Annons

Hund och höns – så kan de leva tillsammans

Pumah fullkomligt älskar att sitta och titta på vaktelkycklingarna. Men hon är inte pålitlig med dem förrän de blivit stora. Hund och höns behöver vänja sig vid varandra.
Pumah fullkomligt älskar att sitta och titta på vaktelkycklingarna. Men hon är inte pålitlig med dem förrän de blivit stora. Hund och höns behöver vänja sig vid varandra.

Jag vill helst att det ska vara harmoniskt här på gården. Därför låter jag hund och höns få träffas redan när de är kycklingar – något som Pumah uppskattar mycket. Kycklingarna brukar vara lite avvaktande – men vänjer sig snabbt.

I början trodde jag att kycklingarna väckte någon form av modersinstinkt hos Pumah – men efter att hon blixtsnabbt nackade en förrymd vaktelkyckling har jag accepterat att de snarare betraktas som byten.

Ändå låter jag henne träffa alla kycklingar. Fördelen är att när de växer upp så är de inte rädda för hunden. Och när de inte har något flyktbeteende så reagerar hunden inte alls. Pumah är ofta med mig inne i hönsgården och varken hon eller hönsen verkar bry sig. Vuxna höns har hon accepterat som att de tillhör gården. Kycklingar måste förtjäna den rätten.

När hönsen vuxit upp är de oberörda av att ha hunden inne i hönsgården. Och Pumah är inte heller särskilt intresserad.
När hönsen vuxit upp är de oberörda av att ha hunden inne i hönsgården. Och Pumah är inte heller särskilt intresserad.

Hund och höns passar utmärkt tillsammans om de bara får vänja sig. Höns som inte är vana kan få panikattacker när de möter en hund och det riskerar att trigga hunden.

Jag har ett par katter också och därför får kycklingarna alltid vistas bakom en stängd dörr. Ändå har katterna visat mycket lite intresse. Kycklingarna piper och springer omkring men även när katterna är precis utanför dörren verkar de inte bry sig. Men jag tar inga risker med katterna.

Till skillnad från hund och höns så lever katterna på att jaga möss och sork här på gården. De vuxna hönsen rår de inte på och kanske förstår de på något plan att kycklingarna inte är lovligt byte.

Både hund och höns har samma intresse – vårens första grässtrån är en delikatess för alla.
Både hund och höns har samma intresse – vårens första grässtrån är en delikatess för alla.

Nu vill jag bara få hunden att inte jaga katter. Min ena katt – von Dallas – är helt orädd för hunden och kommer springande när vi är ute. Men Marlon – min andra katt – är lite avvaktande och då väcker hon Pumahs jaktinstinkt. Hon vet att det bara krävs ett litet morrande så springer Marlon – och hon efter. Så det är mitt nuvarande uppfostringsprojekt…

Annons

En höna på rymmen

Hönan gick och sprätte i lugn och ro utanför lagården. Först tänkte jag fånga in henne och bära till hönsgården, men hon hittade självmant tillbaka när jag började följa henne.
Hönan gick och sprätte i lugn och ro utanför lagården. Först tänkte jag fånga in henne och bära till hönsgården, men hon hittade självmant tillbaka när jag började följa henne.

Igår när jag var på väg ner till lagården mötte jag plötsligt en höna. Eftersom jag varit så noga med att säkra hönsgården kunde jag inte förstå hur hon tagit sig ut.

Hon verkade inte särskilt oroad över sin utflykt utan sprätte i godan ro. Först tänkte jag att hon flugit upp och pressat sig mellan nätet och taket till hönsverandan, hur osannolikt det än verkade. Men när jag försökte ”rädda” henne sprang hon in i stora hönsgården som stått öppen för att katterna ska kunna jaga sork.

Hade inte hönan använt sig av ingången hade jag aldrig hittat glipan i nätet. Tur att inte räven hittade den först.
Hade inte hönan använt sig av ingången hade jag aldrig hittat glipan i nätet. Tur att inte räven hittade den först.

Jag följde efter och började öppna upp nätet in till hönsen för att hon lättare skulle kunna hitta tillbaka. Men plötsligt var hon inne hos de andra hönsen. Efter en del efterforskande hittade jag öppningen.

