Nyodling

När jag först gav mig på mitt lilla röjningsprojekt hade jag inte en aning om vad som dolde sig under grönskan.
När jag först gav mig på mitt lilla röjningsprojekt hade jag inte en aning om vad som dolde sig under grönskan.

Nu börjar min första större odlingsyta likna en åker. Det har varit en lång process – men jag har väl i ärlighetens namn inte lagt ner hela arbetsdagar på projektet. En av fördelarna med lantlivet är att utrymmet för olika projekt är outsinligt.

Varje morgon till kaffet brukar jag fundera över vad som kan vara ett lämpligt beting för dagen. Och då tar jag hänsyn till såna faktorer som väder, humör och om jag har några väntande besök. Är det besökare på väg prioriterar jag sånt som ger snabbt synligt resultat. Lite barnsligt kanske – men jag vill gärna att det verkar som om jag gör snabba framsteg. Att gå med röjsågen tillhör inte den kategorin, inte heller vedhuggning eller att släpa ris. Såna projekt ligger mer åt evighetshållet. Sånt som aldrig tar slut. Då är det bättre att måla en vägg eller lägga golv i något rum. Jag har också ett antal flyttlådor som ännu inte blivit uppackade. Jag brukar flytta runt dem mellan olika byggnader allteftersom jag får en ny idé. Gräsklippning brukar jag däremot vänta med – det brukar vara en populär sysselsättning för besökande män. Traktorgräsklipparen var en lysande investering…

Men nu börjar som sagt min första åkerlapp se odlingsbar ut. I somras var den helt övervuxen med manshöga nässlor och sly. Jag har slagit den upprepade gånger, fällt skuggande träd och röjt sly. Jag har släpat bort ruttnade stockar som låg i en liten bröt mitt ute på åkern och plockar betongblock, stenar och bitar av hönsnät som legat halvt begravt i marken.


Senaste projektet var att köra över marken med jordfräsen. Det tog mig tre dagar (eller cirka åtta effektiva timmar). Resultatet blev över förväntan. Ytterligare ett antal stenar, stubbar och betongblock kom i dagen men jordfräsen tuggade på med glatt humör.

Samma mark efter ett antal timmars arbete.
Samma mark efter ett antal timmars arbete.

Till och med när det fastnade en gammal rostig tunna och ett armeringsjärn i valsarna fortsatte den snurra. Det lät förstås lite men fräsen höll. Den fungerar dessutom utmärkt som sorkskrämma. Körde nästan över en stor svart sork som förvirrat försökte orientera sig i den nya geografin.

Tänkte att det var ett bra tillfälle att träna upp Pumah till sorkjägare men först fattade hon inte var det var jag ville.
– Va, jaga, får jag jaga någonting verkade hon tänka.
Sen kom hon med full fart över åkern – sprang rakt över sorken och fortsatte ut i skogen. Där stannade hon skällande.
-Var, var? Var finns djuret jag ska jaga?
Det blir nog ingen riktig råtthund av henne.

Kommentera