Annons

Mina barnböcker

Jag har nyligen fått frågan om jag har någon hobby. Det är svårt att svara på eftersom nästan allt jag gör här på gården gör jag av intresse och med glädje. Men om man menar något som jag bara gör av glädje – utan direkt nytta – så är det att skriva barnböcker.

Att jag skulle skriva barnböcker känns kanske lite otippat men det finns flera skäl. Jag har arbetat med ord nästan hela mitt liv, jag har mina katter Marlon och von Dallas som ständig inspiration och dessutom passar barnböcker bra för mitt temperament. Korta berättelser där jag kan vrida och vända på varje ord för att få ihop det på ett bra sätt.

Marlon och von Dallas är adopterade från Örebro katthem och den första boken handlar om deras mystiska försvinnande:

... men inte på golvet där Anders tittade. De hade lagt sig på var sin stol och där låg de gömda under den nedhängande duken.
Till slut återfanns katterna.

”Marlon och von Dallas var två svarta katter som inte hade någonstans att bo. Det fanns ingen som gav dem mat, ingen som klappade dem.
Nu har de fått det bra. De har fått flytta hem till Anders i hans stuga. Men på morgonen kan Anders inte hitta katterna. Marlon och von Dallas har försvunnit!

Alla fönstren är stängda. Alla dörrarna är stängda. Och det finns inga hål som är stora nog för en katt. En liten mus hade nog kunnat ta sig ut – men inte en katt.” 

Alla barnböcker om Marlon och von Dallas är sanna – och då är de rätt lätt att få ihop själva grundhistorien. Bok två handlar om deras möte med Pumah – en skrämmande händelse men med ett lyckligt slut.

Pumah och Dallas är numera kompisar.
Pumah och Dallas är numera kompisar.

”Två svarta katter som fått klara sig själva har mycket att lära sig när de flyttar in hos en människa. Det första Marlon och von Dallas fick vänja sig vid var Anders. Att han inte var farlig. Att han gav dem mat. Och att det var skönt att bli klappad. Men sen fick de möta en hund …

En dag när dörren öppnas så kommer Marlon och von Dallas springande för att hälsa på Anders. Men när de kommer fram ser de att det är en stor hund som kommit in i huset. När Marlon och von Dallas ser på hunden verkar den väldigt farlig. En stor hund med vassa tänder. En hund som ser vild ut och verkar vilja äta upp dem.”

Jag tycker det är rätt lätt att skriva ner första utdraget. Sen handlar det om att hitta ett tema som passar historien och först därefter kommer den riktigt njutningsfulla delen: Att vrida och vända på varje ord tills det känns helt rätt. Ibland är jag nöjd och då lägger jag bort texten någon vecka. När jag sedan läser den igen hittar jag nya saker att experimentera med. Som det repetitiva temat i den tredje boken: Marlon och von Dallas – två olika katter.

Ett bra ställe att hålla koll på omgivningarna. Marlon gillar träd.
Ett bra ställe att hålla koll på omgivningarna. Marlon gillar träd. Katterna hyss är bra inspiration till barnböcker.

”Marlon och von Dallas är olika på insidan. När Anders tar fram ost och skinka kommer Marlon springande. Marlon gillar goda saker. Men von Dallas bara luktar – sen fnyser han och går därifrån. Marlon gillar godis. Von Dallas vill bara ha kattmat. Marlon och von Dallas är bra på olika sätt.

Vem vill ha skinka när Anders öppnar kylskåpet?

Marlon och von Dallas är olika på insidan. Marlon är lite rädd för människor. Von Dallas är modig. När Marlon vill bli klappad så står han i ett hörn och tittar. Bara om Anders sätter sig ner och sträcker fram en hand vågar han sig fram. När von Dallas vill bli klappad så hoppar han upp och säger klappa mig. Marlon och von Dallas är bra på olika sätt.

Vem hoppar upp i Anders säng och säger klappa mig?”

