Annons

Är din trädgård ett dåligt samvete?

Nu blommar mina pioner – mitt bland alla brännässlor jag tänkte skörda för att torka till honsen. Snart, snart kommer jag att ta tag i det...
Nu blommar mina pioner – mitt bland alla brännässlor jag tänkte skörda för att torka till hönsen. Snart, snart kommer jag att ta tag i det…

Drabbas du också av trädgårdsrelaterad stress? Du känner att trädgården håller på att växa ifrån dig och tiden räcker helt enkelt inte till. Du är inte ensam.

Vi läser trädgårdstidningarnas tips och ser bilderna från fantastiska trädgårdar på nätet. Trädgårdar som liknar det vi drömde om i januari när planerna för den kommande odlingssäsongen tog fart. Nu är det juni och alla goda råd har förvandlats till dåliga samveten.


Läs mer om livet på landet och kampen i trädgården. Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Allt som skulle vara planterat nu. Ogräset som skulle hållas efter och gräsmattan som skulle gödslas, kalkas och klippas två gånger i veckan. Är du fortfarande i fas med planerna? Oftast är det inte ambitionerna som är problemet utan tiden.

För några år sedan gjorde jag i ordning en liten köksträdgård här. Rensade, planterade ärter och gjorde en liten gång av sten. Nu är det en Darwinistisk del av trädgården där bara den mest anpassningsbara överlever.
För några år sedan gjorde jag i ordning en liten köksträdgård här. Rensade, planterade ärter och gjorde en liten gång av sten. Nu är det en Darwinistisk del av trädgården där bara den mest anpassningsbara överlever.

När man lägger upp planerna för trädgården så glöms ofta tiden bort. Hur mycket tid har du att lägga på trädgården? Vissa moment är lätta att räkna på – som gräsklippning. Har du klippt gräset en gång så vet du hur lång tid det tar. Sånt du gör sällan är svårare att beräkna. Som att anlägga en grusgång till exempel. Sannolikt gör du det det bara en gång och då visar det sig att det tar betydligt längre tid än du trodde. Och då blir annat lidande.

Gräset ska klippas regelbundet för att hållas fint. Men så här års ligger jag ständigt efter med någon del av trädgården.
Gräset ska klippas regelbundet för att hållas fint. Men så här års ligger jag ständigt efter med någon del av trädgården.

Nu är jag inne på skadereducering. Vad är det jag måste göra. Som äppelträden. Har man beställt 200 äppelträd så måste man ta hand om dem annars är det pengar i sjön. Men att anlägga en grusgång kan vänta. I samma veva börjar jag med mental skadereducering. Intalar mig att det vildvuxna är vackert. Och att de bilder jag ser i tidningar och Facebook inte speglar verkligheten. Ingen publicerar en bild på den bortglömda plätten bakom garaget, det igenväxta grönsakslandet eller den döda vinbärsbusken. Vi visar upp det bästa vi har.

Därför går jag emot strömmen idag och visar mina dåliga samveten. Förhoppningen är att du ska tänka: Så illa har jag det i alla fall inte. Och om man ska vara sann mot sig själv – trädgård ska vara roligt.

Annars är det ingen mening med det.

Har man en stor trädgård måste man prioritera – eller anlita hjälp. Hos mig står äppelodlingen överst på listan.
Har man en stor trädgård måste man prioritera – eller anlita hjälp. Hos mig står äppelodlingen överst på listan.
Annons

Mina ogräs: Kvickrot kan vara ett elände

Från den lilla kvickrotsplantan sträcker sig ett långt rhizom. Om den inte plockas bort så blir de nya plantor med kvickrot längs rhizomet.
Från den lilla kvickrotsplantan sträcker sig ett långt rhizom. Om den inte plockas bort så blir de nya plantor med kvickrot längs rhizomet.

Kvickrot (Elytrigia repens) är sällan ett stort problem i små odlingar men hos mig är det ett av mina mest störande ogräs. Men när fälten är större kan den vara svår att bli av med för oss som inte använder kemiska bekämpningsmedel.

