Jag sålde avklädda bilder till damtidning

Är man ovan vid att se sig själv på bild kan det bli överväldigande. Men den här bilden är arrangerad....
Är man ovan vid att se sig själv på bild kan det bli överväldigande. Men den här bilden är arrangerad….

I höstas tog en damtidning kontakt med mig. De hade hittat min blogg, gillat vad de såg och erbjöd pengar för att få publicera avklädda bilder på mig. Som fattig lantbo tackade jag ja. Nu finns tidningen i hyllorna.

Det här är helt sant – men det är en kvällstidningssanning. En del av sanningen, men inte hela sanningen. I verkligheten fick jag mycket riktigt betalt för avklädda bilder, men även för påklädda dito och dessutom mest betalt för att skriva en längre text om mitt viktväktande.

Eftersom skrivande är det jag ägnar mig åt när jag inte arbetar på gården eller tillverkar chiliprodukter kändes det helt rätt. Och vad gäller integriteten så vet jag precis var mina gränser går. Att synas i badbyxor stör mig inte det minsta. Och jag har gjort betydligt mer utmanande saker.

Någon skämskudde behöver jag inte. Att visa sig själv på avklädda bilder är en fråga om gränsdragning. Och med badbyxor och stövlar ligger jag på rätt sida gränsen.
Någon skämskudde behöver jag inte. Att visa sig själv på avklädda bilder är en fråga om gränsdragning. Och med badbyxor och stövlar ligger jag på rätt sida gränsen.

Jag påbörjade mitt viktväktande i november förra året och har nu gått ner drygt tio kilo. Någon spikrak viktkurva är det inte fråga om. Jag fuskar lite emellanåt och har dessutom haft en del platåer. Men tack vara min föräldrars goda uppfostran och min egen starka karaktär(?) har jag tagit mig igenom motgångarna. Som jag skrivit tidigare är det här ett långsiktigt projekt.

Här har jag samlat min texter om viktväktande.

Om du skulle få för dig att köpa tidningen så ha inte felaktiga förväntningar. Gör som på herrtidningarnas tid: Köp den för de intressanta artiklarna – inte för bilderna.

Min viktväktarmat

Julen passerade utan någon större viktuppgång trots att jag gav mig själv frikort. Nu rullar mitt viktväktande bara på och det är dags att sammanställa vad jag äter.

Viktväktarnas system är lättbegripligt. Beroende på din utgångsvikt får du ett antal poäng och dessa använder du när du äter. Håller du dig inom ramen för dina poäng så går du ner i vikt. Så enkelt är det.

Med min lite mer massiva kroppshydda har jag 46 poäng per dag att spendera. Dessutom har jag en veckobonus på 42 poäng. Bonusen kan jag välja att festa upp på en dag eller att sprida ut den och äta några extrapoäng varje dag. Alternativt kan jag välja bort den och casha in lite extra viktnedgång den veckan.

För att sätta poängen i perspektiv: En Big Mac kostar 17 poäng, en skiva grovt bröd 3 poäng, fläskkotlett (fettet bortskuret 1 poäng). Frukt och grönsaker är gratis. Sen fördelar man det som man vill. Vilket betyder att pizza (58 poäng) äter jag väldigt sällan.

Jag tycker det är lite knepigt i början att hitta vilken mat som är värd sina poäng, men här kommer en lista över en del saker som jag ätit de senaste månaderna:
(Värt sina poäng, för dyrt)

Frukost

Slänger du äggen när de passerat bäst föredatum? Ett verkligt slöseri visar det sig i undersökningen.
Ägg är mat som är väl värd sina poäng.

Havrekuddar 2 dl + Lättmjölk 3 dl   8 poäng
Ägg 2 poäng
Vitt bröd, skiva  2 poäng
Lätt&Lagom, 3 tsk 2 poäng
Kaffe 0 poäng
Apelsinjuice, 2 dl, 5 poäng
Skinka, 4 skivor 1 poäng

Lunch

Bortsett från nyår är det inte många svenska högtider som firas utan den här uppsättningen.
Sill och potatis är bra mat året runt – öl och nubbe kan man kosta på sig.

