Annons

Kan man räta upp ett träd?

Mellan tallen och björken står enen. Men den verkar föredra att hängs ut över vägen.
Mellan tallen och björken står enen. Men den verkar föredra att hängs ut över vägen.

Jag har ett litet problemträd nere vid äppelodlingen. En fyra meter hög en som bestämt sig för att luta ut över vägen. Nu är trafiken inte särskilt intensiv men jag ser det som en tidsfråga innan någon timmerbil tar den med sig.

Dessutom lutar enen mot stängslet och gör det omöjligt att sträcka stängseltrådarna ordentligt. Så frågan är om det går att räta upp ett mindre träd. Jag har redan tidigare stöttat upp den för att hålla vägen någorlunda fri, men den verkar inte ha fattat vinken.

Med hjälp av en spakvinsch fick jag upp trädet så det står hyfsat rakt. Men det är stora krafter i rörelse. Så att fästa den vid en stolpe kommer knappast att gör någon skillnad.
Med hjälp av en spakvinsch fick jag upp trädet så det står hyfsat rakt. Men det är stora krafter i rörelse. Så att fästa den vid en stolpe kommer knappast att gör någon skillnad.

Idag tog jag till det lite grövre artilleriet och vinschade upp trädet så det fick en mer upprätt och respektabel hållning. Ska bara försöka hitta något sätt att behålla det i den positionen.

Hade det varit en gran eller ännu hellre en asp så hade det inte varit något problem. Men vissa träd har jag en särskild känsla för. Som ädellövträd, fruktträd – och en. Därför vill jag göra ett försök att ha den kvar.

När enen är uppspänd går det hyfsat bra att sträcka upp stängslet.
När enen är uppspänd går det hyfsat bra att sträcka upp stängslet.

Med motorsågen skulle det här kunna lösas på några minuter men jag har bara något tiotal enar på gården och sätter därför bevarandetanken först. Men om jag inte hittar någon lösning så får det bli väldoftande smörknivar av den.

Hur som helst är jag tacksam för förslag. Kan man lära en gammal en att stå?

 

Annons

Äppelodlingen planterad

Du ser rätt - jag vattnar trots bevattningsförbudet. Det gäller bara kommunalt vatten och bevattning från vattendrag. Har man egen brunn som jag förvaltar man själv över vattnet – och för mig är äppelodlingen prioriterad.
Du ser rätt – jag vattnar trots bevattningsförbudet. Det gäller bara kommunalt vatten och bevattning från vattendrag. Har man egen brunn som jag förvaltar man själv över vattnet – och för mig är äppelodlingen prioriterad.

Efter ett par slitsamma veckor är min äppelodling äntligen i jorden. Drygt 170 träd har fått en nytt hem här på gården och nu är det bara efterarbete med att snygga till runt omkring som återstår.

Sen ska träden beskäras förstås, och spaljeras, och vattnas och det ska rensas ogräs. Men det känns ändå som om det värsta är över. Redan för tre år sedan började jag förbereda marken för min äppelodling. Eftersom det var granskog här tidigare har den kalkats, grundgödslats och såtts med gröngödsling.

I höstas plöjde jag upp fårorna för äppelodlingen. Hade jag varit smart hade jag lagt upp ryggar redan då (plöjt igenom marken år båda hållen). Nu fick jag vårplöja i andra riktningen vilket medförde att det fanns en hel del grästuvor att bråka med.


För mer texter om livet på landet följ mig på Facebook.
Eller prenumerera i högerspalten.


Sen använde jag min treskäriga potatiskup för att dra upp fåror vilket underlättade grävande betydligt. Ändå – vi har grävt 170 gropar – och det har tagit på krafterna. Sen har jag satt grova stolpar i ändarna på raderna och slagit ner mindre stolpar emellan. Dessutom har jag dragit några hundra meter tråd som träden ska bindas till. När detta var klar var det dags för plantering.

