Annons

Världens vackraste polis

Ni som känner mig vet att jag inte direkt är den starkast lysande stjärnan när jag är nyvaken. Mitt knivskarpa intellekt har en tendens att skymmas av gryningsdiset, om man säger så. Den tydligaste tanke jag brukar kunna formulera på morgonen är – kaffe.
När jag vaknade idag hade ingen service på mobilen. Eftersom jag väntade en del samtal testade jag att gå runt i huset, men inget hjälpte. Nåväl, tog med mig mobilen ut på morgonpromenaden med Pumah och gick åt det håll jag tror mobilmasten står. Ingen signal.

Nu hade jag blivit lite irriterad och bestämde mig för att hoppa in i bilen och köra en runda för att få mobilen att vakna till. Kanske var det smältis som blockerat Telias mast, men utan täckning går det ju inte att ringa och klaga.
Körde några kilometer och höll koll på mobilen – ingen signal. Fortsatte, men fick fortfarande ingen kontakt med omvärlden. När jag nästan var framme i Vingåker stod farbror polisen där och vinkade in mig. Trodde jag.
Fram till bilen kommer istället en riktig skönhet, visserligen med pistol och handbojor, men ändå. Försökte veva ner rutan – fastfrusen… Så jag fick öppna dörren. Då ville hon se körkortet.

Nu är det så att jag har för vana att lämna plånboken hemma när jag går ut i skogen med hunden. Och det var det som var planen när jag lämnade stugan. Förklarade för skönheten att plånboken låg hemma och att jag bara var ute och körde för att få igång mobilen.
Hon accepterade min historia, sannolikt för att jag såg så trovärdig ut i mina skogskläder, och tog mina personuppgifter. Sen var det dags för mig att blåsa och det gick utan problem eftersom jag numera är nykter så ofta att det nästan är pinsamt. Jag slapp dessutom böter för att jag glömt körkortet.

Det var allt trodde jag och vred om nyckeln för att fortsätta jaga mobilsignal. Då startar inte bilen! Försöker gång på gång men får bara meddelandet ”Fel på motorns styrsystem”.
Då kommer skönheten tillbaka och frågar om jag har problem. Jag förklarar situationen och hon beklagar att hon bara kan hjälpa till med startkablar och med hjälp att ringa en bärgningsfirma. Startkablar behövs ju inte eftersom jag har kräm i batteriet, och jag sa att skulle försöka ett par gånger till. Men icke.
Då plockade hon fram sin mobil och letade upp numret till bärgaren. Han skickade en bil, men den kunde inte åka iväg förrän om en timme. Skönheten önskade mig lycka till eftersom hon och kollegan var klar med morgonens nykterhetskontroll i Vingåker.
Sen blev det att vänta i bilen.

När jag satt där och lyssnade på radion fick jag en idé. Kanske skulle jag testa att starta om mobilen. Och si, när den blinkade igång igen hade jag fyra staplar – och 3g på köpet. Det är man inte bortskämd med på landet.

Styrkt av mina tekniska framgångar plockade jag fram bilens instruktionsbok och hittade en lösning på problemet. ”Lås och lås upp centrallåset så resettas motorn” (ungefär så). Sagt och gjort – dubbelklickade med fjärrkontrollen – varningslampan slocknade – och jag vred på nyckeln. Då var batteriet slut! Mina flitiga startförsök hade överansträngt mitt redan åldrade och för dagen även nedkylda batteri. Men när bärgaren kom startade bilen direkt med kablar.

Sitter nu i Nyköping och väntar på fakturan för kabelstarten. I vanliga fall hade kanske känts lite surt. Men för mig är det en lätt börda att bära med tanke på att jag fått träffa världens vackraste polis en solig morgon i Vingåker.

