Annons

Liverapportering: Från ekollon till träd

Efter tre år är min träd runt en halvmeter höga och verkar klara sig bra. Jag har följt mina rödekar sedan de var ekolon och hoppas att de snart tar fart på allvar.
2018. – Efter tre år är min träd runt en halvmeter höga och verkar klara sig bra. Jag har följt mina rödekar sedan de var ekolon och hoppas att de snart tar fart på allvar.

Ett av mina projekt är att följa en ek från ekollon till ett mäktigt träd. Det har har nu gått tre år sedan jag satte ekollon i kruka och det går långsamt framåt (uppåt).

När den här eken planterades ut från växthuset var den ett par decimeter hög. Tre år senare är den dubbelt så lång.
Juni 2015. När den här eken planterades ut från växthuset var den ett par decimeter hög. Tre år senare är den dubbelt så lång.

Jag har långsiktiga ambitioner med de här ekarna och förhoppningsvis kommer de med tiden att bli några av de mest väldokumenterade träden i trakten.

Våren 2015 fick jag tre spirande ekollon från en rödek av Gröna Hannah. Ekollonen planterades i krukor och efter någon månad tittade det första skottet upp. När de var någon decimeter stora fick de flytta ut i växthuset och där stod de på tillväxt i väntan på bättre tider, eller tid överhuvudtaget.

Efter någon månad planterade jag ut dem och de var då ett par decimeter höga. Eftersom jag dagen innan besökt Nyköpingshus har jag döpt dem till Birger, Valdemar och Erik. Min plan är fortfarande att dokumentera deras liv så länge mitt eget räcker till. Förhoppningsvis ett bra tag. Jag har många träd att vänta ut.

Mina ekar började som alla andra – i liten skala. De växer inte fort men rödek har potential att bli riktigt stora träd. Sådan får tänka långsiktigt om man planterar ek.
Mina ekar började som alla andra – i liten skala. De växer inte fort men rödek har potential att bli riktigt stora träd. Sådan får tänka långsiktigt om man planterar ek.

Om du tycker bladen ser lite annorlunda ut så beror det på att detta är amerikansk rödek (Quercus rubra) som känns igen på att bladen är mer kantiga än runda. Ett annat sätt att känna igen rödek är att bladen blir kraftigt röda på hösten och det är därifrån den fått sitt namn.

Det finns gigantiska rödekar, en del uppåt 40 meter höga och med en omkrets på åtta meter. Skulle mina ekar nå de dimensionerna kommer det att krävas lite omplanering av trädgården. Men lyckligtvis kommer det inte att vara mitt problem.

Nu när det gått tre år har mina träd blivit i snitt en halvmeter höga. Det går inte fort. Men jag hoppas att de kommer att sätta fart och växa snabbare  när de är riktigt etablerade.

Följ bloggen för att inte missa inte den spännande fortsättningen.

Annons

Äntligen fri från mina gamla stubbar

Som ett gammalt troll låg högen med stubbar och lurade vid vägkanten.
Som ett gammalt troll låg högen med stubbar och lurade vid vägkanten.

I tre års tid har jag haft en rejäl hög med stubbar liggande i kanten av mitt gärde. De har väl egentligen inte varit i vägen, men någon vacker synd har det inte varit. Men nu är de borta.

När jag bröt ny mark för några år sedan var den enklaste lösningen att sälja stubbarna till flis. Med stubbrytare var marken snart fri från resterna av granskogen, men sen blev de liggande.

När det inte ligger en hög med gamla stubbar i vägen är det lättare att uppskatta vyn över fälten.
När det inte ligger en hög med gamla stubbar i vägen är det lättare att uppskatta vyn över fälten.

Enligt kontrakten skulle de ligga där i två år, men suget efter mina gamla stubbar verkar inte ha varit överväldigande precis. Men efter ett antal mejl och telefonsamtal kom de till slut och hämtade dem.

Nu är planen att plöja marken närmast vägen för att lättare kunna stängsla senare i år. Började med att gå med röjsågen längs med vägen för att snygga till vägkanten. Nu kan man till och med se den gamla stengärdsgården.

