Annons

Jag sålde avklädda bilder till damtidning

Är man ovan vid att se sig själv på bild kan det bli överväldigande. Men den här bilden är arrangerad....
Är man ovan vid att se sig själv på bild kan det bli överväldigande. Men den här bilden är arrangerad….

I höstas tog en damtidning kontakt med mig. De hade hittat min blogg, gillat vad de såg och erbjöd pengar för att få publicera avklädda bilder på mig. Som fattig lantbo tackade jag ja. Nu finns tidningen i hyllorna.

Det här är helt sant – men det är en kvällstidningssanning. En del av sanningen, men inte hela sanningen. I verkligheten fick jag mycket riktigt betalt för avklädda bilder, men även för påklädda dito och dessutom mest betalt för att skriva en längre text om mitt viktväktande.

Eftersom skrivande är det jag ägnar mig åt när jag inte arbetar på gården eller tillverkar chiliprodukter kändes det helt rätt. Och vad gäller integriteten så vet jag precis var mina gränser går. Att synas i badbyxor stör mig inte det minsta. Och jag har gjort betydligt mer utmanande saker.

Någon skämskudde behöver jag inte. Att visa sig själv på avklädda bilder är en fråga om gränsdragning. Och med badbyxor och stövlar ligger jag på rätt sida gränsen.
Någon skämskudde behöver jag inte. Att visa sig själv på avklädda bilder är en fråga om gränsdragning. Och med badbyxor och stövlar ligger jag på rätt sida gränsen.

Jag påbörjade mitt viktväktande i november förra året och har nu gått ner drygt tio kilo. Någon spikrak viktkurva är det inte fråga om. Jag fuskar lite emellanåt och har dessutom haft en del platåer. Men tack vara min föräldrars goda uppfostran och min egen starka karaktär(?) har jag tagit mig igenom motgångarna. Som jag skrivit tidigare är det här ett långsiktigt projekt.

Här har jag samlat min texter om viktväktande.

Om du skulle få för dig att köpa tidningen så ha inte felaktiga förväntningar. Gör som på herrtidningarnas tid: Köp den för de intressanta artiklarna – inte för bilderna.

Annons

Min viktväktarmat

Julen passerade utan någon större viktuppgång trots att jag gav mig själv frikort. Nu rullar mitt viktväktande bara på och det är dags att sammanställa vad jag äter.

Viktväktarnas system är lättbegripligt. Beroende på din utgångsvikt får du ett antal poäng och dessa använder du när du äter. Håller du dig inom ramen för dina poäng så går du ner i vikt. Så enkelt är det.

Med min lite mer massiva kroppshydda har jag 46 poäng per dag att spendera. Dessutom har jag en veckobonus på 42 poäng. Bonusen kan jag välja att festa upp på en dag eller att sprida ut den och äta några extrapoäng varje dag. Alternativt kan jag välja bort den och casha in lite extra viktnedgång den veckan.

För att sätta poängen i perspektiv: En Big Mac kostar 17 poäng, en skiva grovt bröd 3 poäng, fläskkotlett (fettet bortskuret 1 poäng). Frukt och grönsaker är gratis. Sen fördelar man det som man vill. Vilket betyder att pizza (58 poäng) äter jag väldigt sällan.

Jag tycker det är lite knepigt i början att hitta vilken mat som är värd sina poäng, men här kommer en lista över en del saker som jag ätit de senaste månaderna:
(Värt sina poäng, för dyrt)

Frukost

Slänger du äggen när de passerat bäst föredatum? Ett verkligt slöseri visar det sig i undersökningen.
Ägg är mat som är väl värd sina poäng.

Havrekuddar 2 dl + Lättmjölk 3 dl   8 poäng
Ägg 2 poäng
Vitt bröd, skiva  2 poäng
Lätt&Lagom, 3 tsk 2 poäng
Kaffe 0 poäng
Apelsinjuice, 2 dl, 5 poäng
Skinka, 4 skivor 1 poäng

Lunch

Bortsett från nyår är det inte många svenska högtider som firas utan den här uppsättningen.
Sill och potatis är bra mat året runt – öl och nubbe kan man kosta på sig.

Vita bönor, burk (avrunnen) 7 poäng
Potatis, styck 2 poäng
Fläskkotlett, fett bortskuret 1 poäng
Smör/margarin, 1 tsk 2 poäng
Big Mac 17 poäng
Pommes, mellan 10 poäng
Light läsk 0 poäng
Löksill, 6 bitar 4 poäng
Senapssill, 6 bitar 6 poäng
Brännvin, 4 cl 3 poäng
Öl, 50 cl 10 poäng

Middag

En pizza "Den onde" från Dallasgrillen i Vingåker.
En pizza ”Den onde” från Dallasgrillen i Vingåker. Gott – men 58 poäng är den inte värd.

Pizza 58 poäng
Köttfärssås, portion 10 poäng
Pasta, portion 3 poäng
Tonfisk i vatten, burk 1 poäng
Ryggbiff, 250 gr 5 poäng
Lövbiff, 1 skiva 1 poäng

Mellanmål

Riskaka 1 poäng
Chokladkaka, 100 gr 29 poäng
Dubbeldajm 13 poäng
Lösgodis, 100 gr 18 poäng
Apelsin 0 poäng
Banan 0 poäng
Risifrutti 12 poäng

Efter hand lär man sig den mat man brukar äta och anpassningen till mat som är värd sina poäng går relativt smärtfritt.

