Bländare blev blockering

Annons

Har du någon mental blockering? För mig har det varit det här med bländare. Jag vill ta bra bilder men min utveckling har tagit stopp någonstans mellan F1,8 och F16. Det har helt enkelt inte gått in.

F16 - liten öppning och stort skärpedjup. Jag tränar på produktfotografering för att få kunskapen att fastna. När den sitter ska jag försöka få bättre skärpa och exponering.
F16 – liten öppning och stort skärpedjup. Jag tränar på produktfotografering för att få kunskapen att fastna. När den sitter ska jag försöka få bättre skärpa och exponering.

Driver man en blogg, eller för den delen jobbar som journalist i det 21-århundradet, så måste man kunna ta godtagbara bilder. Hittills har jag fuskat mig fram. Jag har klarat mig genom yrkeslivet med förinställda kameror och ett flitigt avtryckarfinger. Kommer jag hem från ett jobb med ett hundratal bilder så har det alltid varit någon som gått att jobba upp till publicerbar kvalité. Men jag har känt mig som en bluff hela tiden.

Till bloggen har jag nästan enbart använt bilder från telefonen. Trots att jag investerat i en dyr systemkamera. Det här med bländare har känts oöverstigligt trots att jag bevisligen är bildbar inom en mängd olika områden. Jag har läst om bländare otaliga gånger. Försökt memorera själva orden: Stor bländare, liten siffra, mycket ljus och litet skärpedjup. Orden har jag kunnat ta in – men betydelsen har svävat bort någonstans.

Annons

F1,8 – stor öppning, litet skärpedjup. Jag tror jag kan det, min gud jag kan det! Hoppas jag.
F1,8 – stor öppning, litet skärpedjup. Jag tror jag kan det, min gud jag kan det! Hoppas jag.

Jag känner massor av duktiga fotografer och de har försökt förklara för mig. ”Det är enkelt, en stor öppning släpper in mer ljus och…” Där någonstans har jag börjar sväva bort. Börjat tänka – jag kan inte det här. Det är som för många år sedan när jag hade mattelektioner varje söndag med en tioåring. Det började alltid bra men allt eftersom tiden gick gled hon långsamt ut stolen tills hon hamnade på golvet. ”Det går inte, det är omöjligt.” Inga tårar, mer en uppgiven frustration.

Så har jag känt mig när det gäller bländare.

Men nu tror jag att jag förstår. Vill inte vara för tvärsäker. Det är som en fjäril som landat på handen. Den sitter där nu men skulle jag göra en häftig rörelse flyger den bort. Så jag rör mig försiktigt och försöker att inte grubbla över bländarens mysterier.

”Liten siffra – litet skärpedjup”. Jag nöjer mig med det och försöker fota så mycket som möjligt i förhoppningen att kunskapen ska fastna.

Annons

2 reaktioner till “Bländare blev blockering”

  1. Jag tror att felet många flickor gör när de försöker fatta matte är att de just tror att de ska förstå hur det blir som det blir på fel nivå. På en grundläggande nivå är det ju helt befängt att försöka förstå matte -iallfall när man är 10 år- räkneregler mm måste man bara acceptera (varje gång man multiplicerar 5 med 6 så blir det 30 även om man inte fattar varför det är så) och sedan får man försöka begripa tillämpningarna. Det är kanske likadant med dig kamerateknik, du begriper inte varför det blir olika skärpedjup rent fysikaliskt och därför fastnar det inte?

Kommentera