Kvickrot är ett gräs som sprids både med underjordiska utlöpare – rhizomer – och med frön. Fröspridandet undviker man genom att inte låta kvickroten gå i ax, men rhizomerna kräver mer fysiskt arbete. De sprider sig från varje planta och kan bli upp till en meter långa. På rhizomet bildas noder som är startpunkten för nästa planta. Växten lagrar även energi i rhizomerna och om man fräser sönder dem bildas det en ny planta av varje bit. kvickroten är mycket konkurrenskraftig och kan orsaka betydande skördeförluster om den tillåts ta över.

Kvickroten kommer snabbt trots harvning. Sönderdelar man den till exempel med en fräs så växer varje del upp som en ny planta. Då gäller det att inte ge upp. Pån igen.
Kvickroten kommer snabbt trots harvning. Sönderdelar man den till exempel med en fräs så växer varje del upp som en ny planta. Då gäller det att inte ge upp. Pån igen.

Så över till de goda nyheterna. För det första så är kvickroten sällan ett problem i små odlingar. är ytorna små kan man rensa bort både plantor och rhizom för hand i rabatterna. Se bara till att följa roten nedåt så du får med så mycket som möjligt. I gräsmattan är den aldrig ett problem – dels kan man se gräs som gräs och dels så gillar kvickroten inte klippning så dina vänskapliga grässorter har goda chanser att konkurrera ut den.

En annan fördel för er som fortfarande använder glyfosat är att det är mycket effektivt mot kvickrot.

Slutligen ligger rhizomerna sällan särskilt djupt ner i jorden. De flesta ligger bara några centimeter ner och det är sällsynt att de är djupare än 15 centimeter. Det går inte att jämföra med åkertistel och hästhov vars rötter kan ligga skyddade mer än en meter under jordytan.

Befinner man sig nu i den olyckliga situationen att det är mycket kvickrot i fälten och man inte vill använda kemikalier så krävs det mer arbete. Plöjning har visat sig vara hyfsat effektivt när man vänder ner kvickroten till ett så stort djup att den får använda mycket energi från rhizomerna för att ta sig upp till ytan.

Ännu effektivare är att först fräsa marken så att rhizomerna sönderdelas – och därefter plöja. De små bitarna av rhizom har då inte tillräckligt med energi för att skicka upp en ny planta till ytan.

Men har man tid och energi nog att få bort rhizomerna så är det det bästa man kan göra.

Annons

Premiär för jakt på skräppa

Även en vegetarian kan känna jaktlycka. Här poserar Lucie bakom några hundra fällda skräppor. Varje skräppa är tagen i närstrid med bara en sekatör som vapen.
Även en vegetarian kan känna jaktlycka. Här poserar Lucie bakom några hundra fällda skräppor. Varje skräppa är tagen i närstrid med bara en sekatör som vapen.

Varje år försöker jag att åtminstone en gång ta itu med all skräppa som skräpar ner odlingarna här på gården. I år överlät jag jakten på min wwoofare Lucie, och hon hade god jaktlycka.

Det är knappast någon risk att skräppan blir utrotad, men genom att varje år attackera den innan den går i frö borde jag i alla fall kunna hålla koll på beståndet. En fullvuxen skräppa kan släppa 7000 frön varje år.

En etablerad skräppa kan blomma två gånger under säsongen och producera många tusentals frön som kan leva i jorden i tio år.
En etablerad skräppa kan blomma två gånger under säsongen och producera många tusentals frön som kan leva i jorden i tio år.

För en riktig bekämpning av skräppa bör man attackera roten fem centimeter under marknivå, det har jag skrivit om på annat håll. Men det är inte alltid som en slutgiltig lösning är nödvändig. För min del är skräppan mest ett estetiskt problem och då räcker det med ytbekämpning.

Och nöjer man sig med att hålla den tillbaka kan man fälla några hundra skräppor på en dryg timma. Visst, skräppa är ett perennt ogräs och rötterna kommer att ge upphov till en ny planta. Men går man över dem ett par gånger varje år så kommer de inte att frodas i alla fall.

