En fördel med att bo ensligt och att vara sin egen chef är att jag själv får bestämma när, var och hur alla jobb ska utföras. Är det riktigt ruggigt väder så jobbar jag inomhus, skiner solen så jobbar jag i fält.
Så låter det i teorin i alla fall. Ofta kan jag faktiskt bestämma själv, men det finns gränser för den fria viljan även på landet. Hur eländigt vädret än är – och hur förkyld jag än råkar vara så kommer djurens välfärd som första prioritet. Hönsen ska ses till, hunden ska rastas och katterna ska ha mat och vatten. Där finns det inga alternativ.
På en tydlig andraplats kommer växterna. Döda plantor kan jag leva med men odling är ändå grunden till min försörjning. Om inte växterna trivs så kan jag i längden inte bo kvar här. Då får emellanåt min egen bekvämlighet stå tillbaka. Men växternas trivsel är inte lika ovillkorlig som djurens. Om potatisen inte kupas i tid så är det synd, men jag kommer inte att svälta för den sakens skull.
På tredje plats – med all respekt – kommer mina kunder. Får jag en beställning så måste jag leverera. Och hela tiden med samma höga kvalitet. Det är också en överlevnadsfråga. Utan odling kan jag inte producera och utan kunder kan jag inte leverera. Nöjda kunder är enda sättet att överleva som liten livsmedelsproducent. Är man liten kan man aldrig konkurrera med pris utan du måste ha produkter som är så unika att människor med god smak är villiga att betala för dem.
På fjärde plats kommer vård av byggnader och inventarier. Har man en gård så finns det alltid saker som behöver åtgärdas. Det är få saker som är akuta men väldigt många som behöver åtgärdas. Här finns lite mer flexibilitet. Byte av skadade paneler eller vindskivor kan man ta itu med när övriga prioriteter tillåter. Men en sak ska man har klart för sig: Så fort en byggnad är klar så börjar den förfalla. Det kan gå fort eller långsamt beroende på hur välbyggd den är – men den har redan inlett sin vandring mot undergången. Din uppgift är att bromsa förfallet så gott det går och försöka behålla byggnaderna i användbart skick.
På femte plats kommer skogen. Där har du ett riktigt långsiktigt åtagande. Du kan vänta ett par år med röjning och gallring – skogen kan sköta sig rätt bra själv. Men tar du inte itu med den förr eller senare så blir det inte bra. En bortglömd skog blir ingen naturlig urskog. Det blir en massa av sly och rötangripna träd precis som alla andra försummade odlingar. En del anlägger mänskliga perspektiv på skogen och tycker den ska få stå som den alltid gjort. Alltid är i det perspektivet ett relativt begrepp eftersom det oftast handlar om kanske 40–50 år. Jag försöker se det ur ett längre perspektiv och vill att det ska se bra ut öven för kommande generationer.
Men bortsett från detta så är det jag som bestämmer. Och det är ett alldeles utmärkt skäl till att bo på landet.
