Jag sköt ner svärmen med studsaren

Svärmen sätter sig hos drottningen medan spejare letar efter ett nytt bra ställe att bo på.
Svärmen sätter sig hos drottningen medan spejare letar efter ett nytt bra ställe att bo på.

Vid lunchtid brakade det loss. Himlen fylldes med dånande bin och flera timmars intensiv  kamp för att rädda svärmen inleddes. Till slut fick jag skjuta ner den med studsaren.

Var helt oförberedd på svärmen. Har ju bara haft bin några veckor. Men i C-kupan hade bina ännu inte gått upp genom spärrgallret och antagligen blev det för trångt.

 

Den kära drottningen kunde gärna få ha hittat en bättre plats att hänga på.
Den kära drottningen kunde gärna få ha hittat en bättre plats att hänga på.

Sen valde drottningen inte den bästa platsen att sätta sig – ur mitt perspektiv. Tolv meter upp i en björk. Pratade med Arne från Biodlarna i Nyköping och min granne som har haft bin i många år. Fram med en tom skattlåda och sen gällde det att försöka nå svärmen.


Fyra meter stege och två hoptejpade skaft till grensågar räckte inte upp. Och jag kände mig inte beredd att börja klättra i en björk med bikläder och en sexmeter  lång stör. Då föreslog grannen att jag skulle skjuta ner svärmen, det hade han gjort en gång i tiden. Så, fram med bössan och sen gällde det att hitta ett bra skjutläge.

Naturligtvis med solen i ögonen och svärmen i ett virrvarr av björkris. Satte första två skotten långt ner på grenen – utan större effekt. Tredje skottet satte jag på ett av de få ställen där grenen syntes tydligt. Och si, det rasade till i björken och grenen for i backen i ett moln av bin.

När grenen föll mot marken hoppade drottningen av och satte sig på en ny kvist. Här håller bina på att formera sig igen.
När grenen föll mot marken hoppade drottningen av och satte sig på en ny kvist. Här håller bina på att formera sig igen.

Tyvärr hade drottningen hoppat av i fallet och efter en halvtimme hade jag tre klasar med  bin hängande i björken. Men nu på fyra meters höjd. Nu var det bara att kapa grenarna under med sågen och sen med ett elegant snitt få grenen med bina att böja sig ner mot marken. Sen knipsade jag av kvistarna som bina hängde på med sekatören och lyfte ner dem i den väntande skattlådan. Ett antal tusen bin blev kvar på marken, men flyttade snart efter drottningen.

Nu är bina boxade och väntar på ny bostad.
Nu är bina boxade och väntar på ny bostad.

Nu står lådan skyddad mot regn ute på gräsmattan, och i morgon åker jag till Bifabriken i Töreboda för att skaffa ny botten och tak till min fjärde kupa.

2 reaktioner till “Jag sköt ner svärmen med studsaren”

  1. Vad kul! Jag har läst/hört om en som sköt ner med hagelbössa! Måste säga att jag gärna avstår från att hantera en svärm, men någon gång lär det väl hända…

    1. Jo, kul i efterhand. Men är man nybörjare blir det lite stressigt. Plötsligt ska man släppa allt man håller på med och ta itu med svärmen. Nu få jag hoppas att resten av bina sköter sig. Har pratat med en rutinerad biodlare och han var övertygad om att det berodde på att just den kupan inte hade gått upp genom spärrgallret. Då blir det för trångt för dem.

Kommentera