Annons

Köket klart

Att anlita hantverkare var en god idé. Nu har jag ett fullt fungerande modernt kök på gården. Det projekt som började med ett lätt sviktande golv växte snabbt till Extreme home makeover, men jag är riktigt nöjd med resultatet. Hade jag gjort allt själv hade jag nog varit utan kök fram till sommaren. De sista detaljerna som jag skulle fixa själv, dvs lister, kakel eldragning etc tog flera veckor.

Allt som är kvar är monteringen av dörren framför diskmaskinen.
Allt som är kvar är monteringen av dörren framför diskmaskinen.

De stora jobben som att byta golv, riva ut köksinredning och sätta in en ny och dra om rör, tog byggfirman tre dagar. Precis som snickaren sa när han var här och tittade första gången. Vad han inte sa var att de tre dagarna inte nödvändigtvis kommer i följd. I Praktiken blev det en arbetsdag, tre veckor på något annat projekt och sen en ny arbetsdag etc. Men men, jag klagar inte. Har full förståelse för att mitt kök inte är det mest prioriterade byggprojektet i regionen. Och nu är det äntligen klart.

De gula tegelstenarna till vänster om vedspisen fick jag för halva priset - utgående modell.
De gula tegelstenarna till vänster om vedspisen fick jag för halva priset – utgående modell.

En del projekt har tillkommit. Märkte till exempel att elspisen inte mådde helt bra av att stå bredvid vedspisen. När jag eldat under vintern har den blivit varm, riktigt varm… När lackeringen på sidan började knottra sig insåg jag att det var ett projekt som borde prioriteras innan elektroniken på insidan började smälta. Eldfast tegel på sidan av vedspisen visade sig vara den perfekta lösningen. Och det tegel som blev över har jag stoppat i ugnen. Någon gång ska jag testa att baka i vedspisen, någon gång när jag inte har något bättre för mig.

Annons

Wild things

När jag anlände till gården i fredags natt så var parkeringen upptagen, för första gången. En älgko med kalv stod och väntade på mig. Det tog en liten stund innan de förstod att det var min plats. I någon minut stod de bara och tittade på bilen. men när jag försiktigt körde framåt så började först kalven och sedan kon så sakteliga trampa inåt skogen. Väntade ändå ett tag i bilen. Mammor är notoriskt oberäkneliga.

På lördag var jag inne i city (Vingåker) för att handla. När jag kom hem var parkeringen upptagen, igen! Den här gången var det åtta dovhindar som stod och väntade. De var emellertid inte lika tröga som älgen och försvann innan jag hann lappa dem.

Tillbaka till skolbänken

Har man ett jordbruk, även om det är minimalt, så är det kanske idé att veta vad man håller på med. Så jag har börjat en jordbruksutbildning på Vreta naturbruksgymnasium. Halvfart distans med fem sex träffar under året. Riktigt roligt – och studietakterna sitter i. Har inte glömt bort hur man gör för att skjuta upp allt till morgondagen – fram tills dess att pressen börjar kännas. Nu har jag två veckor kvar innan de första uppgifterna ska vara inlämnade – det börjar kännas lite tajt – och det är naturligtvis därför som jag lägger lite mer tid på bloggen…

Uppgifterna i maskinteknik är nästan färdiga. Första uppgifterna är på dieselmotorn och jag har förklarat hur en turbo fungerar och att trycket i insprutarna på äldre traktorer kan ligga mellan 100 och 200 bar medan det i nyare motorer kan vara det tiodubbla.

Nästa projekt bli växtodlingen där jag ska reda ut hur man skapar en bra såbädd samt hur vårbruket ska göras på olika jordar. Tyvärr är det inte bara en fråga per ämne – så det lär bli lite sena kvällar framåt.

Därefter kommer djurdelen – första frågan: Vilka produkter kan man få från nötkreatur, grisar, får, höns? ska jag nog kunna reda ut. Men när det kommer in på fortplantning och hormoner får jag nog sitta med boken framför mig. Ännu har jag inte satt mig in i vad progestron och prostaglandin har för funktion.