Fyra rader äppelträd i min äppelodling. Från vänster: Katja, Rubinola, Santana och Katja igen. Raden längst till höger ska jag ha något annat spännande på – kanske hallon.
Fyra rader äppelträd i min äppelodling. Från vänster: Katja, Rubinola, Santana och Katja igen. Raden längst till höger ska jag ha något annat spännande på – kanske hallon.

I botten på varje grop en halv näve Biofer – pelleterad hönsgödsel. Sen över med någon decimeter jord. Gropen fylldes först med vatten och när det fått dra ut var det dags för plantering. Varje träd har granskats och satts på bästa möjliga sätt för framtida spaljering. För denna preliminära uppbindning använde jag buntband som tejpades fast med eltejp för att inte glida på tråden. Efter hand kommer de att ersättas med snöre av hampa.

Raderna är uppdragna i en väl etablerad gräsmatta med gräs och vitklöver. Ska skaffa en kantskärare för att hålla raderna snygga.
Raderna är uppdragna i en väl etablerad gräsmatta med gräs och vitklöver. Ska skaffa en kantskärare för att hålla raderna snygga.

Nu väntar jag på regn och att träden ska slå ut. De ser friska ut och med de temperaturer vi har nu ska det nog inte dröja länge – hoppas jag.

Ett STORT tack till er som hjälpte till på olika sätt för att det här projektet skulle gå i lås.

Annons

Därför använder jag tryckimpregnerat

I min äppelodling på 2500 kvadratmeter har jag tjugofem stolpar av tryckimpregnerat virke. De man läcka max 180 gram koppar under 40 år och är därför inte tillåtna i ekologisk odling. Samtidigt är det tillåtet för mig att gödsla med 1,5 kilo koppar var femte år i samma odling – helt ekologiskt.
I min äppelodling på 2500 kvadratmeter har jag tjugofem stolpar av tryckimpregnerat virke. De man läcka max 180 gram koppar under 40 år och är därför inte tillåtna i ekologisk odling. Samtidigt är det tillåtet för mig att gödsla med 1,5 kilo koppar var femte år i samma odling – helt ekologiskt.

Det finns de som inte tror på ekologisk odling. De förstår inte att ekologiskt betyder långsiktigt hållbart. Själv är jag övertygad om att det är den enda vägen. Ändå använder jag tryckimpregnerat i min odling.

Det finns många regler för ekologisk odling, men de är generella och passar inte alltid lokala förhållanden. En av dessa regler är att man inte får använda tryckimpregnerat i odlingen. Här har jag en annan uppfattning. Motivet är naturligtvis att tryckimpregnerat innehåller gift – i det här fallet koppar. Gift låter otäckt men nu ska jag ge lite perspektiv på giftigheten i tryckimpregnerat.

Nuförtiden är de riktigt farliga gifterna som arsenik och krom förbjudna och det tryckta virke vi kan köpa är impregnerat med kopparsalter. Koppar är giftigt i höga doser, särskilt för vattenlevande organismer – men samtidigt nödvändigt både för människor och växter. Och jag känner inte till något fall där tryckimpregnerade stolpar skulle ha medfört skadligt höga halter av koppar i odlade frukter eller grönsaker. Risken att få i sig för mycket koppar är betydligt större genom att äta skaldjur, nötter eller kakao där kopparhalten är naturligt hög. Eller genom att använda varmvatten från kopparledningar …


För mer texter om livet på landet följ mig på Facebook.
Eller prenumerera i högerspalten.


En impregnerad stolpe (NTR A) har en livslängd på 20–40 år och kan i värsta fall läcka 0,22 gram koppar per år.¹/ För min odling på 2500 kvm innebär det att stolparna under sin livstid totalt kan läcka 180 gram koppar. Samtidigt har jag en kopparbrist i marken och kan helt enligt alla ekologiska regelverk förrådsgödsla med 1,5 kilo koppar var femte år. ²/ Läckaget från stolparna är bara en bråkdel av detta.

