Dela rabarber – så gör jag

Rabarber får rejäla rötter efter några år och av en sån här klump kan man få ett halvdussin nya plantor. Ska man dela rabarber är det bra att spola bort jorden från rotklumpen så man ser vad man gör.
Rabarber får rejäla rötter efter några år och av en sån här klump kan man få ett halvdussin nya plantor. Ska man dela rabarber är det bra att spola bort jorden från rotklumpen så man ser vad man gör.

Håller på och rädda en del av mina rabarberplantor. Ogräset har tagit över delar av odlingen så det får bli omplantering för att behålla dem i produktion. Jag kommer också att dela rabarber.

Det blev extremt stressigt när jag planterade rabarberna för några år sedan. Bara en av raderna hamnade på väv och resten fick slå sig fram i konkurrens med ogräset. Så nu gräver jag upp rotklumparna allt eftersom de små knopparna visar sig.

Efter ett par år har rabarberns ett rejält rotsystem men jag nöjer mig med att gräva drygt tjugo centimeter runt varje planta. Väl uppe spolar jag bort den lösa jorden och plockar rotklumparna rena från ogräsrötter. Finns inge anledning att flytta med kvickrot och hästhov till den nya platsen.

Störst och vackrast var ändå en av plantorna som växer med täckning. Och ännu är det bara precis i början på maj.
De rabarberplantor som växer med täckning har klarat sig bäst. Det här är ifrån maj 2015 – årets kalla april har fördröjt tillväxten betydligt.

Rabarber mår bra av att delas när de har några år på nacken. Likt många människor blir de lite bekväma efter många år på samma plats. Om man delar rabarber och flyttar dem till en ny plats blir de fulla av vitalitet igen.

Rabarber är tåliga men för att ge dem de bästa förutsättningarna finns det några saker att tänka på. Man kan dela rotklumpen med en vass spade, men jag föredrar morakniv eftersom jag har bättre kontroll. För att rotbitarna ska ta sig måste de ha minst en knopp. Sen ska man se till att snittytan får torka innan man planterar den. Det gör man för att minska risken för svampangrepp.

Tänk också på att omplanterade rabarber behöver tid för att etablera sig. Ingen skörd första året – utan låt plantan samla all energi till roten. Andra året kan man ta en liten skörd men först efter tre år är den i full produktion.

 

Döda blommorna för större skörd

Om en blomma börjar visa sig i mitten av rabarberplantan är det bäst att ta fram kniven. Om den tillåts blomma lägger den väldigt mycket energi på en del som inte går att göra paj på.
Om en blomma börjar visa sig i mitten av rabarberplantan är det bäst att ta fram kniven. Om den tillåts blomma lägger den väldigt mycket energi på en del som inte går att göra paj på.

Den plötsliga vårvärmen kan trigga igång blomningen hos rabarberna, och vill man ha en stor skörd är det bäst att skära av dem så tidigt som möjligt.

Alla rabarbersorter är inte lika benägna att sätta blommor. En av de mer flitiga blomsättarna är Victoria, en av våra vanligaste odlingsrabarber. Skär man inte bort blommorna kan man få betydligt minskad skörd.

När rabarberplantan börjar blomsättningen sker en omställning i växten. Den energi som normalt går till att skapa nya stjälkar går istället till att framställa en kraftfull blomma i mitten på plantan. Det går ut över produktionen av stjälkar med minskad skörd som följd.

Det är främst äldre rabarberplantor som blommar och de första två–tre åren är det sällan ett problem. Har man några enstaka plantor i trädgården behöver man inte heller bekymra sig. Har man rabarber bara för hushållet lär ett par plantor räcka bra, även om de blommar.

Innan man tar fram kniven skaman vara säker på att det är en blomma. På bilden är det istället en bladknopp som ska bli en ny stjälk. Jag brukar vänta till man ser tydligt att det är en blomma.
Innan man tar fram kniven skaman vara säker på att det är en blomma. På bilden är det istället en bladknopp som ska bli en ny stjälk. Jag brukar vänta till man ser tydligt att det är en blomma.