Nu håller jag på med fjärde boken ”Marlon och von Dallas möter en orm” och tänker skriva sex barnböcker om mina katter. Jag räknar inte med någon publicering utan ser det som en behaglig avkoppling från det dagliga stretadet med jorden. En hobby ska vara något som man gör utan vinstsyfte. Annars försvinner lite av charmen – och det kan börja likna ett jobb.

Annons

Kan det vara kattattack?

Är detta spår efter katternas härjningar eller finns det en naturlig förklaring till att tomatplantorna tappat sina första blad? Tipsa mig om det finns något att säga till katternas försvar.
Är detta spår efter katternas härjningar eller finns det en naturlig förklaring till att tomatplantorna tappat sina första blad? Tipsa mig om det finns något att säga till katternas försvar.

Förra våren gav sig katterna på min späda chiliplantor. Vis av den upplevelsen har jag nu gett plantorna ett eget rum med stängd dörr. Men jag har varit tvungen att ha dörren på glänt emellanåt eftersom jag torkar tvätt i samma rum. Och då passade någon av katterna på. Eller?

Innan jag tittar strängt på dem, jag är inte tuffare än så, så måste jag erkänna att jag faktiskt inte har några bevis. Bara indicier. Katterna har tidigare gett sig på späda plantor. De hade alltså i det här fallet både motiv och möjlighet. Men kan det finnas en annan förklaring? Kan några av mina tomatplantor spontant ha fällt bladen?

Om det är någon som kan säga något till Marlon och von Dallas försvar så gör gärna det. Jag vill inte blänga på dem om de skulle vara oskyldiga.

Annons

Katterna går dit de vill

På väg upp till förrådet på andra våningen mötte jag Marlon.
På väg upp till förrådet på andra våningen mötte jag Marlon.

Det är bara att inse – Marlon och von Dallas hittar bättre här på gården än jag. Förra sommaren slungade jag honung i ett rum i ladugården. Det tog mig flera timmar att göra rummet bitätt – slarvar man med det så kan man få problem när bina vill hämta tillbaka honungen. När jag gick in där idag så var båda katterna där – bitätt är inte kattät.

För trodde jag att katterna blivit inlåsta och varit där länge. Men jag brukar alltid kolla innan jag stänger dörren så de inte slunkit in. Insåg sen att katterna var inne och åt i morse. Jag brukar försöka räkna in dem varje dag så jag vet att båda är ok. Inte för att det är mycket att göra åt saken om de inte dyker upp, men det känns bra att veta det i alla fall.

En stängd dörr betyder inte så mycket. Trodde det här rummet där jag har frysar och mitt burkförråd var djursäkert – inte för von Dallas i alla fall.
En stängd dörr betyder inte så mycket. Trodde det här rummet där jag har frysar och mitt burkförråd var djursäkert – inte för von Dallas i alla fall.

Katterna har alltså hittat egna vägar i ladugården. Visste sen tidigare att de med förkärlek ger sig in i dolda utrymmen. När jag snickrar kan de ligga uppe på takbjälkarna – eller sticka ut huvudet genom ett hål högt uppe på väggen. De springer gärna på stockarna inne i väggarna eller ner under golvet. Ladugården är deras hemmaplan.

Så min gissning är att de springer inne i väggarna och har hittat någon öppning in i mitt bitäta rum. En öppning som inte bina kände till. Jag får se hur det blir med det framåt. Ett av alla mina projekt är att isolera rummet för att kunna använda det som lager. Kanske, kanske hindrar det även katterna att ta sig in.

En kattlucka gör livet enklare för alla

När man monterat en kattlucka kan man tejpa upp den de första dagarna. Så vänjer sig katterna snabbt vid att använda den vägen. Marlon nosade lite på nymodigheten – sen var det som om den alltid suttit där.
När man monterat en kattlucka kan man tejpa upp den de första dagarna. Så vänjer sig katterna snabbt vid att använda den vägen. Marlon nosade lite på nymodigheten – sen var det som om den alltid suttit där.

