Annons

Torka – då måste man prioritera i trädgården

Nu går spridarna för tredje dygnet i äppelodlingen. Vet att det är många som har det snålt med vatten nu men med djupborrad brunn på 100 meters djup har vattentillgången alltid varit god.
Nu går spridarna för tredje dygnet i äppelodlingen. Vet att det är många som har det snålt med vatten nu men med djupborrad brunn på 100 meters djup har vattentillgången alltid varit god.

Två månader med torka – totalt mindre än 30 mm regn. Dessutom högsommartemperaturer en stor del av tiden. Då gäller det att använda vattnet med förnuft.

Överst på listan kommer förstås nyplanterade träd och buskar. Dels för att de är en stor investering och dels för att de inte haft en chans att skaffa sig djupa rötter. När de väl etablerat sig brukar de kunna klara torkan bra, men första åren kräver de omsorg. Precis som under torrperioderna förra året låter jag spridarna gå i äppelodlingen. Men inget duttande.

Vattna rejält vid torka

Lite vatten ofta kan göra mer skada än nytta. Det fuktar bara det översta jordlagret och då är det dit rötterna söker sig. Och med grunda rötter blir träden både vind- och torkkänsliga. Jag kör spridarna minst tolv timmar på varje plats så att träden får en rejäl rotblöta.


Följ livet på gården genom att prenumerera i spalten till höger.


Första prioriteringen var enkel men sen blir det svårare. Då måste man väga nytta mot tålighet och offra delar av trädgården. Perenner brukar ofta ha bra rotsystem men klarar inte hur mycket torka som helst. Så när det ser ut som det gör nu kanske man ska prioritera dem i alla fall. Jag kommer att sätta min blåbärsodling som nummer två efter äpplena. Blåbär är relativt torktåliga men har grunda rötter och om de ska orka bära frukt behövs vatten.

En del tror att en oklippt gräsmatta med långt gräs är bäst vid torka. Men då ökar avdunstningen så det bästa är ett mellanting – varken för kort eller för långt. Mitt gräs vattnas aldrig.
En del tror att en oklippt gräsmatta med långt gräs är bäst vid torka. Men då ökar avdunstningen så det bästa är ett mellanting – varken för kort eller för långt. Mitt gräs vattnas aldrig.

Chiliplantorna i växthuset har eget vatten så de behöver jag inte bekymra mig om. Värre då med rotfrukter och potatis. De behöver mycket vatten för att frodas men måste jag ställa dem mot fruktträd och bärbuskar så kommer jag att offra dem. Rabarberna med sina stora blad drar mycket vatten om man inte skördar. Bäst är att skörda och lämna bladen som marktäckning – om man inte har svampsjukdomar förstår.

Gräset får sköta sig självt

Längst ner på listan kommer gräsmattan. Jag är trygg med att den kommer att hämta sig även efter en lång torrperiod. Efter den torka vi har nu finns det gulla fläckar – men kommer regnet så hämtar den sig. Och nu är det i skuggpartierna – där mossan angrep i våras – som gräset trivs bäst.

Hur prioriterar du bevattningen?

Annons

Stockros – sensommarens drottning

Mina perenna stockrosor visar sig nu i all sin prakt. Och en stockros klarar sig hyfsat även i en trädgård som ger utrymme åt vilda växter.
Mina perenna stockrosor visar sig nu i all sin prakt. Och en stockros klarar sig hyfsat även i en trädgård som ger utrymme åt vilda växter.

När vårens och försommarens blommor gett upp är det dags för sensommarens drottning att ta över – och en stockros pryder trädgården tills mörkret tar över igen.

Stockrosor finns i en mängd olika färger. Jag frösådde mina för ett par år sedan och den sommaren fick jag nöja mig med små gröna växter. Först år två kom belöningen.

Stockrosen kan bli upp till två meter hög och blommorna kommer direkt på stjälken i både fyllde och halvfyllda varianter som blommar från juli till september.

