Annons

Nytt bestånd av flodkräfta

Kräftornas köptes från Hammarkräftan i Yxnanäs. Peter som har odlingen ägnar sig nästan uteslutande år att föda upp utsättningskräftor.
Kräftornas köptes från Hammarkräftan i Yxnanäs. Peter som har odlingen ägnar sig nästan uteslutande år att föda upp utsättningskräftor.

Sedan kräftpesten kom till Sverige 1907 har 97 procent av alla bestånd slagits ut och flodkräftan är akut hotad – nästa steg på rödlistan är försvunnen. Men nu finns det ett nytt bestånd i Sörmland.

Enklaste sättet att känna igen en flodkräfta är att den saknar signalkräftans ljus fläck i tumvecket. Flodkräftan kan bli upp till 20 centimeter lång och väga 350 gram. Sådana monster går hårt åt även andra kräftor.
Enklaste sättet att känna igen en flodkräfta är att den saknar signalkräftans ljusa fläck i tumvecket. Flodkräftan kan bli upp till 20 centimeter lång och väga 350 gram. Sådana monster går hårt åt även andra kräftor.

I helgen planterade jag ut 200 flodkräftor i dammen. Det är en viss övervikt av honor men hanarna behövs för att behålla den genetiska variationen. Det har kostat en del att få dammen i ordning men förhoppningsvis kommer det att betala sig till slut.

Om allt går som det ska kommer flodkräftorna att para sig när vattentemperaturen sjunker under 12 grader. Sedan bär honan rommen under vintern och nästa sommar kläcks rommen och de små kräftynglen börjar kämpa för sin överlevnad. För att de ska överleva första tiden krävs framförallt skydd. Därför kommer jag att sänka ner buntar med ris till våren som de kan krypa in i.

Flodkräftorna fick tillbringa närmare fem timmar i bilen innan de släpptes ut. Kräftorna behåller ett lager vatten under huvudskölden och detta syresätts av den omgivande luften. De ska inte transporteras i vatten eftersom risken då är stor att syret tar slut och kräftorna dör.
Flodkräftorna fick tillbringa närmare fem timmar i bilen innan de släpptes ut. Kräftorna behåller ett lager vatten under huvudskölden och detta syresätts av den omgivande luften. De ska inte transporteras i vatten eftersom risken då är stor att syret tar slut och kräftorna dör.

Sen gäller det att hålla balansen mellan utfodring och vattenkvalité. För lite mat så växer de dåligt – för mycket mat försämrar vattnet.

Nu får jag vänta fyra år innan jag kan börja skörda flodkräfta i dammen. Provfiskningar kommer jag att göra hela tiden under resans gång för att hålla koll på tillväxten. Ett visst uttag av hanar kommer jag att göra under tiden – storvuxna hanar kan ställa till med förödelse bland de yngre kräftorna och behöver hållas efter.

Går det bra kanske jag till och med gräver ett par dammar till.

Hotet mot flodkräftan Kräftpestens utbredning är väldokumenterad. Den kom till Europa 1860 med importerade amerikanska kräftor. Första utbrottet skedde i Po i norra Italien och därifrån spreds kräftpesten genom Europa. 1893 nådde epidemin Finland. Runt sekelskiftet importerade Sverige stora mängder flodkräftor från Finland. Man var medveten om pestens utbredning och 1907 förbjöds all import. Men en miljon kräftor hade redan importerats det året och sjuka kräftor dumpades i Mälaren. Kräftbeståndet i Mälaren slogs snabbt ut och året efter spred sig epidemin till Hjälmaren som då var Sveriges kräftrikaste sjö. Sen stannade spridningen av och först 1928 tog den fart igen när nya fall upptäcktes i Västra Götaland. I samband med att bilen blev ett vanligt transportmedel i början på 30-talet ökade spridningen i landet. Hinkbärarna – de som flyttar smittade kräftor mellan sjöar och vattendrag – är än idag det största hotet mot flodkräftan. Under en period planterades signalkräftor ut på många håll eftersom man trodde att den var resistent mot kräftpesten. Sanningen är att den är mer moståndskraftig – men inte immun. Även bestånd av signalkräfta har slagits ut av pesten. Idag kan man räkna med att alla signalkräftor bär på smittan. Om dessa introduceras i ett vatten med flodkräftor är samtliga flodkräftor döda inom ett par veckor. Källa: Flodkräftans biologi, Hushållningssällskapet

 

Annons

Kräftor kräva bubbelvatten

Ett konstant flöde av frisk luft ner till dammen mörkaste vrår skapar dels cirkulation genom att det bildas en vattenpelare dör bottenvattnet stiger till ytan, dels blir vattnet syresatt av de små luftbubblorna.
Ett konstant flöde av frisk luft ner till dammen mörkaste vrår skapar dels cirkulation genom att det bildas en vattenpelare där bottenvattnet stiger till ytan, dels blir vattnet syresatt av de små luftbubblorna.

