Annons

Ekarna har blivit två år

Birger – den största eken – har nu blivit ungefär 40 centimeter hög. Nästa år ska jag ta itu med ogräset och då kanske den får lite mer fart.
Birger – den största eken – har nu blivit ungefär 40 centimeter hög. Nästa år ska jag ta itu med ogräset och då kanske den får lite mer fart.

2015 planterade jag tre ekollon med ambitionen att följa dem hela vägen till stora träd. Nu har ekarna hunnit bli två år.

Våren 2015 fick jag tre ekollon av GrönaHannah. Först planterade jag dem i krukor och när värmen kom planterades de ut. Första sommaren växte de någon decimeter och årets resultat är ungefär detsamma.

För ett par år sedan såg ekarna ut så här. Men nu har de vuxit upp till små plantor.
För ett par år sedan såg ekarna ut så här. Men nu har de vuxit upp till små plantor.

Jag har långsiktiga ambitioner med de här ekarna och förhoppningsvis kommer de med tiden att bli några av de mest väldokumenterade träden i trakten.

Om du tycker bladen ser lite annorlunda ut så beror det på att detta är amerikansk rödek (Quercus rubra) som känns igen på att bladen är mer kantiga än runda. Ett annat sätt att känna igen rödek är att bladen blir kraftigt röda på hösten och det är därifrån den fått sitt namn.

Det finns gigantiska rödekar, en del uppåt 40 meter höga och med en omkrets på åtta meter. Skulle mina ekar nå de dimensionerna komet det att krävas lite omplanering av trädgården. Men lyckligtvis kommer det inte att vara mitt problem.

Hur stora mina ekar kommer att bli får du se om du fortsätter följa bloggen.

 

Annons

Liverapportering: Från ollon till mäktig rödek

 

Birger är än så länge den största av de tre ekarna. Att det är en amerikansk rödek (Quercus rubra) känner man lättast igen på att bladen har spetsiga istället för runda kanter som de flesta svenska ekar.
Birger är än så länge den största av de tre ekarna. Att det är en amerikansk rödek (Quercus rubra) känner man lättast igen på att bladen har spetsiga istället för runda kanter som de flesta svenska ekar.

Ett av mina projekt i våras var att följa en ek från ollon till mäktig stam. I dagarna var det dags för utplantering och här kan du följa utvecklingen mot svindlande höjder – live.

Hos Valdemar kan man möjligen skymta en skiftning i rött i bladen. Till hösten ska alla bladen bli kraftigt rödfärgade enligt litteraturen.
Hos Valdemar kan man möjligen skymta en skiftning i rött i bladen. Till hösten ska alla bladen bli kraftigt rödfärgade enligt litteraturen.

Det var i våras som jag fick tre spirande ekollon från en rödek av Gröna Hannah. Ekollonen planterades i krukor och efter någon månad tittade det första skottet upp. När de var någon decimeter stora fick de flytta ut i växthuset och har där stått på tillväxt i väntan på bättre tider, eller tid överhuvudtaget.

I veckan fick de i alla fall jord under rötterna och eftersom jag dagen innan besökt Nyköpingshus har jag döpt dem till Birger, Valdemar och Erik. Min plan är fortfarande att dokumentera deras liv så länge mitt eget räcker till. Förhoppningsvis ett bra tag. Jag har många träd att vänta ut.

Lille Erik är inte lika försigkommen som sina bröder, men har har något hundratal år på sig att komma ikapp.
Lille Erik är inte lika försigkommen som sina bröder, men har har något hundratal år på sig att komma ikapp.

Nu har varje rödek i alla fall fått en bestämd plats. Marken där de står är dubbelgrävd och jag håller på att hägna in de små ekarna. Först tänkte jag skippa det merarbetet men blev påmind om att de trots allt bara är en tugga för en illasinnad hjort. Och såna har jag gott om här.

Missa inte den spännande fortsättningen.