Trots en periodvis hård vinter, veckor med mer än 20 grader kallt och dessutom rådjur som bökat i odlingarna har palsternackorna klarat vintern bra. Och nu är det skördetid för övervintrad palsternacka.
Nu har jag inte medvetet sparat några palsternackor men några missar jag alltid på hösten. Och nu när våren är igång börjar de spira. Då gäller det att skörda dem direkt. All den energi som finns lagrad i roten går annars åt till att ge de gröna växtdelarna en skjuts och då blir roten torr och träig. Funderar på att spara någon för att ta egna frön. Palsternackan blir nästan en och en halv meter hög och klarar sig dessutom oftast utan stöd. Man får vara försiktig bara eftersom den korsar sig både med andra palsternackor och med morötter.
Passar man på att skörda övervintrad palsternacka i tid så har man en riktig delikatess med upp till tre gånger högre sockerhalt än de höstskördade syskonen. På hösten ska man skörda dem så sent som möjligt – helst efter den första frosten – eftersom palsternackan växer kraftigt den sista tiden.
Nu har jag inga mängder direkt men ett halvdussin blev det i alla fall. Utmärkta att stuva, göra mos på eller för att dryga ut en stuvning eller gryta. En annan favorit är rotfrukter i ugn med skivade rödbetor och palsternackor som man varvar, sen bara salta, peppra och ringla över lite chilihonung. En av mina favoriter.
En annan fördel med övervintrade rotfrukter är att man med lite planering kan vara självförsörjande nästan hela året. Klart att det är lite besvärligt att skörda i tjälad jord och djupt snötäcke – men för den perioden har man de lagrade rotfrukterna i jordkällaren.
Till hösten ska jag se till att spara ännu fler palsternackor och hoppas på att rådjuren ratar dem även nästa vinter.