Vita bönor, burk (avrunnen) 7 poäng
Potatis, styck 2 poäng
Fläskkotlett, fett bortskuret 1 poäng
Smör/margarin, 1 tsk 2 poäng
Big Mac 17 poäng
Pommes, mellan 10 poäng
Light läsk 0 poäng
Löksill, 6 bitar 4 poäng
Senapssill, 6 bitar 6 poäng
Brännvin, 4 cl 3 poäng
Öl, 50 cl 10 poäng

Middag

En pizza "Den onde" från Dallasgrillen i Vingåker.
En pizza ”Den onde” från Dallasgrillen i Vingåker. Gott – men 58 poäng är den inte värd.

Pizza 58 poäng
Köttfärssås, portion 10 poäng
Pasta, portion 3 poäng
Tonfisk i vatten, burk 1 poäng
Ryggbiff, 250 gr 5 poäng
Lövbiff, 1 skiva 1 poäng

Mellanmål

Riskaka 1 poäng
Chokladkaka, 100 gr 29 poäng
Dubbeldajm 13 poäng
Lösgodis, 100 gr 18 poäng
Apelsin 0 poäng
Banan 0 poäng
Risifrutti 12 poäng

Efter hand lär man sig den mat man brukar äta och anpassningen till mat som är värd sina poäng går relativt smärtfritt.

Nya stigar upptäckta runt gården

De delar av terrängen som var framkomliga genomkorsades av viltväxlar. Små stigar som djuren använder. För att hitta tillbaka använde jag små grenar som jag lutade mot träden.
De delar av terrängen som var framkomliga genomkorsades av viltväxlar. Små stigar som djuren använder. För att hitta tillbaka använde jag små grenar som jag lutade mot träden.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i att promenera. Jag går gärna, men då vill jag ha ett ärende. Men ska man gå ner i vikt är det bra att röra på sig – därför går jag på upptäcktsfärder i skogarna runt gården.

På kvällarna letade jag på sättelitbilder och gamla kartor för att försöka lista ut var stigen hade gått.
På kvällarna letade jag på sättelitbilder och gamla kartor för att försöka lista ut var stigen hade gått.

Mitt första skogsprojekt var att återfinna den gamla Postvägen, eller Norgpellastigen som den också kallas. Det är en gammal väg som en gång startade bredvid min gård och ledde till Högsjö station. Det var många år sedan den användes och i skogen försvinner stigar snabbt när åren går.

För att hitta stigen började jag först i min ända och följde de stigar som fanns så länge de ledde i rätt riktning. Nästa steg var att ta bilen till Högsjö station. Därifrån följde jag stigar som ledde åt mitt håll.

Till slut återstod 500 meter med obanad terräng. Det tog mig ett par dagar men till slut hade jag hittat stigar som ledde även genom denna del. En extra uppmuntran fick jag när jag hittade en helt övervuxen gammal bro över en bäck – ett tecken på att jag hittat rätt.

Nu har jag alltså hittat vägen hemifrån till Högsjö station. Och som en bonus ger det en slinga på 7,5 kilometer  för de dagar jag känner för en längre expedition.

Att leta stigar och rita kartor är ett alldeles utmärkt sätt att röra på sig. Särskilt för oss som behöver lite extra motivation för att komma igång. Att återupptäcka en gammal stig kanske inte är i klass med Vegaexpeditionen och nordostpassagen. Men för mig låg äventyrligheterna på en helt lagom nivå.

Vattendrag, diken och bergknallar var de kännetecken jag kunde lita på.
Vattendrag, diken och bergknallar var de kännetecken jag kunde lita på.

