Annons

Min trädgård har blivit ett tillhåll

När jag satte upp fågelmataren var det mest för att det skulle vara så. Alltid trevligt med en eller annan talgoxe som tittar förbi utanför köksfönstret. Nu har min trädgård blivit skogens inneställe. Det är full action från morgon till kväll. Småfåglarna står i kö för att få nappa till sig några frön från automaten och de sätter i sig ett drygt kilo i veckan. Talgoxarna dominerar även om de inte är flest. Har sett en talgoxe som verkar vara nästan dubbelt så stor som de andra. Kanske superoxen är en mutation eller så är de med talgoxar som med fiskar att de fortsätter växa så länge de lever. Blåmesen är också en regelbunden gäst, min lokala hackspett tar gärna för sig av talgbollarna men det roligaste besöket är stjärtmesarna som jag nu lyckats artbestämma. Trodde först att det var en flock undulater på besök, men det var minus tre, så jag fick forska mig fram i fågelboken. Nu är det så praktiskt ordnat att mina besökare finns i samma kapitel, förutom nötskrikan och hackspetten då.

Försök hitta svartmesen på den här bilden.
Försök hitta svartmesen på den här bilden.

Har försökt få vettiga bilder av matfesten men med ett fast 35 mm objektiv så vill fåglarna inte fastna. Gå närmare står det i fotoboken, men då flyttar fåglarna på sig… Lite som Kalle Ankas fotografiska expedition om du förstår vad jag menar…
I min trädgård är det entitan som är djungelns clown, den enda som inte försvinner när jag kommer ut för att fylla på mer mat. Men när jag har kameran med mig lyckas den ändå alltid sitta på baksidan av trädet, eller under fågelbordet eller bakom massa grenar. Men än har jag inte gett upp. Tänkte fota genom köksfönstret – men med handblåsta rutor så blir fåglarna inte identifierbara. Men skam den som ger sig, en dag kommer jag att kunna bevisa superoxens existens med en bild.

Annons

Ömma fingrar

Som att byta lilla e-strängen på 120 gitarrer utan stämskruv.
Som att byta lilla e-strängen på 120 gitarrer utan stämskruv.

Tjugo ramar trådade ikväll. Och fingrarna har hunnit bli lite ömma, tunn rostfri tråd känns när man ska spänna den. Men första kupan har i alla fall fått ett första lager färg och jag har hela vintern på mig att få klart mina tre kupor.
Även om jag har hundra ramar kvar att tråda så tröstar jag mig med att jag har haft det värre. Lite pyssel framför brasan med 50-tals country i högtalarna ska jag nog stå ut med. Fast Pumah tycker det är lite i tråkigaste laget. Vem kan anmärka på det när hela skogen är fylld av snö med rådjur och hjortar att jaga.

Annons

En ny säsong

Ett lager med bomull har lagt sig över hus, jord och grenar.
Ett lager med bomull har lagt sig över hus, jord och grenar.

Femton centimeter snö har förvandlat gården. Visst har hösten haft sina ljuspunkter men det är skönt med omväxling. Borta är leran, regnet och det totala mörkret. (Till nästa vinter ska jag se till att få upp lite lampor runtomkring.)
Nu är hunden ren när hon kommer in och det är bara att glömma alla utesysslor. Nu är det helgdagskväll i timmerkojan så fort det mörknar. Brasa, lite soft music i högtalarna och ett glas vin med goda vänner. Vintern är riktigt uthärdlig.
Många tvekade när det gällde vädret i helgen så vi blev inte så många på granjakten, men det var trevligt med de som kom och det blev några granar fällda. Sen en sen natt med vin och whisky, så det blev en rejäl sovmorgon dagen därpå.
Har varit lite fundersam när snön lagt sig på vägen hit, men det har gått bra. Har visserligen fått underredet på bilen snötvättat när jag kört men med bra däck har det bara varit att köra. Och i kväll åkte en granne förbi med plogen så nu är det fri fart i skogen igen.

Ett litet ljus för oss som vandrar i mörkret,
Ett litet ljus för oss som vandrar i mörkret,

Åter igen: Hej mitt vinterland.

Senhöst

Så då var tusen kvadratmeter gräsmatta krattade.

