Annons

Ett steg närmare fiber

Än lever hoppet. med skylten uppe känns det som om jag är ett steg närmare att få fiber för bredband nedgrävd hela vägen till min lilla gård.
Än lever hoppet. Med skylten uppe känns det som om jag är ett steg närmare att få fiber för bredband nedgrävd hela vägen till min lilla gård.

I perioder har det känts lite osäkert om jag verkligen kommer att få fast bredband här ute i skogen. Men det ser ut att gå framåt, nu har jag fått upp skylten framför huset i alla fall.

Som jag skrivit tidigare har Vingåkers kommun ingått ett avtal med IP-Only om att samtliga fastigheter i kommunen ska får möjlighet att få fiber installerat. För mig som bor vid vägs ände mitt ute i skogen är det nästan för bra för att vara sant.

Och helt klart är det fortfarande inte. För att det ska bli av krävs att 65 procent av oss bofasta tecknar avtal. I dagsläget är det 43 procent, men det är några veckor kvar och projektledaren verkade mycket optimistisk. De har genomfört samma projekt på många platser och det brukar rasa in en hel del anmälningar sista tiden.

Om man använder sig av ROT-avdrag blir kostnaden 19.100 (eftersom avdraget sänks efter nyår). Om man vill efteransluta sig kommer det att kosta 34.900. Så det finns lite att tjäna på att vara ute i tid.

Som tidsplanen ser ur kommer planeringen av grävningen för fiber att ske andra kvartalet nästa år. Och innan årets slut kommer vi som anmält oss att vara uppkopplade. Nu gäller det bara att intresset är tillräckligt stort.

Annons

Plötsligt blev det vinter

Från slask till snö, igår kväll var det lite snöblandat regn när jag körde hem. Och nu är världen vit – för tillfället.
Från slask till snö, igår kväll var det lite snöblandat regn när jag körde hem. Och nu är världen vit – för tillfället.
Ingen köldchock precis, men tillräckligt för att lägga ett tunt skal över dammen.
Ingen köldchock precis, men tillräckligt för att lägga ett tunt skal över dammen.

I år dök den första snön upp den 20 november. Den lär inte bli liggande men det är omväxling till den blöta lerhösten.

Ibland fungerar dessutom planerna. Igår bytte jag till vinterdäck efter att ha kollat väderprognosen som faktiskt stämde den här gången. Planerna för helgen, förutom första julmarknaden i Läppe, är att plocka fram snöskyfflar och köra fram snöslungan.

Annons

Gårdens historia

När man går tillbaka och försöker hitta gårdens historia så är det inte helt enkelt att känna igen den på gamla bilder. Mycket har förändrats och byggts om och växtligheten ser helt annorlunda ut. Och tittar man på gamla bilder ser de flesta gamla hus nästan likadana ut.
När man går tillbaka och försöker hitta gårdens historia så är det inte helt enkelt att känna igen den på gamla bilder. Mycket har förändrats och byggts om och växtligheten ser helt annorlunda ut. Och tittar man på gamla bilder ser de flesta hus nästan likadana ut.

Jag har börjat forska lite i gårdens historia. Självklart är det inte eftersom det finns fem hemman inom en mils radie som också heter Larslund. Men planen är att sammanställa det jag hittar och sen försöka verifiera uppgifterna.

Men på den här bilden känner man igen delar av huset från bilden på Stockholmare med bagge.
Men på den här bilden känner man igen delar av huset från bilden på Stockholmare med bagge.

De första uppgifterna om gårdens historia hittade jag på hembygdsföreningens hemsida. Och eftersom jag känner igen namnen på några av granngårdarna tror jag att jag hittat rätt. Uppgifterna bygger på husförhörslängder.

Norrspånga Larslund tillhörande Berga rote. Byggt 1855.
Första boende : Lars Andersson och Brita Persdotter.

Hembygdsföreningen hade också lagt upp vissa födslar och avlidna och där hittade jag Lars och Britas dotter:
1859-08-02 föddes Ingrid på gården Larslund, Spånga, fader: Lars Andersson moder: Brita Persdotter

Mellan åren 1938 och 1947 gjordes bokserien Svenska Gods och gårdar i 51 volymer som täckte hela Sverige. I del 13 hittade jag följande information:

Här är bilden från boken Gods och gårdar, men är det samma hus? Mycket stämmer, men jag saknar framförallt det stora päronträdet som står vid knuten. Bilden lär vara tagen runt 1940, men trädets ålder har bedömts till mellan 150 och 200 år.
Här är bilden från boken Gods och gårdar, men är det samma hus? Mycket stämmer, men jag saknar framförallt det stora päronträdet som står vid knuten. Bilden lär vara tagen runt 1940, men trädets ålder har bedömts till mellan 150 och 200 år. Dessutom finns det ett vindsfönster som saknas på gården idag.

Larslund
Postadr.: Vingåker
Areal: Total 11 har, därav 7 åker, 4 skog. Tax.v. 7.200.
Jordart: Ler- o. sandjord. Skogsbest.: Barr- o Lövsk.
Manbyggn. uppf. under obekant tid. Ekonomibyggn. renov. o. tillb. 1932. 1 häst, 5 kor, 2 ungdj., 2 svin, 20 höns. Gården till släkten i början av 1800-talet.
Äg.: Ture Andersson, f. 13/12 08. Son till K. V. Andersson o. h. h. Ester f. Pettersson.

 

Förstoring av en bekräftad bild från 1955, kan det vara samma hus som på bilden ovanför?
Förstoring av en bekräftad bild från 1955, kan det vara samma hus som på bilden ovanför?

