Annons

Flaggstänger ska planteras djupt

Det är rätt pilligt på slutet när man ska gräva ett smalt djupt hål för att få en flaggstång på plats,l.
Det är rätt pilligt på slutet när man ska gräva ett smalt djupt hål för att få en flaggstång på plats,l.

Mina kära föräldrar har skänkt en flaggstång till gården och nu har jag tagit itu med att gräva gropen för fundamentet. En meter är längre än man tror.

Enligt medföljande instruktioner ska ska hålet ha en diameter på 40 cm och vara en meter djupt. Första 50 centimetrarna gick lekande lätt. Men när jag passerat matjord och alv blev det knepigare.

En meter långt är inte särskilt mycket. En meter på höjden är inte heller särskilt imponerande. Men en meter på djupet är en hel del. Särskilt som armarna inte räcker till på slutet.
En meter långt är inte särskilt mycket. En meter på höjden är inte heller särskilt imponerande. Men en meter på djupet är en hel del. Särskilt som armarna inte räcker till på slutet.

Fram med spettet och sen fick jag ligga på marken för att få upp stenarna en och en. Inte var det så lätt att få upp jorden heller. Kunde inte heller gräva ett större hål för då går det åt alldeles för mycket betong.

Sista 20 cm tog lång tid. Fick peta upp jorden på en potatishacka och sen lyfta upp ett par deciliter i taget. Sen kom vattnet. Så här års ligger tydligen grundvattnet på 80 cm vid det här stället. Eller så hitta jag en liten källa. Här hade en stolpspade kommit väl till pass.

Hur som helst lär det bli att ösa innan jag fyller på betongen. Har en lastpall med tolv säckar stående bredvid, så när andan faller på ska jag gjuta.

Och till slut kom min flaggstång på plats.

Annons

Vissa jobb görs bäst med maskin

Så fort dikena var grävda började vattnet sippra ut från åkermarken vid sidorna. Förhoppningsvis har jag minskat risken att fastna med traktorn något nu.
Gjorde ett försök att rensa dikena i våras. Vet inte om det var dyn eller det rinnande vattnet som fångade Pumahs intresse. Hur som helst vill hon gärna hjälpa husse. Visst fick vi vattnet att rinna, men effektivt var det inte.
En förvånansvärt smidig maskin snirklade fram mellan träden och hade ändå kraft nog att ta tag i grova trädrötter och nedrasade stenar.

Det var många år sedan dikena på gården blev rensade. Gjorde en tapper insats med handgrävning i våras men det gav bara tillfälligt resultat. Så när grannen hade en grävare på plats för att rensa skogsdiken så hoppade jag på.

Nu väntar jag bara på regn så jag får höra vattnet porla glatt runt åkrarna i stället för att bidra till försumpningen.

Annons

Blåbären i långbänk

Fyra bäddar på 1x5 meter är redan utstakade. Har börjat utgrävningen och hittills gjort flera fynd - fett gammalt knivfodral och flera bitar gammal täckplast.
Fyra bäddar på 1×5 meter är redan utstakade. Har börjat utgrävningen och hittills gjort flera fynd – ett gammalt knivfodral och flera bitar gammal täckplast.

Eftersom jag redan krukat dem har blåbären än så länge inte hamnat i topp på priolistan. Men snart måste jag ta itu med dem. Odlingbäddarna är uppmätta och jag har påbörjat grävningen. Egentligen inte särskilt betungande eftersom jorden redan är genomplöjd, men som sagt, de behöver få lite priotid för att bli klara.
Det är ungefär fyra kubik jord som ska grävas bort, sen ska jag tillsätta lika mycket torv och förna från skogen för att få ner pH värdet samt få en mer mullrik jord.
Planen är att de sedan ska stå i upphöjda bäddar, men jag har ännu inte bestämt mig för vilket virke jag ska använda för kanterna. Tryckt virke är väl egentligen självklart men det känns inte helt rätt i en långsiktig livsmedelsodling. Särskilt som jag räknar med att sälja bären.
Nåja, till en början tänker jag lägga upp ryggar med jord och sen får jag fylla på när jag fixat ramarna.

Helt rätt att gräva diken

Vet inte om det är dyn eller det rinnande vattnet som fångar Pumahs intresse. Hur som helst vill hon gärna hjälpa husse.
Gjorde ett försök att rensa dikena i våras. Vet inte om det var dyn eller det rinnande vattnet som fångade Pumahs intresse. Hur som helst vill hon gärna hjälpa husse. Visst fick vi vattnet att rinna, men effektivt var det inte.

Rensade i dikena under dagen. Man skulle kunna tro att det var jobbigt i vårvärmen – men det finns en tjusning i att få det svala vattnet att strömma kring fötterna. Att gå längs dikena och hitta ställen där vattnet saktar in. Där går man ner och tar några spadtag så att vattnet kan rinna fritt. Sen promenerar man vidare till nästa ställe. Känns lite som en bild av livet – fast jag har inte själv greppat metaforen riktigt.

Sen är det inte fel att ha hjälp av hunden heller. Detta är verkligen ett projekt vi kan hjälpas åt med. Jag tar ett spadtag och hon rusar fram och gräver vidare i gyttjan. Sen blir det dusch innan jag släpper in henne. Har lärt mig av erfarenheten, ju mer gyttja på hunden – desto snabbare springer hon upp och lägger sig i sängen.