Ekarna har blivit två år

Annons
Birger – den största eken – har nu blivit ungefär 40 centimeter hög. Nästa år ska jag ta itu med ogräset och då kanske den får lite mer fart.
Birger – den största eken – har nu blivit ungefär 40 centimeter hög. Nästa år ska jag ta itu med ogräset och då kanske den får lite mer fart.

2015 planterade jag tre ekollon med ambitionen att följa dem hela vägen till stora träd. Nu har ekarna hunnit bli två år.

Våren 2015 fick jag tre ekollon av GrönaHannah. Först planterade jag dem i krukor och när värmen kom planterades de ut. Första sommaren växte de någon decimeter och årets resultat är ungefär detsamma.

För ett par år sedan såg ekarna ut så här. Men nu har de vuxit upp till små plantor.
För ett par år sedan såg ekarna ut så här. Men nu har de vuxit upp till små plantor.

Jag har långsiktiga ambitioner med de här ekarna och förhoppningsvis kommer de med tiden att bli några av de mest väldokumenterade träden i trakten.

Annons

Om du tycker bladen ser lite annorlunda ut så beror det på att detta är amerikansk rödek (Quercus rubra) som känns igen på att bladen är mer kantiga än runda. Ett annat sätt att känna igen rödek är att bladen blir kraftigt röda på hösten och det är därifrån den fått sitt namn.

Det finns gigantiska rödekar, en del uppåt 40 meter höga och med en omkrets på åtta meter. Skulle mina ekar nå de dimensionerna komet det att krävas lite omplanering av trädgården. Men lyckligtvis kommer det inte att vara mitt problem.

Hur stora mina ekar kommer att bli får du se om du fortsätter följa bloggen.

 

Annons

3 reaktioner till “Ekarna har blivit två år”

  1. År 1950 planterade en stockholmare, född och uppvuxen i norra Ångermanland, en ek på platsen och byn där han föddes. Enligt växt-zonsindelningen av Sverige, planterades eken i växtzon 6. Bekant är, att norr om Dalälven trivs varken ek eller adel.
    Åren har gått, men så för ungefär 8 år sedan bar eken frukt, ekollon. Skälet är nog klimatförändringen. Idag odlas vete i zon 4- 5, runt Örnsköldsvik,vilket var en omöjlighet för bara 20 år sedan. Även majs odlas idag av bönder som djurföda. Märkligt nog har denna förändring av odlingsklimatet förbigåtts med absolut allra största tystnad av befolkningen bosatta söder om Uppland. Varför? Rädsla för vad? Är det rädslan att erkänna att klimatförändringen redan idag,
    är en verklighet som har gått så långt att ingen idag, inte ens ´ på myndighetsnivå vågar erkänna detta?

  2. Ibland, när jag som läsare av din blogg, märker att oavsett mina eller andras kommentarer till dina pågående verksamheter på torpet, så är mina kommentarer ett tyst,stilla rop ut i tomma intet. Du, som verksam brukare av ditt torp, borde på något sätt återkoppla till oss kommentatorer på något sätt.Gillar du vad vi säger, har du åsikter om dem, kommentarerna, säg vad du själv anser, eller är våra kommentarer bara något strunt i största allmänhet, för din blogg. Enbart en möjlighet för dig att få reklamsponsorer. Så upplever jag ditt bemötande av oss som vill följa dina projekt. Om du nu inte har för avsikt att kommentera överhuvudtaget någonting, så ber jag att få tacka för den tid som varit, och för att jag har haft möjlighet att få ta del av ditt projekt trots att vi vet inte ens din adress. Jag tackar ödmjukt för vad du har bistått mig med och önskar dig all lycka framöver i dina odlingsbestyr.. Själv har jag idag skördat min första skörd av vindruvor i zon 6, cirka 160 kg. Skall nu pressa dessa och med lite hjälp av tur ..sen….vin! Jag önskar du hör av dig, även i fortsättningen, för din verksamhet, ja, rent banbrytande, är intressant.

    1. Du har helt rätt Harald. Jag har blivit dålig både på att blogga och på att svara på kommentarer – och det ber jag om ursäkt för. Hela bloggprojektet har hamnat lite i bakvatten när jag mer och mer fått ägna mig åt att dra in pengar till gården, och skrivandet tillhör tyvärr inte de lönsamma delarna av det jag gör. Jag ska försöka bättra mig – men samtidigt lever jag på gränsen för att lyckas balansera inkomster och utgifter. Era kommentarer påverkar inte ekonomin men får mig att känna att det finns några som bryr sig om vad jag skriver. Och det är jag djupt tacksam för. Nu håller jag på med årets glöggkok – 2000 flaskor som ska tas fram och då hamnar det högst på priolistan. Så jag vill att du och andra ska veta att det inte är likgiltighet utan annalkande panik som ligger bakom min senfärdighet. Ska anstränga mig för att sköta bloggen bättre. //Anders – som bor utanför Vingåker 🙂

Kommentera