Ett träd föll över vägen

För att förstärka den dokumentära känslan råkade jag stänga av autofokus på kameran. Och i skymningen märkte jag inte skärpan förrän jag var klar.
För att förstärka den dokumentära känslan råkade jag stänga av autofokus på kameran. Och i skymningen märkte jag inte skärpan förrän jag var klar. Men jag tror att situationen är rätt tydlig ändå.

Sent igår kväll kom jag hem efter en expedition till huvudstaden. Precis när jag kom fram spärrades vägen av ett nedblåst träd.

Ibland har man tur. Trädet låg över vägen precis efter infarten till lagårdsplan. Så jag kunde i lugn och ro parkera bilen och begrunda situationen. Om vägen ska blockeras av nedblåsta träd så är det bekvämt om det sker bara tio meter från lagården. Funderade en stund på att ta itu med trädet dagen efter, men insåg att om det kommer en timmerbil så är han inte så förtjust i att tvingas backa 500 meter.

Medan mörkret föll fick jag stammen uppsågad i skenet från bilens helljus.
Medan mörkret föll fick jag stammen uppsågad i skenet från bilens helljus.

Så det var bara att dra på sig huggarbyxorna och plocka fram motorsågen. En timme senare var vägen röjd. Bor man som jag gör är det nästan nödvändigt att ha en fungerande motorsåg med slipad kedja. Att handsåga en nedblåst rönn skulle tagit enormt mycket mer tid – och varit farligare. Sågar man upp ett vindfälle är det stora krafter lagrade i många delar av trädet så man får fundera innan man sätter sågen i en gren: Är det här en bärande del? Och vad händer med stammen om den här grenen försvinner?


Den här gången hade jag riktig nytta av att ha tagit körkort för motorsåg. Nu visste jag att man inte skulle kapa rakt av utan göra lättskär så att spänningarna i den hängande stammen försvinner gradvis. Efter att ha lyft upp de stenar som rasat ut i vägen från muren kunde jag till slut hänga av mig utrustningen.

Det händer alltid något på landet.

Kommentera