställt Åkerö på Mm111. Nu blev det Mm106 istället vilket innebär att de inte kommer att bli riktigt lika stora. Åkerö är Sörmlands landskapsäpple.

Nu väntar planteringen.

Dessa risknippen klarar förhoppningsvis natten utan att attackeras av trädgårdens bestar. Äppelodlingar trivs bäst utan hjortdjur.
Dessa risknippen klarar förhoppningsvis natten utan att attackeras av trädgårdens bestar. Äppelodlingar trivs bäst utan hjortdjur.

Dela rabarber – så gör jag

Rabarber får rejäla rötter efter några år och av en sån här klump kan man få ett halvdussin nya plantor. Ska man dela rabarber är det bra att spola bort jorden från rotklumpen så man ser vad man gör.
Rabarber får rejäla rötter efter några år och av en sån här klump kan man få ett halvdussin nya plantor. Ska man dela rabarber är det bra att spola bort jorden från rotklumpen så man ser vad man gör.

Håller på och rädda en del av mina rabarberplantor. Ogräset har tagit över delar av odlingen så det får bli omplantering för att behålla dem i produktion. Jag kommer också att dela rabarber.

Det blev extremt stressigt när jag planterade rabarberna för några år sedan. Bara en av raderna hamnade på väv och resten fick slå sig fram i konkurrens med ogräset. Så nu gräver jag upp rotklumparna allt eftersom de små knopparna visar sig.

Efter ett par år har rabarberns ett rejält rotsystem men jag nöjer mig med att gräva drygt tjugo centimeter runt varje planta. Väl uppe spolar jag bort den lösa jorden och plockar rotklumparna rena från ogräsrötter. Finns inge anledning att flytta med kvickrot och hästhov till den nya platsen.

Störst och vackrast var ändå en av plantorna som växer med täckning. Och ännu är det bara precis i början på maj.
De rabarberplantor som växer med täckning har klarat sig bäst. Det här är ifrån maj 2015 – årets kalla april har fördröjt tillväxten betydligt.

Rabarber mår bra av att delas när de har några år på nacken. Likt många människor blir de lite bekväma efter många år på samma plats. Om man delar rabarber och flyttar dem till en ny plats blir de fulla av vitalitet igen.

Rabarber är tåliga men för att ge dem de bästa förutsättningarna finns det några saker att tänka på. Man kan dela rotklumpen med en vass spade, men jag föredrar morakniv eftersom jag har bättre kontroll. För att rotbitarna ska ta sig måste de ha minst en knopp. Sen ska man se till att snittytan får torka innan man planterar den. Det gör man för att minska risken för svampangrepp.

Tänk också på att omplanterade rabarber behöver tid för att etablera sig. Ingen skörd första året – utan låt plantan samla all energi till roten. Andra året kan man ta en liten skörd men först efter tre år är den i full produktion.

 

Självhushållning måste vara roligt

Höns är bland det första man tänker på för självhushållning. Det är lätt att bli självförsörjande på ägg och de ger dessutom kött och gödsel.
Höns är bland det första man tänker på för självhushållning. Det är lätt att bli självförsörjande på ägg och de ger dessutom kött och gödsel.

Vi är många som drömmer om självhushållning. Det finns både romantik och en dröm om trygghet i att klara sig själv – och någonstans måste man börja.

Självhushållning är ett ideal – men hur man än se det är det inte nödvändigt. En gång i tiden var det det – och någon gång i framtiden kanske vi tvingas att bli självförsörjande. Men som det ser ut idag – i Sverige – så är det bara en hobby. En hobby på ideologiska grunder för många, eller för oss som vill veta vad vi äter.

Att odla det mesta av den egna maten är fullt möjligt. Femtio kvadratmeter kan täcka en persons årsbehov av potatis. Det går att planera sina odlingar och bli självförsörjande på rotfrukter året runt och om du fryser in eller gör inläggningar kan du ganska lätt klara årsbehovet av frukt och bär. Men första steget är att känna efter vad du vill. För ska det vara någon mening med självhushållning så måste det vara roligt.