Återhämtning

Förra veckans motgång var välförtjänt och en nyttig påminnelse om att ta viktnedgången på allvar. Nu är jag tillbaka i mina vanliga rutiner igen – lagom för att avbryta dem.
Förra veckans motgång var välförtjänt och en nyttig påminnelse om att ta viktnedgången på allvar. Nu är jag tillbaka i mina vanliga rutiner igen – lagom för att avbryta dem.

Förra torsdagen hade jag gått upp ett kilo… Hade varit lite oförsiktig eftersom det gått så lätt och luckrat lite på reglerna. Men nu är jag på banan igen. Ner ett kilo senaste veckan.

Det betyder att jag hittills snittat ett kilo i veckan och det är helt enligt planerna. Har inga förväntningar på att nästa vecka ska ge några minnesvärda resultat. Julhelgen är min frizon och jag kommer inte att hålla igen på sill och köttbullar.

Som en vis kvinna en gång sa till mig: Det är inte vad man äter mellan jul och nyår – utan vad man äter mellan nyår och jul som spelar roll. Julen är livskvalité för mig – träffa släkten och äta god mat i flera dagar. En höjdpunkt under denna trista årstid.

Har de senaste dagarna ägnat mig åt att avveckla livsmedelsproduktionen för säsongen. Så jag kommer att gå in i det nya året med ett normalt hem utan flaskor, burkar och kartonger överallt.

Hade dessutom kommunens livsmedelskontrollant i måndags. Men hon var nöjd med allt hon såg och gav mig en uppgradering i julklapp. Från nyår placerar kommunen min verksamhet i klass A – vilket innebär att jag halverar kostnaden för registreringen.

Klassningen hänger på hur mycket tid de behöver lägga ner och eftersom jag har allt i ordning tillhör jag de mest lätthanterliga producenterna. Bara att tacka och ta emot.

 

Nu är jag i riskzonen

Senaste veckan har bloggen blivit försummad – och jag har dessutom varit liberal med viktväktandet. Ändå hade jag gått ner ytterligare 1,3 kilo vid invägningen i torsdags. Det är inte bra…

Klart jag är glad över att viktkurvan fortfarande pekar nedåt. Men att den gör det trots att jag fuskar riskerar att göra mig oförsiktigt.

”Confident-Cocky-Lazy-Dead” är ett citat från en Sci-Fi-bok jag läste för många år sedan. För mycket självförtroende får dig att slappna av och bli lat – och sen är det kört. Men nu har jag varit på årets sista julmarknad och kan återgå till mer normala rutiner igen.

Slutfruset för i år. Efter sex veckor med marknader varje helg kan jag nu återgår till ett mer normalt liv. Och en sundare diet.
Slutfruset för i år. Efter sex veckor med marknader varje helg kan jag nu återgår till ett mer normalt liv. Och en sundare diet.

Som jag skrev sist så sviktar omdömet om man tillåter sig att bli riktigt trött och hungrig. Jag har känt mig förtjänt av något extra efter mycket slit. Men när undantagen blir tillräckligt många så är man snart tillbaka i gamla (o)vanor.

Nu blir det två veckor med ordinarie Viktväktardiet. Över julhelgen släpper jag alla restriktioner. Räknar med att vikten kommer att vända uppåt igen – men för julmaten är jag villig att ta det straffet. Som en vis kvinna en gång sa: Det är inte det man äter mellan jul och nyår, utan det man äter mellan nyår och jul som spelar roll.

 

Det är undantagen som ställer till det

Tillbringar man totalt tretton timmar utomhus i kyla och blåst bredvid ett par som bjuder på norska våfflor får man acceptera att karaktären ger vika en smula.
Tillbringar man totalt tretton timmar utomhus i kyla och blåst bredvid ett par som bjuder på norska våfflor får man acceptera att karaktären ger vika en smula.

Tre veckor med Viktväktarna och jag har nu hittat en bra balans i vardagen. Äter mig mätt men undviker de värsta maträtterna. Vardagen fungerar – undantagen är värre.

Idag visade vågen 115,1 kilo jag har alltså gått ner 5,3 kilo de senaste tre veckorna. Inte lika mycket den här veckan som de två första – men det kan ha sin förklaring.

