Annons

Plöjt och harvat

När jag plöjer utifrån och in är det svårt att undvika en slutfåra. Men det fick bli så för tt jag skulle få marken runt öarna plöjd. Hyfsat raka rader ändå, om man kisar.
När jag plöjer utifrån och in är det svårt att undvika en slutfåra. Men det fick bli så för att jag skulle få marken runt öarna plöjd. Hyfsat raka rader ändå, om man kisar.

Mina arrenderade marker är nästan klara för sådd. De senaste dagarna har jag tillbringat i traktorn.

Efter att ha röjt och fått min arrendemark i bruk förstår jag fördelarna med storskalighet – att lägga igen diken och slå ihop fält. Plöjning och harvning tar betydligt längre tid när man har att göra med oregelbundna fält. Dessutom har jag tre öar av sten i mitt jordhav, och där får man försöka cirkla sig runt med redskapen.

Mås väjer för traktor – gammal regel som jag och fåglarna är överens om. Det var stundtals stor fågelsamling efter traktorn där de festade på upplöjd mask.
Mås väjer för traktor – gammal regel som jag och fåglarna är överens om. Det var stundtals stor fågelsamling efter traktorn där de festade på upplöjd mask.

Ibland har jag tänkt strunta i de delarna av fälten som ligger vid öarna. Det rör sig ändå bara om ett par tusen kvadratmeter. Men sen har jag framhärdat. Lite kul och pittoreskt är det i alla fall med fält som snirklar sig lite.

Men det har varit knepigt att få ihop det på slutet. Hur jag än gör så blir det en slutfåra och den är inte lätt att harva igen. Jag plöjde 20 cm djuptoch med en torva på var sida så blir det ett 40 cm dike. Inga problem att ta sig över med traktorn – men slutresultatet efter harvandet blir ändå ett sluttande dike.

Emellanåt fylldes plogen med en blandning av rötter, gräs och jord. Då blev det plötsligt väldigt tungt, och inte blev det något plöjt heller.
Emellanåt fylldes plogen med en blandning av rötter, gräs och jord. Då blev det plötsligt väldigt tungt, och inte blev det något plöjt heller.

Klart man kan fortsätta köra fram och tillbaka men någonstans måste man säga stopp. Nästa plöjning, om två år, då ska jag försöka få till en snyggare plöjning. Och då har förhoppningsvis en del av rötterna brutits ner. Nu fick jag stanna regelbundet och rensa plogen. Det börjar med att en rotbit fastnar och sen samlar den på sig både gräs, jord och rötter. Till slut har man ett par hundra kilo hängande i plogen. Inte nog med att det går trögt då. Den plöjer inte heller.

Men allt blir bättre i framtiden.

Annons

11 dagar utan mobil – så överlevde jag

Det här kallas för en karta och den är gjord av papper. Du måste själv lista ut var du är och det händer ingenting när du pekar på den. Ändå fungerar den rätt bra.
Det här kallas för en karta och den är gjord av papper. Du måste själv lista ut var du är och det händer ingenting när du pekar på den. Ändå fungerar den rätt bra. Det här exemplaret fick jag på biblioteket där en bibliotekarie ersatte markören och pekade ut vart jag skulle.

För elva dagar sedan blev min mobil fuktskadad och sedan dess har jag levt Off-Grid på ett personligt plan. Det har inte varit lätt.

Det hade nog varit värre för en yngre människa som aldrig behövt passa en tid eller vänta på en avtalad mötesplats. Aldrig ringt det där samtalat: Gissa var jag ringer ifrån – En bil! Men även för mig har det varit en omställning. Trots att människan är så otroligt anpassningsbar att hon kan överleva i nästan varje klimat som existerar på den här planeten så är det svårt att klara sig utan mobil när man är van vid det. Här kommer några överlevnadstips:

Förr i tiden, på 1900-talet, hade nästan alla människor en telefonbok av papper där de kunde skriva upp alla viktiga telefonnummer. Utan den kunde man inte ringa dit man ville.
Förr i tiden, på 1900-talet, hade nästan alla människor en telefonbok av papper där de kunde skriva upp alla viktiga telefonnummer. Utan den kunde man inte ringa dit man ville.

Att ringa är kanske det första man tänker på. I ett par dagar är det rätt skönt att telefonen aldrig ringer. Sen kommer den stunden då du faktiskt själv behöver ringa eller du väntar ett samtal som faktiskt betyder något. Min fasta telefon avskaffade jag för flera år sedan men har någon form av IP-telefoni via Telenor. Tyvärr fungerar den uppkopplingen inget vidare – jag måste starta om routern inför varje samtal. Annars hör man bara elektroniskt brus. Men det går att ringa. Fast utan mobil är man inte längre mobil. Det går inte längre att prata i telefon i bilen eller på stan. Och telefonkiosker, finns det fortfarande? Och telefonkataloger? Hur många viktiga telefonnummer har du i huvudet nuförtiden? Inga sena uppdateringar om ankomsttider och inga möjligheter att fråga om vägen. Och här kommer nästa problem – att hitta.