Tänk om Pumah skulle ha haft lika stort fokus när man tränar lydnad.
Tänk om Pumah skulle ha haft lika stort fokus när man tränar lydnad.

Pumah underhöll sig under tiden med att jaga ekorre. Så mycket jag blev det kanske inte, större delen av tiden satt hon under trädet och bevakade Kurre som satt där uppe och tjattrade. Verkar inte som om han såg hunden som något större hot.

Tjuvar stal min traktor

Här rullade de iväg med traktorn, trampade i trädgårdslandet och körde upp spår i gräsmattan. Är ändå tacksam över att de inte orsakade någon extra förstörelse. De ställde till och med tillbaka soptunnan mitt på infarten, trots risken för fingeravtryck.
Här rullade de iväg med traktorn, trampade i trädgårdslandet och körde upp spår i gräsmattan. Är ändå tacksam över att de inte orsakade någon extra förstörelse. De ställde till och med tillbaka soptunnan mitt på infarten, trots risken för fingeravtryck.

Har alltid känt mig helt trygg på gården. Avsides som den ligger är det få som har vägarna förbi. Men i lördags upptäckte jag att jag haft ovälkomna besökare.

I lördags skulle ut och jobba några timmar i skogen men när jag gick mot maskinskjulet upptäckte jag att det var hjulspår tvärs över gräsmattan och över trädgårdslandet vid ladugården. Fattade inte riktigt hur de kommit dit förrän jag kom fram till skjulet. Trädgårdstraktorn var borta! Och när jag tittade närmare upptäckte jag att även motorsåg och röjsåg hade fått fötter. Väntar nu på besked från försäkringsbolaget.

Tjuvarna måste ha vetat precis vad de ville ha. Tillbehören till röjsågen hade de plockat med sig, men lämnat andra verktyg, bensindunkar etc etc

Fattar inte att de vågat. Jag jobbar ju udda tider och kan komma hem när som helst. I fredags kom jag hem klockan två på natten och hade tjuvarna varit där då så hade de inte kommit därifrån. Gården ligger som sagt vid vägens slut, och jag hade bara behövt parkera bilen på vägen och gått därifrån för att ringa polisen. De hade fått fly till fots genom skogen.

Eller om jag varit hemma. Hade jag haft bilen inkörd så hade de inte sett den. Men vad skulle jag ha gjort? Ringt polisen naturligtvis, men skulle jag ha släppt hunden och skjutit några skott med hagelbössan? Knappast, hunden är viktigare för mig än redskapen, och även om jag ibland har vapen med mig till gården så skulle jag inte riskera mina licenser för bovarnas skull.

Nu får jag bara fundera på hur mycket jag ska anpassa mig. Kameror, larm, starkare lås, bommar, märkning… Får se vad jag bestämmer mig för.

Gjorde polisanmälan på lördag och blev uppringd på måndagen. Polisen ville åka ut och säkra spår, men hans kollega var inte på jobbet.
– Och jag tycker det är lite obehagligt att åka ut dit själv, sa han.
Tack för det polisen – jag bor där!

Nu åkte de ut på tisdagen i stället, men jag tvivlar på att de kommer att få tag på mina grejer. Det positiva är i alla fall att jag lärt känna lite fler grannar. Tror det blir mer svårjobbat för tjuvarna här i trakten i framtiden…

Första EU-bidraget

Har man skog, även om den är liten, så behöver man en motorsåg. Under sommaren och hösten har jag fällt en del träd på gården och hittills har det gått bra. Men det är inte utan att det funnits en viss osäkerhetskänsla. Även om jag följt manualen får motorsågen så blev det situationer där det inte riktigt gick som jag tänkt mig. Trädet var sågat precis som det såg ut på bilderna – men ville inte falla. Då fick jag improvisera och jag får väl erkänna att jag inte alltid satte säkerheten främst…

Nu vet jag bättre. Motorsågskursen var en utmärkt investering. Även om den kostade skjortan. Som markägare fick jag dessutom nästan halva kursavgiften i bidrag från Bryssel. Det har jag inget emot – särskilt som att mellan fem och tio personer dödas i skogen varje år och flera tusen skadas vi motorsågning.