Nu håller jag på med de sista förberedelserna inför kräftornas ankomst. Senaste investeringen är en luftpump som ska hjälpa till att hålla syrehalten på en bra nivå.

Kräftor är tåliga mot låga syrgashalter och klarar lägre nivåer än de flesta fiskar. Men om de ska växa bra och trivas måste man minimera alla stressfaktorer, och låg syrgashalt (under 6 mg/liter) gör kräftorna passiva. Och jag vill ha aktiva kräftor som äter, växer och förökar sig.

Bottenluftaren var inte helt enkel att få på plats i dammens djuphåla. Efter att ha stått med fötterna i vattnet en stund beslöt jag mig för att dra den ut med ett rep.
Bottenluftaren var inte helt enkel att få på plats i dammens djuphåla. Efter att ha stått med fötterna i vattnet en stund beslöt jag mig för att dra den ut med ett rep.

För att ge dem bästa möjliga vattenkvalité har jag kalkat dammen och dessutom planterat in för kräftor lämpliga växter som Nitella och Hornsärv. Dessutom har jag byggt små stenrösen på botten som de kan gömma sig i. Håller också på att tillverka gömslen av PEM-slang i olika dimensioner.

Allt för att ge kräftorna bästa möjliga förutsättningar.

Den luftpump jag skaffat pumpar 3600 liter/timman vid vattenytan. Nu ligger den på två meters djup (0,2 bar) och enligt mätningar ska den då ge närmare 2000 liter i timmen. Hur mycket detta påverkar syrgashalten i dammen är svårt att säga eftersom jag inte har den typen av mätutrustning, men det ser bra ut i alla fall.

Luftpumpen är behagligt tystlåten och kommer förhoppningsvis att räcka för kräftornas behov.
Luftpumpen är behagligt tystlåten och kommer förhoppningsvis att räcka för kräftornas behov.

Skulle kräftorna klaga så får jag väl utöka anläggningen. Man kan inte ha för hög syrgashalt.

Att få bottenluftaren på plats blev ett litet projekt. Först tänkte jag gå ut i vattnet med den, men efter viss eftertanke ändrade jag mig. Dels är den ganska tung, särskilt med den sjunkande slangen i släptåg, och dels är 18 grader lite i underkant för en badkruka som jag. Så istället konstruerade jag ett repsystem och drog den på plats från andra sidan dammen. Hade jag varit mer noggrann hade jag kanske kunnat undvika att dra ner den lösa ändan i vattnet. Nu fick jag bada i alla fall. Men nu är den på plats.

Återstår att fixa en mer permanent lösning av elförsörjningen.

Bubbelvatten är bra för kräftorna och förhoppningsvis kommer de att gengälda mina ansträngningar med långa och produktiva liv.
Bubbelvatten är bra för kräftorna och förhoppningsvis kommer de att gengälda mina ansträngningar med långa och produktiva liv.
Annons

Premiär för jakt på skräppa

Även en vegetarian kan känna jaktlycka. Här poserar Lucie bakom några hundra fällda skräppor. Varje skräppa är tagen i närstrid med bara en sekatör som vapen.
Även en vegetarian kan känna jaktlycka. Här poserar Lucie bakom några hundra fällda skräppor. Varje skräppa är tagen i närstrid med bara en sekatör som vapen.

Varje år försöker jag att åtminstone en gång ta itu med all skräppa som skräpar ner odlingarna här på gården. I år överlät jag jakten på min wwoofare Lucie, och hon hade god jaktlycka.

Det är knappast någon risk att skräppan blir utrotad, men genom att varje år attackera den innan den går i frö borde jag i alla fall kunna hålla koll på beståndet. En fullvuxen skräppa kan släppa 7000 frön varje år.

En etablerad skräppa kan blomma två gånger under säsongen och producera många tusentals frön som kan leva i jorden i tio år.
En etablerad skräppa kan blomma två gånger under säsongen och producera många tusentals frön som kan leva i jorden i tio år.

För en riktig bekämpning av skräppa bör man attackera roten fem centimeter under marknivå, det har jag skrivit om på annat håll. Men det är inte alltid som en slutgiltig lösning är nödvändig. För min del är skräppan mest ett estetiskt problem och då räcker det med ytbekämpning.

