Annons

Humlor i trädgården

Det är sällan någon blir stucken av en humla men den som gräver sig in i ett jordhumlebo får räkna med att de försvarar sig. Det finns flera arter av jordhumlor och tillsammans utgör de majoriteten av de humlor du kan se i trädgården.
Det är sällan någon blir stucken av en humla men den som gräver sig in i ett jordhumlebo får räkna med att de försvarar sig. Det finns flera arter av jordhumlor och tillsammans utgör de majoriteten av de humlor du kan se i trädgården.

Fågelskådare finns det gott om – men hur många skådar humlor? Att artbestämma humlor i trädgården är en vilsam sysselsättning och dessutom ganska lätt eftersom det finns färre än förtio arter i Sverige.

Jag har precis påbörjat mitt skådande och bockar av allt eftersom jag ser nya arter. Humlor är dessutom betydligt lättare än fåglar att fånga på bild.

Som biodlare vet jag hur viktigt honungsbiet är för pollineringen, men trädgården skulle inte må lika bra utan humlor. När fruktträd som äpple, päron och körsbär blommar kan det behövas några hundra tusen honungsbin för att hinna med all pollinering. Men humlor har ett par fördelar.

Den helsvarta vallhumlan är en av de vanligaste humlearterna. Och en av de enklaste att artbestämma.
Vallhumlan (Bombus subterraneus) är en av de vanligare humlearterna i Sverige men är utdöd i stora delar av Europa. Det är en långtungad humleart som föredrar baljväxter som rödklöver och sötväppling. Känns enklast igen på den ofta helsvarta korta pälsen.

Bin kommunicerar med varandra och finns det till exempel blommande rapsfält i närheten så kommer nästan alla bin att dra på det eftersom det är den lönsammaste källan för pollen och nektar. Samtidigt betyder det att andra blommor kommer att bli förbigångna – bina föredrar det bästa. Humlor flyger mer som individer. De ger därför även mer udda växter en chans att bli pollinerade.


Följ livet på landet – prenumerera på fstvs.se 


En annan fördel med humlor är att de flyger i lägre temperatur än bin. Bina vill helst ha 15-16 grader för att börja jobba, humlorna är tåligare och nöjer sig med tio grader. Pollinering vid låga temperaturer är särskilt viktig för växter som blommar tidigt och under kalla vårar.

Hushumlan är en art som bygger stora samhällen med över hundra individer. Den har fått sitt namn eftersom den bygger bo i husväggar, fågelholkar eller gamla trädstammar. Kan förväxlas med Taigahumlan som har samma teckning – men den finns bara i Norrland.
Hushumlan (Bombus hypnorum) är en art som bygger stora samhällen med över hundra individer. Den har fått sitt namn eftersom den bygger bo i husväggar, fågelholkar eller gamla trädstammar. Kan förväxlas med Taigahumlan som har samma teckning – men den finns bara i Norrland.

Honungsbin kan ha samhällen med uppåt hundratusen bin men humlornas samhällen är betydligt mindre. Från ett tiotal arbetare upp till ett hundratal.  En annan skillnad är att bina övervintrar som samhälle –  hos humlorna är det bara drottningen som övervintrar. Hon parar sig under sensommaren och överlever sedan genom att gräva ned sig i marken. På våren börjar hon leta efter ett lämpligt bo.

Humlor har olika boendekrav

Humlearterna föredrar olika bon. En del flyttar in i jordhålor som gamla musgångar, andra föredrar stenmurar och en del flyttar in i husväggar gamla stubbar eller håligheter i träd. De olika arterna föredrar också olika växter. Man brukar skilja på långtungade och korttungade humlor där de förra föredrar djupa blommor som rödklöver och vallört.

Det finns många humlearter med liknande teckning – särskilt de vit-svart-gula kan vara knepiga att känna igen. Det här är sannolikt en trädgårdshumla men för att vara säker behöver man en bild rakt ovanifrån med bra kontrast.
Det finns många humlearter med liknande teckning – särskilt de vit-svart-gula kan vara knepiga att känna igen. Det här är sannolikt en trädgårdshumla men för att vara säker behöver man en bild rakt ovanifrån med bra kontrast.

