Annons

Mina örter: Citronmeliss

Nu har jag sjuttio små plantor med citronmeliss som är på väg ut i fält. Planen är att göra en liten häck av dem i ett bra läge.
Nu har jag sjuttio små plantor med citronmeliss som är på väg ut i fält. Planen är att göra en liten häck av dem i ett bra läge.

Jag har många goda och smakliga örter på gården, men kommer det till fräschhet och friskhet finns det ingen som slår citronmeliss.

Citronmeliss (Melissa officinalis) är härdig i stora delar av landet bara den får stå hyfsat skyddat och väldränerat. Höjden kan variera men runt en halvmeter är vanligt. Har den väl etablerat sig är den dessutom hyfsat konkurrenskraftig mot ogräs.

 

Hitta Hjärtansfröjden – i min övergivna kryddträdgård kommer citronmelissen troget tillbaka bland allt ogräs.
Hitta Hjärtansfröjden – i min övergivna kryddträdgård kommer citronmelissen troget tillbaka bland allt ogräs.

Jag har en citronmeliss som jag planterade för flera år sedan och nu växer i ett övergivet land bland nässlor och skräppa. Ändå går den att skörda varje år och den kommer troget tillbaka.

Jag brukar använda den i alla rätter där man vill ha lite citrussmak och friskhet. I yoghurtsåser, majonäs, sockerkakor och till kyckling fisk och skaldjur. En favorit är iste på citronmeliss:

  1. Koka upp två liter vatten med 1 dl socker.
  2. När det börjar svalna lägger du i en deciliter hackad citronmeliss, lika mycket grönmynta och slutligen saften av två limefrukter. Låt det dra i kylen över natten och nästa dag silar du drycken och serverar med is i.
De är små men livskraftiga mina små frösådda citronmelisser.
De är små men livskraftiga mina små frösådda citronmelisser.

Citronmeliss kan skördas under hela säsongen och kan också torkas vid låg temperatur. Smaken är bäst innan blomningen, men låt gärna plantorna gå i blom ändå. Även om blommorna är små och oansenliga är det mycket uppskattade av bina och den har en lång blomning – från juli till september.

Om man odlar den som ettårig får man bäst skörd på lerig jord, men övervintringen blir bättre på lättare jordar. Citronmelissen är flerårig men efter fyra–fem år är det dags att dela plantorna.

Den är också en gammal läkeväxt som namnet antyder och ansågs verka lugnande på hjärtat och dämpa oro. Den kallas också för Hjärtansfröjd och användes medicinskt som brännvinskrydda.

Annons

Gräsmatta – en månad efter sådd

På lite håll ser det jämngrönt ut men det kommer att tar lite tid innan en gräsmatta är riktigt etablerad,
På lite håll ser det jämngrönt ut men det kommer att tar lite tid innan en gräsmatta är riktigt etablerad,

För en månad sedan – i början av maj – sådde jag det som ska bli min största gräsmatta. Nu har gräset kommit upp och om någon vecka är det dags för en första klippning.

Nysått gräs är känsligt för torka så jag har kört spridarna i omgångar. Lyckligtvis fick vi en rejäl åskskur i förra veckan – 3,5 mm på tio minuter – så marken har hållit sig hyfsat fuktig. Men det skadar inte att komplettera på de områden där jorden börjar torka ut.

 

De längre grässtråna är kvickrot och sen kommer timotej, rajgräs, vitklöver, ängssvingel, ängsgröe och rödsvingel. Plus ett antal självsådda fröer.
De längre grässtråna är kvickrot och sen kommer timotej, rajgräs, vitklöver, ängssvingel, ängsgröe och rödsvingel. Plus ett antal självsådda fröer.

Som jag förutspådde har kvickroten kommit tillbaka  snabbt men jag är inte särskilt orolig. När jag börjar klippa regelbundet kommer de ädlare gräsen att konkurrera ut den. Samma sak med ett antal skräppor som tittat upp.

Lite värre är det med maskrosorna – men eftersom det bara är ett tiotal är det snabbt gjort att kapa roten med spaden. För säkerhets skull gör jag samma sak med skräppan.

Ett värre ogräs i en gräsmatta är åkertistel. Stor blir den aldrig men den är anpassningsbar och kan nöja sig med att bilda små rosetter i gräsmattan som sticker i barfota fötter.

