Ogräs

Sidan innehåller annonslänkar

Naturen är full av livskraft och strävar efter att fylla varje bit av blottad jord med liv. Lämnar man jorden att sköta sig själv kommer de mest anpassningsbara växterna att ta över – och det är sällan de växter vi själva valt att så eller plantera. 

Särskilt livskraftiga växter kallar vi ogräs – men bara när de går emot vår vilja för hur odlingen ska se ut. Vill man ta kontroll över sin trädgård måste man hjälpa de växter man vill ha och skapa ett otrevligt klimat för övriga.




Rensa bort alla ogräs med ett par veckors mellanrum i början på säsongen. Bäst är att ta dem vid kompensationspunkten (det läge där energireserverna i rotsystem är som minst). Då slår förlusten av de gröna delarna hårdast mot växten – t. ex. kirskål som tas när de har 5–10 blad.

På lantbruksskolan hade vi den här som kursbok och vi fick i uppgift att lära oss de tio vanligaste ogräsen på vår egen mark – kan man det klarar man sig långt.
På lantbruksskolan hade vi den här som kursbok och vi fick i uppgift att lära oss de tio vanligaste ogräsen på vår egen mark. Kan man det klarar man sig långt.

För att lära sig identifiera ogräset tidigt rekommenderar jag boken  ”Ogräs på åker och i trädgård”. Vi hade den som kursbok på lantbruksskolan och den innehåller både fakta och bilder på de vanligaste ogräsen. Särskilt bra är att det finns bilder på ogräsen när de är små. Du hittar boken här och den kostar bara en dryg hundring.

Favoritredskapet  – förutom fräsen – är min hjulhacka. Emellanåt går jag en runda och sprider förödelse bland de felväxande plantorna med röjsågen.

Eftersom jag odlar ekologiskt använder jag bara långsiktigt hållbara metoder mot ogräs. Det innebär oftast mer arbete men samtidigt har jag kontroll över jorden och vet att den på sikt bara blir bättre och bättre. Jag har testat både glyfosat och så kallat naturliga medel som ogräsättika. Min erfarenhet är att glyfosat i de doser som är tillåtna i trädgårdar fungerar hyfsat, men inte perfekt. Ogräsättika kändes som bortkastade pengar. Här kan du läsa om mitt försök med glyfosat.

Man brukar skilja på två sorters ogräs – fröogräs och rotogräs.

Fröogräs

Fröogräsen kommer nya varje år – fröna ligger lagrade i jorden och dessutom kommer det nya med vinden. Tar man itu med dem i tid brukar de inte vara ett alltför betungande problem – så rensa regelbundet särskilt i början av odlingssäsongen. Man brukar skilja på vinteranuella och sommaranuella fröogräs beroende på om de gror på hösten eller på vintern.

Hampdån har fina blommor men otrevlig stjälk.

Hampdån är det enda fröogräset på mina marker som jag upplevt som besvärligt. Men efter regelbunden bearbetning ser jag den inte längre som ett problem.

Här har jag skrivit mer utförligt om hampdån.

Ett mindre exemplar. Efter plöjning och två överfarter med jordfräs var det två växter som återkom nästan direkt - skräppa och pepparmynta.

Skräppa kan också räknas till fröogräsen. Även om det är en perenn växt så sprider den mängder med fröer som kan leva mycket länge i jorden. När jag flyttade hit till gården såg jag skräppan som en av mina värsta fiender – men efter regelbundna jakter känns det som om jag har fått kontroll på den. Här kan du läsa mer om bekämpning av skräppa.

Kamomillen växer bra, till nästa år ska jag bara komma på ett mer rationellt sätt att skörda. Det tar för lång tid att handplocka dem i stor skala - eller så är jag bara för lat.

Kamomill – Kan vara ett ogräs men ger samtidigt ett gott te om man torkar blommorna. Finns i södra Sverige och är vanlig i höstsådda grödor. Blir 10–40 cm hög med grenig stjälk. Blommorna likar baldersbrå men blomkorgen är upphöjd hos kamomill. Sprids och förökas med frö.

Snärjmåra – finns i södra Sverige, främst i näringsrika jordar och höstsådda grödor. 30–120 cm lång liggande eller klättrande, grenig fyrkantig stjälk med krokborst. Sprids och förökas med frön, huvudsakligen vinteranuell.

Trädgårdsveronika – trivs på lätta näringsrika jordar, vanligast i trädgårdsodlingar och höstsådda grödor. 5–30 cm lång grenig hårig stjälk. 8-12 mm stora blå blommor. Sprids med frö, sommar- och vinteranuell.

