Annons

Den stora kölden

Några timmar går bra men till slut kryper kylan igenom alla lagar med kläder och börjar äta sig in i själv kroppen.
Några timmar går bra men till slut kryper kylan igenom alla lagar med kläder och börjar äta sig in i själv kroppen.

Jag vet att man inte blir förkyld av kyla – men står man stilla tillräckligt länge i kallt väder kommer man att bli nedkyld. Och det verkar kvitta hur man klär sig.

Efter en riktigt kylig marknadsdag började det kännas som om kylan gått ända in i benen. Trots nästan två timmar i en väl uppvärmd bil skakade jag fortfarande när jag kom hem. Försökte med mängder av varmt te men till slut var det enda som hjälpe att bädda ner mig under dubbla  duntäcken.

Kan inte påminna mig när jag varit så kall tidigare. Kylan gick genom kroppen i vågor som inverterade klimakterievallningar och sen blev jag sängliggande i flera dagar med hosta och rinnande näsa. Mitt under den intensivaste tiden på hela året.

Jag förföljs fortfarande av att flaskorna till glöggen blev två veckor försenade och försöker leverera så gott jag kan till de butiker som beställt. Har också tvingats ställa in marknader. Det svider eftersom det är den här tiden på året jag kan tjäna pengar på allvar. Å andra sidan skulle jag inte ha någon nytta av dem om jag föll död ner bakom glöggrytan.

Mancold – kanske du säger – men jag får försöka acceptera mina egna begränsningar. Och i år får jag acceptera att jag inte är hundra procent som jag borde vara. Tror också att jag blivit mottagligare av all stress med att ständigt ligga efter med produktionen. Så det är bara att härda ut ett par veckor till. Sen lovar jag att bli mer aktiv med bloggen igen.

Annons

Har ingen brist på saker att skriva om

2500 flaskor har som vanligt inte gått att köra in på gården. Marken är för mjuk – men antalet kryper snabbt.
2500 flaskor har som vanligt inte gått att köra in på gården. Marken är för mjuk – men antalet kryper snabbt.

Det märks säkert att det blivit glesare mellan inläggen på bloggen. Det beror på att jag tillbringar all tid i köket med att koka glögg.

Lagården blev inte färdig i tid och därför gör jag en repris på förra årets glöggkokande. Och det är med lätt panik. Hade räknat med att starta för ett par veckor sedan – men min flaskleverantör hade gjort ett misstag med lageraldot utan att meddela mig, så flaskorna blev två veckor försenade.

Allt eftersom lådorna fylls med rabarberglögg bär jag ut dem till bilen och kör iväg. Behöver en större bil också...
Allt eftersom lådorna fylls med rabarberglögg bär jag ut dem till bilen och kör iväg. Behöver en större bil också…

Enligt planen skulle jag nu haft 1000 färdiga flaskor klara för leverans. Istället kokar jag dygnet runt och levererar ut till butik så fort det går. Sen ska jag få ihop det som ska säljas på marknaderna också. Funderar på att beställa ännu fler flaskor men vet inte om jag hinner koka allt i tid.

Sex veckor i november – december står för 75 procent av min omsättning och då gäller det att ligga i. Och då kommer bloggen inte högst på listan.

Någon brist på saker att skriva om har jag aldrig – hönsen har fått nya fjädrar, en vildsvinsgalt härjar i skogarna, rådjuren provocerar till den grad att de snart måste dö etc etc Men förhoppningsvis kommer jag ifatt snart.

Annons

När allt vissnar kommer de fram

Plötsligt låg den där – en enorm pod som antagligen kommer från yttre rymden.
Plötsligt låg den där – en enorm pod som antagligen kommer från yttre rymden.

Upptäckte plötsligt en stor växt i min för året bortglömda grönsaksodling. Om du kommer ihåg filmen “Body Snatchers” så förstår du associationen.

Eftersom vårens storslagna planer som vanligt fallit sönder i mötet med verkligheten har en del platser på gården fallit i glömska. Bland annat min upphöjda bädd som jag sådde i maj. Nu när ogräset börjat glesna upptäckte jag ett stort föremål – en växt som trotsat vanvården och antagit smått groteska dimensioner.

Jag håller på att trappa ner min närvara på Facebook så följ mig gärna direkt istället:

Kom direkt att tänka på filmen “Body Snatchers”. En riktigt otäck film om jag kommer ihåg den rätt. Ett slags pumpor från rymden som landar på jorden. Här utvecklas de till identiska kopior av människor som lever i närheten. identiska – men de saknar helt känslor. När de är färdigutvecklade konfronterar de sina mänskliga förebilder och dessa skrumpnar ihop och förvandlas till damm.

Så nu vet du – om jag plötsligt verkar helt personlighetsförändrad. Då är det inte jag längre. En förvuxen squash har tagit över…

Är jag en eremit?