Jag använder tryckimpregnerade stolpar med gott samvete. Att sätta nya stolpar var femte eller tionde år känns mindre miljövänligt.
Jag använder tryckimpregnerade stolpar med gott samvete. Att sätta nya stolpar var femte eller tionde år känns mindre miljövänligt.

Stolpar av andra material har dessutom betydligt kortare livslängd. Det har gjorts försök med hållbarheten för olika träslag och metoder. Alla obehandlade träslag var svårt angripna av röta efter tio år i marken. Det gällde även ek och sibirisk lärk. Att pensla på linolja gjorde ingen skillnad – stolparna måste ha en hög nivå av linolja för att de ska ge något rötskydd. För mjukare träslag som furusplint, gran och asp kan man inte räkna med en livslängd över fem år. Andra metoder som att bränna stolparna, järnvitriol eller tjära ger heller ingen praktisk effekt. Att använda tjära i odlingarna är dessutom direkt olämpligt eftersom trätjära är klassad som både cancerframkallande och reproduktionsstörande.

Jag ser några alternativ: Använda gran och byta stolparna var femte år, att betala tredubbla priset för ek eller sibirisk lärk och byta stolparna var tionde år eller använda tryckimpregnerade stolpar som håller hela odlingens livslängd. Eftersom jag ändå måste sprida koppar på odlingen är  det bara dumt att inte använda tryckimpregnerat.

¹/ Stolpar är oftast impregnerade enligt NTR A som innehåller 16 kg koppar per kubikmeter. Det innebär att en 10 cm stolpe som är 250 cm lång innehåller 30 gram koppar. Enligt kemikalieinspektionen är urlakningen av koppar mycket begränsad. 5–15 procent under 20-40 år. I värsta fall innebär det att min stolpe läcker 0,22 gram koppar per år i snitt.

²/ Förrådsgödsling med hundra kilo koppargödsel per ha som beräknas räcka 5–7 år. Fast koppargödsel innehåller sex kilo koppar per hundra kilo gödsel. 6/4=1,5 kg.

 

Sätta stolpar med stolpborr

Att sätta stolpar för hand kan vara slitigt – särskilt om de ska sitta stadigt under överskådlig tid. Så här gör jag.
Att sätta stolpar för hand kan vara slitigt – särskilt om de ska sitta stadigt under överskådlig tid. Så här gör jag. Du behöver tre verktyg: en stolpborr, ett spett och en stör för att packa jorden.

Under våren har jag satt en antal stolpar runt om på gården. Både för stängsling och som stöd för äppelodlingen. Det finns andra metoder för att sätta stolpar, men jag använder helst stolpborr.

Vill du hellre se filmen kan du göra det här.

Främsta skälet är att det är stenig morän där jag bor och med en stolpborr och ett spett tar man sig förbi de flesta stenarna. Ibland får man erkänna sig besegrad och flytta hålet – men i de situationerna hade det inte gård med andra metoder heller.

• Om du reagerar på att jag använder tryckimpregnerade stolpar så kommer ett längre inlägg om detta på söndag. Vill du vara säker på att inte missa det så följ mig på Facebook. Eller prenumerera i högerspalten.

Vet att det finns motordrivna stolpborrar och de fungerar utmärkt på jord med mer homogen karaktär. Kör du fast i sten med en bensindriven stolpborr åker man antingen karusell eller får rejält ont när den sliter tag i armarna. Så jag kör stolpsättning Old School.

Första steget när man ska sätta stolpar är att gräva bort förnan, gräs och växtdelar som ligger på ytan. Stolpborren är bra på borra i jord – men gillar inte sten, rötter och växtlighet. Sen är det bara att börja borra. När stolpborren är fylld med jord tömmer man den i en hög bredvid hålet.

Stöter du på sten så ta fram spettet och spetta loss längs hålets sidor. Med lite bändande går det att få loss de flesta stenarna så länge de är av rimlig storlek. Stöter man på en större sten – det går att höra på ljudet – är det bara att flytta hålet. Men då måste man flytta det minst en halvmeter eftersom marken är försvagad av ditt första hålförsök.