Maskrosor och skräppa får sig ett stick av spaden när jag passerar.
Maskrosor och skräppa får sig ett stick av spaden när jag passerar.

Att själv så sin gräsmatta är det absolut billigaste sättet. Särskilt om man köper gräsfrö från företag som säljer till jordbruk.

Förarbetet är det som är mest slitigt. Vet inte hur mycket sten jag har släpat ut. Hade jag varit rik hade jag skaffat en stennedläggningsfräs. Det är en traktordriven fräs som lägger ner alla stenar och rötter någon decimeter under jorden och lämnar en färdig såbädd efter sig. Den går också att kombinera med en sålåda så att allt går i ett moment.

Nu har jag släpat sten för hand istället och det projektet är fortfarande inte avslutat. När marken sätter sig kommer det upp nya stenar, men några mängder blir det aldrig. Bara att efterplocka lite pö om pö.

Samma gräsmatta för en månad sedan.
Samma gräsmatta för en månad sedan.

 

Annons

Nationaldagen 2016

Nationaldagen 2016 firades med flagghissning, hönsmatning och kycklingmackor med potatissallad,
Nationaldagen 2016 firades med flagghissning, hönsmatning och kycklingmackor med potatissallad,

När flaggan ändå var uppe, solen sken och gräset var grönt passade jag på att ta lite nya bilder av gården. Ett bra sätt att fira nationaldagen.

Passade också på att ta några nya bilder med utsikt över dammen. Men ska de blir riktigt bra behöver jag en vidvinkel om jag ska ta dem med systemkameran. Får blir några försök med telefonen istället.
Passade också på att ta några nya bilder med utsikt över dammen. Men ska de blir riktigt bra behöver jag en vidvinkel om jag ska ta dem med systemkameran. Får blir några försök med telefonen istället.

 

En bild över den framtida äppelodlingen, gräset kommer bra och snart kommer jag att göra punktinsatser mot överlevande skräppor och tistlar.
En bild över den framtida äppelodlingen, gräset kommer bra och snart kommer jag att göra punktinsatser mot överlevande skräppor och tistlar.
Och avslutningsvis en bild på gården från gärdena. Den enda jag kunde önska mer av den här dagen var lite vid som höll ut flaggan.
Och avslutningsvis en bild på gården från gärdena. Den enda jag kunde önska mer av den här dagen var lite vid som höll ut flaggan.

 

 

 

Dags för näckrosor

De första näckrosbladen har letat sig upp till ytan, omgivna av myggor och skräddare.
De första näckrosbladen har letat sig upp till ytan, omgivna av myggor och skräddare.

Nu i början på juni har näckrosbladen kommit upp till ytan, dessutom har jag upptäckt en ny växt i dammen.

För ett par år sedan planterade jag in näckrosor i dammen, ännu ett inslag som inte gör annan nytta än att vara fina. De verkar trivas i alla fall och båda plantorna blommade förra året.

Kan det här vara svärdslilja? Vackra är de i alla fall.
Kan det här vara svärdslilja? Vackra är de i alla fall.

Nu hoppas jag bara de ska sprida sig eftersom de både är vackra och verkar vara ett tillhåll för både fiskar och insekter. Vad kräftorna tycker om dem vet jag inte – men ännu så vet jag inte om jag har några kräftor…

Jag har upptäckt ett nytt inslag i dammen som jag tror är svärdsliljor.  Inget jag själv planterat in  – de verkar ha tagit sig hit på egen hand. Trevliga att se på, men jag hoppas att det inte är en typ av växt som blir ett problem med tiden.

Det är bara att avvakta och se.

 

Stängsling del 1: Hörnstolpar

Första hörnstolpen är på plats. Egentligen hade jag velat ha den en meter längre ut – men att sätta stolpen genom ett gammalt stenröse kändes lite väl...
Första hörnstolpen är på plats. Egentligen hade jag velat ha den en meter längre ut – men att sätta stolpen genom ett gammalt stenröse kändes lite väl…

Nu har jag dragit igång sommarens stora projekt: Stängsling av gården för att hålla hjortarna ute. Första projektet är att sätta hörnstolparna.

Inte för att jag är klar med alla andra projekt, men fördelen med att sköta sig själv är att det är jag som bestämmer. Och idag ville jag stängsla.

