Annons

Kan man räta upp ett träd?

Mellan tallen och björken står enen. Men den verkar föredra att hängs ut över vägen.
Mellan tallen och björken står enen. Men den verkar föredra att hängs ut över vägen.

Jag har ett litet problemträd nere vid äppelodlingen. En fyra meter hög en som bestämt sig för att luta ut över vägen. Nu är trafiken inte särskilt intensiv men jag ser det som en tidsfråga innan någon timmerbil tar den med sig.

Dessutom lutar enen mot stängslet och gör det omöjligt att sträcka stängseltrådarna ordentligt. Så frågan är om det går att räta upp ett mindre träd. Jag har redan tidigare stöttat upp den för att hålla vägen någorlunda fri, men den verkar inte ha fattat vinken.

Med hjälp av en spakvinsch fick jag upp trädet så det står hyfsat rakt. Men det är stora krafter i rörelse. Så att fästa den vid en stolpe kommer knappast att gör någon skillnad.
Med hjälp av en spakvinsch fick jag upp trädet så det står hyfsat rakt. Men det är stora krafter i rörelse. Så att fästa den vid en stolpe kommer knappast att gör någon skillnad.

Idag tog jag till det lite grövre artilleriet och vinschade upp trädet så det fick en mer upprätt och respektabel hållning. Ska bara försöka hitta något sätt att behålla det i den positionen.

Hade det varit en gran eller ännu hellre en asp så hade det inte varit något problem. Men vissa träd har jag en särskild känsla för. Som ädellövträd, fruktträd – och en. Därför vill jag göra ett försök att ha den kvar.

När enen är uppspänd går det hyfsat bra att sträcka upp stängslet.
När enen är uppspänd går det hyfsat bra att sträcka upp stängslet.

Med motorsågen skulle det här kunna lösas på några minuter men jag har bara något tiotal enar på gården och sätter därför bevarandetanken först. Men om jag inte hittar någon lösning så får det bli väldoftande smörknivar av den.

Hur som helst är jag tacksam för förslag. Kan man lära en gammal en att stå?

 

Annons

Ett träd föll över vägen

För att förstärka den dokumentära känslan råkade jag stänga av autofokus på kameran. Och i skymningen märkte jag inte skärpan förrän jag var klar.
För att förstärka den dokumentära känslan råkade jag stänga av autofokus på kameran. Och i skymningen märkte jag inte skärpan förrän jag var klar. Men jag tror att situationen är rätt tydlig ändå.

Sent igår kväll kom jag hem efter en expedition till huvudstaden. Precis när jag kom fram spärrades vägen av ett nedblåst träd.

Ibland har man tur. Trädet låg över vägen precis efter infarten till lagårdsplan. Så jag kunde i lugn och ro parkera bilen och begrunda situationen. Om vägen ska blockeras av nedblåsta träd så är det bekvämt om det sker bara tio meter från lagården. Funderade en stund på att ta itu med trädet dagen efter, men insåg att om det kommer en timmerbil så är han inte så förtjust i att tvingas backa 500 meter.

Medan mörkret föll fick jag stammen uppsågad i skenet från bilens helljus.
Medan mörkret föll fick jag stammen uppsågad i skenet från bilens helljus.

Så det var bara att dra på sig huggarbyxorna och plocka fram motorsågen. En timme senare var vägen röjd. Bor man som jag gör är det nästan nödvändigt att ha en fungerande motorsåg med slipad kedja. Att handsåga en nedblåst rönn skulle tagit enormt mycket mer tid – och varit farligare. Sågar man upp ett vindfälle är det stora krafter lagrade i många delar av trädet så man får fundera innan man sätter sågen i en gren: Är det här en bärande del? Och vad händer med stammen om den här grenen försvinner?

Den här gången hade jag riktig nytta av att ha tagit körkort för motorsåg. Nu visste jag att man inte skulle kapa rakt av utan göra lättskär så att spänningarna i den hängande stammen försvinner gradvis. Efter att ha lyft upp de stenar som rasat ut i vägen från muren kunde jag till slut hänga av mig utrustningen.

Det händer alltid något på landet.

Annons

Att så en ek

Börjar jag någon gång sälja ekollon för sådd så ska jag förse dem med texten "Denna sida upp". Nu är alla mina tre ekollon rättvända i alla fall.
Börjar jag någon gång sälja ekollon för sådd så ska jag förse dem med texten ”Denna sida upp”. Nu är mina tre ekollon rättvända i alla fall.

Mycket av det jag gör här på gården är kortsiktigt. Att skörda honung, så ettåriga örter eller att laga mat för den delen. Idag har jag i alla fall sysslat med sånt som ger perspektiv. Jag har sått ekar.

Igår var jag på besök i Stockholm och besökte bland annat mitt trädgårdsorakel på Lidingö. Istället för magiska bönor fick jag den här gången med mig tre ekollon och med tiden räknar jag med att de ska bli mäktiga ekar.

Lite som haren och sköldpaddan. Lavendeln till vänster leder stort för tillfället. Ekar är inte så startsnabba. Men om mina tre ekollon bara får fart vet jag vilka jag sätter mina pengar på.
Lite som haren och sköldpaddan. Lavendeln till höger leder stort för tillfället. Ekar är inte så startsnabba. Men om mina tre ekollon bara får fart vet jag vilka jag sätter mina pengar på.