Men för oss som odlar rabarber  i lite större skala kan blomningen skapa ett betydande skördebortfall. Och plantan tar ingen skada av att man tar bort blommorna. Ärligt talat är rabarberblomman ändå ingen skönhet och kulle man spara dem för att få frön så är de ändå inte sortäkta.

Mig veterligen så finns det bara en sortäkta frösort och det är just Victoria. Även om den är en populär sort så är det ingen av mina favoriter. Främst för att den har dålig rödfärgning och dessutom tenderar att bli träig framåt sommaren.

En annan sak att tänka på nu när det är varmt är att rabarber behöver mycket vatten. Avdunstningen från bladen är stor. Men tänk på att helst vattna med droppslang – vattning med spridare blöter ner bladen och ökar risken för svampangrepp.

Dags att gödsla rabarberna

Jag satte tre hundra rabarberplantor för några år sedan och ungefär en tredjedel är i livet idag. Hade jag gjort om det hade jag satt alla på plast.
Jag satte tre hundra rabarberplantor för några år sedan och ungefär en tredjedel är i livet idag. Hade jag gjort om det hade jag satt alla på plast.

Rabarber ska gödslas så tidigt som möjligt på våren – så fort det går att mylla ner gödseln. Eftersom de börjar växa tidigt behöver de tillskottet.

I mina rabarberodlingar använder jag Biofer, ett ekologiskt pelleterat hönsgödsel som ofta går att köpa i lösvikt. Visst, jag har egen hönsgödsel – men för växter som ska ha en mer noggrann giva är det pelleterade att föredra. Den egna gödseln använder jag istället för att gödsla större fält.

Biofer är ett ekologiskt pelleterat hönsgödsel som jag tycker fungerar bra på mina rabarber.
Biofer är ett ekologiskt pelleterat hönsgödsel som jag tycker fungerar bra på mina rabarber.

Jag har räknat på gödselbehovet för rabarber och här i Sverige motsvarar det ungefär en rejäl näve två gånger om året. Första givan tidigt på våren och andra givan efter skörd – runt midsommar ungefär. Det är viktigt att inte gödsla rabarber för sent på sommaren eftersom det försämrar rabarberns övervintringsförmåga.

Här kan du läsa om mina vedermödor när jag planterade rabarberna.

Sen måste gödseln myllas ner annars försvinner kvävet i luften. Jag använder mig av ett gammalt planteringsrör som gör det rationellt att gödsla planta för planta. Bara att trycka ner, öppna röret och sen släppa ner pelletsen.

Ett skogsplanteringsrör är en bra hjälp när man ska gödsla rabarber i lite större skala.
Ett skogsplanteringsrör är en bra hjälp när man ska gödsla rabarber i lite större skala.

Har man bara några rabarberplantor i trädgården är det inte lika noga med gödslingen. Ofta skördar man inte lika intensivt och är inte beroende av att få största möjliga skörd. Tar man bara några stjälkar då och då så klarar sig rabarbern med betydligt mindre.

Planen för i år är att täcka en större del av odlingen med väv. Erfarenheterna från tidigare år är att jag får betydligt större skörd när rabarbern slipper konkurrens från kvickrot, hästhov och hallon. Tyvärr har jag sett tendenser på att just hallonen börjar ta sig igenom täckväven.

 

Rabarberskörd i regn

Tog med mig en hink när jag gick ner för att skörda men insåg snabbt att jag skulle tagit traktor och släp. Tio kilo blev det den här gången och det finns säker 100 kilo till att hämta den här första skörden. Och rabarber funkar bra som paraply.
Tog med mig en hink när jag gick ner för att skörda men insåg snabbt att jag skulle tagit traktor och släp. Tio kilo blev det den här gången och det finns säkert 100 kilo till att hämta den här första skörden. Och rabarber funkar bra som paraply.

Då var det dags för första rabarberskörden. Kunde nog ha skördat redan tidigare, men nu är rabarberna så stora att jag bara var tvungen.

