Annons
Annons

Tjuvar stal min traktor

Här rullade de iväg med traktorn, trampade i trädgårdslandet och körde upp spår i gräsmattan. Är ändå tacksam över att de inte orsakade någon extra förstörelse. De ställde till och med tillbaka soptunnan mitt på infarten, trots risken för fingeravtryck.
Här rullade de iväg med traktorn, trampade i trädgårdslandet och körde upp spår i gräsmattan. Är ändå tacksam över att de inte orsakade någon extra förstörelse. De ställde till och med tillbaka soptunnan mitt på infarten, trots risken för fingeravtryck.

Har alltid känt mig helt trygg på gården. Avsides som den ligger är det få som har vägarna förbi. Men i lördags upptäckte jag att jag haft ovälkomna besökare.

I lördags skulle ut och jobba några timmar i skogen men när jag gick mot maskinskjulet upptäckte jag att det var hjulspår tvärs över gräsmattan och över trädgårdslandet vid ladugården. Fattade inte riktigt hur de kommit dit förrän jag kom fram till skjulet. Trädgårdstraktorn var borta! Och när jag tittade närmare upptäckte jag att även motorsåg och röjsåg hade fått fötter. Väntar nu på besked från försäkringsbolaget.

Tjuvarna måste ha vetat precis vad de ville ha. Tillbehören till röjsågen hade de plockat med sig, men lämnat andra verktyg, bensindunkar etc etc

Fattar inte att de vågat. Jag jobbar ju udda tider och kan komma hem när som helst. I fredags kom jag hem klockan två på natten och hade tjuvarna varit där då så hade de inte kommit därifrån. Gården ligger som sagt vid vägens slut, och jag hade bara behövt parkera bilen på vägen och gått därifrån för att ringa polisen. De hade fått fly till fots genom skogen.

Eller om jag varit hemma. Hade jag haft bilen inkörd så hade de inte sett den. Men vad skulle jag ha gjort? Ringt polisen naturligtvis, men skulle jag ha släppt hunden och skjutit några skott med hagelbössan? Knappast, hunden är viktigare för mig än redskapen, och även om jag ibland har vapen med mig till gården så skulle jag inte riskera mina licenser för bovarnas skull.

Nu får jag bara fundera på hur mycket jag ska anpassa mig. Kameror, larm, starkare lås, bommar, märkning… Får se vad jag bestämmer mig för.

Gjorde polisanmälan på lördag och blev uppringd på måndagen. Polisen ville åka ut och säkra spår, men hans kollega var inte på jobbet.
– Och jag tycker det är lite obehagligt att åka ut dit själv, sa han.
Tack för det polisen – jag bor där!

Nu åkte de ut på tisdagen i stället, men jag tvivlar på att de kommer att få tag på mina grejer. Det positiva är i alla fall att jag lärt känna lite fler grannar. Tror det blir mer svårjobbat för tjuvarna här i trakten i framtiden…

Annons

Första EU-bidraget

Har man skog, även om den är liten, så behöver man en motorsåg. Under sommaren och hösten har jag fällt en del träd på gården och hittills har det gått bra. Men det är inte utan att det funnits en viss osäkerhetskänsla. Även om jag följt manualen får motorsågen så blev det situationer där det inte riktigt gick som jag tänkt mig. Trädet var sågat precis som det såg ut på bilderna – men ville inte falla. Då fick jag improvisera och jag får väl erkänna att jag inte alltid satte säkerheten främst…

Nu vet jag bättre. Motorsågskursen var en utmärkt investering. Även om den kostade skjortan. Som markägare fick jag dessutom nästan halva kursavgiften i bidrag från Bryssel. Det har jag inget emot – särskilt som att mellan fem och tio personer dödas i skogen varje år och flera tusen skadas vi motorsågning.

Det första större träd som jag fällt och kvistat på rätt sätt.
Det första större träd som jag fällt och kvistat på rätt sätt.

Bästa delarna med kursen var att lära sig såga med instick och teknikerna för att ta ner fastfällda träd. Det är grejer som jag inte listat ut på egen hand. Sen går det betydligt fortare i skogen nu när jag lärt mig en effektiv kvistningsteknik – och hur man slipar kedjan på rätt sätt.