En fjärdedel av Sveriges humlearter är snylthumlor – de utmärker sig genom att ta över andra humlors bon, ofta genom att döda drottningen. De saknar förmågan att samla pollen och starta ett eget samhälle och lever därför som parasiter på andra arter. De flesta är specialiserade och liknar värdhumlornas drottning i storlek och teckning.

Börja skåda humlor

För att börja med humleskådning är det bra att ha en kamera med teleobjektiv. Sen är det bara att sätta sig bekvämt i skuggan nära en bra dragväxt som lavendel eller oregano (Kungsmynta). Jag tycker det är enklast att ta bilderna först och sen artbestämma dem framför datorn. Ta många bilder – det kan vara svårt att få riktigt bra skärpa när det finns mycket blommor. Eftersom det finns ett begränsat antal arter tycker jag det är enklast att använda SLU:s plansch när jag bestämmer art.

Räkna med en hel del bifångst i form av fjärilar när du fotar humlor – en sidoeffekt det ät lätt att leva med.

 

 

Annons

Torka – då måste man prioritera i trädgården

Nu går spridarna för tredje dygnet i äppelodlingen. Vet att det är många som har det snålt med vatten nu men med djupborrad brunn på 100 meters djup har vattentillgången alltid varit god.
Nu går spridarna för tredje dygnet i äppelodlingen. Vet att det är många som har det snålt med vatten nu men med djupborrad brunn på 100 meters djup har vattentillgången alltid varit god.

Två månader med torka – totalt mindre än 30 mm regn. Dessutom högsommartemperaturer en stor del av tiden. Då gäller det att använda vattnet med förnuft.

Överst på listan kommer förstås nyplanterade träd och buskar. Dels för att de är en stor investering och dels för att de inte haft en chans att skaffa sig djupa rötter. När de väl etablerat sig brukar de kunna klara torkan bra, men första åren kräver de omsorg. Precis som under torrperioderna förra året låter jag spridarna gå i äppelodlingen. Men inget duttande.

Vattna rejält vid torka

Lite vatten ofta kan göra mer skada än nytta. Det fuktar bara det översta jordlagret och då är det dit rötterna söker sig. Och med grunda rötter blir träden både vind- och torkkänsliga. Jag kör spridarna minst tolv timmar på varje plats så att träden får en rejäl rotblöta.


Följ livet på gården genom att prenumerera i spalten till höger.


Första prioriteringen var enkel men sen blir det svårare. Då måste man väga nytta mot tålighet och offra delar av trädgården. Perenner brukar ofta ha bra rotsystem men klarar inte hur mycket torka som helst. Så när det ser ut som det gör nu kanske man ska prioritera dem i alla fall. Jag kommer att sätta min blåbärsodling som nummer två efter äpplena. Blåbär är relativt torktåliga men har grunda rötter och om de ska orka bära frukt behövs vatten.

En del tror att en oklippt gräsmatta med långt gräs är bäst vid torka. Men då ökar avdunstningen så det bästa är ett mellanting – varken för kort eller för långt. Mitt gräs vattnas aldrig.
En del tror att en oklippt gräsmatta med långt gräs är bäst vid torka. Men då ökar avdunstningen så det bästa är ett mellanting – varken för kort eller för långt. Mitt gräs vattnas aldrig.

Chiliplantorna i växthuset har eget vatten så de behöver jag inte bekymra mig om. Värre då med rotfrukter och potatis. De behöver mycket vatten för att frodas men måste jag ställa dem mot fruktträd och bärbuskar så kommer jag att offra dem. Rabarberna med sina stora blad drar mycket vatten om man inte skördar. Bäst är att skörda och lämna bladen som marktäckning – om man inte har svampsjukdomar förstår.

