Annons

Äntligen fri från mina gamla stubbar

Som ett gammalt troll låg högen med stubbar och lurade vid vägkanten.
Som ett gammalt troll låg högen med stubbar och lurade vid vägkanten.

I tre års tid har jag haft en rejäl hög med stubbar liggande i kanten av mitt gärde. De har väl egentligen inte varit i vägen, men någon vacker synd har det inte varit. Men nu är de borta.

När jag bröt ny mark för några år sedan var den enklaste lösningen att sälja stubbarna till flis. Med stubbrytare var marken snart fri från resterna av granskogen, men sen blev de liggande.

När det inte ligger en hög med gamla stubbar i vägen är det lättare att uppskatta vyn över fälten.
När det inte ligger en hög med gamla stubbar i vägen är det lättare att uppskatta vyn över fälten.

Enligt kontrakten skulle de ligga där i två år, men suget efter mina gamla stubbar verkar inte ha varit överväldigande precis. Men efter ett antal mejl och telefonsamtal kom de till slut och hämtade dem.

Nu är planen att plöja marken närmast vägen för att lättare kunna stängsla senare i år. Började med att gå med röjsågen längs med vägen för att snygga till vägkanten. Nu kan man till och med se den gamla stengärdsgården.

Det var inte någon välkomnande syn man möttes av när man närmade sig gården.
Det var inte någon välkomnande syn man möttes av när man närmade sig gården.

Återstår bara att flytta högen med gamla rötter som vi placerade bredvid stubbarna med förhoppningen att de skulle ta dem med när de ända var här med lastbil och kran. Tji fick jag. Och inte nog med att de lämnade alla rötterna, ett tiotal stubbar ligger också kvarlämnade.

Ska försöka hitta på något vettig att göra med gamla stubbar och rötter. Har jag tur finns det någon träsnidare eller konstnär som ser et värde i dem. Tillsvidare ska jag fixa en hög på en lite mer undanskymd plats.

Annons

Ekarna klarade vintern

När löven slår ut ser de hängiga ut men kommer snart att räta upp sig. Hoppas jag.
När löven slår ut ser de hängiga ut men kommer snart att räta upp sig. Hoppas jag.

För drygt ett år sedan planterade jag tre ekollon och när de små plantorna vuxit upp planterade jag ut dem i trädgården. Nu är det lövsprickning och mina små ekar har klarat vintern.

Den största var tre decimeter hög efter en sommar och de ska bli spännande att se hur mycket den växer i år. Som en tumregel kan man säga att träd växer en halvmeter per år – men det varierar naturligtvis både med vilken art det är och växtförhållanden.

 

Ett träd i en trädgård har i allmänhet betydligt bättre förutsättningar än dess bröder i skogen. Om man pysslar om trädet – ser till att det har tillgång på vatten och näring – och håller ogräset i schack får det de bästa förutsättningarna.

Börjar jag någon gång sälja ekollon för sådd så ska jag förse dem med texten "Denna sida upp". Nu är alla mina tre ekollon rättvända i alla fall.
Så här började det.

Samma sak gäller om man har lite skog. Att ge sig ut med röjsågen betalar sig snabbt. I skogen är det framförallt konkurrensen från andra växter man kan kontrollera. Friställer man träd – röjer bort sly som växer runt omkring  – klarar de sig mycket bättre än om man bara lämnar dem för fäfot.

Vill man ha ett rikt insektsliv ska man inte heller städa för mycket i skogen. Att lämna död ved drar till sig skadeinsekter – men det är bara första steget. Finns det skadeinsekter dröjer det inte länge förrän rovinsekterna dyker upp. Och ett rikt insektliv uppskattas också av många fåglar.

Jag brukar dra ihop riset till högar som jag lämnar i skogen där det långsamt bryts ner. Rishögarna blir ett uppskattat tillhåll för många av skogens mindre varelser.

Annons

Jag trodde det var kottår i år

På lite närmare håll kan man se att de här kottarna är hängda, de har öppnat sina fjäll och släppt ut sina frön.
På lite närmare håll kan man se att de här kottarna är hängda, de har öppnat sina fjäll och släppt ut sina frön.

Lade plötsligt märke till att mina granar var fyllda av kottar och tänkte ett ögonblick att det kanske var kottår. Men vid närmare eftertanke insåg jag att det måste ha varit förra året.