Under en av stöttorna till stängselstolparna fanns det en liten glipa i nätet, och naturligtvis hade hon hittat den. Nu låter jag hönsen ha tillgång till hela hönsgården. Den nätbur på 50 kvadratmeter som skyddat från höken får stå öppen. I den delen finns det nästan bara nässlor kvar nu och det ärliga bra att låta hönsen få äta det sista gröna innan vintern kommer.

Annons

Hönsuppfödning del 16: Tuppslakt

Sex tuppar fick sätta livet till. Massakern skedde strax utanför Vingåker och blev ett hyfsat blodigt spektakel. All slutade dock lyckligt utom för dessa tuppar som just förvandlats från djur till mat.
Sex tuppar fick sätta livet till. Massakern skedde strax utanför Vingåker och blev ett hyfsat blodigt spektakel. Allt slutade dock lyckligt utom för dessa tuppar som just förvandlats från djur till mat.

Så var det dags för tuppslakt. Tupparna hade blivit drygt fyra månader och det var rätt stökigt i hönsgården. De stackars hönorna blev ansatta från flera håll och en del ville inte ens gå ut. 

Tupparna verkar rätt så fredliga emellanåt men deras våldtäktsförsök gjorde att en del hönor inte ville gå ut. Det beteendet gjorde mitt slaktbeslut lättare att ta.
Tupparna verkar rätt så fredliga emellanåt men deras våldtäktsförsök gjorde att en del hönor inte ville gå ut. Det beteendet gjorde mitt slaktbeslut lättare att ta.

Första steget var att fånga tupparna. Försökte först med en hönskrok som hängde i ladugården sen gammalt. Första tuppen smet och när den andra skadade benet på kroken och haltade iväg så släppte jag den metoden.

Istället tog jag den skadade tuppen inne i hönshuset när han hoppat upp på sittpinnarna. Var betydligt lättare att plocka honom där. Tog tag om kroppen utanpå vingarna och lyfte ner honom bara. Själva slakten var enklare.

Dags för tuppslakt

Bar ut tuppen och hade en assistent som slog den i huvudet med ett järnrör som jag kapat till. Sen ner med huvudet på huggkuppen och chop. Stoppade sedan ner tuppen i en hink för att minska blodstänket. De sprattlar rätt bra när alla nervbanorna kapas och trots hinken fick vi en del blodstänk på oss.

Av med huvudet och sen ner med tuppen i en hink för att minska blodstänket vid nervryckningarna.
Av med huvudet och sen ner med tuppen i en hink för att minska blodstänket vid nervryckningarna.

I fortsättningen plockade vi tupparna från pinnarna. Efter fyra tuppar testade jag att lyfta ut den i benen istället. Betydligt lugnare. Dessutom kunde jag hantera slakten själv: Håll tuppen i vänster hand, slå den med järnröret, upp på huggkubben och av med huvudet. Precision är viktigare än kraft vid tuppslakt så man behöver inte svinga yxan. Tror att en slakttratt skulle göra jobbet ännu enklare.

Plockning av tupparna

Sex tuppar fick sätta livet till innan vi började med plockningen. Hade en hink med varmt kranvatten som vi spetsade med kokande vatten från en vattenkokare. Kollade temperaturen med en ugnstermometer. Gick ok men det var rätt bökigt att springa med vatten och att hålla rätt temperatur – runt 60 grader C. Nästa gång ska jag skaffa en gasolvärmare så det går att hålla temperaturen bättre. Samt ett bättre kärl, mina marantuppar går inte ner i en hink.

Dessutom skulle vi ha skållat dem löpande. Nu hann likstelheten sätta in innan plockningen vilket försvårade arbetet.

Efter skållning körde vi dem i en inlånad whizbang-plockmaskin. Gick inte särskilt bra. Tupparna var så stora att de kilade fast sig och låste maskinen. Så det blev en hel del handplockning – och det tar tid. Först på tupp sex testade vi att skära av benen först – och si – sista tuppen blev helt renplockad av maskinen. Så nu vet jag det.

Sex våldtäktstuppar att mött sitt öde.
Sex våldtäktstuppar har mött sitt öde.

Sen var det dags för urtagning. Skulle ha låtit tupparna fasta innan slakten. Nu var det fyllda krävor på allihop och bara på den sista tuppen lyckades jag få loss den hel. Men urtagningen gick bättre efter några tuppar. Helt klart en teknikgren.

