Annons

Hund och höns – så kan de leva tillsammans

Pumah fullkomligt älskar att sitta och titta på vaktelkycklingarna. Men hon är inte pålitlig med dem förrän de blivit stora. Hund och höns behöver vänja sig vid varandra.
Pumah fullkomligt älskar att sitta och titta på vaktelkycklingarna. Men hon är inte pålitlig med dem förrän de blivit stora. Hund och höns behöver vänja sig vid varandra.

Jag vill helst att det ska vara harmoniskt här på gården. Därför låter jag hund och höns få träffas redan när de är kycklingar – något som Pumah uppskattar mycket. Kycklingarna brukar vara lite avvaktande – men vänjer sig snabbt.

I början trodde jag att kycklingarna väckte någon form av modersinstinkt hos Pumah – men efter att hon blixtsnabbt nackade en förrymd vaktelkyckling har jag accepterat att de snarare betraktas som byten.

Ändå låter jag henne träffa alla kycklingar. Fördelen är att när de växer upp så är de inte rädda för hunden. Och när de inte har något flyktbeteende så reagerar hunden inte alls. Pumah är ofta med mig inne i hönsgården och varken hon eller hönsen verkar bry sig. Vuxna höns har hon accepterat som att de tillhör gården. Kycklingar måste förtjäna den rätten.

När hönsen vuxit upp är de oberörda av att ha hunden inne i hönsgården. Och Pumah är inte heller särskilt intresserad.
När hönsen vuxit upp är de oberörda av att ha hunden inne i hönsgården. Och Pumah är inte heller särskilt intresserad.

Hund och höns passar utmärkt tillsammans om de bara får vänja sig. Höns som inte är vana kan få panikattacker när de möter en hund och det riskerar att trigga hunden.

Jag har ett par katter också och därför får kycklingarna alltid vistas bakom en stängd dörr. Ändå har katterna visat mycket lite intresse. Kycklingarna piper och springer omkring men även när katterna är precis utanför dörren verkar de inte bry sig. Men jag tar inga risker med katterna.

Till skillnad från hund och höns så lever katterna på att jaga möss och sork här på gården. De vuxna hönsen rår de inte på och kanske förstår de på något plan att kycklingarna inte är lovligt byte.

Både hund och höns har samma intresse – vårens första grässtrån är en delikatess för alla.
Både hund och höns har samma intresse – vårens första grässtrån är en delikatess för alla.

Nu vill jag bara få hunden att inte jaga katter. Min ena katt – von Dallas – är helt orädd för hunden och kommer springande när vi är ute. Men Marlon – min andra katt – är lite avvaktande och då väcker hon Pumahs jaktinstinkt. Hon vet att det bara krävs ett litet morrande så springer Marlon – och hon efter. Så det är mitt nuvarande uppfostringsprojekt…

Annons

En höna på rymmen

Hönan gick och sprätte i lugn och ro utanför lagården. Först tänkte jag fånga in henne och bära till hönsgården, men hon hittade självmant tillbaka när jag började följa henne.
Hönan gick och sprätte i lugn och ro utanför lagården. Först tänkte jag fånga in henne och bära till hönsgården, men hon hittade självmant tillbaka när jag började följa henne.

Igår när jag var på väg ner till lagården mötte jag plötsligt en höna. Eftersom jag varit så noga med att säkra hönsgården kunde jag inte förstå hur hon tagit sig ut.

Hon verkade inte särskilt oroad över sin utflykt utan sprätte i godan ro. Först tänkte jag att hon flugit upp och pressat sig mellan nätet och taket till hönsverandan, hur osannolikt det än verkade. Men när jag försökte ”rädda” henne sprang hon in i stora hönsgården som stått öppen för att katterna ska kunna jaga sork.

Hade inte hönan använt sig av ingången hade jag aldrig hittat glipan i nätet. Tur att inte räven hittade den först.
Hade inte hönan använt sig av ingången hade jag aldrig hittat glipan i nätet. Tur att inte räven hittade den först.