I södra Sverige är det kottår var tredje–fjärde år, mer sällan längre norrut. Men eftersom granen vanligen blommar i maj och kottarna mognar på hösten är det förra årets kottar som hänger kvar i granarna.

När granen blommar på våren kan man se de röda honblommorna, de är dessa som under hösten utvecklas till kottar. Granen är vårt vanligaste skogsträd och kan bli uppåt 400 år och nå en längd av 50 meter påstås det. Själv tycker jag att min egen gammelgran är en bjässe med sina dryga 20 meter och jag har nästan svårt att tänka mig en gran som är mer än dubbelt så stor.

Min egen gammelgran är knappt 20 meter hög skulle teoretiskt sett kunna bli dubbelt så hög. Men jag är rätt nöjd med den storlek den har.
Min egen gammelgran är knappt 20 meter hög skulle teoretiskt sett kunna bli dubbelt så hög. Men jag är rätt nöjd med den storlek den har.

En del upplever granskogar som lite trista och enahanda men gammal granskog är faktiskt en av de artrikaste växtmiljöerna. Lite mörkt blir det förstås med dessa väggar av gran längs vägarna och jag är glad att min granne i norr satsar på björkskog.

Det finns de som avråder från att göra om granskog till odlingsmark eftersom granarna dels försurar jorden och dels utvinner nästan all näring som finns i den. Nu är det precis det jag gjort med min nyodling, och visst var marken sur – men inte värda än att några ton kalk kunde få ordning på problemet.

Att den gamla granskogen var näringsfattig har jag löst med gröngödsling och efter två år med baljväxter som rödklöver och sötväppling är jorden i hyfsat skick igen. Samtidigt är det nästan en fördel med lågt näringsinnehåll eftersom jag håller på att utvidga mina örtodlingar.

Först trodde jag att det var kottår i år, men insåg snabbt att det måste ha varit förra året.
Först trodde jag att det var kottår i år, men insåg snabbt att det måste ha varit förra året.

Efter hand håller jag på att glesa ut mitt granbestånd. I den igenväxta delen av min skog finns det dungar av självsådda granar. Stort sett ogenomträngliga. Men det har den fördelen att granarna där blivit undertryckta – de är långa och smala vilket passar utmärkt som gärdsgårdsstörar nu när jag ska utvidga mitt viltskydd. Och de granar som blivit större hamnar i vedboden.

Grannens gallring ger vidgade vyer

Det har ljusnat på gårdens norra sida. Efter röjning och gallring verkar det bli en riktigt vacker björkskog.
Det har ljusnat på gårdens norra sida. Efter röjning och gallring verkar det bli en riktigt vacker björkskog.

Först röjsåg, sen skördare och till sist skotare. Nu har min granne gallrat skogen norr om min gård och förvandlat en snårskog till björkdito.

Har egentligen aldrig haft något att anmärka på grannens skog men den har varit så snårig att jag undvikit att promenera där. Jag har hållit mig mest söder om gården. Men de första veckorna i mars kom maskinerna och började jobba.

Pumah håller koll på vad som händer runt gården. Katter, sogsmaskiner och bilar passerar inte obemärkt. Men utomhus har hon stor respekt för de flesta motorredskap.
Pumah håller koll på vad som händer runt gården. Katter, skogsmaskiner och bilar passerar inte obemärkt. Men utomhus har hon stor respekt för de flesta motorredskap.

En del tycker illa om all verksamhet i skogen – den ska vara som den är. Men för mig är skog en odling precis som andra. Skillnaden ligger i tidsperspektivet. Och jag är glad att grannen bestämde sig för att spara björkarna. Gran finns alldeles för mycket av som det är.

En annan bonus är att jag nu ser ner till gärdena på andra sidan skogen. Alltid trevligt med mer utsikt. Sen får jag väl se hur det blir när björkarna slår ut om några veckor. Men att det är promenerbart är en stor vinst i alla fall.

Nån gång, snart, ska jag ta itu med min egen skog och göra den framkomlig. Jag vet att jag sagt samma sak i flera år men nu känner jag att inspirationen kommer. Det blir nästan samma ordning för mig. Först röjsåg men sedan motorsåg. Och timret lär jag få släpa ut med handkraft. Men å andra sidan lär det inte bli några mängder och eftersom det ska gå till ved kapar jag upp det i hanterbara bitar redan i skogen.

