Annons

Man får vad man betalar för

Har skaffat en spridare för kalk och gödning. Först var jag inne på en handdragen – men har man traktor så har man – så det fick bli en modell med traktorkoppling. Eftersom mina behov i det här sammanhanget är måttliga nöjde jag mig med Julas variant för 995 kronor.

Efter mycket svärande är spridaren till sist i bruk.
Efter mycket svärande är spridaren till sist i bruk.

Som vanligt var Julas monteringsanvisning undermålig. På bilden av den färdiga vagnen saknas väsentliga delar och det finns inga instruktioner om vilka bultar som ska sitta var. Det innebär att man får montera den två gånger – först efter instruktionen och därefter skruva isär och montera den men med skruvarna på rätt plats.

Funktionen var dock hyfsad – kornad kalk och pellets sprids jämt – även om jag skulle velat ha tätare spridning – nu blev det ok med fullt spjäll öppet. Men visst skulle det vara bra att kunna dra på mer om man ville det.

Kalkmjöl däremot var rätt hopplöst att sprida med maskinen. Det rinner igenom rätt bra i början men sen packar det ihop sig. Satt ett tag och skakade spridaren medan jag körde men insåg rätt snart att det gick forta att bara skyffla ut det eländiga rykande mjölet.

Skälet till att jag använde kalkmjöl är att det är snabbverkande. Kornad kalk tar ett par år innan det ger effekt och enligt den jordanalys jag gjort på fältet så var kalciumhalten väldigt låg.

Annons

Bjud myrorna på saft

Hade en smärre myrinvasion i växthuset för en vecka sedan. Men antingen har myrorna dragit sig tillbaka tillfälligt eller så har min strategi lyckats:

Ett praktiskt sätt att bli av med myror är att bjuda dem på saft. Men då ska det vara en sockerfri variant, som Fun Light till exempel. Dessa innehåller aspartam som sötningsmedel och det uppskattas mycket av myrorna. Det har bara en bieffekt på de små liven och det är att de dör.

Annons

En ny skog är på väg

Det är praktiskt att prenumerera på en morgontidning.
Det är praktiskt att prenumerera på en morgontidning.

Med benägen hjälp av min kära syster planterades mina hundra björkplantor i lördags. Det blev en riktig arbetsdag – upp i gryningen och redan vid elvatiden var vi igång med planteringen. Två timmar senare var vi klara med hälften och tog långlunch med siesta ett par timmar.

Det gick riktigt rationellt att plantera – en mäter upp avståndet mellan plantorna, gör ett hål i marken och lägger ett sorkskydd så att nästa person kan hitta hålet. Sen var det bara att stoppa ner plantan och trampa till runt omkring – ett exemplar av Södermanlands Nyheter täcker marken runt plantan och sen sätter man på sorkskyddet och går vidare till nästa planteringshål. Tidningen ska hålla tillbaka gräsväxten närmast plantan och sorkskyddet – det skyddar från sorkar. Dessutom gör det att det blir lätt att hitta plantorna senare – inte så kul om man något år skulle gå över området med röjsågen och ta med några av plantorna.

En blivande björkallé med plats för 25 hängmattor om man har tålamod att vänta. De blå sorkskydden är ett utmärkt sätt att hålla reda på plantorna.
En blivande björkallé med plats för 25 hängmattor om man har tålamod att vänta. De blå sorkskydden är ett utmärkt sätt att hålla reda på plantorna.

Med ett förband (plantavstånd för träd) på 3,4 meter gick vi snabbt över första ytan. Sparade tjugo plantor och satte dem på gammal åkermark. Fick tipset när jag hämtade plantorna i Sikanäs. Sannolikt kommer de att växa ännu bättre där och eftersom man får betalt per kubikmeter kan det bli mycket pengar. Hur som helt är det riskspridning.

Nu är det inga vanliga björkar som jag planterat utan klonade finska masurbjörkar. Det betyder att alla plantorna har anlag för masurbildning. Dyrt förstås, men eftersom det är små ytor som jag planterar på så känns det rätt ok.

Kul med kor med horn

SRB (Svensk Rödbrokig Boskap) med horn. Hade nästan glömt bort att korna brukar ha såna prydnader på huvudet.