Något är ruttet

Orima virke – när röta och insekter gjort sitt.
Prima virke – när röta och insekter gjort sitt.

Sviktande golvbrädor i köket… det skrev jag om tidigare. Jag var på gång att lägga in ett nytt golv i köket och hade plockat bort ett antal lager linoleummattor.  Men när jag flyttade spisen märkte jag att den lämnade misstänkta avtryck i golvbrädorna. När jag testade med kniven visade det sig att det bara var pulver kvar av trät på flera ställen. Att golvet sviktade berodde inte på hög ålder utan på att trät på andra sidan golvregeln helt enkelt var borta.

Skrapade bort så mycket träpulver som jag kom åt, och sen tröttnade jag.

Har anlitat en byggfirma som ska riva ut köksskåpen, reparera golvet och lägga det nya. Klart jag kunde ha gjort det själv, men jag kom till en gräns när det inte var roligt längre. Och det är ju inte som om jag bli arbetslös direkt ändå…

Varför försäkra djur?

Pumah är INTE förtjust i att gå omkring med krage.
Pumah är INTE förtjust i att gå omkring med krage.

Pumah är nyopererad. Vi ett ultraljud i tisdags upptäcktes en cysta på livmodern och enda behandlingen var enligt veterinären operation. Så i går blev lilltjejen av med livmoder och äggstockar. Inget svårt val, det viktigaste är att hon blir frisk. Och hon har ju redan fått en kull med valpar. Tur också att man har försäkring…

Sen visar det sig att Agria inte tänker betala för operationen. ”Det är en för vanlig operation och cystan var för liten.” Så vi borde antagligen ha väntat tills cystan blev riktigt stor eller tills Pumah fått direkt livshotande problem. På hemsidan skriver Agria att man som ägare är skyldig att göra det som är bäst för hunden – självklart kan man tycka. Men då är det tur att man har tillräcklig ekonomi för att betala både försäkringspremier och eventuella operationer.

Operationen var dyr men hittills hade det lönat sig att inte ha försäkring. Pumah är försäkrad för veterinärkostnader upp till 50 000 – men vad hjälper det om Agria inte betalar?

Om några månader ska Pumah på ett nytt ultraljud för att kolla en förändring på mjälten. Lika bra att börja spara redan nu.

Inomhusarkeologi

Köksgolvet har känts lite sviktande på ett ställe och en regnig dag bestämde jag mig för att undersöka problemet. Att arbeta sig ner genom golvlagren tog sin tid, det visade sig ligga över 4 cm med olika plastmattor, masonit och tjärpapp innan jag kom ner till trägolvet.

Mode och material har växlat genom åren.
Mode och material har växlat genom åren.

Väl nere på detta historiska djup visade det sig att när vattnet drog in i huset på 60-talet hade man inte avlastat golvbrädorna. Det finns en stor lucka i golvet ner till en betongkasun där vatten och avlopp är anslutet till huset, och där man kapat reglarna hade golvbrädorna lämnats hängande. 40×250 hade man antagligen sett som en betryggande stabil dimension, men tiden hade skapat svikt i stegen. Den mest sviktande brädan hade dessutom ett antal maskhål. Om de är aktiva eller inte är svårt att säga men det syntes inga kryp i alla fall.

Det är bara att byta ut de sviktande brädorna och skruva nya reglar för att hålla dem på plats. Har dessutom tagit bort golvet i hela köket nu för att se om det fanns fler skador.

Funderade ett tag på att ha det gamla brädgolvet kvar i köket, men när laminatskikten var borta upptäckte jag att halva golvet redan var utbytt mot vanlig plank. Gissningsvis gjordes detta 1961, det var i alla fall årtalet på Katrineholmskuriren som låg närmast trägolvet.

Nu behöver jag i alla fall inte fundera på att behålla trägolvet.

Don´t fence me in

Ett av den gångna veckans projekt var att börja rensa bland kaninhusen. Det är ingen brist på byggnader här men många är i ett bedrövligt skick. Jag har funderat på att flytta det större kaninhuset några meter och bygga om det till en bipaviljong men det verkar bli ett lite för stort projekt. De mindre husen kommer jag antagligen att bränna i vinter men eftersom det största är i hyfsat skick så får det står kvar tills vidare.

