Min gamla Ford närmar sig nu 34000 mil men eftersom den alltid startar kostar jag på den de årliga reparationerna. Nu har jag bytt hjullager – och fick en överraskning på köpet.
Att fördriva fem timmar i Katrineholm medan bilen är på verkstad kan vara trist och tråkigt, eller… Just bara trist och tråkigt. Utan bil är det svårt att uträtta ärenden så jag försökte fördriva tiden efter bästa förmåga. Ett par timmar på biblioteket och sen en långpromenad för att hitta ett vettigt matställe. Gav upp till slut och nöjde mig med en döbakt pizza.
Sen var det ändå lång tid över men då lyckades jag hitta en liten skogsdunge. Med solsken och brittsommarvärme kunde jag luta mig tillbaka mot en tall och vänta ut bilverkstaden.
Dagens problem var ett missljud som efter hand hade blivit mer och mer störande och det visade sig vara hjullagren både fram och bak på vänster sida. Det går att se de årliga reparationerna på en gammal bil som något negativt men jag ser dem som underhåll. Varje år är det några saker som bryter ihop på en gammal bil men så länge den är pålitlig och fyller sin funktion så blir det i slutändan bra mycket billigare än att skaffa något nytt.
Inbytesvärdet på en drygt tio år gammal bil med över 30000 mil på mätaren är i stort sett obefintligt. Och min erfarenhet är att en bil blir inte pålitligare för att den bara är några år gammal. Better the devil you know.
Nu rullar bilen tyst och fint igen och min bilmek lyckades också lösa ett gammalt mysterium. För drygt ett år sedan försvann mitt körkort och jag hade en hel del problem med att få ut ett nytt utan legitimation. Närjag hämtade bilden fick jag mitt gamla körkort i handen. Han hade hittat det under förarsätet. Så var det mysteriet löst.