 

Hörnstolparna är det viktigaste momentet vid stängsling. Om en stolpe i mitten av staketet ger sig blir den bara hängande – men hörnstolparna måste sitta som berget. För att stängslet ska bli effektivt måste det vara hårt sträckt – helst så att den ilsken älg bara studsar om han springer in i det. Och då är det hörnstolparna som tar lasten.

Det blev inte bara hörnstolpar – den här står i mitten av en hundrameterssträcka. Stängsling av långa sträckor kan behöva stabiliseras.
Det blev inte bara hörnstolpar – den här står i mitten av en hundrameterssträcka. Stängsling av långa sträckor kan behöva stabiliseras.

Som hörnstolpar har jag valt 3-metersstolpar med 12 cm diameter. Först borrar jag ett en meter djupt hål med jordborren och sen sätter jag ner stolpen mot den vägg som är bort från belastningen. Sen måste man rikta stolpen noggrant. Står den inte i våg blir det svårt att få bra sträckning i stängslet.

Sen kommer första hemligheten med att få bra förankrade stolpar. Man återfyller bara lite jord i taget och packar den hårt i botten på hålet. Det tar lite tid, men blir stabilt.

När man har en decimeter kvar till jordytan tar man en paus och gräver ner en planka på tvären i dragriktningen för att sprida lasten och minska risken att stolpen rör sig. Sen är det bara att fylla på resten av jorden. Lägg på lite extra så att det blir en liten kulle vid stolpen – då blir vattnet inte stående där.

Strävorna fasas in i stolparna så att belastningen inte hamnar på skruvarna.
Strävorna fasas in i stolparna så att belastningen inte hamnar på skruvarna.

De mest utsatta stolparna får dessutom strävor i dragriktningen.  De stöttas vid foten mot nästa stolpe och  de är snedkapade i övre ändan. Jag gör dessutom en infasning i stolpen så att belastningen inte kommer på skruvarna. Jag använder bara en skruv per stolpe och dess enda funktion är att hålla strävan i läge. Lasten tas upp av infasningen.

Och jag vet, man kan gjuta fast stolparna och använda maskiner. Men som alltid – jag jobbar med det jag har.

Harakiri-korven testad

 

Jag gillar stark mat och allra helst indiskt. Eftersom jag själv odlar och producerar en hel del chiliprodukter bestämde jag mig för att testa Harakiri-korven. Ibland kallad världens starkaste korv.

Det första man lägger märke till är att den är dyr – 100 kronor för två grillkorvar. Tror det är en riktig bedömning att ta rejält betalt för den. För det lär inte bli många återkommande kunder.

 

Korven levererar vad den lovar – den är stark – men sen tar det slut. Det enda som smakar är capsaicinet i chilin och man får en femminutersbränna ungefär som när man tuggar på en habanero. Plågsamt,  men smärtan övergår aldrig i den njutning som man får av en välbalanserad chilirätt. Det gör ont – inte mer. Och korven lämnar en fadd unken smak i munnen när brännan lagt sig.

Harakiri-korv är inget för mig, trots att jag gillar riktigt stark mat.
Harakiri-korv är inget för mig, trots att jag gillar riktigt stark mat.

För mig fyller den ingen funktion – samma smaksensation går att uppnå genom att stoppa lite hackad habanero i den billigaste Hotdog du kan hitta. För Harakiri-korven saknar komplexitet och balans – och det är det som konsten med stark mat ligger.

Ge mig en Vindaloo, eller en äkta thailändsk Tom Yam Kung. Där finns en helhet i rätterna. De kan vara starka på gränsen till smärtsamma men det slutar inte där. Det finns en styrka som byggs upp i munnen och balanseras av en mängd olika smaker. Det är som att ha en symfoniorkester fortefortissimo i munnen. I jämförelse är Harakiri-korven som en rökvarnare – stark förvisso – men entonig och mer störande än njutbar.

Det finns en postpubertal marknad för den här typen av produkter – en typ av machostatus man kan uppnå i vissa kretsar genom att äta saker som de flesta inte vill stoppa i munnen. Och marknaden är öppen. För världens starkaste köttbulle, hamburgare, kycklinglår, pommesfrites med mera. Eller varför inte världens saltaste leverpastej eller världens suraste saft?

Det kommer alltid att finnas unga män som är villiga att stoppa underliga saker i munnen för att visa sin självkontroll och styrka. Men själv räknar jag inte den här typen av produkter som livsmedel. De hör hemma i hyllan för skämtartiklar.