Utan mobil är man vilse

Att hitta utan mobil är inte det lättaste. Jag är van vid att mobilen alltid vet var jag är, och vart jag ska. Plötsligt måste jag själv komma ihåg vägen och titta på kartor i förväg. När jag skulle till en ny adress i Nyköping fick jag stanna vid biblioteket och få en karta med adressen utritad. Därefter själv leta mig fram bland alla enkelriktningar. Det går att hitta utan mobil, det känns som om det är mer sport. Som segling i min ungdom före både gps och ap-navigator. När man fick pejla radiofyrar och tolka fyrkaraktärer – och ändå inte kunde vara helt hundra på var man var.

Trådlös men inte mobil. Min "fasta" telefon fungerar  ibland om jag startar om routern innan varje samtal.
Trådlös men inte mobil. Min ”fasta” telefon fungerar ibland om jag startar om routern innan varje samtal.

Att handla är också en liten utmaning. Jag är van vid att ständigt knappa in listor på mobilen när jag märker att något är slut. De här dagarna har det krävts papper och penna. Det fungerar även om det känns som en väldigt primitiv metod. Det finns inga automatiska datumstämplar på pappret så det går inte att vara helt säker på att det är dagens shoppinglista jag har med mig. Och behöver man anteckna något så krävs det att man har två saker med sig, både papper och penna. Utan mobil fördubblar man alltså risken att plötsligt få en genial idé och samtidigt stå utan möjlighet att dokumentera den för eftervärlden. Skulle man sen sakna pengar vid kassan så finns det inga möjligheter att snabbt föra över en tusenlapp.

Papperslappar överskattade

Meddelanden är också svåra att få fram utan mobil. Att lämna en lapp fungerar i vissa situationer (om man har papper och penna med sig, se ovan) men korta meddelanden med information till utvalda individer är mer komplicerat. Jag löste problemet genom att ha med mig min Ipad, även om den bara har wifi. Då kunde jag under mina resor titta in på Donken eller vissa köpcentra och där uppdatera mig. Ta emot fyra meddelanden och skicka två. Dessutom kunde jag kolla mejlen, och fb.

Sociala medier kan man glömma utan mobil. Plötsligt är man helt ensam och utlämnad. Först när jag kommer in på kvällen får jag veta att jag har vänner som fyllt år hela dagen, att någons barn har ätit glass för tio timmar sedan och att Filip&Fredrik-Fredrik har varit kritisk mot Tobias Billström sedan lunch. Utan mobil blir man lämnad på efterkälken, man förlorar sitt sammanhang och delaktighet i världen. Och inte heller nyheterna känner man till. Först framför Rapport får jag veta att det brunnit någonstans, att någon rasat mot någon annan och att någon tredje gjort något riktigt fult. Och där har jag gått och petat i jorden som om ingenting hänt. Utan mobil kommer horisonten väldigt nära.

Men jag tröstar mig med att jag inte har papperstidning, då hade jag fått veta samma saker först dagen efter.

Antagligen har jag för dålig syn för att kunna upptäcka  de tydliga fuktfläckarna på skärmen. Iphonereparation.se rekommenderade ett byte av skärm, men turligt för mig hade de ingen hemma.
Antagligen har jag för dålig syn för att kunna upptäcka de tydliga fuktfläckarna på skärmen. Iphonereparation.se rekommenderade ett byte av skärm, men turligt för mig hade de ingen hemma.

I’m back!

Nu är jag i alla fall uppkopplad igen. Trots tre dagars risinpackning mådde min mobil inte bra. Först kollade jag vad en ny kostade, sen kollade jag självrisken på försäkringen och till slut hittade jag iphonereparation.se. Det lät riktigt bra. Fasta priser och reparation med vändande post, tre dagar normalt och fyra dagar om det är en fuktskada. Tyvärr verkar de räkna med att posten levererar dagen efter. Hur ofta händer det?

Skickade min mobil på måndag och på onsdag kl 16 fick jag ett mejl att de behövde min pinkod. På torsdag kl 16 fick jag mejl om att telefonen var fixad men att skärmen hade fuktfläckar som syntes väldigt tydligt och de rekommenderade byte för totalt 1300:- (att laga fuktskadan kostade 900:-). Jag skickade ett ok.

På fredag får jag ett mejl om att det var två veckors väntetid på skärmen, men att jag fick halva priset på fuktskadan. Jag bad dem då skicka telefonen.

Idag, tisdag, fick jag tillbaka min telefon. Och kan inte se en enda fuktfläck på skärmen. Så på det hela var det en bra affär. Fast några fyra dagar var det inte.

Nu är jag online igen 24/7 – livet börjar på nytt.

Annons

#Blogg100 är över

Idag är det min officiella målgång i utmaningen #blogg100. Ett inlägg om dagen i hundra dagar, och i stort sett har jag lyckats.

blogg100-logotypeDet har blivit ett inlägg per dag sedan den förste mars men några gånger har jag halkat på fel sida datumgränsen. Jag har sena vanor och ibland har dagens inlägg inte kommit ut förrän efter midnatt. Tröstar mig med att min dag pågår tills jag går och lägger mig. Inte ska väl jag straffas för att andra kryper till kojs vid tiotiden?