Potatis och andra rotfrukter går att lagra och det behövs inga stora ytor för att bli självförsörjande.
Potatis och andra rotfrukter går att lagra och det behövs inga stora ytor för att bli självförsörjande.

Att bli helt självförsörjande är inte möjligt. Inte om du fortfarande vill vara människa. Vi är sociala varelser och det är det enda som gör oss mer framgångsrika än djuren. Om du vill ha total självhushållning så måste du fotvandra till havet för att utvinna ditt eget salt – tillverka alla kläder och redskap själv. Acceptera att familjen får svälta ett dåligt skördeår och sköta eventuell tandvård och kirurgi hemma i köket. Då finns det en lättare väg – byteshandel.

Tycker du att det är roligt att odla potatis – så satsa på det. Odla så det räcker till många och byt till dig det du tycker är besvärligt att ta fram. Självklart behöver du inte bara ägna dig åt potatis. Du kan odla chili, och bin, och kanske ha höns. Det viktiga är att du ägnar dig åt det som är roligt. Är du en prepper så krävs det en högre grad av självförsörjning men det kommer jag till i ett senare inlägg. Och man måste börja någonstans, så varför inte med det som är roligt.

Det här är den första i en liten serie om självhushållning som jag håller på att skriva. Vill du vara säker på att inte missa kommande delar så följ mig på Facebook.

Har du tillgång till lite skog kan några dagars arbete under vårvintern ge dig all ved du behöver för uppvärmning kommande vinter.
Har du tillgång till lite skog kan några dagars arbete under vårvintern ge dig all ved du behöver för uppvärmning kommande vinter.

En trädgårdsrunda med motorsågen

Det uråldriga (äldre än mig) gullregnet får finna sig i att bli av med några grenar varje år. Inget dåligt samvete för detta – jag ser på stubbarna under att det blivit beskuret otaliga gånger under årens lopp utan att ta skada.
Det uråldriga (äldre än mig) gullregnet får finna sig i att bli av med några grenar varje år. Inget dåligt samvete för detta – jag ser på stubbarna under att det blivit beskuret otaliga gånger under årens lopp utan att ta skada.

Så här på vårvintern brukar jag ta en liten promenad runt ägorna med motorsågen. Något finlir blir det inte men jag tror det gör nytta.

Jag ger mig inte på äppelträden eller bärbuskarna på det här sättet, men träd och annat som mest är till prydnad får finna sig i att bli rationellt tillsnyggade. Gullregnet närmast huset tar jag först.

Sen ger jag mig på syrener och fläder. Båda har visat sig vara tacksamma att såga i. Trots denna omilda behandling varje vårvinter så kommer de tillbaka i en yngre och fräschare variant. Jag är lite försiktigare med syrenerna eftersom jag vill att de ska blomma varje år.

När sågningen är avklarad släpar jag bort ris och grenar till den väntande påskelden.
När sågningen är avklarad släpar jag bort ris och grenar till den väntande påskelden.

Annars är principen den samma som vid all beskärning. Jag börjar med döda grenar. Därför är det bra att genomföra rundan med motorsågen på vårvintern. De första bladknopparna syns tydligt och det är lätt att se vilka grenar som är döda.

På dessa prydnadsväxter blir resten av beskärningen rent estetisk. Jag tar bort sånt som sticker ut, växer åt fel håll eller är i vägen.

Sista momentet på den här rundan är stubbar. Trots att det är förödande för kedjan på motorsågen kapar jag ner de stubbar som var i vägen förra året. Eftersom jag vill ha ner dem i markhöjd går det inte att undvika en och annan stenkörning. Men eftersom det är dagens sista projekt så är det bara att hänga av sågkedjan på spiken för ”Slöa kedjor”.

Den här flädern sågade jag ner för tre år sedan. men varje sommar kommer den åter. Livskraften i rötterna får den att sätta fart och i augusti är den ett par meter hög igen. Får se hur det går i år.
Den här flädern sågade jag ner för tre år sedan. Men varje sommar kommer den åter. Livskraften i rötterna får den att sätta fart och i augusti är den ett par meter hög igen. Får se hur det går i år.