Annons

Söndagsfilmen: Äppelodlingen i juni

Förra året planterade jag närmare 200 äppelträd på gården. Nu har det gått ett år och de flesta verkar komma bra trots de attacker jag drabbades av i vintras.

Praktiskt taget alla träd fick skador efter härjningar av hjortar och rådjur, så jag var lite förtvivlad på senvintern. Men i maj barkympade jag de träd som var allvarligt skadade och de flera av ymparna verkar ha tagit sig. De som inte klarat sig verkar ha friska grundstammar i alla fall och de kommer jag att ympa eller okulera senare i sommar.

Jag har fyra sorters träd: Åkerö, Katja, Rubinola och Santana och räknar med en liten äppelskörd redan i år.

Annons

Äppelodlingen i slutet på maj

Efter tre veckor ser jag att de första ymparna tagit sig. Ska bli spännande att se hur snabbt de utvecklas jämfört med övriga träd.
Efter tre veckor ser jag att de första ymparna tagit sig. Ska bli spännande att se hur snabbt de utvecklas jämfört med övriga träd.

Det har nu gått tre veckor sedan jag ympade mina skadade äppelträd och de första ymparna skjuter nu skott. På det stora hela ser det bra ut i äppelodlingen.

Jag brukar aldrig ta ut något i förskott. I gengäld blir jag extra glad när jag ser att mina planer gått i lås. Jag ympade drygt sjuttio träd i början av den här månaden och det verkar som om ymparna tagit sig. Men som sagt, jag tar inte ut något i förskott och ännu är jag inte i hamn. Det är bara de träd jag ympade först som börjat få skott.

Trots svåra skador veckar de flesta träden komma bra och jag hottar en hel del kart på dem. Här ett Rubinola.
Trots svåra skador veckar de flesta träden komma bra och jag hottar en hel del kart på dem. Här ett Rubinola.
Jag beskar träden rätt kraftigt i vintras men de verkar komma bra även om det inte är något kompakt lövverk.
Jag beskar träden rätt kraftigt i vintras men de verkar komma bra även om det inte är något kompakt lövverk.

De träd som jag sparade trots svåra skador verkar ha hämtat sig och ser ut att vara starka och friska. Tack vara det varma vädret verkar det dessutom ha varit en lyckad blomning och jag ser en hel del kart på träden, så jag räknar med att få min första äppelskörd i år. Även mitt stora plommonträd är fyllt av kart så det blir kanske en kompensation för förra årets fruktbrist.

Nu är det torkan jag får hålla koll på. Det har inte kommit en droppe regn på hela månaden så det blir att börja dra slang igen. Men det jag jag gjort förr.

När man jobbar ute de här dagarna är det svårt att komma ihåg att det bara är maj månad. Temperaturer uppåt trettio grader gör att det känns som juli. Det är bara blomningen som får mig att tro på kalendern.

 

 

Annons

Söndagsfilmen: Ympa äppelträd

Nu är äppelodlingen inventerad och jag tänker positivt: 75 procent av träden har klarat sig så bra från hjortattackerna att de inte behöver ympas. Resten har jag ympat nu.

Det var rätt tydligt var de svåraste angreppen varit. Raden närmast fältet var i det närmaste totalförstörd medan raden i andra endan bara hade två träd som behövde ympas.

Nu har jag i alla fall fått lite rutin på att ympa äppelträd.

Vår i äppelodlingen

Genom att fräsa längs med raderna håller jag jorden öppen och äppelträden kan växa utan större konkurrens från ogräs.
Genom att fräsa längs med raderna håller jag jorden öppen och äppelträden kan växa utan större konkurrens från ogräs.

Det är nu bekämpningen av ogräs drar igång. Så fort de börjar visa sig ska man ta itu med dem – då blir det lättare hela sommaren. Själv började jag med äppelodlingen.

De flesta träden verkar ha klarat sig trots de svåra hjortattackerna. Men om några veckor ska jag ta itu med ympning av de träd som inte klarat sig.

Genom att fräsa längs med raderna håller jag marken öppen och träden behöver minst en halv meter bar jord runt om för att utvecklas normalt. fräsningen hindrar också träden från att utveckla ytliga rötter. Istället går rötterna nedåt vilket gör dem tåligare mot torka.

