Annons

Hönsen hotar min carport

Det har varit skönt att kunna parkera snöfritt i vinter. Men nu naggas den möjligheten i kanterna av hönsen som bit för bit raserar parkeringsplatsen.
Det har varit skönt att kunna parkera snöfritt i vinter. Men nu naggas den möjligheten i kanterna av hönsen som bit för bit raserar parkeringsplatsen.

Det händer alltid något på landet. Ibland uppstår stora problem – som branden. Vanligare är små problem av olika sort – som att hönsen förstör min carport.

Sen i vintras har jag haft hönsen frigående på gården. De har blivit mycket sociala och verkar uppskatta det kringströvande livet. En höna har fallit offer för höken, men jag tror ändå de tycker det är värt risken.

Så fort jag går ut kommer alla hönsen springande och de följer sedan efter mig för att se om det vankas något gott. Tyvärr har de inte förstått att deras frihet är under ansvar och de envisas med att försöka riva min carport.

De sprätter bort gruset sten för sten i jakten på några enstaka frön från fågelmaten.
De sprätter bort gruset sten för sten i jakten på några enstaka frön från fågelmaten.

Lite är det mitt fel. I vintras hade jag fågelmaten hängande från carporten och det innebar att småfåglarna sprätte ner en del fröer i gruset under. Hönsen har naturligtvis upptäckt detta och håller därför på att underminera hela byggnaden genom att sprätta bort gruset som jag kört dit.

Jämfört med andra problem är det här marginellt. Men ändå något jag måste ta itu med innan det är för sent. Därför kör jag nu varje dag fram större stenar för att stötta. Det är uppenbart att en sluttning med bara grus inte är hönssäker – men om den armeras med stenar i tjugokilosklassen bör den blir något beständigare.

Sånt är livet på landet. Det uppstår problem, man suckar. Och sen löser man det. Och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Annons

Första gräsklippningen – men har du glömt något?

Första vändan med klipparen väcker känslan av att nu drar säsongen igång på allvar. Gräsklippning kan vara ett rent nöje.
Första vändan med klipparen väcker känslan av att nu drar säsongen igång på allvar. Gräsklippning kan vara ett rent nöje, om man förberett sig.

I takt med att temperaturen stiger så börjar gräsets sakta att växa och jag  längtar efter doften av nyklippt gräs. Min måttstock är att när Scillan vissnar är det dags. Men innan man drar igång klipparen för årets första gräsklippning – tänk efter…

Kommer du ihåg i höstas när ni kastade pinnar till hunden en hel dag? Eller under kalla januari när barnen åkte pulka på gräsmattan och ni drog dem i en lång lina. Vart tog pinnarna vägen? Ligger linan kvar någonstans övervuxen av vårgräset?

Jag har lärt mig av mina egna misstag och nu går jag alltid över och rensar gräsmattan innan jag kör ut på den. Pinnar, stenar, bollar och rep – de kan förvandlas till projektiler eller sno in sig rejält i gräsklipparen.

Den som lämnar en lina på gräset fastnar ofta själv däri. Man får inte glömma de gamla visdomsorden.
Den som lämnar en lina på gräset fastnar ofta själv däri. Man får inte glömma de gamla visdomsorden.

Det som göms i snö …

Gräset döljer effektivt förvånansvärt stora saker och har du otur blir det plötsligt tvärstopp. Det hände mig för något år sedan. En kvarglömd lina övervuxen av gräs lindade sig blixtsnabbt om klipparbladen. Det bara smällde till och så dog motorn.

Det tog inte lång tid att upptäcka problemet, men att åtgärda det gick inte lika snabbt. Det blev att montera bort klippdäcket och skära loss linan. Ännu värre kan det bli om klipparen slungar iväg en sten eller en pinne. Krossade fönster är bara en variant. Gräsklippning ska vara njutbart – och då är det bra att minska riskerna.

Så – för det första – lämna aldrig kvar saker på gräsmattan. Att “ta dem sen” räknas inte och fungerar dåligt. För det andra – även om du vet att allt är undanplockat: bespara dig själv bekymmer och arbete genom att ta en promenad över grönytorna innan du sätter igång.

Annons

Jag trodde jag kände elden

Mindre än en kvart efter att jag såg de första lågorna var ladugården övertänd. Elden lämnade praktiskt taget bara aska kvar. Hade det blåst åt andra hållet kanske huset varit borta också.
Mindre än en kvart efter att jag såg de första lågorna var ladugården övertänd. Elden lämnade praktiskt taget bara aska kvar. Hade det blåst åt andra hållet kanske huset varit borta också.

Jag har hanterat eld i olika former i hela mitt liv. Som barn i scouterna eldade vi allt från valborgsbål till tävlingseldar för att koka vatten på tid. Jag eldar dagligen inomhus på vintrarna. Nu förstår jag att jag hade förlorat respekten. Elden kan vara ett monster. 