Hemma och med dagliga rutiner har jag funnit mig till rätta. Och min Fitbit har motiverat mig till att rör mig betydligt mer än tidigare. Men samtidigt är det julhandel och det går fantastiskt bra för mig. Jag slutade sälja aktivt för någon månad sedan för att hinna med produktionen och nu står butikerna på kö för att få köpa min rabarberglögg. Har till och med börjat säga nej till kunder – jag hinner helt enkelt inte med.

Indisk mat är min favorit alla kategorier. Och lagar jag den inte själv som här så åker jag gärna omvägar för att hitta en bra indisk restaurang.
Indisk mat är min favorit alla kategorier. Och lagar jag den inte själv som här så åker jag gärna omvägar för att hitta en bra indisk restaurang.

Alltid roligt när affärerna går bra – men nu ser jag fram mot julefriden. Framgångarna har också gått ut över viktväkteriet. När man står utomhus på en marknad och fryser i sju timmar händer något i hjärnan. Kylan har gått in i benen och jag tycker jag förtjänar varm mat. Söndagen avslutade jag på en indisk restaurang i Eskilstuna – indisk mat är min stora svaghet.

Och efter det belönade jag mig själv med Dajm. Inte en tanke på viktväktarpoints eller vikt.

Lyckligtvis är världen så vis att enstaka förlöpningar av karaktären inte gör så mycket. Bara lite. Och väl hemma igen är det bara att hoppa på rutinerna igen. Farligt blir det bara om man grämer sig över enstaka misstag – och ger upp.

Men jag tillåter mig att vara svag emellanåt. Har redan bestämt mig för att gå upp ett par kilo över jul. Det kan jag kosta på mig tycker jag.

Jag är nöjd med min Fitbit

Ett aktivitetsarmband som Fitbit Charge 2 håller reda på vad du gör. Och med en pulsmätare blir man inspirerad att öka tempot lite när man till exempel hämtar ved.
Ett aktivitetsarmband som Fitbit Charge 2 håller reda på vad du gör. Och med en pulsmätare blir man inspirerad att öka tempot lite när man till exempel hämtar ved.

Sidan innehåller annonslänkar

För en dryg vecka sedan skaffade jag en Fitbit Charge 2. Min syster väckte mitt intresse för aktivitetsarmband och efter en del efterforskningar kom jag fram till att det var en Charge 2 jag skulle ha.

När man läser testerna är det inte förvånande att Fitbit Charge 2 är ett av de populäraste aktivitetsarmbanden just nu. Den har de flesta funktioner man kan önska sig och har en bredd som fungerar både för nybörjare och för dem som är mer seriösa med sina fysiska aktiviteter. Utom för simmare eftersom den inte är helt vattentät.

När jag shoppade runt efter min Fitbit märkte jag att flera butiker fortfarande sålde de gamla modellerna Fitbit Charge och Fitbit Charge HR – dessutom till nästan fullt pris. Så se upp. Jag hittade bästa pris och köpte min hos Teknikmagasinet.

Det som skiljer Charge 2 från de billigare modellerna är främst att den har en kontinuerlig pulsmätare. Denna håller knappast medicinsk standard men ger ändå ett referensvärde som jag tycker fungerar bra. Att den sen värderar min ”Cardio Fitness” till mellan Bra och Mycket bra tar jag med en nypa salt.

Fördelen med ett aktivitetsarmband – särskilt ett med pulsmätare – är att du får en fullständig överblick över hur aktiv du är. Inte bara gympass utan även vardagliga aktiviteter som att koppla på en harv.
Fördelen med ett aktivitetsarmband – särskilt ett med pulsmätare – är att du får en fullständig överblick över hur aktiv du är. Inte bara gympass utan även vardagliga aktiviteter som att koppla på en harv.