Avslutade med att skölja rent kropparna och stoppa dem i fryspåsar. Så nu har jag sex marantuppar i frysen. En vuxen marantupp ska väga mellan 3,5 och 4 kilo. De här vägde strax under 3 kilo vilket känns rätt normalt eftersom de inte är fullvuxna förrän vid sex månaders ålder.

Hönsuppfödning del 15: Snart dags för slakt
Hönsuppfödning del 17: Hönsen har börjat värpa

Så här började hönsen liv: Hönsuppfödning del 1

 

Maran

Några bilder på mina maranhöns. Maran är en kombinationsras som är hyfsade äggläggare och samtidigt har bra köttansättning. 

Hönor på väg ut.
Hönor på väg ut.
Marantuppar letar majs bland nässlorna.
Marantuppar letar majs bland nässlorna.
Lite misstänksam mot fotografen. Trots att jag sett till honom flera gånger om dagen sedan han var ett ägg.
Lite misstänksam mot fotografen. Trots att jag sett till honom flera gånger om dagen sedan han var ett ägg.
Maran6
Det är något misstänksamt som rör sig på himlen…

Maran11Maran8Maran7

Och det var så här det började i april.
Och det var så här det började i april.

Hönsuppfödning del 13: 90 kilo foder

 

Hönsen har funnit sig väl tillrätta i sitt nyinredda hönshus. Men det stör mitt ordningssinne att samtliga väljer att sitta med rumpan ut mot rummet.
Hönsen har funnit sig väl tillrätta i sitt nyinredda hönshus. Men det stör mitt ordningssinne att samtliga väljer att sitta med rumpan ut mot rummet.

Tionde maj var hönsen inte större än att de fick plats i ett ägg. Nu har de lagt på sig en hel del – och flocken har satt i sig drygt ett kilo foder om dagen i snitt.

Håller fortfarande koll på vad de stoppar i sig. Igår gjorde jag slut på fjärde säcken med hönsfoder. Men då var en av säckarna en 15 kilos eftersom jag testade Svenska Foders variant. Alldeles för dyr.

Lantmännens Penna (för unghöns) kostar 6,90 kilot mot över 10 kronor kilot för Svenska Foders variant. När saker och ting stabiliserar sig lite mer ska jag leta ännu billigare alternativ. Kanske jag kan köpa en storsäck med säd från någon granne.

Mina 18 höns har alltså satt i sig 90 kilo foder på 11 veckor. Fem kilo per höna vilket ger en foderkostnad på knappt 40 kronor styck. Gissar att de väger ungefär 1,5 kilo nu, tupparna kanske något mer. Så det ska bli spännande att se vad de får för slaktvikt.

Nu räknar jag säck per säck för att få koll på hur mycket de äter per dag. Skulle önska att de tog för sig mer utomhus – men de verkar inte så förtjusta i att ge sig ut på för långa turer. Utnyttjar bara en liten del av hönsgården. Fast det kanske är för varmt ute i solen för dem också.

Hönsuppfödning del 12: Hönsen två månader
Hönsuppfödning del 14: Ska hönsen bli sams?

Så här började hönsen liv: Hönsuppfödning del 1

Döden besökte gården

Idag har jag haft två besökare på gården. Först döden och sedan Katrineholms-Kuriren. När det gäller den förstnämnda så var det jag som höll i skaftet och dödandet var överlagt.

Nu har jag dödat min första kyckling. Inte utan en viss tvekan – men när beslutet väl var fattat så var det bara att bita ihop.

Min andra omgång kycklingar håller på att kläckas just nu. I skrivande stund är de tolv stycken, men de kunde ha varit tretton. En av kycklingarna var inte riktigt som den skulle. De andra små dunbollarna springer omkring och piper men den här kunde inte resa sig. Den låg bara på sidan och sparkade med benen.

Ingen aning om vad som var fel på den men den fick natten på sig att komma på rätt köl. Men när det inte fungerade så var jag tvungen att göra något åt det.

Enligt djurskyddslagen finns det bara två alternativ: antingen ska skadade och sjuka djur få vård eller så ska de avlivas. Så det var bara att ta itu med det hela.

Det är ett ansvar man har som djurägare. Det går inte att sätta sina egna känslor först utan djuren har rätt att slippa plågas.

Jag tänker inte gå in på några metoder här men det gäller samma principer som vid jakt. Man får inte tveka och man ska vara 100 procentigt säker på att djuret verkligen dör så snabbt och skonsamt som möjligt. Och så blev det.