Tycker det är lite spännande när man inte vet vilka färger det kommer att bli.
Tycker det är lite spännande när man inte vet vilka färger det kommer att bli.

Den brukar räknas till de tvååriga växterna, men klipper man ner stjälken på hösten har man goda chanser att den övervintrar och med lite tur har du en flerårig stockros. Mina kommer tillbaka år från år – en kombination av övervintring och självsådd.

Det går att köpa färgrena frön – men eftersom de pollineras av insekter får man räkna med att egna frön kan bjuda på helt nya färgkombinationer.
Det går att köpa färgrena frön – men eftersom de pollineras av insekter får man räkna med att egna frön kan bjuda på helt nya färgkombinationer.

Frökapslarna kan plockas när de blivit bruna och stjälken torkat. Låt dem torka inomhus och bryt sedan sönder kapseln för att få ut fröna. De går att så direkt på friland i maj-juni, men jag föredrar att förså dem inomhus redan i mars. Annars självsår den sig lätt och jag har gamla stockrosor som dyker upp lite här och var i trädgården.

Stockrosens blommor är ätliga och både blommor och rot har ansetts ha sårläkande egenskaper.
Stockrosens blommor är ätliga och både blommor och rot har ansetts ha sårläkande egenskaper.

Jag räknar stockrosen till mormorsväxterna, såna man hittar i gamla trädgårdar. Och eftersom den är både vacker och tacksam tillhör den mina favoriter bland blommorna. Särskilt som den med sin längd syns över allt ogräs.

Stockrosen trivs bäst i solsken och och i djup välgödslad jord. Helst planterar jag den mot ett staket eller en vägg eftersom den långa stjälken inte klarar allt för kraftig vind.

Annons

Söndagsfilmen: Äppelodlingen i juni

Förra året planterade jag närmare 200 äppelträd på gården. Nu har det gått ett år och de flesta verkar komma bra trots de attacker jag drabbades av i vintras.

Praktiskt taget alla träd fick skador efter härjningar av hjortar och rådjur, så jag var lite förtvivlad på senvintern. Men i maj barkympade jag de träd som var allvarligt skadade och de flera av ymparna verkar ha tagit sig. De som inte klarat sig verkar ha friska grundstammar i alla fall och de kommer jag att ympa eller okulera senare i sommar.

Jag har fyra sorters träd: Åkerö, Katja, Rubinola och Santana och räknar med en liten äppelskörd redan i år.

Liverapportering: Från ekollon till träd

Efter tre år är min träd runt en halvmeter höga och verkar klara sig bra. Jag har följt mina rödekar sedan de var ekolon och hoppas att de snart tar fart på allvar.
2018. – Efter tre år är min träd runt en halvmeter höga och verkar klara sig bra. Jag har följt mina rödekar sedan de var ekolon och hoppas att de snart tar fart på allvar.

Ett av mina projekt är att följa en ek från ekollon till ett mäktigt träd. Det har har nu gått tre år sedan jag satte ekollon i kruka och det går långsamt framåt (uppåt).

När den här eken planterades ut från växthuset var den ett par decimeter hög. Tre år senare är den dubbelt så lång.
Juni 2015. När den här eken planterades ut från växthuset var den ett par decimeter hög. Tre år senare är den dubbelt så lång.

Jag har långsiktiga ambitioner med de här ekarna och förhoppningsvis kommer de med tiden att bli några av de mest väldokumenterade träden i trakten.

Våren 2015 fick jag tre spirande ekollon från en rödek av Gröna Hannah. Ekollonen planterades i krukor och efter någon månad tittade det första skottet upp. När de var någon decimeter stora fick de flytta ut i växthuset och där stod de på tillväxt i väntan på bättre tider, eller tid överhuvudtaget.

Efter någon månad planterade jag ut dem och de var då ett par decimeter höga. Eftersom jag dagen innan besökt Nyköpingshus har jag döpt dem till Birger, Valdemar och Erik. Min plan är fortfarande att dokumentera deras liv så länge mitt eget räcker till. Förhoppningsvis ett bra tag. Jag har många träd att vänta ut.