Skälet till att jag skaffade ett aktivitetsarmband är att jag just gått med i Viktväktarna och håller på att reducera mig själv till en mer behaglig storlek efter principen – Ät mindre rör dig mer. Viktväktarnas app håller koll på maten och min Fitbit håller koll på aktiviteten. Dessutom går de lätt att koppla ihop.

Fördelen med ett aktivitetsarmband är att det fungerar som en motivation. Det registrerar allt jag gör. Jag får till exempel lite träningspoäng när jag kopplar harven till traktorn. Fem minuters rätt tungt arbete som faktiskt ger lite puls. Den räknar steg, antal trappor, hjärtfrekvens, kilometer etc etc Allt lagras och ställs samman så att jag kan se hur aktiv jag varit. Och förbättra detta.

Armbandet synkar inte bara med mobilappen utan även med fitbit.com. Så nu håller både FRA och NSA koll på mina framgångar. Gissar att jag ännu inte är i tillräckligt bra form för att utgöra ett terrorhot.
Armbandet synkar inte bara med mobilappen utan även med fitbit.com. Så nu håller både FRA och NSA koll på mina framgångar. Gissar att jag ännu inte är i tillräckligt bra form för att utgöra ett terrorhot.

När det gäller vanlig träning – antingen det är styrka, cykel eller skidåkning – kan man låta Charge 2 själv upptäcka vad man håller på med eller ställa in det manuellt för bästa mätvärden. Alternativet ”koppla jordbruksredskap” saknas dock.

En gång i tiden tränade jag mycket aktivt flera gånger i veckan (kendo – japansk fäktning – tro det eller ej) och vad jag lärde mig då var att sätta upp mål som går att nå. Därför började jag med att mäta min aktivitet en vanlig dag. Sen fördubblade jag de. Det har varit mål som är rätt lätta att uppnå nu när jag aktivt tänker på att röra mig mer.

De första dagarna var jag lite besviken på mitt aktivitetsarmband. Tyckte det var lite futtigt även om det såg bra ut. Men hemligheten ligger i appen. Fitbits app lagrar all info, behandlar den och visar dina resultat. Riktigt bra. Har haft lite problem med att appen kraschat men det verkar ha löst sig nu. Så jag är nöjd.

En del funktioner kommer jag inte att använda – som andningsträningen… Sömnövervakningen känns också lite tvivelaktig – eller så sover jag betydligt mindre än jag tror.

Summering: Jag är mycket nöjd med min Fitbit Charge 2. Den gör allt jag hoppades på och lite till. Att mätvärdena ibland kan kännas lite konstiga är inget problem för mig så länge de är konsekventa så att jag kan se förändringen. En del säger sig sakna inbyggd gps, men en sådan hade dragit mer ström och Charge 2 synkar utmärkt med gps:en i mobilen.

Om du vill kan du se min ”Unboxing” av armbandet på Youtube.

Jag omges av fresterskor

Kanske att gå lite väl långt – men något måste jag göra för att inte bli övergödd. Kanske skaffa lite karaktär.
Kanske att gå lite väl långt – men något måste jag göra för att inte bli övergödd. Kanske skaffa lite karaktär.

Även vecka två med Viktväktarna har gått bra. Ytterligare två kilo ner. Men det har funnits stunder av tvivel – särskilt när jag fallit för frestelser.

Det började redan i helgen. På en marknad utanför Vingåker tänkte jag kosta på mig en pirog – men kvinnan i ståndet gav mig en hel påse med blandade piroger: köttfärs, indiska kryddor, fetaost och spenat. Tänkte jag kunde ha dem i kylskåpet under veckan. Men de gick snabbt åt.

Ytterligare två kilo – men jag är medveten om att den här takten inte kommer att hålla i sig. Är glad så länge det varar.
Ytterligare två kilo – men jag är medveten om att den här takten inte kommer att hålla i sig. Är glad så länge det varar.

När vi packade ihop kom en annan kvinna fram och erbjöd mig en hel påse med kanelbullar. Men det lyckades jag avstyra. Även om jag framstår som otacksam så vet jag att jag inte kan hantera stora mängder med goda saker.