Gräver man upp en sten av passande form och storlek kan man kila ner den i stolpens framkant. Då sitter den ännu stadigare.
Gräver man upp en sten av passande form och storlek kan man kila ner den i stolpens framkant. Då sitter den ännu stadigare.

När du nått rätt djup (sätt ett märke på borren) spettar du ett märke för stolpspetsen. Stolpen ska inte sättas i mitten av hålet utan tätt emot kanten i dragriktningen för att jorden ska ha så hög hållfasthet som möjligt. Sen är det bara att börja fylla på jord. Fyll i omgångar och packa hela tiden så att stolpen sitter stadigt.

Känns stabiliteten tveksam så gräv ner en sten eller en bit virke riktigt tajt mot stolpen. Då sprids trycket över en större yta och stolpen står ännu stadigare. Lycka till.

 

Flädersticklingarna överlevde hjortattacken

De som jag trodde döda sticklingarna kommer nu med ny kraft. Våren har väckt upp det jag trodde var dött. Fläder ÄR en överlevare.
De som jag trodde döda sticklingarna kommer nu med ny kraft. Våren har väckt upp det jag trodde var dött. Fläder ÄR en överlevare.

Förra året tog jag ett antal sticklingar av fläder. Trodde fläder var säker för hjort och rådjur och jag planterade ut dem för att få en fläderhäck på fältet. Hjortarna dödade allihop. Trodde jag.

I höstas fanns bara avtuggade stumpar kvar och jag planerade att göra ett nytt försök i år när jag börjar få vilthägnet färdigt. Men idag fick jag en positiv överraskning. Hjortarna dödade sticklingarna, men rötterna har överlevt.

Här i klövervallen satte jag en rad med åtta flädersticklingar. Nästan alla är i livet och verkar redo för odlingssäsongen.
Här i klövervallen satte jag en rad med åtta flädersticklingar. Nästan alla är i livet och verkar redo för odlingssäsongen.

Nu sticker det upp små fläderplantor i nästan varenda planteringsgrop och jag har hopp om framtiden. Planen var att fläderhäcken skulle ge skugga åt den armslök jag satte förra våren. Den kommer förresten också och jag hoppas den ska sprida sig så att jag kan börja skörda nästa år.

Är det något jag gillar så är det självgående växter. Det ska också bli spännande att se vilken tillväxthastighet flädern har. Den gamla busken satte tvåmetersskott varje år, men då hade den också ett rejält rotsystem att tillgå. Sticklingarna börjar från scratch och då lär resultatet bli lite mindre imponerande.

En dag på landet

Två små plättar plöjda. En ska sås med gräs för att ligga som odlingsreserv. Den andra blir årets potatisåker.
Två små plättar plöjda. En ska sås med gräs för att ligga som odlingsreserv. Den andra blir årets potatisåker.

Maj är den intensivaste månaden här på gården. När värmen kommer ska allt vara i jorden – och att jag just hämtat tvåhundra äppelträd minskar inte arbetsbördan. Så här kan en dag se ut:

Vaknar vid åttatiden, dricker kaffe och ser på nyheterna. Sen brukar jag börja dagen med att titta till höns och vaktlar. På vägen till lagården hittar jag en död vessla – misstänker starkt någon av katterna. Allt väl hos fåglarna. Unghönorna har vågat sig ut bland de vuxna och sover numera på de lägsta sittpinnarna.

En död vessla. Sörjer mindre för den än för de av mina höns som blivit rovdjursdödade.
En död vessla. Sörjer mindre för den än för de av mina höns som blivit rovdjursdödade.