Nationaldagen inleddes med korta inslag av ruskväder. Under dagen drog regnet bort, men vinden ökade.
Nationaldagen inleddes med korta inslag av ruskväder. Under dagen drog regnet bort, men vinden ökade.

Som jag märkte tidigare så växer de som är satta i Mypecks allra bäst. Extra värme och dessutom med minimal konkurrens från ogräs. Så nästa omgång kommer allt att stå på markduk. Skördade bara Goliath den här gången och stjälkarna där ligger på mellan 400 och 700 gram styck. Lätta att dra dessutom.

Man vrider lätt på stjälken och sen är det bara att rycka loss den. Därefter hanteras den lite olika beroende på vad den ska användas till. Industrirabarber, de som ska användas i produktionen, är bara att kapa i lika långa längder. Men om de ska säljas till kund är det bättre med lite finlir: Ta loss rabarbern och hugg sen av bladet med två snitt så att det finns lite grönt kvar. Då håller den sig bäst. Såna rabarber ska inte heller sköljas eftersom det finns risk att de spricker.

Tänker inte ha några stora skördedagar utan kommer att fortsätta ta 10–20 kilo om dagen.   Då hinner jag med att skära upp och frysa ner eftersom. Hittar jag rätt tempo så kommer rabarberna att växa i samma takt som jag skördar. Och då gäller det bara att komma igång med saftproduktionen så att inte frysarna blir överfulla.

En dag på rabarberfältet

De rabarber som som jag planterade på Mypecks har klarat sig bäst. De är både större och har bättre överlevnad än dem som växer på barmark. Hade tänkt täcka övriga rader också men det får vänta till nästa år. Svårt när de kommer så ojämnt.
De rabarber som som jag planterade på Mypecks har klarat sig bäst. De är både större och har bättre överlevnad än dem som växer på barmark. Hade tänkt täcka övriga rader också men det får vänta till nästa år. Svårt när de kommer så ojämnt.

Det blev en lång dag men nu är rabarberna redo för växtsäsongen. Inräkningen visade att av de 300 knölar jag planterade fanns det i dag synligt liv i 120. En besvikelse naturligtvis – men de som finns kvar växer.

En del plantor har kommit långt i utvecklingen och ser redan nu riktigt ståtliga ut.
En del plantor har kommit långt i utvecklingen och ser redan nu riktigt ståtliga ut.

Vi har gått över hela fältet och rensat bort allt spirande ogräs runt rabarberna. Därefter rensade vi samtliga mistor och sådde två rabarberfrön i varje. Inspirationen till sådden fick jag från Frida på Stommens gård som delar mitt rabarberintresse. Förhoppningen är att fröna åtminstone i någon grad ska kompensera för vinterns förluster. Jag har ändå inte helt gett upp hoppet. Förhoppningen är att det fortfarande finns knölar med liv som kommer att spira de närmaste veckorna.

Andra gick knappt att upptäcka bland ogräset och levde farligt när hackorna ven över fältet.
Andra gick knappt att upptäcka bland ogräset och levde farligt när hackorna ven över fältet.

Avslutningsvis gödslade vi samtliga rabarberplantor. Rabarber har ett mycket stort gödselbehov och rekommendationen är 150 kg kväve, 15 kg fosfor och 130 kg kalium per hektar och år. Då blir det dags för lite matematik igen… Jag använder pelleterad hönsgödsel till rabarberna – den kravgodkända Biofer 6-3-12. Den innehåller alltså 6 procent kväve, 3 procent fosfor och 12 procent kalium. För att tillgodose rabarbernas kvävebehov behöver jag alltså 150/0,06=2500 kilo Biofer per hektar. Samtidigt får jag ett rejält överskott av kalium och fosfor. Men jag har för närvarande låg fosforhalt i marken så risken för läckage är liten.

Nästa räkneövning är att ta reda på hur mycket Biofer varje rabarb ska har. För enkelhets skull räknar jag med att jag har en rabarberplanta per kvadratmeter. Då ska varje rabarb ha 2500/10000 kilo. Alltså 250 gram. En giva som delas på två omgångar. Efter dessa noggranna beräkningar har jag kommit fram till att varje rabarberplanta ska ha en näve Biofer. Och det har de fått.