Det första större träd som jag fällt och kvistat på rätt sätt.
Det första större träd som jag fällt och kvistat på rätt sätt.

Bästa delarna med kursen var att lära sig såga med instick och teknikerna för att ta ner fastfällda träd. Det är grejer som jag inte listat ut på egen hand. Sen går det betydligt fortare i skogen nu när jag lärt mig en effektiv kvistningsteknik – och hur man slipar kedjan på rätt sätt.

Något är ruttet

Orima virke – när röta och insekter gjort sitt.
Prima virke – när röta och insekter gjort sitt.

Sviktande golvbrädor i köket… det skrev jag om tidigare. Jag var på gång att lägga in ett nytt golv i köket och hade plockat bort ett antal lager linoleummattor.  Men när jag flyttade spisen märkte jag att den lämnade misstänkta avtryck i golvbrädorna. När jag testade med kniven visade det sig att det bara var pulver kvar av trät på flera ställen. Att golvet sviktade berodde inte på hög ålder utan på att trät på andra sidan golvregeln helt enkelt var borta.

Skrapade bort så mycket träpulver som jag kom åt, och sen tröttnade jag.

Har anlitat en byggfirma som ska riva ut köksskåpen, reparera golvet och lägga det nya. Klart jag kunde ha gjort det själv, men jag kom till en gräns när det inte var roligt längre. Och det är ju inte som om jag bli arbetslös direkt ändå…

Varför försäkra djur?

Pumah är INTE förtjust i att gå omkring med krage.
Pumah är INTE förtjust i att gå omkring med krage.

Pumah är nyopererad. Vi ett ultraljud i tisdags upptäcktes en cysta på livmodern och enda behandlingen var enligt veterinären operation. Så i går blev lilltjejen av med livmoder och äggstockar. Inget svårt val, det viktigaste är att hon blir frisk. Och hon har ju redan fått en kull med valpar. Tur också att man har försäkring…

Sen visar det sig att Agria inte tänker betala för operationen. ”Det är en för vanlig operation och cystan var för liten.” Så vi borde antagligen ha väntat tills cystan blev riktigt stor eller tills Pumah fått direkt livshotande problem. På hemsidan skriver Agria att man som ägare är skyldig att göra det som är bäst för hunden – självklart kan man tycka. Men då är det tur att man har tillräcklig ekonomi för att betala både försäkringspremier och eventuella operationer.

Operationen var dyr men hittills hade det lönat sig att inte ha försäkring. Pumah är försäkrad för veterinärkostnader upp till 50 000 – men vad hjälper det om Agria inte betalar?

Om några månader ska Pumah på ett nytt ultraljud för att kolla en förändring på mjälten. Lika bra att börja spara redan nu.

Inomhusarkeologi

Köksgolvet har känts lite sviktande på ett ställe och en regnig dag bestämde jag mig för att undersöka problemet. Att arbeta sig ner genom golvlagren tog sin tid, det visade sig ligga över 4 cm med olika plastmattor, masonit och tjärpapp innan jag kom ner till trägolvet.

Mode och material har växlat genom åren.
Mode och material har växlat genom åren.

Väl nere på detta historiska djup visade det sig att när vattnet drog in i huset på 60-talet hade man inte avlastat golvbrädorna. Det finns en stor lucka i golvet ner till en betongkasun där vatten och avlopp är anslutet till huset, och där man kapat reglarna hade golvbrädorna lämnats hängande. 40×250 hade man antagligen sett som en betryggande stabil dimension, men tiden hade skapat svikt i stegen. Den mest sviktande brädan hade dessutom ett antal maskhål. Om de är aktiva eller inte är svårt att säga men det syntes inga kryp i alla fall.

Det är bara att byta ut de sviktande brädorna och skruva nya reglar för att hålla dem på plats. Har dessutom tagit bort golvet i hela köket nu för att se om det fanns fler skador.

Funderade ett tag på att ha det gamla brädgolvet kvar i köket, men när laminatskikten var borta upptäckte jag att halva golvet redan var utbytt mot vanlig plank. Gissningsvis gjordes detta 1961, det var i alla fall årtalet på Katrineholmskuriren som låg närmast trägolvet.

Nu behöver jag i alla fall inte fundera på att behålla trägolvet.