Mina ekar började som alla andra – i liten skala. De växer inte fort men rödek har potential att bli riktigt stora träd. Sådan får tänka långsiktigt om man planterar ek.
Mina ekar började som alla andra – i liten skala. De växer inte fort men rödek har potential att bli riktigt stora träd. Sådan får tänka långsiktigt om man planterar ek.

Om du tycker bladen ser lite annorlunda ut så beror det på att detta är amerikansk rödek (Quercus rubra) som känns igen på att bladen är mer kantiga än runda. Ett annat sätt att känna igen rödek är att bladen blir kraftigt röda på hösten och det är därifrån den fått sitt namn.

Det finns gigantiska rödekar, en del uppåt 40 meter höga och med en omkrets på åtta meter. Skulle mina ekar nå de dimensionerna kommer det att krävas lite omplanering av trädgården. Men lyckligtvis kommer det inte att vara mitt problem.

Nu när det gått tre år har mina träd blivit i snitt en halvmeter höga. Det går inte fort. Men jag hoppas att de kommer att sätta fart och växa snabbare  när de är riktigt etablerade.

Följ bloggen för att inte missa inte den spännande fortsättningen.

Lagrad jord blir riktigt bra

Grannen hjälpte till att sprida ut jorden över fältet och sorterade dessutom bort de största stenarna.
Grannen hjälpte till att sprida ut jorden över fältet och sorterade dessutom bort de största stenarna.

För flera år sedan – när jag grävde dammen samlade vi matjorden från ett fält i en limpa innan vi spred ut massorna från dammbygget. Tror det var en bra idé – och nu är all jord  ute på fältet igen.

Det hade förstås varit enklare att bara sprida sand, lera och sten ovanpå matjorden. Men jag tror att jag på det här sättet får ännu bättre jord på skuggfältet, som jag kallar det.

Från jord till limpa. Matjorden från fältet packades in i plastväv och fick ligga och gosa till sig i flera år.
Från jord till limpa. Matjorden från fältet packades in i plastväv och fick ligga och gosa till sig i flera år.

Då  fick jag hjälp med att packa in hela limpan i plastväv. Tanken var att allt ogräs, rötter och annat skulle komposteras under väven för att sedan kunna spridas ut igen. Och den planen verkar ha lyckats. Enstaka grövre rötter var bara halvfömultnade men i stort sett bestod hela limpan av svart fin mull. Och några rejäla stenblock naturligtvis – men det hör till.

Resten av fältet bestod till en början av en blandning av sten och lera. Men efter mycket stensläpande, plöjning, harvning, kalkning, gödsling och flera års vall med baljväxter verkar det som det finns liv i jorden. Och än bättre lär det bli nu när matjorden är tillbaka.

Första sommaren efter dammbygget liknade fältet mest en öken – och det krävdes en hel del arbete för att få ordning på det. Men jag finner ändå en tillfredställelse i den här sortens ursprungligt arbete.
Första sommaren efter dammbygget liknade fältet mest en öken – och det krävdes en hel del arbete för att få ordning på det. Men jag finner ändå en tillfredställelse i den här sortens ursprungligt arbete.

Nu har jag inga direkta planer (en långsiktig lite hemlig visserligen) för fältet men det är ändå en känsla av tillfredställelse när ett projekt är i hamn. Mina gamla planer för skuggfältet har gått i lås och det verkar verkligen som om lagring i limpa är en bra metod för att få bra jord.

Inget för den som har bråttom visserligen och det blir en hel del jordflytt. Men har man tillgång till en grävmaskin på något sätt så är det inget orimligt projekt. Kommer det bara lite regn nu så ska jag förbereda för sådd – vad det blir vet jag inte än. Men att planera tillhör ändå en av de trevligaste sysselsättningarna.

Av jord var den kommen och nu är den jord igen. Nu är matjordslagret återbördat till fältet det en gång kom ifrån.
Av jord var den kommen och nu är den jord igen. Nu är matjordslagret återbördat till fältet det en gång kom ifrån.