I sommar kommer de att få en till.

Hade jag odlat konventionellt kunde jag ha hittat ett gödselmedel som passade perfekt – men nu får jag kompromissa.

Störst och vackrast var ändå en av plantorna som växer med täckning. Och ännu är det bara precis i början på maj.
Störst och vackrast var ändå en av plantorna som växer med täckning. Och ännu är det bara precis i början på maj.

Rabarber eller tussilago?

I delar av rabarberfältet har ogräsrensningen blivit eftersatt. Och då får man koncentrera sig lite för att se vilka blad som tillhör mina dyrbara rabarber och vilka som är utrotningshotad tussilago. Det är jag som hotar med lokal utrotning.
I delar av rabarberfältet har ogräsrensningen blivit eftersatt. Och då får man koncentrera sig lite för att se vilka blad som tillhör mina dyrbara rabarber och vilka som är utrotningshotad tussilago. Det är jag som hotar med lokal utrotning.

Man tycker att jag som rabarberodlare, även om jag är en nybliven sådan, borde kunna se skillnad på rabarber och tussilago. I teorin är det lätt och det borde vara det även i praktiken.

Hulhackan är ett effektivt redskap så länge det finns lite barmark mellan ogräsen. Men för finliret med att få bort ogräs som gömt sig precis invid rabarberna är det bara handarbete som gäller.
Hulhackan är ett effektivt redskap så länge det finns lite barmark mellan ogräsen. Men för finliret med att få bort ogräs som gömt sig precis invid rabarberna är det bara handarbete som gäller.

Men eftersom jag vill hålla en hyfsad takt med hjulhackan har jag hunnit göra några misstag. Tyvärr märks det inte förrän det är försent. När det dyker upp röda stjälkar i hjulhackans kölvatten.

Då är det bara att svära lite grann och försöka vara försiktigare längre fram. Det är tur att jag gör det här jobbet själv. Hade det varit någon annan finns det risk att jag blivit lite irriterad över deras slarvighet. Mina egna misstag är jag mer van vid och jag har inte så stor förväntningar på mig själv.

De flesta av mina rabarber verkar i alla fall ha överlevt både den sena planteringen och torkan.

 

Skorpbildning hindrade rabarberna

Mörka moln i antågande och åskmuller på avstånd är en bra motivation för att jobba på med ogräsrensningen.
Mörka moln i antågande och åskmuller på avstånd är en bra motivation för att jobba på med ogräsrensningen.

När SMHI inte känns helt pålitligt (lovade 0,5 mm utan åska) så får man lita på verkligheten. Jag såg de upptornande molnen och hörde mullret på avstånd, då var det dags att lägga på ett kol med ogräsrensningen.

Hade fått skorpbildning i rabarberraderna eftersom jag satte dem i tungt regn. Men Hjulhackan finfördelade klumparna på ett bra sätt.
Hade fått skorpbildning i rabarberraderna eftersom jag satte dem i tungt regn. Men Hjulhackan finfördelade klumparna på ett bra sätt.

Körde igenom rabarberraderna med mitt favoritverktyg – hjulhackan. Gick i stort sett bra med det fanns några begravda rötter. Och när jag körde fast och roten slet av en rabarberplanta kunde jag inte låta bli att svära.

Trots SMHI:s löften kände jag på mig att det var ruskväder på gång så jag ville ha ogräsrensningen klar innan regnet. Dessutom hade det blivit en rejäl skorpbildning efter de 50 mm som kom när jag satte rabarberna. Men hjulhackan bröt upp och sönderdelade skorpan på ett bra sätt.

Skorpbildning kan det bli på lättlera och jordar med silt om det faller tungt regn, regn med stora droppar.  Särskilt om det bildas pölar på marken. Då klibbas aggregaten i jorden ihop till stora kokor som när den torkar  hindrar växterna från att ta sig upp. Dessutom gör skorpbildning att marken torkar ut fortare. Så skorporna måste knäckas.