Gräset får sköta sig självt

Längst ner på listan kommer gräsmattan. Jag är trygg med att den kommer att hämta sig även efter en lång torrperiod. Efter den torka vi har nu finns det gulla fläckar – men kommer regnet så hämtar den sig. Och nu är det i skuggpartierna – där mossan angrep i våras – som gräset trivs bäst.

Hur prioriterar du bevattningen?

Annons

Flaggstänger ska planteras djupt

Kanske är den lite för kort? Men å andra sidan finns det människor med större problem än storleken på en flaggstång.
Kanske är den lite för kort? Men å andra sidan finns det människor med större problem än storleken på en flaggstång.

Uppdatering: För fem år sedan skänkte mina föräldrar en flaggstång till gården och så här gjorde jag för att få den på plats.  Första delprojektet var att gräva en grop för fundamentet. En meter är längre än man tror.

En meter långt är inte särskilt mycket. En meter på höjden är inte heller särskilt imponerande. Men en meter på djupet – som krävs när man ska gjuta en flaggstångsfot – är en hel del. Särskilt som armarna inte räcker till på slutet.
En meter långt är inte särskilt mycket. En meter på höjden är inte heller särskilt imponerande. Men en meter på djupet – som krävs när man ska gjuta en flaggstångsfot – är en hel del. Särskilt som armarna inte räcker till på slutet.

Enligt medföljande instruktioner skulle hålet ha en diameter på 40 cm och vara en meter djupt. Första 50 centimetrarna gick lekande lätt. Men när jag passerat matjord och alv blev det knepigare.

Fram med spettet och sen fick jag ligga på marken för att få upp stenarna en och en. Inte var det så lätt att få upp jorden heller. Kunde inte heller gräva ett större hål för då går det åt alldeles för mycket betong.

Sista 20 cm tog lång tid. Fick peta upp jorden på en potatishacka och sen lyfta upp ett par deciliter i taget. Sen kom vattnet. I maj låg tydligen grundvattnet på 80 cm vid det här stället. Eller så hittade jag en liten källa. Här hade en stolpspade kommit väl till pass.

Hur som helst lär det bli att ösa innan jag fyller på betongen, tänkte jag. Hade en lastpall med tolv säckar betong stående bredvid och tänkte gjuta när andan föll på. Men det tog sin tid.

Flaggstångsfoten gjuten

Först var det för kallt, sen fick solskenet mig att prioritera andra jobb, sen var det för regnigt. Till slut tog ursäkterna slut och flaggstångsfoten blev gjuten. Eftersom det hade regnat veckan innan hade grundvattnet stigit. De nedersta  femton centimetrarna i mitt en meter djupa hål var därför vattenfyllt.

Gjutning är ett smutsigt och tröttsamt hantverk. I varje fall när man blandar säck för säck med handblandare.

Försökte ösa undan innan gjutningen – men insåg rätt snabbt att det inte gick. Öste jag riktigt snabbt kunde jag sänka vattennivån, men den steg direkt när jag slutade. Därför bestämde jag mig för att betongen kommer att tränga undan vattnet, så så fick det bli. Det gick åt nio säckar för att fylla hålet. Nästa gång blir det cementblandare. Att blanda i hink är nog ok för någon enstaka säck, men blir det mer är det ett slit.

För att det skulle fungera blandade jag först i en hink så noga jag kunde. Sen tömde jag den hinken i en annan och blandade igen. Insåg att hur noggrann jag än var så låg det torrt bruk kvar någonstans i botten på hinken. Så tvåhinksmetoden var nödvändig.

Lätt att resa flaggstång

Tre timmar senare kunde jag i alla fall trycka fast flaggstångsfästet. Gick lite trögt att få ner det i betongen men till slut var det i alla fall på plats. Man får se till att få det någorlunda i våg med hjälp av vattenpass. Finjusteringen kan man göra med muttrarna på flaggstångsfästet. Jag avslutade gjutningen med att rista in årtalet i flaggstångsfoten.