Nu har Marlon och Dallas fått en egen ingång – en kattlucka. Sen de blev utekatter har det varit en del springande i dörren men nu får de sköta in- och utpassager på egen hand.

Kollade runt en del inan jag bestämde mig för vilken kattlucka jag skulle ha. Finns massor av modeller men jag körde på en dyrare variant som kan läsa katternas chip. Nu är mina katter inte chippade än men med den här kattluckan har jag möjlighet att få kontroll på kattluckan om jag börjar få in objudna gäster.

Lite borrande och sågande blev det, men det var ändå ett enkelt jobb att montera luckan.
Lite borrande och sågande blev det, men det var ändå ett enkelt jobb att montera luckan.

I Sverige kostar en sån här kattlucka runt 1400:- men jag beställde från tyska Zooplus och fick kattluckan för 759:- inklusive frakt. Tog några dagar att få hit den, men det funkade i alla fall.

Monteringen gick på någon timme, plus någon timme till för funderande på hur jag skulle göra. Valde att sätta luckan i dörren. Mindre åverkan och enklare än att sätta en kattlucka genom husväggen.

Det följde med en mall så det var bara att rita ut på dörren var luckan skulle vara. Sen borrade jag hål innanför strecken och sågade ut med sticksåg.

Nu kör jag kattluckan utan batterier. Det går att välja fyra manuella lägen: helt stängd, helt öppen, endast inpassage eller endast utpassage. Bra sätt om man vill hålla koll på katterna.

När katterna bli chippade har man automatik också. Då släpper kattluckan bara in katter med chip som är registrerade. Registreringen ska vara enkel. Man sätter kattluckan i inlärningsläge och nästa chip som passerar lagras. Då gäller det bara att få katterna genom luckan en i taget. I automatläget är luckan alltid öppen för utpassage. Om någon annan katt skulle smita in precis efter den chippade så ska den ha en möjlighet att ta sig ut. Om man har både inne- och utekatter finns det en variant där du kan ha olika inställningar för olika katter.

Marlon och Dallas accepterade sin kattlucka direkt. Så fort den var på plats var de framme och nosade – sen hoppade de igenom som om den alltid suttit där. Men det var när den var öppen. Med stängd klaff behövde Dallas lite tid för att lära sig använda kattluckan.

Bagheera

Ett bra ställe att hålla koll på omgivningarna. Marlon gillar träd.
Ett bra ställe att hålla koll på omgivningarna. Marlon gillar träd.

Har funderat lite på att skaffa ett klätterträd till katterna. Men vad jag än kommer dragandes med är jag rädd att de kommer att tycka det är futtigt.

Marlon tre meter ovanför marken tycker jag är rätt häftigt. Men när han kastade sig rakt ut mot stammen och fortsatte ännu högre upp fick jag nog. Bara att gå in och stänga dörren. Jag har inte nerver för det där kattlivet.

Marlon har flyttat till lagårn

Sen en tid tillbaka har katterna fått gå ut och in som de vill. Normalt har de bara gjort kortare utflykter, men igår var de ute hela natten. Och Marlon har inte kommit hem.

Jag var ute och ropade på dem några gånger i natt – utan resultat. I morse satt Dallas och jamade när jag öppnade och sen har han varit inne hela dagen. Korta utflykter har det blivit, men han är tydlig med att han inte vill blir utelåst igen.

Marlon var försvunnen, tills vi fick syn på honom nere i lagården. Han låg uppe på logen och spanade. I eftermiddags såg jag honom vid plockningsmaskinen, men han visar inget intresse av att flytta in igen. Är lite kluven, ska jag sätta ner mat och vatten till honom i lagården eller vänta tills han beslutar sig för att komma in?

Han har alltid varit den mer försiktiga av katterna, Dallas har inga problem med att bli lyft eller klappad, men Marlon har man fått lirka med. Nu hoppas jag att Marlon bestämmer sig för att flytta in igen. Inte minst för Dallas skull som saknar sin kompis.