Jag fick drygt 10 mm regn på en timme och en åskknall varannan minut innan åskvädret passerat. Men jag är glad över varje mm.
Jag fick drygt 10 mm regn på en timme och en åskknall varannan minut innan åskvädret passerat. Men jag är glad över varje mm.

Nu hann jag precis gå igenom alla fem rabarberraderna innan de första dropparna föll. Sen blev det ett rejält åskväder. Samma som drabbade Bråvallafestivalen. Tillräckligt mycket blixtrande för att jag skulle dra ut kontakterna till tv och dator. Med luftledningar vill man inte chansa.

SMHI:s utlovade 0,5 mm blev 10, med åska.

Rabarberna har hittat upp

Nu är alla fem raderna med rabarber gödslade och frästa. Världen är så praktiskt inrättad att jag kan köra fräsen mellan rabarberplantorna. Mellan rabarberraderna har jag sått vitklöver som också börjar visa sig.
Nu är alla fem raderna med rabarber gödslade och frästa. Världen är så praktiskt inrättad att jag kan köra fräsen mellan rabarberplantorna. Mellan rabarberraderna har jag sått vitklöver som också börjar visa sig.

Ett par hundra kilo hönsgödsel – vinterns skörd – ligger nu och väntar på att rabarberna ska ta för sig. Använde traktorns potatiskup när jag planterade rabarberknölarna och mittfåran i de fem raderna är nu fylld med gödsel.

Ursprungligen hade jag tänkt täcka rabatterna med väv men det blev alldeles för omständigt att hålla på och skära kryss för alla knölar. Så nu avvaktar jag till nästa år med väven. Känns som jag har rätt bra kontroll på ogräset, för tillfället i alla fall.

Ungefär två tredjedelar av ramarna verkar ha överlevt den tuffa behandlingen och är påväg upp. Men slutlig inräkning blir det inte förrän till hösten.
Ungefär två tredjedelar av rabarberna verkar ha överlevt den tuffa behandlingen och är på väg upp. Men slutlig inräkning blir det inte förrän till hösten.

Enstaka hampdån och tistlar tar jag hand om eftersom och kvickroten är inget större problem ännu. Mycket tack vare att marken blivit både fräst och plöjd. Den kvickrot som dyker upp kommer som enstaka tuvor och de är rätt lätta att rycka bort. Får bara passa på så den inte etablerar sig.

Enda orosmomentet just nu är hästhoven som verkar vara väl etablerad djupt i fältet. Men jag jobbar på med den. Och kommer väven på nästa år så är jag hemma.

För tillfället ser det ut som om åtminstone två tredjedelar av rabarberplantorna har klarat sig trots den olyckliga start de fått. När jag ser resultatet i höst får jag se hur mycket komplettering som behövs.

300

Sista knölen i jorden. Alla såg inte så här trevliga ut, en del var på gränsen till obscena.
Sista knölen i jorden. Alla såg inte så här trevliga ut, en del var på gränsen till obscena.

Så kom den sista knölen i jorden. Men det blev en lång blöt och lerig dag. Vad som återstår är gödsling och täckning, men nu har rabarberna en chans i alla fall.

Efter några timmar ute i regnet ser man inte så tv-mässig ut. Det blev avtorkning och klädbyte innan lunch.
Efter några timmar ute i regnet ser man inte så tv-mässig ut. Det blev avtorkning och klädbyte innan lunch.

När man ser trädgårdsprogram på tv så är det ofta människor i designade trädgårdskläder som klipper en blomma eller två. Eller kanske beskär en bärbuske. Min verklighet ser annorlunda ut. 300 rabarber har äntligen blivit planterade. I regn där stövlarna sjunker ner i matjorden för varje steg. Vid varje spadtag stöter jag på gamla rötter och stenar och ibland kommer jag ner till alven innan knölen får plats. Då får jag gräva lite djupare ändå och fylla på med matjord igen. Spaden förvandlas till en tjock klump av lera. När jag krattar igen hålen blir krattan också en stor klump som dessutom fastnar i gamla rötter. Och drar jag upp en rot så rasar hålet jag grävt ihop…

När man håller på med projekt som går ut på att göra samma sak om och om igen så gäller det att inte tänka framåt. Då blir det tröstlöst direkt. Istället får man ta en grop i taget ovh fokusera på den. Och till slut kommer man till radens ände. Då får man inte heller fundera, utan bara börja på nästa rad.

