Då har jag fått slutgiltigt besked om att jag inte är välkommen till Wadköpings julmarknad i Örebro. Inte oväntat. Håll käften och var söt – hade antagligen varit en bättre taktik från min sida. Men där misslyckades jag på båda fronterna.
Har du missat uppståndelsen går det att läsa om det i till exempel Aftonbladet eller lyssna på P4 Örebro. Jag har varit med på Wadköpings marknader flera gånger tidigare – med precis samma produkter och aldrig fått några invändningar. Så jag räknade med att vara med även i år. När jag inte fick något svar på min anmälan gjorde jag om den, och ytterligare en gång. Efter flera försök fick jag till slut kontakt med dem via telefon och fick då beskedet att Kiss me, spank me – Sörmländsk honung lagrad med färsk chili – inte passade på en julmarknad.
Namnet beskriver smakupplevelsen
Att den gjort det tidigare år spelade ingen roll. Många gånger har jag förklarat namnet. Honung är ett skyddat namn och om den förändras på något sätt får den inte kallas honung. Så ”Chilihonung” eller ”Honung med chili är inte tillåtet”. Därför valde jag ett namn som beskriver smakupplevelsen: Först känner man bara honungen och sen klipper chilin till. Kiss me, spank me.
Hade jag fått besked i september hade det inte varit några problem att plocka bort honungen. Min rabarberglögg står ändå för 95 procent av försäljningen så här års. Men när de bara slängt min anmälan blev jag arg och skrev till tidningarna.
Det finns mängder av julmarknader och Wadköping är inte unik på något sätt. Mer än i attityden till min honung. Min julplanering påbörjas tidigt och två förlorade marknadsdagar så här nära jul motsvarar två månadslöner för mig.
Wadköping motverkar variation
I radion sa representanten från kommunen dessutom att min kryddsalter heller inte passade in eftersom alla produkter på marknaden ska vara ”traditionella och historiska”. Det är ett begrepp som låter bra, men alla som försöker försörja sig på mathantverk vet att man måste utveckla sitt hantverk och hitta på nya saker. Det går inte att försörja sig på att sälja samma saker som alla andra.
När det är kommunala tjänstemän som bestämmer vad som är historiskt och traditionellt så underkänns örtsalt från Vingåker men italienska delikatesser och virkade bläckfiskar är historiskt korrekta. Deras formulering ser dessutom effektivt till att utestänga främmande inslag som de palestinska piroger och baklava jag brukar köpa på andra marknader.
Sen är det naturligtvis viktigt att hålla uppe kvalitén på en marknad. Jag sitter själv med i produktrådet för Djulö hantverkare och vår julmarknad i Katrineholm. Där är det viktigaste att det är hantverk och kvalitet. Men att det utvecklas nya slöjd- och andra hantverksprodukter ser vi som något positivt. Många vill hitta julklappar på marknaderna och då är det ingen fördel om alla tillverkar halmbockar och julkransar. Risken att de gamla inslagen ska försvinna är minimal och min erfarenhet är att besökarna uppskattar variation.
Jag lever på rabarberglögg
Min rabarberglögg har sålt otroligt bra sedan jag vann SM-guldet. Guldmedaljen gör människor nyfikna, men det är smakprovningen som gör att jag säljer. Utan smakprovning säljer jag enstaka flaskor men de som smakat köper ofta flera flaskor på en gång. Tidigare år har jag haft kö från öppning till stängning i Wadköping. Men nu är det slut med det.
Örebro är min närmaste storstad och det är synd att den marknaden försvinner. Men jag får många erbjudanden om julmarknader varje år och de flesta ser mig snarare som ett dragplåster eftersom jag har återkommande kunder som köper glöggen varje år och vill veta vilka marknader jag deltar i. Och flera av dem är betydligt äldre och traditionella än Wadköping.
Kortsiktigt är det här en förlust för mig, men det har haft det goda med sig att ett flertal butiker har hört av sig och vill sälja mina produkter. Så i förlängningen tror jag att jag kan tjäna på att ha blivit utsparkad från Örebro.