Sen går jag ner till traktorn. Kopplade på plogen igår kväll och plöjer nu ett par plättar som legat i träda förra året. Nu ska det bli potatis och mer gräsmatta. När plöjningen är avklarad ska jag åtgärda gårdagens synd…

När jag kopplat plogen hoppade jag in och lyfte den för att ta bort stödbenet. Men tänkte att det kan jag göra när jag är framme. Men när jag kom fram hade jag helt glömt bort det. Plöjde en fåra – och bockade stödbenet. Idag blir det en tur till traktorverkstan.

Stödbenet gör att plogen står upprätt när den inte urkopplad till traktorn. En praktisk detalj eftersom en plog väger några hundra kilo. Men nu är benet rakt igen.
Stödbenet gör att plogen står upprätt när den inte urkopplad till traktorn. En praktisk detalj eftersom en plog väger några hundra kilo. Men nu är benet rakt igen.

Frågade om de kunde räta ut stödbenet och killen i butiken sa att det kunde vara svårt att få rör helt perfekt tillbockade.
– Vill du jag ska fixa det direkt?
– Gärna, sa jag.
Tillbringade tio minuter med att titta runt bland traktorreservdelar och andra praktiska saker.
– Då var det klart, tror det kommer att fungera.
– Vad vill du ha för det? frågade jag.
– En tjuga till kaffekassan.
Så behändigt kan det vara att få hjälp på landet.

Hemma igen gick jag ut i skogen med en hink med isolatorer och en skruvdragare. Ett par timmar senare var alla stolpar på gårdens ostsida förberedda för eltråd. Dags att ta itu med äppelträden.

Det går åt många isolatorer men när tråden väl är uppe – och inkopplad – hoppas jag att mina träd och buskar inte längre är värda besväret.
Det går åt många isolatorer men när tråden väl är uppe – och inkopplad – hoppas jag att mina träd och buskar inte längre är värda besväret.

Efter att ha sugit vatten i ett dygn skulle rötterna packas i blött papper och  sättas i sopsäckar. Sopsäckarna slut. Övervägde en del alternativ men hoppade sen in i bilen och handlade nya sopsäckar. Sen började packandet.

Två hundra träd känns ibland som en hel skog. Körde in med släpet och tog upp träden till lagården. Mitt förrådsrum blev rejält fyllt. Men träden ska förvaras mörkt till de kommer i jorden.

Det blir trångt när en äppelodling ska få plats inomhus.
Det blir trångt när en äppelodling ska få plats inomhus.

När jag höll på med träden kom två små vaktlar promenerande på golvet i snickeriet. Det blev lite bök med infångandet eftersom de föredrog att springa in bakom maskinerna framför att bli återbördade till tryggheten. Väl tillbaka i buren såg jag inget uppenbart hål. De måste har trängt sig igenom nätet på något sätt.

En förrymd vaktel återbördas till hemmet. Om någon dag – när frostperioden är över ska de ut på sommarbete.
En förrymd vaktel återbördas till hemmet. Om någon dag – när frostperioden är över ska de ut på sommarbete.

Till sist var alla träd inplockade och det började skymma. Bara en sista åtgärd: Häftade fast plast över fönstret för att mörklägga hos äppelträden. Och lyckade skjuta sönder ett fönster med häftpistolen. Note to self – man kan inte spika i glas.

Det är skönt att kunna avluta dagen på topp. Och kunna gå hem i skymningen medveten om att man gjort ett gott dagsverke.
Det är skönt att kunna avluta dagen på topp. Och kunna gå hem i skymningen medveten om att man gjort ett gott dagsverke.

Nu började det bli mörkt och dags att gå in. Avslutade kvällen med att koka trettiofyra flaskor rabarbersaft.

Vid midnatt belönade jag mig själv med senaste avsnittet av ”Billions”. Och sov sedan gott.

 

Nu har jag hämtat min äppelodling

Min äppelodling har äntligen kommit till gården. Två hundra träd väntar på att planteras, Men först måste odlingen skyddas från ondskans kreatur (hjortar och rådjur.).
Min äppelodling har äntligen kommit till gården. Två hundra träd väntar på att planteras. Men först måste odlingen skyddas från ondskans kreatur (hjortar och rådjur.).