Åkerförgätmigej – sprids och förökas med frö. Som för många vinteranuella ogräs kan de lockas att gro genom en grund jordbearbetning under hösten och sedan plöjas ner.

Baldersbrå – finns hela landet och i alla grödor. Blir 30-60 cm hög, med grenig stjälk, blommorna liknar kamomill. Sprids och förökas med frö och är huvudsakligen vinteranuell.

Blåklint – finns i Östergötland, Svealand och delar av Norrland, främst i höstsådda grödor. Blir 20–80 cm hög med filthårig, grenig stjälk. Blommorna oftast klarblå. Sprids och förökas med frö, huvudsakligen vinteranuell.

Lomme – finns i hela landet och i alla typer av grödor. 5-40 cm hög grenig stjälk med rosettställda örtblad. Vita blommor med långsträckta blomställningar. Fröskidan karakteristiskt trekantig. Sommar och vinteranuell, sprids med frön.

Penningört – finns i hela landet och är vanlig i alla grödor utom vallar. 10–50 cm ofta grenig stjälk. 3-4 mm stora vita blommor i långsträckta blomställningar. Fröskidorna liknar pengar och plantan har stark lökdoft. Sprids med frön, sommar och vinteranuell.

Rotogräs

Frän den lilla kvickrotsplantan sträcker sig ett långt rhizom. Om den inte plockas bort så blir de nya plantor med kvickrot längs rhizomet.

Kvickrot är egentligen bara ett problem på åkrar och i perenna odlingar. I gräsmattan blir den snabbt utkonkurrerad när gräset klipps och i rabatterna är det hyfsat lätt att dra upp både plantan och det långa rhizomet. Men odlar man perenner gäller det att hålla efter den. Här har jag skrivit mer om kvickrot.

Kärsen trivs, men bara där klipparen inte kommer åt. De gillar inte att trimmas.

Kirskål eller kärs som den också kallas är en livskraftig krabat som kan täcka stora markytor. Men den gillar inte att klippas. Klipper man ner den regelbundet tröttnar den till slut. I rabatter kan man dra upp de långa rötterna för hand och helt enkelt plocka bort dem.

Nässlor en av de första godsakerna som du kan skörda i trädgården. Och får de en egen plats så är de inte längre ett ogräs.

Nässlor har jag i överflöd men ser dem inte som ett stort problem. Gillar näringsrik jord som mina gamla kaninhagar och i gödslade rabatter. Ta dem när de är små och ät upp dem själv, eller gör punktinsatser med kraftiga handskar. De har också ett ytligt rotsystem som går hyfsat lätt att plocka bort med grep på våren när marken är mjuk.

MossaMossa är lättare att acceptera än att bekämpa. Under våren brukar jag ha mycket mossa i gräsmattan men när värmen kommer konkurrerar gräset ut den. Mitt bästa bekämpningsmedel är faktiskt gräs. Om gräset bara har tillräckligt med näring och syre sköter det kampen mot mossa på egen hand. Kalk, gödsel och lutning av gräsmattan – sen försvinner mossan oftast av sig själv. Här har jag skrivit mer om mossa.

Hästhoven syns inte bara i landsvägskanten. Ute i min nyodling dyker de upp lite varstans.

Tussilago (Hästhov) – Tussilagon är ett vacker vårtecken, men med sitt omfattande rotsystem kan den bli ett problem om den får fäste där man inte vill ha den. Många vanliga ekologiska bekämpningsmetoder är relativt verkningslösa mot tussilago. Dess enda egentliga svaghet är att den behöver mycket ljus. Mer om att bekämpa tussilago.

Åkertistel – är en perenn som förökas med utlöpare men även med frö. Små plantor bildar utlöpare som året efter kan bilda blombärande skott. Åkertisteln de besvärligaste ogräsen i odling utan kemisk bekämpning. Fröna sprids med vinden över stora arealer och eftersom de är storväxta konkurrerar de framgångsriks med grödan. Vid riklig förekomst blir skörden mycket försvårad och skördeförlusterna kan bli avsevärda.

 

2 reaktioner till “Ogräs”

  1. Oj vilken tur du har, du tycks ha sluppit åkerfräken Värre än summan av alla ovanstående tillsammans!

    1. Vist finns det lite åkerfräken på sina ställen. Men hemma hos mig är den inget problem.

Kommentera