Fyra dagar fick betongen härda – men på onsdagen blev det flaggdag.

Dessutom var det var det nationaldag när jag passade på att flagga för första gången på gården. Att resa flaggstången var en baggis. I alla fall om man mastat några båtar genom åren. En modern flaggstång lyfter man lätt på egen hand och foten är dessutom försett med ett gångjärn. Bara att fästa detta på stången och sedan resa upp den.

Så nu gäller det att passa flaggdagar. Har man inte tillräckligt att göra går det alltid att skaffa nya sysselsättningar.

 

Stockros – sensommarens drottning

Mina perenna stockrosor visar sig nu i all sin prakt. Och en stockros klarar sig hyfsat även i en trädgård som ger utrymme åt vilda växter.
Mina perenna stockrosor visar sig nu i all sin prakt. Och en stockros klarar sig hyfsat även i en trädgård som ger utrymme åt vilda växter.

När vårens och försommarens blommor gett upp är det dags för sensommarens drottning att ta över – och en stockros pryder trädgården tills mörkret tar över igen.

Stockrosor finns i en mängd olika färger. Jag frösådde mina för ett par år sedan och den sommaren fick jag nöja mig med små gröna växter. Först år två kom belöningen.

Stockrosen kan bli upp till två meter hög och blommorna kommer direkt på stjälken i både fyllde och halvfyllda varianter som blommar från juli till september.

Tycker det är lite spännande när man inte vet vilka färger det kommer att bli.
Tycker det är lite spännande när man inte vet vilka färger det kommer att bli.

Den brukar räknas till de tvååriga växterna, men klipper man ner stjälken på hösten har man goda chanser att den övervintrar och med lite tur har du en flerårig stockros. Mina kommer tillbaka år från år – en kombination av övervintring och självsådd.

Det går att köpa färgrena frön – men eftersom de pollineras av insekter får man räkna med att egna frön kan bjuda på helt nya färgkombinationer.
Det går att köpa färgrena frön – men eftersom de pollineras av insekter får man räkna med att egna frön kan bjuda på helt nya färgkombinationer.

Frökapslarna kan plockas när de blivit bruna och stjälken torkat. Låt dem torka inomhus och bryt sedan sönder kapseln för att få ut fröna. De går att så direkt på friland i maj-juni, men jag föredrar att förså dem inomhus redan i mars. Annars självsår den sig lätt och jag har gamla stockrosor som dyker upp lite här och var i trädgården.

Stockrosens blommor är ätliga och både blommor och rot har ansetts ha sårläkande egenskaper.
Stockrosens blommor är ätliga och både blommor och rot har ansetts ha sårläkande egenskaper.

Jag räknar stockrosen till mormorsväxterna, såna man hittar i gamla trädgårdar. Och eftersom den är både vacker och tacksam tillhör den mina favoriter bland blommorna. Särskilt som den med sin längd syns över allt ogräs.

Stockrosen trivs bäst i solsken och och i djup välgödslad jord. Helst planterar jag den mot ett staket eller en vägg eftersom den långa stjälken inte klarar allt för kraftig vind.

Söndagsfilmen: Veganerna och honungen

Söndagsfilmen kommer en dag för sent den här veckan eftersom jag var bortrest i helgen. Den här gången handlar filmen om veganernas syn på biodling.

Jag träffade en vegan i helgen och kunde inte låta bli att diskutera biodling. Ur mitt perspektiv är biodling något av det mest fredliga och djur-/natur-vänliga man kan ägna sig åt. Veganerna har en annan bild…

Sen kan man inte dra alla veganer över en kam – eller så kan man det när det gäller synen på biodling. Det verkar vara en mörk bild som målas upp av oss biodlare på olika veganforum. Och okritiskt verkar alla tro på nidbilden.

Därför har jag i den här filmen försökt bemöta argumenten om hur illa bina behandlas, hur de hålls i fångenskap och dödas för att jag ska komma år deras honung.