Det bör man också tänka på när man vattnar. Att vattna ofta och lite gör att trädrötterna söker sig mot ytan. Bättre då att vattna sällan med rejält. Förra sommaren vattnade jag i snitt varannan vecka men såg till att de fick minst trettio millimeter per gång. Enklaste sättet att hålla koll på bevattningen är att sätta en regnmätare i odlingen. Då vet man redan efter första bevattningen hur många timmar som behövs för att få ihop rätt mängd.

Även mina Åkerö på Mm106 fick en liten plåt uppfräst. När ogräset torkat kommer jag att fråga ner det – regelbunden fräsning är planen.
Även mina Åkerö på Mm106 fick en liten plåt uppfräst. När ogräset torkat kommer jag att fråga ner det – regelbunden fräsning är planen.

Jag vet att droppbevattning är det bästa för äppelodlingen men i min värld av kompromisser får det duga med vanlig spridare tills vidare. Nackdelen jämfört med droppbevattning är att du även vattnar bladverket, men jag tänker att det gör regn också. Skaffar du en spridare så köp inte en plastspridare från trädgårdsbutikerna. Ska man skaffa något som håller så köp en slagspridare för ett par hundralappar. Betydlig driftsäkrare och den täcker dessutom ett betydligt större område.

Fördelen med att spridare som täcker stora områden är att du inte behöver flytta den lika ofta. För bevattning av min äppelodling behöver jag bara flytta spridaren tre gånger – och då låter jag den stå på runt åtta timmar på varje plats.

 

Att sörja en äppelodling

Av mina närmare 200 äppelträd har alla blivit skadade av hjortar och rådjur. En del kanske överlever – men allt för många har blivit ringbarkade.
Av mina närmare 200 äppelträd har alla blivit skadade av hjortar och rådjur. En del kanske överlever – men allt för många har blivit ringbarkade.

Ni som följer mig vet hur mycket arbete jag lagt ner på min äppelodling. När jag insåg vidden av hjortarnas härjningar för några veckor sedan kändes det rätt hopplöst. Nu har jag i alla fall accepterat hur det ser ut och börjat se framåt.

Förra årets stora projekt var planteringen av min äppelodling. Marken som ursprungligen var granskog har brutits och gröngödslats. Jag har satt stolpar och planterat närmare två hundra träd och förra sommaren tillbringade jag med att dra vattenslangar för att få träden att överleva torkan.

Dessutom har jag i två års tid arbetat med att stängsla runt gården för att få ha odlingarna i fred. Ändå var det inte tillräckligt.

Hjortar och rådjur har ändå tagit sig in. De har krupit in vid diken, trängt sig genom häckar och allt eftersom jag byggt på stängslet kommit närmare och närmare huset. Idag går de in och ut precis vid mitt köksfönster.

Hjortarna har hittat vägar in trots all stängsling. Här använder de ett skogsdike som passage. De trädstammar jag lagt tvärs över diket lyckas de på något sätt knuffa undan.
Hjortarna har hittat vägar in trots all stängsling. Här använder de ett skogsdike som passage. De trädstammar jag lagt tvärs över diket lyckas de på något sätt knuffa undan.

Jag har fått många goda råd om hur jag ska hantera situationen. Att skjuta och äta är ett alternativ – om det varit enstaka djur. Men att reducera den exploderande dovhjortsstammen på egen hand är inte realistiskt. Och nu är det som det är.

Kylskåpet är fullt av ympris och i maj startar mitt stora räddningsprojekt. Jag ska ympa alla träd som blivit förstörda och förhoppningsvis går de flesta att rädda. Nedre delan av stammarna har haft gnagskydd och jag tror träden fick en bra etablering förra året. Sen gäller det att bättra på stängslingen ytterligare. Jag kommer att dra fler eltrådar och bygga grindar vid huset – allt för att försvåra för odjuren.

Och förhoppningsvis kommer den dag då jag till och med kan odla sallad utan att få den uppäten i förtid.

Jag hade hoppats på att få min första skörd redan i år, men som det ser ut nu får jag vara glad om träden överlever.
Jag hade hoppats på att få min första skörd redan i år, men som det ser ut nu får jag vara glad om träden överlever.