Man får vad man betalar för

Har skaffat en spridare för kalk och gödning. Först var jag inne på en handdragen – men har man traktor så har man – så det fick bli en modell med traktorkoppling. Eftersom mina behov i det här sammanhanget är måttliga nöjde jag mig med Julas variant för 995 kronor.

Efter mycket svärande är spridaren till sist i bruk.
Efter mycket svärande är spridaren till sist i bruk.

Som vanligt var Julas monteringsanvisning undermålig. På bilden av den färdiga vagnen saknas väsentliga delar och det finns inga instruktioner om vilka bultar som ska sitta var. Det innebär att man får montera den två gånger – först efter instruktionen och därefter skruva isär och montera den men med skruvarna på rätt plats.

Funktionen var dock hyfsad – kornad kalk och pellets sprids jämt – även om jag skulle velat ha tätare spridning – nu blev det ok med fullt spjäll öppet. Men visst skulle det vara bra att kunna dra på mer om man ville det.


Kalkmjöl däremot var rätt hopplöst att sprida med maskinen. Det rinner igenom rätt bra i början men sen packar det ihop sig. Satt ett tag och skakade spridaren medan jag körde men insåg rätt snart att det gick forta att bara skyffla ut det eländiga rykande mjölet.

Skälet till att jag använde kalkmjöl är att det är snabbverkande. Kornad kalk tar ett par år innan det ger effekt och enligt den jordanalys jag gjort på fältet så var kalciumhalten väldigt låg.

Kommentera