Som gymnasieelev på naturbruksgymnasium är man välkommen bakom kulisserna på många ställen. Vi besökte en biodynamisk mjölkbonde i måndags. Enligt deras regler får man inte avhorna korna vilket man gör stort sett överallt annars. Känns nästan exotiskt att se kor med horn. Sen ökar naturligtvis risken för skador, både på kor och personal, men enligt ägaren hade de inte haft några olyckor – förutom en veterinär som blev stångad i huvudet.

Blåbären krukade

Först när tio krukor var fyllda kom jag på att jag glömt öppna hålen i botten. Knackade hål på dem med hjälp av 10 mm bult och hammare. Utstansningarna för hålen fungerade hyfsat och jag spräckte bara en.
Först när tio krukor var fyllda kom jag på att jag glömt öppna hålen i botten. Knackade hål på dem med hjälp av 10 mm bult och hammare. Utstansningarna för hålen fungerade hyfsat och jag spräckte bara en.

Åkte tur och retur Småland i helgen. Hundra masurbjörkplantor och tjugo blåbärsbuskar fick plats i bilen, så jag slapp dra med kärran hela vägen ner till Sikanäs utanför Sävsjö. Beställde plantorna redan i vintras och fick en mycket bra genomgång om hur planteringen ska gå till. Vid sjutiden var jag tillbaka på gården och började omplanteringen av blåbären.

Har skaffat tjugo blåbärsplantor till en provodling. Det blev Patriot och North Blue - som båda verkar passa mina syften.
Har skaffat tjugo blåbärsplantor till en provodling. Det blev Patriot och North Blue – som båda verkar passa mina syften.

Blandade 100 liten rhododendronjord med 50 liter torv och fyllde krukorna från skottkärran.
Blåbären ska få vänta i krukor till jag fått ordning marken där de ska stå.
Masurplantorna satta jag in i ladan till nästa helg. De ska klara sig utan problem enligt säljaren.

En drake landade i trädgården

Visst vore det trevligt med några änder som plaskade omkring i dammen.
Visst vore det trevligt med några änder som plaskade omkring i dammen.

Första gången jag såg den så blev den uppskrämd när jag gick ned mot dammen, men jag fick min första gräsandsnotering på gården. Dagen efter återvände draken till dammen, den här gången med en hona. De tillbringade några timmar med att plaska runt och kvacka. Börjar nästan fundera på att skaffa änder, det är lite mysigt med djur på gården.

Slut på krukor

Bifftomater på övre raden, olika sorters chilipeppar på den nedre. Myror på båda.
Bifftomater på övre raden, olika sorters chilipeppar på den nedre. Myror på båda.

Inhandlade tio stora krukor på Biltema i veckan. I år ska tomaterna få chambre-separee i växthuset. Det var riktigt trevligt att plantera – i varje fall när man är någorlunda ny i branschen. Av bara farten fortsatte jag med att plantera om mina chiliplantor – fem sorter av olika styrkegrad ska det bli. (Styrkan på chilipeppar mäts i Scovillegrader. För att sätta det i perspektiv: Paprika ligger under 100 på skalan, tabasco 5000-6000, cayennepeppar 30000-50000 och pepparspray har några miljoner på skalan. Mina sorter ska hamna mellan 4000 och 500000 om fröpåsarna går att lita på.) Till slut tog det slut på krukor, så det blir att handla nya.

Syltlök och morötter vaktas av mig.
Syltlök och morötter vaktas av mig.

Har fått mängder av fröpåsar i present sen jag köpte gården. Mark har jag ju, men det tar tid att få allt i jorden. Passade på att så syltlök och morötter i växthuset,
tänker att bara jag fått fröna i jorden så är det naturen som får jobba.

Upptäckte tyvärr att myrorna har vaknat och trivs i växthuset. Man vill inte gärna använda gifter i närheten av växande livsmedel – men jag har en plan… Missa inte den spännande fortsättningen.

Gödselbluff på Coop

Jag blandar ihop min egen jordblandning till växthuset och i helgen var jag på Coop och köpte kogödsel. Trodde jag. När jag öppnade säcken var den misstänkt luktfri, men jag tänkte att den kanske bara var ovanligt välkomposterad.

Snus är snus, och skit är skit - trodde jag.
Snus är snus, och skit är skit – trodde jag.