Till vänster på bilden kan man se hur skogen såg ut innan röjning och gallring. Svårframkomlig för alla djur större än ett vildsvin.
Till vänster på bilden kan man se hur skogen såg ut innan röjning och gallring. Svårframkomlig för alla djur större än ett vildsvin.

Spillning i trädgården

Största pluttarna kommer naturligtvis från älgen.
Största pluttarna kommer naturligtvis från älgen.

När snön smälter kan man passa på att inventera vinterns besökare i trädgården. Bland de lättaste är hjortdjuren som inte bara lämnar avbitna grenar efter sig utan även spillning.

Hjortarnas spillning ligger storleksmässigt mellan rådjur och älg, precis som djuren själva.
Hjortarnas spillning ligger storleksmässigt mellan rådjur och älg, precis som djuren själva.

När det gäller betesskador så har hjortdjuren inga framtänder i överkäken. Det gör att betesskadorna från dessa är fransiga. Till skillnad från harar och kaniner som lämnar skarpt avbitna ytor efter sig.

Harar och kaniner lämnar runda kulor efter sig medan hjortdjurens lämningar är mer avlång. Det är rätt lätt att se skillnad på spillningen på storleken, i varje fall om den ligger i kulform. I perioder kan även hjortdjur lämna ”korvar” efter sig beroende på vad de har ätit.

Älgen lämnar runt 15 högar med spillning varje dag under vintern och eftersom födan under den här tiden är mycket fiberrik blir kulorna torra. Sommartid när älgen har mer att välja på kan spillningen vara betydligt lösare, ibland som komockor.

Rådjurens och dovhjortens spillning kan vara svårare att skilja åt. Dovhjortens spillning är oftast större men storleken på spillningen kan överlappa varandra. Både dov och rådjur lämnar runt 20 högar per dag efter sig.

Ibland kan det vara svårt att på håll se skillnad mellan hondjur av dovhjort och rådjur. Enklast är att titta på svansen: Dovhjorten har en 15–20 cm lång svans som den använder flitigt. Det är den ensam om bland de svenska hjortdjuren.

Rådjurens såillning är inte mycket större än harens, men man ser skillnad på den eftersom den är avlång.
Rådjurens pluttar är inte mycket större än harens, men man ser skillnad på den eftersom den är avlång. Ibland kan storleken variera så man kan blanda ihop spillning efter rådjur och dov.

Liverapportering: Från ollon till mäktig rödek

 

Birger är än så länge den största av de tre ekarna. Att det är en amerikansk rödek (Quercus rubra) känner man lättast igen på att bladen har spetsiga istället för runda kanter som de flesta svenska ekar.
Birger är än så länge den största av de tre ekarna. Att det är en amerikansk rödek (Quercus rubra) känner man lättast igen på att bladen har spetsiga istället för runda kanter som de flesta svenska ekar.

Ett av mina projekt i våras var att följa en ek från ollon till mäktig stam. I dagarna var det dags för utplantering och här kan du följa utvecklingen mot svindlande höjder – live.

Hos Valdemar kan man möjligen skymta en skiftning i rött i bladen. Till hösten ska alla bladen bli kraftigt rödfärgade enligt litteraturen.
Hos Valdemar kan man möjligen skymta en skiftning i rött i bladen. Till hösten ska alla bladen bli kraftigt rödfärgade enligt litteraturen.

Det var i våras som jag fick tre spirande ekollon från en rödek av Gröna Hannah. Ekollonen planterades i krukor och efter någon månad tittade det första skottet upp. När de var någon decimeter stora fick de flytta ut i växthuset och har där stått på tillväxt i väntan på bättre tider, eller tid överhuvudtaget.

I veckan fick de i alla fall jord under rötterna och eftersom jag dagen innan besökt Nyköpingshus har jag döpt dem till Birger, Valdemar och Erik. Min plan är fortfarande att dokumentera deras liv så länge mitt eget räcker till. Förhoppningsvis ett bra tag. Jag har många träd att vänta ut.

Lille Erik är inte lika försigkommen som sina bröder, men har har något hundratal år på sig att komma ikapp.
Lille Erik är inte lika försigkommen som sina bröder, men har har något hundratal år på sig att komma ikapp.

Nu har varje rödek i alla fall fått en bestämd plats. Marken där de står är dubbelgrävd och jag håller på att hägna in de små ekarna. Först tänkte jag skippa det merarbetet men blev påmind om att de trots allt bara är en tugga för en illasinnad hjort. Och såna har jag gott om här.