Efter lång väntan har jag hämtat min äppelodling och nu ska träden i jorden. För ett par år sedan beställde jag två hundra äppelträd från Holland och nu är de äntligen här. 

Det har varit torka på bloggen ett tag. Inte av brist på saker att skriva om – men tiden har helt enkelt inte räckt till. Inför planteringen av äppelodlingen har jag arbetat med stängsling. För att hålla de ondsinta hjortarna borta från fruktträd och buskar har jag slagit ner stolpar och dragit stängsel. Men snart är det dags för plantering.


Vill du se hur det går med planteringen och äppelodlingen så följ mig på Facebook.


Det blev inte helt de träd jag beställt. Så är det när man har med naturen att göra. Men jag erbjöds ett alternativ som jag accepterade.

Plantskolan Verbeek i Holland har levererat riktigt fina träd. Bra storlek och mycket fins grenade. Nu ska de först få suga vatten ett dygn innan jag lagrar dem mörkt några dagar i väntan på plantering.
Plantskolan Verbeek i Holland har levererat riktigt fina träd. Bra storlek och mycket fint grenade. Nu ska de först få suga vatten ett dygn innan jag lagrar dem mörkt några dagar i väntan på plantering.

Min äppelodling kommer att bli en spaljeodling. Fyra långa rader med småväxta äppelträd med ett avstånd på 1.25 meter. Mellan raderna har jag 4,5 meter. Platsen jag valt ut är gårdens bästa en liten väldränerad kulle närmast vägen. Äppelträden är ympade på grundstam B9 – en svagväxande stam som är härdig och tidigt ger frukt – men som kräver stöd eftersom den har grunda rötter.

Katja är härdigt till zon III, blommar i maj, mognar i september och kan lagras i flera månader. Det är en frisk sort med bra skörd – dessutom utmärkt till must och cider/fruktvin.

Här inspekterar jag två träd av sorten Katja – den som jag beställt mest av.
Här inspekterar jag två träd av sorten Katja – den som jag beställt mest av.

Rubinola är härdig till zon III (IV), blommar i maj, mognar i september/oktober . God aromatisk smak. Rubinola är en frisk sort som varit mycket populär i ekologisk odling eftersom den varit resistent mot skorv. Tyvärr har resistensen brutits i Europa så man kan inte längre räkna med det.

Santana är en relativt ny sort som ska vara skonsam mot äppelallergiker. Härdig till zon III och mognar i slutet på oktober. En av de bästa lagringssorterna som kan odlas över zon I. Relativt frisk sort med motståndskraft mot kräfta. Har varit resistent mot skorv men denna har brutits i södra Europa.

Utöver träden till äppelodlingen har jag beställt Åkerö på Mm111. Nu blev det Mm106 istället vilket innebär att de inte kommer att bli riktigt lika stora. Åkerö är Sörmlands landskapsäpple.

Nu väntar planteringen.

Dessa risknippen klarar förhoppningsvis natten utan att attackeras av trädgårdens bestar. Äppelodlingar trivs bäst utan hjortdjur.
Dessa risknippen klarar förhoppningsvis natten utan att attackeras av trädgårdens bestar. Äppelodlingar trivs bäst utan hjortdjur.

Dela rabarber – så gör jag

Rabarber får rejäla rötter efter några år och av en sån här klump kan man få ett halvdussin nya plantor. Ska man dela rabarber är det bra att spola bort jorden från rotklumpen så man ser vad man gör.
Rabarber får rejäla rötter efter några år och av en sån här klump kan man få ett halvdussin nya plantor. Ska man dela rabarber är det bra att spola bort jorden från rotklumpen så man ser vad man gör.

Håller på och rädda en del av mina rabarberplantor. Ogräset har tagit över delar av odlingen så det får bli omplantering för att behålla dem i produktion. Jag kommer också att dela rabarber.