Har inga problem med att bo själv eller att gå sista nattrundan på gården i totalt mörker. Sen gör jag det sällan ensam – hund och katt brukar följa med mig.
Har inga problem med att bo själv eller att gå sista nattrundan på gården i totalt mörker. Sen gör jag det sällan ensam – hund och katt brukar följa med mig.

Det är uppenbart att jag har drag av eremit. Jag kan utan problem tillbringa flera dagar på gården utan att prata med någon, men det betyder inte att jag känner mig asocial. Tillsammans med andra har jag snarare en tendens att prata för mycket. 

Tycker heller inte om att prata i telefon. När jag ringer upp någon så har jag alltid ett ärende och det brukar vara avklarat på någon minut. På det sättet är jag inte som många andra. Såna som ringer och frågar: Vad gör du? Nu kan jag jag ha långa samtal också – men det tillhör undantagen. Oftast ser jag telefonens ringsignal som ett störande avbrott i verkligheten.

Jag håller på att trappa ner min närvara på Facebook så följ mig gärna direkt istället:

Antagligen för att jag saknar simultankapacitet. När jag pratar i telefon så tar det hela min uppmärksamhet. Det betyder alltså att jag får stanna traktorn, sluta spika eller stänga av spisen när jag lagar mat så fort telefonen ringer. Vad som möjligen talar mot min eremitstatus är att jag har en förmåga att bli indragen i diverse föreningar om jag inte passar mig.

Dagtid har jag dessutom sällskap av hönsen som följer efter mig för att se vad jag ska hitta på. Då är jag väl ingen eremit?
Dagtid har jag dessutom sällskap av hönsen som följer efter mig för att se vad jag ska hitta på. Då är jag väl ingen eremit?

Till exempel är jag ordförande i vår vägsamfällighet. Ett hedersuppdrag som innebär att jag får var med och sätta upp snökäppar. Och att det är mig samfällighetens medlemmar ringer till när de har något att klaga på. Jag sitter också med i styrelsen för Djulö hantverkare – men i den föreningen är jag sannolikt vald som en representant för ungdomen. Perspektiven är olika.

Jag blir också indragen så fort det är festligheter på gång – så några måste ändå anse att jag besitter någon form av sociala förmågor.

Kan möjligen sträcka mig till att jag har eremitiska drag. På samma sätt som att jag har veganska drag och ibland har en vegansk del i mina måltider – som komplement till revbensspjällen.

Nu har jag blivit beviljad EU-bidrag

Som ni vet är renoveringen redan påbörjad men har inte gått med full maskin.Nu är det första januari som är startskottet och nästa sommar räknar jag – och EU – med invigning.
Som ni vet är renoveringen redan påbörjad men har inte gått med full maskin.Nu är det första januari som är startskottet och nästa sommar räknar jag – och EU – med invigning.

För ett par år sedan skickade jag in en ansökan om företagsstöd till länsstyrelsen. Efter flera turer fram och tillbaka kom slutligen beskedet: Jag har blivit beviljad EU-bidrag för min ladugårdsrenovering.

Det finns mycket man kan kritisera EU för men av förklarliga skäl är jag positiv till landsbygdsutveckling. Precis som jag är positiv till de förenklade reglerna för småskalig livsmedelsproduktion som knappast hade kommit till utan EU.

Resultatet av allt pappersarbete jag lagt ner är att jag kommer att få 40 procent av kostnaden för ladugårdsrenoveringen i bidrag. Nu får jag inga pengar i handen förstås. Men när renoveringen är klar och jag redovisat alla fakturor ska det inte vara några problem. Men jag har en deadline som jag själv satt till 1 juni nästa år. Och eftersom jag behöver lite press för att bli klar med saker känns det rätt ok.

Juni är målet

Ursprungliga planen var visserligen att ha ladugården klar nu – men till slut accepterade även jag att det inte skulle hända. Förutom att jag ska bli klar i tid gäller också att jag bara får bidrag för sånt som jag angett i ansökan. Så förhoppningsvis har jag inte missat någon avgörande detalj. Kommer också att få bidrag för en del förädlingsmaskiner jag annars inte skulle haft råd med. Större fruktpress etc vilket kommer att göra jobbet snabbare och göra att jag kan mångdubbla produktionen.

Har räknat lite grand och om jag skull kunna fyrdubbla försäljningen så skulle jag äntligen tjäna en anständig lön och dessutom kunna anställa. Det låter kanske väldigt mycket. Men eftersom jag i dag bara säljer till några mindre butiker utanför Stockholm tror jag inte det skulle vara orealistiskt om jag hittade fler vettiga återförsäljare.

Så en ny produktionslokal kommer att bli ett riktigt lyft.

I åtagandet ingår också att informera om investeringen med EU:s logotyp på min webbplats. Så jag börjar här.