Benåkern

Igenväxta ligger fälten. Även om jag kommit igång sent i år så har ambitionen varit att få något att växa. Så jag plockade fram lien och slog en liten markbit vid ladan. Sen drog jag igång jordfräsen och började köra. Misstag. Det tog ungefär 30 sekunder – så rullade fräsen fram med två stora bollar av rötter, gräs och nässlor. Bara att ta fram kniven och skära rent. Sen räfsade jag bort allt jag slagit och försökte igen. Nu gick det något bättre. Men något vitt hade fastnat på ett av fräsbladen. Ett nyckelben. Jag blev väl lite konfunderad men fortsatte jobba. Nu började det dyka fram gamla ben och knotor lite varstans när fräsen rörde om i jorden.

Jag började fundera på vad som hade pågått här på gården. Bestämde mig till slut för att vänta med att ringa polisen tills jag hittat en skalle. Benen samlade jag i en hög vid sidan.

Någon skalle har inte dykt upp. Men vem vet… Hunden har upptäckt benåkern och går och nosar bland sättlökarna. Kan jag inte se henne så ligger hon vanligen under någon buske med att gammalt murket ben.

Min huvudteori är att det legat en gödselstack på platsen en gång i tiden och att man grävt ner rester av döda djur där. Och tills hunden kommer springade med en skalle i munnen så håller jag fast vid den teorin. Nu växer det gurka och lök på dödens fält.

Första dagarna

Det är inte utan att det känns lite överväldigande. Det växer precis överallt och jag känner mig lite osäker på vad som ska vara kvar. Jag sitter och gör listor på vad som ska göras varje dag. Regniga dagar jobbar jag inomhus och soliga dagar på gården.

Växthuset fungerar för båda vädren och det är där jag gjort min första insats. Det var en djungel. Gräslöken känner jag igen men när det gäller resten hade jag inte en aning.

Leva eller låta dö?
Leva eller låta dö?

Det fick bli en kompromiss. Hälften av pallkragarna rensade jag helt  och den andra hälften fick leva. Tids nog listar jag väl ut vad som är vad. I de rensade kragarna vände jag ner ogräset i botten, strödde lite kogödsel ovanpå och fyllde sen på med jord. I dessa växer nu tomatplantor, olika sorters peppar samt några vitlökar jag stack ner i jorden.

I mitten av växthuset står en allt större vinranka. Det verkar vara en tidsfråga innan den helt tar över växthuset men än så länge nöjer jag mig med att peta in hindrande rankor i lövverket. Kanske får jag ta fram sekatören vid tillfälle.

Främmande växt 1

Den här växer i gruset utanför huset. Ogräs eller inte, tyckte den var lite för imponerande för att bara dras upp. Dessutom börjar den få blommor nu.

Blåblommor
Blåblommor

Denna vackert blåblommande växt trivs lite var stans på gården.  Så länge den håller sig utanför växthuset får den leva.

Det tog sin tid

Så här har min utsikt sett ut de senaste åren. Nu väntar nya vyer,
Så här har min utsikt sett ut de senaste åren. Nu väntar nya vyer,

Jag vet inte riktigt hur länge jag gått och väntat på det här men till slut börjar bitarna falla på plats. Min pensionsförsäkring är numera en liten gård utanför Vingåker. Någon hektar med igenväxt åker och lika mycket skog som behöver gallras. Dessutom ett hus som inte behöver akutrenoveras, en lagård, en snickarbod, en gäststuga och ett växthus. Dessutom ett antal små byggnader inredda för kaniner. 2,5 hektar är antingen en väldigt liten gård, eller en väldigt stor tomt. Men eftersom det är en lantbruksfastighet på pappret så kommer det att vara det för mig också.

Vid vägens slut är väl inte riktigt sant. Vägen fortsätter ytterligare 100 meter efter mitt hus till en vändplats i skogen. Och därefter finns det skogsbilvägar som leder till ingenstans. Men det är det sista huset på vägen, sista elstolpen för elnätet och sista huset som teleledningen går till. Teleledningen är visserligen nedblåst, men en gång har det funnits fast telefoni i huset.

Min väg till gården
Min plan var att skaffa en minimal övernattningslägenhet och i stället för att investera i dyrt stadsboende lägga pengarna där de är mer värda. Förra hösten började hjulen att rulla. I november började jag ett nytt jobb i Nyköping – ett jobb där jag får slita i åtta dagar (minus ledig lördag) men sen är jag ledig sex. I januari köpte jag en etta i Nyköpings city med promenadavstånd till jobbet. Och i mars var min trea i Sickla såld.

Överskottet från försäljningen räckte till att betala ettan kontant och till en rejäl handpenning på gården. Dessutom räknande jag med att det skulle krävas en hel del investeringar, även om jag planerar att ta allting steg för steg.