Permakultur – ett pyramidspel?

Annons
Joel Salatin är en mycket expressiv och engagerande föreläsare. Tyvärr innehöll endagsseminariet väldigt lite om växtodling.
Joel Salatin är en mycket expressiv och engagerande föreläsare. Tyvärr innehöll endagsseminariet väldigt lite om växtodling.

Förra året var jag på en heldagskonferens på Stockholms universitet. Rubriken för konferensen var ”Småskalig Ekologisk Matproduktion som får pengarna att växa” – men verkligheten såg annorlunda ut.

Två lysande föreläsare var inbjudna: amerikanen Joel Salatin, som är ett av de riktigt tunga namnen i världen när man talar om alternativt jordbruk, och permakulturgurun Darren Doherty som har hjälpt över 2000 gårdar runt om i världen att ställa om till regenerativt jordbruk. Jag har ingen kritik mot dessa herrar. De är oerhört duktiga föreläsare och har gång på gång visat att deras idéer inte bara ökar produktionen, de minskar kostnaderna och skapar möjligheten att göra ett ”positivt ekologiskt fotavtryck” som Darren Doherty utryckte det. Det räcker inte med att vi minskar vår belastning på naturen – vi har en gammal skuld som vi behöver betala av på: reparera gamla skador på naturen. Ska jag ha några invändningar så är det till exempel att Salatins produkter inte hade varit godkända som ekologiska i Europa eftersom han använder konventionellt odlat foder och köper in konventionellt uppfödda ungdjur. Än en gång – de är fantastiska föreläsare och har mängder av bra idéer. Problemet låg på ett annat plan.

För ett par år sedan var jag på en helgkurs i permakultur. Väldigt trevlig och roligt, men det var inte mycket jag kunde tillämpa på mina egna odlingar.
För ett par år sedan var jag på en helgkurs i permakultur. Väldigt trevlig och roligt, men det var inte mycket jag kunde tillämpa på mina egna odlingar.

Jag åkte från gården för att gå på en konferens om hur man får lönsamhet i små ekologiska gårdar. Men fokus låg nästan uteslutande på köttproduktion. Att deras metoder fungerar tvivlar jag inte på – det har de redan visat. Men jag har ännu inte träffat på någon som försörjer sig på permakultur och växtodling. Protestera gärna. Jag vill inget hellre än att få lära mig av någon som kan leva enbart på permakultur. Jag vill lära mig.

Annons

Det är svårt att lära sig permakultur på egen hand. Praktiskt taget allt som skrivs på nätet talar om begreppet i svävande ordalag. Vackra ord om ett hållbart samhälle med bra miljö, solidaritet och glada arbetare. Det mesta handlar om att sälja böcker och kurser – och om du betalar så ska hemligheterna avslöjas. Mer konkreta exempel är sällsynta. Man ska odla på höjden, spara vatten (mycket fokus ligger på odling i områden med vattenbrist) och att plogen är ondskans redskap som förstör jorden. Många rekommenderar djupgrävning för hand, men vad skillnaden mellan djupgrävning och plöjning består i är svårt att se.

Visst, det finns massor av människor som tillämpar permakultur i sin trädgård eller små odlingar. Det finns dessutom en hel del människor som tjänar pengar på att utbilda människor i permakultur. Men så länge det inte finns kommersiella odlingar efter de här principerna bli permakultur bara ett pyramidspel: Människor odlar lite vid sidan om men tjänar de riktiga pengarna på att utbilda andra i permakultur och betalar man dessutom tillräckligt mycket kan man bli certifierad/diplomerad för att utbilda ännu fler. Men var kommer odlingen in?

Så länge det bara är ett fint ord utan praktisk tillämpning i stor skala så leder det bara bort från ett hållbart jordbruk. Vi lägger tid på kosmetik och betalar för kurser och diplomeringar i esoteriska odlingssystem.

Jag tror på att vi måste gå mot ett mer hållbart sätt att framställa mat. Men om det ska leda framåt måste det vara praktiskt genomförbart i stor skala. Annars är det bara en tillfällig modenyck.