När jag tömt säcken råkade jag läsa på baksidan. Där stod (på danska) att den innehöll
Kogödsel/jordförbättringsmedel
Torv
NPK

Nu hade jag tagit för givet att kogödsel är kogödsel. Speciellt som jag bara för någon vecka sedan hade redovisning om olika sorts stallgödsel i skolan. Om jag vill ha en blandning så köper jag det, vill jag ha kogödsel – så trodde jag att jag köpte det. Inte någon Coopsblandning.

Och för den oinvigde så står bokstäverna NPK för kväve-fosfor-kalium. Vilket får mig att misstänka att de blandat ut kogödseln med torv och sen spetsat blandningen med mineralgödsel för att får upp näringsvärdena. Påminner om han som sålde lärkpastej med 50 procent lärka – han blandade 50/50 – en häst och en lärka.

På nästa säck med dynga ska jag läsa det finstilta. När jag kollade Hasselfors kogödsel visade det sig att det var ännu värre.

Helt rätt att gräva diken

Vet inte om det är dyn eller det rinnande vattnet som fångar Pumahs intresse. Hur som helst vill hon gärna hjälpa husse.
Gjorde ett försök att rensa dikena i våras. Vet inte om det var dyn eller det rinnande vattnet som fångade Pumahs intresse. Hur som helst vill hon gärna hjälpa husse. Visst fick vi vattnet att rinna, men effektivt var det inte.

Rensade i dikena under dagen. Man skulle kunna tro att det var jobbigt i vårvärmen – men det finns en tjusning i att få det svala vattnet att strömma kring fötterna. Att gå längs dikena och hitta ställen där vattnet saktar in. Där går man ner och tar några spadtag så att vattnet kan rinna fritt. Sen promenerar man vidare till nästa ställe. Känns lite som en bild av livet – fast jag har inte själv greppat metaforen riktigt.

Sen är det inte fel att ha hjälp av hunden heller. Detta är verkligen ett projekt vi kan hjälpas åt med. Jag tar ett spadtag och hon rusar fram och gräver vidare i gyttjan. Sen blir det dusch innan jag släpper in henne. Har lärt mig av erfarenheten, ju mer gyttja på hunden – desto snabbare springer hon upp och lägger sig i sängen.

Blåbären på väg

Blåbär är ett långsiktigt projekt. Jag räknar med fem år innan jag får full skörd. Enligt instruktionerna ska de första åren satsas helt på tillväxt, dvs knopparna ska plockas så att busken växer istället för att sätta frukt. Men den som väntar på något gott.
Har beställt tjugo blåbärsplantor (North Blue och Patriot) och håller på att förbereda planteringen. Problemet med blåbär är att det är surjordsväxter. De vill ha ett pH mellan 4-4,5 för att trivas. Precis som Rhododendron. Här finns några olika vägar att gå.

Väntar på min blåbärsbibel ”Blueberries: For Growers, Gardners an Promoters” som jag beställt från USA för dyra 70$. Men i väntan på den så får jag lita på internet och inte minst tipsen från min växtodlingslärare.

Har testat min mark och den har pH 6,9. Så det blir att gräva ut för planteringsgropar. Det dyra alternativet är att köpa rhododendronjord men eftersom det handlar om fyra kubik är det inte lönt att 70 kronor per 50 liter i trädgårdshandeln. Var istället och hämtade fyra kubik torv som jag ska blanda med en del av den befintliga jorden. (Viktigt att det är okalkad torv, annars försvinner själva poängen.) Sen är planen att fylla på med jord från skogen. Enligt uppgift ska barrskogsjorden vara tillräckligt sur för att fungera – och med den får man också in mykoriza som minskar blåbärens behov av gödning.

Tänkte också gödsla med ammoniumsulfat. Det är en kvävegödning som har en försurande effekt på jorden.

Här, bakom "The Pit of Doom", blir det fyra rader med blåbärsbuskar.
Här, bakom ”The Pit of Doom”, blir det fyra rader med blåbärsbuskar.

Men först grävning… Hinner jag inte klart med groparna så sätter jag buskarna i krukor så länge. Har räknat lite på tidsplaneringen och därför redan inhandlat ett par säckar rhododendronjord.