I mellanläget - när staketet är varken uppsatt eller hoprullat är det extremt ohanterligt...
I mellanläget – när staketet är varken uppsatt eller hoprullat är det extremt ohanterligt…

Utanför kaninhuset fanns en liten hage på drygt 20 kvm med högt staket. Staketstolparna var genomruttna så tanken var att städa undan blandningen av stängsel och ruttnande trä. Försökte först med kofot men resultatet blev bara att jag skapade en hög av förvriden metall blandat med fastspikade träbitar. När jag tänkte lite längre insåg jag att det skulle bli svårt att frakta bort en blandning – det blev till att källsortera på plats.

Med plåtsax gick det som en dans att få loss stängslet från stolparna och rulla ihop det.

Tolv meter armerad gräsmatta, i vilket källsorteringsfack lägger man den?
Tolv meter armerad gräsmatta, i vilket källsorteringsfack lägger man den?

Rullarna gick dessutom att komprimera genom att hoppa på dem och sen gick de att frakta bort med skottkärra. Kvar har jag en hög ruttnande virke med rostiga spikar och mindre staketrester. Vad jag ska göra av den har jag ingen aning om. Jag har visserligen ingen brist på plats men det stör mitt ordningssinne att ha omotiverade högar med skräp på gården. Kanske jag får ordna en mer långsiktig kompost för ruttnande trä någonstans.

Kvar blev också det finmaskiga kaninnätet som var fäst närmast marken på staketet. Det hade fullkomligt växt ihop med marken men gick att dra bort med mycken möda och stort besvär. Men vad gör jag nu med tolv meter armerat gräs?

 

 

 

Nyodling

När jag först gav mig på mitt lilla röjningsprojekt hade jag inte en aning om vad som dolde sig under grönskan.
När jag först gav mig på mitt lilla röjningsprojekt hade jag inte en aning om vad som dolde sig under grönskan.

Nu börjar min första större odlingsyta likna en åker. Det har varit en lång process – men jag har väl i ärlighetens namn inte lagt ner hela arbetsdagar på projektet. En av fördelarna med lantlivet är att utrymmet för olika projekt är outsinligt.

Varje morgon till kaffet brukar jag fundera över vad som kan vara ett lämpligt beting för dagen. Och då tar jag hänsyn till såna faktorer som väder, humör och om jag har några väntande besök. Är det besökare på väg prioriterar jag sånt som ger snabbt synligt resultat. Lite barnsligt kanske – men jag vill gärna att det verkar som om jag gör snabba framsteg. Att gå med röjsågen tillhör inte den kategorin, inte heller vedhuggning eller att släpa ris. Såna projekt ligger mer åt evighetshållet. Sånt som aldrig tar slut. Då är det bättre att måla en vägg eller lägga golv i något rum. Jag har också ett antal flyttlådor som ännu inte blivit uppackade. Jag brukar flytta runt dem mellan olika byggnader allteftersom jag får en ny idé. Gräsklippning brukar jag däremot vänta med – det brukar vara en populär sysselsättning för besökande män. Traktorgräsklipparen var en lysande investering…

Men nu börjar som sagt min första åkerlapp se odlingsbar ut. I somras var den helt övervuxen med manshöga nässlor och sly. Jag har slagit den upprepade gånger, fällt skuggande träd och röjt sly. Jag har släpat bort ruttnade stockar som låg i en liten bröt mitt ute på åkern och plockar betongblock, stenar och bitar av hönsnät som legat halvt begravt i marken.

Senaste projektet var att köra över marken med jordfräsen. Det tog mig tre dagar (eller cirka åtta effektiva timmar). Resultatet blev över förväntan. Ytterligare ett antal stenar, stubbar och betongblock kom i dagen men jordfräsen tuggade på med glatt humör.

Samma mark efter ett antal timmars arbete.
Samma mark efter ett antal timmars arbete.

Till och med när det fastnade en gammal rostig tunna och ett armeringsjärn i valsarna fortsatte den snurra. Det lät förstås lite men fräsen höll. Den fungerar dessutom utmärkt som sorkskrämma. Körde nästan över en stor svart sork som förvirrat försökte orientera sig i den nya geografin.