Innan lagårdsbranden kände jag mig ganska tillfreds med brandsäkerheten. Jag har brandvarnare, släckare och brandfiltar. Och jag kände mig redo. Skulle det börja brinna var jag förberedd. Hade till och med bytt ut fönstren för att ha en extra nödutgång om det ville sig illa. 

Här kan du se när jag går igenom resterna av ladugården:

https://youtu.be/r3d1IR3z-jQ

Men efter att ha sett elden komma lös på riktigt. Blivit överraskad av hastigheten, bländad av lågorna och tillbakatryckt av hettan från en eld som bestämmer sina egna villkor så är det bara att inse att jag hade fel. De tama hanterbara eldar jag hanterat kan förvandlas till ett rasande vilddjur som förvandlar allt till aska.

De åtgärder jag har vidtagit hittills känns inte längre tillräckliga. Nu är planen att skaffa fler brandvarnare som är sammankopplade. Jag vill ha så tidig varning som möjligt. Jag vill ha tid att kunna rädda djur och kanske det viktigaste sakerna som mina gitarrer. Och då krävs det tid.

Min ladugård hade står på samma ställe i över 150 år. På någon timme var den borta.
Min ladugård hade står på samma ställe i över 150 år. På någon timme var den borta.

Jag har både tänt och släckt många eldar. Men det har hela tiden varit under kontrollerade former. De eldar som tänts har varit instängda från början. De eldar som släckts har inte haft en chans. När vi tränade på att släcka oljebränder i flottan så var hela situationen riggad från början. Även om lågorna var stora så var vår utrustning dimensionerad för att vara överlägsen. Elden slogs med bakbundna händer.

När det brinner på riktigt finns det inga begränsningar. Elden kan bli hur stor som helst och förvandla allt till aska. Det finns mycket att oroa sig för, men eld ligger i topp på min lista just nu.

Eldsvåda – ladugården nedbränd

Två timmar efter att jag sett flammorna var det bara en glödande hög av aska kvar.
Två timmar efter att jag sett flammorna var det bara en glödande hög av aska kvar.

Det känns fortfarande tidigt att skriva om vad som hänt. Det värsta på gården sen jag flyttad hit. Men jag kan inte skriva om något annat och utelämna det här eländet.

Jag har gjort en film där jag berättar om vad som hänt och jag försöker se till det positiva. Det kunde varit mycket värre med människoliv och djur på spel. Nu har jag en hög av aska istället för en ladugård och kan bara hoppas att något nytt kan resa sig ur eländet.

Nu blir det pappersarbete istället för snickeri. Och försöka komma ihåg allt som fanns i ladugården. Lådor med böcker, foton, verktyg, mina kostymer etc etc Det mesta känns banalt i sammanhanget.

Grannarna som bor fem hundra meter bort  blev väckte och kunde bara se en vägg av eld genom skogen.Foto: Camilla Dahlman
Grannarna som bor fem hundra meter bort blev väckte och kunde bara se en vägg av eld genom skogen.Foto: Camilla Dahlman

Så kan du hjälpa bina

Tidigt på våren är det glest mellan blommorna och bina får leta överallt för att få samhället att överleva.
Tidigt på våren är det glest mellan blommorna och bina får leta överallt för att få samhället att överleva.

Våren är den känsligaste tiden för bina. Under vintern förbrukar de inte så mycket energi, men när våren kommer börjar drottningen lägga ägg – och då krävs det massor av foder.

Bina vill komma igång så fort som möjligt och bygga ett stort samhället med massor av bin. Av de bin som övervintrat är det bara drottningen som kommer att vara vid liv om någon månad och för att säkra tillväxten behövs mängder av pollen.

Pollen innehåller mycket protein och behövs för yngeluppfödningen. Problemet för bina är att det är får växter som blommar tidigt och vädret kan bli kallt och göra det omöjligt för dem att flyga.

Här har jag gjort en film om hur du kan hjälpa bina:

Men du kan hjälpa bina genom att plantera hanplantor av pil och vide i något hörn på tomten. Hanplantorna känns igen på att det har gula blomställningar och de producerar både pollen och nektar. En annan fördel med hanplantor är att de inte producerar frön. Därför sprider de sig inte lika lätt och blir ett ogräs i trädgården.

Det är lätt att ta sticklingar från pil och vide, bara klipp av en liten bit av ett årsskott och sätt det i jord eller vatten så får det rötter inom ett par månader och kan planteras ut. Jag föredrar att sätta sticklingarna i jord eftersom jag då inte behöver vara lika försiktig med rötterna.

Biväxter kan man egentligen skriva hur mycket som helst om – det finns mycket att göra om du vill att bina ska trivas i din trädgård. Särskilt viktigt är att de kommer igång tidigt så att det är full fart när fruktträd som äpple, plommon och körsbär blommar i maj.