Jag följde efter och började öppna upp nätet in till hönsen för att hon lättare skulle kunna hitta tillbaka. Men plötsligt var hon inne hos de andra hönsen. Efter en del efterforskande hittade jag öppningen.

Under en av stöttorna till stängselstolparna fanns det en liten glipa i nätet, och naturligtvis hade hon hittat den. Nu låter jag hönsen ha tillgång till hela hönsgården. Den nätbur på 50 kvadratmeter som skyddat från höken får stå öppen. I den delen finns det nästan bara nässlor kvar nu och det ärliga bra att låta hönsen få äta det sista gröna innan vintern kommer.

Annons

Hönsuppfödning del 16: Tuppslakt

Sex tuppar fick sätta livet till. Massakern skedde strax utanför Vingåker och blev ett hyfsat blodigt spektakel. All slutade dock lyckligt utom för dessa tuppar som just förvandlats från djur till mat.
Sex tuppar fick sätta livet till. Massakern skedde strax utanför Vingåker och blev ett hyfsat blodigt spektakel. Allt slutade dock lyckligt utom för dessa tuppar som just förvandlats från djur till mat.

Så var det dags för tuppslakt. Tupparna hade blivit drygt fyra månader och det var rätt stökigt i hönsgården. De stackars hönorna blev ansatta från flera håll och en del ville inte ens gå ut. 

Tupparna verkar rätt så fredliga emellanåt men deras våldtäktsförsök gjorde att en del hönor inte ville gå ut. Det beteendet gjorde mitt slaktbeslut lättare att ta.
Tupparna verkar rätt så fredliga emellanåt men deras våldtäktsförsök gjorde att en del hönor inte ville gå ut. Det beteendet gjorde mitt slaktbeslut lättare att ta.

Första steget var att fånga tupparna. Försökte först med en hönskrok som hängde i ladugården sen gammalt. Första tuppen smet och när den andra skadade benet på kroken och haltade iväg så släppte jag den metoden.

Istället tog jag den skadade tuppen inne i hönshuset när han hoppat upp på sittpinnarna. Var betydligt lättare att plocka honom där. Tog tag om kroppen utanpå vingarna och lyfte ner honom bara. Själva slakten var enklare.

Dags för tuppslakt

Bar ut tuppen och hade en assistent som slog den i huvudet med ett järnrör som jag kapat till. Sen ner med huvudet på huggkuppen och chop. Stoppade sedan ner tuppen i en hink för att minska blodstänket. De sprattlar rätt bra när alla nervbanorna kapas och trots hinken fick vi en del blodstänk på oss.

Av med huvudet och sen ner med tuppen i en hink för att minska blodstänket vid nervryckningarna.
Av med huvudet och sen ner med tuppen i en hink för att minska blodstänket vid nervryckningarna.

I fortsättningen plockade vi tupparna från pinnarna. Efter fyra tuppar testade jag att lyfta ut den i benen istället. Betydligt lugnare. Dessutom kunde jag hantera slakten själv: Håll tuppen i vänster hand, slå den med järnröret, upp på huggkubben och av med huvudet. Precision är viktigare än kraft vid tuppslakt så man behöver inte svinga yxan. Tror att en slakttratt skulle göra jobbet ännu enklare.

Plockning av tupparna

Sex tuppar fick sätta livet till innan vi började med plockningen. Hade en hink med varmt kranvatten som vi spetsade med kokande vatten från en vattenkokare. Kollade temperaturen med en ugnstermometer. Gick ok men det var rätt bökigt att springa med vatten och att hålla rätt temperatur – runt 60 grader C. Nästa gång ska jag skaffa en gasolvärmare så det går att hålla temperaturen bättre. Samt ett bättre kärl, mina marantuppar går inte ner i en hink.

Dessutom skulle vi ha skållat dem löpande. Nu hann likstelheten sätta in innan plockningen vilket försvårade arbetet.

