Annons

Söndagsfilmen: Ympa äppelträd

Nu är äppelodlingen inventerad och jag tänker positivt: 75 procent av träden har klarat sig så bra från hjortattackerna att de inte behöver ympas. Resten har jag ympat nu.

Det var rätt tydligt var de svåraste angreppen varit. Raden närmast fältet var i det närmaste totalförstörd medan raden i andra endan bara hade två träd som behövde ympas.

Nu har jag i alla fall fått lite rutin på att ympa äppelträd.

Annons

Vår i äppelodlingen

Genom att fräsa längs med raderna håller jag jorden öppen och äppelträden kan växa utan större konkurrens från ogräs.
Genom att fräsa längs med raderna håller jag jorden öppen och äppelträden kan växa utan större konkurrens från ogräs.

Det är nu bekämpningen av ogräs drar igång. Så fort de börjar visa sig ska man ta itu med dem – då blir det lättare hela sommaren. Själv började jag med äppelodlingen.

De flesta träden verkar ha klarat sig trots de svåra hjortattackerna. Men om några veckor ska jag ta itu med ympning av de träd som inte klarat sig.

Genom att fräsa längs med raderna håller jag marken öppen och träden behöver minst en halv meter bar jord runt om för att utvecklas normalt. fräsningen hindrar också träden från att utveckla ytliga rötter. Istället går rötterna nedåt vilket gör dem tåligare mot torka.

Det bör man också tänka på när man vattnar. Att vattna ofta och lite gör att trädrötterna söker sig mot ytan. Bättre då att vattna sällan med rejält. Förra sommaren vattnade jag i snitt varannan vecka men såg till att de fick minst trettio millimeter per gång. Enklaste sättet att hålla koll på bevattningen är att sätta en regnmätare i odlingen. Då vet man redan efter första bevattningen hur många timmar som behövs för att få ihop rätt mängd.

Även mina Åkerö på Mm106 fick en liten plåt uppfräst. När ogräset torkat kommer jag att fråga ner det – regelbunden fräsning är planen.
Även mina Åkerö på Mm106 fick en liten plåt uppfräst. När ogräset torkat kommer jag att fråga ner det – regelbunden fräsning är planen.

Jag vet att droppbevattning är det bästa för äppelodlingen men i min värld av kompromisser får det duga med vanlig spridare tills vidare. Nackdelen jämfört med droppbevattning är att du även vattnar bladverket, men jag tänker att det gör regn också. Skaffar du en spridare så köp inte en plastspridare från trädgårdsbutikerna. Ska man skaffa något som håller så köp en slagspridare för ett par hundralappar. Betydlig driftsäkrare och den täcker dessutom ett betydligt större område.

Fördelen med att spridare som täcker stora områden är att du inte behöver flytta den lika ofta. För bevattning av min äppelodling behöver jag bara flytta spridaren tre gånger – och då låter jag den stå på runt åtta timmar på varje plats.

 

Annons

Att sörja en äppelodling

Av mina närmare 200 äppelträd har alla blivit skadade av hjortar och rådjur. En del kanske överlever – men allt för många har blivit ringbarkade.
Av mina närmare 200 äppelträd har alla blivit skadade av hjortar och rådjur. En del kanske överlever – men allt för många har blivit ringbarkade.

Ni som följer mig vet hur mycket arbete jag lagt ner på min äppelodling. När jag insåg vidden av hjortarnas härjningar för några veckor sedan kändes det rätt hopplöst. Nu har jag i alla fall accepterat hur det ser ut och börjat se framåt.

Förra årets stora projekt var planteringen av min äppelodling. Marken som ursprungligen var granskog har brutits och gröngödslats. Jag har satt stolpar och planterat närmare två hundra träd och förra sommaren tillbringade jag med att dra vattenslangar för att få träden att överleva torkan.

Dessutom har jag i två års tid arbetat med att stängsla runt gården för att få ha odlingarna i fred. Ändå var det inte tillräckligt.

Hjortar och rådjur har ändå tagit sig in. De har krupit in vid diken, trängt sig genom häckar och allt eftersom jag byggt på stängslet kommit närmare och närmare huset. Idag går de in och ut precis vid mitt köksfönster.

Hjortarna har hittat vägar in trots all stängsling. Här använder de ett skogsdike som passage. De trädstammar jag lagt tvärs över diket lyckas de på något sätt knuffa undan.
Hjortarna har hittat vägar in trots all stängsling. Här använder de ett skogsdike som passage. De trädstammar jag lagt tvärs över diket lyckas de på något sätt knuffa undan.

Jag har fått många goda råd om hur jag ska hantera situationen. Att skjuta och äta är ett alternativ – om det varit enstaka djur. Men att reducera den exploderande dovhjortsstammen på egen hand är inte realistiskt. Och nu är det som det är.

Kylskåpet är fullt av ympris och i maj startar mitt stora räddningsprojekt. Jag ska ympa alla träd som blivit förstörda och förhoppningsvis går de flesta att rädda. Nedre delan av stammarna har haft gnagskydd och jag tror träden fick en bra etablering förra året. Sen gäller det att bättra på stängslingen ytterligare. Jag kommer att dra fler eltrådar och bygga grindar vid huset – allt för att försvåra för odjuren.

Och förhoppningsvis kommer den dag då jag till och med kan odla sallad utan att få den uppäten i förtid.

Jag hade hoppats på att få min första skörd redan i år, men som det ser ut nu får jag vara glad om träden överlever.
Jag hade hoppats på att få min första skörd redan i år, men som det ser ut nu får jag vara glad om träden överlever.