Mina örter: Kvanne

Kvanne år två – i slutet på maj är den knappt två decimeter hög – nu hejar jag på den och hoppas att den växer bra.
Kvanne år två – i slutet på maj är den knappt två decimeter hög – nu hejar jag på den och hoppas att den växer bra.

Till slut ser det ut som om jag verkligen kommer att ha kvanne i sortimentet. Efter att ha försökt i flera år känns det skönt att kunna leverera den växt som gett namn åt mitt företag.

Angelica Archangelica är det ståtliga namnet på den här växten – och ståtlig blir den. Drygt två meter med decimeterstora blomställningar formade som klot. Nu har jag ett dussin plantor som överlevt vintern och förhoppningsvis kommer att växa till sig rejält.

 

Ni är säkert många som inte haft några problem med kvanne – men för mig har den varit lurig. Frönas grobarhet avtar snabbt och de behöver dessutom stratifieras – genomgå en köldperiod eller fås att tro att de gjort det. Till råga på allt är kvannen en tvåårig växt. Första året bildar den bara en liten bladrosett och först år två visar den sig i all sin prakt.

Kvanne innan utplantering år ett.
Kvanne innan utplantering år ett.

Kvanne är en mycket gammal kryddväxt och under medeltiden var den en stor exportartikel från norden ner till Europa eftersom den ansågs skydda mot pesten. Som medicinalväxt var den också skyddad i gamla landskapslagar.

Smaken är väldigt aromatisk och speciell och den ska ha varit en populär krydda hos samerna.. Tar man för mycket smakar det nästan som en blandning av parfym och diskmedel. Så man får vara försiktig.

Hela växten går att använda: blad, stjälkar och till och med rötterna. Eftersom kvannen dör efter blomningen är det inga problem att skörda och torka rötterna. Jag har fått höra att den gärna självsår sig  så nu hoppas jag den blir ett bestående inslag i örtodlingen.

200 påskliljor planterade

Drygt hundra lökar av påsklilja har kommit på plats. Sen krattade jag bara igen fåran från två håll och bältade jorden.
Drygt hundra lökar av påsklilja har kommit på plats. Sen krattade jag bara igen fåran från två håll och bältade jorden.

Som odlare måste man tänka framåt – mina björkar ska till exempel avverkas när jag är 90 år och påskliljorna är ett passerat stadium i år. Men nästa år blir det ett litet hav av påskliljor!

Det var Gröna Hannah som tipsade mig om gratis påskliljelökar och jag fick en hel sopsäck full. Att sätta 200 påskliljor för hand tar alldeles för lång tid, när jag satte mina 300 rabarber blev det ett två dagarsprojekt i regnet. Så nu bestämde jag mig för att vara rationell.

 

Här vid vägen tänkte jag bjuda förbipasserande på blomprakt nästa vår.
Här vid vägen tänkte jag bjuda förbipasserande på blomprakt nästa vår.

Hade gärna haft detta hav av påskliljor uppe vid huset men när volymerna eller odlingsytorna blir stora är det ett jobb för traktorn – och då blir det inte något finlir vid husgrunden.

Istället kommer det att vara ett litet hav av påskliljor vid muren bakom lagården. Muren går längs vägen så jag tänkte att det ser trevligt ut när man kör förbi. Och emellanåt passerar det faktiskt en och annan bil här.

Lökar planteras med fördel tre gånger så djupt som de är stora. En lätt match om man sätter potatiskupen på traktorn. Sen var det bara att dra upp några fåror, placera ut lökarna och sedan kratta igen. Det som tar tid för såna här projekt är oftast att byta redskap på traktorn – men eftersom jag hade andra projekt på gång med potatiskupen så var det bara att köra.

Nu kan man aldrig vara säker på att det man planterar verkligen kommer upp ur jorden som det ska – jag har bistra erfarenheter av motsatsen. Men samtidigt är jag ständig optimist. Det jag planterar just nu kommer säkert att ge lysande resultat. Ska man trivas med trädgårdsarbete behöver man vara positivt lagd,

3 skäl att skaffa en mulcher

När klippet blir finfördelat ramlar det ner i gräsmattan där det förmultnar och näringen går tillbaka till gräset.
När klippet blir finfördelat ramlar det ner i gräsmattan där det förmultnar och näringen går tillbaka till gräset.