Bilden är mycket lik det hus jag har idag (minus tillbyggnader) och ägarens efternamn stöder att det är hans släktgård. Men arealen uppges vara 11 hektar. Den är i dag knappt 2,5 ha. Enligt en gammal Lantmäterikarta över Larslund står det att gården blev
avsöndrad från Stamhemmanets ägor 20 december 1923. Möjligtvis räknar man i boken med arrenderad mark.

Nästa uppgift jag har är ett gammalt tidningsklipp. Troligtvis från Katrineholmskuriren 1955 där det står att Edvin Nyström med fru flyttat hit från Stockholm och idkar fåravel. Där kan jag vara säker på att det är rätt gård, eftersom den också kallas ”Norge” – ett namn som fortfarande används av många som bott i trakten länge.

Tidningsartikel om en stpckholmare som flyttat till Larslund för att idka något så exotiskt som fåravel. Troligtvis från KK 1955.
Tidningsartikel om en Stockholmare som flyttat till Larslund för att idka något så exotiskt som fåravel. Troligtvis från KK 1955.

I mina sökningar på nätet hittade jag också en krönika (2/4 2011) i Katrineholmskuriren skriven av Harald ”Haldo” Ottosson som ger fler fragment från gårdens historia:

”När det gäller Norgpellastigen genom Spånga och Högsjö skogar finns en förklaring. I Spånga Larslund bodde korgmakare Per Eriksson, en hantverkare som ibland levererade varor ända till Stockholm. Då vandrade han genom skogen till Högsjö station med sina korgar, liksom när han skulle handla eller hämta post. Ett annat namn på Spånga Larslund var Norge, vilket förklarar namnet på den stig som Per så flitigt trampade.”

Varför gården kallas Norge vet jag fortfarande inte och det finns många luckor att fylla i fortfarande. Men det är roligt att ha ett litet skelett att bygga på när jag försöker pussla samman gårdens historia.

Ny attack mot odlingarna

För ett par dagar sedan stod morötterna tätt här i djupbädden. Nu är jorden genomletad och det finns bara några förkrympta morötter och blast kvar.
För ett par dagar sedan stod morötterna tätt här i djupbädden. Nu är jorden genomletad och det finns bara några förkrympta morötter och blast kvar.

Min motivation för att stängsla runt gården växer. Senaste attacken mot mina odlingar drabbade drabbade morötterna. Det närmade sig skörd, men rådjuren hann före.

Det börjar närma sig krigstillstånd nu. Rådjuren blir mer och mer närgångna när vintern närmar sig och nu verkar de ge sig på allt. Aronia, blåbär, morötter etc etc Kvickrot och skadeinsekter är en sak, det är hanterbara hot mot försörjningen här på gården. Men rådjurens härjningar slår hårt mot allt nyplanterat. De senaste har det varit rätt glest med rådjur här, mest dov. Men nu är de tillbaka.

Jag har redan planerat stängsling inför äppelodlingen men som utvecklingen ser ut nu måste jag nog tidigarelägga den. Attacken mot morötterna kan jag leva med, även om det är frustrerande, men det går inte i längden att lägga tid och pengar på odlingar för att utfodra rådjur.

Avgörande bevis – halvätna morötter och rådjursspillning.
Avgörande bevis – halvätna morötter och rådjursspillning.

Jag går rundor med hunden vid ettiden på nätterna och allt som oftast får vi jaga iväg en samling rådjur/hjortar som härjar i odlingarna. Min hjortskrämma ”de Niro” fungerar, men som jag skrivit tidigare har den begränsad räckvidd. En plan är att placera ut fler skrämselapparater vid odlingarna, men det finns en gräns för hur mycket man kan ha. Och  de vänjer sig rätt snabbt.

Jag kommer inte att kunna stängsla in hela gården på en gång, men genom att ta en gräns i taget räknar jag med att i alla fall bryta deras vandringsvägar och kanske göra det lite besvärligare att ge sig in på mina marker.

Som en sista utväg kommer bössan fram. Avskjutning kan ha en god effekt på vildsvin eftersom de är läraktiga djur och för en tid undviker platser där det hänt något otäckt. Men jag vet inte om rådjur har samma intelligens. Har sett rådjur som kommer för att undersöka när en av deras kompisar blivit skjuten. Kanske dessa är lika obildbara.

Första rovdjursattacken

Som tack för att jag gav hönsen tillgång till hela hönsgården igår slog höken till. I morse såg jag något stort vitt i hönsgården. Fjädrar. Så nu är jag en höna fattigare.

(Obs otäck bild i slutet på texten.)

Mina maraner klarade sig i flera år utan en enda förlust till rovdjur. Men så var tupparna både rejält stora och aggressiva till den grad att jag till slut tvingades skjuta dem. De tuppar jag sålde orsakade blodvite när köparen hämtade dem.

Ett par änder har gått åt nere vid dammen, och jag gissar att det var samma besökare som gav sig på dem.

Mina snälla Lohman däremot verkar inte ha någon avskräckande effekt. Nu får hönsen gå kvar i den lilla rastgården tills jag fått upp nästa nättak. Femtio kvadratmeter får räcka den närmaste tiden.

Jag har en fundering, kan man se på resterna av den stackars hönan vilken rovfågel som slagit till? Vi säger ofta rutinmässigt att det var höken, men hök ser jag bara sporadiskt här i trakten. Ormvråk är betydligt vanligare. Men jag vet inte om ormvråk ger sig på höns.

Är det bara duvhök man behöver oroa sig för eller finns det andra fåglar som tycker hönsen har lagom storlek?

Först såg jag bara något vitt i hönsgården. När jag kom närmare upptäckte jag vad det var. Jag hade förlorat en höna.
Först såg jag bara något vitt i hönsgården. När jag kom närmare upptäckte jag vad det var. Jag hade förlorat en höna.