Djurvän är man enklast på håll

Mina ambitioner att vara djurvän kommer på skam när min försörjning angrips av skogen vilda djur.
Mina ambitioner att vara djurvän kommer på skam när min försörjning angrips av skogen vilda djur.

Djurvän vill väl alla vara. Och det är lätt när det gäller självvalda djur. Den klappvänliga kaninen, den lydiga hunden och andra djur som böjer sig för din vilja. Sen blir det blir det svårare.

När djuren börjar inkräkta på vardagen och den egna livsstilen sätts djurvännen på prov. När du hittar ovälkomna djur i din trädgård, i husets väggar eller i din mat är det inte lika lätt att älska dem. Men kan man vara selektiv djurvän? Kan man ha den titeln om man bara gillar djur som inte stör?

Det finns ett antal djur som jag inte tycker om. För tillfället toppas listan av hjortar och rådjur. När jag är ute på nätterna kan jag se deras illvilliga ögon blänka i skenet från pannlampan. Vänta du bara, tycks de säga. Snart går du och lägger dig och då ska vi härja fritt i dina odlingar.

Du skulle satt på gnagskydd tidigare. Jo tack – det inser jag med. Nu. Men att skadedjuren skulle tar sig igenom en kilometer elstängsel visste jag inte då.
Du skulle satt på gnagskydd tidigare. Jo tack – det inser jag med. Nu. Men att skadedjuren skulle tar sig igenom en kilometer elstängsel visste jag inte då.

Nu väntar jag bara på kommentarer av typen: Du måste stängsla bättre, pinka på odlingarna eller häng upp skadedjursrepellerande kristaller i träden. Efterklokheten har nu alla möjligheter att blomstra. Och visst – allting stämmer – men det förändrar inte min inställning till de djur som hotar min försörjning och omintetgör det arbete jag lagt ner.

Jag älskar alla djur som inte stör mig. Men jag har en gräns: Jag sjunger inte ”Änglamark”. Det enda riktiga bottennappet från en stor svensk poet. Får rysningar av fraser som låt fisken simma låt rådjuren löpa. Är det någon som sagt emot? Sluta att utrota skogarnas alla djur – Är det någon som gör det? Alla djur?

Hjortar och rådjur får gärna springa fritt i skogen – men när de ger sig på min äppelodling så har de tagit en köbricka för en plats i frysen. Så mycket djurvän är jag – på nära håll.

 

Mustascher av fårull mot rådjur?

Mustascher av otvättad fårull ska förhoppningsvis göra mina äppelodling osmaklig för hjortdjuren.
Mustascher av otvättad fårull ska förhoppningsvis göra mina äppelodling osmaklig för hjortdjuren.

Kampen mot skogens bestar fortsätter. De odlade delarna av gården är nu inhägnade. Men eftersom jag ännu inte har någon el i trådarna slinker ett och annat rådjur igenom. Så jag kompletterar med andra metoder – som fårull.

Uppdatering: Ett halvår senare kan jag konstatera att fårullen är verkningslös. I varje fall min fårull och i de mängder jag använt. Hjort och rådjur betar obekymrat vidare.

När träden var nyplanterade sprutade jag med Trico Garden, en emulsion av fårfett som ska göra träden osmakliga. Det kanske har haft effekt, men nu – ett par månader – senare har jag ändå fått angrepp på träden. Inget allvarligt bara enstaka grenar som blivit toppade. Men ändå tillräckligt för att jag ska dra upp nya försvarslinjer.

Nu har jag sett rådjuren live – men om någon skulle tvivla har de lämnat spår under äppelträden.
Nu har jag sett rådjuren live – men om någon skulle tvivla har de lämnat spår under äppelträden.

Senaste tillskottet i arsenalen är en säck med otvättad fårull som jag fått av en annan småbrukare. Teorin är att rådjur och hjortar ser får som obehagliga och osmakliga djur och därför undviker deras lukt. Så nu är min äppelodling pyntad med mustascher av fårull på många ställen. Planen är att fortsätta med pyntandet även längs stängslet.

Har märkt en drastisk nedgång i antalet hjortdjur på ägorna sen jag fick upp trådarna. Nu är det stängslat till 180 centimeter och det verkar göra det lite för besvärligt för hjortarna. Rådjuren däremot hoppar mellan trådarna utan att bekymra sig. Brukar höra hur det sjunger i trådarna när jag skickar Pumah efter dem.

Enstaka avbitna kvistar är allt jag drabbats av hittills. Men jag vill inte att de får smak för mina träd.
Enstaka avbitna kvistar är allt jag drabbats av hittills. Men jag vill inte att de får smak för mina träd.

Men elen är på gång. Har fått låna ett aggregat med det är fortfarande en del ledningsdragning kvar. Men det är ett prioriterat jobb nu. Mustascher i alla ära – men 11000 volt är nog en tydligare markering från min sida.

Äppelblom i juli känns inte helt naturligt. Men jag räknar med att träden har bättre koll på årstiderna nästa säsong.
Äppelblom i juli känns inte helt naturligt. Men jag räknar med att träden har bättre koll på årstiderna nästa säsong.
Jag är nöjd med min äppelodling så långt. De flesta träden har slagit ut och de enstaka som är kvar visar i alla fall livstecken.
Jag är nöjd med min äppelodling så långt. De flesta träden har slagit ut och de enstaka som är kvar visar i alla fall livstecken.

Annars ser äppelodlingen bra ut. Det är bara ett par träd som inte slagit ut än. Den långa kylförvaringen har antagligen satt deras inre klockor ur spel för de verkar inte ha riktig koll på säsongen. Jag har nu massor av blommande äppelträd – i juli. Om de hinner sätta någon frukt är tveksamt, men även enstaka äpplen kommer att vara en bonus.

Men till dess satsar jag på mina mustascher.