Riktigt illvilliga storvuxna skräppor kan jag ge en rotattack med spade eller skräppadödare. Men att göra det på ett par hundra skräppor är både tids och själsdödande.

Önskar bara att jag hade en lika effektiv metod att hålla undan kvickroten…

Rabarberna har hittat upp

Nu är alla fem raderna med rabarber gödslade och frästa. Världen är så praktiskt inrättad att jag kan köra fräsen mellan rabarberplantorna. Mellan rabarberraderna har jag sått vitklöver som också börjar visa sig.
Nu är alla fem raderna med rabarber gödslade och frästa. Världen är så praktiskt inrättad att jag kan köra fräsen mellan rabarberplantorna. Mellan rabarberraderna har jag sått vitklöver som också börjar visa sig.

Ett par hundra kilo hönsgödsel – vinterns skörd – ligger nu och väntar på att rabarberna ska ta för sig. Använde traktorns potatiskup när jag planterade rabarberknölarna och mittfåran i de fem raderna är nu fylld med gödsel.

Ursprungligen hade jag tänkt täcka rabatterna med väv men det blev alldeles för omständigt att hålla på och skära kryss för alla knölar. Så nu avvaktar jag till nästa år med väven. Känns som jag har rätt bra kontroll på ogräset, för tillfället i alla fall.

Ungefär två tredjedelar av ramarna verkar ha överlevt den tuffa behandlingen och är påväg upp. Men slutlig inräkning blir det inte förrän till hösten.
Ungefär två tredjedelar av rabarberna verkar ha överlevt den tuffa behandlingen och är på väg upp. Men slutlig inräkning blir det inte förrän till hösten.

Enstaka hampdån och tistlar tar jag hand om eftersom och kvickroten är inget större problem ännu. Mycket tack vare att marken blivit både fräst och plöjd. Den kvickrot som dyker upp kommer som enstaka tuvor och de är rätt lätta att rycka bort. Får bara passa på så den inte etablerar sig.

Enda orosmomentet just nu är hästhoven som verkar vara väl etablerad djupt i fältet. Men jag jobbar på med den. Och kommer väven på nästa år så är jag hemma.

För tillfället ser det ut som om åtminstone två tredjedelar av rabarberplantorna har klarat sig trots den olyckliga start de fått. När jag ser resultatet i höst får jag se hur mycket komplettering som behövs.

Mina ogräs: Tussilago

I höstas fräste jag den här marken och hästhovens rotdelar skickar nu upp blommor här och var på fältet.
I höstas fräste jag den här marken och tussilagons rotdelar skickar nu upp blommor här och var på fältet.

Tussilago, eller hästhov, är ett uppskattat vårtecken. Men den kan också vara ett elakt ogräs om den får utrymme till det. Lättast är det att acceptera den vid landsvägskanten.

Tussilagon är ett rotogräs, den sprids alltså främst genom rotutlöpare. Och den är inte lätt att komma åt. Rötterna ligger i flera våningsplan och på bara någon kvadratmeter kan det finnas flera hundra meter rötter. Och de tränger djupt ner, djupare än man orkar gräva.

Tussilagon är ett klassiskt vårtecken – och ett tidigt ogräs. Bara att ge sig ut och plocka.
Tussilagon är ett klassiskt vårtecken – och ett tidigt ogräs. Bara att ge sig ut och plocka.

Om man odlar utan gifter kan tussilago bli besvärlig. Rötterna ligger under plogdjup, så plöjning har bara begränsad effekt. Fräser man sönder de ytliga rötterna så kan rotdelarna spridas över fältet.  Avslagning har liten effekt, det stora rotsystemet gör att tussilagon snabbt kommer igen.

Den här lilla blomman har nästan bara en svag punkt – den behöver mycket ljus. Marktäckning är mycket effektivt, liksom att odla skuggande grödor.

Eftersom tussilago ofta växer fläckvis så kan det också vara effektivt att handrensa. Tar man bort alla uppkomna plantor varannan eller var tredje vecka så kommer rotsystemet till slut att förtvina. Men som med alla rotogräs gäller det att inte ge upp.

Tussilagon ger sig inte lätt.