Det var inte någon välkomnande syn man möttes av när man närmade sig gården.
Det var inte någon välkomnande syn man möttes av när man närmade sig gården.

Återstår bara att flytta högen med gamla rötter som vi placerade bredvid stubbarna med förhoppningen att de skulle ta dem med när de ända var här med lastbil och kran. Tji fick jag. Och inte nog med att de lämnade alla rötterna, ett tiotal stubbar ligger också kvarlämnade.

Ska försöka hitta på något vettig att göra med gamla stubbar och rötter. Har jag tur finns det någon träsnidare eller konstnär som ser et värde i dem. Tillsvidare ska jag fixa en hög på en lite mer undanskymd plats.

Annons

Jag trodde det var kottår i år

På lite närmare håll kan man se att de här kottarna är hängda, de har öppnat sina fjäll och släppt ut sina frön.
På lite närmare håll kan man se att de här kottarna är hängda, de har öppnat sina fjäll och släppt ut sina frön.

Lade plötsligt märke till att mina granar var fyllda av kottar och tänkte ett ögonblick att det kanske var kottår. Men vid närmare eftertanke insåg jag att det måste ha varit förra året.

I södra Sverige är det kottår var tredje–fjärde år, mer sällan längre norrut. Men eftersom granen vanligen blommar i maj och kottarna mognar på hösten är det förra årets kottar som hänger kvar i granarna.

När granen blommar på våren kan man se de röda honblommorna, de är dessa som under hösten utvecklas till kottar. Granen är vårt vanligaste skogsträd och kan bli uppåt 400 år och nå en längd av 50 meter påstås det. Själv tycker jag att min egen gammelgran är en bjässe med sina dryga 20 meter och jag har nästan svårt att tänka mig en gran som är mer än dubbelt så stor.

Min egen gammelgran är knappt 20 meter hög skulle teoretiskt sett kunna bli dubbelt så hög. Men jag är rätt nöjd med den storlek den har.
Min egen gammelgran är knappt 20 meter hög skulle teoretiskt sett kunna bli dubbelt så hög. Men jag är rätt nöjd med den storlek den har.

En del upplever granskogar som lite trista och enahanda men gammal granskog är faktiskt en av de artrikaste växtmiljöerna. Lite mörkt blir det förstås med dessa väggar av gran längs vägarna och jag är glad att min granne i norr satsar på björkskog.

Det finns de som avråder från att göra om granskog till odlingsmark eftersom granarna dels försurar jorden och dels utvinner nästan all näring som finns i den. Nu är det precis det jag gjort med min nyodling, och visst var marken sur – men inte värda än att några ton kalk kunde få ordning på problemet.

Att den gamla granskogen var näringsfattig har jag löst med gröngödsling och efter två år med baljväxter som rödklöver och sötväppling är jorden i hyfsat skick igen. Samtidigt är det nästan en fördel med lågt näringsinnehåll eftersom jag håller på att utvidga mina örtodlingar.

Först trodde jag att det var kottår i år, men insåg snabbt att det måste ha varit förra året.
Först trodde jag att det var kottår i år, men insåg snabbt att det måste ha varit förra året.

Efter hand håller jag på att glesa ut mitt granbestånd. I den igenväxta delen av min skog finns det dungar av självsådda granar. Stort sett ogenomträngliga. Men det har den fördelen att granarna där blivit undertryckta – de är långa och smala vilket passar utmärkt som gärdsgårdsstörar nu när jag ska utvidga mitt viltskydd. Och de granar som blivit större hamnar i vedboden.

Grannens gallring ger vidgade vyer

Det har ljusnat på gårdens norra sida. Efter röjning och gallring verkar det bli en riktigt vacker björkskog.
Det har ljusnat på gårdens norra sida. Efter röjning och gallring verkar det bli en riktigt vacker björkskog.

Först röjsåg, sen skördare och till sist skotare. Nu har min granne gallrat skogen norr om min gård och förvandlat en snårskog till björkdito.