Efter skållning körde vi dem i en inlånad whizbang-plockmaskin. Gick inte särskilt bra. Tupparna var så stora att de kilade fast sig och låste maskinen. Så det blev en hel del handplockning – och det tar tid. Först på tupp sex testade vi att skära av benen först – och si – sista tuppen blev helt renplockad av maskinen. Så nu vet jag det.

Sex våldtäktstuppar att mött sitt öde.
Sex våldtäktstuppar har mött sitt öde.

Sen var det dags för urtagning. Skulle ha låtit tupparna fasta innan slakten. Nu var det fyllda krävor på allihop och bara på den sista tuppen lyckades jag få loss den hel. Men urtagningen gick bättre efter några tuppar. Helt klart en teknikgren.

Avslutade med att skölja rent kropparna och stoppa dem i fryspåsar. Så nu har jag sex marantuppar i frysen. En vuxen marantupp ska väga mellan 3,5 och 4 kilo. De här vägde strax under 3 kilo vilket känns rätt normalt eftersom de inte är fullvuxna förrän vid sex månaders ålder.

Hönsuppfödning del 15: Snart dags för slakt
Hönsuppfödning del 17: Hönsen har börjat värpa

Så här började hönsen liv: Hönsuppfödning del 1

 

Maran

Några bilder på mina maranhöns. Maran är en kombinationsras som är hyfsade äggläggare och samtidigt har bra köttansättning. 

Hönor på väg ut.
Hönor på väg ut.
Marantuppar letar majs bland nässlorna.
Marantuppar letar majs bland nässlorna.
Lite misstänksam mot fotografen. Trots att jag sett till honom flera gånger om dagen sedan han var ett ägg.
Lite misstänksam mot fotografen. Trots att jag sett till honom flera gånger om dagen sedan han var ett ägg.
Maran6
Det är något misstänksamt som rör sig på himlen…

Maran11Maran8Maran7

Och det var så här det började i april.
Och det var så här det började i april.

Hönsuppfödning del 13: 90 kilo foder

 

Hönsen har funnit sig väl tillrätta i sitt nyinredda hönshus. Men det stör mitt ordningssinne att samtliga väljer att sitta med rumpan ut mot rummet.
Hönsen har funnit sig väl tillrätta i sitt nyinredda hönshus. Men det stör mitt ordningssinne att samtliga väljer att sitta med rumpan ut mot rummet.

Tionde maj var hönsen inte större än att de fick plats i ett ägg. Nu har de lagt på sig en hel del – och flocken har satt i sig drygt ett kilo foder om dagen i snitt.

Håller fortfarande koll på vad de stoppar i sig. Igår gjorde jag slut på fjärde säcken med hönsfoder. Men då var en av säckarna en 15 kilos eftersom jag testade Svenska Foders variant. Alldeles för dyr.

Lantmännens Penna (för unghöns) kostar 6,90 kilot mot över 10 kronor kilot för Svenska Foders variant. När saker och ting stabiliserar sig lite mer ska jag leta ännu billigare alternativ. Kanske jag kan köpa en storsäck med säd från någon granne.

Mina 18 höns har alltså satt i sig 90 kilo foder på 11 veckor. Fem kilo per höna vilket ger en foderkostnad på knappt 40 kronor styck. Gissar att de väger ungefär 1,5 kilo nu, tupparna kanske något mer. Så det ska bli spännande att se vad de får för slaktvikt.

Nu räknar jag säck per säck för att få koll på hur mycket de äter per dag. Skulle önska att de tog för sig mer utomhus – men de verkar inte så förtjusta i att ge sig ut på för långa turer. Utnyttjar bara en liten del av hönsgården. Fast det kanske är för varmt ute i solen för dem också.

Hönsuppfödning del 12: Hönsen två månader
Hönsuppfödning del 14: Ska hönsen bli sams?

Så här började hönsen liv: Hönsuppfödning del 1