Annons

Nya stigar upptäckta runt gården

De delar av terrängen som var framkomliga genomkorsades av viltväxlar. Små stigar som djuren använder. För att hitta tillbaka använde jag små grenar som jag lutade mot träden.
De delar av terrängen som var framkomliga genomkorsades av viltväxlar. Små stigar som djuren använder. För att hitta tillbaka använde jag små grenar som jag lutade mot träden.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i att promenera. Jag går gärna, men då vill jag ha ett ärende. Men ska man gå ner i vikt är det bra att röra på sig – därför går jag på upptäcktsfärder i skogarna runt gården.

På kvällarna letade jag på sättelitbilder och gamla kartor för att försöka lista ut var stigen hade gått.
På kvällarna letade jag på sättelitbilder och gamla kartor för att försöka lista ut var stigen hade gått.

Mitt första skogsprojekt var att återfinna den gamla Postvägen, eller Norgpellastigen som den också kallas. Det är en gammal väg som en gång startade bredvid min gård och ledde till Högsjö station. Det var många år sedan den användes och i skogen försvinner stigar snabbt när åren går.

För att hitta stigen började jag först i min ända och följde de stigar som fanns så länge de ledde i rätt riktning. Nästa steg var att ta bilen till Högsjö station. Därifrån följde jag stigar som ledde åt mitt håll.

Till slut återstod 500 meter med obanad terräng. Det tog mig ett par dagar men till slut hade jag hittat stigar som ledde även genom denna del. En extra uppmuntran fick jag när jag hittade en helt övervuxen gammal bro över en bäck – ett tecken på att jag hittat rätt.

Nu har jag alltså hittat vägen hemifrån till Högsjö station. Och som en bonus ger det en slinga på 7,5 kilometer  för de dagar jag känner för en längre expedition.

Att leta stigar och rita kartor är ett alldeles utmärkt sätt att röra på sig. Särskilt för oss som behöver lite extra motivation för att komma igång. Att återupptäcka en gammal stig kanske inte är i klass med Vegaexpeditionen och nordostpassagen. Men för mig låg äventyrligheterna på en helt lagom nivå.

Vattendrag, diken och bergknallar var de kännetecken jag kunde lita på.
Vattendrag, diken och bergknallar var de kännetecken jag kunde lita på.

Återhämtning

Förra veckans motgång var välförtjänt och en nyttig påminnelse om att ta viktnedgången på allvar. Nu är jag tillbaka i mina vanliga rutiner igen – lagom för att avbryta dem.
Förra veckans motgång var välförtjänt och en nyttig påminnelse om att ta viktnedgången på allvar. Nu är jag tillbaka i mina vanliga rutiner igen – lagom för att avbryta dem.

Förra torsdagen hade jag gått upp ett kilo… Hade varit lite oförsiktig eftersom det gått så lätt och luckrat lite på reglerna. Men nu är jag på banan igen. Ner ett kilo senaste veckan.

Det betyder att jag hittills snittat ett kilo i veckan och det är helt enligt planerna. Har inga förväntningar på att nästa vecka ska ge några minnesvärda resultat. Julhelgen är min frizon och jag kommer inte att hålla igen på sill och köttbullar.

Som en vis kvinna en gång sa till mig: Det är inte vad man äter mellan jul och nyår – utan vad man äter mellan nyår och jul som spelar roll. Julen är livskvalité för mig – träffa släkten och äta god mat i flera dagar. En höjdpunkt under denna trista årstid.

Har de senaste dagarna ägnat mig åt att avveckla livsmedelsproduktionen för säsongen. Så jag kommer att gå in i det nya året med ett normalt hem utan flaskor, burkar och kartonger överallt.

Hade dessutom kommunens livsmedelskontrollant i måndags. Men hon var nöjd med allt hon såg och gav mig en uppgradering i julklapp. Från nyår placerar kommunen min verksamhet i klass A – vilket innebär att jag halverar kostnaden för registreringen.

Klassningen hänger på hur mycket tid de behöver lägga ner och eftersom jag har allt i ordning tillhör jag de mest lätthanterliga producenterna. Bara att tacka och ta emot.

 

Nu är jag i riskzonen

Senaste veckan har bloggen blivit försummad – och jag har dessutom varit liberal med viktväktandet. Ändå hade jag gått ner ytterligare 1,3 kilo vid invägningen i torsdags. Det är inte bra…

Klart jag är glad över att viktkurvan fortfarande pekar nedåt. Men att den gör det trots att jag fuskar riskerar att göra mig oförsiktigt.

”Confident-Cocky-Lazy-Dead” är ett citat från en Sci-Fi-bok jag läste för många år sedan. För mycket självförtroende får dig att slappna av och bli lat – och sen är det kört. Men nu har jag varit på årets sista julmarknad och kan återgå till mer normala rutiner igen.

Slutfruset för i år. Efter sex veckor med marknader varje helg kan jag nu återgår till ett mer normalt liv. Och en sundare diet.
Slutfruset för i år. Efter sex veckor med marknader varje helg kan jag nu återgår till ett mer normalt liv. Och en sundare diet.

Som jag skrev sist så sviktar omdömet om man tillåter sig att bli riktigt trött och hungrig. Jag har känt mig förtjänt av något extra efter mycket slit. Men när undantagen blir tillräckligt många så är man snart tillbaka i gamla (o)vanor.

Nu blir det två veckor med ordinarie Viktväktardiet. Över julhelgen släpper jag alla restriktioner. Räknar med att vikten kommer att vända uppåt igen – men för julmaten är jag villig att ta det straffet. Som en vis kvinna en gång sa: Det är inte det man äter mellan jul och nyår, utan det man äter mellan nyår och jul som spelar roll.