En mulcher eller bioclip är en tillsats till gräsklipparen som finfördelar gräset. Det finfördelade gräset faller ner mellan grässtråna och sparar både gödning och vatten.

1. Du behöver inte gödsla

Vi får ofta rådet att använda gräsklipp som gödsel. Det är mycket kväverikt och är ett utmärkt tillskott i rabatter och buskar. Problemet är att när du använder gräsklipp så skördar du i praktiken gräset från gräsmattan.

 

Och precis som i alla andra odlingar: För du bort näring från odlingen så måste du tillföra lika mycket för att den inte ska utarmas. Så om du använder gräsklippet som gödsel på andra platser måste du förr eller senare sprida gödsel på gräsmattan. Det ser jag som en onödig cirkelgång.

2. Du slipper kratta

Utan mulcher lägger sig klippet så, en matta över gräsmattan. Då är det bara att ta fram krattan.
Utan mulcher lägger sig klippet så, en matta över gräsmattan. Då är det bara att ta fram krattan.

Genom att finfördela gräset kan du lämna det på gräsmattan. En gräsklippare utan mulcher lämnar högar och tufsar med gräs efter sig. Krattar du inte bort dem hindrar de ljuset och samlar fukt över gräset – dessutom ser det fult ut.

Nu är det inte av lathet som man undviker krattande – om det inte är så att du ser ut över trädgården och tänker: ”Här finns ingenting att göra.” Den tid du får över när du inte krattar kan du ägna åt andra saker i trädgården.

3. Du kommer åt bättre

Har du en gräsklippare med sidoutkast betyder det att du bara kommer nära olika hinder med den ena sidan av klipparen. Dessutom begränsar utkastaren åt vilket håll du kan klippa – du måste alltid klippa utkanten av gräsmattan med utkastaren inåt.

Jag försöker att variera hur jag klipper eftersom jag tycker gräsmattan i längden blir finare då. Ett sidoutkast brukar dessutom vara ganska dyrt – det märker du första gången du kör sönder det mot ett träd eller en stolpe…

Fotnot: Mulcher kommer från engelskans mulch som betyder ungefär täcka med kompost.

Har du egna erfarenheter? Jag vill veta 🙂

 

Jordfräsen havererade

Min plan var att dagens inlägg skulle handla om hur man monterar och använder potatiskupen på jordfräsen – istället handlar det om fräsens brister.
Min plan var att dagens inlägg skulle handla om hur man monterar och använder potatiskupen på jordfräsen – istället handlar det om fräsens brister.

Av de maskiner jag skaffat till gården är nog jordfräsen den jag är minst nöjd med. Den fungerar ok – men skulle jag köpa en ny så blev det en annan.

Idag monterade jag potatiskupen på min jordfräs. Jag har testat den tidigare. Men tänkte den var värd en chans till. Sist jag kupade potatis med den saknade den stadga och flängde fram och tillbaka så att raderna blev alldeles sicksackade.

 

Infästningen för kupen brast efter bara ett par minuter.
Infästningen för kupen brast efter bara ett par minuter.

Eftersom jag nu vet hur man bygger om den gick det på tjugo minuter men efter bara två minuter brast svetsningen i infästningen. Jag är definitivt missnöjd med kvalitet på den.

Skulle jag skaffa en ny jordfräs skulle det vara en med drivning med hjul, som en tvåhjulstraktor. Nu fungerar den bra om marken är mjuk och inte har för mycket sten och ogräs. Men den är otymplig att köra. Ett av skälen till att jag skaffade den var att den hade ett hyfsat fräsdjup. Ska man säga något positivt så är det att den nästan alltid startar utan problem. Det jag bytt på den är tändstift och startsnöre – men det är förbrukningsdetaljer.

Men för att uppnå det måste man stå och studsa rätt lång på samma ställe medan den grävset sig ner. En hjuldriven fräs äter sig fram istället i jämn takt

Sen kostar en sån lite mer – men jag tror det är värt pengarna. Jag betalade trots allt närmare 1500 för potatiskupen som inte fungerar.

Nu är det bara att rulla tillbaka fräsen, montera av hjulen och resterna av kupan. Och sen på med fräsaggregatet igen. Det är långt från perfekt – men det är nu den enda funktionen gräsen har.