Annons

Kallt vatten fryser snabbare än varmt

Det kan verka självklart att kallt vatten fryser snabbare än varmt, men många hävdar motsatsen. Eftersom jag varje dag bär vatten till hönsen bestämde jag mig för att testa.

Start. Minus sex grader ute och jag satte ut två bunkar med en halv liter vatten i varje.
Start. Minus sex grader ute och jag satte ut två bunkar med en halv liter vatten i varje.

Söker man på frasen “varmt vatten fryser” får man mängder av träffar om den så kallade Mpembaeffekten. Den går ut på att varmt vatten under vissa förutsättningar fryser snabbare än kallt. Tvärtemot vad som verkar självklart. Vad många missar är att fenomenet bara visar sig “under vissa förutsättningar”. Vilka dessa är har jag inte hittat. Men eftersom även vanligtvis välunderrättade källor hävdar att det är sant bestämde jag mig för att testa.

Trettio minuter senare börjar temperaturen sjunka.
Trettio minuter senare börjar temperaturen sjunka.

Så här års bär jag varje dag ut vatten till hönsen och om det skulle visa sig att kallt vatten håller sig flytande längre än varmt, så kanske jag skulle sluta bjuda hönsen på ljummen dricka två gånger om dagen.

Efter en och en halv timma har det bildats en ishinna på det kalla vattnet.
Efter en och en halv timma har det bildats en ishinna på det kalla vattnet.

Nu visade det sig att i praktiken vinner logiken över Mpembaeffekten. Precis som jag väntade mig frös det kalla vattnet snabbare än det varma.

Uppenbarligen förelåg inte de vissa förutsättningarna. Då tycker jag inte att man kan hävda att varmt vatten fryser snabbare. Under normala förhållanden vinner alltid det kalla vattnet tävlingen mot att uppnå fast tillstånd. Varmt vatten hamnar på efterkälken.

Först efter tre timmar är det is även på det varma vattnet. Mpembaeffekten fungerar uppenbarligen inte under dessa förutsättningar.
Först efter tre timmar är det is även på det varma vattnet. Mpembaeffekten fungerar uppenbarligen inte under dessa förutsättningar.

Min slutsats är att man – i varje fall när det gäller vattning av lantbruksdjur – kan bortse från Mpembaeffekten. Så hönsen kommer även fortsättningsvis att få ljummet vatten.

Annons

Därför är jag ingen Influencer

Ditt förtroende för mig är enda skälet för dig att återkomma och därför ser jag min inte som en Influencer. Och skulle jag sälja utrymme till ett spelbolag så skulle alla som känner veta att det var fejk.
Ditt förtroende för mig är enda skälet för dig att återkomma och därför ser jag min inte som en influencer. Och skulle jag sälja utrymme till ett spelbolag så skulle alla som känner mig veta att det var fejk.

Numera är det drygt tusen personer som besöker min blogg varje dag. Det kan mycket väl hända att en del blir påverkade av det jag skriver men jag tänker ändå aldrig kalla mig för influencer. Det är en fråga om perspektiv.

Om jag skulle kalla mig influencer så hade jag profilerat mig mot annonsörer. De som hör av sig till mig och vill publicera en färdigskriven text om ett spelbolag på min blogg. Självklart skulle jag få bra ersättning och enda kravet är att jag bryter mot lagen och inte märker ut att texten är en annons. Enkla pengar – men förtroendet för mig skulle rasa.

Läsaren eller annonsören

När jag skriver så tänker jag hela tiden på dig som läsare. Om du kan ha nytta eller glädje av det jag skriver. Det är ingen som söker sig till min blogg för att de vill bli påverkade: “Nu behöver jag en Influencer som talar om vad jag ska köpa.” Sen kan du förstås bli påverkad i alla fall. Som när jag skrev om den baktalade flintasteken till exempel. Skillnaden är att jag inte gör några samarbeten och tjänar därför inga pengar om du ökar din konsumtion av grisrumpa.