Det blev extremt stressigt när jag planterade rabarberna för några år sedan. Bara en av raderna hamnade på väv och resten fick slå sig fram i konkurrens med ogräset. Så nu gräver jag upp rotklumparna allt eftersom de små knopparna visar sig.

Efter ett par år har rabarberns ett rejält rotsystem men jag nöjer mig med att gräva drygt tjugo centimeter runt varje planta. Väl uppe spolar jag bort den lösa jorden och plockar rotklumparna rena från ogräsrötter. Finns inge anledning att flytta med kvickrot och hästhov till den nya platsen.

Störst och vackrast var ändå en av plantorna som växer med täckning. Och ännu är det bara precis i början på maj.
De rabarberplantor som växer med täckning har klarat sig bäst. Det här är ifrån maj 2015 – årets kalla april har fördröjt tillväxten betydligt.

Rabarber mår bra av att delas när de har några år på nacken. Likt många människor blir de lite bekväma efter många år på samma plats. Om man delar rabarber och flyttar dem till en ny plats blir de fulla av vitalitet igen.

Rabarber är tåliga men för att ge dem de bästa förutsättningarna finns det några saker att tänka på. Man kan dela rotklumpen med en vass spade, men jag föredrar morakniv eftersom jag har bättre kontroll. För att rotbitarna ska ta sig måste de ha minst en knopp. Sen ska man se till att snittytan får torka innan man planterar den. Det gör man för att minska risken för svampangrepp.

Tänk också på att omplanterade rabarber behöver tid för att etablera sig. Ingen skörd första året – utan låt plantan samla all energi till roten. Andra året kan man ta en liten skörd men först efter tre år är den i full produktion.

 

Till dig som såg ”Sista skörden”

Här har jag lite backup-jord när planetens övriga resurser är förbrukade. Har just vänt ner vaktlarnas ströbädd och jag vet – det blir en kvävesänka när spånet bryts ner. Men det här är motsatsen till konstgödsel – det är är långsiktig gödsling.
Här har jag lite backup-jord när planetens övriga resurser är förbrukade. Har just vänt ner vaktlarnas ströbädd och jag vet – det blir en kvävesänka när spånet bryts ner. Men det här är motsatsen till konstgödsel – det är är långsiktig gödsling.

SVT sände nyligen dokumentären ”Sista skörden” – om hur ekonomer tagit över jordbruket och utarmar planetens brukbara jordar. Ett inte okänt problem men ändå skrämmande. Det finns i alla fall en ljuspunkt i eländet: Det är inte mitt fel.

Du kan se dokumentären på SVT Play.

Det är ekonomerna – dessa ondskans lakejer – som suger ut jordarna för snöd vinnings skull. Uslingarna! De ser till att producera det som säljer bäst i butikshyllorna. Att odla billig mat som kunderna vill ha är viktigare än både vår och planetens överlevnad. Sen kom jag att tänka på att det kanske går att besegra markens och maskarnas fiender med deras egna vapen – marknadsekonomi.

Om vi bara köpte mat som var hållbart producerad så skulle de tvingas att tänka om och börja odla på ett sätt som fungerar i längden och som gynnar planeten.  Men nu började det kännas lite obehagligt igen. På något mystiskt sätt ledde det här resonemanget till att jag på något sätt var medskyldig till att förstöra jorden. Bara för att jag handlar billig mat.

När jag flyttade hit stod det tät granskog här. Nu är det gräs- och klövervall i väntan på framtida odlingsbeslut. När sista skörden är tagen och all annan jordbruksmark är förbrukad – då har jag min kvar.
När jag flyttade hit stod det tät granskog här. Nu är det gräs- och klövervall i väntan på framtida odlingsbeslut. När sista skörden är tagen och all annan jordbruksmark är förbrukad – då har jag min kvar.