Då får man förhärda sitt hjärta och inte tänka för mycket på den lilla varma dunbollen.

Den andra besökaren då? Jo, KK var här för att skriva en snutt inför min födelsedag.

Hönsuppfödning del 12: Hönsen två månader

Nu är hönshuset äntligen klart för inflyttning. Igår öppnade jag porten in till deras nya bostad, men intresset var måttligt till att börja med.

Jag testar nu att använda strimlat tidningspapper som strö. Köpte en bal och tänkte att det borde damma lite mindre än kutterspånet. Och så långt fungerar det.
Jag testar nu att använda strimlat tidningspapper som strö. Köpte en bal och tänkte att det borde damma lite mindre än kutterspånet. Och så långt fungerar det.

Det har varit några intensiva byggdagar. Som vanligt bli inte allt som man tänkt sig. Planen var att ha en gödselbräda under sittpinnarna men eftersom fönstret sitter så lågt hade den stulit väldigt mycket ljus. Bestämde mig därför att skippa brädan och ta itu med gödselproblemet när det uppstår.

Det känns som jag fått väldigt stort avstånd mellan sittpinnarna, men det är vad som rekommenderas i böckerna. Och med tanke på att tupparna ska tredubbla sin vikt de närmaste månaderna är det nog en god idé. Nu återstår att se om hönsen gillar de nya pinnarna. Några av dem har i alla fall fattat själva idén med att sitta på pinne.

Det dröjde ett tag innan de ville ta sitt nya hem i besittning. Först när jag slängt in lite majs till dem blev det fart på hönsen. Sen är de som de är. Har du haft höns själv känner du säkert igen det men för mig är det en ny erfarenhet att sitta och titta på dem.

Ungtupp. Nackdelen med pappersströ visade sig efter någon timme när hönsen krafsat ut högarna. Det ser ut som en soptipp. Och så prasslar det något väldans när hönsen krafsar omkring.
Ungtupp. Nackdelen med pappersströ visade sig efter någon timme när hönsen krafsat ut högarna. Det ser ut som en soptipp. Och så prasslar det något väldans när hönsen krafsar omkring.

De krafsar omkring ströet och så är det någon som börjar hacka på ett snöre. En annan höna blir rädd och börjar flaxa. Då blir den första hönan också rädd och plötsligt är allt ett flaxande kaos. Sen lugnar de ner sig igen.

Får snart göra en ny kalkyl över foderförbrukningen. Det kostar på att föda upp stora fåglar. Jag undrar vad kilopriset skulle hamna på om man skulle köpa marantupp i handeln. Tvivlar på att konsumenter som är vana vid att betala för femveckors snabbkycklingar skulle vara beredda att betala vad det kostar. Sen kommer antagligen köttet att bli något helt annat än det vita kycklingskött vi vant oss vid. Men till hösten blir det äkta coq-au-vin för min del i alla fall.

Hönsuppfödning del 13: 90 kg foder
Hönsuppfödning del 11: Hönsen fem veckor

Så här började hönsen liv: Hönsuppfödning del 1

Hönsen (fd kycklingarna) flyttade

Till slut har åtminstone en del av hönshuset blivit beboligt. Så nu har hönsen fått flytta från svinstian.

Pumah har ett mycket stort hönsintresse. Hoppas fortfarande att det är godartat.
Pumah har ett mycket stort hönsintresse. Hoppas fortfarande att det är godartat.

Satte upp väggar längs hela drivningsvägen från stian till hönshuset. Försökte först få dem att gå helt frivilligt men de var inte på humör. Blev ett väldans flaxande.

Fas två var att locka dem med majs. Men de sprang bara ut en och en och tog majsen. Sen tillbaka till tryggheten i stian.

Fas tre var sopborsten. Den hade de lagom respekt för. Hälften kom snabbt på plats i nya bostaden. Tyvärr var det ett litet hörn på vägen och där fastnade fyra stycken. Stod bara med huvudet in i hörnet och verkade inte fatta vad som hände.

Fick lyfta upp dem en och en, vrida dem 45 grader och då såg de dörröppningen.

När vi åtgärdade problemet med hörnet hade det blivit en ny glipa i barrikaden och två hönor sprang in under några dörrar som stod lutade mot väggen. Det blev en hel del pillande innan jag lyckades få ut dem, under tiden hade en tredje höna hittat en ny utväg, men hon blev lättare att fånga.