Ekonomidelen har jag inte ens tittat på än så länge. Säkert nyttigt eftersom jag i dag har mitt eget sätt att hantera pengar. 1. Betala alla räkningar. 2. Köp vad du vill. 3. Vänta på nästa lön. Jag gissar att räknenissarna tänker på ett annat sätt.

 

Min trädgård har blivit ett tillhåll

När jag satte upp fågelmataren var det mest för att det skulle vara så. Alltid trevligt med en eller annan talgoxe som tittar förbi utanför köksfönstret. Nu har min trädgård blivit skogens inneställe. Det är full action från morgon till kväll. Småfåglarna står i kö för att få nappa till sig några frön från automaten och de sätter i sig ett drygt kilo i veckan. Talgoxarna dominerar även om de inte är flest. Har sett en talgoxe som verkar vara nästan dubbelt så stor som de andra. Kanske superoxen är en mutation eller så är de med talgoxar som med fiskar att de fortsätter växa så länge de lever. Blåmesen är också en regelbunden gäst, min lokala hackspett tar gärna för sig av talgbollarna men det roligaste besöket är stjärtmesarna som jag nu lyckats artbestämma. Trodde först att det var en flock undulater på besök, men det var minus tre, så jag fick forska mig fram i fågelboken. Nu är det så praktiskt ordnat att mina besökare finns i samma kapitel, förutom nötskrikan och hackspetten då.

Försök hitta svartmesen på den här bilden.
Försök hitta svartmesen på den här bilden.

Har försökt få vettiga bilder av matfesten men med ett fast 35 mm objektiv så vill fåglarna inte fastna. Gå närmare står det i fotoboken, men då flyttar fåglarna på sig… Lite som Kalle Ankas fotografiska expedition om du förstår vad jag menar…
I min trädgård är det entitan som är djungelns clown, den enda som inte försvinner när jag kommer ut för att fylla på mer mat. Men när jag har kameran med mig lyckas den ändå alltid sitta på baksidan av trädet, eller under fågelbordet eller bakom massa grenar. Men än har jag inte gett upp. Tänkte fota genom köksfönstret – men med handblåsta rutor så blir fåglarna inte identifierbara. Men skam den som ger sig, en dag kommer jag att kunna bevisa superoxens existens med en bild.

Ömma fingrar

Som att byta lilla e-strängen på 120 gitarrer utan stämskruv.
Som att byta lilla e-strängen på 120 gitarrer utan stämskruv.

Tjugo ramar trådade ikväll. Och fingrarna har hunnit bli lite ömma, tunn rostfri tråd känns när man ska spänna den. Men första kupan har i alla fall fått ett första lager färg och jag har hela vintern på mig att få klart mina tre kupor.
Även om jag har hundra ramar kvar att tråda så tröstar jag mig med att jag har haft det värre. Lite pyssel framför brasan med 50-tals country i högtalarna ska jag nog stå ut med. Fast Pumah tycker det är lite i tråkigaste laget. Vem kan anmärka på det när hela skogen är fylld av snö med rådjur och hjortar att jaga.

En ny säsong

Ett lager med bomull har lagt sig över hus, jord och grenar.
Ett lager med bomull har lagt sig över hus, jord och grenar.

Femton centimeter snö har förvandlat gården. Visst har hösten haft sina ljuspunkter men det är skönt med omväxling. Borta är leran, regnet och det totala mörkret. (Till nästa vinter ska jag se till att få upp lite lampor runtomkring.)
Nu är hunden ren när hon kommer in och det är bara att glömma alla utesysslor. Nu är det helgdagskväll i timmerkojan så fort det mörknar. Brasa, lite soft music i högtalarna och ett glas vin med goda vänner. Vintern är riktigt uthärdlig.
Många tvekade när det gällde vädret i helgen så vi blev inte så många på granjakten, men det var trevligt med de som kom och det blev några granar fällda. Sen en sen natt med vin och whisky, så det blev en rejäl sovmorgon dagen därpå.
Har varit lite fundersam när snön lagt sig på vägen hit, men det har gått bra. Har visserligen fått underredet på bilen snötvättat när jag kört men med bra däck har det bara varit att köra. Och i kväll åkte en granne förbi med plogen så nu är det fri fart i skogen igen.