Missa inte den spännande fortsättningen.

Ett träd föll över vägen

För att förstärka den dokumentära känslan råkade jag stänga av autofokus på kameran. Och i skymningen märkte jag inte skärpan förrän jag var klar.
För att förstärka den dokumentära känslan råkade jag stänga av autofokus på kameran. Och i skymningen märkte jag inte skärpan förrän jag var klar. Men jag tror att situationen är rätt tydlig ändå.

Sent igår kväll kom jag hem efter en expedition till huvudstaden. Precis när jag kom fram spärrades vägen av ett nedblåst träd.

Ibland har man tur. Trädet låg över vägen precis efter infarten till lagårdsplan. Så jag kunde i lugn och ro parkera bilen och begrunda situationen. Om vägen ska blockeras av nedblåsta träd så är det bekvämt om det sker bara tio meter från lagården. Funderade en stund på att ta itu med trädet dagen efter, men insåg att om det kommer en timmerbil så är han inte så förtjust i att tvingas backa 500 meter.

Medan mörkret föll fick jag stammen uppsågad i skenet från bilens helljus.
Medan mörkret föll fick jag stammen uppsågad i skenet från bilens helljus.

Så det var bara att dra på sig huggarbyxorna och plocka fram motorsågen. En timme senare var vägen röjd. Bor man som jag gör är det nästan nödvändigt att ha en fungerande motorsåg med slipad kedja. Att handsåga en nedblåst rönn skulle tagit enormt mycket mer tid – och varit farligare. Sågar man upp ett vindfälle är det stora krafter lagrade i många delar av trädet så man får fundera innan man sätter sågen i en gren: Är det här en bärande del? Och vad händer med stammen om den här grenen försvinner?

Den här gången hade jag riktig nytta av att ha tagit körkort för motorsåg. Nu visste jag att man inte skulle kapa rakt av utan göra lättskär så att spänningarna i den hängande stammen försvinner gradvis. Efter att ha lyft upp de stenar som rasat ut i vägen från muren kunde jag till slut hänga av mig utrustningen.

Det händer alltid något på landet.

Att så en ek

Börjar jag någon gång sälja ekollon för sådd så ska jag förse dem med texten "Denna sida upp". Nu är alla mina tre ekollon rättvända i alla fall.
Börjar jag någon gång sälja ekollon för sådd så ska jag förse dem med texten ”Denna sida upp”. Nu är mina tre ekollon rättvända i alla fall.

Mycket av det jag gör här på gården är kortsiktigt. Att skörda honung, så ettåriga örter eller att laga mat för den delen. Idag har jag i alla fall sysslat med sånt som ger perspektiv. Jag har sått ekar.

Igår var jag på besök i Stockholm och besökte bland annat mitt trädgårdsorakel på Lidingö. Istället för magiska bönor fick jag den här gången med mig tre ekollon och med tiden räknar jag med att de ska bli mäktiga ekar.

Lite som haren och sköldpaddan. Lavendeln till vänster leder stort för tillfället. Ekar är inte så startsnabba. Men om mina tre ekollon bara får fart vet jag vilka jag sätter mina pengar på.
Lite som haren och sköldpaddan. Lavendeln till höger leder stort för tillfället. Ekar är inte så startsnabba. Men om mina tre ekollon bara får fart vet jag vilka jag sätter mina pengar på.

På något sätt finns det en annan typ av tjusning i de här riktigt långsiktiga projekten. Som när jag planterade masurbjörk för ett par år sedan. Nu är det bara knappt 40 år kvar till skörd av dem. Ekarna lär dröja lite längre. Trots att det är rödek (Quercus rubra) som ska vara relativt snabbvuxen. Namnet kommer från att bladen blir vackert röda på hösten.

Att så en ek kan vara ett projekt som kräver en del planering. Att hitta rätt träd, att samla ollon det år den faktiskt sätter frukt, att lagra ekollonen och att få dem att gro. Nu har jag fått hjälp med alla dessa moment och behövde därför bara placera dem i jord. Naturligtvis misslyckades jag först ändå… Trodde att grodden var den blivande stammen och placerade den uppåt. Nu dubbelkollade jag i alla fall på nätet och upptäckte då att grodden är roten – så den var bara att vända på ekollonen. Så man inte får en felvänd ek.