 

Annons

8 reaktioner till “Permakultur – ett pyramidspel?”

  1. Huvudet på spiken som vanligt..! För två vintrar sedan gick jag ”permakultur gör lantbrukare”. Samma lärare som på nämnda seminarium. Kursen var på 9 heldagar,och var kraftigt subventionerad för att den riktade sig till jordbrukare. Till denna grupp räknades tydligen också jag som torpare, en kokboksförfattare, och diverse unga etusiaster. Permakultur är ju en ”tankeform” som i bästa fall kan ge bra idéer om hur man kan planera smart när man bygger upp sin gård. I sämsta fall är det som du säger Anders – ett pyramidspel för att berika de kända föreläsarna som försörjer sig på detta.

  2. Bra skrivet! Jag har själv försökt hitta bra info om permakultur då det verkar intressant, men som du skriver så hittar man sällan annat än stora ord men ytterst lite info. Kunde inte låta bli att skratta åt dina ord om plöjning vs djupgrävning, det är ju så sant!
    Tack för ett intressant inlägg!

  3. Håller med! Försökt hitta information om permakultur. Ibland kan man få fram att en blomma och en grönsak trivs tillsammans, men inte varför. Jag är ju nyfiken på varför,vad händer i jorden. Sen finns det som du säger så mycket inom permakultur som är mer än samodling. Har du hittat någon bra bok får du gärna tipsa.

  4. Här är ett exempel från Sverige som kanske kan vara intressant: http://www.ridgedalepermaculture.com. Jag vet inte om de koncentrerar sig på köttproduktion, i alla fall har de flera djur. Men en extensiv odling också, kanske i en storlek som kan vara till intresse för dig!

    1. Ser intressant ut, tack för tipset! Men som andra permakulturgårdar verkar det handla mycket om kurser och utbildningar. Tror säker de är duktiga på vad de gör men fokus verkar inte ligga på växtodling.

  5. Min uppfattning av permakultur i Sverige är att det är en subkultur snarare än ett designsystem för att försörja människor med mat. Projekt jag sett underskattar effekten av successiv plantering, etableringsåtgärder (bevattning t.ex.), avstånd mellan växter som tillåter dem bli friska långsiktigt och ge mat av bra kvalitet och växter utan en orgie av olika svampsjukdomar, långsiktigt planerande, kraften i vilda växter (japp, det är klokt att initialt rensa ogräs och faktiskt se till att mark täcks regelbundet) m.m.
    Man kan nog göra många liter fyllevin av bär i en skogsträdgård. Men mat för allmänhet och inkomst för att upprätthålla någon slags kontakt med samhället kommer någon annanstans ifrån.
    Ser ingen entreprenörsanda, genuint samarbete med trädgårdsnäringen och riktiga satsningar på alternativ livsmedelsförsörjning. Mitt intresse för permakultur har lämnat en bitter eftersmak.
    Ridgedale har jag aldrig besökt. Mitt intryck är att det är det mest spännande projektet i landet. De får in inkomster av grönsaksprenumerationer, kött och ägg. Men är vad jag förstått starkt beroende av gratis arbetskraft genom volontärarbete och kursverksamhet.
    Tack för din blogg! Jag tror rabarber och äpple kan fungera väldigt bra ihop. Arbetsbördan ligger på helt olika perioder av säsongen.

    1. Det var samma sak med Salatins gård. De har alltid mängder av gratisarbetande volontärer på plats för att lära sig permakultur. Och med gratis arbetskraft är det lättare att få en sån gård lönsam.
      Tack själv. När jag planerar odlingarna försöker jag sprida arbetsinsatserna över året och som du skriver fungerar äpplen/rabarber bra.
      //Anders

  6. Det slår lite huvudet på spiken. Finns en hel del info där ute om man letar. Bäst info hittar man på begreppet skogsträdgård.

    Men det är har inget med kommersiellt att göra. Sedan skulle jag hellre kolla på källorna än någon som blandar i Sverige. Rekommenderar dig Curtis Stone och J-M Fortier om du vill titta på system som fungerar kommersiellt även i Sverige.

Kommentera