Gästbloggare är Lena Stallinger som wwoofat på min gård den senaste månaden. Du kan läsa hela hennes inlägg på tyska på hennes egen blogg.
Hej, de senaste fyra veckorna jag har tillbringat på gården Larslund hos Anders. Jag har lärt mig en hel del här, har gjort en mängd olika saker och samlat på mig enhel hög med bilder, så jag sköt blogginlägget framför mig. Anders fick idén att införliva detta i sin blogg för att kunna ge kommande tyska Wwoofers ett intryck av gården. Så, då kör vi.
Gården ligger 1,5 timmar från min första gård. Katrineholm är den närmaste staden, Vingåker närmaste by och därifrån fortfarande 10 km i skogen fram till slutet av skogsvägen till Larslund. En 150 år gammal gård med en mycket vacker vild trädgård ett stort fält och allt ligger mitt i skogen.
Innan han köpte gården var Anders journalist i Stockholm. Nu odlar han rabarber, örter, chili, tomater och kvanne (Angelica archangelica). Archangelica är också namnet på hans företag som säljer sina produkter här i Sörmland. Produkterna är rabarber- och citronsaft, salter med olika tillsatser, såsom chili, vitlök och örter, dessertsåsen Hot Blue med blåbär och lite chili (mycket god till glass) och den viktigaste produkten: Kiss me, spank me. Det är honung med chili. Först söt, men sedan… också god i te. Jag kommer verkligen att sakna dessa specialiteter.
En av mina första uppgifter på gården var att plantera timjan. Vi har tagit vanlig timjan, den du kan köpa i affären i krukor, vi skar av ca 1/3 av rötterna, så de stimuleras att växa, plantorna delades upp och planterades. Innan dess hade vi bearbetat marken med jordfräs. Mycket praktisk maskin. Sparar en hel del ogräsrensning.
Det blev snabbt klart att Anders har en annan syn på ämnet WWOOF:ing än den föregående gården. Bäst var att vi börjar klockan tio och att vi bara ägnade långtråkiga projekt en timme per dag, så att vi inte blev alltför utslitna. Ett av dessa längre projekt var att gräva en vatten och kraftledning ungefär 60 meter till växthuset, åtminstone 60 cm djupt för att frostskydda ledningen.
Detta är bra för muskeluppbyggnaden 🙂 Trycka ned, samla ihop på spaden, skyffla till vänster och höger utan att falla och sedan lyfta ut. Ett problem var att tidigare ägare visserligen hade lämnat en plan för kraftledningarna, men ledningarna låg inte där de var utritade. Det innebär att de visste var den låg, men vi gjorde det inte. Runt ladan låg det också massor av stenar i översta lagret av jord.
Redan i början hade jag till min glädje hittat verkstaden. Ett av Anders många tidigare jobb var en ettårig utbildning till skeppsbyggare. Därför är verkstaden fullt utrustad, den luktar gott av trä, lim och färg och är härligt kaotisk. Med några gamla spikar och en häftpistol spikade ihop denna ingångsskylt för stugan.
Efter det började vi tillverka produkter som vi har sålt under de kommande två helgerna på marknader. Först skördade vi Goliathrabarber. Jag vet inte varför den så kallas så ^^
Den skärs sedan, eller snarare hackas med en hel del fart och fryses. Vid upptiningen bryts cellstrukturen ner, rabarberna blir mjuka och lätta att pressa. Det enda som tillsätts är socker och detta värms till 90 grader, för att döda bakterierna och fylldes sedan i den vackra flaskor. Anders har också berättat om de lagstadgade (europeiska) normerna för hygien i livsmedelsproduktionen. Ganska intressant att få veta vilken ansträngning som ligger bakom produkterna.
Jag var också mycket glad över att Anders har alltid tagit mig när vi åkt och handlat. På den andra gården var jag nästan hela tiden på plats och fick inte se mycket av området. Här är vi ofta i Vingåker, Katrineholm, på olika marknader och i går körde vi till Nyköping för att lämna papper, men hon som skulle ha dem var tyvärr på semester. Vi var också i ett stort köpcentrum. Affärerna här påminner mig mycket om USA. Jätteparkering (utrymmet är inte ett problem här) och lokaler samma storlek. Den enda skillnaden är att här människorna är inte så många. Sverige har på ett stort område bara 9 miljoner invånare. Det gör 22 personer per kvadratkilometer. Tyskland har 227 per kvadratkilometer. Du märker det särskilt på vägarna. Man kan lätt åka flera kilometer utan att möta någon. Vi är ändå i de mer tätbefolkade områdena och inte i norr.
En av resorna någonstans österut, jag minns inte riktigt vart, bakom ett militärt övningsområde, finns det en biodlare som har mer än 300 bisamhällen. Eller hade snarare. Han ringde förra veckan och berättade att det varit en virvelvind i det senaste ovädret, som kostat honom 50 av hans samhällen. När vi besökte honom sade han att detta år var hemskt ändå. Det var allt för kallt och regnigt. Just nu har vi runt 13 grader. Men han visade hela sin utrustning, varmluftspistol för att öppna vaxlocken och visade ramarna från samhällena.
Hemma kunde jag se Anders med sina egna bin. Vi har bytte honungsfyllda ramar med nya tomma och slungade honungen.
Det var en av de tre (P) varma sommardagarna hittills. Man känner mycket professionell i en sådan skyddsräkt.
Detta experiment gick bra. Mindre lyckligt att jag grävde igenom ett hummelbo. Anders har skrivit ett blogginlägg om det. Efter att kablar och varningstejp placerats i diket så att framtida ägare vet att de gräver mot en strömkabel, har vi fyllt igen gropen. Jag hade släppt en skyffel jord över humlorna. Det blev för mycket för dessa annars fredliga djur. Anders tog ett steg tillbaka, jag gick ett steg framåt och jag började filma. Här är länken till videon.
Nu har jag redan skrivit mer än 1000 ord och jag är bara i på första veckan. Detta avslutar första delen om Larslund.
Tack för läsning och hälsningar
Lena
Fortsättning följer …