Nu tjänar jag pengar på bloggen i alla fall, genom annonser. Jag får i snitt några ören för varje besökare som ser annonserna – lite mer om någon klickar på dem. Men finessen med den här typen av annonser är att jag inte har en aning om vilka annonser du ser. Det styrs av din surfhistorik. Jag köpte till exempel en hängmatta för ett par veckor sedan och därför domineras mitt internet av hängmatteannonser för tillfället.

Många andra som skriver gör det med feelgood-aspirationer. De visar bara den goda sidan av livet på landet och på så sätt är det nog trevligare läsning. Min nisch ligger mer åt realityhållet och jag skriver därför mycket om misslyckanden och motgångar. Som min grumliga damm.
Många andra som skriver gör det med feelgood-aspirationer. De visar bara den goda sidan av livet på landet och på så sätt är det nog trevligare läsning. Min nisch ligger mer åt realityhållet och jag skriver därför mycket om misslyckanden och motgångar. Som min grumliga damm.

Därför finns det ingen frestelse för mig att försöka påverka dig till att klicka.  Jag skriver mina texter oberoende av annonsörerna. Men vem vet – en dag kanske jag gör ett samarbete. Om tillvaron är blir alltför knaper och ersättningen tillräckligt stor. Som när Zlatan gör reklam för spelbolag….

En influencer samarbetar

Jag har också någon annonslänk på bloggen. Det innebär att jag får procent på det du köper efter att ha klickat på länken. Men det är en möjlighet jag utnyttjar väldigt lite.

Dels för att det ger väldigt lite pengar – om man inte har en sminkblogg. Dels för att en sådan text måste märkas med “Denna text är ett reklamsamarbete med XXX”. Även om texten handlar om något helt annat och jag bara i en bisats nämner att här finns en bra bok där du kan läsa mer. Det tycker jag sänker hela textens trovärdighet.

Skulle jag däremot vara en riktig influencer och skriva hela texten mot betalning från ett spelbolag så räcker det med att skriva att det är ett samarbete med XXX. I min värld är samarbete något som låter positivt – reklam låter negativt. Så tillsvidare nöjer jag mig i huvudsak med annonser.

Tänker att det förtroende du eventuellt har för mig är begränsat. Och för varje produkt jag försöker pracka på dig så sjunker det något. Då är det bättre att du ger mig pengarna direkt istället för att gå via en reklambyrå.

Annons

5 saker du behöver för att bli en prepper light

Hur ser ditt skafferi ut? Har du så du klarar dig om något skulle hända? Med lite eftertanke är det lätt att vara förberedd,
Hur ser ditt skafferi ut? Har du så du klarar dig om något skulle hända? Med lite eftertanke är det lätt att vara förberedd.

En prepper är en person som förbereder sig på olika former av kriser. Tidsperspektivet kan skilja sig åt. En del vill vara förberedda på civilisationens undergång, andra nöjer sig med förråd för några dagar. Men den här tiden på året är vi nordbor som mest utsatta.

Själv är jag en prepper light. Skulle förutsättningarna ändras är jag beredd att tänka om, men idag känner jag mig rätt trygg med förråd för någon vecka. Och för att nå dit behöver man inte vara överambitiös. Det räcker gott med att dubbla inköpen av basvaror. Köp dubbelt mot vad du brukar av pasta, socker, mjöl etc Sen kan du går tillbaka till dina vanliga rutiner. Det är bara att fylla på när första paketet tar slut och du kommer alltid att ha ett rimligt förråd.

Jag tror många preppers börjar i fel ände. De tänker på mat som har lång hållbarhet. I praktiken är det två andra saker som du kommer att sakna först när strömmen går: vatten och värme. Man kan klara sig utan mat i veckor och när elen försvinner har de flesta snarare ett överskott av mat i början när innehållet i frysar och kylskåp ska räddas.

En tjugplitersdunk med vatten i garderoben är en bra start om du vill bli en prepper light. Du hittar den i de flesta varuhus för en hundring.
En tjugplitersdunk med vatten i garderoben är en bra start om du vill bli en prepper light. Du hittar den i de flesta varuhus för en hundring.