Ytterligare två kilo – men jag är medveten om att den här takten inte kommer att hålla i sig. Är glad så länge det varar.
När jag körde till Örebro för att träffa Influencers of Sweden trodde jag krisen var över – men möttes av det här upplägget. Trots alla nyttigheter hamnade fokus på chokladkakorna.

När helgen var över trodde jag att frestelserna var över, men på måndagskvällen var jag på ett bloggmöte i Örebro arrangerat av Clara Toll och Sanna Rosell. Tror ni inte att det fanns fresterskor där med. Först ett upplägg från Kafe Kulör i Örebro – och när jag väl lyckats begränsa mig där och skulle packa ihop delade Victoria ut presenter med ett förödande innehåll till alla.

Att det bara är kvinnor som envisas med att ge mig ätbara saker är ingen sexistisk fördom utan ett sakligt konstaterande efter den gångna veckan. Och ingen ska lastas för det utom jag.

Att det ändå gått så bra beror på två saker – dels har jag skruvat upp mina aktivitetsambitioner och hållit igen rejält på annan mat. Än så länge vinner jag mycket bara på att undvika de bästa fällorna: pizza, burgare choklad och lösgodis.

Nu väntar en ny vecka och jag ser ljust på framtiden.

Torsdag – då väger jag mig

Om man använder en våg för att följa sin viktnedgång finns det ett par saker att tänka på. För det första ska man alltid väga sig vid samma tid och i samma klädsel. Jag tycker det är enklast att väga mig på morgonen innan frukost. För det andra är badrumsgolv sällan plana och det påverkar vågen. Ha den på exakt samma ställe när du väger dig.
Om man använder en våg för att följa sin viktnedgång finns det ett par saker att tänka på. För det första ska man alltid väga sig vid samma tid och i samma klädsel. Jag tycker det är enklast att väga mig på morgonen innan frukost. För det andra är badrumsgolv sällan plana och det påverkar vågen. Ha den på exakt samma ställe när du väger dig.

För en vecka sedan började jag mitt projekt med att gå ned i vikt. När jag vägde mig i morse hade jag gått ner två kilo. Kan låta mycket, men är precis vad jag förväntat mig.

Det finns mängder av dieter och olika sätt för att gå ner i vikt. LCHF, 5:2-dieten, Medelhavskost, Stenåldersdiet etc etc  Uppenbarligen fungerar samtliga eftersom det finns övertygade anhängare. Jag har valt Viktväktarna eftersom det passar mig – det ger mig valfrihet och det är därför en metod som fungerar långsiktigt för mig.

Hållbarheten tror jag är det viktigaste. Att det är en diet som funkar i längden. Det går lätt att åstadkomma en snabb viktnedgång med drastiska metoder – men hur länge kan man tänka sig att leva på så sätt? Ska det vara någon idé med viktnedgång så måste den vara långsiktig.

Jag hävdar att det bara finns ett sätt att gå ned i vikt. Det är att göra av med mer energi än man stoppar i sig. Sen kan man komplicera det på flera olika sätt – utesluta viss mat, äta obegränsat av vissa födoämnen samtidigt som man undviker annat, bestämma när man får äta med mera med mera. Det kan låta komplicerat – och det är så man säljer en ny diet.

En pizza "Den onde" från Dallasgrillen i Vingåker.
En pizza ”Den onde” från Dallasgrillen i Vingåker. Viktväktarnas poängsystem går ut på att man får ett antal poäng att spendera på mat varje dag. Ett ägg kostar två poäng, en burk tonfisk i vatten en poäng, frukt är gratis – men en pizza kostar 58 poäng…

Men det finns inga genvägar – för att gå ner i vikt måste man äta mindre än man förbrukar. Jag har vänner som hävdar att det på grund av genetiska, hormonella eller andra skäl inte fungerar på dem. Tyvärr har de fel. Mäter man allt och äter mindre än man gör av med så går man ner i vikt – punkt. Men jag har själv gjort misstaget att använda ungefärliga värden.