Och nöjer man sig med att hålla den tillbaka kan man fälla några hundra skräppor på en dryg timma. Visst, skräppa är ett perennt ogräs och rötterna kommer att ge upphov till en ny planta. Men går man över dem ett par gånger varje år så kommer de inte att frodas i alla fall.

Riktigt illvilliga storvuxna skräppor kan jag ge en rotattack med spade eller skräppadödare. Men att göra det på ett par hundra skräppor är både tids och själsdödande.

Önskar bara att jag hade en lika effektiv metod att hålla undan kvickroten…

Liverapportering: Från ollon till mäktig rödek

 

Birger är än så länge den största av de tre ekarna. Att det är en amerikansk rödek (Quercus rubra) känner man lättast igen på att bladen har spetsiga istället för runda kanter som de flesta svenska ekar.
Birger är än så länge den största av de tre ekarna. Att det är en amerikansk rödek (Quercus rubra) känner man lättast igen på att bladen har spetsiga istället för runda kanter som de flesta svenska ekar.

Ett av mina projekt i våras var att följa en ek från ollon till mäktig stam. I dagarna var det dags för utplantering och här kan du följa utvecklingen mot svindlande höjder – live.

Hos Valdemar kan man möjligen skymta en skiftning i rött i bladen. Till hösten ska alla bladen bli kraftigt rödfärgade enligt litteraturen.
Hos Valdemar kan man möjligen skymta en skiftning i rött i bladen. Till hösten ska alla bladen bli kraftigt rödfärgade enligt litteraturen.

Det var i våras som jag fick tre spirande ekollon från en rödek av Gröna Hannah. Ekollonen planterades i krukor och efter någon månad tittade det första skottet upp. När de var någon decimeter stora fick de flytta ut i växthuset och har där stått på tillväxt i väntan på bättre tider, eller tid överhuvudtaget.

I veckan fick de i alla fall jord under rötterna och eftersom jag dagen innan besökt Nyköpingshus har jag döpt dem till Birger, Valdemar och Erik. Min plan är fortfarande att dokumentera deras liv så länge mitt eget räcker till. Förhoppningsvis ett bra tag. Jag har många träd att vänta ut.

Lille Erik är inte lika försigkommen som sina bröder, men har har något hundratal år på sig att komma ikapp.
Lille Erik är inte lika försigkommen som sina bröder, men har har något hundratal år på sig att komma ikapp.

Nu har varje rödek i alla fall fått en bestämd plats. Marken där de står är dubbelgrävd och jag håller på att hägna in de små ekarna. Först tänkte jag skippa det merarbetet men blev påmind om att de trots allt bara är en tugga för en illasinnad hjort. Och såna har jag gott om här.

Missa inte den spännande fortsättningen.

Fälld fläder vidgar vyerna

Nu när jag lagt ner så mycket arbete på dammen så är det trevligt att faktiskt kunna se den också.
Nu när jag lagt ner så mycket arbete på dammen så är det trevligt att faktiskt kunna se den också.

Jag har väg för och nackdelar mot varandra men igår var det dags. Flädern framför huset har nu blivit slutgiltigt beskuren och jag har nu fri sikt mot dammen.

En fläder pryder sin plats i trädgården, särskilt när den blommar. Men jag är inte särskilt förtjust i flädersaft – och skulle jag ändra mig så har jag fler.
En fläder pryder sin plats i trädgården, särskilt när den blommar. Men jag är inte särskilt förtjust i flädersaft – och skulle jag ändra mig så har jag fler.

Det är alltid litet trist att ta ner ett gammalt träd men fläder har jag gott om på andra ställen. Det kändes betydligt viktigare att ha fri sikt mot dammen, både för glädjen och för att kunna hålla ett vakande öga om någon kringströvande mink skulle få för sig att beskatta mitt kräftbestånd.

Allt som finns kvar av flädern efter en vända med motorsågen.
Allt som finns kvar av flädern efter en vända med motorsågen.

Redan för ett par år sedan beskar jag flädern hårt men den kom tillbaka rejält – betydligt grönare och ännu yvigare än tidigare. Flädern är ett tåligt släkte. Nu ska jag göra vad som behövs för hålla den tillbaka. Kommer det skott från de många stammarna kommer jag att borra hål i dem och fylla med socker. Enligt uppgift ska det få stubbarna att ruttna fortare än kvickt.

Jag har inte riktig bestämt mig för vad som ska få ersätta flädern. Något lågväxande, funderar lite grann på att fixa ytterligare ett traktordäck och fylla det med lavendel. Funkade bra i förra försöket så varför inte fortsätta på det inslagna temat.