Vatten kommer att bli det akuta problemet. I genomsnitt använder ett svenskt hushåll 140 liter per dygn men i en krissituation kan man dra ned på det rejält genom att avstå från tvätt och dusch. Dricksvatten är första prioritet och då får man räkna med minst ett par liter per person och dygn. En vanlig 20-litersdunk med kranvatten i en garderob räcker i flera dagar för det behovet.

Men glöm inte bort att en vattentoalett kräver en hel del vatten och försvinner vattentrycket har du bara en spolning på dig. På landet kan man gå ut i skogen, men en lägenhet kan bli lite otrevlig efter ett tag om toaletten inte går att spola. En nödlösning på detta är en hink – då kan man åtminstone bära ut eländet.

Har man vedspis är matlagning inget problem om strömmen skulle gå.
Har man vedspis är matlagning inget problem om strömmen skulle gå. Annars är ett spritkök ett billigt alternativ.

Värme är det andra problemet för en prepper – i varje fall så här års. Med vedspis och kaminer kan jag hålla temperaturen dräglig även utan el. Annars är första steget att minska ner boytan. Samla familjen i ett rum och stäng dörrarna till övriga. Har man ett tält kan man sätta upp det inomhus och ha det riktigt behagligt. Alternativt bygger ni en koja med filtar under ett bord. Att tända många värmeljus blir en trevlig liten värmekälla.

Torrmjölk och torrjäst är inte bara bra om det blir kris. Funkar utmärkt när något är slut i skafferiet också.
Torrmjölk och torrjäst är inte bara bra om det blir kris. Funkar utmärkt när något är slut i skafferiet också.

För den stackare som inte har vedspis behövs något sätt att värma mat. Gasolkök eller spritkök är en smaksak. Gasol är effektivare men har en osäkerhetsfaktor: Det är inte lika tydligt när den tar slut. Därför föredrar jag ett gammaldags spritkök och en femlitersdunk med T-röd. Då är jag alltid säker på att kunna få varm mat.

Så, här är allt du behöver för att bli en prepper light:
  1. Vatten – köp en 20-litersdunk för en hundring. Fyll den med kranvatten och ställ den i garderoben.
  2. En hink – utan vatten är trevligare med något som går att bära ut istället för att fylla en toalettstol som inte går att spola.
  3. Spritkök (eller gasol) och ett litet förråd av bränsle.
  4. Tändstickor och värmeljus
  5. Ficklampor och extrabatterier är alltid bra att ha. På landet är det nödvändigt – i stan en bra försäkring.

Ett extra tips: Om mobilen laddas ur och du inte har en laddad powerbank. Ladda mobilen i bilen, men anslut inte för mycket så du drar ur bilbatteriet.

Min kamp mot IKEA

I senaste delen av projekt rullbord hamnade jag på IKEA i Örebro. Men något lyckligt slut blev det inte.
I senaste delen av projekt rullbord hamnade jag på IKEA i Örebro. Men något lyckligt slut blev det inte.

Det är tur att jag är en någorlunda harmonisk människa som inte retar upp mig i onödan. Annars kunde jag ha varit smått irriterad på IKEA vid det här laget.

Det började med att jag köpte Flytta, ett rostfritt rullbord, för att effektivisera glöggproduktionen. Normalt ser jag mig själv som lite av en expert på att montera IKEA-möbler. Jag har monterat så många platta paket att det numera är mer sport att göra det på tid. Men den här gången fick självbilden en knäck.

Lyckades utan större problem få ihop alla delar – utom ett av benen. Skruvarna ville helt enkelt inte gänga fast. Ringde då till IKEA och en mycket vänlig kvinna lovade hjälpa mig. Jag ville helst undvika att behöva montera isär hela bordet och skicka tillbaka det, eftersom det bara var ett ben det var fel på. Efter lite diskussioner fick jag besked att de skulle skicka ett nytt ben – men det skulle dröja till mellandagarna. Nåväl, de var så trevliga så jag tyckte det var ok.