Tänkte att det var ett bra tillfälle att träna upp Pumah till sorkjägare men först fattade hon inte var det var jag ville.
– Va, jaga, får jag jaga någonting verkade hon tänka.
Sen kom hon med full fart över åkern – sprang rakt över sorken och fortsatte ut i skogen. Där stannade hon skällande.
-Var, var? Var finns djuret jag ska jaga?
Det blir nog ingen riktig råtthund av henne.

Pärontjuvar

Det är rätt lyhört här ute på landet. Man hör långt i förväg när det kommer en bil. Och det mest störande är egentligen korparna som i mitt tycke borde bytas ut mot några mer välljudande fåglar. Lyckligtvis tillbringar de inte all sin tid runt mina ägor. Det känns bättre med lite omväxling i djurlivet. Enstaka grävlingar, rådjur och huggormar är välkomna men jag vill inte ha någon invasion av någondera.

På gården finns ett antal äppelträd av varierande kvalité, samt ett åldrigt päronträd precis utanför knuten. Päronen ger god skörd men eftersom trädet är så högt har jag ännu inte lyckats hitta ett enda päron som inte är fallskadat. Frukterna faller från mellan tre och åtta meters höjd och de som inte först dunsar ner på hustaket når marken med en avsevärd fart.

Skadorna verkar ändå inte avskräcka djurlivet. Bland de ruttnande päronen på marken har det surrat rejält av flugor och getingar. Nässelfjärilarna är fortfarande i farten och emellanåt kommer en liten harpalt på besök för att förse sig av frukterna.

Tre av hjortarna som kom på besök. De travade iväg ut i skogen innan Pumah vaknade.
Tre av hjortarna som kom på besök. De travade iväg ut i skogen innan Pumah vaknade.

I helgen hade jag nya besökare när jag tittade ut genom fönstret på morgonen. Fyra hjortar vågade sig fram för att stjäla av mina jäsande päron. Väl bekomme säger jag, men i fortsättningen skulle jag uppskatta om de slutade skrapa upp gräsmattan med klövarna. Nu är fallfrukten upplockad och förpassad till komposthögen. Där får de skrapa bäst de vill.

Att offra en oxe

Här är det tänkt att försöksodlingen ska börja nästa säsong.

Man ska inte tro att det är lätt att börja med odling. Bortsett från det rent växtliga finns det en hel del regler att ta hänsyn till. Att följa reglementet för att få marken certifierad som ekologisk är relativt enkelt. Sen är frågan om man vill försöka få retroaktiv karens för att slippa vänta i tre år innan man får sälja det man odlat som ekologiskt. Och om det är värt pengarna – inspektioner och licenser kostar närmare 4000.- per år i fasta kostnader. Och det gäller upp till 20 hektar. Har man då bara 1 hektar att odla på – småskaligt alltså – så blir de fasta kostnaderna bara för eko-märkningen en stor del av budgeten.

Sen finns det förstås massor av olika bidrag att söka – företagsstöd, investeringsstöd, utvecklingsstöd etc etc Problemet är att många stöd bara går till jordbrukare under 40 år, och när det gäller gårdstödet så måste man ha minst 4 hektar. Gårdstödet  är EU-pengar som betalas ut för att man brukar jorden – eller inte brukar jorden. Landet är indelat i zoner och mest stöd får  de som har riktigt bördig mark i södra Sverige. Stora lönsamma jordbruk får mest i bidrag per hektar och små mindre lönsamma får minst. Naturligtvis finns det en tanke med detta – man vill styra europas jordbruk mot de bästa markerna. Samma sak med storleken. Småskalighet nej – storskalighet ja. Sen upptäckte jag att det faktiskt finns ett undantag från regeln om minst 4 hektar för gårdsstöd:

”Om du slaktat en tjur eller en stut
under perioden 1 januari till 31 mars 2011
och får handjursbidrag för den
kan du få gårdsstöd för mindre än 4 hektar.”

Jag får rent gammal testamentliga vibbar av den formuleringen. Det finns säkert en kompromiss inom EU som lett fram till det här undantaget. Men själv får jag göra en kalkyl inför nästa säsong för att se om ett blodsoffer under senvintern kommer att hjälpa eller stjälpa ekonomin på gården.