Förra året tidsinställde jag mina inlägg – skrev på kvällen och publicerade på morgonen. Låg hela tiden ett steg före. Det har jag frångått under årets #blogg100. Jag skulle kunna säga att det var ett medvetet beslut – att tidsinställda inlägg påminner för mycket om papperstidningar. Men det hade inte bara varit orättvist, det hade varit osant. I verkligheten har jag helt enkelt legat efter hela våren, inte bara med vårbruk och produktion utan med allt. Inklusive bloggen.

Ändå har inläggen rullat på bra och det har nästan aldrig varit brist på ämnen att skriva om. Som jag brukar säga: Det händer alltid något på landet.

Nu släpper pressen och någon dag kanske jag hoppar över. Men som det känns nu kommer jag att fortsätta ett tag till av bara farten. I varje fall till kylan slår till igen.

Vintern närmar sig.

Ett träd föll över vägen

För att förstärka den dokumentära känslan råkade jag stänga av autofokus på kameran. Och i skymningen märkte jag inte skärpan förrän jag var klar.
För att förstärka den dokumentära känslan råkade jag stänga av autofokus på kameran. Och i skymningen märkte jag inte skärpan förrän jag var klar. Men jag tror att situationen är rätt tydlig ändå.

Sent igår kväll kom jag hem efter en expedition till huvudstaden. Precis när jag kom fram spärrades vägen av ett nedblåst träd.

Ibland har man tur. Trädet låg över vägen precis efter infarten till lagårdsplan. Så jag kunde i lugn och ro parkera bilen och begrunda situationen. Om vägen ska blockeras av nedblåsta träd så är det bekvämt om det sker bara tio meter från lagården. Funderade en stund på att ta itu med trädet dagen efter, men insåg att om det kommer en timmerbil så är han inte så förtjust i att tvingas backa 500 meter.

Medan mörkret föll fick jag stammen uppsågad i skenet från bilens helljus.
Medan mörkret föll fick jag stammen uppsågad i skenet från bilens helljus.

Så det var bara att dra på sig huggarbyxorna och plocka fram motorsågen. En timme senare var vägen röjd. Bor man som jag gör är det nästan nödvändigt att ha en fungerande motorsåg med slipad kedja. Att handsåga en nedblåst rönn skulle tagit enormt mycket mer tid – och varit farligare. Sågar man upp ett vindfälle är det stora krafter lagrade i många delar av trädet så man får fundera innan man sätter sågen i en gren: Är det här en bärande del? Och vad händer med stammen om den här grenen försvinner?

Den här gången hade jag riktig nytta av att ha tagit körkort för motorsåg. Nu visste jag att man inte skulle kapa rakt av utan göra lättskär så att spänningarna i den hängande stammen försvinner gradvis. Efter att ha lyft upp de stenar som rasat ut i vägen från muren kunde jag till slut hänga av mig utrustningen.

Det händer alltid något på landet.

Rabarberskörd i regn

Tog med mig en hink när jag gick ner för att skörda men insåg snabbt att jag skulle tagit traktor och släp. Tio kilo blev det den här gången och det finns säker 100 kilo till att hämta den här första skörden. Och rabarber funkar bra som paraply.
Tog med mig en hink när jag gick ner för att skörda men insåg snabbt att jag skulle tagit traktor och släp. Tio kilo blev det den här gången och det finns säkert 100 kilo till att hämta den här första skörden. Och rabarber funkar bra som paraply.

Då var det dags för första rabarberskörden. Kunde nog ha skördat redan tidigare, men nu är rabarberna så stora att jag bara var tvungen.

Nationaldagen inleddes med korta inslag av ruskväder. Under dagen drog regnet bort, men vinden ökade.
Nationaldagen inleddes med korta inslag av ruskväder. Under dagen drog regnet bort, men vinden ökade.

Som jag märkte tidigare så växer de som är satta i Mypecks allra bäst. Extra värme och dessutom med minimal konkurrens från ogräs. Så nästa omgång kommer allt att stå på markduk. Skördade bara Goliath den här gången och stjälkarna där ligger på mellan 400 och 700 gram styck. Lätta att dra dessutom.

Man vrider lätt på stjälken och sen är det bara att rycka loss den. Därefter hanteras den lite olika beroende på vad den ska användas till. Industrirabarber, de som ska användas i produktionen, är bara att kapa i lika långa längder. Men om de ska säljas till kund är det bättre med lite finlir: Ta loss rabarbern och hugg sen av bladet med två snitt så att det finns lite grönt kvar. Då håller den sig bäst. Såna rabarber ska inte heller sköljas eftersom det finns risk att de spricker.

Tänker inte ha några stora skördedagar utan kommer att fortsätta ta 10–20 kilo om dagen.   Då hinner jag med att skära upp och frysa ner eftersom. Hittar jag rätt tempo så kommer rabarberna att växa i samma takt som jag skördar. Och då gäller det bara att komma igång med saftproduktionen så att inte frysarna blir överfulla.