Men det är ju uppenbart orimligt. Jag är oskyldig som en brud. Hållbart producerad mat kostar mer, och det kan väl inte vara meningen att jag ska använda mina pengar för att rädda planeten. Det är ju inte mitt fel! Det är bönderna som ska ta ansvar för jorden och i en marknadsekonomi får de helt enkelt ta sitt ansvar och dra åt svångremmen lite. Kanske sluta att glida omkring i sina lyxtraktorer på åkrarna hela tiden. Poängen i ”Sista skörden” var ju att det är någon annans fel.

Nu började det kännas bättre igen.

Om vi istället för att sluta köpa billig mat avstod från det ekologiska och hållbara – så skulle priserna sjunka och vi skulle få både billig och hållbar mat. Det är det fina med marknadsekonomi: Kunden har alltid rätt och är vi bara konsekventa med vad vi väljer så kommer producenterna att anpassa sig. Och vi får både den mat och den planet vi förtjänar.


För fler tankar från landet: Följ mig på Facebook.


 

En våningssäng att älska

Överslafen – kudden årets julklapp – designad och tillverkad av Anna. Sängförhängena sydda av mina mamma och madrassöverdraget från Kamprad.
Överslafen – kudden årets julklapp – designad och tillverkad av Anna. Sängförhängena sydda av mina mamma och madrassöverdraget från Kamprad.

Ett av vinterns snickeriprojekt är invigt. En platsbyggd våningssäng som varit med på önskelistan i många år. Nu har den provsovits och fått utmärkt betyg av helt opartiska gäster.

En platsbyggd våningssäng blir en dubbel myshörna. Jag gillar också att bygga av massivt trä – ingen mdf eller spånskiva. Bara riktig svensk gran.
En platsbyggd våningssäng blir en dubbel myshörna. Jag gillar också att bygga av massivt trä – ingen mdf eller spånskiva. Bara riktig svensk gran.

Jag vet precis när jag fick inspirationen till den här sängen. Det var för drygt tio år sedan när vi var och hämtade Pumah som valp i Malung. Kvällen innan vi hämtade henne bodde vi på ett vandrarhem där de hade just såna här platsbyggda våningssängar. Och en sån ville jag ha!

I princip är den byggd som en sjökoj med ett par skillnader. Dels är den bred – 90 cm standardmadrass – och dels saknar den slingerbräda. Avvikelserna är eftergifter till bekvämligheten – såna man kan kosta på sig när risken för sjögång är minimal.


För fler texter om livet på landet –  följ mig på Facebook.


I övrigt är min våningssäng byggda för att passa moderna gäster. Draperier för avskildhet som min älskade mamma sydde under påsken. Det finns en hylla där man kan lägga sin litteratur eller mobiltelefon och naturligtvis läslampa och eluttag för laddning. Det enda som saknas är en minibar – men ska man dricka här på gården så gör man det tillsammans.

Jag har möjligtvis en fundering på extrautrustning. Kanske ska installera en liten bagagehylla vid fotändan.

Underslafen är lite bekvämare att ta sig i och ur. Men jag tycker det känns lite mer privat på andra våningen. Hur som helst är det skönt med en egen kupé.
Underslafen är lite bekvämare att ta sig i och ur. Men jag tycker det känns lite mer privat på andra våningen. Hur som helst är det skönt med en egen kupé.

Tidigare stod det en 120-säng av spånskiva i det här rummet. Inget fel på den egentligen. Men den tog upp mycket plats. Dessutom kräver sovplatser på bredden att de som delar den är någorlunda bekanta med varandra. En våningssäng går att dela med okända människor och tar dessutom upp betydligt mindre golvyta.

Visst finns det färdiga våningssängar att köpa – har såna i gäststugan. men de ger lite logementskänsla. Och en sådan kan aldrig nå samma mysfaktor som en platsbyggd säng. Och inte heller tillfredsställelsen av att ha tillverkat den själv. Precis som min egen säng.

Så kommer du på besök – se till att boka i tid. Annars kommer våningssängen att vara upptagen.