Nu är det bara att vänta. En dag kanske webbarkeologerna hittar det här inlägget och kan leta upp träden. Ibland måste man tänka på eftervärlden.

Från ollon till mäktig ek

Flytta stockar för hand – Försök 1

Att rulla upp stocken på björkstammarna var inget problem. Och med en björkstam på mitten gick det hyfsat lätt att svänga stocken.
Att rulla upp stocken på björkstammarna var inget problem. Och med en björkstam på mitten gick det hyfsat lätt att svänga den. Att dra kräver tyvärr lite mer kraft. Men eftersom det bara rör sig om en förflyttning på 20 meter så ska jag göra ett nytt försök.

I samband med att grannen gallrade sin skog så fick jag hjälp med att fälla ett par granar som jag ska använda som bro i dammen. Det är rejäla sjumetersstockar så att få ner dem till dammen är inte det lättaste. Idag gjorde jag ett första försök.

En bra knop för att dra stock är timmerstek med mula. Mulan är omlägger till höger på stocken.
En bra knop för att dra stockar är timmerstek med mula. Mulan är omlägger till höger på stocken.

Enklast vore förstås att ta hit en skotare, eller att använda traktorn. Men handkraft ger en större tillfredsställelse så jag ägnade någon timme på söndagseftermiddagen åt projektet. Sen vet jag att det finns mängde av praktisk utrustning för att hantera timmer – men det här ser jag mer som ett hobbyprojekt.

Först fick jag upp stocken på rullar av björkstammar och det gick utan större problem. Med en björkstock på mitten är det också ganska lätt att svänga stocken. Men när det gällde att dra framåt var det tvärstopp. Men som sagt det var värt ett försök.

Har en fyratons spakvinsch som jag ska försöka med, och sen blir det mellantraktorn. Främsta skälet till att traktorn fick vila idag är att marken är alldeles för mjuk. Får vänta någon vecka så det hinner torka upp efter den sensate nederbörden.

Tänk innan du hugger

Här har jag försökt att vara förutseende. Veden ska staplas mot sydväggen på vedboden. Därför har jag först lagt ut de halvpallar den ska ligga på. Annars blir jag tvungen att bära undan massa ved för att få dem på plats sedan.
Här har jag försökt att vara förutseende. Veden ska staplas mot sydväggen på vedboden. Därför har jag först lagt ut de halvpallar den ska ligga på. Annars blir jag tvungen att bära undan massa ved för att få dem på plats sedan.

När man hugger ved är det viktigt att tänka på logistiken. Genom att tänka efter före kan man spara mycket arbete. Veden ska flyttas så lite som möjligt, så se till att börja hugga på rätt ställe.

Egentligen börjar planeringen redan när du hämtar stockarna. Då kanske man är helt fokuserad på arbetet i skogen men försök att planera för slutmålet. Att veden ska ligga torkad i vedboden innan midsommar.

När man klyver en kubb med kvist är det bäst att klyva genom kvisten. Annars är risken stor att man bara flisar av en liten del när kvisten leder bort kraften.
När man klyver en kubb med kvist är det bäst att klyva genom kvisten. Annars är risken stor att man bara flisar av en liten del när kvisten leder bort kraften.

Det bästa är om stockarna kan sågas så att kubbarna hamnar bredvid vedbacken. Men inte där den kluvna veden ska ligga. Man flyttar hela tiden veden ett steg vartefter man processar den. Stockar–kubbar–färsk ved–torr ved–vedboden.

Det är lätt att göra tankefel. När man börjar hugga är det lätt att hamna i ett meditativt tillstånd medan högen växer. I början är det bara en liten hög, men efter ett par timmar kanske du märker att du blockerat en dörr. Eller en väg. Då blir det ett extra arbetsmoment bara för att flytta vedhögen någon meter.

Man får inte heller hoppa över något moment. Lägger du in färsk ved i vedboden torkar den dåligt och sprider dessutom fukt till omgivningarna. Den färska veden har oftast en fukthalt över 40 procent. Innan du lägger in den i vedboden bör den ner under 20 procent. Ved som ligger löst staplad i sol och med god luftcirkulation kan nå dit på en månad. Men ligger den tätt staplad inne i vedboden kan det ta ett halvår. Så ha inte för bråttom med att få in veden.

Och tänk över ditt vedbehov. Behöver du fälla några fler träd är det bäst att göra det nu innan värmen får saven att stiga.