Jag behövde ett ben och fick ett hjul. Är glaset halvfullt eller halvtomt?
Jag behövde ett ben och fick ett hjul. Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Sen kom paketet – ett mycket litet paket. Och istället för ett ben innehöll det: Ett hjul. Jag hade nu ett monterat rullbord med tre ben och fem hjul. Nytt samtal med IKEA. De var väldigt trevliga. Beklagade vad som hänt men ben finns inte på reservdelslistan så enda lösningen för mig var att ta med mig benet och åka till närmaste IKEA-varuhus. Då skulle de öppna en förpackning och ge mig ett nytt ben.

Beställningsvara

Lite omständigt tyckte jag och tog benet till verkstaden och försökte med våld. Enda resultatet blev att jag lyckades dra runt en skruv och dra av en annan. Sen var det bara att ta med det vid nästa resa till Örebro. Jag hade fått en ärendekod så att kundtjänst skulle vara insatta i ärendet. Men det hjälpte inte.

Såga vad man vill om IKEA men de har en genomtrevlig personal – och det förlåter mycket.
Såga vad man vill om IKEA men de har en genomtrevlig personal – och det förlåter mycket.

Framme i varuhuset fick jag besked om att de inte hade några rullbord “Flytta” – det var en beställningsvara och det borde jag fått information om. Nu kunde jag blivit irriterad – men eftersom jag är en någorlunda harmonisk person – och personalen var genomtrevlig så suckade jag bara lite. De kontrollerade var bordet fanns och sa att jag kunde åkte till Västerås eller Kalmar.

Nu var jag inte helt pigg på att göra en Sverigeturné i jakten på det saknade benet, så det hittade en lösning. De ringde helt enkelt till ett varuhus som hade bordet och bad dem skicka ett ben till mig. Jag lämnade tillbaka det femte hjulet och körde hem.

Uppdatering: Efter en vecka fick jag en avisering om ett paket från IKEA. Och äntligen kunde jag montera bordet. Paketet innehöll FYRA ben – och ett extra hjul…

Det är tur att IKEA har så genomtrevlig personal.

Min första bussresa

Min första bussresa med Sörmlandstrafiken gick utan missöden. När bussarna går och det finns hållplatser fungerar det bra.
Min första bussresa med Sörmlandstrafiken gick utan missöden. När bussarna går – och det finns hållplatser fungerar det bra.

Efter närmare sju år på landet har jag nu åkt buss för första gången. Det fungerar – men är inte lika smidigt som i Stockholm.

Lämnade in bilen på verkstad i Katrineholm för att få anmärkningarna fixade. Vanligtvis brukar jag fördriva tiden genom att spankulera i staden, uträtta ärenden, äta lunch och läsa på biblioteket. Men så här års, och med hund, begränsas de platser jag har tillträde till. Och det är inte heller särskilt trivsamt att sitta på en parkbänk i snögloppet.

Bestämde mig därför att testa bussförbindelserna hem till mig. Det visade sig att det går en buss i timmen från Katrineholm till Vingåker – och det går nästan lika snabbt som bilen. Sen är det byte i Vingåker för en buss mot Högsjö. Fungerar också bra.

Närmaste hållplats ligger vid Högsjövägen – en bra bit från där jag bor.
Närmaste hållplats ligger vid Högsjövägen – en bra bit från där jag bor.

Lite jobbigare är det när man kommer fram till destinationen. Från busshållplatsen är det fem kilometer promenad hem till mig. Och det är lite i mesta laget. Finns säkert många som haft längre väg till skolan, men idag känns det inte helt praktiskt. Och de som skryter med sin skolväg skulle knappast själva gå samma sträcka idag.

Det tog mig ungefär en timme att gå från busshållplatsen och hem vilket gjorde det till ett heldagsprojekt att lämna bilen på verkstad. I varje fall om man räknar de ljusa timmarna som dag.

Fem kilometer i blåst och snöglopp var mer uppskattat av hunden än av mig. Inget för daglig pendling.
Fem kilometer i blåst och snöglopp var mer uppskattat av hunden än av mig. Inget för daglig pendling.

Men nu har jag i alla fall testat. Det går att ta sig hem med kollektivtrafiken även om man bor på landet. Men med bil tjänar jag flera timmar jämfört med bussalternativet.