Det var inte bara husse som var trött efter dagens slit. Pumah klafsade omkring i gyttjan med mig hela dagen och fick finna sig i att duschas varje gång vi gick in. Vad Dallas gjort för nytta vet jag inte, men han är katt och missar inte enchans att ligga och gosa.
Det var inte bara husse som var trött efter dagens slit. Pumah klafsade omkring i gyttjan med mig hela dagen och fick finna sig i att duschas varje gång vi gick in. Vad Dallas gjort för nytta vet jag inte, men han är katt och missar inte en chans att ligga och gosa.

Nu kan jag i alla fall släppa rabarberna som varit ett dåligt samvete den senaste månaden. Några optimala förutsättningar har jag inte gett dem, och en del blev planterade i rena gyttjan. Groparna fylldes av regnet så jag fick ösa ut bästa jag kunde innan jag satte och täckte knölarna. Nu är det gjort i alla fall. Efter sex timmars hard labour i gyttjan överlåter jag resten åt vår Herre. I dina händer överlämnar jag mina rabarber.

Hälften av rabarberna jordade

Nu är planteringen i full gång. Tycker det var en bra idé att dra upp fåror med potatiskuparen, tyvärr tardet tid för en nybörjare att få ordning på även de enklaste jordbruksredskap, så det blir hela tiden en avvägning: kommer den tid jag lägger på redskapen att bli en besparing i slutändan?
Nu är planteringen i full gång. Tycker det var en bra idé att dra upp fåror med potatiskuparen, tyvärr tar det tid för en nybörjare att få ordning på även de enklaste jordbruksredskap, så det blir hela tiden en avvägning: kommer den tid jag lägger på redskapen att bli en besparing i slutändan?

Äntligen har jag kommit igång med rabarberna. De har hängt som ett mörkt moln över alla aktiviteter här på gården – men snart kan jag ta itu med nya bekymmer.

I tisdags blev täckdikningen äntligen klar och sen har jag kalkat plöjt och harvat. Skulle ha sått också men det är ett ändlöst arbete med att plocka upp alla rotbitar och stenar som dyker upp ur fältet. Och rabarberna har prioritet.

 

Första raden gjorde jag som planerat, men det blir för jobbigt att ligga på knä ute i fält och gräva genom markduk, sten och rötter med en liten planteringsspade.
Första raden gjorde jag som planerat, men det blir för jobbigt att ligga på knä ute i fält och gräva genom markduk, sten och rötter med en liten planteringsspade. De blå tunnorna har jag för att frakta ut hönsgödseln.

Första dubbelraden gjorde jag efter alla konstens regler. Gödslade, täckte med Mypecks och tillbringade sedan timme efter timme med att klippa hål i markduken, gräva hål för rabarberroten och täcka igen. Efter 50 rabarber var jag helt slut och insåg att jag måste ta några genvägar.

Nu använder jag potatiskuparen till traktorn och drar upp tre fåror. Sen gräver jag hål med vanlig spade, lägger ner rabarbern, och sparkar ner jord. På så sätt fick jag ner 100 rabarber på ett par timmar. Tänker att gödsling och täckning får bli senare projekt. Viktigast är ändå att få knölarna i jorden. De har inte mått bra av att ligga så länge i ladugården – en del har börjar torka, några har ruttnat och flera har mögelfläckar. Så jag får se hur många som överlevt.

Men nu är det som det är. Ingen idé att gråta över spilld mjölk men nästa gång jag beställer många plantor ska jag se till att dubbelkolla leveransdatum och se till att jag har möjlighet att få dem i jorden direkt. Annars är det lika bra att vänta ett år.

Till slut var alla rabarberna i jorden.