En del växter har jag medvetet planterat in i dammen. Andra har dykt upp spontant och bland de senare är bredkaveldun den mest spektakulära och lättast att känna igen.
I Sverige finns det två sorters kaveldun: bredkaveldun (Typha latifolia) och smalkaveldun (Typha angustifolia). De är några av landets vanligaste växter och det finns även sorter att köpa i dammbutiker om man vill ha lite snofsigare varianter med randiga blad och så. Själv nöjer jag mig med de vildväxande varianterna. De är lätta att känna igen på de bruna kolvarna och blir mellan en och två meter höga.
Följ mitt dammprojekt och livet på gården:
[email-subscribers namefield=”YES” desc=”” group=”Public”]
Bredkaveldun är en utmärkt vattenreningsväxt eftersom den tar upp mycket kväve ur vattnet. Den föredrar också lite grundare vatten än smalkaveldun vilket gör att den håller sig längs strandkanten. Men bäst lämpar den sig för naturdammar eftersom den kan växa igenom dammduk.
Bredkaveldun förbrukar mycket näring
Kaveldun förökar sig själv både genom fröer och genom rhizom. Vill du ha kaveldun i dammen är det enklast att bara gräva upp rötter ut bottenlagret och plantera dem där du vill ha dem. De vill ha mycket näring men det brukar sällan vara ett problem i en damm med fiskar och har de väl fått fäste och trivs så sköter de sig själva. En del brukar varna för att den kan bli för invasiv men det här man mest från såna som inte ser alla användningsområden.
Båda sorterna kaveldun är riktiga nyttoväxter. Historiskt har bladen använts till att fläta rep och dreva träkonstruktioner. Vill man göra rep så ska bladen först torkas och sen blötläggas. Dunet från kolvarna har också använts för att stoppa kuddar men då bör man blanda upp det med dun och fjädrar från fåglar för att det inte ska klumpa ihop sig.
Det går också att samla pollen från kaveldun. Ovanför den bruna kolven sitter de mindre hanblommorna och i slutet på juni avger de stora mängder pollen som går att blanda ut med mjöl vid bakning. Det går att skaka ner pollen i en djup skål eller ännu enklare trä en påse över kolven och knacka på den. Det går ganska fort att samla in.
Rötterna är också ätliga
Rötterna är också ätliga och innehåller mycket kolhydrater. De får att gräva upp och skala med händerna och kan ätas råa i en nödsituation. Ännu bättre är att steka eller grilla den kladdiga inre massan. Se bara till att det är kaveldun du plockar eftersom den kan förväxlas med den giftiga svärdsliljan. Du ser skillnad dels genom tvärsnittet på bladen som hos kaveldunet är halvmåneformat – svärdsliljans blad har inte ett böjt tvärsnitt. Dels genom att kaveldunets rötter är lätta att ska med händerna – svärdsliljans rötter kräver nästan alltid redskap.
Mitt främsta skäl till att ha bredkaveldun är dess vattenrenande egenskaper. I mitt pågående (avstannade) projekt med ett våtmarksfilter till dammen är det därför en av de växter jag kommer att använda. Att den sen är en mycket vacker och ståtlig växt är bara en bonus.
Här kan du läsa om mitt projekt med våtmarkfilter för dammen.