På något sätt finns det en annan typ av tjusning i de här riktigt långsiktiga projekten. Som när jag planterade masurbjörk för ett par år sedan. Nu är det bara knappt 40 år kvar till skörd av dem. Ekarna lär dröja lite längre. Trots att det är rödek (Quercus rubra) som ska vara relativt snabbvuxen. Namnet kommer från att bladen blir vackert röda på hösten.

Att så en ek kan vara ett projekt som kräver en del planering. Att hitta rätt träd, att samla ollon det år den faktiskt sätter frukt, att lagra ekollonen och att få dem att gro. Nu har jag fått hjälp med alla dessa moment och behövde därför bara placera dem i jord. Naturligtvis misslyckades jag först ändå… Trodde att grodden var den blivande stammen och placerade den uppåt. Nu dubbelkollade jag i alla fall på nätet och upptäckte då att grodden är roten – så den var bara att vända på ekollonen. Så man inte får en felvänd ek.

Nu är det bara att vänta. En dag kanske webbarkeologerna hittar det här inlägget och kan leta upp träden. Ibland måste man tänka på eftervärlden.

Från ollon till mäktig ek

Ved – dags att planera för nästa vinter

Det börjar glesna i vedboden men mina beräkningar håller och jag räknar med att ha tillräckligt med ved för den här säsongen. Dags att börja förbereda för nästa vinter.
Det börjar glesna i vedboden men mina beräkningar håller och jag räknar med att ha tillräckligt med ved för den här säsongen. Dags att börja förbereda för nästa vinter.

Det har varit en mild vinter och redan spirar vårkänslorna. Det betyder att det är dags att börja planera för nästa säsong. Det är som mitt favoritcitat från Game of Thrones: ”Winter is coming” – även om det känns långt dit just nu.

Hela vintern har jag eldat i rörspisen. Minst en brasa om dagen. Jag trivs med att somna till sprakandet av en brasa och se ljuset från lågorna dansa i taket. Men det har satt sina spår i vedboden och så här i början av mars har jag bara några kubik kvar. Så det är dags att fylla på med ved inför nästa säsong.

Min rörspis har gått varm i vinter. Här brinner en blandning av björk och gran. För att få bästa utbyte tänder jag ovanpå veden.
Min rörspis har gått varm i vinter. Här brinner en blandning av björk och gran. För att få bästa utbyte tänder jag ovanpå veden.

Bästa tiden att fälla träd är på vårvintern. Ved torkar snabbast om man fäller träden innan saven stiger. Fäller man på sommaren ska man inte kvista direkt utan låta trädet lövtorka. Lämnar man det fällda trädet en vecka så drar löven ut en hel del fukt. Annars är den generella regeln att man ska kapa och klyva så fort som möjligt. Särskilt björk är känslig om man lämnar stockarna i skogen.

I min skog finns det framförallt tre sorters träd: björk, gran och asp. De brinner alla bra men har lite olika egenskaper.

  • Björk är väl den populäraste veden. Högt brännvärde, sprätter inte glöd, oftast lätt att klyva och nävern gör att den är lätt att tända. Men den kräver lite omsorg i hanteringen. Lämnas den för länge i skogen angrips den av svampar och bakterier som kan förstöra veden.
  • Gran har i vissa kretsar lite dåligt rykte som ved. Den har lågt brännvärde, den lämnar ingen glöd för den som vill grilla. Dessutom sprätter den glöd omkring sig när små fickor av kåda i veden exploderar. Fördelarna är att den brinner fort och ger snabb värme. Dessutom är den mindre känslig än björken. Och personligen tycker jag det är hemtrevligt med en sprakande brasa.
  • Asp är det många som fnyser åt. Något bättre brännvärde än gran. Jag tycker man ska ta tillvara på de träd man har och aspen har fördelar. Den växer fort, är lätt att klyva och brinner med en lugn och jämn låga. Helt perfekt för ruggiga kvällar sommartid och under tidig höst, när mysfaktorn är viktigare än behovet av att värma upp huset.

Och man ska komma ihåg att brännvärdet inte är hela sanningen. Om man räknar efter vikt ger alla träslag lika mycket värme. Så elda med det du har.

Vill man lära sig mycket om ved ska man läsa boken Ved av Lars Mytting.

Vintern har varit tung

Det har varit en tung vinter. Mycket snö som frusit fast på grenarna har gått hårt åt många träd. Snart blir det dags för beskärning av det som är kvar.

Vissa träd har bara gått tvärt av andra bara ligger ner. Får se vilka som reser sig när snön släpper.
Vissa träd har bara gått tvärt av andra bara ligger ner. Får se vilka som reser sig när snön släpper.

 

Rak som en pil säger man. Den här vet inte var den ska peka numera.
Rak som en pil säger man. Den här vet inte var den ska peka numera.
SNöträd5
Syrenen har blivit en krypväxt, men jag har gott hopp om att den ska komma på fötter igen.
Snöträd3
Flera stammar är helt knäckta.
Snöträd4
Dags för beskärning i vilket fall som helst.
Snöträd2
Hårt åtgången av snömassorna.
Snöbuskar
Spirean var drygt två meter hög i somras. Tänker skära ner den till marknivå och sen får den jobba i kapp sig.