Nu är alla lyckligt och väl på plats i nya bostaden. Jag har byggt en tillfällig hage utanför så i morgon blir det kycklingsläpp. Första gången de får gräs under fötterna. Om vädret är tjänligt förstås.

Hönsuppfödning del 11: Fem veckor

Kycklingarna har nu hunnit bli fem veckor  och ser nu ut som små höns. Eftersom det är mina första har jag inte riktigt koll på hur många som är tuppar, men jag har mina aningar.

På dessa fem veckor har de ätit 25 kilo kycklingfoder, som lantmännen av någon anledning har döpt till Penna (?). Finns säker någon marknadsföringsteori bakom detta, men det känns onödigt komplicerat.

Hur som helst betyder det att kycklingarna ätit 25/18=1,4 kilo per styck de här veckorna. Det betyder att de ätit för ungefär 10 kronor var så långt. Min kostnad för fem veckors kycklingar blir alltså:

Ägg med transport:  525 kronor
Foder:                         200 kronor
Summa:                    725 kronor

Och med 18 kycklingar blir det ungefär 40 kronor per kyckling. Och då har jag inte räknat med avskrivning på äggkläckningsmaskinen. Bra att ha ett jämförelsetal när man ska sälja någon gång i framtiden.

Hönsuppfödning del 12: Hönsen 2 månader
Hönsuppfödning del 10 Kycklingarna flyttade

Så här började hönsen liv: Hönsuppfödning del 1

Hönshuset behöver städas

Det ser rätt skitigt och slitet ut men jag tro det blir funktionellt. Rengöring och färg kan göra underverk.
Det ser rätt skitigt och slitet ut men jag tror det blir funktionellt. Rengöring och färg kan göra underverk.

Har gjort en liten inventering av vad som behöver fixas i hönshuset. Först blir det naturligtvis grovstädning och fönsterputs.

Undrar om hönsen tycker reden är ok? Fast fixar jag till dem kanske de funkar.
Undrar om hönsen tycker redena är ok? Fast fixar jag till dem kanske de funkar.

Eftersom det är flera år sedan hönshuset användes tror jag att eventuell ohyra redan hittat bättre jaktmarker – eller lidit av. Ska i alla fall skura, decinficera och kalka väggar och tak. Lika bra att göra ett ordentligt jobb från början. Ska nog lägga ett lager flytspackel på golvet också. Är en del sprickor och ett misstänkt råtthål. Hålet fyller jag med glasskärvor och sen primer på hela golvet innan jag flyter ut spacklet.

Utanför hönshuset sitter en tavla med papperslappar. Vad har de räknat? Kan de ha hämtat drygt 40 ägg per dag härifrån?
Utanför hönshuset sitter en tavla med papperslappar. Vad har de räknat? Kan de ha hämtat drygt 40 ägg per dag härifrån?

Läste någonstans att man ska blanda såpvatten med lacknafta när man skurar. Vet inte om det behövs, men eftersom jag ska städa så fort frosten släpper hinner lukten försvinna innan hönsen kommer i maj.

Gissar att det här är en separat avdelning för ruvande hönor. men tycker redena sitter lite högt för kycklingarna.
Gissar att det här är en separat avdelning för ruvande hönor. Men tycker redena sitter lite högt för kycklingarna.

Får nog smörja upp dörrarna också. Har inte bestämt mig för om jag ska behålla de gamla värpredena eller bygga nya. Ser lite skabbiga ut, men lite färg kan nog göra underverk. Sen behöver jag vatten- och foderautomater. Utgödslingen verkar ha fungerat tidigare, så den får nog vara kvar som den är.

Får se om jag ska bygga en utegård eller ha dem helt frigående. Men jag måste lista ut hur belysningen fungerar. Det sitter en trelägesbrytare och en timer utanför dörren, så det blir väl att prova sig fram.

Hönshuset är i lagårdens bottenvåning under trappan. Kanske bygger jag en utegård utanför. Det som talar emot är att just där har jag den fetaste jorden på hela gården.
Hönshuset är i lagårdens bottenvåning under trappan. Kanske bygger jag en utegård utanför. Det som talar emot är att just där har jag den fetaste jorden på hela gården. Gammal gödselstack är min gissning.