Har egentligen aldrig haft något att anmärka på grannens skog men den har varit så snårig att jag undvikit att promenera där. Jag har hållit mig mest söder om gården. Men de första veckorna i mars kom maskinerna och började jobba.

Pumah håller koll på vad som händer runt gården. Katter, sogsmaskiner och bilar passerar inte obemärkt. Men utomhus har hon stor respekt för de flesta motorredskap.
Pumah håller koll på vad som händer runt gården. Katter, skogsmaskiner och bilar passerar inte obemärkt. Men utomhus har hon stor respekt för de flesta motorredskap.

En del tycker illa om all verksamhet i skogen – den ska vara som den är. Men för mig är skog en odling precis som andra. Skillnaden ligger i tidsperspektivet. Och jag är glad att grannen bestämde sig för att spara björkarna. Gran finns alldeles för mycket av som det är.

En annan bonus är att jag nu ser ner till gärdena på andra sidan skogen. Alltid trevligt med mer utsikt. Sen får jag väl se hur det blir när björkarna slår ut om några veckor. Men att det är promenerbart är en stor vinst i alla fall.

Nån gång, snart, ska jag ta itu med min egen skog och göra den framkomlig. Jag vet att jag sagt samma sak i flera år men nu känner jag att inspirationen kommer. Det blir nästan samma ordning för mig. Först röjsåg men sedan motorsåg. Och timret lär jag få släpa ut med handkraft. Men å andra sidan lär det inte bli några mängder och eftersom det ska gå till ved kapar jag upp det i hanterbara bitar redan i skogen.

Till vänster på bilden kan man se hur skogen såg ut innan röjning och gallring. Svårframkomlig för alla djur större än ett vildsvin.
Till vänster på bilden kan man se hur skogen såg ut innan röjning och gallring. Svårframkomlig för alla djur större än ett vildsvin.

Spillning i trädgården

Största pluttarna kommer naturligtvis från älgen.
Största pluttarna kommer naturligtvis från älgen.

När snön smälter kan man passa på att inventera vinterns besökare i trädgården. Bland de lättaste är hjortdjuren som inte bara lämnar avbitna grenar efter sig utan även spillning.

Hjortarnas spillning ligger storleksmässigt mellan rådjur och älg, precis som djuren själva.
Hjortarnas spillning ligger storleksmässigt mellan rådjur och älg, precis som djuren själva.

När det gäller betesskador så har hjortdjuren inga framtänder i överkäken. Det gör att betesskadorna från dessa är fransiga. Till skillnad från harar och kaniner som lämnar skarpt avbitna ytor efter sig.

Harar och kaniner lämnar runda kulor efter sig medan hjortdjurens lämningar är mer avlång. Det är rätt lätt att se skillnad på spillningen på storleken, i varje fall om den ligger i kulform. I perioder kan även hjortdjur lämna ”korvar” efter sig beroende på vad de har ätit.

Älgen lämnar runt 15 högar med spillning varje dag under vintern och eftersom födan under den här tiden är mycket fiberrik blir kulorna torra. Sommartid när älgen har mer att välja på kan spillningen vara betydligt lösare, ibland som komockor.

Rådjurens och dovhjortens spillning kan vara svårare att skilja åt. Dovhjortens spillning är oftast större men storleken på spillningen kan överlappa varandra. Både dov och rådjur lämnar runt 20 högar per dag efter sig.

Ibland kan det vara svårt att på håll se skillnad mellan hondjur av dovhjort och rådjur. Enklast är att titta på svansen: Dovhjorten har en 15–20 cm lång svans som den använder flitigt. Det är den ensam om bland de svenska hjortdjuren.

Rådjurens såillning är inte mycket större än harens, men man ser skillnad på den eftersom den är avlång.
Rådjurens pluttar är inte mycket större än harens, men man ser skillnad på den eftersom den är avlång. Ibland kan storleken variera så man kan blanda ihop spillning efter rådjur och dov.