Ett litet ljus för oss som vandrar i mörkret,
Ett litet ljus för oss som vandrar i mörkret,

Åter igen: Hej mitt vinterland.

Senhöst

Så då var tusen kvadratmeter gräsmatta krattade.

Tänk om Pumah skulle ha haft lika stort fokus när man tränar lydnad.
Tänk om Pumah skulle ha haft lika stort fokus när man tränar lydnad.

Pumah underhöll sig under tiden med att jaga ekorre. Så mycket jag blev det kanske inte, större delen av tiden satt hon under trädet och bevakade Kurre som satt där uppe och tjattrade. Verkar inte som om han såg hunden som något större hot.

Tjuvar stal min traktor

Här rullade de iväg med traktorn, trampade i trädgårdslandet och körde upp spår i gräsmattan. Är ändå tacksam över att de inte orsakade någon extra förstörelse. De ställde till och med tillbaka soptunnan mitt på infarten, trots risken för fingeravtryck.
Här rullade de iväg med traktorn, trampade i trädgårdslandet och körde upp spår i gräsmattan. Är ändå tacksam över att de inte orsakade någon extra förstörelse. De ställde till och med tillbaka soptunnan mitt på infarten, trots risken för fingeravtryck.

Har alltid känt mig helt trygg på gården. Avsides som den ligger är det få som har vägarna förbi. Men i lördags upptäckte jag att jag haft ovälkomna besökare.

I lördags skulle ut och jobba några timmar i skogen men när jag gick mot maskinskjulet upptäckte jag att det var hjulspår tvärs över gräsmattan och över trädgårdslandet vid ladugården. Fattade inte riktigt hur de kommit dit förrän jag kom fram till skjulet. Trädgårdstraktorn var borta! Och när jag tittade närmare upptäckte jag att även motorsåg och röjsåg hade fått fötter. Väntar nu på besked från försäkringsbolaget.

Tjuvarna måste ha vetat precis vad de ville ha. Tillbehören till röjsågen hade de plockat med sig, men lämnat andra verktyg, bensindunkar etc etc

Fattar inte att de vågat. Jag jobbar ju udda tider och kan komma hem när som helst. I fredags kom jag hem klockan två på natten och hade tjuvarna varit där då så hade de inte kommit därifrån. Gården ligger som sagt vid vägens slut, och jag hade bara behövt parkera bilen på vägen och gått därifrån för att ringa polisen. De hade fått fly till fots genom skogen.

Eller om jag varit hemma. Hade jag haft bilen inkörd så hade de inte sett den. Men vad skulle jag ha gjort? Ringt polisen naturligtvis, men skulle jag ha släppt hunden och skjutit några skott med hagelbössan? Knappast, hunden är viktigare för mig än redskapen, och även om jag ibland har vapen med mig till gården så skulle jag inte riskera mina licenser för bovarnas skull.

Nu får jag bara fundera på hur mycket jag ska anpassa mig. Kameror, larm, starkare lås, bommar, märkning… Får se vad jag bestämmer mig för.

Gjorde polisanmälan på lördag och blev uppringd på måndagen. Polisen ville åka ut och säkra spår, men hans kollega var inte på jobbet.
– Och jag tycker det är lite obehagligt att åka ut dit själv, sa han.
Tack för det polisen – jag bor där!

Nu åkte de ut på tisdagen i stället, men jag tvivlar på att de kommer att få tag på mina grejer. Det positiva är i alla fall att jag lärt känna lite fler grannar. Tror det blir mer svårjobbat för tjuvarna här i trakten i framtiden…