Jag äter kanske en chokladbit i veckan (visade sig vara fyra), jag promenera nog en halv mil om dagen (visade sig vara 1,5 kilometer), pizza äter jag sällan (en gång i veckan). Därför måste man vara noggrann – särskilt i början av en diet. Genvägarna och misstagen kommer senare, var så säker. Därför måste man börja på rätt sätt.

Det är alltid lättare att att äta mindre än att öka förbrukningen. Min första vecka har gått lätt – motivationen är på topp och jag har klarat mig i stort sett bara genom att undvika godishyllan och extrem mat som pizza. Jag fortsätter i samma stil men kommer att lägga till ytterligare motivation –med tekniska hjälpmedel…

Mer om detta nästa torsdag.

Jag har med tiden blivit tämligen fet

Ska man se något positivt med eländet så är det att jag har den genetiska egenskapen att späcket fördelas jämnt över min kropp. Jag blir fet – men jämntjock så att säga.
Ska man se något positivt med eländet så är det att jag har den genetiska egenskapen att späcket fördelas jämnt över min kropp. Jag blir fet – men jämntjock så att säga.

Jag ser mig som en på många sätt problemfri person. Jag dricker mycket måttligt, tycker spel är ointressant och är i praktiken helt drogfri. Jag varken slåss, stjäl eller är otrogen – men jag tycker mycket om mat.

Man ska inte göra revbensspjäll när man är riktigt hungrig. I varje fall inte så här goda revbensspjäll.
Man ska inte göra revbensspjäll när man är riktigt hungrig. I varje fall inte så här goda revbensspjäll.

Som mathantverkare är det väl nästan en förutsättning – men min svaghet gäller inte delikatesser. Känner aldrig sug efter Foie gras eller trestjärniga menyer – men ställ fram ett fat med tjocka revbensspjäll så går jag igång på allvar. För mig räcker det inte med kvalité, det måste vara mycket också. Jag tycker om att bli riktigt mätt.

Eftersom jag tycker om att laga mat – och tycker det är slöseri att laga bara en portion när jag ändå håller på – så lever jag med ständiga frestelser. Och jag kan inte gärna undvika att laga god mat.

Gustaf Adolf var en reslig och starkt byggd man och blev med tiden tämligen fet. Han hade tt äkta nordiskt utseende: frisk, rödlett hy, klarblå ögon samt hår, mustascher, och pipskägg af ljusgul färg. Med tiden har jag därför likt Gustav II Adolf blivit tämligen fet. Och när vågen igår pekade på 120,4 kilo var jag tvungen att inse att det inte bara var muskler.

Så nu har jag gått med i Viktväktarna. Inte i första hand av estetiska skäl, jag har en mer praktisk motivation. När det gäller skönhet så är det bara att acceptera – jag har redan peakat – men det vore skönt att snarka mindre. Och att inte sucka när jag böjer mig ner. Jag vill helt enkelt känna mig mindre som en gubbe, några år till i alla fall.

Här har vi alltså utgångspunkten – målet är att det ska se mindre skrämmande ut i juni.
Här har vi alltså utgångspunkten – målet är att det ska se mindre skrämmande ut i juni.

Så nu gör jag en satsning för att bli mindre av en karikatyr av mig själv. Någon renlevnadsmänniska kommer jag aldrig att bli. Jag är bekväm av mig till min natur och uppskattar alla möjliga glädjeämnen i livet. Så jag ska istället godmodigt acceptera min svaga karaktär men göra visa justeringar.

Jag ska inte köpa choklad och smågodis – då äter jag bara upp det. Jag ska inte baka kakor och muffins – de tar bara slut. Och jag ska inte laga indisk mat när jag är själv – det är alldeles för gott. Det sista blir svårast.

Men med Viktväktarnas points kan jag spara – så en gång i veckan kan jag frossa i alla fall. Så ser planen ut. Får se hur länge jag håller ut.